Generationsfrågan Välfärd kommer att i en serie artiklar söka spegla generationernas liv i olika avseenden. Vi börjar med en bred översikt från 1940- till 1970-talister. Fyrtiotalister och andra Först från mitten av 1940-talet kom de riktigt stora födelsekullar som vi i dag talar så mycket om. De växte upp i hemmets hägn med mamma och pappa. De som tog studenten var de första i sin släkt. De konkurrerade om platser i skola och på arbetsplatser. Deras barn blev den första dagisgenerationen och de första som talade om plastpappor och plastmammor. Nu går 40-talisterna i pension och dagens unga flyr vård och omsorg. Framtiden kan te sig osäker för den som blir gammal och sjuk. Av Elisabeth Landgren Möller yrtiotalisterna var många men det var kring mitten av årtiondet som födelsekullarna var riktigt stora och allra störst var de åren 1944 och 1945 med omkring 135 000 födda per år. Så stora kullar har vi inte sett sedan dess. Men 1964 1967 föddes över 120 000 barn varje år. De nivåerna nåddes också 1990 1992. Om 60-talisterna haft att kämpa mot "proppen Orvar" kommer F Födelsetalens berg- och dalbana Födda åren 1900 2004 detsamma att drabba 80-talisterna när det är dags för dem att avlösa tidigare generationer. Med 1930-talets depression följde en kraftig nedgång i födelsetalen. I sin bok Kris i befolkningsfrågan rekommenderade Gunnar och Alva Myrdal ekonomiskt stöd till barnfamiljer men också åtgärder som gjorde det möjligt för kvinnor att kombinera familj med förvärvsarbete. Lagändringar och blygsamma stöd i den riktningen kom också till stånd redan i slutet av 1930-talet och sedan successivt under 1940-talet med de allmänna barnbidragen som kronan på verket 1948. Men födelsetalen började faktiskt öka redan under senare delen av 1930-talet alltså innan någon av de föreslagna åtgärderna kommit till stånd och kulmen nåddes före barnbidragens tid. Under 1960-talet tog diskussionen om kvinnors och mäns lika rättigheter ny fart. Från 1970-talet kom så den ström av reformer vi så väl känner och som syftade till ökad jämställdhet. Nu infördes särbeskattning 1971 och år 1974 avlöste föräldraförsäkringen den tidigare 40- talisterna 60-, 70-talisterna Källa: Befolkningsstatistiken, SCB. Antalet födda varierar från tid till annan och delvis beror det på att också antalet kvinnor i fruktsam ålder varierar. Men benägenheten att få barn följer också konjunkturerna. Ju bättre tider desto fl er barn. moderskapspenningen. Från 1970-talet påbörjades en utbyggnad av offentlig barnomsorg. Samtidigt minskade födelsetalen och nästa baby-boom kom inte förrän i skiftet 80-tal/90-tal. Från hemmabarn till daghemsbarn På 1940-talet utgjorde barnen fortfarande en ärdedel av befolkningen. Trångboddheten var stor och barnen lekte på gårdar och gator. Barnen vistades mitt i samhället med lekkamrater och vuxna omkring sig. Sedan dess har barnen kommit att utgöra en allt mindre del av befolkningen, 18 procent i dag, syskonskarorna är mindre och barnen har förvisats från det offentliga rummet till slutna barnmiljöer på daghem och i skolor. Och visst var mamma hemma på 1940-talet. Det finns olika beräkningar av hur vanligt det var men kanske var det ändå 35 procent som förvärvsarbetade när medhjälpande hustrur räknas in i arbetskraften. Talen var gissningvis lägre för småbarnmammorna och de minskade under en period. År 1962 förvärvsarbetade 34 procent av småbarnsmammorna (mödrar med barn under 7 år) och 1970 hälften. I dag är de allra flesta småbarnsmammor förvärvsarbetande liksom nästan alla småbarnspappor. Sjuttiotalisterna är de första daghemsgenerationerna. Men omfattningen var blygsam i jämförelse med dagens situation. En tiondel av förskolebarnen hade någon form av kommunal barnomsorg i början av 1970-talet och vid årtiondets slut hade den andelen ökat till en ärdedel. Många föräldrar fick ordna barnomsorgen på annat sätt. Med de allra minsta barnen undantagna, de under fem månader, var det år 1980 ungefär hälften som hade mamma eller pappa hemma. Någon var hemarbetande/ föräldraledig eller föräldrarna saxade sina arbetstider. Den andra hälften hade barnomsorg, kommunal eller privat. De följande årtiondena präglades av en ständigt ökande efterfrågan på barnom- 14 Välfärd Nr 1 2005
Mammor och pappor i arbetskraften Andel föräldrar med barn under sju år i arbetskraften Mödrar Fäder 1962 34 1970 50 1980 79 98 1990 86 97 1995 79 93 2000 80 93 2004 80 94 Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB. De flesta småbarnsföräldrar ingår i arbetskraften i dag, de har ett jobb eller söker jobb. Föräldralediga räknas in. Småbarnsmammornas engagemang på arbetsmarknaden har ökat kraftigt över åren. sorg. I dag är kommunerna skyldiga att tillhandahålla barnomsorg från 1 år för förvärvsarbetandes, arbetslösas och studerandes barn. Mamma, pappa, barn Den traditionella kärnfamiljen, med mamma, pappa och deras barn, har varit och är alltjämt den vanligaste familjeformen. Nära 80 procent av barn födda på 1940-talet bodde med båda sina föräldrar när de var 16 år och ser man enbart på de födda 1949, gällde det minst 85 procent. Separationer förekom och några barn hade aldrig bott med både mamma och pappa. Att någon förälder hade avlidit var inte heller helt ovanligt. Fram till den tid då 60-talisterna var 16 år hade separationer mellan föräldrar blivit dubbelt så vanligt. Nu var det inte mer än 75 procent av 16-åringarna som bodde samman med båda sina biologiska föräldrar och ombildade familjer med mamma och styvpappa blev en omtalad familjeform. Den kraftiga ökningen av skilsmässorna som hade påbörjats under 1960- talet fortsatte under 1970-talet. Under slutet av årtiondet hade skilsmässofrekvenserna nått en nivå som skulle förbli någorlunda stabil. Fyrtiotalisternas barn, 70-talisterna, kom att uppleva föräldraseparationer i betydligt högre utsträckning än tidigare generationer. Vid 16 år hade omkring av ärdedel av 1970- och 1980-talens barn upplevt en separation mellan föräldrarna mot 7 procent av 40- talisterna när de var i samma ålder. Småbarn i barnomsorg Andel 0 6-åringar respektive 1 5- åringar i barnomsorgen 1972 2003 I dag anses barnomsorgen närapå fullt utbyggd de flesta som vill får plats. Ända fram till början av 1990-talet var bristen på plats ett ständigt problem. Av dagens 16-åringar bor 62 procent samman med båda sina biologiska föräldrar. Ytterligare omkring 3 procent bor växelvis lika mycket hos mamma och pappa. Yngre barn är mycket oftare växelboende. Det är dubbelt så vanligt Källa: 1972 1993: Statistiska meddelanden SM S10, SCB. 1997 2003: Statistik Socialtjänst, Skolverket samt på www.skolverket.se. Allt färre 16-åringar bor med båda föräldrarna Familjesituationen vid 16 år för olika generationer Födelseår Bodde hemma med Båda föräldrarna Därav Aldrig bott med bägge bland yngre skolbarn som bland 16- åringar. Tidigt vuxna När 1940- och 1950-talets barn gått ut den sex- eller sjuåriga folkskolan var de 13 eller 14 år och då började många förvärvsarbeta varvat med yrkesutbildning, på jobbet eller i yrkesskolor. De som gick vidare i realskola eller flickskola var klara några år senare. Det avspeglas till viss del i sysselsättningsstatistiken från den tiden. En genomsnittlig vecka under 1960- och 1970-tal förvärvsarbetade över hälften av alla 16 19 åringar, dvs. ungdomar födda på 1940- och 1950-talen. Dagens tonåringar förvärvsarbetar i betydligt mindre utsträckning. Ändå hade 32 procent av 16 19-åriga flickor och 24 procent av pojkarna jobb under en genomsnittlig vecka 2003. En minoritet av 1940-talets barn fortsatte i det som då kallades gymnasium, dvs. allmänt, tekniskt eller handelsgymnasium. De utgjorde ungefär 12 procent av dem som föddes 1940 och 25 procent av de senast födda under 1940- talet. Det kan jämföras med att drygt en tredjedel av de ungdomar som föddes 1970 gick vidare på 3 4 åriga gymnasie- En eller båda föräldrar avlidna Annat En förälder eller styvförälder Föräldrar separerat Uppgift saknas När 40-talisterna växte upp var det ovanligt att föräldrarna separerade. Men det har en ärdedel av både 70- och 80-talister varit med om och separationer är lika vanliga i dag. Förr hände det att 16-åringar flyttade hemifrån, för jobb och till eget boende. I dag förekommer detta knappast alls. Flyttat hemifrån Samtliga 1930 39 74 19 2 5 9 3 7 100 1940 49 79 15 2 7 6 6 100 1950 59 82 15 2 9 4 3 100 1960 69 76 22 3 15 4 2 100 1962 68 75 25 3 16 4 2 100 1968 73 72 28 2 23 2 2 100 1973 77 71 29 2 23 2 2 100 1982 66 33 1 100 1983 66 33 3 25 3 2 1 100 1984 65 34 3 1 100 1985 64 35 1 100 1986 63 36 1 100 1987 62 38 0 100 Källor: Födelseår 1930 69 Familj i förändring Rapport nr 71 i serien Levnadsförhållanden (ULF). Födelseår 1962 77 Barn och deras familjer 92 93 Rapport nr 89 i serien Levnadsförhållanden (ULF). Födelseår 1982 87 Barn och deras familjer respektive år. Demografiska rapporter. Välfärd Nr 1 2005 15
Examensår Generationsfrågan Alltfler unga på teoretiska gymnasielinjer Andel som i ungdomen tagit studenten Ungefärligt födelseår Andel 1 1950 1930 6 1955 1935 9 1960 1940 12 1965 1945 18 1968 1948 25 1974 1955 22 1979 1960 23 1984 1965 30 1989 1970 35 1994 1975 43 1999 1980 42 1) Andel som tagit studenten (allmänt gymnasium, handelsgymnasium eller tekniskt gymnasium) 1950 1968 i procent av antal 20-åringar examensåret respektive avgått från gymnasiets 3 4-åriga linjer 1974 1994 eller teoretiska program 1995 1999 i procent av antal 19-åringar examensåret. Källa: 1950 68 Information i prognosfrågor 1967:3 Examinationsberäkningar tabell 2.1, SCB. 1974 1999 Trender och prognoser 1998 tabell 2, SCB. Gymnasiet har ändrats många gånger sedan 1950-talet. Då var gymnasium detsamma som allmänt, tekniskt eller handelsgymnasium. Senare kom fackskolan som efter en tid inordnades i gymnasieskolan. Sedan länge ingår också ett stort antal yrkesutbildningar. Här har vi enbart tagit med linjer/program som är någorlunda jämförbara med 1950-talets gymnasium. utbildningar. Men nu som förr har det också funnits en stort antal yrkesinriktade utbildningar av olika slag. Sedan många år ingår dessa i gymnasieskolan. Det visar sig att när de som föddes 1970 hade hunnit bli över 30 hade över 90 procent en gymnasieutbildning av något slag och 35 40 procent hade utöver gymnasiet också en eftergymnasial utbildning. Många av 40-talisterna hade också en yrkesutbildning. År 1970 när de var 20 29 år gamla hade omkring hälften antingen allmänt gymnasium, gymnasial yrkesutbildning eller en eftergymnasial utbildning. Många har också vidareutbildat sig i vuxen ålder. I dag har minst tre ärdedelar en gymnasieutbildning i den mening vi talar om i dag och 21 procent av de 1940-födda och 33 procent av 1950-födda har därutöver en eftergymnasial utbildning. Många av de välutbildade 40-talisterna tvingades som unga acceptera anställningar på lägre nivåer än vad deras utbildning berättigade dem till och det Familjebildningen Kvinnor och män födda olika år efter hur långt de kommit i sin familjebildning vid olika ålder. Procent av hela åldersgruppen Kön Födelseår Flyttat samman i tonåren Fått barn före 25 års ålder Gift vid första barnets födelse 1 Vid 28 års ålder Första parförhållandet Minst andra parförhållandet Separerat Aldrig i parförhållande Kvinnor 1949 27 60 53 74 11 7 8 1954 33 49 39 64 14 12 11 1959 40 43 28 57 21 12 10 1964 35 41 31 55 19 16 10 1969 30 Män 1949 9 38 46 68 9 7 16 1959 3 25 25 52 15 13 19 1964 11 25 27 48 15 19 19 1) Procent av alla som fått barn. Källa: Familjeundersökningen 1992, SCB; Kvinnors och mäns liv. Demografiska rapporter 1995:2, SCB. Redan vid 25 års ålder var många av 1940-talets kvinnor mödrar och drygt hälften var gifta när barnet föddes. För senare generationer kom barnet oftare före giftermålet. Med tiden förekom det allt oftare att 28-åriga kvinnor och män redan hade separerat från sitt första parförhållande. till förhållandevis låga löner menade Rolf Ohlson, en av de forskare som studerat detta. Genom den hårda konkurrensen var också möjligheterna till avancemang begränsade. Dagens unga kan delvis känna igen sig och inte minst dagens unga invandrare. De kvalificerade jobben tycks inte räcka till alla. Snarare än att se 40-talisterna som den stora "proppen Orvar" som hindrar senare generationer i deras avancemang skulle man kunna anlägga perspektivet att 40-talisterna genom sitt stora antal utgjort hinder för varandra. Egen familj Alla generationer, från 40-talister till dagens unga börjar vanligen sitt samliv som sambor. Giftermål kom senare. Vid 28 års ålder levde omkring 75 procent av såväl 49-födda som 54-, 59-, och 64-födda kvinnor i ett parförhållande. Männen har i samtliga generationer varit något senare. Fyrtiotalisterna höll ofta fast vid sin första partner, det var honom eller henne de så småningom gifte sig med och fick barn tillsammans med. Barnen kom relativt tidigt och man såg till att gifta sig innan dess. I senare generationer kom första barnet vanligen före giftermålet. Sextiotalisterna och än mer dagens ungdomar tar sig tid att leta länge innan de hittar den rätte eller den rätta och det första förhållandet spricker ofta. Vid 28 års ålder hade 25 procent av kvinnorna bland 60-talisterna hunnit ingå minst två parförhållanden. Motsvarande andel bland de 49-födda var 10 procent. Redan vid 25 år hade en stor del av 40-talisterna blivit föräldrar. Yngre generationer var betydligt senare ute. Men mycket talar ändå för att åtminstone de tidiga 60-talisterna till slut kommer att få nästan lika många barn i genomsnitt som 40-talisterna fick. Annat är det med dem som föddes i slutet på 1960-talet och på 1970-talet. De var i de familjebildande åldrarna under det krisartade 1990-talet och man räknar inte med att de kommer att nå upp till samma genomsnittliga 2 barn per kvinna som gällt tidigare under 1900-talet. Både jobb och familj När 40-talisterna blev föräldrar gällde inte längre mamma är lik sin mamma. De stora barnkullar som ofta växt upp med mamma hemma följde inte sina föräldrar i spåren. Nu strömmade kvinnorna ut på arbetsmarknaden och den stora reformperioden börjar, den som 16 Välfärd Nr 1 2005
syftade till att öka möjligheterna att förena familj med förvärvsarbete för både kvinnor och män. Men reformarbetet gick inte så fort. Fyrtiotalisterna hade att kämpa mot en ständigt otillräckligt utbyggd barnomsorg. Platserna blev fler men efterfrågan ökade också. Att barnafödandet samtidigt minskade har förklarats med kvinnors ökade förvärvsarbete. Men det är lika troligt att förändrade attityder ligger bakom menade Jan och Britta Hoem i en genomgång av 1900-talets fruktsamhetsutveckling. Det var lika vanligt att förvärvsarbetande ettbarnsmödrar fick ett andra barn som att icke förvärvsarbetande fick det. På 1980-talet fick vi en kraftig uppgång i barnafödandet och det under en period då förvärvsarbete bland kvinnor blev vanligare än någonsin förr och då kvinnor arbetade allt längre dagar. Den starka framtidstro som präglade andra hälften av 1980-talet är troligen också en viktig faktor bakom det då ökade barnafödandet. Det mesta tycktes bara kunna bli bättre och det gällde nästan alla men i synnerhet barnfamiljerna. Familjepolitiken stod i fokus och inför valet 1988 bidrog samtliga politiska partier med förslag ägnade att gynna barn och föräldrar. Hemmafruar en myt? Kanske hade kvinnornas utträde på arbetsmarknaden under 1960-talet inte de stora proportioner som man föreställer sig. Även långt dessförinnan deltog många kvinnor i förvärvslivet inte minst som medhjälpande hustrur i jordbruk och andra näringar. Om medhjälparna räknas in bland de förvärvsarbetande blir tidigare årtiondens sysselsättningstal betydligt högre än vad man är van att se. Det har bland andra Linköpingsforskaren Anita Nyberg visat. Redan under tidigt 1900-tal deltog över hälften av de gifta kvinnorna i förvärvslivet som företagare, anställda eller medhjälpare. Sysselsättningen minskar därefter stadigt med lägst värden, 30 35 procent under 1940- och 1950-talen. Från 1970-talet når förvärvsfrekvenserna högre nivåer än någonsin tidigare. Men även om kvinnor förvärvsarbetat långt dessförinnan blev innebörden av kvinnors förvärvsarbete annorlunda från och med 1960-talet påpekar Ann-Sofie Ohlander i en genomgång av kvinnors arbete 1850 1993. Det inordnades i ett ordinarie lönesystem med åtföljande socialförsäkringar och pension. Det återspeglade ett samhälleligt erkännande av kvinnligt arbete menar hon. När 90-talskrisen drog in med sin aldrig tidigare skådade nedgång i barnafödandet och sina chockartade arbetslöshetstal, då hade 40-talisterna sedan länge sina småbarnsår bakom sig. Pensionering Och nu går 40-talisterna i pension. Men det betyder inte att den s.k. försörjningsbördan ökar påtagligt än på ett tag. Den ökar först under nästa årtionde och når sin topp på 2030- och 2040-talen. Då är det inte 40-talisterna som ligger bakom längre utan snarare de som föddes under perioden 1965 1974. I dag försörjer varje 20 64-åring 0,70 personer utöver sig själv, 0,4 barn och ungdomar (0 19 år) och 0,3 personer i pensionsåldrarna, 65 år och äldre. Till år 2030 kommer de äldres del att ha ökat till 0,4 och barnens vara oförändrad. Det är naturligtvis förenklat att endast se på åldersfördelningen i befolkningen när man ska söka bedöma den framtida försörjningsbördan. Snarare är det antalet sysselsatta som borde ställas mot antalet icke sysselsatta. Funderar man kring den saken ser framtiden inte mindre bekymmersam ut. Åldersspannet för de yrkesverksamma krymper. Ungdomar kommer ut allt senare på arbetsmarknaden. 1990-talets trend mot allt tidigare pensioneringar ser dock ut att ha brutits. För en fortsatt höjning av pensionsåldern talar dels att de äldre faktiskt blir friskare dels att det nya pensionssystemet, som successivt kommer att dominera, uppmuntrar förvärvsarbete högre upp i åldrarna. Den som skjuter upp sin pensionering belönas med högre pension, den som går i förtid bestraffas. Vad man kanske kan vänta sig är en tvådelning av den äldre populationen. De som efter ett långt yrkesliv är fysiskt slitna kommer knappast att vilja fortsätta förvärvsarbeta medan andra med mindre slitande jobb kanske gärna fortsätter ytterligare några år. De äldsta Den snabba nedgången i dödlighet har medfört att andelen över 80 år har ökat mycket snabbt i den svenska befolkningen. Just nu har vi emellertid nått en platå där antalet och andelen över 80 år står still. Från 2020 kan vi vänta en ny kraftig ökning och då är det just 40- Försörjningsbördan ökar Antal personer 0 19 år respektive 65 år och äldre per person 20 64 år Elisabeth Landgren Möller arbetar med demografisk analys vid SCB och ingår i Välfärds redaktion, tfn: 08-506 943 89 e-post: elisabeth.moller@scb.se Referenser Se nästa sida. Det är främst det ökade antalet äldre som står för en förväntad ökning av försörjningsbördan. Det högsta värdet kommer att nås kring år 2030 men redan från 2010 blir det fler unga och äldre per person i de förvärvsaktiva åldrarna. talisterna som blivit riktigt gamla. Samtidigt ser inte den ökande livslängden ut att medföra en fullt lika stor ökning av antalet år med full hälsa. De sjuka och svaga kan bli många. Kommer det också att finnas tillräckligt många som åtar sig vård och omsorg av gamla? Dagens vårdpersonal närmar sig själva pensionsåldern och nyrekryteringen till gymnasiets omvårdnadsprogram är skral. Det återstår att se om 40-talisternas barnbarn kommer att kunna ge de äldsta den hjälp de behöver den dag krafterna sinar och de blir beroende av andras välvilja. Välfärd Nr 1 2005 17
Lästips och referenser: Hoem,Britta and Hoem, Jan M.: Sweden s family policies and rollercoaster fertility Stockholm Research Reports in Demography no 115, 1997. Myrdal, Alva och Myrdal Gunnar: Kris i befolkningsfrågan. Stockholm: Bonniers, 1934. Nyberg, Anita: Tekniken-kvinnornas befriare. Linköping Studies in Arts and Science No 45 Linköping 1989 Nygren, Ola: Artikel i Välfärd 2005:1, SCB. Ohlander Ann-Sofie: Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1859 1993. SOU 1994:38. Pettersson, Hans: Folkhälsan under 25 år har den blivit bättre. Artikel i Välfärd 2001:2, SCB. Qvist, Gunnar: Landsorganisationen och kvinnorna på arbetsmarknaden. Statistik och politik, 1974. Rasmusson, Ludvig: Fyrtiotalisterna. SCB 1967 Examinationsberäkningar. Information i prognosfrågor 1967:3. SCB 1972 Trender och Prognoser. Information i prognosfrågor 1972:10. SCB 1989 Barns levnadsvillkor. Rapport nr 62 i serien Levnadförhållanden. SCB 1992 Familj i förändring. Rapport nr 71 i serien levnadsförhållanden. SCB 1995 Kvinnors och mäns liv. Demografiska rapporter 1995:2 SCB 1995 Barn och deras familjer 1992 1993. Rapport nr 89 i serien levnadsförhållanden. SCB 1998 Trender och Prognoser. SCB 2002 Ohälsa och sjukvård 1980 2000. Rapport nr 95 i serien levnadsförhållanden. SCB 2003 21-åringars situation på arbetsmarknaden. En kohortanalys. SCB 2003 Sveriges framtida befolkning 2003 2050. Demografiska rapporter 2003:4. SCB 2004 Utbildning och arbete. Tillskott och rekryteringsbehov för olika utbildningsgrupper till 2010. SCB 2004 På tal om kvinnor och män. SCB 1999 2004 Barn och deras familjer. Serien Demografiska rapporter respektive år. SOU 1947 46 s 150 refererad i Hirdman, Yvonne 1992 Den socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier s 201. Stockholm: Carlssons bokförlag. Referenslistan publiceras endast på denna webbplats och inte i den tryckta tidskriften.