~ Ekobrottsmyndigheten

~ Ekobrottsmyndigheten YTTRANDE Datum 2012-11-19 l (5) Verksjurist Liselotte Westerlind Rättsenheten Ert dn r Ju2012/54311 DOM D nr EBM A-2012-0385 Justitiedepartementet Enheten för processrätt och domstolsfrågor l 03 33 Stockholm Yttrande över betänkandet "Tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden" (SOU 2012:49) Ekobrottsmyndigheten lämnar härmed sitt yttrande över rubricerat betänkande. Sammanfattning Ekobrottsmyndigheten delar utredningens bedömning att det föreligger ett behov av författningsändringar i svensk rätt för genomförande av direktivet (20 l 0/64/EU) om rätt till tolkning och översättning av handlingar vid straffrättsliga förfaranden. Ekobrottsmyndigheten tillstyrker förslaget om införande av tvingande regler om rätt till tolkning. Ekobrottsmyndigheten delar utredningens bedömning att det för genomförande av direktivet behövs särskilda bestämmelser om översättning. Ekobrottsmyndigheten avstyrker dock förslaget i dess nuvarande utformning. Ekobrottsmyndigheten delar inte den bedömning utredningen gjort vad gäller de ekonomiska konsekvenser som förslaget innebär för Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten tillstyrker utredningens förslag i övriga delar. När ska direktivets bestämmelser tillämpas (3.2) Direktivets bestämmelser ska tillämpas på straffrättsliga förfaranden. Vad som avses med ett straffrättslig förfarande framgår inte av direktivet. Utredningen gör emellertid bedömningen att förvaltningsrättsliga åtgärder som kan följa av ett brott inte ska omfattas. Detta innebär, enligt utredningen, att körkortsingripanden, skattetillägg, tulltillägg eller miljösanktionsavgifter inte ska omfattas av direktivets tillämpningsområde. Frågan är om direktivets tillämpningsområde avses omfatta samtliga brottsanklagelser som faller in under artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Vid en strikt tolkning av direktivet skulle det då kunna ifrågasättas om t.ex. påförande av skattetillägg inte bör omfattas av Hantverkargatan 15 Box 820 Tel 010-562 90 00 Fax 08-613 40 19 www.ekobrottsmyndigheten.se

2 (5) tillämpningsområdet. Det får dock anses tveksamt om en sådan strikt tolkning är förenlig med vad direktivet åsyftar. Mot bakgrund av den oklarhet som för närvarande synes råda när det gäller det administrativa sanktionssystemets förhållande till Europakonventionen samt då aktuellt direktiv är det första steget (åtgärd A) i den av Europeiska rådets fastställda färdplanen anser Ekobrottsmyndigheten att tillämpningsområdet i detta avseende bör klargöras i det fortsatta arbetet. Tvingande regler om rätten till tolkning ( 4.3) I artikel 5.2 Europakonventionen, som införlivades i svensk rätt 1995, stadgas bl.a. att en person som arresterats, utan dröjsmål, ska underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom på ett språk som han förstår. A v artikel 6 punkten 3 a framgår att den som blivit anklagad för brott har rätt att på ett språk som han förstår underrättas om innebörden och grunden för anklagelsen. A v punkten 3 e framgår rätten till en kostnadsfri tolk om den anklagade inte förstår eller talar det språk som används i domstolen. Vidare finns bestämmelser i 5 kap 6 och 8 rättegångsbalken (RB) om tolkning vid domstol vilka har ansetts analogt tillämpliga under förundersökningen. Ä ven om det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i RB som reglerar rätten till tolk under förundersökning finns det således ett flertal bestämmelser som styr myndighetemas hantering av tolkfrågor redan idag och den praktiska tillämpningen uppfyller, enligt myndighetens uppfattning, de krav som nu aktuellt direktiv uppställer. Att myndigheterna tillgodoser rätten till tolk är också en förutsättning för ett effektivt brottsbekämpande arbete. Ekobrottsmyndigheten har inga erinringar mot att rätten till tolk förtydligas i lagstiftningen på det sätt som utredningen föreslår. Rätten till översättning förstärks (5.3) A v artikel 3 i direktivet framgår bl.a. att den misstänkte eller tilltalade ska ha rätt till en skriftlig översättning av väsentliga handlingar. Med väsentliga handlingar avses enligt punkten 2 beslut om frihetsberövande, anklagelser eller åtal samt domar. I övrigt ska de behöriga myndigheterna från fall till fall besluta om en handling är väsentlig eller inte. A v punkten 7 framgår att en muntlig översättning eller en muntlig sammanfattning av väsentliga handlingar får tillhandahållas istället för en skriftlig översättning under förutsättning att detta inte förhindrar att förfarandena går rättvist till. Ekobrottsmyndigheten delar utredningens bedömning att dagens reglering inte uppfyller de krav som ställs i direktivet och att det därför behöver införas särskilda bestämmelser gällande översättning. ' Översättning av handlingar i förundersökningar sker idag såväl skriftligt som muntligt beroende på vad som i det enskilda fallet får anses mest ändamålsenligt. Muntlig översättning sker oftast med hjälp av en tolk där tolken direkt från texten översätter innehållet. Ekobrottsmyndigheten konstaterar liksom utredningen att detta förfarande i huvudsak fungerar bra och att i normalfallet bör de flesta handlingar kunna översättas muntligen.

A Swedish Economic Crime Authority 3 (5) Utredningen anför dock att muntlig översättning inte alltid kan ersätta en skriftlig översättning och att en skriftlig översättning kan behövas för "exempelvis handlingar med tekniskt eller ekonomiskt komplicerade sak omständigheter". Utredningen anför också att det vid delgivning av komplicerade brottsmisstankar, exempelvis vid ekonomisk brottslighet, ibland kan finnas skäl för en skriftlig översättning. De förundersökningar som handläggs av Ekobrottsmyndigheten rör till stor del ekonomiskt komplicerade sakomständigheter vilka kommer till utryck i handlingar som t.ex. skattebeslut och promemorior om bokföring m.m. Mot bakgrund av vad utredningen anför skulle utredningens förslag innebära att kravet på skriftlig översättning av dessa handlingar ökar väsentligt. I många av de ärenden som Ekobrottsmyndigheten handlägger finns det emellertid rättsäkerhetsaspekter som talar mer för en muntlig översättning än en skriftlig just på grund av ärendenas omfattning och handlingarnas ibland komplicerade innehåll. De förundersökningsprotokoll som myndigheten sammanställer är ofta mycket omfattande och uppgår ibland till flera tusen sidor. Ä ven om en skriftlig översättning av hela förundersökningsprotokoll sällan torde vara nödvändigt innebär dock en skriftlig översättning att handläggningstiden förlängs med många veckor i förhållande till om en muntlig översättning sker. I de ärenden som rör mer omfattande och komplicerade sakomständigheter företräds den misstänkte eller tilltalade också vanligtvis av en offentlig försvarare. En muntlig översättning som sker tillsammans med försvararen möjliggör då att den misstänkte eller tilltalade får möjlighet att ställa frågor och få förklarat vad innehållet innebär i större utsträckning. En muntlig översättning får då anses betydligt mer rättsäker för den enskilde än en skriftlig. Översättning kan också i dessa fall dokumenteras genom ljudupptagning för att den misstänkte eller tilltalade ska ha möjlighet att gå tillbaks till handlingen/översättningen vid ett senare tillfålle. Ekobrottsmyndigheten konstaterar att en skriftlig översättning i de fall som utredningen pekar på kommer att bli mycket kostsam. Även om kostnadsaspekten inte är en omständighet som i sig bör påverka valet av om en handling blir skriftligt eller muntligt översatt anser myndigheten, liksom utredningen, att det är angeläget att begränsa skriftliga översättningar till de fall då det verkligen är befogat. Sammanfattningsvis kan myndigheten konstatera att även om det i många fall finns skäl att översätta en handling skriftligt är myndigheten mycket tveksam till om en utökad skriftlig översättning i förhållande till vad som gäller idag kommer att leda till en ökad rättsäkerhet för den enskilde. Utredningens bedömning när det gäller frågan om skriftlig eller muntlig översättning är också att det inte finns något generellt önskemål om just skriftlig översättning från de misstänkta eller deras försvarare då uppfattningen är att nuvarande system i stort fungerar bra. Ekobrottsmyndigheten anser mot bakgrund av ovanstående att det är viktigt att det, även vad gäller handlingar med ekonomiskt komplicerat innehåll, finns en möjlighet att i det enskilda fallet välja den metod för översättning som är mest rättsäker och ändamålsenlig. Den bestämmelse som utredningen föreslagit i 33 kap 9 RB, och som genom 23 kap 21 a RB också ska vara tillämplig under förundersökningsförfarandet, innebär att handlingar som är väsentliga för att den misstänkte eller tilltalade ska kunna försvara sig, ska översättas. Om

4 (5) det inte på grund av målets eller handlingens beskaffenhet eller någon annan omständighet är olämpligt får en muntlig översättning eller muntlig sammanfattning av handlingen tillhandahållas. Utredningen föreslår vidare att auktoriserade translatorer ska anlitas i första hand. Ekobrottsmyndigheten är tveksam till om föreslagen lydelse återspeglar den bedömning som myndigheten uppfattar att utredningens gör, dvs. att muntlig översättning bör ske i normalfallet och att skriftlig översättning ska ske i vissa särskilda fall. Ekobrottsmyndigheten anser att bestämmelsens nuvarande lydelse bör förtydligas i detta avseende. Generella kvalitetsfrågor (6.3.1) Ekobrottsmyndigheten har inte några synpunkter på att bestämmelser om att rättstolk eller annan auktoriserad tolk anlitas i forsta hand införs. Myndigheten delar utredningens uppfattning att en god kvalitet på tolkningen är en forutsättning för en rättsäker handläggning och att kraven på tolkningen måste höjas. Utredningens forslag kan säkerligen bidra till en sådan utveckling på sikt. Myndigheten vill dock erinra om att det redan idag är svårt att anlita kvalificerade tolkar, framför allt på mindre orter, och att det därför är av yttersta vikt att det finns en flexibilitet som innebär att även andra rättsäkerhetsfaktorer som t.ex. tidsaspekten kan beaktas när en tolk anlitas. Utredningen föreslår att auktoriserad translator i första hand ska anlitas vid översättning. Ekobrottsmyndigheten har inga synpunkter på att auktoriserad translator ska anlitas i första hand i de fall då skriftlig översättning ska ske. Myndigheten anser dock att en muntlig översättning med fördel ska kunna ske med hjälp av en auktoriserad tolk. Myndigheten avstyrker således forslaget i dess nuvarande lydelse. Ekonomiska konsekvenser för staten (9.1) Ekobrottsmyndigheten kan konstatera att skriftliga översättningar vid ett genomforande av utredningens forslag skulle innebära en mycket stor kostnadsökning för staten. Myndigheten bedömer att den kostnadsberäkning som utredningen gjort är alldeles för lågt beräknad. Avseende Ekobrottsmyndigheten kan konstateras att översättningskostnaderna grovt beräknat uppgår till ca 15 000 kr för en handling om 25 sidor. Mot bakgrund av den mängd ärenden som myndigheten handlägger och där överssättning skulle komma ifråga anser myndigheten att kostnadsökningen mångdubbelt kommer att överstiga utredningens bedömning. Det bör också påpekas att utredningens bedömning bygger på beräkningar för den ärendehantering som Ekobrottsmyndigheten har idag. Myndigheten kommer att från och med l juli 2013 få ett nationellt ansvar för ekobrottsbekämpningen vilket också bör beaktas vid de beräkningar som görs. Med hänsyn till de svårigheter att hitta kvalificerade tolkar som kan föreligga i vissa fall anser utredningen att fjärrtolkning bör användas i större utsträckning än tidigare. Ekobrottsmyndigheten delar denna uppfattning och vill i sammanhanget lyfta fram att detta också rör förhör m.m. som kommer att genomforas hos Ekobrottsmyndigheten. Utredningen

, + Ekobrottsmyndigheten 5 (5) anför att videokonferenstolkning i större utsträckning ska användas för att få bättre kvalitet på fjärrtolkningen. Detta kommer att innebära ökade initiala investeringskostnader även för Ekobrottsmyndigheten. Övrigt Ekobrottsmyndigheten vill göra utredningen uppmärksam på att Insynsutredningen i sitt slutbetänkande Partsinsyn enligt rättegångsbalken (SOU 2010:14) föreslår att en ny bestämmelse införs i rättegångsbalkens 23 kapitel, 21 a. Bestämmelsen är bl.a. tänkt att förtydliga vem som prövar frågor om utlämnande till part. Yttrandet har beslutats av generaldirektören Eva Fröjelin. I ärendets beredning har chefsjuristen Lena Lindgren Schelin deltagit. Verksjuristen Liselotte Westerlind har varit fö~.. ~ EvaFrö'dm ~