SOCIALFÖRVALTNINGEN Datum Forskning och utveckling 2008-11-26 Vår handläggare Ert datum Er beteckning Ola Nordqvist 1 (23) Delstudie 2 BBIC Att arbeta med BBIC en undersökning om utbildning, stöd och praktiskt arbete med BBIC Ola Nordqvist Utvecklingsledare SOCIALFÖRVALTNINGEN Besöksadress: Drottninggatan 21 Forskning och utveckling Telefon: 0150-48 82 26 641 80 KATRINEHOLM Telefax: 0150-48 81 00 Org.nummer 212000-0340 www.katrineholm.se socialforvaltningen@katrineholm.se
2 (23) 1. Inledning Barns behov i centrum (BBIC) är en struktur för utredning, planering och uppföljning i socialtjänstens barnavård som är framtagen av Socialstyrelsen. Socialförvaltningen i Katrineholms kommun tog 2006 beslut om att införa BBIC och under hösten samma år bildades en referens- och utbildningsgrupp för att implementera strukturen inom förvaltningen. Implementeringen har bestått av följande komponenter: - Utbildning - Seminarier - Personlig feedback/handledning - Uppföljning Undertecknad fick i egenskap av utvecklingsledare i uppdrag att följa upp arbetet med BBIC. Uppföljningen skulle ske i tre steg, implementering, arbetet med BBIC i den praktiska verksamheten och effekter för brukarna. Detta är den andra rapporten som behandlar det praktiska arbetet med BBIC inom socialtjänsten i Katrineholms kommun. Undersökningen av det praktiska arbetet med BBIC genomfördes som en enkätundersökning vid en personaldag för Barn-familj- och ungdomsgruppen inom Socialförvaltningen i februari 2008. 34 personer deltog i enkätundersökningen. I undersökningen ingår både arbetsledare, utredare och behandlingspersonal. En uppföljning av denna enkät kommer att ske vid samma tid 2009. Enkäten är en modifierad form av den enkät som Marie Sjömar och Ulf Hyvönen vid Umeå kommuns utvecklings- och fältforskningsenhet använts för att utvärdera implementeringen av BBIC i Umeå kommun. Enkäten används med benäget tillstånd av dessa personer. Under hösten 2008 kompletterades undersökningen med gruppintervjuer med barnavårdsutredarna, familjerätten, familjehemssekreterarna, personal på Klivets ungdomsboende, Familjeenheten och Socialnämndens arbetsutskott. Teman för intervjuerna var upplevelse av arbetet med BBIC, kunskapsbehovet, kvalitetsaspekten, dokumentens användningsområden och framtiden för BBIC. 2. BBIC:s bakgrund Vid årsskiftet 1995/96 startade Socialstyrelsen det s.k. Dartingtonprojektet. Bakgrunden till detta var ett regeringsbeslut 1994 där SoS fick i uppdrag att stärka och utveckla familjehemsvården. Kritik fanns kring hur man i Sverige skötte placeringen av barn, exempelvis höll kommunerna sällan de lagstadgade uppföljningstiderna, det saknades vårdplaner och barnen kom sällan till tals med sin handläggare under placeringstiden. Socialstyrelsen hämtade inspiration från ett engelskt planerings- och uppföljningssystem för barn i samhällsvård, Looking after childrensystem (LACS). LACS hade också sitt ursprung i liknade kritik som hade uppkommit i England i mitten av 80-talet. Namnet Dartingtonprojektet tog sitt namn efter den forskningsinstitution som utvecklat LACS. Socialsekreterare i fyra olika delar av Sverige fick pröva ett åldersanpassat bedömnings- och insatsformulär avsett att användas för intervjuer med barn i familjehemsvård. I rapporten från detta var man övervägande positiva och ville prova hela det planerings- och uppföljningssystem som var under utveckling i England. Detta ledde till projektet BBIC som startade 1999. En viktig del i projektet utgörs av en serie formulär som följer hela 2
3 (23) ärendeprocessen från anmälan till utvärdering av insatser. Det över gripande målet för BBIC är: - Att utveckla ett enhetligt system för den sociala barnavården. - Att alla kommuner i landet på sikt får tillgång till ett dokumentationssystem som bygger på enhetliga begrepp och kriterier. Syftet är att i nära samarbete med kommuner och forskare utveckla material, arbetsmetoder och dataprogram för att: - Stärka barns ställning enligt FN:s barnkonvention om barnets rättigheter och enligt 1 kap 2 och 3 kap 5 socialtjänstlagen. - Skapa struktur och systematik i arbete med att identifiera, dokumentera och utvärdera barns behov av insatser. - Verka för samförstånd genom att bygga team kring barnet där alla är klara över skyldigheter och åtaganden. - Bidra till kvalitet och rättssäkerhet. BBIC bygger på nio grundprinciper som skall ge vägledning om hur utrednings- och uppföljningsarbetet skall förstås och bedrivas. Sammanfattningsvis lyder dessa enligt följande: - Att barn och unga skall vara i centrum. Principen om barnets bästa gäller i beslut som rör ett barn och att barnet har rätt till inflytande. - Att arbetet bygger på vissa teoretiska utgångspunkter som utgår från ett utvecklingsekologiskt perspektiv samt teorier om anknytning och kritiska perioder i barns utveckling, risk- och skyddsfaktorer, sårbarhet och motstånd samt om familjens funktion och föräldrars förmåga till omsorgstagande. - Att alla barn skall ha likvärdiga möjligheter. - Att arbetet ska bedrivas i nära samarbete med barnet och dess familj. - Att samverkan skall ske mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser. - Att identifiera resurser och svårigheter. I utredningar och uppföljningarna skall både positiva och negativa faktorer beskrivas och vägas in i bedömningen. - Att insatser skall kunna sättas in under utredningsprocessen. - Att utredningen skall vara en utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser. - Att arbetet skall byggas på kunskap och beprövad erfarenhet. 3
4 (23) Ovanstående triangel illustrerar kunskapsgrunden i BBIC där den centrala teorin är utvecklingsekologin som beskriver barnets utveckling ur ett helhetsperspektiv. Utgångspunkten är barnets behov som sätts i relation till föräldraförmåga och faktorer i barnets familj och övriga miljö. Barns utveckling sker i samspel med dessa faktorer. Triangeln skall ge struktur för att hämta in och analysera information till utredningen. Den kan också användas som en modell för socialarbetare och andra yrkesgrupper för att tänka kring barn och ungas utveckling. Den ger även en struktur för planering och uppföljning av insatser. I Katrineholm infördes BBIC under hösten 2006. En styrgrupp och referensgrupp samt en utbildningsgrupp bildades. Utbildningsgruppen bestod av fyra personer. Dessa har genomfört utbildningar för våra barnavårdsutredare. Utbildningen bestod av en heldag och tre halvdagar. Utbildningsgruppen har också gett en mindre utbildning för vår familjeenhet och vårt ungdomsboende Klivet. Dessutom har de gett information via föreläsning för dem som arbetar med försörjningsstöd och övrig vuxen-verksamhet samt politikerna i socialnämnden. Utbildningsgruppen har även anordnat seminarier kopplat till de olika dokumenten, vilka dock inte varit så välbesökta. Vår utbildningsgrupp träffar BBIC: s länsnätverk två gånger per termin. Nyanställda barnavårdsutredare i länet, inklusive Katrineholm utbildas via detta länsnätverk. Katrineholms prövolicens går ut i januari 2009. Under februari skall ansökan om fast licens vara inlämnad till Socialstyrelsen. 2. Resultatredovisning enkätundersökning I detta avsnitt beskrivs resultatet från enkätundersökningen med utgångspunkt från dessa områden: - Användning - Stöd i arbetet 4
- Barnets behov - Samtal med barn och uppföljning av deras behov - Föräldraförmågan - Dokumentation och uppföljning - Delaktighet - Kvalitet - Inställning till BBIC 5 (23) I resultatet presenteras resultatet för gruppen som helhet och för de enheter som avviker från helheten. De enheter som deltagit är arbetsledare, barnavårdutredare, familjehemsutredare, utredare inom familjerätt, familjeenheten och Klivets ungdomsboende. Enkätresultaten kompletteras med utdrag från gruppintervjuerna i ett eget avsnitt. I slutet av varje delavsnitt kommenteras resultaten. När det gäller användning av BBIC är det barnavårdsutredare och familjehemsutredarna som använt BBIC mer frekvent. När det gäller övriga grupper så har de ännu inte använt dokumenten eller så har de enbart använt dokument som rör deras verksamhet, dessa är sammanlagt 13 personer. Detta gäller personal på Familjeenheten, Klivets ungdomsboende och inom Familjerätten. Familjeenheten hade vid tillfället när enkäten fylldes i ej utbildat sig i BBIC. Detta påverkar det sammantagna resultatet av enkätundersökningen. 2.1 Användning Under detta avsnitt presenteras hur frekvent man använt de olika dokumenten och synen på dessa. När det gäller användandet av utredningsplanen har en majoritet inte använt detta dokument alls, dvs. 18 personer. Fyra har använt den 1-3 ggr, sju 4-10 ggr och fyra mer än 15 ggr. Alla utredare har av naturliga skäl använt utredningsplanen frekvent. De behandlande verksamheterna har inte använt detta dokument, vilket de heller inte skall göra. Dokumentet Utredning är mer använt. Fem har använt det 1-3 ggr, åtta 4-10 ggr, fem 11-15 ggr och två mer än femton ggr. 12 har inte använt detta dokument alls. Majoriteten är även här av naturliga skäl utredare. Dock har några av de behandlande enheterna och familjerätten använt dokumentet relativt frekvent, i detta fall har det troligtvis handlat om att använda utredningen som grund för insats. Fördjupningsfrågorna har använts relativt sällan. 17 personer har inte använt fördjupningsfrågorna överhuvudtaget. 1-3 ggr har dokumentet använts av fem personer, 4-10 ggr av nio, 11-15 ggr av två personer. Alla utredare och medarbetare på Klivet har använt frågorna i sitt arbete. Även vårdplanen har använts relativt sällan, 18 personer har inte använt vårdplanen alls. Nio personer har använt dokumentet1-3 ggr, sex personer 4-10 ggr och en person har använt sig av dokumentet 11-15 ggr. Alla utredare har använt detta dokument samt tre medarbetare på Klivet. 5
6 (23) Det samma gäller placeringsinformationen som har använts 1-3 ggr av 12 personer, 4-10 ggr av fyra och 11-15 ggr av en person. Alla utredare samt över hälften av Klivets personal har använt dokumentet. 17 har dock inte använt dokumentet av naturliga skäl. Dokumentet Genomförandeplan/placering har använts i något högre grad än ovan nämnda dokument. 14 personer har dock inte använt det, sex har använt det 1-3 ggr, elva 4-10 ggr och två 11-15 ggr och en person mer än 15 ggr. Alla utredare utom en har använt detta dokument och de flesta inom Klivets verksamhet. Det mest använda dokumentet är Genomförandeplan/öppna insatser, endast åtta personer har inte använt detta dokument. Åtta har använt det 1-3 ggr, 16 4-10 ggr och en person 11-15 ggr. De som inte använt dokumentet var två utredare, tre från familjerätten och tre från Klivet. Det minst använda dokumentet är Omprövning/övervägande och uppföljningsprotokollet, endast sju personer hade använt Omprövning/övervägande. Tre 1-3 ggr och 4-10 ggr och en person 11-15 ggr. Resterande 25 hade inte använt dokumentet. De som använt dokumentet var två barnavårdsutredare, tre familjehemsutredare och två från Klivet. Att det inte är så frekvent använt är att vi under denna tid hade få placeringar på institution. Familjehemsutredarna är de som använt dokumenten mest frekvent vid uppföljning och omprövning av familjehemsplaceringar. Ungefär samma frekvens gäller för uppföljningsprotokollet. Det var endast nio som använt detta, fem 1-3 ggr, tre 4-10 ggr och en person 11-15 ggr och 25 hade inte använt det alls. De som använt dokumentet var två barnavårdsutredare, två familjehemsutredare och fem från Klivet. Ser man till frågeställningen om det blir många upprepningar i dokumenten, anser majoriteten att så är fallet. 13 anser att detta påstående stämmer mycket bra och tre att det stämmer mycket bra. Åtta anser att påståendet stämmer varken bra eller dåligt. Två anser att påståendet stämmer ganska dåligt. Åtta svarade vet ej. När det gäller användningen av de olika dokumenten används dokumenten av naturliga skäl mest av barnavårds- och familjehemsutredare, därför får ej resultaten ses som kvantitativt negativa. För utredarnas del är frekvensen av användandet god och även för personalen på Klivets ungdomsboende där en formell placering sker efter utredning. När det gäller Familjenheten nämndes tidigare att de ej kommit igång med utbildning i BBIC, vilket påverkar deras användning. När det gäller Familjerätten, är BBIC inte anpassat till deras verksamhet vilket präglat deras svar. 2.2 Stöd i arbetet Under detta avsnitt presenteras hur man ser på stödet i användningen av BBIC i det praktiska sociala arbetet. När det gäller om arbetsledning följer upp arbete med BBIC kontinuerligt framkommer ingen tydlig bild. En relativt stor andel, 13 st. tycker att det stämmer varken bra eller dåligt, tre anser inte att arbetsledningen följer upp arbetet med BBIC på ett 6
7 (23) bra sätt. 14 personer tycker dock att påståendet stämmer bra och en anser att det stämmer mycket bra. Två svarar, vet ej. När det gäller uppföljningen har detta arbete delegerats till en BBIC-ansvarig utredare. De allra flesta har tagit upp och diskuterat material kopplat till BBIC vid handledningstillfällen. Sex personer har tagit upp det ofta, 22 har tagit upp det ibland, tre mer sällan, sex har inte tagit upp BBIC material överhuvudtaget. När det gäller vem man vänder sig till för att få råd och stöd svarar de flesta att de tar hjälp av en kollega, 22 svar. 19 svar vänder sig till arbetsledaren och 15 till utbildaren. Utredarna och Familjeenheten vänder sig till utbildarna i något större omfattning än övriga grupper. Ser man till det upplevda stödet, finns det en viss tveksamhet kring frågan om arbetsledningen följer upp arbetet med BBIC på ett bra sätt. När det gäller frågan om vart man vänder sig för att få råd och stöd kan man se att man också i högre grad vänder sig till kollegor än till arbetsledare och utbildare. Dock bör det nämnas att det inte är någon tydlig övervikt för detta, det kan också handla om informationsbrist om var man i första hand skall vända sig för frågor om BBIC. 2.3 Barnets behov BBIC: s huvudprincip är att barn och ungas behov skall vara i centrum med utgångspunkt från FN: s barnkonvention. Barnets bästa och rätt att komma till tals skall vara utgångspunkten i det praktiska arbetet. Hur ser då deltagarna i studien på detta? Majoriteten av personalen anser att BBIC ger hjälp för att samla information om barnets hälsa och fysiska utveckling. 18 personer tycker att det stämmer bra, åtta att det stämmer mycket bra, fyra att det stämmer varken bra eller dåligt, två att det stämmer dåligt eller ganska dåligt. Mest positiva till detta påstående är barnavårdsutredarna, störst tveksamhet finns hos utredarna inom familjerätt. Detta handlar troligtvis om att man i begränsad omfattning använder sig av BBIC. Två svarade vet ej. När det gäller hjälp med att få information om barnets skolgång anser en klar majoritet att så är fallet. Tio tycker att det stämmer mycket bra och 13 att det stämmer bra, sju anser att det varken stämmer bra eller dåligt och endast en anser att det stämmer dåligt. Tre svarade vet ej. Här handlar det om att det är främst utredarna som använder konsultationsdokumentet, att fler är positiva handlar troligtvis om att konsultationen med skolan också gör att detta område syns tydligare i utredningarna. När det gäller stödet för att dokumentera barns bakgrund och historia, anser majoriteten att BBIC bidrar till detta. 19 anser att det stämmer bra, nio mycket bra, fyra tycker att det varken stämmer eller ej. Två anser att det stämmer dåligt. Att BBIC ger en tydligare bild av barnets behov är signifikant. 23 personer anser att det stämmer bra, åtta mycket bra och tre tycker att det stämmer varken bra eller dåligt. 7
8 (23) När det gäller stödet i att utreda föräldrarnas förmåga till att tillgodose barnets behov, är majoriteten positiva till detta. 17 anser att detta påstående stämmer bra och för sju stämmer det mycket bra. Fyra anser att det stämmer varken bra eller dåligt. Tre anser att det stämmer dåligt för dem och en person att det stämmer mycket dåligt. De som anser att detta påstående stämmer mindre bra kommer alla från Klivets ungdomsboende. Vid gruppintervjun med Klivets personal så framkom det att det mer handlade om osäkerhet och brist på kunskap kring denna fråga. En klar majoritet ställer sig bakom påståendet att BBIC sätter barnet i centrum. 19 svarade att det stämmer bra och tio att det stämmer mycket bra. Fyra anser att det stämmer varken bra eller dåligt. Ingen hade en negativ åsikt om påståendet. En person svarade vet ej. När det gäller synen på om BBIC som struktur ser till barnen och de ungas behov blir det en tydlig bild av att så är fallet. BBIC: s första grundprincip är tydligt förankrad: Att barn och unga skall vara i centrum och att principen om barnets bästa gäller i beslut som rör ett barn samt att barnet har rätt till inflytande. 2.4 Samtal med barn och uppföljning av deras behov En av de viktigaste komponenterna i att sätta barnet och den unges behov i centrum är att kunna samtala med barn och unga på ett professionellt sätt. Kan BBIC som utredningsstruktur vara till hjälp för detta?: När det gäller påståendet att BBIC hjälper mig att tala med barn om deras relation till sin familj så svarade 12 att det stämmer bra och en person att det stämmer mycket bra. 11 svarade att det stämmer varken bra eller dåligt, en att det stämmer ganska dåligt och en som anser att det stämmer dåligt. 8 svarade vet ej, de allra flesta från Klivets verksamhet. Vid intervju med Klivets personal framkom det att detta handlade om osäkerhet i användandet. Ungefär hälften av de tillfrågade dvs. 16 personer anser att det stämmer bra att BBIC ger stöd i att prata med barnen om varför de befinner sig under utredning eller insats. Två personer anser att detta påstående stämmer mycket bra, fem att det stämmer varken bra eller dåligt. En person svarade att det stämmer ganska dåligt och två personer att det stämmer dåligt, åtta svarade vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns hos Klivets personal och Familjerätten. För Klivets del se ovan. För Familjerätten handlar det om det som tidigare nämnts att BBIC inte är anpassad till deras verksamhet och att man då inte kan använda BBIC konsekvent. Nio personer anser att det stämmer bra att BBIC är ett hjälpmedel att prata om barnets känsla av att vara placerad utanför det egna hemmet. Tre anser att det stämmer mycket bra. Sju anser att det stämmer varken bra eller dåligt, tre att det stämmer dåligt och 12 svarade vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns även här hos Klivets personal och Familjerätten. I detta fall handlar osäkerheten främst om att det är familjehemsutredarna som i första hand vid de kontinuerliga uppföljningarna pratar med barnet om hur det är att vara placerad. 8
9 (23) En stor majoritet anser att BBIC hjälper till med att få överblick över vilka insatser ett barn har fått. 18 anser att det stämmer bra, sex att det stämmer mycket bra. Två anser att det stämmer varken bra eller dåligt, tre anser att det stämmer dåligt, fem svarade vet ej. När det gäller påståendet att BBIC sätter fokus på barnets utveckling var en klar majoritet positiva till detta påstående. 20 svarade att det stämmer bra och sju att det stämmer mycket bra. Fyra anser att påståendet stämmer varken bra eller dåligt. Ingen anser att påståendet inte stämmer. Två svarade vet ej. Att BBIC är ett stöd för att samtala med barn blir tydligt utom på punkten om BBIC ger stöd för att prata med barn om hur det är att vara placerad. Detta är som jag tidigare nämnt naturligt för familjehemsutredarna, men det borde vara också mer naturligt för barnavårdsutredarna att prata om detta i sina uppföljningar. Det kan också vara så att man inte finner ett direkt stöd för detta i BBIC. Vid gruppintervjun med Klivets personal framkom det att det mer handlade om osäkerhet och brist på kunskap vilket gjorde att man i flera frågor varit osäkra. När det gäller familjerätten handlar det troligtvis som tidigare nämnts om att deras begränsade användning av BBIC. 2.5 Föräldraförmågan Hur ser man som socialarbetare på BBIC som struktur att utreda föräldraförmågan? När det gäller BBIC: s funktion att identifiera och dokumentera styrkor i föräldraförmågan anser sju personer att det stämmer mycket bra, 16 att det stämmer bra, sex att det stämmer varken bra eller dåligt. Tre tycker att påståendet stämmer ganska dåligt och en att det stämmer dåligt, dessa fyra tillhörde alla Klivets personal. En svarade vet ej. En klar majoritet ansåg att arbetet enligt BBIC hjälper till att se kopplingen mellan barns behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö. 22 ansåg att det stämmer bra, sju att det stämmer mycket bra, tre att de stämmer varken bra eller dåligt. Endast två personer ansåg att det stämmer ganska dåligt och dåligt. När det gäller BBIC:s funktion att kunna planera för insatser som inbegriper barnets familj och närmiljö, anser 21 personer att det stämmer bra, tre att det stämmer mycket bra, fem anser att det stämmer varken bra eller dåligt. Två personer anser att det stämmer dåligt och ganska dåligt. Tre svarade vet ej. Att BBIC ger stöd i att utröna föräldraförmågan visar sig klart utifrån att det både ger stöd i att utreda styrkor i föräldraförmågan, att se kopplingar mellan barnets behov och föräldrarnas förmåga samt att det ger underlag för att planer för insatser som är kopplade till barnets familj och närmiljö. Detta positiva resultat kan också kopplas till att BBIC: troligtvis ökar delaktigheten (se avsnitt 2.7) 9
10 (23) 2.6 Dokumentation och uppföljning Ett av syftena med att implementera BBIC i landet var att komma tillrätta med olika brister i utredningsarbetet genom att skapa struktur och systematik i handläggningen. Detta innefattar bl.a. strukturerad dokumentation så att effekten blir att lättare följa upp insatser både på individ- och gruppnivå. En stor majoritet anser att BBIC hjälper till att dokumentera på ett enhetligt och strukturerat sätt. 17 anser att det stämmer bra och sex att det stämmer mycket bra. Fyra svarade att det stämmer varken bra eller dåligt. En person svarade ganska dåligt och tre svarade att det stämmer dåligt. Fyra svarade vet ej. Lika många anser att BBIC är en hjälp till att följa upp resultatet av insatserna. Tre anser att det stämmer varken bra eller dåligt, en person anser att det stämmer ganska dåligt och två att det stämmer dåligt. Fem svarade vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns hos Familjerätten av tidigare nämnda skäl. När det gäller BBIC: s hjälp att få kontroll över ärendegången och dess process anser 15 att det stämmer bra och fyra att det stämmer mycket bra. Sex anser att det stämmer varken bra eller dåligt. En person anser att det stämmer ganska dåligt och tre att det stämmer dåligt. Fem svarade vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns hos Familjerätten och Klivets personal. När det gäller påståendet att BBIC gör det svårt att få sammanhang i utredningarna, så anser en majoritet att det inte stämmer. Elva anser att påståendet stämmer dåligt och sex att det stämmer ganska dåligt. Tre svarade att det stämmer varken bra eller dåligt. En svarade att det stämmer bra. Tretton svarade vet ej. Resultatet pekar på att majoriteten av deltagarna anser att BBIC varit till hjälp både när det gäller dokumentation och uppföljning. Osäkerheten hos Klivets personal och familjerätten är av samma orsak som tidigare nämnts. Ett av de övergripande målen med BBIC är att alla kommuner i landet på sikt får tillgång till ett dokumentationssystem som bygger på enhetliga begrepp och kriterier. Dessutom är ett av syftena att skapa struktur och systematik i arbete med att identifiera, dokumentera och utvärdera barns behov av insatser. Av resultatet att döma har både målet och syftet kring dokumentation blivit uppfyllda i det praktiska arbetet med BBIC. 2.7 Delaktighet I lagstiftningen betonas att stöd och skydd till barn skall ges i nära samarbete med hemmet. Kraven på ökad delaktighet har inte bara ett juridiskt stöd, det finns även en vetenskaplig grund för att en ökad delaktighet och samverkan med de olika aktörerna i regel är avgörande för att insatserna skall komma igång och ge avsedd effekt. Ungefär hälften av deltagarna anser att BBIC stärkt samarbetet mellan barn, föräldrar och vårdgivare. 14 anser att det stämmer bra, två personer anser att det stämmer mycket bra. 9 anser att det stämmer varken bra eller dåligt och två personer anser att det stämmer ganska dåligt. Åtta personer svarade vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns hos Familjenheten som i gruppintervjun beskrev att de vid ifyllandet av enkäten inte hade den information om BBIC som krävdes för att svara på frågan. 10
11 (23) När det gäller påståendet att BBIC ökar barnets delaktighet i utredningsprocessen svarar 18 personer att det stämmer bra. Fem personer svarar att det stämmer varken bra eller dåligt, en person anser att det stämmer dåligt. Tio personer svarar vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns hos Familjenheten och Familjerätten. 13 personer anser att det stämmer bra att BBIC ökar föräldrarnas delaktighet i utredningsprocessen. Åtta anser att det stämmer varken bra eller dåligt och en person anser att det stämmer ganska dåligt. 12 personer svarade vet ej. Störst osäkerhet kring detta påstående finns hos Familjenheten och Familjerätten. Majoriteten av deltagarna anser att delaktigheten ökar både när det gäller föräldrar och barn. Det finns en större övertygelse om att delaktigheten ökar i förhållande till barnet. Det finns dock en osäkerhet hos många om delaktigheten ökar genom BBIC, i gruppintervjuerna framkom det att det mer handlar om förhållningssättet hos den enskilde socialarbetaren än om strukturen i BBIC. En av BBIC:s grundprinciper är att arbetet ska bedrivas i nära samarbete med barnet och dess familj. Det kan underlättas genom strukturen men är ändå mer av en metodfråga och ett förhållningssätt som måste hållas vid liv i personalgruppen. 2.8 Kvalitet En av BBIC: s grundprinciper är att arbetet skall bygga på kunskap och beprövad erfarenhet vilket innebär att när utredaren inhämtar kunskap, utreder, bedömer och följer upp, skall denne på ett kritiskt sätt använda den tillgängliga kunskapen från forskning och praktik. Ett kunskapsbaserat synsätt hämtar in och tar hänsyn till barnens och föräldrarnas synpunkter. Ett kunskapsbaserat förhållningssätt i utredningsprocessen borgar med stor sannolikhet för en högre kvalitet på utredningarna. En klar majoritet instämmer i att BBIC är en förstärkning av kvaliteten i det sociala arbetet. 16 anser att det stämmer bra och sex att det stämmer mycket bra. Fyra anser att det stämmer varken bra eller dåligt. Ingen anser att detta påstående inte stämmer. Åtta svarade vet ej. När det gäller om kvaliteten har ökat i utredningarna tack vare BBIC svarar elva att det stämmer bra, tre att det stämmer mycket bra. Två personer anser att det stämmer varken bra eller dåligt. Hela 17 personer svarade dock vet ej. Familjerätten och de behandlande enheterna svarade vet ej i stor utsträckning. Detta är troligtvis ett resultat av att vid tiden för ifyllandet av enkäten var BBIC inte tillräckligt implementerat för att kunna se om kvaliteten ökat i utredningsarbetet. När det gäller påståendet att BBIC har ökat kvaliteten i insatserna svarade 13 att det stämmer bra, sju att det stämmer varken bra eller dåligt.14 personer svarade vet ej. Störst osäkerhet till detta påstående finns hos Familjeenheten. Osäkerheten är större när det gäller påståendet att BBIC inte är anpassat till de tidsbegränsningar som finns i arbetet. Majoriteten 19 personer svarar vet ej. En 11
12 (23) person tycker att det stämmer bra, åtta att stämmer varken bra eller dåligt. Tre personer tycker det stämmer dåligt och lika många att det stämmer ganska dåligt. Ingen anser påståendet att BBIC begränsar mitt professionella utrymme stämmer. 14 anser att det stämmer dåligt och sju att det stämmer ganska dåligt. Sex anser att det stämmer varken bra eller dåligt. Sju svarade vet ej. När det gäller påståendet att arbeta med BBIC kan hjälpa mig att få till stånd en förändringsprocess redan under utredningstiden, ställde sig två mycket positiva till detta påstående, 14 ansåg att det var bra, tre att det stämde varken dåligt eller bra. En anser att påståendet stämde ganska dåligt och tre att det stämde dåligt. Hela tio personer svarade vet ej. När det gäller bedömningen av om kvaliteten på det sociala arbetet och då speciellt utredningsarbetet, måste man ta hänsyn till att arbetet med BBIC inte hade hunnit så långt, personalen var fortfarande inne i en implementeringsfas vilket påverkat resultatet. Ändå kan man i resultatet utröna att speciellt utredarna kan se att kvaliteten ökat i utredningsarbetet och att det är en förstärkning i det allmänna kvalitetsarbetet. 2.9 Inställning till BBIC När det gäller inställningen till BBIC innan de började arbeta med strukturen var en stor majoritet positiva, 6 mycket positiva, 19 positiva. Tio stycken var mer neutrala genom att vara varken positiva eller negativa. En stor majoritet har idag en positiv inställning till BBIC i sitt dagliga arbete. 20 personer är positiva och åtta är mycket positiva. Sex personer är varken positiva eller negativa. Alla personer som deltagit i undersökningen anser att förvaltningen skall fortsätta att arbeta med BBIC som utredningsstruktur. 16 personer instämmer helt, lika många i hög grad och en person delvis. En stor majoritet anser att deras praktiska sociala arbete baseras på BBIC:s principer, triangel och dess formulär. 22 tycker det stämmer bra, fem anser att det stämmer mycket bra, fyra att det stämmer varken bra eller dåligt. Endast tre tycker att det stämmer ganska dåligt. När det gäller inställningen till BBIC var en tydlig majoritet positiva till själva införandet. Denna inställning har troligtvis lagt en bra grund för den fortsatta implementeringen. Det visar sig också att den positiva inställningen även har följt med in i det praktiska arbetet och t.o.m. ökat något. Det är också glädjande att en stor majoritet anser att det praktiska sociala arbetet bygger på BBIC:s grundprinciper vars teoribildning ligger i linje med förvaltningens grundsyn som har det systemiska förhållningssättet som teoretisk bas. 12
13 (23) 3. Resultatredovisning gruppintervjuer För att fördjupa det kvantitativa materialet i enkätundersökningen, genomfördes en kvalitativ undersökning i form av gruppintervjuer med barnavårdsutredare, familjehemsutredare, familjerättsgruppen, personal på Klivets ungdomsboende och Familjeenheten samt socialnämndens arbetsutskott. Frågeställningarna har sin grund i enkätundersökningen. Intervjuerna pågick en timme och öppna frågor ställdes kring dessa områden: - Upplevelse av arbetet med BBIC och användning av dokumenten - Kunskaper i BBIC - Kvalitén - BBIC i framtiden 3.1 Upplevelse av arbetet med BBIC och användning av dokumenten När det gäller upplevelsen av arbetet och användningen av dokumenten tar alla grupper upp den tydliga strukturen som en mycket viktig del, exempelvis säger barnavårdsutredarna: Bra med strukturen och att man kan generalisera i alla utredningar och att man kan välja livsområden. Det ger en annan struktur till hur man skriver, till skillnad mot tidigare, där man mer skrev efter eget huvud. Det är bra. Men samtidigt är det ju bara en struktur som fungerar som ett stöd. Men läser man BBIC i praktiken så ger det mer kött på benen. Har man en bra utredningsplan så är det lättare att driva utredningen framåt. Det är lättare att hålla en struktur i samtalet, vi skall faktiskt prata om det här idag. Att komma ifrån att bara hamna i det som är här och nu. Även de personer som arbetar med familjehemsplaceringar instämmer i detta. Det är bra med strukturen, att det finns en plan för hur vi skall jobba, att det blir en riktning. Nu finns det ju också nya frågeformulär, som gör att vi kan följa upp hur ett barn har det. Hur ett barn tänker. Även ungdomsboendet Klivets personal som arbetar med behandling ser vikten av strukturen. Struktur, tydlighet, uppdrag till oss. Alla behovsområden blir tydliga, man tappar inte bort delar. För politikerna i socialnämndens arbetsutskott, har strukturen i BBIC gjort att det blivit lättare att ta beslut i olika frågor som rör barn och deras familjer. Det är lättläst och bra, strukturerat och överskådligt, det är lättare att fullfölja beslut. 13
14 (23) Vid intervjuerna framkommer också vinsten med att klienterna som kommer till oss kan få en relativt likvärdig bedömning. Från familjehemsgruppen och personalen på Klivet kom följande synpunkter. Förut gjorde utredaren på sitt sätt och fokuserade på sitt ämne av erfarenhet eller vad som gällde för tillfället. Utredningarna var väldigt olika med olika fokus, men här har vi kunskapsbaserade områden vi behöver titta på. Barns behov och föräldrars förmåga. Nu ser utredningarna mer lika ut i strukturen, jag tror att familjerna får en mer lika bedömning än tidigare, då det kunde se ut på väldigt olika sätt. En annan viktig del som framkom i intervjuerna var att tydligheten gentemot familjen har ökat. Detta gäller för alla utredare. Det blir tydligare för familjen när de läser utredningen. Familjen får något med substans i att ta ställning till, det fördjupar diskussionerna. Även de behandlande enheterna som Klivet och Familjeenheten anser detta. Det blir väldigt tydligt för föräldrarna att man ser vad man behöver jobba med och att man följer upp det. Man ser vad som fungerar och vad som missats. Tydliga ramar. Vi har också blivit tydligare mot föräldrarna tack vare BBIC. Man kan orientera föräldrarna med hjälp av livsområdena. Det har blivit lättare att samarbeta med utredarna kring detta. Det är också lättare att förklara för föräldrar vad barns behov är. Från Familjeenhetens sida ser man att detta kan bli ännu bättre. Det är svårare att prata om föräldraförmågan och då speciellt bristen på den, att synliggöra det. Här måste vi bli tydligare. Det behövs mer fokus på vad barnen behöver. För politikerna i utskottet har barnets behov och röst blivit tydligare. Att verkligen ta hänsyn till barnets behov, en person som ofta inte kan göra sin röst hörd. Att barnens röst hörs mer och att det blir mer jämställt, där finns en viktig koppling till vår värdegrund i förvaltningen. Förutom barnavårdsutredarna tar flera andra grupper upp den praktiska användningen av BBIC på olika sätt. Inom familjerätten använder vi oss utav BBIC som en tankemodell i adoptions- och vårdnadsutredningar, att titta på barns behov och föräldrars förmåga. 14
15 (23) Från Klivets del har det här med mål blivit tydligt. Vi kan ställa frågor till utredarna för att kunna hitta målen. Målen blir också tydliga för ungdomar och föräldrar. Vad skall hända, hur skall det se ut? Det är också mycket tydligare varför barn placeras hos oss. När det gäller användandet av dokumenten anser de behandlande verksamheterna att det blivit en förändring att man ansvarar för genomförandeplanen och uppföljningen av denna på ett tydligare sätt idag. Det blir tydligare med uppföljningarna när vi har ansvaret för genomförandeplanerna. Vi har ett ansvar när vi äger genomförandeplanen att vi har läst igenom utredningsplanen ordentligt. Vi måste vara nyfikna och fråga och ifrågasätta, så att vi når fram till konkreta mål som går att följa upp. Vi äger ju planen, förut var det utredarna som ägde frågan, var vi befann oss utifrån målen. Det blir mer samtal nu och man är friare. Att ansvara för genomförandeplanen har gjort att samarbetet med utredarna har fördjupats. Det är ju stor skillnad idag, nu läser vi ju utredningar, förut skulle man veta så lite som möjligt, det var ju en tanke med det, ett annat förhållningssätt. Det är verkligen ett skifte. Idag samverkar vi tydligt med utredarna. Även utredarna ser vinsten av att de som står för insatserna ansvarar för genomförandeplanerna. Jag tycker det är bra att det är de som håller i insatserna som håller i uppföljning av genomförandeplanerna. Jag vet inte vad de skall jobba med, jag har dock lagt en grund. Ju mindre ansvar vi har efter utredningen desto bättre. Ansvaret skall ligga hos dem som skall jobba med det, med utgångspunkt från vår utredning. Tidigare var det oklart och luddigt. Nu är det dem som sätter upp målen. Sen behöver vi komma igång med att skriva ordentliga vårdplaner, och där är vi inte ännu. Det finns dock förbättringsområden i länken mellan utredning och behandling. Vi behöver bli tydligare när det är behandling, utredning eller motivation. När når vi vägs ände när det inte går längre. Mer resonemang om detta i uppföljningarna och avslut. Vi är pigga på att starta upp men hur blir det med uppföljningarna. Jag saknar en konsekvensbeskrivning, om barnet är utsatt för dessa risker och föräldrarna utsätter barnet för dessa risker, vad kan bli konsekvensen. Vad händer då? Koppling till forskning, vem säger vad. 15
16 (23) Det är inte solklart hur man fyller i uppföljningen och hur man skall tänka. Här behöver vi mer kunskaper. Det fanns också synpunkter på att hanteringen av dokumenten kan bli för omfattande. Många områden går in i varandra, de hör ihop, det är inte konstigt att det blir upprepningar, det kan bli lite tjatigt. Lite mastigt när man skall ta emot en anmälan och det kommer upp sju sidor dokument. Lite väl omfattande tycker jag. 3.3 Kunskaper i BBIC När det gäller kunskaperna i BBIC är de relativt goda genom utbildarnas försorg. Dock anser barnavårdsutredarna att tidsbristen är ett hinder för att hålla kunskaperna vid liv och för att kunna uppdatera sig. Vi har inte tiden att sätta oss och läsa grundboken, vilket vi skulle behöva göra. Vi skulle behöva tid att följa upp BBIC mer i gruppen. Att diskutera och utveckla tillsammans, det blir inte av att sätta sig ner och jobba med utredningsplaner. Att både bibehålla och få ny kunskap av varandra. Det är viktigt att göra detta så att det sätter sig. Tiden finns inte att skaffa sig kunskap, att gå tillbaka och fånga upp det man lärt sig. Allt det nya med frågeformulären, det kan vara bra att känna sig säker innan man sätter sig med barnen och man börjar fråga dem. Det vore bra med strukturerad påfyllning, för då lägger man tiden på dem. Annars har man fullt upp, det har ju kommit nytt material. Seminarierna var bra, men när de blev frivilliga så prioriterades annat. Denna tid och tid för reflektion att ta till sig annan kunskap använder vi oss inte av. Vi uppslukas av jobbet. Det finns också önskemål hos den utredande personalen om förstärkning av kunskaperna. Jag saknar de gemensamma diskussionerna. Att titta på utredningsplaner tillsammans. Den tiden har stannat upp, var tog det vägen. Vi behöver ta tillbaka detta. Fördjupning, av innehållet och få till en bra utredning. Analyser och bedömningar. Jag tycker inte att jag har tillräckliga kunskaper. Jag saknar kunskaper hur jag jobbar med mallarna i utredningsplanen. Jag skulle behöva jobba mer med utredningsplanen. 16
17 (23) Vi behöver påfyllning utifrån som friskar upp kunskaperna så att man får ny energi. Någon som frågar: Var är ni någonstans? Att få en diskussion om frågeformulären och knyta tillbaka det till teorierna. Det var ju meningen att vi skulle ha seminarier i samband med analys och bedömning. Det ha ju tyvärr inte blivit så mycket av det även om det kommer upp i tjänstemannaberedningar ibland. Några av utredarna ser ett behov av att knyta BBIC tydligare till dess teoretiska grund. Jag skulle vilja koppla BBIC till det systemiska tänkandet. Att de beskriver sina berättelser förr och nu. Att man har en röd tråd i det, så man inte undrar varför man ställt den här frågan. Att man behöver integrera det i en helhet. Det är viktigt med teorierna, anknytning och utvecklingsekologi. Att det är en modell som grundar sig i att barn for illa. Hos de behandlande verksamheterna finns också behov av kompetensförstärkning när det gäller BBIC. Vi fick be om att få vara med i utbildningen, det var inte meningen att vi skulle vara med. Vi hade tidigare bara fått information. Det är viktigt att utförarna får tillgång till kunskapen, och då speciellt om vi är en insats under det att utredningen pågår. Att gemensamt utforska livsområdena. Vi skulle behöva få regelbunden information och påfyllnad. Utbildningen var bra upplagd, att få jobba med specifika fall tillsammans med utredare. Vi kan ju dokumenten vi använder, men vi har inte så mycket bakgrund. Man har fått snappa upp lite hos handläggarna. Man behöver en djupare kunskap. Utredningarna, hur det går till, hur man tänker. Det kan vara bra att veta, speciellt när vi skall äga genomförandeplanerna. Hos politikerna i utskottet finns ett starkt behov av ökade kunskaper. Det finns mer behov av information och utbildning, det är ju lättare att ta beslut med underlag från BBIC, men vi skulle behöva mer bakgrund. Vi hade inte fått så mycket information, helt plötsligt hade vi BBIC på vårt bord. Bara en kort information räcker inte. Vi hade behövt mer information om kostnader då ändå BBIC var en stor investering i verksamheten. Vi behöver också en nulägesrapport om hur det går? Det gäller hela nämnden. Hur blir det med licensen? Hur är det implementerat? Tar man hänsyn till jämställdhetsperspektivet? Vi behöver mer bakgrund, var kommer BBIC ifrån, hur är den utvärderad? Är det lika för alla, använder alla samma mall? 17
18 (23) 3.4 Kvalitén En av BBIC: s syften är att strukturen skall bidra till kvalitet och rättssäkerhet. Hur ser man då på kvalitetsaspekten? Från utredarnas sida är man tydligt positiv till denna aspekt. Det har blivit bättre utredningar kvalitetsmässigt, de har blivit mer tydliga. Behoven kommer fram på ett annat sätt och förmågorna. Det blir mer djup med alla livsområden. Kopplingen mellan barnets behov och föräldraförmågan har blivit tydligare, det har ökat kvaliteten. Tidigare tryckte jag inte så mycket på föräldraförmågan och hur de tillfredställde barnens behov. Det är den stora vinsten. Att det blir tydligt för föräldrarna vad de behöver jobba med. När vi får utredningar och vårdplaner till oss på familjehem är de mycket bättre. Ibland kunde det se ut hursomhelst. Nu kommer det aldrig någon riktigt dålig utredning. Man lär sig mer av utredningar nu, hur det tänker utifrån strukturen och livsområdena. Vi har med mer forskning i analyserna, så analyserna blir lite mer tydliga. Men det framkommer också några förbättringsområden och funderingar kring kvalitén. Det blir mer tid vid datorn, den tid som skulle kunna användas med direkt arbete med familjen. Tid är också kvalité...jag är inte säker på att det alltid leder till rätt insats, jag har haft några exempel där det inte blivit bra och att man kanske skulle ha ifrågasatt mer vid konsultationerna. Det som verkar svårt är identitet och känslomässig utveckling, det är områden som kan var lite abstrakta. Ibland blir det lite subjektivt att vi tillskriver människor vissa egenskaper som vi inte riktigt har grund för. Även de behandlande enheterna anser att kvalitén på utredningarna har ökat. Utredningarna är mycket mer tydliga, med behovsområdena tydligt beskrivna. BBIC har stor betydelse som stöd för att förklara varför barnet är placerat. I vårdplanen finns det mycket sådan information. Politikerna i utskottet ser en tydlig höjning av kvalitén. En tydlig kvalitetshöjning, mer lättläst och överskådligt, det är lättare att fullfölja beslut. 18
19 (23) Det är mycket bra information från nätverket och alla de har tillgång till, det blir djupare tror jag. Men det finns även här synpunkter på upprepningar i dokumenten. Barnets behov i centrum innebär att det måste skrivas en utredning för varje barn i familjen. Frågan är om det är en kvalitativ höjning eller om man lägger ner ett arbete kring varje individ. Det blir lite mycket upprepningar i de olika dokumenten. Men det är kanske inte mycket vi kan göra åt om vi skall följa mallen för att få licensen. Om det är fler syskon i en familj blir det ju en BBIC-utredning för varje person. De skulle man kunna slå ihop och om det fanns individuella behov så skulle det framgå. Ibland verkar det bara som utredningarna är kopierade och det gagnar ju inte de beslut som vi politiker måste ta. 3.5 BBIC i framtiden Hur ser då de intervjuade på framtiden för BBIC? I stort sett ser man positivt på framtiden för BBIC som utredningsstruktur. Vi är positiva, det finns ingen väg tillbaka. Nu när vi gått i detta finns ju ingen väg tillbaka, kommer knappt ihåg hur det var förut. Detta gagnar ju utsatta barn och deras familjer, men man måste se på lång sikt innan man kan se tydliga förbättringar. När frågan ställdes om framtiden så fokuserade de flesta på olika förbättringsområden, från utredarnas synvinkel fokuserar man på tiden att prata om och utveckla arbetet med BBIC, att det finns en risk med att arbetet stagnerar. Vi behöver utveckla, få mer tid. Det har ju stagnerat lite, men det är som all utveckling, man kommer till olika plattformar, sen blir man kvar där ett tag och sen går man vidare. Vi skulle behöva prata mer om våra bedömningar, så att det blir mer likvärdigt, det ska ju inte hänga på vilken utredare man har eller vilka insatser man skall få. Det blir tydligt hur olika vi tänker när vi gör förhandsbedömningarna i grupp. Vi behöver prata mer om BBIC, det är väldigt tyst. Hur kommer vi vidare? Tid för detta måste prioriteras och vi har inte fått den tiden. Det är BBIC som bortprioriteras i förhållande till alla ärenden. Vi behöver prata på ett annat sätt. När vi pratar ärenden skulle vi behöva koppla det till BBIC hela tiden. BBIC får inte bli en egen ö. I handledningen pratar vi sällan i termer av BBIC. Vi behöver också återkoppling till BBIC-nätverket. Vart tog det vägen? 19
20 (23) Familjehemsutredarna fokus ligger på hur man kan använda BBIC som en tankemodell och struktur för sitt arbete. En del frågor skulle kunna bli bättre om vi skulle kunna jobba mer med de biologiska föräldrarna tillsammans med Familjeenheten, även familjehem på sikt. Hur skall vi få ihop den här önskan att föräldrarna skulle ta ett större ansvar. Vi behöver hitta en väg där vi talar samma språk. Att vi inte blir olika öar. Klienterna är beroende av fler aktörer och pratar man olika språk så blir det kanske svårt för föräldrarna att anamma det. Här kan kanske BBIC kan knyta ihop det på något sätt. Att det blir tydligare med en konsekvensbeskrivning vad det innebär att placera ett barn. Av det måste det följa en massa andra saker som måste göras. Ibland kan det bli lite för mycket av lösryckta saker. De görs en utredning, sen tar vi över en vårdplan och utgår från den och så placerar vi barnet. Det måste bli en fördjupad analys av konsekvenser för alla parter. Vad händer om inte föräldrarna är med på placeringen.. Familjehemsutredningar kopplat till BBIC, skulle vara ett stort hjälpmedel. Vi har ju spåret Pride, och det stämmer överens med BBIC, men det skulle vara bra med tydligare koppling. Från familjerätten har man haft förhoppningar om att BBIC skulle innefatta även deras verksamhet och dess utredningsformer. Vi har väntat och trott att det skulle komma något från Socialstyrelsen. Det verkar inte vara något på gång. BBIC är ju en utredningsmodell som tar sitt avstamp i ett speciellt perspektiv, barnets behov. Vi kan ju använda oss av triangeln som en tankemodell. Så mycket längre än det kan vi nog inte komma. Det skulle kunna finnas fördelar om det fanns något för oss som är lika över landet. Det skulle underlätta om vi hade en jättetydlig struktur för utredning, det är möjligt att det skulle ge tydligare utredningar, men ärendena ser olika ut. Från de behandlande enheterna ser man också positivt på en framtid med BBIC. Positivt. Jag kommer knappt ihåg hur den gamla utredningsmetoden såg ut, jag får nog gissa mig till det, men någon vidare form av struktur var det nog inte. Det känns bra men vi behöver träna mer, att få erfarenhet, att dokumenten börjar fungera.. Det fanns dock lite funderingar kring hur föräldraförmågan utreds och dokumenteras. Det kan bli lite svajigt med föräldraförmågan, det kanske beror på att man helst skall få föräldern att godkänna utredningen, då kanske man tar en annan väg för att få med föräldrarna. Hos oss är ungdomarna äldre och då kanske man inte lägger fokus på föräldrarnas förmåga. 20
21 (23) Behöver prata mer om förmåga och oförmåga hos föräldrarna, det kan ju vara direkt avgörande för barnets framtid och utveckling. Politikerna i utskottet har höga förväntningar på BBIC i framtiden Vi är mycket positiva till framtiden. Men vi behöver uppdateras och få kontinuerliga uppföljningar och om det är något som revideras. Förväntan är hög. Så länge vi har utredare hos oss och dess chefer på utskotten som kan ge en fördjupad information så ser vi positivt på framtiden. 4. Sammanfattande diskussion Det finns ett gott stöd för BBIC hos socialarbetarna inom Barn-, familj- och ungdomsgruppen och hos politikerna i socialnämndens utskott. Man kan anta att själva utredningsarbetet, men också uppföljning och dokumentation genomgått kvalitativa förbättringar. Det finns dock några problemområden som har synliggjorts. Problemområdena är framförallt dessa två: - Hög arbetsbelastning, tiden räcker inte till för att ta till sig kunskap. - Frånvaron av hållbara strukturer för stöd och lärande som också kan utgöra styrning och kontroll av arbetet. När det gäller de behandlande verksamheterna som Klivet och Familjeenheten finns det en osäkerhet i många frågor, som tidigare nämnts handlar det både om att man inte praktiskt använt BBIC eller fått tillräcklig utbildning i strukturen. När det gäller Familjerätten är BBIC inte anpassat till deras verksamhet, men i sitt arbete använder de ofta BBIC-triangeln som ett underlag för sitt utredningsarbete. Det finns också tankar och önskemål från Familjehemsgruppen om att kunna integrera BBIC med metoden Pride som används i utredning av blivande familjehem. Ser man till det praktiska arbetet med BBIC och dess olika dokument finns det höga förhoppningar på det nya datasystemet och dess förmåga att kunna integrera BBIC med den befintliga programvaran. Tiden anförs ofta som ett hinder att integrera, diskutera och utbilda sig i BBIC. Det verkar finnas en konflikt mellan den tid det tar att använda BBIC i förhållande till annat arbete som skall utföras. Detta tyder på att BBIC inte är fullt ut integrerat utan ses som en struktur som inte är fullt ut anpassad till de tidsbegränsningar som finns i det sociala arbetet. Det kan och andra sidan vara så att vår organisation ännu inte är anpassad till de kvalitetskrav som finns i BBIC. De faktorer som påverkat tidsaspekten är att anamma en ny struktur för dokumentation, att datasystemet inte är integrerat med strukturen och att man måste tillägna sig ett nytt tänkande utifrån triangelns tre behovsområden. Detta kommer troligtvis att förändras när utredaren lärt sig strukturen fullt ut och hur man skall dokumentera så att man minskar upprepningar. Dessutom kommer ett nytt datasystem som är funktionellt tillsammans med BBIC att påverka tidsaspekten positivt. 21