3/2005 juni Skattefrågor Justeringen av statsandelarna 2006 Rättelser till statsandelarna 2005 Finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet ändras Kommunernas skyldighet att täcka underskott Riktlinjer för kommunens ägarpolitik Koncerndirektiv Ändringar i KomPL-avgifterna
Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 3/2005 Lehti ilmestyy n. 5 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca.5 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen 14 00530 Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) 771 2570 www.kunnat.net www.kommunerna.net Painosmäärä 1270 kpl Upplaga 1270 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat / Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av informationsbladet. Lisätilaukset à 75 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) 771 2077 tai fax. (09) 771 2570 raija.haaja@kuntaliitto.fi Extra prenumerationer à 75 euro/år av Raija Haaja, raija.haaja@kommunforbundet.fi fax (09) 771 25 70 Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor www.kunnat.net >Kauppapaikka > Kuntatiedotteet>Kuntataloustiedottet www.kommunerna.net > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvariga Martti Kallio Jan Björkwall Toimittanut / Sammanställt av Raija Haaja ISSN 1459-5265 INNEHÅLL Skattefrågor 3 Anmälan om inkomstskattesatsen och fastighetsskattesatserna för 2006 Mervärdesskatt Strängare momsbehandling för tjänster som tillhandahålls genom samarbetsavtal Nya fakturakrav: gränsen för fakturor på mindre belopp sänks från 1 000 till 250 euro Fastighetsskatt Fastighetsskatt för vindkraftverk Höjningar av de nedre och övre gränserna för fastighetsskatt Justeringen av statsandelarna 2006 9 Justeringen av statsandelarna till kommunerna år 2006 Tidsplan för statsandelsjusteringen Dokument som gäller statsandelarna Uppskattning av statsandelarna som helhet år 2006 Utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster Pris per enhet för den grundläggande utbildningen 2006 Rättelser till statsandelarna år 2005 14 Finansieringsunderstöd enligt prövning 2005 15 Finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet ändras 15 Kommunernas skyldighet att täcka underskott 17 Riktlinjer för kommunens ägarpolitik 18 Koncerndirektiv 19 Ändringar i lagen om kommunala pensioner 20 Ändringar i KomPL-avgifterna 22 Förtidspensionsutgiftsbaserad avgift Pensionsutgiftsbaserad avgift Ändringarnas inverkan på bokföringen Lagstiftningen om finansiering av sjukförsäkringen ändras 24 Grund- och dröjsmålsräntan 1.7 31.12.2005 26 Uppgifter om kommunalekonomiska nyckeltal och servicekostnader 26 Kommunvisa skatteprognoser och debiteringsstatistik 27 Kommunförbundet har övergått till elektronisk behandling av försäljningsfakturor 28 Kommunmarknaden 29 Sida Bilagor: Uträkning av priset per enhet för grundläggande utbildning 2006, exempel 2004 års nivå (bilaga 1) Pris per enhet för den grundläggande utbildningen 2006 (bilaga 2) Förtidsavgift i förskott och slutlig avgift (bilaga 3) Kommunarbetsgivarens socialförsäkringsavgifter (bilaga 4) Datainnehållet i filen över kommunernas ekonomiska nyckeltal (bilaga 5) Datainnehållet i filen över kostnader för kommunernas serviceproduktion (bilaga 6) Kommunförbundet har övergått till elektronisk behandling av försäljningsfakturor (bilaga 7) 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
Skattefrågor Anmälan om inkomstskattesatsen och fastighetsskattesatserna för 2006 Enligt 91 a i lagen om beskattningsförfarande ska kommunerna senast den 17 november året före skatteåret meddela Skattestyrelsen storleken på sina inkomst- och fastighetsskattesatser. Skattesatserna ska alltså meddelas Skattestyrelsen senast den 17 november 2005. Inkomstskattesatsen anges med en fjärdedels procentenhets noggrannhet och fastighetsskattesatserna med en hundradels procentenhets noggrannhet. Kommunförbundet kommer senare i höst att skicka ut ett cirkulär med närmare anvisningar om hur skattesatserna meddelas. Mervärdesskatt Strängare momsbehandling för tjänster som tillhandahålls genom samarbetsavtal CSN 4.5.2005 N 27 (ej vunnit laga kraft) Mervärdesskatt Skyldighet att betala skatt Återbäring till kommunen En samkommun och dess medlemskommuner har genom samarbetsavtal avtalat om stödtjänster inom förvaltningen. Kommunerna upplåter genom hyresavtal lokaler till landskapet för kommunal tjänsteproduktion och tar ut fastighetskostnaderna hos landskapet till självkostnadspris. De sökande kommunerna skall betala mervärdesskatt för de debiteringar som gäller städtjänster. Övriga debiteringar för fastighetskostnader är skattefria. De sökande kommunerna har inte rätt till återbäring enligt 130 i mervärdesskattelagen till den del kostnaderna gäller anskaffningar till de lokaler som upplåtits till landskapet. Samkommunen och dess medlemskommuner har genom samarbetsavtal avtalat om produktion av måltidstjänster. Kommunerna skall betala mervärdesskatt för måltidstjänster som de i egenskap av underleverantörer producerar för landskapet på basis av samarbetsavtalet, med undantag av försäljning av måltidsservice till en läroanstalt som bedriver momsfri utbildningsverksamhet till den del det är fråga om skolmåltider för eleverna. Landskapet överlåter ekonomi-, personal- och informationstjänster till kommunen mot vederlag. Det är inte fråga om fördelning av kostnader utan rörelsemässig försäljning av tjänster, för vilken mervärdesskatt ska betalas. Förhandsavgörande för tiden 4.5.2005-31.12.2006. Omröstning 7 1. Mervärdesskattelagen 1 1 mom., 6 1 mom., 17, 18, 27, 39 2 mom. och 130 2 mom. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 3
Kommentar: I Centralskattenämndens beslut, som inte vunnit laga kraft, var det fråga om samarbete mellan en samkommun på landskapsnivå och dess medlemskommuner inom städ-, måltids-, ekonomi- och personaltjänster samt informationsförvaltning. CSN:s färska förhandsavgörande skärper skattebehandlingen av tjänster som tillhandahålls genom samarbetsavtal, eftersom det avviker från HFD:s beslut 14.10.1996 L 3184, där tjänster som tillhandahölls genom samarbetsavtal betraktades som momsfria då samarbetet utfördes så att den kommun som producerade tjänsterna tog ut de verkliga produktionskostnaderna för verksamheten hos de övriga avtalskommunerna. Det ansågs inte vara fråga om rörelsemässig försäljning av vara eller tjänst. Förhandsavgörandet har överklagats hos högsta förvaltningsdomstolen, så centralskattenämndens avgörande har alltså inte vunnit laga kraft. 1. Städning I fallet upplät kommunerna verksamhetslokaler åt landskapssamkommunen för den kommunala tjänsteproduktionen. Hos samkommunen togs ersättning ut för fastighetskostnader, t.ex. för värme, el och städning. Kommunerna debiterade samkommunen endast för verkliga kostnader till självkostnadspris. CNS ansåg att upplåtelsen av lokalerna åt samkommunen utgjorde skattefri fastighetsöverlåtelse enligt MomsL 27 1 mom. Överlåtelsen av nyttigheter, såsom elektricitet och värme, i samband med överlåtelsen av den skattefria nyttjanderätten till fastigheten utgjorde momsfri överlåtelse med stöd av MomsL 27 2 mom., trots att de fakturerades separat. Enligt CNS:s avgörande var kommunerna emellertid skyldiga att betala mervärdesskatt på debiteringarna för städkostnader. Dem godkände CNS inte som skattefria debiteringar enligt 27 2 mom., även om det i förarbetet till lagen framförts att till exempel avfallshantering utgör skattefri tjänst i samband med överlåtelse av nyttjanderätt till fastighet. Eftersom kommunernas kostnader för fastigheterna hänförde sig till lokaler som kommunerna upplät åt samkommunen utan vederlag, var det fråga om anskaffningar för skattefri uthyrning av fastigheten. Därför hade kommunerna inte rätt till återbäring enligt MomsL 130 för mervärdesskatten på de anskaffningar som hänförde sig till de lokaler som upplåtits åt samkommunen. CNS har behandlat en motsvarande situation i sitt avgörande 16.8.2000 N 82. Beslutet har delgetts en samkommun för utbildning, som bedrev utbildningsverksamhet på mellanstadiet i sin egen fastighet. I fastigheten fanns lokaler som också användes av en yrkeshögskolestiftelse, som samkommunen bildade tillsammans med fyra andra utbildningsanordnare. Samkommunen debiterade stiftelsen för direkta fastighetskostnader i enlighet med ett avtal om kostnadsfördelning. Ersättningen betraktades som skattefri, men gav upphov till begränsad rätt till återbäring. Samkommunen fick inte behandla skatten på fastighetskostnaderna såsom skatt som berättigar till återbäring, till den del som fastigheten användes av stiftelsen. Skattefri kostnadsersättning för en överlåten lokal betraktas alltså i rättspraxis som skattefri hyra, vilket innebär att ägaren inte får behandla fastighetskostnader som kostnader som berättigar till avdrag eller återbäring till den del det är fråga om lokaler som används av en samarbetspartner. Om kostnadsersättningen gäller kost- 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
nader för en överlåten lokal, är det att rekommendera att ersättningen behandlas som skattebelagd hyra. Då redovisar fastighetens eller lägenhetens ägare skatt på försäljning, och landskapet som är hyresgäst behandlar skatten på debiteringen såsom skatt som berättigar till återbäring. Mervärdesskatten på fastighetskostnaderna faller då inte till någon del utanför återbäringssystemet. Om den kommun som hyrt ut lokalerna ansöker om att bli skattskyldig för överlåtelse av nyttjanderätt till en fastighet under de förutsättningar som anges i MomsL 30, är också sådana överlåtelser av nyttigheter enligt 27 2 mom. som sker i samband med överlåtelsen av nyttjanderätten skattepliktiga. 2. Måltidsservice I fallet var det också meningen att ett samarbetsavtal skulle ingås mellan samkommunen och dess medlemskommuner om produktion av måltidstjänster. Samarbetsavtalet skulle bland annat gälla s.k. lagstadgade måltidstjänster för läroanstalter som bedriver momsfri utbildningsverksamhet samt för inrättningar som bedriver momsfri social- eller hälso- och sjukvård och som upprätthålls av samkommunen. Enligt samarbetsavtalet skulle kommunerna debitera samkommunen för måltidstjänsterna enligt de verkliga realiserade kostnaderna utgående från det föregående årets realiserade pris. CNS ansåg att överlåtelsen av måltidstjänster till samkommunen i princip var att betrakta som rörelsemässig försäljning av skattepliktig tjänst, för vilken kommunerna skulle betala mervärdesskatt. Överlåtelsen av måltidstjänster till läroanstalter som bedriver momsfri utbildningsverksamhet var emellertid skattefri till den del det var fråga om sådan servering för elever enligt MomsL 39 3 mom. som sker i samband med utbildningen och som normalt anknyter till utbildningen. CNS:s nya avgörande om måltidsservice avviker från HFD:s avgörande 14.10.1996 L 3184, där måltidsservice som inte har samband med hälso- och sjukvård ansågs vara skattefri då förskottsbetalningar erlades för servicen och de slutliga betalningarna klarlades i samband med bokslutet. Den avgörande faktorn verkar alltså vara att de verkliga kostnaderna utreds och korrigeras i efterhand. För att måltidsservicen ska vara skattefri räcker det i praktiken inte med att föregående års realiserade pris används som debiteringsgrund. När kommunerna blir tvungna att behandla försäljningen av måltidsservice till samkommunen som skattepliktig, behandlar de den mervärdesskatt som ingår i dessa skattepliktiga måltider såsom skatt som berättigar till avdrag. Samkommunen å sin sida behandlar den skatt som ingår i anskaffningarna för denna s.k. lagstadgade verksamhet såsom skatt som berättigar till återbäring. 3. Ekonomi- och personaltjänster samt informationsförvaltning Samkommunen och medlemskommunerna hade också ingått ett samarbetsavtal om gemensam produktion av vissa stödtjänster för förvaltningen. Personalen som skötte dessa verksamheter övergick i samkommunens tjänst. De kostnader som skulle tas ut av kommunerna hade avtalats i samarbetsavtalet. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 5
Som debiteringsgrund för kostnaderna för ekonomiförvaltningstjänsterna användes respektive kommuns bokföringsverifikat för räkenskapsperioden. Som debiteringsgrund för kostnaderna för personalförvaltningstjänsterna användes antalet utskickade lönespecifikationer i respektiver kommun under räkenskapsperioden. Som debiteringsgrund för kostnaderna för informationsförvaltningstjänsterna användes antalet anställda i varje kommun enligt statistikföringen i oktober. Som betalningsgrund för kommunernas förskottsbetalning användes den kommunvisa betalningsandel som uppskattats i dispositionsplanen dividerad med 24. Uppgifterna om de slutliga betalningsandelarna för föregående år skickades till medlemskommunerna senast 15 februari. Kommunerna betalade eller fick återbäring för mellanskillnaden inom mars månad varje år. Majoriteten i Centralskattenämnden ansåg att samkommunen överlät ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänster till kommunerna mot vederlag och att samkommunen därför var skyldig att betala mervärdesskatt på överlåtelsen av tjänster till de enskilda kommunerna. Det ansågs inte vara fråga om skattefri fördelning av kostnader utan om rörelsemässig försäljning av tjänster. CNS:s nya avgörande om ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänster avviker från HFD:s avgörande 14.10.1996 L 3184, där telefonservice godkändes som skattefri då förskottsbetalningar erlades för servicen och de slutliga betalningarna klarlades i samband med bokslutet. I det aktuella fallet från CNS utreds och korrigeras de verkliga kostnaderna i efterhand, vilket innebär att de enligt HFD:s rättspraxis borde behandlas som skattefria. Den CNS-medlem som var av avvikande åsikt ansåg att det i det aktuella fallet där verksamheterna var ordnade på det sätt som beskrivits ovan inte ingick sådan risktagning som är kännetecknande för rörelsemässig verksamhet och att verksamheten inte heller i övrigt var rörelsemässig på det sätt som avses i mervärdesskattelagen. Därför kunde det alltså inte vara fråga om skattepliktig försäljning av tjänster utan om skattefri fördelning av kostnader. När samkommunen måste behandla försäljningen av stödtjänsterna till kommunerna som skattepliktig, behandlar samkommunen mervärdesskatten för de anskaffningar som gjorts för verksamheten såsom skatt som berättigar till avdrag. Ur kommunernas synvinkel är de skattepliktiga ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänster som samkommunen tillhandahåller till sin natur allmänna kostnader för centralförvaltningen, vilka ofta i praktiken i sin helhet tas upp i återbäringssystemet. Om de kommunala affärsverk som bedriver skattepliktig affärsverksamhet (t.ex. vatten-, el- och avfallsbolag) i stor utsträckning använder dessa skattepliktiga tjänster för centralförvaltningen, kan det vara motiverat att kommunen tar upp en del av anskaffningarna för de skattepliktiga ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänsterna i avdragssystemet. Nya fakturakrav: gränsen för fakturor på mindre belopp sänks från 1 000 till 250 euro Mervärdesskattelagens bestämmelser om fakturans innehåll trädde i kraft vid ingången av 2004. Förteckningen över de uppgifter som en faktura ska innehålla om- 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
fattar 10 allmänna anteckningar och dessutom anteckningar som tillämpas i vissa särskilda situationer. För fakturor på mindre belopp och vissa andra fakturor är kraven emellertid lindrigare. De lindrigare kraven gäller enligt 209 c i mervärdesskattelagen följande fakturor: 1) fakturor med en slutsumma på högst 1 000 euro 2) fakturor i minuthandel eller i annan jämförbar försäljningsverksamhet som nästan uteslutande riktar sig till privatpersoner 3) fakturor för serveringstjänster eller persontransport 4) verifikationer som skrivs ut av parkeringsautomater och andra liknande anordningar Av dessa fakturor ska framgå datum för utfärdandet av fakturan, säljarens namn och identifieringsnummer för mervärdesskatt, de sålda varornas mängd och art eller tjänsternas art samt det skattebelopp som ska betalas angivet per skattesats eller skattegrunden angiven per skattesats. Bestämmelsen baserar sig på EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv, enligt vilket de lindrigare kraven på fakturainnehållet utöver fallen i punkt 2 4 kan tillämpas på fakturor på mindre belopp. När 209 c i mervärdesskattelagen stiftades föreslog regeringen att gränsen för mindre belopp skulle bli 200 euro, men riksdagen höjde den till 1 000 euro. I oktober 2004 gav EU-kommissionen Finland en officiell anmärkning enligt vilken gränsen på 1 000 euro strider mot direktivet. Enligt kommissionen är gränsen för fakturor på mindre belopp 250 euro. I de övriga medlemsstaterna varierar värdet mellan 100 och 250 euro. Enligt regeringsproposition 22/2005 ska gränsen för fakturor på mindre belopp sänkas från 1 000 till 250 euro. Riksdagen har godkänt lagändringen och den träder i kraft vid ingången av 2006. Ändringarnas verkningar Ändringen av den övre gränsen för fakturor på mindre belopp inverkar inte på de lindrigare krav som fastställts för olika verksamhetsområden. De lindrigare kraven tillämpas alltså fortsättningsvis på minuthandlar, café- och restaurangverksamhet och persontransporter, även om fakturan överstiger 250 euro. Särskilt för hotellräkningar kommer förändringen att ha stor betydelse. För att den nuvarande gränsen på 1 000 euro ska överskridas krävs lång hotellvistelse, medan gränsen på 250 euro åtminstone i huvudstadsregionen överskrids redan efter några nätter. Framöver kan arbetsgivarens namn behövas i anställdas räkningar från arbetsresor, för att arbetsgivaren ska kunna dra av eller få skatten som återbäring till kommunen. Systemet blir alltså mer komplicerat och det kan uppstå fall där arbetsgivaren går minste om sin rätt till avdrag/återbäring. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 7
Fastighetsskatt Fastighetsskatt för vindkraftverk HFD 11.11.2004 L 2887 Skatt på inkomst av näringsverksamhet Vindkraftverk Avskrivning på anskaffningsutgift Konstruktioner Maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar Höjden på ett vindkraftverk i metall var 56 60 meter. Dess viktigaste delar bestod av torn, rotor med rotorblad, växellåda och generator. Tornet utgjorde kraftverkets stomme, med ett maskinhus och rotor högst upp. Vart och ett av de tre rotorbladen på 56 meter i diameter hade en egen girmotor. Rotorns varvtal reglerades med hjälp av bladvinklar. Rotorn var kopplad till kraftenheten med treradigt lager. En enstegs planetväxel förmedlade energin till generatorn. Den elektricitet som generatorn alstrade överfördes via kabel till en transformator i tornets fot. Den kalkylerade brukstiden för vindkraftverket var cirka 30 år. Vindkraftsverkets grund både på land och i vattnet var gjuten av betong. Vid avskrivning av anskaffningsutgiften för vindkraftverket var tornet, dvs. stommen med maskinhus, att betrakta som en sådan konstruktion som avses i 34 i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Rotorn med rotorblad, växellådan och generatorn var att betrakta som maskiner, inventarier och andra med dem jämförbara lösa anläggningstillgångar enligt 30 i samma lag. Förhandsavgörande för skatteåren 2003 och 2004. NärSkL 30 och 34 Kommentar: I fallet var det i första hand fråga om inkomstbeskattning och avskrivning på anskaffningsutgiften för vindkraftverket, men även skatteunderlaget för fastighetsskatten påverkas. Anskaffningsutgiften för vindkraftverket avskrevs dels som konstruktion (NärSkL 34 ), dels som lösa anläggningstillgångar (NärSkL 30 ). Centralskattenämnden hade behandlat anskaffningsutgiften i sin helhet som utgift enligt NärSkL 30, vilket samtidigt hade inneburit att vindkraftverk inte omfattas av fastighetsskatt. Enligt HFD:s avgörande är vindkraftverkets torn, dvs. stomme med maskinhus, att betrakta som konstruktion enligt NärSkL 34, och följaktligen ska fastighetsskatt betalas för vindkraftstorn. Höjningar av de nedre och övre gränserna för fastighetsskatt Som en del av regeringsprogrammet och det rambeslut som statsrådet godkände 11.3.2004 bereds en höjning av gränserna för fastighetsskatten i syfte att stärka finansieringen av basservicen. Ärendet behandlas inte i samband med justeringen av statsandelsgrunderna. Frågan om fastighetsskatt avgörs separat, men tidtabellen är ännu inte klar. Det är möjligt att det tidigare förslaget om höjning av de lagstadgade undre gränserna för fastighetsskattesatsen inte förverkligas. 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
HFD 27.05.2005 L 1280 Beskattning av personlig inkomst Ersättning för avgränsningsbeslut enligt naturvårdslagen Skadestånd Vitryggig hackspett hade konstaterats häcka på en fastighet ägd av A. Den regionala miljöcentralen hade i enlighet med 47 3 mom. i naturvårdslagen (1096/1996) fattat ett avgränsningsbeslut enligt vilket fastigheten var en plats där en art som kräver särskilt skydd förekommer. På grund av beslutet betalades A ersättning enligt 53 1 mom. i naturvårdslagen. Denna engångsersättning som betalades med statliga medel utgjorde skattefritt skadestånd enligt 80 7 punkten i inkomstskattelagen. Finansministeriet har gett ett utlåtande i frågan. Förhandsavgörande för åren 2003 och 2004. Inkomstskattelagen 80 7 punkten Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 58 61 Justeringen av statsandelarna 2006 Justeringen av statsandelarna till kommunerna år 2006 Regeringen har i sina ramförhandlingar 10.3.2005 (Statsrådets pressmeddelande 78/2005) kommit överens om en finansieringsreform för kommunerna i två etapper. Den första etappen inleds vid ingången av 2006. Till den första etappen av statsandels- och finansieringsreformen hör också att frångå den nuvarande modellen för justering av kostnadsfördelningen. Detta blir ändå verklighet först år 2008. Tidsplan för statsandelsjusteringen Avgörandena för statsandelssystemet är fortfarande öppna för år 2006. Enligt de uppgifter vi har att tillgå kommer regeringspropositionen att överlämnas till riksdagen under midsommarveckan (vecka 25), och då blir de frågor och kalkyler som ingår i reformen offentliga. Det är också möjligt att propositionen fördröjs. Det är tänkt att kalkyler som gäller reformen läggs ut på Internet så fort som möjligt efter att regeringspropositionen överlämnats till riksdagen (inrikesministeriets eller Kommunförbundets webbplats). Vi har fått uppgifter om att propositionen kommer att innehålla många ändringar jämfört med förslaget till justering av grunderna för finansierings- och statsandelar till kommunerna ( inrikesministeriets publikationer 52/2004, december 2004). Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 9
Det har också blivit klart att separata propositioner ska avlåtas om fastighetsskattesatserna och den eventuella reformen av arbetsmarknadsstödet (behandlas längre fram i informationsbladet). Tidpunkten är ännu oklar. Eventuellt kommer budgetlagarnas tidtabell att följas. Eftersom många frågor ännu är öppna har inga kommunvisa beräkningar av statsandelarna kunnat göras. Det lönar sig att följa upp situationen på Internet, till exempel på Kommunförbudnets webbplats, där vi försöker lägga ut information i mån av möjlighet. Om regeringspropositionen senareläggs, blir också informationen fördröjd, eftersom semesterperioden börjar. Följande informationsblad utkommer i augusti-september (statens budgetproposition överlämnas till riksdagen 16.9.2005). Dokument som gäller statsandelarna Utöver regeringsprogrammet ger följande dokument riktlinjer för statsandelarna 2006: - Pressmeddelande från statsrådets informationsenhet 10.3.2005 (Pressmeddelande 78/2005) - Ramar för statsfinanserna 2006-2009 (Statsrådet 11.3.2005 VM 5/214/2005) - Basserviceprogrammet 2006-2009 (Statsrådet 11.3.2005; Ministergruppen för beredning av basserviceprogrammet 14.3.2005) - Inrikesministeriets pressmeddelande om basserviceprogrammet 14.3.2005 (Basserviceprogrammet överlämnades till riksdagen) - Inrikesministeriets brev 18.3.2005 (SM-2005-01079/Ha-4), genom vilket basserviceprogrammet 2006-2009 skickades till kommunerna Uppskattning av statsandelarna som helhet år 2006 Kommunernas statsandelar för 2006 ökar med 278 miljoner euro. I uppskattningen har inte beaktats statsandelsreformen eller andra ändringar. Följande faktorer har beaktats: - justeringen av kostnadsfördelningen år 2006 86 mn euro - en indexjustering på 1,9 procent (75 % av det fulla beloppet) 119 mn euro - tillägg för främst social- och hälsovården 73 mn euro Tillsvidare finns rätt lite uppgifter att tillgå om statsandelarna 2006. I genomsnitt ser statsandelarna ut att öka med ungefär 4,4 procent. Detta skulle innebära en ökning på cirka 54 euro per invånare. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster år 2006 kommer att påverkas av vissa delar av statsandelsreformen för 2006. Dessa ändringar har inte beaktats i de kommunvisa preliminära kalkylerna. 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster baserar sig år 2006 på den verkställda beskattningen för skatteåret 2004. Beskattningen slutförs 31.10.2005 och då klarnar beloppen för den kommunalskatt som ska betalas, samfundsskatten och fastighetsskatten. De enskilda kommunernas samfundsskatteandelar för skatteåret 2004 baserar sig på medeltalet av andelarna för 2001 och 2002 (skattetagarnas andel för år 2004 i den redovisningsspecifikation för samfundsskatten som skickats till kommunen). Beslutet om utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster fattas i december. De kommunvisa kalkylerna är alltså förhandsuppgifter. Kalkylerna baserar sig på Kommunförbundets skatteinkomstprognos för de enskilda kommunerna. Kommunerna har skäl att ge akt på stora förändringar i förhandskalkylen jämfört med i år och vid behov utreda vad de beror på och om de är korrekta. Kommunförbundet har beaktat kommunsammanslagningar i sina kalkyler. Förhandskalkylen finns på Kommunförbundets webbplats, www.kommunerna.net > Kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelarna 2006. Förhandskalkylen baserar sig på följande uppgifter för hela landet: - kalkylerad kommunalskatt 11 883 251 000 euro (+1,8 %) - samfundsskatt 1 050 000 000 euro (+1,3 %) - kalkylerad fastighetsskatt 709 454 000 euro (+3,8 %) Följande övriga grunder har använts i utjämningskalkylen för 2006: invånarantalet 1.1.2004 (hela landet utom Åland 5 193 385) genomsnittlig inkomstskattesats 18,13 genomsnittliga fastighetsskattesatser: allmän 0,73 stadigvarande bostad 0,28 annan bostad 0,83 kraftverk 1,40 kärnkraftverk 2,20 allmännyttiga samfund 0,38 obebyggd byggplats 2,37 kalkylerad skatteinkomst 2 627 euro/invånare utjämningsgräns (90 %) 2 364,24 euro/invånare Vid utbetalningen av statsandelar fördelas utjämningen så att 6 procent hänförs till den allmänna statsandelen, 57 procent till statsandelen för social- och hälsovård och 37 procent till statsandelen för undervisning och kultur. Beslutet fattas av inrikesministeriet, och varje ministerium sköter sin andel (betalar eller uppbär). Fördelningen har inte beaktats i de kommunvisa statsandelskalkylerna. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 58 61 Pris per enhet för den grundläggande utbildningen 2006 I förslaget till justering av grunderna för finansierings- och statsandelar till kommunerna (inrikesministeriets publikationer 52/2004, december 2004) ingår änd- Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 11
ringar i bestämningsgrunderna för priset per enhet för grundläggande utbildning. Det föreslås bland annat att skolnätsfaktorn beaktas bara i glest bebyggda kommuner och skärgårdskommuner. Tillägget för små skolor skulle då slopas. Regeringen har ännu inte avlåtit någon proposition om detta. I det följande behandlas hur priset per enhet bestäms enligt de nya principerna. Om förslaget gå igenom kommer bestämningen av priset per enhet att förändras betydligt. Bestämningen blir enklare och bestämningsfaktorernas vikt ändras så att de blir mer genomskådliga. Den årliga regressionsanalysen frångås i fråga om befolkningstäthet och nyckeltal. Däremot ska det genom lagstiftning fastställas faktorer med vilka det fastställda priset per enhet multipliceras direkt. Graderingsgrunderna är i huvuddrag de samma, men en ny faktor är antalet elever med främmande språk som modersmål. Med hjälp av faktorn beaktas kostnaderna för kommuner med många invandrare och andra elever med främmande språk som modersmål. Grundnivån för priset per enhet beräknas genom att det genomsnittliga priset multipliceras med en standardkoefficient, där de övriga koefficienternas verkningar beaktats. Andra grunder för bestämning av priset per enhet: - befolkningstäthet (om befolkningstätheten är mindre än 40 inv./km 2 ) - skolnätet (om befolkningstätheten är mindre än 4 inv./km 2 ) - antal elever i årskurs 7 9 - antal mycket gravt utvecklingsstörda - antal övriga handikappade - antal specialelever - antal svenskspråkiga elever - antal elever med främmande språk som modersmål - skärgårdsförhållanden - tvåspråkighet - en s.k. utjämningskoefficient genom vilken effekten av koefficienterna till sist utjämnas till det fastställda genomsnittliga priset. Nytt är att skolnätet får mindre inverkan på priset per enhet. Tillägg för liten skola ska framöver bara betalas till skärgårdskommuner och kommuner med en befolkningstäthet på mindre än 4 inv./km 2. Verkningarna föreslås bli glidande då befolkningstätheten är mellan 3 och 4 inv./km 2. Kommuner med en befolkningstäthet på mindre än 3 inv./km 2 ska få fullt tillägg. Grunderna enligt skolans storlek föreslås bli oförändrade, dvs. förhöjningen av priset per enhet ska bara gälla skolor med mindre än 80 elever i årskurs 1 6 och skolor med mindre än 180 elever i årskurs 7 9. Provberäkningar av priset per enhet för den grundläggande utbildningen har gjorts utgående från 2003 års kostnadsgrunder och skolnät. Kalkylerna har ändrats till 2004 års nivå med hjälp av index, så de är endast riktgivande. Provkalkylen finns på Kommunförbundets webbplats, www.kommunerna.net > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelarna 2006. Följande grundschema har i provberäkningen använts för priset per enhet (se exempel, bilaga 1): 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
- 0,7693 x PpE + 0,1 x PpE x befolkningstäthetskoefficienten + 0,003 x PpE x skolnätskoefficienten Faktorer i formeln: Standardkoefficienter PpE= 0,7693 och 0,1 och 0,003. Koefficienterna bestäms så att de så bra som möjligt beskriver olika faktorers inverkan på kostnaderna för den grundläggande utbildningen. Ändras genom lagstiftning. pris per enhet = 4 856 euro enligt provberäkningarna befolkningstäthetskoefficient = koefficient för kommuner med en befolkningstäthet på mindre än 40 inv./km 2 = differensen mellan de naturliga logaritmerna för talet 40 och kommunens befolkningstäthet. Om kommunens befolkningstäthet till exempel är 10,0, blir differensen mellan logaritmerna 3,69 2,30 = 1,39 (bilaga 2) skolnätskoefficient = koefficient för skärgårdskommuner och kommuner med en befolkningstäthet som är mindre än 4 inv./km 2, glidande koefficient för 3 4 inv./km 2. Förhöjningskoefficienten är 1,2. Om skolans storlek till exempel är 50, blir skolnätskoefficienten (80 50) x 1,2 x 50 = 1800. Om skolans storlek är 50 och befolkningstätheten 3,4 blir skolnätskoefficienten (80 50) x 1,2 x 50 x (4 3,4)/2 = 540. Om antalet högstadieelever i kommunen är mindre än 180, blir höjningskoefficienten per högstadieelev 0,6. Om elevantalet är 150 blir koefficienten (180 150) x 0,6 x 150 = 2 700 (bilaga 2). - övriga koefficienter = 0,3 x PpE x högstadieelever (läggs till grundpriset 4,0 x PpE x mycket gravt utvecklingsstörda per elev) 2,5 x PpE x övriga handikappade 0,5 x PpE x specialelever 0,12 x PpE x svenskspråkiga elever 0,2 x PpE x elever med ett främmande språk som modersmål - övriga koefficienter = 0,06 x PpE i skärgårdskommuner (beräknas på PpE enl. ovan) 0,25 x PpE i skärgårdskommuner där mer än hälften av invånarna saknar fast vägförbindelse utjämningskoefficient 0,986577 0,04 x PpE i tvåspråkiga kommuner Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 13
Rättelser till statsandelarna år 2005 De kommunvisa besluten om statsandelarna 2005 har korrigerats. Korrigeringarnas verkningar har beaktats i uppgifterna och tabellerna på Kommunförbundets webbsidor, www.kommunerna.net > Kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelarna 2005. Rättelserna och orsakerna till dem är följande: 1) Beslutet om utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster har rättats och de förändringar som rättelserna föranleder har beaktats i statsandelsbesluten enligt förvaltning. Orsaken till rättelsen var att 5,4 miljoner euro fattades i kommunernas samfundsskatteandel. Beslutet har fattats 11.4.2005 (SM-2004-03543/Ha-43). 2) Beslutet om den allmänna statsandelen ändrades på grund av utjämningen. Rättelsen betalades helt i samband med statsandelsposten i juni medan de återstående månadsposterna behölls oförändrade. Beslutet har fattats 11.4.2005 (SM-2004-03544/Ha-43). 3) Statsandelsbeslutet för undervisnings- och kulturväsendet ändrades på grund av utjämningen och med anledning av att statsandelsposten på 14 miljoner euro inte hann med i utbetalningen i början av året. Även vissa andra förändringar har beaktats. De utbetalningar som gjorts i början av året har rättats i betalningsposten för maj. Den ändring som gäller slutet av året har fördelats över de resterande månadsposterna. Beslutet har fattats 27.4.2005 Dnr 56/400/2004. Beslutet om de genomsnittliga priserna per enhet rättades genom en förordning i februari (98/2005). De kommunvisa priserna per enhet ändrades i motsvarande mån i april 2005. 4) Beslutet om statsandelarna för social- och hälsovård ändrades på grund av utjämningen. Rättelsen för januari-maj gjordes i betalningsposten i juni. Storleken på betalningsposterna för resten av året motsvarar de nya jämnstora månadsposterna. Beslutet har fattats 10.5.2005 (STM/1235/2005). Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
Finansieringsunderstöd enligt prövning 2005 Kommunerna ska ansöka om finansieringsunderstöd enligt prövning för 2005 senast 31.8.2005. För att påskynda behandlingen har inrikesministeriet begärt att få ansökningarna inom juni månad (Inrikesministeriet, Kommunavdelningen, PB 26, 00023 STATSRÅDET). Ansökningar som skickats på förhand kan kompletteras ända till utgången av augusti. Vänligen skicka också en kopia av ansökningen till Kommunförbundet, som ger ett eget utlåtande i frågan (Finlands Kommunförbund, PB 200, 00101 HELSINGFORS). Enligt 13 lagen om statsandelar till kommunerna kan understöd beviljas en kommun som i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. Såsom faktorer som påverkar behovet av stöd beaktas också lokala särförhållanden. För beviljande och användning av understödet kan inrikesministeriet ställa villkor som gäller sanering av kommunens ekonomi. Villkoren har angetts i inrikesministeriets brev 13.5.2005 (SM-2005-01631/Ha-43). I år finns det 30 miljoner euro att fördela i understöd (18 miljoner euro mindre än i fjol). Uppskattningsvis 60-70 kommuner kan beviljas understöd. År 2004 beviljades 99 kommuner understöd. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Inrikesministeriet: Ville Salonen, tfn (09) 1604 46 45 Vesa Lappalainen, tfb (09) 1604 45 96 Finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet ändras Regeringen vill införa ändringar i finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet. Reformen ingår i regeringens sysselsättningsprogram och i förslagen av den arbetsgrupp som dryftat en aktivering av arbetsmarknadsstödet. (Publikationen Työmarkkinatuen aktivointi yheiskuntatakuu pitkäaikaistyöttömille, Työhallinnon julkaisu 347/2005. Svenskt sammandrag: Aktivering av arbetsmarknadsstödet samhällsgaranti för långtidsarbetslösa). Sysselsättningsprogrammet syftar till att höja sysselsättningsgraden och minska arbetslösheten. Förmånssystemet för arbetslösa och de arbetskraftspolitiska aktiveringsprogrammen ska förbättras. Det Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 15
är tänkt att utkomstförmånerna under arbetslöshet i högre grad ska förutsätta motprestationer och bli mer sporrande. Förslaget innehåller två förändringar som har stor betydelse för kommunerna. En helt ny uppgift för kommunen blir att delta i finansieringen av arbetsmarknadsstödet. Det är tänkt att kommunerna ska finansiera hälften av det arbetsmarknadsstöd som beviljas personer som fått stöd i mer än 500 dagar. Statens och kommunernas finansieringsandel ska beräknas per kommun. För närvarande står staten för hela finansieringen. Det är meningen att de extra kostnaderna ska kompenseras kommunerna så att reformen blir kostnadsneutral för dem. Målet är att kostnadsneutraliteten ska uppfyllas både när det gäller staten i förhållande till kommunerna och fördelningen av kostnader kommunerna emellan. Reformen föreslås träda i kraft 1.1.2006. Finansieringen av arbetsmarknadsstödet ändras så att kostnaderna för dem som fått stödet passivt i mer än 500 dagar delas jämnt mellan kommunerna och staten. I april 2004 fanns det 98 000 personer som fått arbetsmarknadsstöd i 500 dagar. Av dem deltog omkring 20 % i aktiverande åtgärder, medan 80 % var s.k. passiva stödtagare. Kostnaderna för det passiva stödet uppgår till omkring 515 miljoner euro per år. Det är tänkt att kommunerna ska stå för hälften av beloppet. Kostnaderna för stödtagare som deltar i aktiveringsåtgärder ska däremot betalas av staten. En stödtagare som vägrar delta i aktiveringsåtgärder går miste om sitt arbetsmarknadsstöd och får i stället utkomststöd under arbetslöshetsperioden. Den som mist rätten till arbetsmarknadsstöd ska ändå ha rätt att få stödet på nytt efter att i fem månader ha deltagit i en arbetskraftspolitisk åtgärd eller arbetat. Utgångspunkten för reformen är att aktiveringsgraden för långtidsarbetslösa höjs till 30 %. Staten förbinder sig att trygga de resurser som behövs för att höja aktiveringsgraden. Vad gäller utkomststödet är det meningen att finansieringen och strukturen ska ändras så att utkomststödet lösgörs från statsandelssystemet och en normerad andel fastställd för stödet. Kostnaderna för den normerade andelen ska fördelas jämnt mellan staten och kommunerna. Även statens understöd för utkomststöd ska beräknas per kommun. Det skulle då bli ett utgiftsbaserat understöd, vilket strider mot principerna i det övriga statsandelssystemet. Den normerade andelens belopp uppskattas bli 90 % av de nuvarande utgifterna för utkomststödet. År 2003 var utgifterna för utkomststödet 490 miljoner euro. Kostnaderna för det normerade stödet skulle då alltså uppgå till 441 miljoner euro. I basserviceprogrammet 2006-2008 sägs att finansieringen av revideringen av arbetsmarknadsstödet genomförs så att den fulla kompensationen till kommunerna för de kostnader som föranleds av revideringen blir cirka 180 miljoner euro år 2006, varefter den gradvis sjunker under en övergångsperiod på tre år tills den når målnivån på 150 miljoner euro per år. Kompensationen genomförs genom att kommunernas statsandelar höjs så att kompensationen under tre år gradvis minskar till målnivån (från 180 miljoner till 150 miljoner euro). Statsandelsökningen enligt målnivån (150 miljoner euro) kommer att kvarstå också i fortsättningen. Statsandelssystemet för social- och hälsovården ändras så att den del som gäller det normerade utkomststödet slopas i statsandelsgrunderna. Genom ett särskilt kostnadsbaserat statsandelssystem kan kommunen 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
ansöka om statsandel som uppgår till hälften av det normerade utkomststöd som kommunen beviljat. Kommunen ansvarar också för hälften av det passiva arbetsmarknadsstöd som betalas till personer som varit arbetslösa i mer än 500 dagar. Hur ansvaret ska genomföras i praktiken är ännu öppet. Det är även öppet hur förändringarna exakt kommer att inverka på det nuvarande statsandelssystemet liksom också hur kompensationen ska genomföras i detalj. De olika delarna i reformen av arbetsmarknadsstödet ska förverkligas som särskilda budgetlagar. De ingår inte i den övriga justeringen av statsandelsgrunderna som träder i kraft i början av år 2006. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Sirkka-Liisa Karhunen, tfn (09) 771 23 46, 050 382 69 43 Mirja Salonen, tfn (09) 771 20 70, 050 62 099 Kommunernas skyldighet att täcka underskott Den arbetsgrupp som dryftat kommunernas skyldighet att täcka underskott överlämnade sitt betänkande till inrikesministeriet 3.5.2005. Arbetsgruppen har utrett hur omfattande underskottsproblemet är i kommunerna och om den lagstiftning som gäller balanseringen av kommunernas ekonomi är ändamålsenlig och funktionell. Arbetsgruppen föreslår en rad ändringar i kommunallagen. Utredningen visar att den ekonomiska balansen har försämrats betydligt, både i kommunsektorn överlag och i merparten av de enskilda kommunerna. Nästan två tredjedelar av kommunerna har ackumulerat underskott i bokslutet 2004 och enligt preliminära uppgifter blir också årsbidraget negativt i 137 kommuner. Upplåningen för finansieringen av kommunernas verksamhet har ökat kraftigt, då endast 37 % av investeringarna kan finansieras med internt tillförda medel. Balansen i den kommunala ekonomin har rubbats framför allt på grund av lagstadgade uppgifter som lett till att kommunernas andel av finansieringen vuxit både proportionellt och reellt. Arbetsgruppen klassar kommunens underskott som stort om det ackumulerade underskottet är större än 500 euro per invånare. År 2003 fanns det ett trettiotal sådana kommuner och de förekommer i alla landskap. Det finns ändå en klar regional koncentrering. De kommuner som kämpar med stora underskott är enligt utredningen oftast små kommuner med färre än 2 000 invånare och en negativ befolkningsutveckling på grund av utflyttning. Städerna hamnar sällan in i långvariga underskottsspiraler. Ett stort underskott är ofta bestående och har i många fall lett till kommunsammanslagningar. De verkliga kostnaderna för basservicen i kommuner med stort underskott överstiger i genomsnitt de kalkylerade kostnader som ligger till grund för statsandelen. Dessa kommuner är ständigt beroende av finansieringsunderstöd enligt prövning. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 17
Om de ackumulerade underskotten ska täckas med skatteinkomster krävs det enligt de preliminära uppgifterna för 2004 att inkomstskattesatsen höjs med i genomsnitt omkring 2,5 procentenheter i kommuner med underskott. I ett fall skulle skattesatsen behöva höjas med rentav 25 procentenheter, vilket skulle ge en inkomstskattesats på 40 45 procent. Arbetsgruppen föreslår att lagstiftningen om balanseringen av kommunernas ekonomi görs klarare och mera bindande. Fullmäktiges mål bör kompletteras med ett ställningstagande som tar upp kommunens ställning, servicenivå och ekonomiska läge under hela mandatperioden och som styr den årliga budgeteringen och ekonomiplanen. En kommun med ackumulerat underskott i balansräkningen föreslås bli skyldig att göra upp en ekonomiplan som är i balans eller uppvisar överskott. Planperioden skulle då omfatta högst fyra år. För att lösa synnerligen svåra underskottsproblem föreslås ett separat detaljerat åtgärdsprogram. Arbetsgruppen föreslår att kommunstyrelsen i verksamhetsberättelsen ska redogöra för hur balanseringsåtgärderna uppfyllts under den gångna räkenskapsperioden. I bokslutet bör uppges om avskrivningarna enligt plan i resultaträkningen ger en rättvisande och tillräcklig bild av behovet av intern tillförda medel för investeringar. Revisionsnämnden föreslås bli skyldig att utvärdera hur väl balanseringen har uppfyllts. I motiveringarna till lagförslaget betonas revisorernas skyldighet att ge en anmärkning om kommunens förvaltning och ekonomi har skötts på ett sätt som strider mot lagen eller mot fullmäktiges beslut i frågor som gäller balansering av ekonomin. Det är tänkt att de föreslagna bestämmelserna också ska tillämpas på samkommuner, med undantag för skyldigheten att täcka ackumulerat underskott i budgeten eller i ett åtgärdsprogram som görs upp i samband med den. Lagändringarna föreslås träda i kraft vid ingången av år 2006. Då skulle de tillämpas redan på boksluten för 2005. Inrikesministeriet har bett 45 kommuner ge ett utlåtande om betänkandet senast 15.6.2005. En regeringsproposition om ändring av kommunallagen kommer att beredas i början av hösten. Betänkandet (Kuntien alijäämän kattamisvelvoitteen arviointi ja kehittämisehdotukset) finns på inrikesministeriets webbsidor, www.intermin.fi/publikationer Närmare upplysningar: Christel vom Martens, tfn (09) 771 23 40, 0500 70 31 14 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Riktlinjer för kommunens ägarpolitik Finlands Kommunförbund har utarbetat en rekommendation om riktlinjer för kommunens ägarpolitik. Kunnan omistajapoliittiset linjaukset (tillsvidare endast på 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005
finska). Rekommendationen är avsedd att användas som bakgrundsmaterial när kommunerna bereder egna ägarpolitiska ställningstaganden. Rekommendationen innehåller centrala frågor och ställningstaganden kring ägande av anläggningstillgångar och långfristiga placeringar. Rekommendationen kompletterar Kommunförbundets publikation "Kunta omistajana (1998), som behandlar ägarpolitikens grunder. Enligt rekommendationen bestäms målen och principerna för skötseln av kommunens egendom utifrån kommunens förhållanden och servicestruktur. Rekommendationen tar också ställning till hantering av risker förknippade med ägande. Ägarpolitiken utgår från kommunens utvecklingsmål. Den avgör hurdan egendom kommunen skaffar och i vilka uppgifter och projekt kommunen deltar som ägare och placerare. Samtidigt fastställs avkastnings- och andra mål för ägandet, principer för användningen av kapital och för anskaffningen av produktionsmedel för serviceproduktionen samt vem som ansvarar för användningen av egendom och hur uppföljningen och rapporteringen är arrangerad. Fullmäktige beslutar om kommunens ägarpolitiska riktlinjer. Riktlinjerna är tänkta att användas som anvisningar för kommunernas förtroendevalda och anställda och som underlag för enskilda beslut i dotter- och intressesamfund. I kommunen hör ägarstyrningen till den högsta ledningens, oftast kommundirektörens, uppgifter. De ägarpolitiska riktlinjerna kan kompletteras i verksamhetsspecifika program och strategier, såsom kommunens markpolitiska program, affärsverksamhetsstrategi eller bostadsstrategi. Mer detaljerade ägarpolitiska lösningar ingår bland annat i kommunens verksamhets- och ekonomiplan och i enskilda investeringsbeslut. Kommunförbundets styrelse godkände rekommendationen 8.6.2005. Kunnan omistajapoliittiset linjaukset finns på www.kunnat.net > Kuntatalous > Budjetointi- ja taloussunnittelu. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Jaakko Paloposki, tfn (09) 771 25 65, 050 537 87 31 Oiva Myllyntaus, tfn (09) 771 20 83, 050 667 42 Koncerndirektiv Kommunförbundet har reviderat rekommendationen om koncerndirektiv från 1997 (tillsvidare endast på finska). I det nya koncerndirektivet behandlas bland annat följande frågor mer ingående än tidigare: koncerndirektivens rättsliga natur och hur de godkänns kanalisering av koncernens verksamhet i enlighet med kommunens ägarpolitiska mål och verksamhetsstrategi. yttre villkor som upphandlingslagstiftningen ställer för koncernens verksamhet Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005 19
centraliserade koncernfunktioner granskning av och tillsyn över koncernen Rekommendationen tar upp de viktigaste frågor som måste beaktas när kommunen utarbetar ett koncerndirektiv. Liksom i den tidigare rekommendationen ges ingen färdig mall för koncerndirektiv. Varje kommun utarbetar ett eget direktiv utifrån koncernens behov och situation. Som grund för rekommendationen har använts tidigare koncerndirektiv som utarbetats i kommunerna. Utöver koncerndirektivet har förbundet berett en rekommendation om riktlinjerna för kommunens ägarpolitik (tillsvidare endast på finska), som publiceras samtidigt som koncerndirektivet. Rekommendationen om koncerndirektiv lämpar sig särskilt för dottersamfund som helt ägs av kommunen. När rekommendationen tillämpas på andra dottersamfund bör man ge akt på att likställighetsprincipen för samfundets ägare ska uppfyllas. I direktivet har i mån av möjlighet beaktats den pågående revideringen av lagen om aktiebolag. Också sådana särskilda krav på koncernledning som förutsätts för andra former av sammanslutningar har beaktats. Särskilt arbetsfördelningen mellan kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kommunens tjänstemannaledning har förtydligats. Innehållet i anvisningarna om koncernrapportering, om centraliserade koncernfunktioner och om granskning av och tillsyn över koncerner har reviderats och till vissa delar utvidgats betydligt. Kommunförbundets styrelse godkände rekommendationen 8.6.2005. Rekommendationen om koncernanvisning finns på www.kommunerna.net > Kommunalekonomi > Budgetering och ekonomiplanering. Den svenska versionen läggs ut när översättningen är klar. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Kari Prättälä, tfn (09) 771 24 56, 0500 60 68 73 Ändringar i lagen om kommunala pensioner Fler anställda omfattas av pensionsskydd Lagen om ändring av lagen om kommunala pensioner (713/2004, nedan KomPL) trädde i kraft 1.1.2005. Det är fråga om en omfattande helhetsreform genom vilken fler anställda kommit att omfattas av pensionsskyddet. Till lagens 3 2 mom. fogades en ny 4 punkt enligt vilken lagen också omfattar fysiska personer som inte är verksamma som företagare och som har ingått ett uppdrags- eller konsultavtal med ett medlemssamfund eller avtalat om andra motsvarande arrangemang och denna verksamhet inte bedrivs i ett bolags eller någon annan sammanslutnings namn. 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2005