Svenska RP-föreningen Söker bot mot ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa

info 5:02 Svenska RP-föreningen Söker bot mot ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa November-december 2002 De stora elefanterna dansade i Lund I början av september hade Berndt Ehingers arbetskamrater med Theo van Veen, Anita Bruun och Lilian Andersson i spetsen, arrangerat en konferens i Lund. Avsikten var att avtacka Berndt i samband med hans pensionering. Det var åtminstone Berndt Ehinger vad man trodde när man planerade och bjöd in till konferensen. Av detta blev dock intet, men det blev festligt, roligt och intressant ändå. När konferensen gick av stapeln visade det sig att Berndt och Lunds universitet kommit överens om att skjuta upp pensioneringen i två år. Vi fick alltså nöja oss med att fira Berndts 65-årsdag. Ett stort GRATTIS! Den vetenskapliga delen av konferensen var en de stora elefanternas dans på hög vetenskaplig nivå. Många av världsnamnen inom näthinneforskningen fanns bland föredragshållarna Konferensen var en i sådana här sammanhang intim tillställning och utmärkte sig mer för kvalitet än kvantitet. Det var bara drygt ett hundratal deltagare och man fick goda möjligheter att över lunch- och middagsbord samtala med föredragshållarna Konferensveckan var en av de varmaste i Lund denna sommar. Det var dock inte bara ute det var varmt. Även konferensens inre klimat karaktäriserades av värme och vänlighet. Det är ett fantastiskt arbete som forskarna utför. Jag vill på RP-föreningens vägnar framföra ett stort tack till arrangörerna för att vi fick denna möjlighet att på nära håll uppleva världens ledande näthinneforskare och vi hoppas på en repris om två år. Leif Pehrson, föreningsordförande

Svenska RP-föreningen Postadress: Box 4903 116 94 STOCKHOLM Besöksadress: SRF Stockholms stad Gotlandsgatan 44, 4 tr Administratör:Maija Hägerbäck Tfn: 08-702 19 02 (säkrast kl 13-16) Postgiro 62 21 08-9 Gåvor pg 24 75 19-2 Webbplats: http://www.srpf.a.se Ansvarig redaktör: Leif Pehrson, tfn 08-514 302 21, leif.pehrson@srpf.a.se I redaktionen: Svante Anderson, tfn arb: 018-67 30 02, svante.anderson@srpf.a.se Egon Österbrand, tfn: 031-88 07 27, egon.osterbrand@srpf.a.se RP-info utkommer omkring den 25 i februari, april, juni, september och november. Manusstopp är den 1:a i respektive utgivningsmånad. Innehåll info 5:02 November-december 2002 1 De stora elefanterna dansade i Lund 3 Världseliten på plats när Berndt Ehinger fyllde 65 4 Fortsatt lyckade försök med genterapi på blinda hundar 6 Behandlingsstrategier 6Vad bör klinikern göra för att vara beredd när det kommer en behandling? 8 Lång väg kvar men varje RP-patient måste undersökas bättre 10 Patientperspektiv på Lundakonferensen 14 Nobelpris med anknytning till RD 16 Utmattande RP-helg 18 Vasaskeppet i mörker 18 Möt våren i Borlänge Fotografer: Bilderna på sidan 1, 5 och 6 togs av Åsa Nilsson. Bilden på sid 9 togs av Vera Hartman. Läser du rätt? Du kan få tidningen i storstil, på kassett eller i punktskrift. Tala om önskemål om ändrat läsmedium eller ändrad adress på telefon 08-702 19 02. 2

Världseliten på plats när Berndt Ehinger fyllde 65 Av Åsa Nilsson, asa.nilsson@srfriks.org Konferensen Behandlingsstrategier för näthinnedegenerationer som hölls i Lund den 7-11 september var ett forskarmöte för runt 125 av världens ledande näthinneforskare. Mötet hölls till professor Berndt Ehingers ära, med anledning av hans 65-årsdag. Berndt Ehinger har sedan 1960-talet varit verksam vid ögonkliniken i Lund och också byggt upp klinikens forskningslaboratorium Wallenbergs Retinacentrum. Om två år går han i pension. För RP-föreningen är han välkänd både som omtyckt ögonläkare och hängiven forskare av högsta rang. Konferensen gav en djupdykning i vad som sker på cellnivå inom forskningen om sjukdomarna retinitis pigmentosa och åldersförändringar i gula fläcken. Huvudspåren inom forskningen kan mycket kort beskrivas så här: -Transplantationer av synceller och stamceller. - Att med genteknik fastställa var felet i cellernas ämnesomsättning sitter - Behandling med genterapi som skulle kunna vara en möjlig bot. - Att med mediciner försöka stoppa eller bromsa celldöden, förstörelsen av de ljuskänsliga syncellerna tapparna och stavarna. I Lund pågår sedan många år djurförsök med transplantationer av näthinneceller. Trots den egna inriktningen tror Berndt Ehinger att framtida 3 Behandlingsstrategier vid RD behandlingsframgångar kommer inom andra forskningsområden. Jag till och med hoppas på det, för det kommer alltid att vara ont om vävnad att transplantera. Det måste finnas ett helt batteri av behandlingar eftersom det finns så många typer av de här sjukdomarna, säger han när konferensen precis är över efter den gångna veckans värmebölja i Skåne. Representanter från Synskadades Riksförbund och de svenska, amerikanska och holländska RP-föreningarna fanns på plats för att följa konferensen. Det var ibland svårt att hänga med i den höga vetenskapliga nivå det blir när forskare möts för att berätta vad de kommit på sen sist. Den största upplevelsen vid konferensen är att man kan konstatera med vilken tålmodighet forskarna tar sig an det mångåriga arbetet med att lösa RP-gåtan, säger RP-föreningens ordförande Leif Pehrson. En avslutande paneldiskussion om behandlingsstrategier leddes av en av de riktigt tunga elefanterna inom näthinneforskningen, professor Alan Bird, Moorfields ögonsjukhus i London. Åtminstone hälften av RP-patienterna vill veta mer om sin sjukdom, sa Alan Bird. Han tryckte på värdet av att, i den mån det är möjligt, ge patienterna en korrekt diagnos.

Behandlingsstrategier vid RD De med dominant och könsbunden RP oroar jag mig inte så mycket för. Sextio procent av de familjerna känner vi till. Problemet är familjer med den recessiva varianten, sa Alan Bird, med det brittiska RP-registret som källa. Berndt Ehinger tyckte Anand Swaroops presentation From disease genes to cellular pathways var smått sensationell. Anand Swaroop, från universitetet i Michigan USA, har i tidiga försök på möss visat att det går att påverka utvecklingen av de ljuskänsliga cellerna, tapparna och stavarna. - Om en mus har RP så att tappar dör kan man styra om musens stavar så att de känner sig mera som tappar och förbluffande nog överlever, säger Berndt Ehinger om Anand Swaroops försök. Ögonkirurgen och forskaren Fredrik Ghosh, Lunds Universitetssjukhus, har som vi rapporterade förra hösten, ihop med forskare i North Carolina i USA, transplanterat ny näthinna på grisar med RP. Grisarnas nya näthinnor utvecklades bra och innehöll många synceller. Däremot har den nya näthinnan ingen nervkontakt med värddjuren vilket behövs för att kunna se. Vi bad Fredrik Ghosh blicka in i framtiden. På lång lång sikt tror jag inte på transplantationer som behandlingsform. Det blir kanske en tablett eller en spruta. Det har ganska fint belysts här på konferensen. Det stora problemet med genterapi, som många talare har tagit upp, är att det finns så många genetiska defekter. Som det ser ut idag måste man hitta en specifik behandling för var och en av de olika typerna av RP, säger han. Sista ordet går till Berndt Ehinger. Jag tror att det som händer härnäst är att vi får kliniska metoder för att bromsa utvecklingen av åldersförändringar i gula fläcken. När det gäller transplantationer av näthinneceller tror jag enbart att vi får enstaka försök på patienter. Bara för att se om tekniken är tillräckligt säker. Fortsatt lyckade försök med genterapi på blinda hundar Av Åsa Nilsson, asa.nilsson@srfriks.org 4 Med genterapi har ytterligare elva briardhundar med en tidig form av retinitis pigmentosa fått bättre syn. Professorn i veterinärögonforskning Kristina Narfström, Missouri och Columbiauniversitetet i USA, presenterade sina rön vid konferensen i Lund. Resultaten efter ett års kontrolltid är mycket bättre än vad Kristina Narfström vågat hoppas på. Från att ha varit tillbakadragna halvrädda hundar som gått letat sig fram med näsan i backen tittar de nu upp och viftar på svansen, säger hon. Kristina Narfströms resultat stämmer väl överens med en nyhet som förra

våren väckte sensation världen över. Som RP Info tidigare rapporterat var en forskargrupp ledd av Jean Bennett, USA, först ut med genterapiförsök på tre blindfödda hundar, också de briarder. Två år efter genterapin uppges synen fortfarande vara stabil hos hundarna. Sen dess har ytterligare åtta hundar behandlats, berättade en av Bennetts kolleger Gus Aguirre som också föreläste i Lund. Motsvarigheten till hundarnas sjukdom heter hos människor LCA, Lebers kongenitala amauros. Det är en form av retinitis pigmentosa som ger grav synskada hos barn. Kristina Narfström har behandlat tolv hundar i åldrarna fyra månader till två och ett halvt år. En ålder som motsvarar ungefär en fjärdedel av människans liv, eller 20 år. Så fram till dess eller kanske ännu längre har man på sig att rätta till defekten. Nu återstår att se om delar av syncellerna kan nybildas. Så att djuret kan tillfriskna också, säger Kristina Narfström. 5 Behandlingsstrategier vid RD Elva av tolv hundar har återfått synfunktionen och det märks i synnerhet i dagsljus. Då går deras beteende inte att skilja från friska hundars. I mörker och skymning ser de sämre. Synförbättringen är på mellan 20 och 30 procent. Kristina Narfström vill ha ytterligare två år på sig innan hon är säker på resultaten. De kända biverkningar djuren kan få är en inflammation i det opererade ögat. Den är orsakad av att man har tillfört ett nytt protein som ögat inte känner igen. En frisk gen har sprutats in i ögat med hjälp av ett virus som hjälper genen att komma in Kristina Narfström i cellen. Viruset som sätter in genen i ögat är inte smittsamt. I oktober blev Kristina intervjuad i amerikansk tv. Det händer att hon får brev från oroliga föräldrar till barn med LCA. Man blir ganska rörd när man får de här breven. Då förstår man vikten av forskningen, säger hon. Tidigare var Kristina Narfström professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. För ett och ett halvt år sedan flyttade hon över sin forskning och försöksdjuren till USA. Fakta om LCA, Lebers kongenitala amauros: Förekommer hos 2-4 barn per 100 000 födda i Sverige. Sammanlagt finns det drygt 200 personer i landet med LCA. För närvarande är minst sex genskador vid LCA kända. Ett fel i proteinet RPE65 finns troligen hos ett tjugotal personer i Sverige med den aktuella genskadan, ingen är ännu med säkerhet identifierad.

Behandlingsstrategier vid RD Behandlingsstrategier På konferensens sista dag hölls ett avslutande och sammanfattande föredrag med paneldiskussion om Treatment Strategies, som leddes av Alan Bird, klinisk professor i oftalmologi vid Moorfields Eye Hospital i London. Lillemor Wachtmeister som är professor och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, refererar i den första artikeln Alan Birds föredrag och ger sedan, i nästa artikel, den praktiserande klinikerns syn på framtiden. Vad bör klinikern göra för att vara beredd när det kommer en behandling? Av Lillemor Wachtmeister, lillemor.wachtmeister@ophthal.umu.se Alan Bird hade valt att inleda med ett föredrag What should a clinician do to be prepared for the advent of treatment?. Vid denna avslutande del av mötet gavs tillfälle att mer tydligt lägga fram kliniska synpunkter. Hitintills hade på högsta internationella nivå avhandlats ärftliga näthinnesjukdomar (men också till viss del åldersrelaterad makuladegeneration) i ett mer grundvetenskapligt basalt perspektiv. Man hade presenterat molekylärbiologiska, histokemiska och morfologiska studier på djurmodeller (fisk, mus, råtta, hund etc.), där olika ärftliga retinala sjukdomars förlopp och förslag till sannolika sjukdomsmekanismer fördes fram. Alan Bird 6

Alla studier syftade till att på sikt med hjälp av tillväxtfaktorer, transplantation, genteknik etc. möjligen kunna förhindra uppkomsten av näthinneskada, rädda synfunktion och därmed förbättra den dystra prognosen. Alan Bird framhöll först betydelsen av vad vi lärt om den RPE65-muterade Briardhunden, som har en ärftlig näthinnesjukdom som påminner om Leber s kongenitala amauros hos människa. Tidigare under mötet hade professor Kristina Narfström i sitt mycket gedigna föredrag presenterat lovande behandlingsresultat med hjälp av genteknik hos denna hund. Hon hade använt beteendemetodik, elektrofysiologisk och morfologisk teknik för att visa att genterapi verkligen givit resultat. Behandlingen fungerade åtminstone hos hund och åtminstone under den uppföljningstid som hon studerat (cirka 1 år). Det absolut viktigaste budskapet var att hos hund den ärftliga näthinnesjukdomens förlopp verkligen hade kunnat modifieras. (Se även föregående artikel.) Alan Bird ställde därefter frågan om detta kunde vara en framkomlig behandlingsväg att tillämpa kliniskt, dvs hos patienter med ärftliga näthinnesjukdomar. Alan Bird framhöll att fortsatt ögonforskning inom området är av än större vikt och på många olika fronter. För det första måste vi fortsätta vårt enträgna arbete att identifiera den sjukliga genen hos våra patienter. Det 7 Behandlingsstrategier vid RD vill säga beskriva genotypen hos människa. Flera goda steg har tagits i denna riktning. Alan Bird beskrev några exempel. I England känner man den sjuka genen hos cirka hälften av alla familjer med dominant ärftlig RP. Hos de flesta (c:a 80%) familjer med könsbunden ärftlig RP är den muterade genen känd. Den sjukdomsalstrande genen hos familjer med recessivt ärftlig RP känner vi i lägre frekvens, endast 20%. Alan Bird menade att vi också måste öka vår kunskap om sjukdomsmekanismerna. Det är nödvändigt att veta vilken cell som uttrycker den sjukliga (muterade) genen. Detta innebär att vi även måste känna till måltavlecellen för sjukdomen, vilket inte alltid är densamma som den cell som uttrycker den muterade genen. Vi måste också skaffa oss bättre kunskap om sjukdomen i funktionshänseende. Leder sjukdomen till en ökad eller minskad funktion hos den skadade cellen? Vi måste ha tillgång till djupare kunskaper om de biokemiska mekanismer och effekter, som sjukdomen ger upphov till. Uppstår en rubbad funktion (s.k. dysfunktion) hos cellen eller dör cellen (s.k. apoptos)? Hur ser sjukdomens tidsförlopp ut, dvs hur påverkar den patienten med åldern? Startar den i barnaåren, tidig ungdom eller i medelåldern? I de fall sjukdomen leder till en celldysfunktion innan apoptos uppträder, kan möjligen genterapi bli aktuell i framtiden. Leder sjukdomen direkt till celldöd och därmed rubbad, nedsatt

Behandlingsstrategier vid RD eller förlust av funktion hos cellen, kan möjligen transplantation komma ifråga, alternativt genteknik för att förlångsamma den degenerativa processen vid apoptos. I det här sammanhanget förde Alan Bird fram en särskild undersökningsteknik som kallas autofluorescensavbildning (av yttre retina), och som tidigt kan påvisa dysfunktion av (fotoreceptor) celler. Enligt Alan Bird är detta en snabbt utförd teknik, som är lätt att lära men fordrar relativt dyrbar apparatur. Den bästa metoden att visualisera näthinnecellsdöd är undersökning med sk optical coherence tomography- (OCT) teknik. Alan Bird framhöll även vikten av att ha tillgång till adekvat apparatur för elektroretinografi (ERG), psykofysiska undersökningsmetoder (adaptometri, perimetri, färgsinnesundersökning etc) och speciella avbildningstekniker (exempelvis fluoresceinangiografi, optisk koherenstomografi (OCT), autofluorescens). Sådan utrustning är nödvändig för att kunna utföra en noggrann utredning av patienter med RP och kommer att vara helt avgörande i en framtid för att kunna upptäcka eventuell behandlingseffekt. Alan Bird underströk fördelen med att det redan nu finns tillgång till ett internationellt överenskommet elektrofysiologiskt undersöknings-standardprotokoll. Alan Bird framhöll till sist betydelsen av att ha tillgång till allmänt goda kliniska utredningsmöjligheter vid ärftliga ögonsjukdomar. Han hade själv erfarenhet av ett engelskt patientregister. I diskussionen framhölls dock också vikten av att det finns lokala patientregister att tillgå. Lång väg kvar men varje RP-patient måste undersökas bättre Av Lillemor Wachtmeister, lillemor.wachtmeister@ophthal.umu.se Sammanfattningsvis, vill jag ge följande kliniska synpunkter, som också borde vara till nytta i sjukvården, speciellt vid en eventuell framtida behandling av ärftliga näthinnesjukdomar och då särskilt RP. Som svar på Alan Birds fråga Hur skall vi som kliniker förbereda oss i händelse av att möjligheter till behandling för RP kommer? skulle jag vilja säga: 8 Jo, genom en fortsatt slagkraftig klinisk ögonforskning inom RP-området med syfte att kunna erbjuda behandling av RP. Detta förutsätter dock följande: Tillgång till patienter med ärftliga ögonsjukdomar, vars genotyp molekylärbiologiskt kan fastställas och kliniska fenotyp noggrant beskrivas. För att uppfylla detta behövs förstklassiga molekylärbiologiska laboratorier i

nära anslutning till intresserade ögonläkare/forskare vid välutrustad ögonklinik. Detta är en förutsättning för att vi exempelvis skall kunna upptäcka nya undergrupper av RP och i en framtid designa /skräddarsy eventuell behandling. Detta innebär att ögonläkare/forskare måste på ett fullständigt och effektivt sätt kunna undersöka och utreda varje enskild RP-patient, speciellt sådana med sällsynta och s k recessivt ärftliga näthinnesjukdomar. Tillgång till moderna kliniska undersökningsmetoder/tekniker och därmed utrustning med exempelvis multifokal ERG- (elektroretinografi) apparatur, OCT- (optical coherence tomography) apparatur och (om möjligt) s k autofluorescensavbildningsapparatur. Detta innebär att kliniker med särskilt forskningsintresse av ärftliga ögonsjukdomar och speciellt näthinnesjukdomar och RP, måste utrustas med sådan apparatur och därmed större investeringar och satsningar göras. Slutligen, mina intryck av mötet är att det är en relativt lång väg kvar att gå innan vi kan erbjuda patienter med RP en dokumenterat effektiv behandling. Mötet visade dock på att i olika djurmodeller, inte enbart möss och råtta, men också hos hund, finns uppmuntrande behandlingsresultat. Långtidsstudier saknas dock. Man måste också komma ihåg att när det gäller att applicera behandlingsresultat från olika djurmodeller, är steget från hund till människa relativt sett 9 Behandlingsstrategier vid RD mycket större än från gnagare till Briardhund. Lillemor Wachtmeister. Möjligheterna till att i framtiden behandla RP-patienter är dock definitivt inte mindre efter det här mötet, även om förhoppningen om att kunna visa ett efterlängtat jättesprång mot behandling av RP ej kunde infrias.vi är dock på god väg. Citatet: Av alla visioner om vart alla nya kunskaper leder oss, står New Scientist kanske för den häftigaste. Om en sjöstjärna tappar armen, växer det ut en ny arm på kroppen och en ny kropp på armen. Det vet vi. Vattenödlor är inte lika avancerade självföryngrare, men berövade ett ben eller en bit av svansen har de inga problem att låta det växa ut ett nytt ben eller en ny svanstipp. Givet vår gemensamma evolutionsbiologiska historia, är det naturligtvis inte alls osannolikt, att de någonstans bland våra gener och cellmekanismer, döljer sig samma förmåga. Den är bara avstängd. (ur Tvillingen i frysen, Kungliga Vetenskapsakademin om stamcellsforskning och kloning, av Peter Sylwan, 2001)

Behandlingsstrategier vid RD Patientperspektiv på Lundakonferensen Av Svante Anderson, svante.anderson@srpf.a.se Fem intensiva och faktaspäckade konferensdagar på vetenskaplig toppnivå låter sig inte sammanfattas så lätt utan det får bli personligt färgade reflexioner av stort och smått från konferensdagarna. Jag tror det var professor Berndt Ehinger, som för att belysa den höga vetenskapliga nivån på konferensen sa att det fanns två eller tre potentiella kandidater till Nobels medicinpris bland de deltagande vetenskapsmännen. Snillen spekulerar Att vid kaffepauser, luncher och middagar få sitta tillsammans med dessa RD-forskare, lyssna till deras diskussioner, ha möjlighet att ställa egna frågor och inte minst möjligheten att förmedla våra patienterfarenheter till dem, känns som om man fått förmånen att vara med i TV-programmet Snillen spekulerar som brukar sändas i svensk TV i samband med nobelprisutdelningen i december. Jag uppfattar att det är mycket viktigt för forskarna att de har en intim kontakt med dem som är slutmålet för deras forskning, nämligen vi patienter. Genom att finnas med vid de tillfällen där forskarna möts kan vi visa att det de gör är uppskattat, viktigt för oss och på så sätt stimulera dem att ytterligare försöka göra sitt bästa. Konferensen i Lund sponsrades dels av Segerfalks Stiftelsen och dels av Foundation Fighting Blindness, FFB. Den sistnämnda organisationen är Svenska RP-föreningens systerorganisation i USA. FFB är den RP-organisation som samlar in mest medel för RD-forskning i världen. Man har givit ögonkliniken vid Lunds Universitet stora forskningsmedel och också utsett ögonkliniken till ett av sina forskningscenter, de flesta av FFB:s forskningscenter ligger naturligtvis i USA. Jag tror att dessa medel från FFB och att ögonkliniken är ett av FFB:s forskningscenter haft betydelse för att Wallenbergstiftelsen gav 15 miljoner kronor till att bilda Wallenbergs Retina Center där. Vid en av konferensens middagar höll RP-föreningens ordförande Leif Pehrson ett kort men bejublat tal där han som slutkläm ställde 10 000 kronor till Bernt Ehingers förfogande för ett resestipendium till någon förtjänt, ung och lovande forskare. Apoptos och proteiner Programmerad celldöd, apoptos, är en naturlig process hos alla celler. Den är till för att reglera så antalet celler är det rätta vid varje tillfälle och används också för att göra sig av med skadade eller av andra orsaker oönskade celler. Möjlighet att vid olika former av kommande behandling så som tillväxt- 10

Behandlingsstrategier vid RD och/eller överlevnadsfaktorer, transplantation och stamceller kunna styra denna mekanism kommer att spela en stor roll och kartläggningen av programmerad celldöd gav ett av 2002 års nobelpris. Forskarna tycks bli mer överens om att det inte bara räcker med att känna till i vilken gen och var i genen defekten sitter utan att man nog också måste förstå vägen från den felaktiga genen till målcellen där symptomen uppstår. För detta är kunskapen viktig om kemisk formel och struktur hos de protein som ingår i denna väg. 2002 års nobelpris i kemi har gett forskarna analysmetoder för detta. Ovanlig djurmodell För att kunna studera sjukdomar som RD så behöver man olika former av djurmodeller där djur har en sjukdom som så långt möjligt liknar den hos människan. De djurmodeller som används är råttor och möss, kaniner, hundar och grisar. En del av dessa djur har naturligt sjukdomar som liknar våra RD-sjukdomar. Man kan också på olika sätt skapa sådana sjukdomar hos djurmodellen. J. Dowling presenterade hur han använt sig av Zebrafisken, Danio rerio, som djurmodell och det väckte först rätt stor munterhet. I olika sammanhang refererade han till saker som han funnit hos sina zebrafiskar och det fick hans arbete att tas på stort allvar. Zebrafisken är en i högsta grad seende fisk och det är lätt att få olika mutationer och man kan få många generationer på kort tid. Dowling och hans medarbetare har utvecklat olika tester som till exempel för att sortera ut djur med recessiv RD mycket tidigt och en annan för att upptäcka dominant RD hos äldre fiskar. Enligt Dowling går det att bland annat göra ERG-undersökningar på dessa fiskar. Inte illa! Precis som vid studiet av rundmaskarna som ledde till årets nobelpris i medicin så kan man kanske enklare studera synmekanismer hos vissa ärftliga näthinnedegenerationer hos dessa fiskar med ett inte lika komplicerat utvecklingsmönster som hos människan. Ärftlighetsparadox En av forskarna redovisade att man fått in en 15-årig patient med RD. Vid en närmare genetisk studie hos honom och hans föräldrar så kom man fram till att pojken inte borde vara son till sin mamma! En bortbyting? Nej tydligen så kan det inträffa vissa saker vid den befruktade äggcellens allra första delningar som gör att man i vissa fall inte får ett anlag från pappan och ett från mamman utan i detta fall två anlag från enbart pappan. Alltså en genetisk paradox. Hur vanligt detta är vet jag inte och inte heller kunde de närvarande forskarna som jag frågade säga det men om detta skulle vara vanligare än man hittills vetat så skulle det kunna förklara vissa så kallade singelfall av RD, dvs. fall av RD där man inte kan spåra några tidigare fall i släkten. 11 Turning The Coin Vid Retina Internationals Generalkongress 1998 i Lugano så myntade pro-

Behandlingsstrategier vid RD fessor J Chader, hedersdoktor vid Lunds Universitet och en av de ledande personerna inom Foundation Fighting Blindness (FFB) i USA, uttrycket Turning The Coin. Med detta menade han att grundforskningen inom RD kommit så långt att vissa upptäckter börjar leda till att man vill starta så kallade kliniska prövningar, förenklat utryck försök på människor. För att få göra kliniska prövningar så måste man ansöka hos landets läkemedelsmyndighet och denna ansökan måste innehålla bland annat något som man kallar Proof Of Principle som innebär att man har visat oftast hos försöksdjur att den tilltänkta behandlingen verkligen fungerar. Åtminstone hos försöksdjuret. Professor Chader redovisade läget nu fyra år senare och kunde konstatera att vissa kliniska prövningar fortskrider enligt planerna och att andra måste avbrytas för att det uppstått komplikationer. En normal klinisk prövning tar 3 5 år. ningspengar som RP-föreningen delar ut via Synfrämjandets forskningsfond. Från Wallenberg Retina Center/Ögonkliniken vid Lunds Universitet träffade vi förstås huvudpersonen själv, professor Berndt Ehinger, centrets och ögonklinikens primus motor. Professor Theo van Veen som ordnade konferensen. Överläkaren Sten Andreásson som håller i undersökningarna av RP-patienter, svarar för RP-registret i Lund och är nog den som träffat flest RP-patienter här i Sverige. Anitha Nitten Bruun, en av Berndt Ehingers allt i allon och som under hans ledning gått den långa vägen från laboratoriepersonal till forskare. Hon är bl. a inblandad i forskningen med briardhundar. Karin Warfwinge som sysselsätter sig med stamcellsforskning. Maria- Thereza Perez som forskar kring kopplingen mellan den gamla näthinnan och transplanterade celler. Fredrik Ghosh som forskar kring transplantation och bl. a nyligen gjort transplantationsstudier på grisar. Konferensmöten Förutom själva föredragen så är det en extra krydda att möta gamla vänner och göra nya bekantskaper bland deltagarna. Följande personer som medverkat vid olika av RP-föreningens evenemang fanns med på konferensen. Ola Sandgrenoch Marie Burstedt från Umeå som forskar kring Bothnia dystrofi. Finn Hallböök, Uppsala Universitet, som sysslar med programmerad celldöd (benämns också Apoptos), överlevnads- och tillväxtfaktorer. Marie och Finn har fått del av de forsk- 12 Ännu en undersökningsmetodik och nationella patientregister Professor Alan Bird, England, ivrade för att man vid undersökningar av RDpatienter också skulle använda sig av en undersökningsmetod som heter autofluorescensavbildning. Som jag uppfattade det så ger den en sorts karta över syncellernas funktionsduglighet. Mönstret på denna karta var tydligen karaktäristiskt för vissa typer av RD. Denna undersökningsmetod kräver investering i dyr utrustning och man

kan nog bara tänka sig att ett eller ett par kliniker/forskningscentra skaffar denna typ av utrustning. Detta leder till att vi RD-patienter måste få remisser till dessa ställen för att kunna få nytta av denna undersökningsmetod. Vikten av en så fullständig diagnos som möjligt vid RD samt ett register över patienter och deras diagnos, påtalades av flera talare. Ett av de tidigaste och fullständigaste patient/diagnosregistren finns hos professor Alan Bird i England. Alan Bird hävdar att nästan alla nya fall av dominant och könsbunden RP i England, hos ej invandrade patienter, kan hänföras till redan kända familjer. Även för många nya patienter med recessiv RP kan man ofta hitta släktförbindelse långt tillbaka som sammanlänkar det nya fallet med tidigare kända fall. Enligt överläkare Sten Andreásson i Lund, så har man även här i Sverige i något fall av recessiv RP lyckats knyta ihop släktskapen mellan det nya och tidigare känt fall, som patienterna var ovetande om. 13 Behandlingsstrategier vid RD Slutsats av konferensen Slutsatsen från konferensen skulle kunna formuleras som Inte så lätt som man trodde eller Som dansen Jenka, två steg framåt och ett tillbaka. Först så trodde man att RP var en sjukdom och om man kunde hitta det arvsanlag som orsakade sjukdomen så skulle det nog inte vara så svårt att komma fram till någon verksam bot. Det visade sig att det inte bara var en sjukdom utan flera och därmed blev RP, Retinitis Pigmentosa, så småningom RD, Retina Degeneration. Nu gällde det bara att hitta de olika generna för dessa RD-sjukdomar. Analystekniken utvecklades och man började hitta olika gener som ledde till RD men man upptäckte också att det var viktigt att veta var skadan i genen satt. Även detta lyckades man med men nu upptäckte man att samma gen kunde ha skador på olika ställen som ledde till olika former av RD. Man upptäckte också att RD-sjukdomarna inte bara fanns i stavar och/eller tappar utan också i andra näthinneceller så som RPE-celler, pigmentepitelceller. Forskarna har funnit ett stort antal gener, var i genen genskadan skett och att samma gen kan skadas på olika ställen. Men detta är inte tillräckligt utan man måste också veta vilket protein som är inblandad. Man trodde först att varje gen var kopplad till ett speciellt protein med en viss funktion men man har numera fått rubba även på detta då proteinet kan verka på olika sätt. Man behöver också studera hur olika proteiner samverkar. När det gäller kliniska prövningar så har framgången inte varit den man trodde. Några har måst avbrytas då de lett till bl. a oönskade biverkningar. Nya kliniska försök inom olika behandlingsstrategier är på gång och förhoppningsvis så kommer några av dessa att leda till några former av behandlingar. Dessa behandlingar gäller sannolikt dock bara för specifika RD-sjukdomar. Chansen att hitta en enda behandling som skulle gälla för många eller alla RD-former är nog obefintlig. Detta förhållande gör det ännu angelägnare att varje enskild patient får den exakta diagnosen för sin specifika form av RD.

Nobelpris med anknytning till RD Av Svante Anderson, svante.anderson@srpf.a.se Två av 2002 års nobelpris har koppling till retinala degenerationer (RD). Det ena är priset i Fysiologi eller Medicin som gemensamt gick till de bägge britterna Sydney Brenner, John Sulston och amerikanen Robert Horvitz. De belönas för sina upptäckter rörande genetisk reglering av organutveckling och programmerad celldöd. Det andra är priset i kemi som med hälften gick till amerikanen John B. Fenn och japanen Koichi Tanaka för deras utveckling av mjuka desorptionsjonisationsmetoder för masspektrometrisk analys av biologiska makromolekyler. Samt med andra hälften till schweizaren Kurt Wüthrich för hans utveckling av kärnmagnetisk resonansspektroskopi för bestämning av biologiska makromolekylers tredimensionella struktur i lösning Förenklat uttryckt fick 2002 års kemipristagare nobelpriset för att de på olika sätt har bidragit till att vidareutveckla två viktiga analysmetoder, masspektrometri (MS) och kärnmagnetisk resonans (NMR), till att omfatta analys av biologiska makromolekyler. Organutveckling och programmerad celldöd 14 De medicinprisbelönade forskarna har använt sig av en rundmask, Caenorhabditis elegans, som modellsystem och har där lyckats att exakt följa celldelningarna och de nya cellernas specialiseringar från den befruktade äggcellen till den vuxna och fullt utvecklade rundmasken. Under rundmaskens utveckling delas cellerna och därmed sker en stor ökning av antalet celler. Dessa celler utvecklas funktionellt och specialiseras för att bilda rundmaskens olika vävnader och organ. Även i den vuxna individen nybildas hela tiden stora mängder celler. Parallellt med denna cellbildning förekommer, både under rundmaskens utveckling till vuxen individ och hos den vuxna rundmasken, celldöd som en normal process för att det rätta antalet celler i vävnader och organ ska upprätthållas. Denna process kallas programmerad celldöd, benämns också apoptos och är en finstämd, kontrollerad eliminering av åldrade, skadade eller i övrigt överflödiga celler. Pristagarna har gjort avgörande upptäckter av hur den genetiska styrningen av organutveckling och programmerad celldöd sker. De har identifierat de nyckelgener som reglerar organutveckling och programmerad celldöd och visat att motsvarande gener finns hos högre organismer, inklusive människa. Horvitz har också identifierat gener, dödsgener, som måste finnas för att den pro-

grammerade celldöden ska ske samt också identifierat en gen som skyddar mot celldöd genom att samverka med ovan nämnda dödsgener. Horvitz har även identifierat en rad gener som styr hur den döda cellen elimineras. Upptäckterna har haft och kommer att få stor betydelse för den medicinska forskningen och ökat förståelsen för hur en rad sjukdomar uppkommer. Hos patienter med RD så dör, degenererar, celler i näthinnan. Man tror att programmerad celldöd är en viktig mekanism i detta och därför ägnas mycket forskning åt att försöka styra denna process med hjälp av så kallade tillväxt- och överlevnadsfaktorer (growth- och rescuefactors). Det forskas också mycket kring stamceller som dels skulle kunna utgöra transplantat för näthinnetransplantation vid RD. Och dels stamceller för en naturlig reparation/ersättning för degenererade näthinneceller. I båda dessa scenarier så är det väsentligt att kunna styra stamcellernas utveckling och även här spelar den programmerade celldöden en stor roll och man är i behov av att kunna reglera denna process. Man trodde också att när man väl kände vilka gener som var inblandade i RD så skulle det nog gå rätt lätt att hitta behandlingsmetoder för RD. När man nu känner till massor med gener och massor om dessa gener så visar det sig inte så lätt som man trodde att hitta RD-gåtans lösning. Man måste ta reda på hur och varför den specifika genen och genskadan ger upphov till att näthinnans celler degenererar. För detta så måste man lära sig mer om vilka proteiner som är inblandade och hur dessa proteiner interagerar med varandra i olika reaktionsvägar från gen till degenererande näthinnecell. Här kommer 2002 års nobelpris in i bilden. Avancerade analysmetoder för biologiska makromolekyler Nobelpriset i kemi innebär att forskarna får tillgång till förbättrade och därmed revolutionerande analysmetoder för biomolekyler så som proteiner. Med hjälp av dessa förbättrade MSmetoder kan forskarna nu snabbt och tillförlitligt identifiera vilka proteiner som finns i ett prov. Biologiska makromolekyler och RD De senaste årens RD-forskning har till stora delar ägnats åt att hitta de gener som orsakar de olika formerna av RD. Forskarna trodde i början att det inte skulle vara så svårt att hitta generna för RD när man väl hittat den första. Det har dock visat sig att det var mer komplicerat än vad man först trodde. 15 De kan också med de förbättrade NMR-metoderna få fram tredimensionella bilder av proteinmolekyler i lösning. Forskarna kan alltså se och därmed förstå hur proteinerna fungerar i cellerna och detta är fundamentalt för att kunna komma fram till olika behandlingsmetoder för RD.

Utmattande RP-helg av Caisa Ramshage, caisa.ramshage@srpf.a.se När jag skriver detta är det söndag kväll efter en lång och rolig RP-helg på Almåsa i Västerhaninge och jag har inte riktigt hunnit ta igen helgens förlorade sömn. Att man blir trött efter en helg som innehållit styrelsemöte, föreningens höstmöte, träff för retinitiker från Stockholms och Gotlands län samt en kontaktmannaträff är inte så konstigt, men skoj har vi haft. Lördagen den 9 november började med ett vanligt styrelsemöte under förmiddagen. Till lunch dök helgens övriga deltagare upp. För de som inte har varit på Almåsa kan jag avslöja att deras kock slår såväl den nakne kocken som Tina. Under eftermiddagens höstmöte var cirka 60 medlemmar närvarande, det kan vara en rekordnotering för ett höstmöte. Efter höstmötet berättade vi Japanresenärer om våra upplevelser från Retina Internationals konferens. Föredraget utmynnade i en diskussion om vad föreningen bör satsa på för aktiviteter och om vi gemensamt i föreningen kan påverka landstingen till att ge oss möjligheten att få en exakt diagnos. Kanske inte riktigt så mycket forskning och Japan men en väldigt intressant diskussion. Innan kvällens middag hann vi dessutom gå över till området politik.vi har i vår förening en nästan riksdagsledamot, Kaj Nordquist som står som första reserv på Socialdemokraternas lista för Stockholms stad. Det innebär 16 att om någon av riksdagens socialdemokrater från Stockholm ska vara frånvarande mer än en månad så blir Kaj insatt som ersättare i riksdagen. Kaj berättade om hur det är att bedriva politisk kampanj när man är blind. Hur är det att dela ut brochyrer när man inte ser den hand som förhoppningsvis ska ta emot dem, hur är det att gå runt och knacka dörr när man behöver ledsagare och vad gör man för att hjälpa till med förberedelserna inför ett torgmöte när man inte ser var borden ska stå (rätt svar: man blåser upp ballonger). Sammanfattningsvis så var Kajs erfarenhet att man ska inte låta sig avskräckas från politiskt arbete för att man är synskadad. På kvällen underhöll Bengt Wilhelmson med en blandad reportoar av Bellman, Taube och Cornelis på gitarr. Vi var även några som kände oss tvungna att testa Almåsas bastu och pool. Söndagen inleddes i kulturens tecken, Kjell Sundstedt som bland annat författat manuset till filmen Juloratoriet berättade om hur det är att ha RP och arbeta med ett bildmedium. Det var ett fascinerande föredrag inte bara för att det är intressant att veta hur det går till med filminspelningar och teateruppsättningar, utan framförallt om hur man trots bristande synskärpa kan få fram en berättelse till andra människor, en berättelse som till stor del gestaltas i bilder. Frågestunden kom till stor del att handla om syntolkad

Almåsa kursgård film och teater och om syntolkning är något som kan utvecklas mer. Före söndagens lunch så var det gruppsamtal, där ämnena varierade beroende på vilken grupp man satt i. En del diskuterade den praktiska delen av livet och vilken hjälp det finns att få från samhället i form av ledsagartjänst, färdtjänst och handikappersättning. Efter lunch var det dags för den första kontaktmannaträffen i RP-föreningens historia. Tanken är att det ska finnas åtminstone en person i varje län som 17 kan hålla kontakt med länets retinitiker, syncentral och SRF-distrikt. I dagsläget finns det ett antal vita fläckar på kartan, men med på RP-helgen var 10 personer som representerade allt från Norrbotten till Blekinge. Tanken är att kontaktpersonerna skall träffas en gång om året för att utbyta idéer. Det har varit en fantastiskt rolig helg och jag skulle å allas vägnar vilja tacka Kerstin Nordin och Rudi Hedvall som återigen har lyckats ordna en RP-helg där det enda man kan klaga på är att vi inte hann sova så mycket!

Vasaskeppet i mörker av Caisa Ramshage, caisa.ramshage@srpf.a.se En fredag före Allhelgona så var vi fem unga blindstyren i Stockholm som besökte det mörka Vasamuseet. Trots mörkret så var det ett lyckat besök. Vi hade bokat en guide bara för oss, han blev lite förbryllad av att vi tittade honom i ögonen och samtidigt påstod att vi såg dåligt, men efter lite förklarande fattade han vad vi såg och vad vi inte såg, och varnade oss för trappsteg och trösklar. Eftersom ingen av oss såg något vidare inne i mörkret på museet så plockade han fram en modell ur ett glasskåp som vi kunde granska på närmare håll och även känna på. Efter att ha studerat den kunde de båtkunniga av oss konstatera att det där var en vinglig båt som omöjligen skulle klara av att segla någon längre sträcka. Det är märkligt att de inte begrep det på 1600- talet, men antagligen var de precis som vår kassör mest intresserade av kanoner och glömde av att båtar ska kunna segla också. dagisbarn när vi klev över och kröp under alla avspärrningarna för att komma fram och känna på rodret. De båtkunniga kunde då konstatera att det var rejält ekvirke Vasa var gjort av, rodret var en stock på sisådär 60 cm i diameter. Ytan kändes vaxartad av allt konserveringsmedel som den var behandlad med. I tidningarna har det stått en hel del om svavelangreppen på Vasaskeppet, men utvändigt så syns inte mycket av det. Trots det kunde en skarpsynt norska peka ut gul missfärgning på rodret som enligt guiden såg ut som ett typiskt svavelangrepp. Tyvärr stänger museet redan klockan fem på fredag eftermiddagarna så vi hann inte se filmen om Vasa som vi hade tänkt. Istället fortsatte vi fredagkvällen med ett besök på en thailändsk restaurang och därefter en öl på en engelsk pub. Efter att ha klappat på modellen av Vasa fick vi också klappa på det riktiga skeppet. Det var en del avundsjuka blickar från besökande japaner och Möt våren i Borlänge! Nu när ni alla sitter med nya kalendrar för nästa år, så är det dags att boka in årsmöte för 2003. Stryk under helgen den 5-6 april för då kommer årsmöte och RP-helg att äga rum i Borlänge. 18

Föreningens informationsmaterial KLAVERTRAMP i RP-perspektiv heter en broschyr på 24 sidor, som dels tar upp en del medicinska och funktionella frågor och dels en del exempel på de grodor vi gör när vi ser som vi gör. Finns på svartskrift och kassett. VITAMIN A-INFORMATION är en sammanställning på 22 sidor med 37 frågor och svar betr. vitamin A-tillskott som långtidsbehandling mot Retinitis Pigmentosa. Finns på svartskrift och kassett. KORT OM RP är skriven av leg. optiker Annika Jonsson. Skriften, som är på 24 sidor i storstil, ger en bra nulägesbeskrivning. Texten innehåller en del medicinska ord och uttryck, varav många är välkända för oss retinitiker, men de förklaras även i ett separat avsnitt. Finns på storstil, kassett och diskett. RP EN ÄRFTLIG HISTORIA Skriven av retinitiker för retinitiker och deras familjer. Den ställer alla de vanliga frågorna, och ger svaren kring RP och närbesläktade ögonsjukdomar. 32 sidor, storstil, kassett och diskett. MITT LIV En berg- och dalbana av Jörgen Forsåker. En självbiografisk skildring av hur det är att växa upp och leva med Ushers syndrom, dvs både hörselskada och RP. 60 sidor, storstil, kassett och diskett. HANDIKAPPERSÄTTNING FÖR OSS MED RP är speciellt anpassad för retinitiker. Skriften beskriver reglerna, tar upp begreppet Ledsyn, har en mall för att visa hur just din synförmåga ser ut och berättar om ansökningsblanketten och läkarutlåtandet, samt ger exempel på så kallade merkostnader. Den finns på storstil, 20 sidor, på kassett och diskett. Våra informationsmaterial är kostnadsfria vid beställning av enstaka exemplar, annars 20 kr styck. Du beställer på föreningens telefon 08-702 19 02. Leveranstid ca 2 veckor. Flera av materialen finns även att hämta på vår hemsida: http://www.srpf.a.se. STUDIECIRKELMATERIAL Synskadades Riksförbund, SRF, har i samråd med föreningen tagit fram två studiematerial om RP. Det första är ett faktamaterial om RP och det andra om hur det är att leva med RP. Båda materialen bör studeras i grupp. De är kostnadsfria och kan beställas från SRF på tfn 08-39 90 00. 19

Returadress: Svenska RP-föreningen Box 4903 116 94 STOCKHOLM Återsändes därför att adressaten är okänd adressaten har avlidit adressaten har flyttat, ny adress på framsidan B FÖRENINGSBREV Porto betalt Port Payé BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING. Vid definitiv flyttning, återsänd med uppgift om nya adressen. Glöm inte Ditt bidrag till vår forskningsfond, postgiro 24 75 19-2 Tryck: Universitetsservice AB, US-AB Stockholm 2002