REMISSYTTRANDE 1 (5) Datum Dnr 2009-12-03 AdmD-414-2009 Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Statens energimyndighets rapport (ER 2009:28) om ursprungsgarantier för förnybar energi (Ert dnr N2009/7486/E) Kammarrätten har anmodats att yttra sig över rubricerade rapport och vill med anledning härav anföra följande. Statens energimyndighet har lagt fram ett förslag med omfattande förändringar av lagen (2006:329) om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el (ursprungsgarantilagen), detta för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. I huvudsak har Energimyndigheten hämtat bestämmelser från lagen (2003:113) om elcertifikat (elcertifikatlagen) och omarbetat dessa för att passa in i ursprungsgarantilagen. Energimyndigheten anger att myndigheten inte närmare utrett om vissa av bestämmelserna är behövliga för ursprungsgarantier. Kammarrätten ifrågasätter starkt det valda tillvägagångssättet för att genomföra direktivets bestämmelser vad avser ursprungsgarantier. Det är olämpligt att, som Energimyndigheten gjort, inte närmare analysera nödvändigheten av föreslagna bestämmelser. Lagförslaget åtföljs inte heller av någon författningskommentar utöver de mycket övergripande och knapphändiga kommentarer som lämnas i rapportens nionde kapitel (konsekvensanalys). Det föreslagna regelverket synes onödigt omfattande för att genomföra det aktuella EG-direktivets bestämmelser om ursprungsgarantier för el som produceras från förnybara energikällor. Enligt kammarrättens mening bör lagförslaget omarbetas och endast för genomförandet av direktivet nödvändiga bestämmelser bör införas i ursprungsgarantilagen. Förslaget bör vidare åtföljas av en väsentligt utökad författningskommentar än den som Energimyndigheten lämnat i rapporten. I sammanhanget beklagar kammarrätten att Energimyndigheten valt att utgå från elcertifikatlagen som förebild då ursprungsgarantilagen omarbetas. Elcertifikatlagen har inte varit helt lätt att tillämpa och uppvisat en rad brister och tillkortakommanden. Lagen har trots att den inte varit i kraft under någon längre tid ändrats vid ett flertal tillfällen. Några exempel på svagheter i elcertifikatlagen som domstolen erfarit vid tillämpningen av lagen kan nämnas. I elcertifikatlagen saknas möjlighet för en
REMISSYTTRANDE 2 (5) kvotpliktig att korrigera felaktiga uppgifter i en lämnad deklaration. När väl uppgifterna i deklarationen överförts från tillsynsmyndigheten (Energimyndigheten) till kontoföringsmyndigheten (Affärsverket svenska kraftnät) och kontoföringsmyndigheten annullerat det antal elcertifikat som angetts i deklarationen, finns ingen möjlighet till korrigering enligt elcertifikatlagen. Den enda möjlighet till rättelse som finns, är för det fall kontoföringsmyndigheten gjort något skrivfel, räknefel eller dyl. Vidare är det enligt elcertifikatlagen omöjligt för en kvotpliktig att överklaga tillsynsmyndighetens ställningstagande avseende kvotplikten utan att först påföras en avgift som kan överklagas. För det fall tillsynsmyndigheten och den kvotpliktige haft olika uppfattning om t.ex. storleken på undantaget från kvotplikt i tillverkningsprocessen för elintensiv industri har den kvotpliktige varit tvungen att först påföras en kvotpliktsavgift för att kunna erhålla ett överklagbart beslut. Någon kvotpliktig har försökt att, utan framgång, överklaga kontoföringsmyndighetens annulleringsbeslut för att på så sätt få tillsynsmyndighetens ställningstagande gällande kvotplikten rättsligt prövat. Energimyndigheten föreslår i rapporten att en rad beslut av både tillsynsmyndigheten och kontoföringsmyndigheten ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Kammarrätten finner det högst märkligt att Energimyndigheten inte med ett enda ord nämner vilka konsekvenser detta får för domstolarna. Kammarrätten förutsätter att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs nödvändiga resurser för att möta den måltillströmning som kan bli aktuell till följd av de föreslagna bestämmelserna. Systemet med flera inblandade myndigheter gällande elcertifikat har varit rörigt. Såvitt avser ursprungsgarantier och ursprungsmärkning är antalet inblandade myndigheter ännu fler. Enligt kammarrättens mening bör det övervägas om antalet inblandade myndigheter kan begränsas. Vidare bör det också övervägas om inte bestämmelserna om angivande av elens ursprung i 8 kap. ellagen (1997:857) kan flyttas över till ursprungsgarantilagen. Dessa åtgärder skulle skapa ett mer lättöverskådligt system för landets elproducenter. Kammarrätten anser att det är en brist att inte ett förslag till förordning lämnas i rapporten. Ett sådant förslag hade givit en helhetsbild över regleringen av systemet med ursprungsgarantier. Kammarrätten vill peka på det förhållandet att då Länsrätten i Södermanlands län läggs ned våren 2010 kommer, med hänsyn till att två olika myndigheter fullgör uppgifter enligt ursprungsgarantilagen, beslut enligt den aktuella lagen att överprövas av två olika förvaltningsrätter under olika kammarrätter. Detta förhållande är för övrigt detsamma gällande beslut fattade med stöd av elcertifikatlagen. Slutligen vill kammarrätten lämna en rad synpunkter på författningsförslaget. Styckeindelning saknas på vissa ställen i lagförslaget, exempelvis i 2 kap. 6 och 7.
REMISSYTTRANDE 3 (5) I 1 kap. 3 anges att regeringen ska utse två myndigheter som ska handlägga frågor enligt den aktuella lagen. Ordet utse bör bytas ut mot peka ut då det är fråga om bestående myndigheter och inte några nya myndigheter som ska bildas. 2 kap. 5 i författningsförslaget är svårtillgänglig för tillämparen. Enligt kammarrättens mening bör paragrafen skrivas om och göras mer lättöverskådlig. I paragrafens andra stycke bör också från produktionsanläggningen bytas ut mot från en produktionsanläggning. I 2 kap. 6 bör uppfyller kraven 1 bytas ut mot uppfyller förutsättningarna i 1. I 2 kap. 7 har den gamla benämningen garantimyndigheten felaktigt använts och ska bytas ut mot kontoföringsmyndigheten. Kammarrätten ifrågasätter om inte den formel som återfinns i direktivet och som refereras till i 2 kap. 10 också bör tas in i lag eller i förordning. I 2 kap. 11 bör ordet endast läggas till för att överensstämma med direktivets skrivning. Första meningen bör lyda En ursprungsgaranti får användas endast inom tolv månader från och med produktionen av motsvarande energienhet. Energimyndighetens skrivning öppnar enligt kammarrättens mening för möjligheten att använda en ursprungsgaranti även efter den i direktivet angivna tolvmånadersperioden. Det framlagda lagförslaget är inte könsneutralt då det i 3 kap. 6, 7 och 9 talas om han. För att korrigera detta bör i de aktuella paragraferna tillägg göras med eller hon. I 3 kap. 10 anges att en ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud. Då det inte är fysiska personer utan juridiska personer som torde vara sökande såvitt avser överlåtelse av ursprungsgaranti m.m. bör enligt kammarrättens mening uttrycket egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud bytas ut mot det för juridiska personer mer relevanta undertecknad av behörig firmatecknare. I 3 kap. 19 första stycket sista mening bör ordet det bytas ut mot den. Kammarrätten anser att den aktuella lagens förhållande till personuppgiftslagen (1998:204) bör ses över. Det bör enligt kammarrättens mening anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som gäller. Det finns här anledning att hänvisa till den lagstiftningsmodell som senast Åklagardatautredningen (Ju 2007:14) och Socialtjänstdatautredningen (S 2007:09) tillämpat när det gäller specialregleringens förhållande till personuppgiftslagen (se SOU 2008:87 s. 189 ff och SOU 2009:32 s. 283 ff). I specialregleringen införs uttryckliga hänvisningar till de bestämmelser i personuppgiftslagen som är tillämpliga och specialregleringen gäller istället för personuppgiftslagen och inte utöver denna. Kammarrätten anser att det finns ett stort värde i att inte lämna
REMISSYTTRANDE 4 (5) lagtillämparen utan vägledning när det gäller vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som är tillämpliga. Tillämpningssvårigheter uppkommer när det som i 6 kap. 3 och 7 kap. 1 6 uttryckligen sägs att 48 personuppgiftslagen om skadestånd respektive 26 personuppgiftslagen om information är tillämpliga. Andra bestämmelser i personuppgiftslagen om definitioner, rättelse, säkerhet osv, som uppenbarligen också är tillämpliga anges däremot inte särskilt. I 4 kap. 1 saknas punkt efter första stycket. I 5 kap. 8 första meningen bör ordet eller läggas till före vid rapportering enligt 2 kap. 4 andra och tredje styckena. Vidare är inte andra stycket enhetligt i förhållande till första stycket i paragrafen. I andra stycket bör ordet producenten läggas till framför högeffektiv kraftvärmeel för att bättre överensstämma med hur första stycket är utformat. Bestämmelsen i 5 kap. 8 tredje stycket i Energimyndighetens förslag, vilken även den är direkt hämtad från elcertifikatlagen, anger att ett beslut om sanktionsavgift inte får avse ursprungsgarantier som har tilldelats anläggningens innehavare mer än två år före tillsynsmyndighetens beslut. Enligt kammarrättens mening saknas det skäl att, för det fall en producent tilldelats ursprungsgarantier på grund av oriktiga eller vilseledande uppgifter, begränsa en sanktionsavgift till att endast avse ursprungsgarantier som tilldelats de senaste två åren. Sanktionsavgiftens beräknande bör regleras i förordning. Det lämnade lagförslaget öppnar för möjligheten att sanktionsavgiftens beräknande, efter delegation i 5 kap. 8, ska kunna regleras i tillsynsmyndighetens föreskrifter vilket enligt kammarrättens mening inte är tillfredsställande. Kammarrätten vill också peka på det förhållandet att lagförslaget saknar bestämmelse om att beslut om skadestånd ska kunna överklagas. Enligt kammarrättens mening bör en sådan bestämmelse införas. Detta yttrande har beslutats av lagmannen Sten Wahlqvist. Föredragande har varit Lars Tedebrand. Sten Wahlqvist Lars Tedebrand
REMISSYTTRANDE 5 (5) Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Länsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå