Prosodi talets rytm och melodi Mattias Heldner KTH Tal, musik och hörsel heldner@kth.se Prosodi och prosodiska drag Vokaler och konsonanter brukar kallas för segment eller segmentella drag och är naturligtvis viktiga byggstenar i talet. Men, segmenten kan kombineras med andra typer av byggstenar som använder talets rytm och melodi för att få fram olika betydelser, eller för att underlätta kommunikationen. Till exempel är det i alla språk möjligt att framhäva vissa stavelser i orden med hjälp av betoningar, och att framhäva vissa ord (eller fraser) i yttranden med hjälp av accenter. Många språk har dessutom ordtoner eller ordaccenter som kan användas för att ge olika betydelser till en och samma sträng av segment. En annan viktig byggsten som finns i alla språk är möjlighen att avgränsa enheter från varandra, eller att gruppera ord till större enheter. Dvs talets motsvarighet till skriftens skiljetecken! En annan sorts avgränsningar som framför allt förekommer i samtal talar om att vi pratat färdigt och att någon annan kan ta över ordet!det som brukar kallas turtagning.
Prosodiska drag Betoningar, accentueringar, avgränsningar, grupperingar m fl företeelser i talet som förmedlas med talets rytm och melodi brukar kallas prosodiska drag. Framhävningar (betoningar, accentueringar och fokuseringar): den svenska intonationsmodellen Grupperingar och avgränsningar Turtagning/interaktionskontroll Den svenska intonationsmodellen (Gösta Bruce, 1977) 3 nivåer av framhävning (alt. betoning, prominens): betonad accentuerad fokuserad Framhäver (och utsträcker sig över) olika stora enheter i talet: Betonade vs. obetonade stavelser inom en fot (fot: minst en betonad stavelse, men vanligen också en obetonad) Accentuerade vs. oaccentuerade fötter inom ord (val mellan ordaccenter: accent I (akut) och accent II (grav), men ingen skillnad i framhävning) Fokuserade vs. accentuerade vs. oaccentuerade ord inom yttranden
Framhävningar Fokusaccent: den starkaste graden av framhävning av ord Ordaccent (accent I och II): en svagare grad av framhävning av ord Oaccentuerad: den lägsta graden av framhävning ett ord kan ha Dvs fokuserad vs. accentuerad vs. oaccentuerad handlar om relationer mellan ord i yttranden Betoningar: framhävning på stavelsenivå Dvs betonad vs. obetonad handlar om relationer mellan stavelser inom ord Ord- och fokusaccenter förstärker den framhävning som ges av betoningar Ett fokuserat ord innehåller (minst) en betonad stavelse; foten som den betonade stavelsen ingår i är markerad med en ordaccent; och dessutom innehåller det fokuserade ordet en fokusaccent Ett accentuerat ord innehåller (minst) en betonad stavelse och foten som den betonade stavelsen ingår i är markerad med en ordaccent Ett oaccentuerat ord innehåller minst en betonad stavelse (men däremot inga ord- eller fokusaccenter)
Ord kan innehålla två betoningar Huvud- och bibetoningar (kallas även primär- och sekundärbetoningar) Huvudbetoning = betonad stavelse med ordaccent Bibetoning = betonad stavelse utan ordaccent Huvud- och bibetoningar ffa relevanta i sammansatta ord med accent II, samt i vissa icke sammansatta ord med accent II Icke sammansatta och sammansatta ord med accent I har inte några bibetoningar I ett fokuserat sammansatt ord med accent II sitter ordaccenten på den huvudbetonade och fokusaccenten på den bibetonade stavelsen Vilka ord blir fokuserade? Vilka ord blir fokuserade? Accent is predictable, if you are a mind reader ( accent = fokusering i detta citat...) Talaren fokuserar ord (eller andra enheter) för att han/hon menar att de är viktiga att framhäva av någon anledning.
Ord kan t ex framhävas för att de innehåller ny information, men det kan också lika gärna bara vara ett ord som talaren vill framhålla Fokusering är ett medel för att underlätta lyssnarens förståelse av det som sägs genom att peka ut de viktigaste delarna av ett yttrande. Ett prosodiskt medel för att göra ett fokuserat ord mer framhävt är med en fokusaccent. Ny och given information och fokus Normalt säger man saker i ett sammanhang. Då tas vissa omständigheter för givna (t ex något som redan har nämnts i sammanhanget), medan andra utgör ny information. Det är naturligt att uppmärksamheten riktas mot, eller fokuseras på, det nya. Man brukar säga att den nya informationen står i fokus. Tumregel: Ord som innehåller ny information tenderar att stå i fokus och framhävas. Delar av meningen som innehåller given information, tenderar att stå utanför fokus och framhävs inte. Och så kom Torsten till Rom. Anta att samtalet handlar om Torsten och hans resor. Då är det Rom som är nytt i sammanhanget, som står i fokus och framhävs med en fokusaccent Och så kom Torsten till ROM!
Och så kom Torsten till Rom. Anta i stället att samtalet handlar om människor som brukar besöka Rom. Då ligger det nya i att just Torsten kom dit. Ordet Torsten står då i fokus och framhävs med en fokusaccent. Resten av meningen hålls undan. Och så kom TORSTEN till Rom! Hur realiseras fokusaccenter akustiskt? Figure 1. The f0-contributions of word accent, sentence accent and terminal juncture. Schematized f0-contours of one accent I- and one accent II-word. The arrows, drawn in thick lines, indicate word accent fall, sentence accent rise and terminal juncture fall. Note. Picture and caption from Bruce (1977), Gösta Bruce 1977. Reprinted with permission. Vilka ord blir (betonade och) accentuerade? Vilka ord blir accentuerade? Lyssna till följande mening och dess orddelar: Torsten hade vaknat på badstranden. Genom att lyssna till eller själv säga denna mening får man en vink om vilket slags ord som normalt framhävs i en mening......och vilka som inte gör det
Om vi gör en grov uppdelning i innehållsord (Torsten, vaknat, badstranden) och funktionsord ( grammatiska ord, hade, på) finner vi att: Innehållsord tenderar att framhävas (accentueras eller fokuseras) Funktionsord inte tenderar att framhävas. Innehållsorden är semantiskt tunga. Funktionsorden semantiskt lätta. Innehållsorden är som namnet antyder laddade med mera betydelseinnehåll än funktionsorden. Tumregel: Semantiskt tunga ord är också fonetiskt tunga. Ordbetoning Var hamnar betoningarna inom orden? Ordbetoning Vi har sagt att ord i yttranden kan vara mer eller mindre framhävda. Men även stavelser inom ord kan vara mer eller mindre framhävda. Ord kan vara ganska långa, och betoningen fördelar sig inte jämnt över alla stavelser.
I allmänhet är det en av ordets stavelser som uppbär det mesta av ordbetoningen. Men som vi snart ska få se är det ibland motiverat att tala om huvudbetoning och bibetoning. Var i ordet dvs på vilken stavelse som ordbetoningen faller varierar mycket bland jordens språk. I vissa språk behöver man bara räkna stavelser för att veta var betoningen ska placeras. Exempelvis betonas ord i swahili och polska nästan alltid på andra stavelsen från slutet ( penultima ). I sådana språk är då betoningen helt förutsägbar. I svenska är det inte fullt så enkelt. Tänk på ord som dietist, typisk, uthållig. Där faller betoningen på första, andra resp. tredje stavelsen från slutet. Svenskan har rörlig betoning där betoningens placering bestäms av stavelsens kvantitet Rörlig betoning ger upphov till minimala par som skiljer sig åt enbart genom betoningens placering formel for mell Japan ja pan kanon ka non tekniker tek niker Hur vet man var betoningen hamnar?
Morfemtyp Ordtyp Exempel Är svenskans ordbetoning förutsägbar? Ja, i stor utsträckning, men inte på ett lika enkelt sätt som i t ex swahili och polska. För att förutsäga var den betonade stavelsen hamnar i ett svenskt ord måste man analysera ordets morfologiska struktur NB, med den betonade stavelsen menas i det följande en betonad stavelse med ordaccent. Med bibetonade stavelser menas betonade stavelse utan ordaccent. 1 Rotmorfem Enkelt stor, man, dräkt 2 Två rotmorfem Sammansatt stor+man, stor+mans+dräkt 3 Prefix typ 1 Avlett av+lasta, sam+språk, 4 Prefix typ 2 Avlett be+tona, för+säkra 5 Avledningssuffix typ 1 Avlett läs+bar, en+het 6 Avledningssuffix typ 2 Avlett läs+ning, språk+lig, 7 Avledningssuffix typ 3 Avlett typ+isk, tjock+is 8 Avledningssuffix typ 4 Avlett diet+ist, inform+ant, form+era; prins+essa, lejon+inna 9 Böjningssuffix typ 1 Böjt fråg+or, väg+de, stor+a 10 Böjningssuffix typ 2 Böjt lag+en, läs+er, hög+re Vi går igenom de olika fallen. Hur beter sig betoningen i de olika fallen? 1) Enkla ord bestående av enstaviga rotmorfem. T ex last, bil, ton, språk Inga problem betoningen ligger på den enda tillgängliga stavelsen.
2) Två rotmorfem T ex lastbil, tonspråk Sammansättningar är vanliga i svensk ordbildning. En sammansättning är en kombination av två innehållsmorfem. Därför naturligt att båda leden får någon slags betoning. Flerledade sammansättningar får normalt betoning på första och sista ledet (t ex stormansdräkt). Den första betoningen brukar kallas huvudbetoning, den andra bibetoning. Flerstaviga sammansatta ord får dessutom ofta en rytmiskt alternerande betoning som t ex ordet stormansdräkten där första och tredje stavelsen är starkare betonade än andra och fjärde. 3) Prefix typ 1 (av-, sam- etc). T ex av-lasta, sam-språk Har ett relativt fylligt betydelseinnehåll. Tar betoning på samma sätt som första ledet i sammansättningar. De avledda ord som bildas med dessa prefix har alltså precis samma betoningsmönster (dvs huvud- och bibetoning) som sammansättningarna 4) Prefix typ 2 (be-, företc). T ex be-tona, be-lasta, för-säkra Helt obetonade prefix. De avledda ord som bildas med dessa prefix har alltså all betoning på rotmorfemet.
5) Avledningssuffix typ 1 (-sam, -bar, -het etc). T ex Läs-bar, språk-sam, en-het Har betoning på samma sätt som sista ledet i sammansättningar. De avledda ord som bildas med dessa suffix har samma betoningsmönster som sammansättningar. 6) Avledningssuffix typ 2 (-ig, -lig, -ing, -ling, - ning etc). T ex råd-ig, språk-lig, lön-ing, älsk-ling, läsning Har ett visst mått av betoning, ibland kallat svag bibetoning (eller svagt bitryck). Huvudbetoningen ligger på rotmorfemet. 7) Avledningssuffix typ 3 (-isk, -is etc). T ex typ-isk, tjock-is Helt obetonade; all betoning ligger på rotmorfemet. 8) Avledningssuffix typ 4 (-ist, -ant, -era etc). T ex diet-ist, form-ant, form-era Mest suffix med romanskt ursprung. De är speciella i det att de själva tar all betoning. Rotmorfemet alltså obetonat.
9) Böjningssuffix typ 1 (-or, -de etc). T ex fråg-or Har svag bibetoning. Resulterande ord påminner betoningsmässigt om avledningssuffixen av typ 2(-ning, -lig). 10) Böjningssuffix typ 2 (-en, -er etc). T ex lag-en, bil-en, Obetonade De ord som bildas påminner därför till sin betoning om avledningssuffixen av typ 3 (- is, -isk). Hur realiseras betoningar akustiskt? Vilka akustiska medel använder vi för att markera betoning? Detta varierar inom inte alltför vida ramar i jordens språk. Om vi tar svenska som exempel finner vi att det huvudsakliga sättet att uttrycka betoning fonetiskt är med längd... Betonade stavelser är långa stavelser! Betonade stavelser är långa stavelser Lyssna på följande mening: PrinSESSan SOVer på ÄRTen (betonade stavelser markerade med stora bokstäver).
Om vi jämför stavelserna sess och sov finner vi att i sess är vokalen relativt kort medan följande konsonant är lång i sov är vokalen relativt lång medan följande konsonant är kort Vilket är sambandet mellan vokal- och konsonantlängder i betonade svenska stavelser? Men, stavelser kan vara långa på olika sätt Jfr bada vs badda a i bada är längre än a i badda d i bada är kortare än d i badda Distinktiv kvantitet jas k a b a d a ja s ka b a dd a När ljuds längd fungerar betydelseskiljande på detta sätt säger man att språket har kvantitet, eller mer precist att kvantitet är distinktiv i språket ifråga.
Från spektrogrammen kan vi uppskatta att den längsta vokalen (a i bada) är drygt 250 ms och att den kortaste konsonanten (d i bada) är mindre än 100 ms. Alltså om skillnader i storleksordningen 150 tusendelar mellan extremvärdena. Vilka tidsmarginaler handlar om? Ganska liten skillnad, men fullt tillräckligt för att uppfattas! jas k a b a d a ja s ka b a dd a Kvantitet vs kvalitet Formanterna i /a/ olika i bada och bada Formanternas frekvenslägen motsvarar vokalernas klangfärg Vokalerna har olika klangfärg Lyssnar man på vokalerna isolerat blir skillnaden ännu mer märkbar Exempel på ett mycket vanligt fenomen: Ljud kontrasterar ofta på flera sätt samtidigt. I det här fallet samverkar längd och klangfärg till skillnaden mellan långt och kort a Kontrasten mellan ord som bada och badda blir mer robust
Olika faktorers betydelse kan dock variera från ljud till ljud. När det gäller kvantitet har det visats att: skillnaden mellan ord som ful och full med stor klangfärgsskillnad mellan lång och kort vokal huvudsakligen uppfattas med ledning av klangfärgen ord som väg och vägg med liten klangfärgsskillnad särskiljs huvudsakligen på basis av längd LYSSNA på: val vall"" ful full" väg vägg Var är skillnaden störst? Kvantitet i svenska Svenskan hade tidigare ett kvantitetssystem som omfattade alla fyra logiskt möjliga kombinationer av vokal- och konsonantlängd, dvs lång lång, långkort, kort lång och kort kort. Numera finns bara lång kort och kort lång kvar i de flesta dialekter och i standardsvenskan. Rester av det gamla systemet finns dock kvar i en del dialekter. Kortstavighet (kort kort) finns t ex bevarad i pitemålet. Kvantitet i svenska Kvantitetsskillnaderna förekommer endast i betonad stavelse Komplementär längd lång vokal och kort eller ingen konsonant V:(C) kort vokal och lång konsonant eller konsonantkluster (där första C är långt) VC:, VC:C, VC:CC, VC:CCC...
Betoning och fonotax I betonade stavelser kan alla långa och korta vokaler förekomma I obetonade stavelser saknas kontrasten mellan lång och kort I stavelsen före den betonade (pretoniska) finner vi samtliga kortvokalkontraster utom den mellan /u/ och /o/ I stavelser efter den betonade (posttoniska) krymper det möjliga vokalinventariet med avståndet från den betonade stavelsen Första posttoniska stavelsen kan innehålla alla korta vokaler utom [œ] Andra posttoniska stavelsen kan bara innehålla [i], [u], [a], [!] eller ["] och [#] Ännu längre bort kan bara [!] eller ["] och [a] förekomma Svenskans ordaccenter
Det finns två tonala ordaccenter i svenska grav och akut Den grava accenten kallas också accent II och den akuta accent I Observera att det är bara i betonade stavelser som man gör kontrasten mellan grav och akut accent. Följande meningar kan illustrera skillnaden mellan grav och akut accent: Vi har enar i milan. Vi har Enar i Milan. Morfemtyp Betoning? Accent? Exempel Ett rotmorfem betonat akut last, språk, ton Två rotmorfem (sammansättning) båda betonade grav ton+språk När har man grav resp. akut accent i svenska? (Obs. att vi får inskränka oss till mellansvenskt standarduttal som alltid finns det en stor dialektal variation.) Prefix typ 2 obetonat akut be+tona, för+säkra Avledningssuffix typ 1 betonat grav läs+bar, en+het Avledningssuffix typ 2 betonat grav läs+ning, språk+lig, mån+e Avledningssuffix typ 3 obetonat akut typ+isk, tjock+is Prefix typ 1 betonat grav av+lasta, sam+språk, Avledningssuffix typ 4 betonat akut diet+ist, inform+ant, form+era; prins+essa, lejon+inna Böjningssuffix typ 1 obetonat? grav fråg+or, väg+de, stor+a Böjningssuffix typ 2 obetonat? akut mån+en, läs+er, hög+re
Vilka ord har accent I och vilka har accent II? Enstaviga ord har alltid accent I Sammansättningar har nästan alltid accent II Formella sammansättningar har accent II Lexikaliserade sammansättningar, t ex måndag, blåbär, trädgård, har ofta accent I Ord avledda med betonade prefix som sam- och av- har accent II Ord avledda med betonade suffix som - sam, -bar, och -het har accent II Suffixen -ig, -lig, -ing, -ling, och -ning ger accent II Tvåstaviga betonade suffix som -essa och - inna har accent II Ord avledda med obetonade prefix be-, förger accent I även om stammen är accent II Obetonade suffix av typen -isk och -is ger accent I Betonade suffix av typen -ist, -ant, -era ger accent I Vad händer i längre ord, t ex flerledade sammansättningar? Huvudbetoningen faller normalt på första ledet och bibetoningen på det sista Deger,fors - Degerfors,gatan - Degerforsgat,puckeln Kram,fors etc. Men... som vanligt finns det alltid undantag... Hörne fors - Hörne fors,gatan - Hörne forsgatepuckel,svängen För ening - För enings,gatan
Slutsats: Svenska är inte ett tonspråk i samma mening som kinesiska eller vietnamesiska. En skillnad är att svenskans accenter till största delen grammatiskt förutsägbara ordtoner är typiskt lexikalt betingade. Hur realiseras ordaccenter akustiskt? Ordaccenter Betonade stavelser med en ordaccent kännetecknas av en rörlig tonkontur. Tonhöjden når typiskt en topp i samband med en betonad stavelse. Figure 1. The f0-contributions of word accent, sentence accent and terminal juncture. Schematized f0-contours of one accent I- and one accent II-word. The arrows, drawn in thick lines, indicate word accent fall, sentence accent rise and terminal juncture fall. Note. Picture and caption from Bruce (1977), Gösta Bruce 1977. Reprinted with permission.
Frekvens, uppfattad tonhöjd, halvtoner Akustik och prosodi Uppfattad tonhöjd förhåller sig inte linjärt i förhållande till frekvens Detta innebär bl a att en förändring från 100 Hz till 200 Hz upplevs som större än en från 200 Hz till 300 Hz, trots att förändringarna är lika stora mätt i Hz Och omvänt, att en tonhöjdsförändring från 50 Hz till 100 Hz upplevs som lika stor som en från 100 Hz till 200 Hz, trots att förändringarna är olika stora mätt i Hz Tonhöjd uppfattas på en logaritmisk skala mycket lik den halvtonsskala som används inom musiken Tumregel för halvtonstransformering: En fördubbling (eller halvering) av frekvensen motsvarar en förändring med en oktav (12 halvtoner)
Interval Frequency ratio Cents Semitones Unison 1.000000 : 1 0 0 Semitone or minor second 1.059463 : 1 100 1 Whole tone or major second 1.122462 : 1 200 2 Minor third 1.189207 : 1 300 3 Major third 1.259921 : 1 400 4 Perfect fourth 1.334840 : 1 500 5 Augmented fourth/diminished fifth 1.414214 : 1 600 6 Perfect fifth 1.498307 : 1 700 7 Minor sixth 1.587401 : 1 800 8 Major sixth 1.681793 : 1 900 9 Minor seventh 1.781797 : 1 1,000 10 Major seventh 1.887749 : 1 1,100 11 Octave 2.000000 : 1 1,200 12 ST=(12 / log(2)) * (log(f/f)) ST = 12log f F log2 ST = 12log f F log2 " 12log 200 100 log2 " 12log2 log2 =12 F0 distribution kvinnlig talare (Hz) F0 distribution manlig talare (Hz)
Jämförelse kvinnlig och manlig talare (ST) ST-transformation Transformation från Hz till semitoner gör kvinnor, män och barn mer jämförbara Alltid bra idé och nödvändigt om man vill jämföra talares omfång, storlek på F0- rörelser eller dylikt Man måste inte alltid räkna/transformera själv... 0.8779 Är det här mänskligt tal? 0 0.8145 0 3.09006 Time (s) 10 5 5 0 0.5 1 1.5 2 2.5 3.09006 Time (s) 10 7 4 1 2 Är det ett samtal? Hur många människor? Hur många kvinnor och hur många män? Övriga? Någon bekant? Vad handlar det om?
Är det här lämpliga ställen att säga något? Borde man hålla tyst här? +12 Före tystnader vid talarskiften Före tystnader där det inte var talarskiften +12 0 0-12 -12