Lunk nr 5 Söder, Zum Franziskaner och Fotografiska, 2013-04-05 Med alla 11 Lunkare samlade strax efter kl 12 avtågade vi från Södra och med en ny Lunkare, Kerstin, i vår grupp. Efter Swedenborgsgatan styrdes stegen åt höger på Högbergsgatan. Då Katarina kyrka passerats vek vi av till höger och sedan vänster på Mäster Mikaels gata där de gamla husen beundrades. Inne på gårdarna skall det finnas ganska skapliga trädgårdar men portlås förhindrar ens spanande på sommaren. Jag berättade att man på en av gårdarna fällde en jätteek, för några år sedan, och bakom kranbilen syns Katarina kyrka och snett bakom Cornelis kan ekresterna beskådas. När vi beundrat Cornelis röda hängslen fortsatte vi över Reenstiernasgatan till Tjärhovstorget och uppför trapporna till Stigbergsgatan. I en avsats i den södervända slänten kunde riktiga vårtecken avnjutas, blommande krokusar. Oturligt för mig var Norska kyrkan ej öppen, lunch??, varför vi inte fick se några budkavlar. På Stigbergsgatan österut stannade vi till vid Anna Lindhagens lilla trädgård fast där fanns naturligtvis inget att se nu. Vänster ner på Erstagatan och vänster in på Fjällgatan. Ingemar visste att berätta att Sjukhuset har ett bra café. Ungefär mitt på gatan, nr 34, finns ett litet museum på vänster sida, 1 trappa upp. Huset kan vara Fjällgatans äldsta. De två understa våningarna är från tiden efter Katarinabranden 1751. Från 1930-talet blev huset allmänt känt. År 1929 hade Anna Lindhagen bildat Föreningen Stigberget. Snart kunde några av målsättningarna i föreningens programförklaring förverkligas. Stockholms stad, som ägde huset, ställde våningen två trappor upp till föreningens förfogande. Här inreddes ett Borgarmuseum - en borgarlägenhet representerade tiden från omkring 1860. Intill Borgarrummen låg en lägenhet om två rum och tambur. Här ordnade 1930 sällskapet»bellmans Minne«ett litet museum. År 1935 flyttades museets samlingar till Tottieska malmgården på Skansen. Anna Lindhagen flyttade då in i lägenheten och bodde där till sin död 1941. Ur Guide till Kulturhus på Söder..., Arne Eriksson, 1999 Det var nu dags att tänka på lunchen och dra ner på Katarinavägen över Slussen och ut på Skeppsbron och in på Zum Fraziskaner. Ganska sent på dagen och nästan folktomt så det fanns rikligt med plats åt oss alla och rimmad oxbringa fanns i mängd. Dock var jag med flera
besvikna. Den var både seg och mycket salt. Kan inte förstå det. Oxbringa blir mjuk om den får tillbringa tillräckligt med tid i kokande vatten. Rättfördelningen blev följande: 5 oxbringa med pepparrotssås 4 stekt strömming med hemgjort potatismos 2 stekt spättafilé med räkor Segare än segt och inte bara senorna En del intar lingon till strömmingen Spättan Hunger med koncentrerat ätande Vi styrkte oss med en skvätt kaffe i väntan på att maten skulle smältas litet och vi skulle orka resa oss från borden och den planerade trippen till Fotografiska en bit bort på
Stadsgårdskajen och för mig mötet med Henry Cartier-Bresson (1908 1904). Men det finns fler bilder. Ruud van Empel, Fotografiska skriver Overklig realism En liten sittpaus i värmen När vi klev in på Fotografiska visade det sig att garderoben låg en trappa ner och vi iddes inte gå dit vilket straffade sig eftersom det var rejäl värme inomhus. Empels foton var i riktigt stort format säkert över kvadratmetern och med maffiga färger. Mina foton gör inte
färgerna rättvisa och dessutom fanns det små spottar vilka gav litet reflexer. Ibland fick jag nästan intrycket av att det nästan var en form av barnpornografi, söta små mörkhyade barn. Man funderar ju mycket på hur fotona var gjorda om det var dubbelexponeringar. Synade man skogsbilderna verkade många av träden vara väldigt lika varandra och placeringen av dem i skogen var väl symetrisk. Sedan fanns det mitt i bilderna men på långt avstånd figurer mitt i. Även om bilderna hade olika motiv tyckte jag väl att det blev något för upprepat, flickorna i olika poser i varierande miljöer. Stark ryss? Har lättat upp bilden Synd att det är så svår att se detaljerna pga formatet
Intressant egen fotoupplevelse. På något sätt var de svartvita fotona mycket mer expressiva än de nästan syntetiskt färgade färgfotona. Däremot blev mina egna fotoresultat dåliga när det gällde att avbilda de svartvita bilderna. Dåligt ljus i lokalen eller fel kamerainställningar? Har tagit bilder på konsturställningar och de brukar bli skapliga. Fast konsthallarna är ofta
bra upplysta och ibland går det bra utan blixt och andra gånger kan man använda blixt med gott resultat. Här på Fotografiska rådde mörkret och jag antar att om man bränt av en blixt hade det bara blivit reflexer. En annan iakttagelse är att speciellt svartvita verkar kräva ett något större format än här i ett Worddokument. Jag tyckte alltså att Henry s bilder var bättre. De var inte så sökta fast det kanske är skillnad på att fånga ögonblicket och ägna sig konstfotografering. Nu hade vi kroknat, både värmen samt fötter&ryggar, och den sedvanliga fikafrågan dök upp. Vi masade oss upp till cafeterian på översta planet och där fanns jättefönster och en suverän utsikt över Skeppsbron ända till Gröna Lund.
Väl styrkta avtågade vi, efter diskussion, till Södra och tog Pendeln till våra respektive hemstationer. Vädret var naturligtvis bra och solen sken och värmen var skaplig. Min stegmätare visade på 10.000 steg vilket väl får anses vara acceptabelt. Min stegräknare verkar ha inspirerat och flera kommer nog med sina egna nästa gång. En sak jag noterat med min är att man inte får strosa utan hålla en viss fart för att få några steg. Museibesök ger alltså inga. Nästa Lunk, nr 6, blir alltså den 15 april. Trevliga veckor. Vi ses snart igen./ulf Mobil 0760 16 23 07