Ett lantbruk som inte bara minimerar sina egna utsläpp av växthusgaser utan dessutom binder in mer kol i mark och växter än vad som släpps ut. Är det möjligt? Vi tror det, och vi har faktiskt redan börjat omställningen. I den här broschyren får du möta några av oss och se hur vi jobbar med att utveckla framtidens matproduktion.
Mat, klimat och olja Växthuset jorden Jorden är ett stort växthus. Istället för glas finns ett lager av gaser som släpper igenom solskenet, men reflekterar tillbaka värmestrålningen. Utan dessa gaser skulle det bli alldeles för kallt på jorden. De viktigaste växthusgaserna, vattenånga, koldioxid, metan och lustgas, är alla ämnen som ingår i de naturliga kretsloppen på jorden. Men tack vare oss människor släpps det ut mer koldioxid, lustgas och metan än vad de naturliga systemen hinner ta hand om och kretsloppen överbelastas. Följden har blivit en förstärkt växthuseffekt vilket orsakar klimatförändringar. Kretslopp Det mesta som vi gör i det ekologiska jordbruket ingår i naturens kretsloppen. När växterna med hjälp av fotosyntesen fångar solens energi binds koldioxid in i mark och växter. Vissa växter som vi använder, till exempel klöver, fångar med hjälp av bakterier in kväve ur luften vilket blir till gödsel för växterna. När vi sen skördar, äter upp växterna och plöjer marken
frigörs koldioxiden igen. Även kvävet hamnar på sikt i atmosfären igen. En mindre del av kvävet blir först lustgas, innan det i luften omvandlas till kvävgas. Ger vi växter som foder till idisslare blir en del av kolet i växterna metan, som sedan bryts ner till koldioxid. Vi måste bli bättre Idag använder vi stora mängder fossil energi för att driva våra traktorer och andra maskiner, vilket leder till att koldioxid som fångats in och lagrats under historisk tid nu på kort tid tillförs atmosfären. Vårt beroende av fossil energi gör oss dessutom mycket sårbara för prisökningar och bristsituationer. Att komma bort från fossilberoendet är därför en av våra mest prioriterade utmaningar. Vi måste också bli bättre på att hushålla med och cirkulera näringsämnen som fosfor och framförallt kväve. En hel del näring försvinner idag från åkrarna med regnvattnet. Samhällets system för att samla in och återföra näringen i matrester, urin och fekalier fungerar dessutom dåligt. Det här gör att vi måste tillföra onödigt mycket kväve till åkrarna, vilket bland annat ger större utsläpp av lustgas.
Från läckande mulljord till myllrande våtmark Ulla Broman och Per-Olov Jernström ska sätta sin utdikade myr under vatten igen. Då bromsas koldioxidutsläppen från marken samtidigt som man minskar övergödningen och gynnar den biologiska mångfalden. - Det här är något vi tänkt på länge, säger Per-Olov. Marken är ändå inte så bra som betesmark. Fåren lämnar mycket oätet som jag måste slå för att det inte ska växa igen. Den första planen var att helt enkelt täppa igen de grävda diken som idag dränerar betesmarken på vatten, men då skulle också en del av gårdens skog hamna under vatten. - Nu planerar vi istället att bygga en femhundra meter lång och en meter hög fördämningsvall som kommer tätas med lera. Med hjälp av en så kallad munk inbyggd i vallen kommer vi också kunna reglera vattennivån, berättar Per- Olov. Med vallen på plats kommer fem hektar mulljord hamna under vatten och bli våtmark. Det är bra ur klimatsynpunkt, men våtmarken hjälper också till med fånga in läckande näringsämnen samtidigt som det skapar nya livsmiljöer för många olika arter. Men Per-Olov ser ännu fler fördelar. - Vi hoppas på en alldeles egen fågelsjö här på gården. Och sen ska vi be grävaren att gräva lite djupare på ett ställe så att vi kan få en egen badgrop, säger Per-Olov och skrattar.
Foto: Jörgen Hagelqvist/UNT Mulljordar Mulljordarna är oftast gamla utdikade mossar och kärr. De innehåller stora mängder mull som samlats där under lång tid tack vare den blöta och syrefria miljön. När markerna dikas ut och luftas börjar mullen brytas ner och ger utsläpp av koldioxid. Ju mer man plöjer desto mer luftas det och desto fortare går nedbrytningen. Lantbrukare som brukar mulljordar kan ofta med blotta ögat se hur marken sjunker lite för varje år i takt med att mullen odlas bort. Enda sättet att helt bromsa nedbrytningen är att åter sätta marken under vatten. En våtmark kommer dock inte vara helt klimatneutral den heller, eftersom våtmarker ger små utsläpp av metangas.
Med smart planering minskar bränsleförbrukningen och arbetet går fortare Hemma hos familjen Carlborg på Källingby Gård är det förbud mot tomgångskörning. Och arbetet planeras noggrant för att minimera onödig körning och få arbetet att löpa smidigare. - Det kostar att ha bråttom, säger Håkan Carlborg. Ska man göra saker under stress går det oftast åt mer bränsle. Att undvika att hamna i situationer där det är bråttom är därför viktigt i planeringen av arbetet på en gård. Samtidigt är man som bonde alltid ställd under vädrets makter och ibland måste skörden hämtas in snabbt innan regnet kommer. Mycket av arbetet på en gård går faktiskt ut på att flytta saker. Maskiner, redskap, människor, fröer, skörd, foder, djur, bränslen, halm - allt ska finnas på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Vissa saker flyttar man bara några gånger per år. Andra saker flyttar man dagligen. Något man ofta inte tänker på är hur alla små sysslor och förflyttningar man gör dagligen tillsammans kan stå för både mycket arbetstid och bränsleförbrukning. Som att hämta foder till djuren. - Jag började undra varför det gick åt så mycket diesel till maskinen vi använder för att hämta foder från andra sidan ladugårdsbacken. Genom att placera foderlagret närmare samtidigt som vi slutade med tomgångskörning visade det sig att vi kunde spara in
Foto: Anna Sehlin 50 körtimmar på vinterfodringen, berättar Håkan. Stora besparingar går också att göra genom att ställa in och använda de maskiner man har på rätt sätt. Med hjälp av modern teknik är det enkelt att se resultatet av vad man gör. - I den nya traktorn kan vi se den aktuella dieselförbrukningen. Minskar man till exempel plogdjupet med två centimeter ser man direkt hur förbrukningen sjunker, säger Håkan. Fossila bränslen Det går åt mycket fossila bränslen i dagens jordbruk. Diesel till att driva traktorer, skördetröskor och andra maskiner. Eldningsolja för att torka spannmålen efter skörd så att den ska gå att lagra. I det icke-ekologiska lantbruket går det dessutom åt stora mängder naturgas i tillverkningen av konstgödsel. Att helt byta ut de fossila bränslena mot förnybara drivmedel är tekniskt möjligt men dyrt. Förmodligen kommer det bli ännu dyrare i framtiden. Därför är det viktigt att vi också utforskar större systemförändringar med potential att mer kraftigt minska energianvändningen.
Mindre plöjning sparar energi och ger mer kol i marken En grupp uppländska ekobönder har gått samman för att tillsammans utveckla nya odlingsmetoder där man inte behöver bearbeta jorden lika mycket. Att plöja eller på andra sätt bearbeta åkern kostar mycket energi. När man rör om i jorden ökar dessutom nedbrytningen av kolrikt organiskt material. Men jordbearbetning för också mycket positivt med sig: det ger bland annat jorden en bra struktur, bekämpar ogräs och myller ner gödsel. Frågan är om det går att hitta odlingssätt där vi inte behöver röra i jorden lika mycket med ändå bibehåller en bra struktur på jorden och klarar av ogräsen. Precis det håller en nybildad grupp med ekobönder på att undersöka. Owe Petersson, lantbrukare utanför Fjärdhundra, var tidigt ute med att experimentera. - Jag provade första gången för 8 år sedan och sådde spannmål i en klövervall utan att plöja först. Det gick så bra att jag utökade arealen till nästa år. Då gick det också bra. Men tredje året när jag provade på 12 hektar så gick det inte alls, så efter det lade jag det hela i malpåse, säger Owe och skrattar. Tillsammans funderar nu gruppen på hur Owes försök kan
utvecklas. Inspiration hämtar de bland annat från Australien, där sådd av spannmål direkt i betesmarken är en etablerad metod. Förutsättningarna där nere är dock väldigt annorlunda med andra grödor och två odlingssäsonger per år istället för en. Gruppen har också flera andra projekt på gång, men vad de exakt handlar om är Owe hemlighetsfull kring. - Vissa av våra idéer tycker folk är helt galna, så vi väljer att ligga lite lågt tills vi har något att visa upp. Men desto vildare idéer vi har desto större chans att verkligen åstadkomma något. Kol i marken Svensk åkermark innehåller i snitt 8 kilo rent kol per kvadratmeter. Det kan låta lite, men på ett hektar åkermark blir det 80 ton kol, motsvarande nästan 300 ton koldioxid. Det betyder att även små procentuella förändringar av markens kolinnehåll kan ha stor effekt i absoluta tal. Globalt räknat finns det mellan 1500 och 2000 miljarder ton kol inlagrat i det översta markskiktet. Det är mer än dubbel så mycket som mängden kol i atmosfären.
Flexibilitet nyckeln till ett klimatsmart bete På Lovö Prästgård får mjölkkorna gå ute och beta så länge som möjligt. Genom nogrann planering ser man till att maximera gräsproduktionen och därmed minska behovet av att odla foder. - Vi satsar på en lång betessäsong, säger Karel Lessment. Korna släpps ut i maj, så fort markerna tillåter, och sen är dom ute till slutet av oktober, ibland ändå till början av november. Eftersom mjölkkorna tas hem för att mjölkas två gånger om dagen måste betena ligga nära ladugården. För att få den begränsade ytan att räcka till, och undvika att korna trampar sönder marken, krävs det nogrann planering. - En teknik vi använder är stripbete, där korna varje dag får en ny remsa med gräs anpassad i storlek så att dom ska hinna äta upp det under dagen, berättar Karel. Varje dag samtidigt som korna mjölkas flyttas stängslet en liten bit. Tack vare lätta flyttbara stängselstolpar tar det bara drygt 20 minuter att göra för en person. En annan viktig komponent i skötseln är att låta samma mark betas av flera olika djurslag, som till exempel både kor och får. Då betas marken mer jämnt eftersom olika djur föredrar olika växter, samtidigt får man mindre problem med betesparasiter som sprids via djurens träck och gräset. Men det gäller att man som
bonde hela tiden följer med i utvecklingen ute på betena. Regnperioder, torka eller andra oförutsägbara händelser kan snabbt förändra förutsättningarna och kräva att man planerar om. Bete - Vi har en mindre areal vilket gör det lättare att överblicka, samtidigt kan vi just därför sköta marken mer intensivt och få ut mer produkter från samma yta, förklarar Karel. Att djuren betar så mycket som möjligt är viktigt ur klimatsynpunkt. Att odla foder kräver mycket energi, arbete och transporter. När djuren står på stall måste vi dessutom samla upp och återföra gödslen till fälten. Allt detta spar vi in när djuren på betet själva tar sig till maten, och gödslen hamnar direkt där den behövs. Bäst är det när man kan utnyttja så kallade naturbeten. Det är betesmarker som aldrig plöjs och som ofta har inslag av träd och buskar. Här kan mycket kol lagras in i både mark och biomassa, dessutom hjälper träden och buskarna till med att bromsa näringsläckage.
Ekologisk mat från Uppland Upplandsbondens är ett av flera exempel där ekologiska bönder gått samman i ett gemensamt varumärke. Här finns allt från nötkött, griskött och lamm till grönsaker, sylt och marmelader. Produkterna säljs både i butiker och via internet. www.upplandsbondens.se Hos många bönder går det också bra att handla direkt på gården. Hitta din ekologiska gårdsbutik på www.krav.se/konsument
Den här broschyren är en del av det klimatarbete Upplands ekologiska odlare, Uppodlarna, driver under 2009-2010. Aktiviteterna genomförs inom Landsbygdsprogram för Sverige 2007-2013, i samarbete med Länsstyrelsen i Uppsala Län, och finansieras av svenska staten och EU. Uppodlarna är det lokala distriktet för riksföreningen Ekologiska Lantbrukarna. Läs mer om Ekologiska Lantbrukarna på www.ekolantbruk.se Text: Oscar Franzén Foton: Oscar Franzén, Kjell Sjelin, Håkan Carlborg, Elin Rydström Formgivning: Vilhelm PH Nilsson