Zaragoza Läranderesa 24-28 september 2012 Finansierat av ESF-projektet 100 procent stolt och kompetent Så var det dags för nästa grupp att åka till Zaragoza. Syftet med denna resa är att få se samma saker som förra gruppen såg men också att få veta lite mer om de olika verksamheter som vi tyckte verkade intressanta utifrån förra gruppens berättelse i förhållande till vår verksamhet här hemma. Vi åkte delvis runt i samlad trupp men delade också upp oss i små grupper om 2-3 personer för att lättare kunna vara delaktiga i det dagliga arbetet på de olika ställena. Vi som var med på resa: Bo Eriksson ekonom Eva Holmqvist utvecklingsledare Sigyn Ögren biståndshandläggare Eva Berg processledare Ingela Johansson processledare Marie Wennesjö processledare Anna-Lena Törnqvist processledare Yvonne Carlsson enhetschef Lasse Sjöström enhetschef Även denna gång var Eva Bunbury värd och organisatör av hela Spanien vistelsen. Maria Åsberg psykiatrin var med som tolk
Dag 1. Vi besökte DFA Foundation som är ett äldrecentrum där det både finns boende och dagvård. Verksamheterna är uppdelade på olika våningsplan. Längst ner finns dagvården med 50 platser. På rehab avdelningen finns ett träningsrum med hjälpmedel för träning i alla olika former. Sjukgymnasten utformar individuella träningsprogram. Anhöriga kan vara med och hjälpa till med träningen. Andra våningen är för de äldre, 38 platser På tredje våningen bor personer med funktionsnedsättningar, 40 platser Ett exempel på egentillverkat träningsredskap Det här är ett ledigt rum. När någon flyttat in får de själv möblera och inreda. Toaletterna är stora och fräscha, vi noterar dock att toalettstolen står trångt. Utrymningsväg finns på utsidan, inget att klaga på där inte! Inga synliga hjälpmedel för kommunikation kunde vi finna.
Några av dem vi träffade sa att det var ett underbart och fint ställe att få vara på. Det finns lokaler både för fotoch hårvård. På Sigyn och Anna-Lenas fördjupningsbesök fick de svar på några personalfrågor: 37 vårdbiträden är anställda,36 kvinnor och 1 man. Ingen är fackligt ansluten. Vårdpersonalen jobbar efter ett statiskt 8-veckors schema med 1752 timmars årsarbetstid. Pensionsåldern är idag 65 år, något som succesivt kommer att höjas efter 2013 till 67 år. Folkpensionen 560 euro/månaden. Sjuksköterskorna tjänar 1500 euro/månad Vårdbiträdena 1100 euro/månad 22 betalda semesterdagar/år Sköterskor och vårdbiträden inom offentlig sektor tjänar ungefär 25 % mera. Det är lätt att rekrytera personal då arbetslösheten är hög. Den spanska ekonomin oroar dock, det finns lediga platser på boendet trots köer. Personlig reflektion, resan totalt: Människor bemöttes med respekt, oavsett ålder och ev funktionshinder. Resurserna togs tillvara på ett respektfullt sätt.
Stiftelsen Federico Ozanam Det boende för ensamlevande barn vi besöker den här gången är en kombinationsbostad där en del består av ett s. k. emancipationsprojekt, där normalt sett myndiga personer (18-20 år) har avsagt sig sin myndighet och istället har förmyndare för att få hjälp i det dagliga livet. Det här tillvägagångssättet används om man tror att det den tidigare integrationsprocessen, fram till brukarnas 18 års-dag inte lyckats, så att de inte kommer att kunna klara sig själva. Det är dock helt frivilligt och klienterna måste således avsäga sig sin myndighet först. Det finns ingen permanent bemanning i denna form av boende utan bara stödpersoner som besöker lägenheten då och då och hjälper klienterna med vad den enskilde individen behöver. I det här fallet finns det fem platser för denna kategori brukare men bara två är belagda. Organisationen har totalt fem liknande lägenheter. Inalles jobbar sex personal med dessa fem lägenheter. Den andra delen av boendet är för åldersgruppen under, d.v.s. 14-17 år. Vi funderar varför det är så dåligt belagt. Om vi förstår det rätt så har man ändå betalt för full beläggning. Vi lyckas inte få någon förklaring då våra värdar den här dagen är väldigt dåliga på engelska. Deras chef Ricardo, som vi träffat tidigare och är duktig på engelska, skulle enligt uppgift ha varit med vid besöket men han kom tyvärr inte. I den här delen är det alltid personal. För dessa finns 12 platser men bara sex är upptagna. De viktigaste insatserna för brukarna är att få det dagliga livet att fungera. Man jobbar mycket med motiverande samtal och hjälper brukarna enligt individuella planer. Psykologisk hjälp kan finnas men är beroende av vilken skola de tillhör. De försöker se till att barnen får ha samma skola hela studietiden. De har tillgång till samma hälsooch sjukvård som övriga spanjorer. Sammantaget är det ett ganska kalt och trist boende. Vi får titta in i några av brukarnas rum och de ser inte alls lika trevliga ut som i det boende vi besökte i våras. Det är väldigt litet personliga saker. Sängkläder och andra saker ligger huller om buller i rummet och de klienter vi stöter på ger ett mycket håglöst intryck. Vi förstår också att den personal som jobbar här verkar ha svårt att få ordning på personerna och det finns en spänning i luften. Det finns en hel del olika gemensamhetsutrymmen, dels kök och tvättstuga men även för olika fritidsaktiviteter, spel, Tv-rum, läxläsningsrum m.m. Även en liten trädgård finns utanför lägenheten där personerna kan vistas. Samtliga gemensamma utrymmen är dock låsta vilket också bidrar till att ge det hela ett ganska tråkigt intryck.
Dag 2. På förmiddagen besökte hela gruppen Foundation Ramon Rey Ardid. Efter en liten rundtur på centrat där den huvudsakliga uppgiften är sysselsättning för personer med psykiska funktionsnedsättningar fick vi sitta ner tillsammans med tre från personalgruppen som berättade om verksamheten. På kvällen åkte Ingela och Lasse tillbaka till Rey Ardid för att vara med på en kvällsaktivitet. De fick gå till en ny lokal med modern datautrustning som banken i området sponsrade. Där väntade 8 elever som skulle lära sig hur en blogg är uppbyggd och vilka regler som finns kring hur man skriver en blogg. De visade även deras egna hemsida som heter: gritando en blog baja.wordpress.com Deltagarna var intresserade men beklagade att alla inte hade tillgång till internet och datorer i sina hem.
La Caridads verksamhet för hemlösa. Dag 2. Verksamheten är inrymd i en skola belägen i centrala Zaragoza. Den är en av tre i hela Europa och de andra ligger i Belgien och Italien. Föreståndaren berättar bl. a att man har 3 sjukgymnaster, 1 socialsekreterare, 1 psykolog, 1 läkare, 1 sjuksköterska samt 3 biträden anställda. Målgruppen är hemlösa. 30-40 % av dessa har psykiska sjukdomar/ funktionsnedsättningar. Många har ingen diagnos och saknar sjukdomsinsikt. De flesta kommer från Zaragoza men eftersom hemlösa ofta är vandrare kommer även en del från övriga Spanien, Europa och Afrika. Den 26 november 2010 räknade man ut att ca 160 personer sov ute i Zaragoza. Av dem var ca 60 personer från Rumänien. Cirka hälften är 20-40 år varav ca 25 % är kvinnor. Majoriteten ca. 60% kommer dels genom uppsökande verksamhet eller remitteras från sjukhus. Verksamhetsidé Fånga upp - uppsökande verksamhet samt via sjukhus Motivera - samtal, kurser, olika aktiviteter Planera/mål - söka bostad, jobb, utbildning, sjukvård. Individuella kontrakt upprättas för att nå målen Följa upp - efter 1½ år har man uppföljning, om allt då fungerar tar regionen över ansvaret att hjälpa individen vidare. Dagliga aktiviteter: *Skolundervisning *Språk, spanska och även engelska som en av de hemlösa höll i *Klädvård *Personlig hygien *Matlagning *Man kan få hjälp med myndighetskontakter t ex att fylla i blanketter *Skapande verksamheter: målning, keramik, screentryck mm. *Försäljning av alster
Senare samma dag besökte Eva, Marie och Yvonne den skapande verksamheten på La Caridad. Två trevliga eldsjälar presenterade oss alla för varandra. De berättade och visade vad de gjorde. Alla jobbade utifrån egen förmåga. Många har aldrig fungerat i grupp eller arbetat skapande. Det viktiga är träningen att jobba tillsammans med andra och att få positiv respons på utfört arbete. Vi såg också att de blev jätteglada när vi köpte några av deras fina alster. Pengarna de får in för försäljningen går tillbaka till verksamheten. Efter två timmar i gruppen kände vi oss uppfyllda av deras gemenskap värme och energi. Dag 3 åkte vi till trädgårdsskolan El Pinar. Det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga! Så underbar verksamhet och härliga människor! Skolan har ett unikt samarbete med intresserade pensionärer. Man jobbar ofta i par, en pensionär fungerar som mentor till en person med någon form av funktionsnedsättning. Det var mycket skratt och kärlek i grupperna. Men även där började Spaniens ekonomi sätta sina spår. De hade inte lika många elever och kurser längre.
Vi fick en bra och fin presentation av verksamheten innan vår rundtur. Då passade vi även på att överlämna ett USB-minne med bildspel på Avestas dagliga verksamheter, fritidsverksamheter och boendeformer. Här ser vi några av eleverna plantera sticklingar som de tagit från växterna i trädgården. Klassrum för teoretisk undervisning När sticklingarna växt till sig ska de planteras ut i trädgården. Eleverna har fototävlingar. Fotona används även till vykort. Som utvecklingsledare var det viktigt att ha kvalitetsglasögonen på mig vid alla studiebesök. Jag kunde snabbt konstatera att vi arbetar olika, prioriterar olika, ställer olika krav på verksamheter osv. Det som gav mest avtryck och det som jag tycker genomsyrade alla besök var den otroligt genuina tron på människors egen förmåga och konsten att integrera människor med sociala, psykiska och fysiska funktionsnedsättningar med varandra och med det övriga samhället. Värdegrunden fanns där, oskriven men tydlig och rörande synlig. Jag fick inte så många svar på mina frågor kring verksamhetsbeskrivning, verksamhetsplaner, genomförandeplaner, uppföljningar, utvärderingar och utvecklingsfrågor men det skymtade yrkesstolthet och kompetens över de som arbetade i de olika verksamheterna och det syntes ett stort mått av nöjda kunder utifrån de aktiviteter och den service som erbjöds. Eva Holmqvist, utvecklingsledare