En guide Att arbeta med sömnproblem på BVC

1 En guide Att arbeta med sömnproblem på BVC Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 1 län, 2007.

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord 3 Att arbeta med sömnproblem på BVC 4 Planering 4 Anamnes 5 Beskrivning av sömn och matrutiner under ett dygn 5 Focus på barnet 6 Focus på föräldrarna 7 Focus på samspelet 7 Information om barns och vuxnas normala sömnmönster 7 Diskussion om de förändringar som föräldrarna vill genomföra 7 Problem och svårigheter 8 Uppföljande kontakter, ev. revidering av målen 8 Avslutning av kontakten 8 Att förändra sömnmönster 9 Information om sömn 11 Sömnens betydelse 11 Fakta om hur vi sover 11 Förebyggande råd 13 Att informera om sömn 14 Litteratur 14 Bilagor: Småbarnsfamiljer och sömn broschyr Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 2 län, 2007.

3 Förord I denna guide vill vi på Special-BVC dela med oss av våra erfarenheter om hur man kan förebygga sömnproblem samt hjälpa föräldrar att komma tillrätta med barn som inte vill sova och/eller vaknar ofta på natten. Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man ska tala om sömnproblem eftersom många barn då fortfarande vaknar för att äta på natten. Redan dessförinnan kan föräldrar dock införa rutiner och vanor som kan förebygga senare sömnproblem. Kunskap, engagemang och tid för att prata igenom problemet och för att följa upp hur det går, är de viktigaste ingredienserna för att lyckas hjälpa föräldrarna. Föräldrarnas egna önskemål och resurser styr sedan det fortsatta förändringsarbetet. Arbetsmetodiken beskrivs i punktform nedan med kompletterande hänvisningar till fakta runt sömn och sömnproblem samt till metoder för att komma till rätta med problemen. Synpunkter och förbättringsförslag på denna guide mottages gärna. Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 3 län, 2007.

4 Att arbeta med sömnproblem på BVC Planering: Avsätt en timmes tid för samtal. Be båda föräldrarna vara med. Gör helst hembesök. Anamnes: Be föräldrarna berätta om hur man har det nu och hur det varit sedan barnet föddes. Gör en noggrann hälsoanamnes för att kartlägga bakgrunden till sömnsvårigheterna. Beskrivning av sömn- och matrutiner under ett dygn. Focus på barnet: Utveckling, temperament och beteende Focus på föräldrarna: Trötthet, samarbete och möjligheter till stöd och hjälp Focus på samspelet Information om barns och vuxnas normala sömnmönster Diskussion om de förändringar som föräldrarna vill genomföra Problem och svårigheter Uppföljande kontakter, ev. revidering av målen Avslutning av kontakten Planering: Avsätt en timmes tid för samtal. Be båda föräldrarna vara med. Gör helst hembesök. Samtalet bör ta minst en timme för att Du ska hinna lyssna in och förstå barnets och föräldrarnas situation. Föräldrarna ska få berätta hur man har det just nu och hur det har varit, en aktuell anamnes ska tas upp, information om sömn ska ges och den fortsatta planeringen ska diskuteras. Om Du skyndar på för mycket kan väsentlig information gå förlorad. Att förändra sömnrutinerna kräver att båda föräldrarna är överens och att de kan samarbeta och hjälpas åt. Ska man dessutom t.ex. ta bort nattamning eller nattmat kan pappas aktiva insats vara av mycket stor betydelse. Alltså, det är nödvändigt att båda föräldrarna är med på samtalet! Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 4 län, 2007.

5 Vid hembesök får Du bättre underlag och förståelse för de praktiska förutsättningar och begränsningar som finns när det gäller att ändra rutiner runt sänggåendet. Att se barnet i hemmiljö ger också en tydligare bild av hur barn och föräldrar har det tillsammans, och även detta bör vägas in när man tillsammans med föräldrarna diskuterar vad de kan och bör förändra. Anamnes: Be föräldrarna berätta om hur man har det nu och hur det varit sedan barnet föddes. Gör en noggrann hälsoanamnes för att kartlägga bakgrunden till sömnsvårigheterna. Innan Du tar upp en strukturerad anamnes kan det vara bra att föräldrarna lite kort får berätta om de aktuella problemen. En noggrann anamnes kan därefter motiveras med att det är viktigt att utesluta medicinska orsaker till att barnet sover dåligt/oroligt och därför vill veta hur barnet har mått och utvecklats ända sen födseln. Om Du känner familjen bra kan anamnesen eventuellt förenklas, men om kontakterna med BVC har varit begränsade bör Du vara noga med att få med allt som kan ha påverkat sömnen både tidigare och just nu (tidigare hälsoproblem, social situation, möjligheter till stöd mm). Det är alltid viktigt att få med väsentliga områden som t.ex. förekomst av intoleranser, födoämnesallergier kliande eksem, magbesvär, obstruktiv bronkit, eller andra andningsproblem som t.ex. andningsuppehåll och snarkning pga. förstorade tonciller och adenoid. Föreligger misstanke om någon medicinsk orsak som inte redan är känd kan nästa steg bli att förmedla kontakt med barnläkare innan förändringar runt sömnen kan påbörjas. Fråga också om barnet har haft kolik/magproblem som liten och ofta blivit buren eller vaggad till sömns? Denna typ av vanor kan vara svåra att förändra när koliken har avklingat, både barn och föräldrar har ett inlärt mönster som kan behöva brytas. Beskrivning av sömn- och matutiner under ett dygn Be föräldrarna ingående beskriva ett dygn, från det att barnet vaknar på morgonen och fram till nästa morgon. Det ger värdefull information om om barnet äter som det ska på dagen och hur det går till när barnet ska sova och somna om på natten. Ibland har föräldrarna svårt att kunna beskriva ett dygn, man gör kanske olika från dag till dag. Beroende på barnets ålder är detta också en viktig uppgift. Följande punkter bör tas upp: Nattsömn: Kvällsrutiner före sängdags? När läggs barnet och när somnar han/hon? Hur gör föräldrarna när de lägger barnet? Vem nattar? Hur lång tid tar det? Kan andra personer också lägga barnet? Protesterar barnet? Vaknar barnet under natten? Hur ofta och hur länge? Somnar barnet om själv eller hur gör föräldrarna för att få barnet att somna om? Nattmat? Napp? Vid vilken tid vaknar barnet? Är hon/han glad då? Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 5 län, 2007.

6 Dagsömn: När, hur många ggr och hur länge sover barnet på dagen? Sover barnet ute eller inne? Hur gör man när barnet ska sova på dagen (ex. dras i vagn tills det somnar, dras i vagn som måste hållas i gång hela tiden, kan bara läggas ner och somnar själv). Protesterar barnet? Fungerar det lika bra med pappa och mamma? Måltidsordning och matrutiner: Nattmat? Frukost, när, hur mycket och vad? Mellanmål, när, hur mycket och vad? Lunch, när, hur mycket och vad? Middag, när, hur mycket och vad? Kvällsmat, välling/amning? Får barnet tillräckligt med mat under dagen så att de inte behöver äta på natten? Övriga rutiner: Utevistelse? Andra aktiviteter? Kan föräldrarna planera hur dagen ska se ut eller är allt beroende av hur barnet har sovit och ätit? Informationen om hur just detta barn och dessa föräldrar har det tillsammans är viktig för att kunna individualisera råd som rör förändringar av rutiner som kan behöva göras. Det visar också föräldrarna att vi verkligen tar deras problem på allvar. Focus på barnet: Utveckling, temperament och beteende Är barnets utveckling normal för åldern? Om barnet är inne i en intensiv motorisk utvecklingsfas, t.ex. just har lärt sig stå eller gå, är det vanligt att de prioriterar att träna denna funktion framför att sova. Om föräldrarna förstår varför, och kan bemöta barnet konsekvent utan att förstärka det tillfälliga insomningsproblemet brukar denna typ av problem ge med sig ganska snabbt. Man kan t.ex. under en kortare period sitta inne hos barnet utan att ge så mycket kontakt eller gå in vid upprepade tillfällen och lägga ner barnet med uppmaningen nu ska du sova. Något äldre barn kan vara inne i en period när de vill testa föräldrarnas gränser genom att få höra ytterligare en godnattsaga, dricka vatten, kissa, kramas Även då är ett lugnt och konsekvent bemötande det mest effektiva. Om barnet är inne i en period när de har speciellt svårt med separationer, kan en mjukare omställning till nya kvälls- och sömn rutiner vara att föredra, t.ex. att sitta kvar på en stol bredvid sängen tills barnet har lugnat sig. Barn är olika. Vissa barn beskrivs av föräldrarna som kinkiga, krävande och otåliga. De kan säga att barnet hela tiden kräver deras aktiva närvaro och behöver roas kontinuerligt. En del av skillnaden mellan olika barn kan förklaras av barnets temperament. Föräldrarnas syn på barnet är givetvis också beroende på hur de själva mår, hur trötta de är t.ex. vissa barn med orolig sömn sover mindre än andra barn i samma ålder, detta kan konstateras vid genomgången av hur ett dygn med barnet ser ut. Trötta barn har kortare uthållighet och många barn varvar upp vid trötthet istället för att visa att de är trötta. För att tillfredsställa det otåliga barnet kanske föräldrarna ger ytterligare stimulans. Resultatet kan bli en ond cirkel där föräldrarna hittar på nya saker att stimulera barnet med, och barnet blir tröttare och tröttare och kräver mer och mer för att orka hålla igång. Vår erfarenhet är att barn som kan hjälpas till en bättre och längre sömn ofta blir mer tillfreds med sig själva, lugnare, orkar vara glada och aktiva längre stunder, och de beskrivs ofta i mer positiva ord av föräldrarna. Alltså, även barnet har glädje av att ändra på sömnrutinerna! Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 6 län, 2007.

7 Focus på föräldrarna: Trötthet, samarbete och möjligheter till stöd och hjälp Hur mår föräldrarna? Är mamman extremt trött så att Du misstänker att hon har en underfunktion av sköldkörteln? Behöver någon av dem vara sjukskriven för att kunna genomföra förändringsarbetet? Behöver någon av dem ytterligare stöd? Fundera ev. över depression mm. Hjälp föräldrarna att vid behov få adekvat hjälp även för egen del. Betona vikten av att föräldrarna hjälps åt att komma tillrätta med sömnproblemet; t.ex. ta ansvar varannan natt eller halva natten var. Har någon av föräldrarna svårare att stå ut med barnets protester? Bra om de kan ordna det så att den förälder som inte har jour kan få sova mer ostört, på så sätt kan man orka lite bättre. Att vara trött och inte få sova kan lätt leda till irritation mellan föräldrarna. De kan tycka att den andra föräldern smiter ifrån sitt ansvar. Att barnets oroliga sömn kan leda till relationsproblem mellan de vuxna är bra att ta upp i samtalet med föräldrarna. Många känner igen sig och kan inse att den frustration de upplever, inte behöver orsakas av att relationen i grunden är dålig, utan att det framför allt beror på tröttheten. Vilka möjligheter har föräldrarna att få hjälp och stöd av närstående, t.ex. hjälp att gå ut med barnet några timmar på dagen så att den förälder som har sovit dåligt kan få vila några timmar? Uppmuntra föräldrarna att våga be om hjälp, många har svårt att göra det. Focus på samspelet Verkar samspelet mellan barn och föräldrar att fungera adekvat? Frågan bör besvaras med JA om man ska rekommendera en tuffare förändring av kvälls- och nattvanor. I de fall Du känner dig osäker på kvaliten i kontakten barn föräldrar är det bättre att rekommendera mindre genomgripande förändringar, t.ex. börja med att införa tydligare kvällsrutiner och att förstärka positiva beteenden. Information om barns och vuxnas sömn Om barnet är friskt, äter och växer bra, är nästa steg att ge föräldrarna en grundlig beskrivning av barns normala sömnmönster så att de förstår t.ex. varför barnet vaknar upprepade gånger under natten eller varför det har svårt att somna in på kvällen. Detta är mycket viktigt för att föräldrarna själva ska kunna förstå att de måste ändra på/införa vissa rutiner för att förändra situationen. Sömncykler och växlingar mellan lätt och djup sömn både hos vuxna och hos barn behöver tas upp noggrant. Många gånger kan föräldrarna redan under denna informationen få en insikt om vilka rutiner och vanor de kan behöva förändra. Se Information om sömn längre bak i denna guide. Diskussion om de förändringar som föräldrarna vill genomföra Se Att förändra sömnrutiner Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 7 län, 2007.

8 Problem och svårigheter Barnets protester och skrik är ett problem som bör diskuteras igenom innan föräldrarna påbörjar några förändringar. Att låta barnet skrika sig till sömns går emot den naturliga föräldrainstinkten. Föräldrarna vet ofta vad de kan klara av, och det är bäst att välja en modell som föräldrarna upplever som genomförbar. De ska kunna förmedla lugn, trygghet och fasthet till barnet. Misstolkning av skriket: En del barn kan vara svåra att läsa av, d.v.s. ger otydliga signaler för olika tillstånd. De kan t.ex. uttrycka trötthet, hunger eller annat missnöje på likartat sätt och föräldrarna kan behöva hjälp med att tolka barnet. Sjukdom: Om barnet insjuknar bör föräldrarna avbryta sömnträningen och starta igen när barnet mår bra. Uppföljande kontakter, ev. revidering av målen Gör en planering för de fortsatta kontakterna. Om föräldrarna ska göra större förändringar av sina rutiner kan det vara lämpligt att under en kortare period ha en daglig telefonkontakt. Telefonsamtalen hjälper föräldrarna att vara fortsatt konsekventa och de har möjlighet att få feed-back på hur det har gått, vad som är normalt t.ex. beträffande hur länge barnet protesterade etc. I utvärderingar gjorda på Special-BVC brukar föräldrarna betona den trygghet som de har känt i att veta tidpunkten för nästa uppföljning. Att låta föräldrarna höra av sig vid behov är därför inte någon bra modell. Erfarenhetsmässigt vet vi att vissa föräldrar då inte ringer trots att något inte fungerade som de hade hoppats. Vid uppföljningssamtalen är det viktigt att stärka föräldrarnas självförtroende genom att lyfta fram alla framsteg som har gjorts, t.ex. att barnet somnar fortare, vaknar färre gånger, inte behöver nattmat lika ofta eller inte alls mm. Föräldrarna har ofta en rad med misslyckade försök att förändra sömnmönstret bakom sig, och behöver få känna att de nu börjar kunna hantera situationen. När det inte har fungerat så bra kan det vara lämpligt att låta föräldrarna detaljerat berätta om hur de har gjort föregående kväll och natt. Relativt ofta visar det sig att föräldrarna inte helt har följt den handlingsplan som man gemensamt har bestämt; de har t.ex. gett barnet välling, lagt sig hos barnet på natten etc. och det berättar de inte alltid spontant. Ibland handlar det om missförstånd om hur de borde ha gjort, men ibland kan målen kanske ha satts för högt. Det kan då vara bättre att revidera planeringen, sätta upp mer realistiska delmål och se förändringsarbetet lite mer på sikt. Föräldrarna ska helst inte behöva uppleva ytterligare ett misslyckande! Avslutning av kontakten Den specifika kontakten angående sömnproblemet kan avslutas när föräldrarna känner att de kan hantera situationen själva eller när problemet är löst. På BVC kommer kontakterna Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 8 län, 2007.

9 sedan att fortsätta enligt gängse planering och det blir naturligt med uppföljning under en länge tid. Att förändra sömnmönster När föräldrarna har fått en grundlig beskrivning av barns normala sömnmönster så att de förstår t.ex. varför barnet vaknar upprepade gånger under natten eller varför det har svårt att somna in på kvällen är det dags att fundera över vilka vanor/rutiner som behöver ändras. Ofta brukar föräldrarna själva under informationen förstå vad som bör göras. Formulera tillsammans med föräldrarna en hypotes om varför det har blivit så jobbigt runt sömnen; beror det på sjukdomar, kolik, ett svåravläst barn, stressig familjesituation, utvecklingsfas eller kanske helt enkelt att barnet inte ännu på egen hand har lärt sig hur skönt det är att få somna när man är trött. Det är viktigt att stötta föräldrarna, undvik på alla sätt att bidra till att ge dem dåligt samvete. De har gjort det de har ansett varit bäst och det finns egentligen inte några rätt och fel när det gäller sömn. Fel blir det bara när barn och/eller föräldrar inte får den sömn de behöver. Fundera över vilka förändringar som föräldrarna orkar och vill göra? Vilka egna resurser och vilket socialt nätverk har familjen som kan ge praktisk hjälp? Vad har föräldrarna tidigare prövat och vad kan kännas riktigt för just dem? Tillsammans får man komma överens om vissa förändringar, t.ex. att lära barnet somna själv, att sluta ge mat på natten eller att förändra sovtiderna hos ett barn som vänt på dygnet. Allt bör vara individualiserat och förändringarna bör genomföras stegvis så att föräldrarna kan känna att de nu lyckats eftersom de upplevt många misslyckanden tidigare. En tät stödkontakt under förändringstiden är viktig. Att lära ett barn som fått insomningshjälp att somna på egen hand kan gå lätt med vissa barn men vara ganska svårt med andra. Högljudda protester med skrik och gråt kan skapa oro och osäkerhet hos många föräldrar. Hur bestämd föräldern orkar vara är individuellt, men kan också beror också på barnets temperament. För en del barn fungerar det bra med att föräldrarna på ett självklart och bestämt sätt visar att nu är det något nytt som gäller. Nu skall du somna här i sängen och det kommer att gå jättebra. Efter nattningen går föräldern ut ur rummet men tittar till barnet med jämna mellanrum för att visa att de finns kvar och inte har övergivit barnet. Budskapet är tydligt: Nu är det natt och du skall sova. Denna metod beskrivs mer utförligt i Eckerbergs broschyr. En del barn och föräldrar kan behöva en mjuk övergång där föräldrarna gradvis minskar på insomningshjälpen. T.ex. att istället för att vyssja barnet till sömns i famnen, lägga ner det försiktigt i sängen när det nästan, men inte riktigt har somnat in, och fortsätta vyssja i sängen som ett första steg. Sedan minskas vyssjandet gradvis och barnet lär sig snart en ny vana. När barnet sedan vaknar på natten lugnas det på samma sätt som vid läggningen. Kanske räcker det med att gunga vaggan lite, stoppa och klappa om och upprepa igen att nu är det natt och du skall sova. Efter ett tag kanske det räcker med att barnet bara hör mammas eller pappas röst för att det skall somna om. Ett annan variant kan vara att lägga barnet i sängen, smeka dem på huvudet en kort stund och istället för att gå ut, sätta sig på en stol en bit ifrån sängen. Helst ska barnet inte lyftas upp sedan utan vara kvar i sängen. Om barnet blir mycket upprörd kan föräldern ta upp det en Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 9 län, 2007.

10 stund, sitta lugnt med barnet i knäet och sedan lägga tillbaka barnet i sängen igen. Man ska inte tända ljus, inte prata, nätterna ska vara neutrala, nersläckta och lite tråkiga. På dagarna har man ljust, roligt tillsammans och leker. Om barnet vaknar på natten och skriker bör föräldrarna först snabbt och tyst titta till barnet. Något kan ha stört barnet, det kan t.ex. ha bajs i blöjan. Om inget verkar fel ska föräldern försöka att inte ta upp barnet ut sängen. Du råder föräldrarna att göra som vid läggdags, bara gå ut, smeka barnets huvud, sitta på en stol en bit bort etc. Om barnet fortsätter att skrika går man in efter några minuter igen och gör samma sak. Om barnet är mycket upprörd sitter föräldern med det en liten stund och lägger sedan barnet igen. Skrikande ska inte belönas genom onödig uppmärksamhet eller mat. För barn som äter på natten utan att egentligen behöva det längre kan föräldrarna också välja olika lösningar beroende på vad de känner att de klarar av. Detta är givetvis också beroende av barnets ålder. Om barnet ammas upprepade gånger under natten och mamma vill avsluta nattamningen, är det ofta lättare om det är pappa som tar hand om barnet på natten. Han har inte kopplingen till amningen och det brukar vara lättare för barnet att somna om när de inte har mamma i omedelbar närhet. Barn som inte längre behöver nattmat men som ändå äter på natten gör det oftast för att de är vana att somna på detta sätt, inte för att de egentligen är hungriga. Många barn som slutar att äta på natten kommer allt eftersom att äta bättre på dagtid. Lika viktigt som den metod som används för att förändra situationen är det att kontinuerligt stötta föräldrarna under förändringstiden. Om föräldrarna är överens och orkar vara konsekventa så kommer sömnproblemet successivt att minska. För dem som väljer en tuffare linje brukar en markant förbättring se på tre nätter. Första natten är mycket jobbig och barnet skriker mycket, andra natten brukar skrikperioden ungefär halveras och till den tredje natten kanske barnet bara protesterar en kort stund. Uppföljningen är viktig, om ingen förbättring skett efter tre nätter och föräldrarna konsekvent har använt sig av den tuffare linjen bör man gå över till en mjukare förändring av vanorna. Här kan vi också påminna om att den tuffare metoden bara passar i de familjer där samspelet mellan barn och föräldrar fungerar bra. I vissa fall, när föräldrarna är helt uttröttade och inte längre har några marginaler kvar, kan det bli aktuellt att ge barn över åtta månaders ålder sömnmedicin under en tvåveckors period. Barn och föräldrar bör då alltid träffa barnläkare för en undersökning av barnet och för att ytterligare en gång prata igenom situationen. Samtidigt med en eventuell medicinering måste de börja med beteendeförändringar, som t.ex. att ta bort all form av insomningshjälp och att föra in nya fungerande kvällsrutiner som blir tydliga för barnet. Om inte dessa förändringar genomförs samtidigt blir situationen snabbt densamma när medicineringen avslutats. Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 10 län, 2007.

11 Information om sömn Sömnens betydelse Sömnproblem är vanliga hos små barn. Ungefär vart femte barn har mycket svårt att somna in vid läggdags och vart tredje barn vaknar och skriker många gånger på natten. Lindrigare sömnsvårigheter är förstås ännu vanligare. Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man ska tala om sömnproblem, många barn behöver då vakna för att äta på natten. Sömn är viktigt både för stora och små. Sömnen ger inte bara kroppslig och psykisk vila utan har också annan betydelse för oss. Barn växer på natten genom att tillväxthormon utsöndras under den djupa sömnen, och under djupsömnen byggs även vårt immunförsvar upp. Minne, koncentration och uppmärksamhet har klara samband med sömnens mängd och kvalitet. Vi bearbetar sinnesintryck och upplevelser när vi sover. Sömnbrist gör både barn och föräldrar trötta och irriterade och påverkar hur vi kan och orkar samspela med andra (både med barn och vuxna). Ett flertal studier har visat att svåra sömnproblem hos spädbarn och förskolebarn är kopplade till extrem trötthet och psykisk och fysisk ohälsa hos framför allt modern i familjen. Relationsproblem och t.o.m. barnmisshandel finns också beskrivet som kopplat till svårare sömnproblem. Barn med svåra sömnproblem har en ökad risk att senare utveckla beteendeproblem och skolsvårigheter. Trots att sömnproblem är mycket vanligt i de tidiga åldrarna kan alltså mer långdragna och komplicerade sömnproblem påverka både barnets hälsa och hela familjens fungerande. Behandlingsstudier av sömnproblem har visat att det finns effektiva behandlingsmetoder som kombinerar beteendeterapi med konkreta råd om sömnvanor på ett familjeinriktat sätt. Resultaten har både varit snabba och har haft långsiktigt kvarvarande resultat. Antalet nattuppvaknande minskar, nattsömnens längd ökar, föräldrarnas upplevelse av kompetens ökar och föräldrarnas relation förbättras. Fakta om hur vi sover Under natten har vi alternerande perioder av ytlig och djupare sömn. Se bilden nedan. Vaken Aktiv sömn Djup sömn Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 11 län, 2007.

12 Man kan skilja mellan två i princip olika tillstånd, REM-sömn (Rapid Eye Movement) och Stadium I IV sömn. Under REM-sömnen är hjärnan och ögonen mycket aktiva, och det är lätt att vakna upp. Vi drömmer under REM-sömnen men p.g.a. att den viljestyrda muskulaturen nära nog är förlamad kan drömmarna (som tur är) inte omsättas i motorisk aktivitet. Stadium I sömn är också en ytlig sömn när man är lättväckt och mottaglig för intryck från omvärlden. Under barnets första sex levnadsmånader består halva sovtiden av aktiv/lätt sömn eller drömsömn, när de blir äldre är ungefär 25% av sömnen aktiv. I Stadium II blir hjärnans aktivitet (studerad med EEG) långsammare, musklerna mer avslappnade och hjärtat slår långsammare. Stadium III och IV kallas djupsömn och då är EEG vågorna ännu långsammare och vi är ännu mycket mer avslappnade. Det är i denna del av sömnen som tillväxthormon utsöndras och immunförsvaret byggs upp. Vi kan vara svårväckta under den djupa sömnen och att bli väckt här är mycket obehagligt. Sömnexperiment har visat att en vuxens psykiska balans lätt kan rubbas om man konsekvent blir störd i sin djupsömn. En mamma eller en pappa som får vakna upprepade gånger under natten ställer ofta in sig på att bara sova ytligt. Utmattning- och depressionssymtom kan då visa sig, vi behöver nämligen både den lätta och den djupa sömnen för att må bra. Tidsintervallet mellan två REM-sömnsperioder beror på barnets ålder. För riktigt små barn kan det röra sig om ca 30 minuter medan det för ett barn i 1-års åldern brukar vara ca 60 minuter. En vuxen person har ca 1½ timmes intervaller i sina sömncykler. Om det lilla barnet vaknar ofta är det alltså troligt att det sker samtidigt som någon förälder befinner sig i djupsömn. Vi vet från studier av barn som filmats när de sover att så gott som alla barn vaknar upp på natten, en eller flera gånger. Många barn kan somna om igen utan att väcka sina föräldrar. Att vakna på natten är således normalt. Det som orsakar problem är att många barn inte kan somna om utan hjälp av sina föräldrar. Om barnen klarar av att själva somna in på kvällen är det troligare att de också kan somna om när de vaknar på natten. Barn som sövs genom att bli burna, gungade, matade osv. förväntar de sig ofta samma hjälp vid nattuppvaknanden. Om det sista barnet uppfattade vid insomnandet t.ex. var känseln av en förälderns famn eller ljudet av en speldosa, så blir detta förknippat med att somna, och vid nästa ytliga sömnperiod när barnet vaknar till, kan de inte somna om utan att få det på samma sätt igen. Det finns stora skillnader i hur mycket sömn vi behöver, detta gäller både barn och vuxna. Ett nyfött barn kan sova ca 16 20 timmar per dygn. I 6-månaders åldern sover genomsnittsbarnet ca 12 timmar per natt och ofta två gånger på dagen. När barnet har blivit 1 år är sömntiden ca 14 tim/dygn, inklusive en till två dagsömnspass. De flesta barn går över till att sova ett pass på dagen mellan ett och två års ålder. Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 12 län, 2007.

13 Förebyggande råd Under de första levnadsmånaderna behöver barn äta på natten, och de somnar ofta i samband med att de äter. Kopplingen mellan att äta och att somna in släpper ganska lätt för de flesta barn, men hos vissa kan det bli en vana som håller i sig länge. Vid ca 3-4 månaders ålder brukar en sömnrytm visa sig och det kan vara bra att börja ge barnet en läggnings- och sovrutin. Om barnet är 4 månader eller äldre och fortfarande inte har något regelbundet mönster beträffande dagsrutiner, kan Du hjälpa föräldrarna att få mer regelbundenhet i vardagen med barnet. Man får ta hjälp av den biologiska klockan, börja och sluta dagen ungefär vid samma tider, försöka att få ett mer regelbundet måltidsmönster etc. Ljuset är viktigt för dygnsrytmen. Hormonet melatonin talar om för cellerna i kroppen vilken tid på dygnet det är. Under dygnets mörka del ökar melatoninhalten, och sjunker när ljuset återvänder på morgonsidan. Föräldrarna kan ta hjälp av denna biologiska klocka och förstärka genom att visa barnet skillnad på dag och natt. På dagen ska det vara ljust, på vintern får föräldrarna tända lampor, och även när barnet sover på dagen kan de ha det ljusare än när barnet sover på natten. På natten släcker man ner mer. Under våra ljusa sommarnätter kan en mörk rullgardin vara bra. Ett annat råd som kan vara förebyggande är att efter de första månaderna börja lägga barnet att sova i sin säng medan de är trötta, mätta och belåtna men fortfarande vakna. Föräldrarna kan ofta på ett mjukt sätt vänja barnet vid att somna in själv, mamma eller pappa stoppar om, säger god natt och lämnar sedan barnet att somna in på egen hand. Att redan tidigt skaffa sig en bra läggningsrutin är också viktigt. Om den här stunden är trevlig kommer barnet att se fram emot den. En rutin för ett litet barn kan t.ex vara att först ta ett bad, sen sätta på blöja och pyjamas, få ett kvällsmål, vara vaken en liten stund till (tandborstning), få en kram, kanske en sång och sen läggas i sängen. Lite äldre barn kan tycka om en stunds lugn lek, en saga eller en sång. Så snart barnet börjar få lite mer regelbundna vanor är det bra om föräldrarna har en bestämd tid när de ska lägga barnet. De barn som inte visar tecken på att bli regelbundna i sina vanor kan man hjälpa genom att ha ett mer regelbundet mönster för måltider och sovtider. Att läggas under samma förhållande kväll för kväll innebär att barnet börjar känna igen sig och vet att det dags för att sova. Barn lär sig genom att mönster upprepas, de känner igen sig och det som sker blir lättare att förstå och acceptera. När de kan somna själva utan hjälp är situationen också oförändrad när de vaknar upp på natten och det blir lättare att somna om igen. Om barnet har vant sig vid att mamma ligger alldeles intill när barnet somnar har situationen förändrats när de senare vaknar upp. Många barn kan då ha svårt att somna om utan att få mammas hjälp igen. Vissa barn kan känna trygghet av ett gosedjur, snuttetrasa eller dyl. Att somna in med den hjälpen kan underlätta om barnet måste vara utan mamma eller pappa någon gång, t.ex. hos mormor eller med barnvakt. Du kan uppmuntra detta genom att alltid lägga samma sak bredvid barnet när de ska sova. Napp kan hjälpa en del barn att somna in. Problemet är att nappen ofta trillar ut ur munnen under sömnen och barnet kanske vaknar upp och vill ha nappen igen. Det kan innebära många turer mellan föräldrarnas och barnets säng. Ibland kan det fungera att Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 13 län, 2007.

14 ta ut nappen innan barnet helt har somnat in, då kommer kopplingen mellan insomning och nappsugning inte att bli lika stark. En annan lösning är att lära barnet att själv ta nappen. Föräldern lägger då barnets hand på nappen och för den till munnen. Om det finns några extra nappar i barnets säng ökar chansen att barnet kan hitta någon. Ibland visar det sig att det bästa är att helt enkelt ta bort nappen. Sugbehovet minskar efter barnets första 6 månader och ersätts sedan med en vana att suga på nappen, en vana som det är lättare att bryta när barnet är litet än när de är 3-4 år. Att informera om sömn Den schematiska sömnkurvan ovan kan vara ett bra hjälpmedel när man ska informera om hur vi sover. På den kan Du peka och visa. Som ett komplement till den muntliga informationen kan faktabladet Småbarnsfamiljer och sömn delas ut. I faktabladet finns en sida om störda sömnmönster hos småbarnsföräldrar. Många trötta föräldrar känner igen sig och det kan vara skönt att höra hur det kan vara också för andra, som en bekräftelse på hur de själva har det. När barnet ska sova (Thunström, Kronans droghandel), beskriver hur sömnproblem kan förebyggas och broschyrerna Hur man lär barn att sova på nätterna / Att lära barn sova (Eckerberg, Kronans droghandel) kan delas ut till föräldrar där det finns ett sömnproblem som de vill ha hjälp att förändra. Litteratur Goodman, R., Scott, S. (2005). Child Psychiatry. Blackwell Publishing. Mindell, J.A., Owens, J.A. (2003). A clinical guide to pediatric sleep: diagnosis and management of sleep problems. Lippincott Williams & Wilkins. Stores, G. (2001). A clinical guide to sleep disorders in children and adolescents. Cambridge University Press. Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala 14 län, 2007.