Svensk arbetsmarknaden och polarisering efter millennieskiftet

Sociologiska institutionen Umeå universitet Första Utkast Svensk arbetsmarknaden och polarisering efter millennieskiftet Rune Åberg 2015 01 15 0

Denna artikel handlar om jobbstrukturens förändring, närmare bestämt vilka jobb som växer till och vilka som inte gör det i nuvarande skede i det postindustriella samhällets utveckling. Inte sällan har detta getts beteckningar som anspelar på just de nya jobb som präglar det informationssamhället, servicesamhället, kunskapssamhället, kommunikationssamhället. Dess föregångare, industrisamhället, är däremot förknippat med manuellt industriarbete i storskaliga former som i det postindustriella samhället, kanske inte försvunnit, men fått ett allt mindre utrymme. Resultatet har blivit en stadig tillväxt av välbetalda jobb med relativt höga utbildningskrav och en minskning av enklare manuella jobb inom industrisektorn. Parallellt med detta har utbildningssystemen byggts ut och utbildningsnivån höjts. Hela processen kan betecknas som en uppgradering av jobbens utbildningskrav, lönenivå och produktivitet. Det är ungefär så utvecklingen i de postindustriella samhällena uppfattas och detta har också haft en avgörande betydelse för klasstrukturens och välfärdsfördelningens förändring. Emellertid har det på senare tid visat sig att denna linjära utvecklingslinje i vissa länder inte helt stämmer överens med empiriska beskrivningar av den faktiska utvecklingen. Som exempel kan nämnas den analys som gjordes av US Council of Economic Advisors 1996 (med Joseph E. Stieglitz som ordförande). Bakgrunden till deras analys var att det uppstått en debatt om vilka jobb som skapats på den amerikanska arbetsmarknaden, då betraktad som en formidabel jobbskaparmaskin. Kritikerna menade att det inte längre var kvalificerade höglönejobb som skapades utan att det snarare rörde sig om låglönejobb. Svaret blev att det båda hade vuxit (Fernández Marcías, Hurley och Storrie, 2012). Uppgradering var inte längre en adekvat beskrivning av strukturförändringen. Polarisering beskrev bättre vad det var fråga om. Därefter har ett flertal studier av arbetsmarknaden i USA bekräftat detta utvecklingsmönster in i vår tid (t.ex. Wright and Dwyer, 2003; Autor, Katz, and Kearney, 2006; Kalleberg, 2011; Dwyer, 2013; Beaudry, Green, and Sand, 2013; Autor and Dorn, 2013). Mot bakgrund av denna tydliga polarisering av arbetsmarknaden i USA är det rimligt att fråga sig om inte samma utveckling borde kunna observeras i andra utvecklade ekonomier av postindustriell karaktär. I någon mån ger en del publicerade komparativa studier av europeiska länder svar på den frågan, men resultaten är inte entydiga. De mest citerade arbetena är dem av Goos, Manning, and Salomons (2009) och (2014). Deras arbeten ger ett brett stöd för uppfattningen att också de europeiska ländernas strukturomvandling går i polariserande riktning. Även Fernández Marcías, Hurley och Storrie (2012) finner belägg för detta i vissa länder men långt ifrån alla. Länder som i deras material fortfarande tycks gå i uppgraderande riktning är Finland, Danmark, Sverige, Luxembourg och Italien. Tydlig polarisering finner man i länder som Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Irland och Cypern. Oesch and Menes (2011) Oesch (2013) har studerat England, Tyskland, Spanien, Danmark och Schweiz men finner inga tecken på polarisering, möjligen med undantag för England. Nedelkoska (2013) konstaterar däremot, utifrån egna data och med referens till andra studier, att polariseringen i Tyskland varit mycket tydlig. De empiriska resultaten är således inte samstämmiga och det är inte heller uppfattningarna om vad det är som driver strukturomvandlingen i den ena eller andra riktningen, utom på en punkt och det är den tekniska utvecklingen stor betydelse. En längre historisk tillbakablick visar att ny teknik och arbetsorganisation i Tayloristisk anda minskade marknaden för kompetenskrävande hantverksjobb men skapade mängder av relativt enkla manuella industrirutinjobb. Teknikens betydelse de senaste decennierna är dock en annan, ofta sammanfattade i SBTC teorin (Skill Biased Technological Change). 1

Tanken är enkel. Maskiner och ny teknik, särskilt IT teknik, tenderar att ersätta rutinjobb som är repetitiva och kan programeras i förväg. Jobb som däremot är mer analytiska, problemlösande och kräver kreativt tänkande är inte hotade på samma sätt utan tvärt om så växer efterfrågan på dem, delvis för att de är en del av själva teknikutvecklingsprocessen. Men så enkel och rätlinjig är ändå inte teknikutvecklingens effekter på jobben. De flesta av ovan citerade forskare konstaterar att många lågbetalda jobb, t.ex. servicejobb som städare, affärsbiträde, restaurangpersonal och vissa jobb inom vård och omsorg, är enkla att utföra men svåra ersätta med maskiner och datorer. Det är således inte dessa jobb som den nya tekniken drabbar utan snarare jobb i mellanlöneskikten som nu blivit måltavlan efter det att låglönejobben i industrisektorn nästan utrotats. Det rör sig om jobb med vissa utbildningskrav, t.ex. kontorsjobb och även jobb som kräver yrkesutbildning inom telekommunikation, industri och gruvnäring. Ibland ges denna mer nyanserade bild av teknikutvecklingens betydelse för jobbstrukturens förändring benämningen TBTC teorin (Task Biased Technological Change) för att därmed precisera att teknikutvecklingen endast drabbar jobb med vissa arbetsuppgifter. Implikationerna av detta borde så småningom leda till att polariseringsmönster börjar visa sig i de flesta postindustriella länder. Kvalificerade höglönejobb växer både därför att teknikutvecklingen kräver ingenjörer, tekniker och dataspecialister men också för att behovet av jobb som forskare, lärare, läkare, jurister, administratörer med flera ökar med ekonomisk utveckling och en allt mer utvecklad arbetsfördelning. Jobben i mellanskikten minskar av skäl som nämnts medan många låglönejobb som inte ny teknik kan ersätta förblir ohotade. Emellertid förklarar TBTC teorin varför låglönejobben inte minskat men inte varför de faktiskt har vuxit vilket ovan nämnda empiriska studierna visar. Autor and Dorn (2013) finner förklaringen i att det är servicejobben som vuxit därför att efterfrågan på servicetjänster har ökat kraftigt. Som exempel på sådana jobb nämner de restaurangpersonal, personal på tvättinrättningar, trädgårdsarbetare, barnpassning, frisörer, hushållstjänster, rekreationsyrken och säkerhetsvakter. Som belägg för att det är efterfrågan som drivit på utvecklingen vsar de att löneutvecklingen för just dessa låglönegrupper varit positiv. Dwyer (2013) har en liknande förklaring men lyfter särskilt fram de servicejobb som hon benämner care work och som generellt sett vuxit i antal. De ges en bred definition och innefattar inte enbart låglönejobb, till exempel läkare, men det är tillväxten av lågbetalt care work som förklarar tillväxten av låglönejobben. Dwyer förklarar tillväxten av care work med ökad sysselsättningsgrad bland kvinnor, en slags professionalisering och institutionalisering av omvårdnad, ökad inkomstspridning samt en åldrande befolkning. Just ökad inkomstspridningen är det som enligt Moretti (2010), som studerat hur städer med snabbt växande IT företag dragit till sig högavlönade specialister som börjat efterfråga allehanda personliga tjänster varför en tillväxt av lågbetalda servicejobb följer med en tillväxt av höglönejobb. Det skall också nämnas att det inte saknas kritik mot att teknikförändring rent generellt skulle ha den effekt som här beskrivits. Kritiken lyfter oftast fram politik och institutioner som viktiga betingelser för vilket genomslag ny teknik kan förväntas få, vilket skulle kunna förklare observerade variationer länder emellan (Fernández Marcías et al 2012; Oech 2013). Det är en rimlig synpunkt men det är inte så lätt att utifrån de studier som finns på området peka ut vilka politiska eller institutionella faktorer som skulle ha påverkat och modifierat jobbstrukturens utveckling. Man skulle kunna tänka sig att omfattningen på den är en sådan därför att de tjänster som den levererar inte köps på marknad utan görs tillgängliga för medborgarna efter behov. Det gäller framför allt vård, omsorg och utbildning, det 2

vill säga mycket av det Dwyer benämner care work och överlapapr även med Autor och Dorns servicejobb. En annan faktor av betydelse kan vara i vilken utsträckning lönebildningen är marknadsbestämd eller påverkad av facklig styrka och lönepolitisk ideologi. Om det leder till att relativlöner i jobb som kan ersättas med ny teknik, ökar också risken att så kommer att ske. En låglönesektor antas då ha svårt att växa om lönepolitiken går ut på att ständigt höja de lägsta lönerna. Globalisering är ytterligare en företeelse som antas påverka jobbstrukturen just genom att länder med höga lönenivåer riskerar att företag flyttar sin produktion till länder med lägre. En solidarisk lönepolitik med återkommande låglönesatsningar innebär relativt andra länder höga lägstalöner vilket ökar risken för utflyttning och ett krympande antal låglönejobb. Exempelvis kunde Fernández Marcías et al (2012) inte i sina data finna någon polarisering i de nordiska länderna och spekulerade i att just deras specifika politiska och institutionella förhållandena kunde vara orsaken. Men det kan vara en förhastad slutsats. Det krävs i alla fall kara belägg för att det just är dess institutionella faktorer som fått ett sådant genomslag och dessutom finns studier som faktiskt visar att det i varje fall i Sverige finns tecken på polarisering (Adermon och Gustavsson 2014; Åberg 2013). Därför skall den följande analysen inriktas på att med hjälp av registerdata studera vad som faktiskt hänt med jobbstrukturen och även pröva om de faktorer som visat sig vara betydelsefulla för utvecklingen i andra länder också kan ha varit det i Sverige. Lönebildningens samband med strukturomvandlingen mellan 1997 och 2012 skall också belysas. Data och metod I vissa fall har forskare kommit till olika resultat vad gäller polariseringsmönster i ett och samma land vilket kan bero på att de använder olika kriterier utefter vilka jobben rangordnas, olika metoder för att definiera vad som är ett jobb, olika datakällor eller att periodindelningarna inte är identiska. I alla av de här refererade studierna har jobbens lönenivå varit det rangordningskriterium som använts och jobben har då rankats från låg till höglönejobb. Utbildningskrav är ett annat kriterium som kan användas och har så gjorts i några av de nämnda studierna (Fernández Marcías, Hurley och Storrie, 2012 samt Oesch, 2013). På svenska data har också jobbstrukturens förändring mellan 1974 och 1999 studerads med båda kriterierna som bas (Åberg 2003 och Åberg 2004) och i samtliga fall blev resultaten i stort sett desamma oberoende av vilket kriterium som valts. Åberg (2004) visar också att korrelationen mellan de båda kriterierna är mycket stark 1, men givetvis förekommer avvikelser vilket skall belysas längre fram. Valet av rangordningskriterium bör emellertid väljas utifrån vad man vill beskriva och analysera. Är forskningsproblemet matchningen mellan utbildningsnivå och jobbens utbildningskrav kan möjligen lönenivå tjäna som indikator på utbildningskrav. Ett direkt och tillförlitligt mått på utbildningskrav är naturligtvis att föredra, men tyvärr inte alltid så lätt att få. Om fokus snarare ligger på inkomstfördelning och levnadsförhållanden kopplade till jobbförändringen ligger det närmare till hands att välja jobbens lönenivå som rangordningskriterium och det är i det perspektivet man skall placera föreliggande studie. Definitionen av jobb kanske förefaller enkel eftersom varje sysselsatt har ett jobb men det som är intressant är vilken position jobbet har i produktionssystemet. Jobb kan då definieras som yrken i ekonomins olika näringsgrenar. Dessa båda dimensioner relaterar till två fundamentala dimensioner 1 Det bör dock påpekas att utbildningskrav då baserades på SEI koden vilket inte är det enda alternativet. 3

av strukturförändring. Yrken klassificeras i huvudsak hur efter hur arbetsuppgifterna utförs och vad som krävas för att utföra dem medan näringsgren anger vad som produceras i den verksamhet jobbet ingår. Därför kan man tänka sig jobbstrukturen som en matris med yrken på den ena axeln och näringsgren på den andra. Nästa steg i analysen är att rangordna cellerna i matrisen utifrån lönenivån i cellerna. För att undvika att extremvärden får alltför stort genomslag väljs lämpligen medianlön. Cellerna, eller jobben, kommer då att vara placerade utefter en skala där låglönejobben placeras vid ena änden och höglönejobben i den andra. Alla individer i samma cell har naturligtvis inte samma lön och spridningen inom cellerna kan variera en hel del beroende på flera omständigheter som har med individuella egenskaper, arbetsplatsens karaktär eller karriärmöjligheter inom jobbet med mera att göra. Men det är den variationen man vill neutralisera genom att använda medianlön och därmed fokusera på jobbets lönenivå. Själva jobbstrukturen bestäms då av hur individer fördelar sig över cellerna som rangordnas från den med den lägsta medianlönen till den med den högsta. En kumulativ fördelning av antalet jobb/individer utefter den skalan kan därefter skapas. Den kan indelas i decilgrupper, kvintilgrupper eller på annat sätt. På så sätt beskriver man jobblönestrukturen. Oftast har den i forskningen på området beskrivits med i kvintilgrupper där den första kvintilen är låglönejobb och den femte höglönejobb. Denna metod innebär att en relativ definition av låg och höglönejobb har tillämpats. Vill man studera förändring av jobblönestrukturen över en tidsperiod går det naturligtvis inte att göra en sådan beräkning för varje år eftersom man då inte skulle observera någon förändring alls. Därför får man slå samman alla årliga observationer för den period man studerar och utnyttja hela det materialet för rangordning och definition av kvintilgrupper, om man väljer just den indelningen. Den blir då en slags medelfördelning för hela perioden men för enskilda år kan antalet jobb i de på detta sätt definierad kvintilgrupperna variera mellan åren och det är den variationen som ligger till grund för en analys av strukturförändringen inom vald perioden. Metoden förutsätter att alla löner räknas om till fast lönenivå. I alla de studier som behandlats i den tidigare genomgången av forskningsfältet har olika varianter av denna ansats tillämpats, först utvecklad av den analysgrupp som US Council of Economic Advisors tillsatte. För att metoden skall ge rimligt säkra resultat krävs data av tillräckligt hög kvalitet. Det krävs tillräckligt detaljerade yrkes och näringsgrenskodningar av alla jobb för varje år under den studerade perioden och det krävs ett för hela arbetsmarknaden enhetligt lönemått. I de refererade studierna är ofta redovisningarna knapphändiga när det gäller dessa viktiga förutsättningar. Databaserna utgörs oftast av arbetskraftsundersökningar eller andra surveyundersökningar där analysenheterna är individer och inte jobben som ju borde vara den primära analysenheten. Problemet med detta skall kanske inte överbetonas men ibland leder det till dubbelräkning av jobb då både en anställd frånvarande från jobbet och den som vikarierar på detsamma räknas som jobb. Det är då också oklart hur tillfälliga jobb och jobb som människor har som andra eller tredje jobb räknas. Det som oftast inte går att bedöma är vilken kvalitet det är på lönedata och i yrkes och näringsgrenskoderna. Det är nämligen av stor vikt att man kan konstruera en matris med tillräckligt många celler och att dessa celler i princip fångar upp all den lönevarians som ligger i jobbens lönenivå. Förutsättningarna för att studera jobbstrukturens förändring i Sverige på det sätt som här beskrivits har på senare år blivit mycket goda genom tillgång till registerdata av ett slag som inte har använts i 4

någon tidigare studie. Lönestrukturstatistiken (LSS) uppfyller alla de tidigare nämnda kraven. För det första innehåller databasen årliga uppgifter om lönerna för samtliga jobb i offentlig sektor samt privata företag med mer än 500 anställda. För mindre företag baseras löneuppgifterna på ett 50 procentigt urval med ett bortfall på ca två procent. Alla löner är omräknade till månadslön för heltidsanställning 2. För det andra är det jobb som är den primära observationsenheten. Data samlas in under hösten varför inga ferie eller sommarjobb ingår; inte heller ingår löneuppgifter för personer med längre tjänstledighet eller sjukfrånvaro, tillfälligt anställda med arbetsmarknadsstöd, praktikanter, arvodesanställningar eller anställningar med mindre än fem procent omfattning. För det tredje så har jobbet klassats efter såväl yrkes näringsgren. Varje år ingår i urvalet ca 2,5 miljoner observationer vilket blir ca 3,6 miljoner uppviktat till hela populationen. Datamaterialet omfattar perioden 1997 2012 men de analyser som presenteraras är oftast indelade i tre perioder 1997 2002, 2003 2007 och 2008 2012. Skälet till denna periodindelning är att yrkes och näringsgrenskoder ändrats vissa år. Näringsgrenskoden ändrades 2008 och en tillförlitlig 4 ställig yrkeskod (SSYK) finns bara från och med det året. Det skall dock nämnas att oftast används den 3 stlliga koden. Skälet till att perioden före 2008 oftast delas upp i två perioder har att göra med att det till LSS dat har fogats en uppsättning individdata från två andra databaser RAKS och LISA. RAKSdata finns endast från och med 2003. Matriser som baseras på 3 ställig yrkeskod och den äldre näringsgrensindelningen ger 1629 celler vilka förklarar 46 procent av lönevariansen medan matrisen baserad på den 4 ställiga yrkeskoden och den nya näringsgrensindelningen ger 4595 celler som förklarar 50% av lönevariansen. Vad utmärker jobb i lägre lönenivåer från jobb i högre? För att visa vad det innebär att skapa jobblönegrupper på detta sätt skall de beskrivas med avseende på jobbens karaktär och vilka som innehar dem. Det görs genom att dela in jobblöneskalan relativt detaljerat, i decilgrupper, där den första decilen är den med de lägsta lönerna och den tionde den med de högsta. En ganska god bild av vilka jobb som faller inom de olika jobblönegrupperna får man genom att se vilka utbildningskrav som ställs inom dem. Dessa krav anges av den första siffran i SSYKkoden. Efter ledningsarbete, som inte primärt anger utbildningskrav, kommer jobb som normalt kräver längre (mer än tre år) högskoleutbildning och akademisk examen och därefter jobb som kräver påbyggnadsutbildning eller kortare högskoleutbildning. De fem nivåerna därefter kräver normalt gymnasiekompetens men anger också bransch och yrkesinriktning. Den sista nivån innefattar jobb som normalt inte kräver några utbildningskrav alls. 2 I lönemåttet ingår fast lön inklusive fasta lönetillägg, prestationslön, avtalad bonus, tantiem etc, tillägg för skift, obekväm arbetstid etc, ersättning för beredskap och jour, förmåner och andra kontanta ersättningar. Alla löner är uppräknade till heltid. 5

Tabell 1. Jobbens kvalifikationskrav enligt SSYK i olika jobblönegrupper (Genomsnittlig procentfördelning inom varje decilgrupp för åren 2008 2012). Decil 1 Decil 2 Decil 3 Decil 4 Decil 5 Decil 6 Decil 7 Decil 8 Decil 9 Decil 10 Ledningsarbete 0 0 0 0 0 1 3 4 12 39 Teoretisk specialkometens 0 0 0 0 1 34 20 26 55 55 Kortare högskoleutbildning 1 2 5 5 35 20 33 58 32 6 Kontor o kundservice 8 21 23 2 20 12 3 0 0 0 Service, omsorg, försäljn. 32 59 44 63 7 2 0 2 0 0 Jord, skog, trädg., fiske 5 1 0 1 0 0 0 0 0 0 Hantverk, bygg, tillverkn. 2 7 7 7 10 18 35 2 0 0 Prossess o maskinop., Tansp. 5 4 16 21 24 11 5 6 0 0 Utan krav på särskild utb. 46 4 5 1 2 2 0 0 0 0 I tabell 1 framgår att de minst utbildningskrävande jobben utgör en stor andel av de lägst avlönade jobben dit dessa också koncentreras. Men inom låglönejobb finns också många jobb med krav på gymnasiekompetens, särskilt inom omsorg, service och försäljning. Även vissa kontors och kundservicejobb finns i de lägre decilgrupperna. Jobb på gymnasiekompetensnivå inom processindustrin kommer in i större omfattning i högre Jobblönegrupper, hantverks och byggjobb i ännu högre. Låglönejobben är inte längre traditionella arbetarjobb. Vissa kontors och kundservicejobb finns även i mellanskikten. I högre skikt finner man jobb som kräver kortare högskoleutbildning och andel med krav på längre akademisk utbildning börjar dominera i de högsta jobblönegrupperna där också ledningsjobb finns. Sambandet mellan jobbens lönenivå och deras utbildningskrav är tydligt. Ytterligare några jobbegenskaper som varierar starkt mellan jobblönegrupperna är sådana som har, naturligt nog, med ekonomi, tjänstgöringsomfattning och jobbens anställningsförhållanden i övrigt att göra. I tabell 2 redovisas några indikatorer som visar på dessa skillnader. Där framgår bland annat att de som arbetar i låglönejobb vanligen har årslöneinkomster som inte når upp till vad de skulle ha tjänat om de arbetat heltid hela året. Det beror på att tjänstgöringsomfattningen ofta är liten, inte sällan under halvtid, och att dessa jobb mer än andra är av mer tillfällig karaktär än vad andra jobb är. Arbetslöshetsriskerna är högre och det är även sjuktalen. Fler av dem som arbetar i dessa jobb har mycket låga årsinkomster (svagt etablerade på arbetsmarknaden). I höglönegrupperna är förhållandena de motsatta. Årslönerna överstiger det som heltids helårsarbete i innevarande jobb borde ge vilket tyder på att andra arbetsinkomster än lön i huvudanställningen finns. Särskilt ojämnt fördelade är kapitalinkomsterna där de allra flesta har ränteutgifter som översitger deras kapitalinkomster men i de högsta jobblönegrupperna är det tvärt om. Höga inkomster tenderar att omsättas i kapitaltillgångar. 6

Tabell 2 Ekonomi och några indikatorer på anställningsvillkor för anställda i jobblönegrupper, medelvärden för åren 2008 2012. Hypotetisk årsön Faktisk årslön Kapialinkomster Andel svagt etablerade Andel arbetslösa under året Andel sjukskrivna ngn under året Andel med mindre än halvtidstjänstgöring Andel med heltidstjänstgöring Decil 1 239580 185993-2993,18 0,14,13 0,18 0,53 Decil 2 262704 220016-4130,13 0,10,13 0,16 0,55 Decil 3 273816 242604-4367,09 0,07,11 0,10 0,66 Decil 4 282228 248497-6065,07 0,06,15 0,11 0,56 Decil 5 292320 273353-5382,06 0,06,12 0,06 0,76 Decil 6 310200 294595-4580,05 0,05,10 0,05 0,77 Decil 7 331404 315473-2148,04 0,05,10 0,05 0,79 Decil 8 360000 373234-2244,03 0,03,08 0,03 0,84 Decil 9 405600 420955 5581,02 0,02,06 0,03 0,88 Decil 10 516156 592626 30119,01 0,01,05 0,02 0,91 Hypotetisk årslön = månadslönx12; Svag etableringsgrad = de som har en årslöneinkomst som understiger 60 procent av medianlönen i motsvarande grupp med samma ålder, kön och utbildningsnivå. Skälen till den svaga arbetsmarknadsetableringen bland de som är anställda i låglönejobb har till stor del att göra med att det för många är första jobb och inte sällan jobb man har vid sidan av studier. Andelen ungdomar är högre i låglönejobben än i höglönejobben. Låglönejobb är också kvinnojobb i stor utsträckning och höglönejobb är mansjobb. Av data som inte redovisas här kan konstateras att det skett en viss utjämning härvidlag under senare tid men som data visar så är sambandet mellan jobbets lönenivå och könsandelen i jobbet fortfarande mycket stark. Andelen utrikes födda bland de anställda är också högre i låglönejobben än i höglönejobben men det är inte samma linjära samband som vad gäller könsfördelningen då andelen utrikesfödda också är relativt hög inom höglönejobben. Här kan nämnas att det i slutet av 1990 talet var totalt ca 10 procent av de anställda som var utrikesfödda och den andelen i olika jobblönegrupper var i stort sett densamma. De utrikesföddas andel har sedan dess ökat till 17 procent och som framgår av tabell 3 så är det framför allt i låglönegrupperna de ökat sin andel men också inom höglönejobb har deras andel ökat i samma takt som den genomsnittliga ökningen. 7

Tabell 3 Vissa individegenskaper hos anställda i olika jobblönegrupper, medelvärden för åren 2008 2012. Andel nyanställda Andel som också studerar Andel unga (< 26 år) Andel kvinnor Andel utrikes födda Decil 1 0,08 0,11 0,24 0,69 0,25 Decil 2 0,06 0,11 0,20 0,64 0,20 Decil 3 0,04 0,07 0,20 0,52 0,13 Decil 4 0,03 0,07 0,14 0,61 0,16 Decil 5 0,04 0,05 0,11 0,50 0,15 Decil 6 0,03 0,05 0,07 0,51 0,13 Decil 7 0,03 0,05 0,09 0,43 0,12 Decil 8 0,02 0,03 0,04 0,42 0,11 Decil 9 0,02 0,06 0,03 0,39 0,14 Decil 10 0,01 0,02 0,01 0,32 0,17 Beskrivningen av jobblönegrupperna inleddes med en beskrivning av deras utbildningskrav vilket inte är detsamma som den utbildningsnivå som de anställda i dessa grupper faktiskt har. Hur utbildningsprofilerna ser ut redovisas i diagram 1. Inte oväntat är utbildningsnivån högre ju högre lönenivå jobbet har, men värt att notera är att eftergymnasiala utbildningar finns i alla jobblönegrupper och även i de fyra lägsta utgör de mellan 15 och 20 procent. Anställda med enbart förgymnasial utbildning finns också i alla grupper men, inte heller det oväntat, har de störst utrymme i låglönegrupperna. Emellertid krymper de lågutbildades andel i alla jobblönegrupper i takt med att äldre lämnar arbetsmarknaden. Data, som inte redovisas i någon tabell, visar att yngre lågutbildade utgör endast mellan två och tre procent i de lägsta jobblönegrupperna och finns nästan inte alls i högre jobblönegrupper. De som saknar gymnasieutbildning har mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden vilket visas av att deras andel av arbetssökande uppgår till inte mindre än xx procent. Diagram 1 Utbildningssammansättning av anställda i jobblönegrupper, medelvärden för åren 2008 2012. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Lång eftergymn. Kort eftergymn. Gymnasial Förgymnasial 8

Avsikten med denna genomgång har varit att visa att metoden att klassificera jobben efter deras lönenivå verkligen fångar viktiga skillnader i jobbens karaktär och att kraftiga selektionsmekanismer gör att det är stor olikhet mellan de anställda i de olika jobblönegrupperna. Låg och höglönejobb är också kategoriseringar som ofta används i debatten och därför har det även ett värde att beskriva hur dessa jobb skiljer sig från varandra. Mot polarisering men varför? Strukturförändringar på den svenska arbetsmarknaden har länge kunnat beskrivas i termer av vad som utmärker ett postindustriellt samhälle. De kvalificerade jobben har blivit allt fler och de okvalificerade har blivit färre. Denna idealtypiska utveckling kan dessutom ha förstärkts av den sedan 1950 och 60 talen utvecklade solidariska lönepolitiken med de återkommande låglönesatsningarna. Motivet med den politiken är både att åstadkomma jämnare lönespridning och att driva på strukturomvandlingen från låglönejobb mot verksamheter som kan betala högre löner. Det är också så utvecklingen kan beskrivas från omkring mitten av 1960 talet. År 1965 var det år då industrisysselsättningen var som störst (1,2 miljoner anställda). Det antalet har nu halverats och andra jobb har kommit i dess ställe. Korpi och Thålin (2010) beskriver den kraftiga tillväxten av jobb med höga kvalifikationskrav och lika kraftiga nedgången av jobb med låga kvalifikationskrav mellan åren 1974 och 2000. De bygger på surveydata och med utbildningskrav som grund för jobbklassificeringen. Samma bild ges av Åberg (2003) som studerar samma period men använder den metod som här beskrivits och med jobb klassificerade efter lönenivå. Dock verkar något ha hänt under perioden därefter. Med de registerdata och den metod som beskrivits har strukturförändingen under tre perioder studerats mellan åren 1997 och 2002, 2003 och 2007 samt 2008 och 2012. Till skillnad från den tidigare redovisningen av jobblönegrupper kommer fortsättningsvis kvintilindelning att användas i stället för decilindelning. Bilden blir då mera överskådlig men det främsta skälet är att det underlättar jämförelser med annan forskning då kvintilindelning är vad de flesta studier som använt denna metod har använt. Resultatet, som redovisas i diagram 2, visar att höglönejobben fortsatt att växa mer än andra jobb under alla tre perioder men det nya är att låglönejobben inte längre minskar och gradvis har de öka mer än jobben i mellanlöneskikten. Dessa data tyder på en förändring i polariserande riktning. 9

Diagram 2. Jobbstrukturens förändring mellan 1997 och 2012. 1,20 1,15 1,10 1,05 1,00 0,95 1997 02 2003 07 2008 12 0,90 0,85 Kvintil 1 Kvintil 2 Kvintil 3 Kvintil 4 Kvintil 5 Inledningsvis presenterades ett antal förklaringar till varför polariseringsmönster uppstått i andra länder. Frågan är om dessa förklaringar också gäller den polarisering som tycks gälla även den svenska arbetsmarknaden. De första och mest grundläggande, knappast förbigångna i någon studie på området, är teknisk förändring och globalisering. Den tekniska förändringens effekter har, som nämnts, uttryckts i SBTC och TBTC teorierna medan globaliseringens effekter inte förärats med några teoriakronymer. De empiriska studier som testat effekterna av båda dessa krafter gör det oftast på yrkesnivå. Problemet blir då att klassificera yrken efter den risk de löper för att ersättas med ny teknik eller för att det som de producerar skall tas över av andra, oftast lägre avlönade, i andra länder (offshoring) för att därefter studera om det faktiskt är dessa yrken som minskat. Goos, Manning and Salomons (2014) har i sina studier använt mått på båda dessa risker, nämligen Routine Task Intensity Index (RTI) och Offshorability index 3. Båda indexen är korrelerade med varandra och tillsamman samvarierar de relativt starkt med den omfattning som yrken minskat eller ökat. Men deras analyser visar också att yrken med hög risk att minska finns ansamlade inom tillverknings och kontorsjobb. I denna studie kommer därför teknik och globaliseringseffekten testas genom att specifikt studera hur antalet jobben förändrats i olika jobblönegrupper inom tillverknings och utvinningsindustrin samt inom kontorsjobben 4. Naturligtvis bidrar teknisk utveckling och även globalisering till jobbförändring inom andra områden och givetvis kan jobbförändring inom de valda sektorerna bero på andra faktorer än teknisk förändring eller globalisering, till exempel 3 RTI indexet är en modifierad variant av ett liknande mått som konstruerats av Autor, Levy and Murnane (2003) och Offshorability index utvecklades ursprungligen av Blinder and Kreuger (2013). Ett annat RTI index har senare konstruerats av Frey och Osborne (2013) som använder det för att predicera den framtida utvecklingen där de hävdar att 47 procent av alla jobb som finns idag i USA kommer att vara borta inom en snar framtid. Fölster (2014) har använt detta index för att förutsäga vad som kommer att hända på den Svenska arbetsmarknaden och kommit fram till att här kommer 53 procent av jobben kunna ersättas med ny teknik. 4 Jobben men näringsgrenskoder SNI2002=2 (före 2008) eller SNI2007=2 (efter 2007) samt jobb med SSYKod=411 419 utgör den operationella definitionen av dessa jobb. 10

konjunkturella faktorer och skiften i efterfrågemönster. Men det är ändå rimligt att anta, bland annat mot bakgrund av industrisektorns kraftiga produktivitetsökning och sysselsättningsmässiga tillbakagång sedan mitten på 1960 talet, att detta skett som en följd av teknisk utveckling och organisationsförändringar i dess spår. Alternativet, att fokusera på specifika yrken med varierande RTI och offshoreindex har också sina brister då dessa är rätt grova approximationer och tekniska förändringar som drabbar vissa enskilda jobb kan få indirekta effekter på andra jobb genom de organisationsförändringar teknikförändringen för med sig. Utifrån tidigare forskning förväntar vi oss att det skett en tillbakagång av jobb inom tillverkningsindustrin och bland kontorsjobb och att denna minskning varit störst i mellanlöneskikten under den tid som här studeras. Låglönejobben inom dessa sektorer har också försvunnit till följd av ny teknik och globalisering men den processen skedde före den period som här studeras. Men, som inledningsvis nämnts, har tidigare forskning om jobbstrukturens förändring också handlat om jobb som vuxit i antal och som därigenom kan ha minskat polariseringseffekten av nedgången inom industri och kontor men ökat den genom att ha bidragit till att såväl låglönesektorn som höglönesektorn vuxit. Dock har intresset i första hand riktats mot tillväxt av låglönejobb. Höglönejobbens tillväxt har länge varit närmast en självklarhet och så har man även betraktat minskningen av låglönejobben, men att de nu har börjat växa är något nytt som bör förklaras. Då har intresset riktats mot servicejobben, men vilka jobb som skall räknas in i den kategorin har varierat. Här skall en mycket bred definiton användas och en distinktion mellan två typer av servicejobb tillämpas. Den ena är helt enkelt jobb inom vård, omsorg och utbildning. Dessa är till allra största delen finansierade med offentliga medel och konsumtionen av tjänsterna i princip oberoende av individens ekonomi. Det som påverkar omfattningen av dem är därför till stora delar styrd av befolkningens åldersfördelning och befolkningstillväxt. Men också befolkningens önskemål, politiska prioriteringar och den offentliga sektorn resurser har naturligtvis betydelse i ett längre perspektiv. I det korta perspektivet torde dock de demografiska faktorerna betyda mest. Dessa jobb har i varje fall hittills inte i någon nämnvärd omfattning varit hotade av ny teknik eller globalisering. Av den totala sysselsättningen utgör de en betydande och växande andel. De finns utefter hela jobblöneskalan och kan därför mycket väl ha bidragit med ett tillskott av såväl låglönejobb som jobb högre upp på jobblöneskalan. Den andra typen servicejobb som är av intresse för att förklara tillväxt av låglönejobb är de som betjänar kunder på till exempel restauranger, på kaféer, i affärer och bensinstationer eller utför städning i hem och andra lokal samt hushållstjänster av olika slag. Tillväxt av sådana jobb ligger bakom låglönejobbens tillväxt i USA, Tyskland med flera länder och frågan är om de också är så i Sverige. En sammanfattande benämning för dessa jobb får helt enkelt bli lågbetalda servicejobb 5. Jobb som varken tillhör tillverkning, utvinning, kontor, vård, omsorg, utbildning eller lågbetalda servicejobb igår också i diagram 3 och har där getts benämningen andra jobb. Diagrammet visar hur dessa olika jobbtyper har utvecklats mellan 1997 2012 6. 5 De jobb som i analysen definierats som lågbetalda servicejobb är de som har följande SSYKoder: 422, 512, 514, 522, 912, 913 och 919. Vård, omsorg, utbildning definieras med SSYKoderna: 222, 223, 249, 322 324, 346, 513, 231 235, 331, 332. 6 Beräkningen av hur varje jobb har utvecklats har gjorts för varje tidsperiod för sig, men i diagrammet har förändringarna inom varje period summerats för ge en sammanhängande bild för hela tidperioden. 11

Diagram 3 Förändring av antalet jobb i jobblönegrupper mellan 1997 och 2012. A n t a l j o b b 200000 150000 100000 50000 0 50000 100000 K1 K2 K3 K4 K5 Jobblönegrupper Tillverkning, utvinning, kontorsarbete Lågbetalda servicejobb Vård, omsorg, utbildning Andra jobb Diagram 3 ger ett tydligt stöd för den betydelse som de studerade faktorerna har för den strukturomvandling som skett på den svenska arbetsmarknaden. Industri och kontorsjobb har minskat i alla jobblönegrupper utom den högsta. Det är ett indirekt stöd för att den tekniska förändringen haft en omstrukturerande effekt på samma sätt i Sverige som i andra postindustriella länder. Jobb inom vård, omsorg och utbildning har bidragit till en jobbtillväxt i alla jobblönegrupper, särskilt i den andra kvintilgruppen. Antagligen beror det på demografiska förändringar och att dess jobb i liten utsträckning riskerar att flyttas till andra länder eller ersättas av maskiner. Tillväxten av dessa jobb och av kategorin andra jobb har i mellanlöneskiktet balanserat nedgången inom kontor och industri. Den kraftigaste jobbökningen finner man bland de icke specificerade jobben inom de två högsta jobblönegrupperna. Tittar man närmare på vilka jobb det rör sig om så finner man inte oväntat yrkeskodsbeteckningar som dataspecialister, företagsekonomer, drifts och verksamhetschefer, ledningsarbete i företag och myndigheter, jurister, säljare, inköpare, mäklare. En indikation på varför låglönegruppen ökat ges också i diagram 1, men först bör nämnas att ökningen har dämpats något därför att låglönejobb inom främst kontorssektorn har minskat. Kategorin ospecificerade låglönejobb har dock ökat. I gruppen finns många olika yrkeskategorier som täcker jobb som maskinoperatörer, renhållningsarbetare, vissa byggnadsarbetare, medhjälpare inom jord och skogsbruk, trädgårdsarbetare, handpaketerare m.m. Ingen enskild yrkesgrupp har ökat särskilt mycket. Det är svårt att här hitta något mönster. Men, som väntat är det lågbetalda servicejobb som svarar för den största ökningen och om man följer Morettis analys av detta så skulle man förvänta sig att lågbetalda servicejobb skulle vara som störst (eller ökat mest) i städer där andelen höginkomsttagare är stor (eller ökat mest). 12

Tabell 4. Relativ förändring av lågbetalda servicejobb, alla jobb, höglönejobb mellan 1997 och 2012 samt andelen höglönejobb i storstäder, större städer och övriga delar av landet 2912. Procentuell förändring av antalet jobb 1997 2012 Procentuell andel jobb 2012 Alla jobb Lågbetalda servicejobb Höglönejobb Höglönejobb Lågbetalda servicejobb Storstäder 28% 63% 24% 31% 14% Större städer 20% 42% 4% 19% 12% Övriga landet 7% 6% -11% 14% 10% Tabell 4 visar att de lågbetalda servicejobben ökat mycket kraftigare i storstäderna än i övriga landet och att utvecklingen i de större städerna ligger däremellan 7. Det är också i storstäderna höglönejobben haft den kraftigaste ökningen och andelen höglönejobb är där dubbelt så hög som i övriga landet där de faktiskt minskat i antal. Den starka samvariationen mellan förändringarna av alla jobb, lågbetalda servicejobb och höglönejobb visar att detta är en samlad urbaniseringseffekt. Att höglönejobben utgör en så stor andel av jobben i storstäderna bidrar säkert till att höja efterfrågan på lågbetalda servicejobb, vilket bland annat indikeras av att RUT avdrag utnyttjas oftare i områden med hög medelinkomst än i områden med låg. Men efterfrågan på dessa jobb drivs i storstäderna också upp av att de är centra för handel, administration och nöjen och drar till sig turister och besökare från andra delar av landet vilket skapar jobb inom detaljhandel, hotell, restaurang mm. Urbaniseringen i sig driver på polariseringen. Det verkar till och med vara så att urbaniseringen är en av de viktigaste faktorerna bakom polariseringens utveckling. Det är endast inom storstäderna som en tydligt polariserad jobbstruktur etablerats och där dominansen av höglönejobb är mycket kraftig. I större städer är jobbstrukturen relativt jämn medan övriga landet utmärks av en mycket låg andel höglönejobb (Diagram 4). Det är där man finner de av ny teknik fortfarande hotade jobben. 7 Kommunindelningen bygger på den klassificering som används av Kommuner och Landsting. Storstäder utgöras av kommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Större städer är följande kommuner: Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Kalmar, Karlskrona, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Hässleholm. Halmstad, Varberg, Uddevalla, Trollhättan, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Sundsvall, Örnsköldsvik, Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå. 13

Diagram 4. Jobbstrukturen i storstäder, större städer och övriga landet 2012. 0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 Storstäder Större städer Övriga landet 0,05 0 K1 K2 K3 K4 K5 Vad spelar lönen för roll? Enligt gängse ekonomiska principer borde man förvänta sig att när efterfrågan inom ett område växer så växer också efterfrågan den arbetskraften vilket i sin tur tenderar att driva upp lönerna. Som nämnts så visar Autor och Murnane (2013) att de personliga servicejobbens tillväxt i USA också resulterat i större löneökningar för dem än vad som varit fallet för jobben i mellanlöneskikten. I botten borde då ha legat en ökad efterfrågan på de personliga tjänster som jobben producerat, samt en viss lönedrivande konkurrens om arbetskraften. Wright och Dwyer (2003, s.316 317), däremot, lägger också förklaringen till låglönejobbens tillväxt på efterfrågeökning men menar att invandringen och den stora tillgången på människor som varit villiga att ta dessa jobb till mycket låga löner bidragit till att de kunnat växa utan att lönerna höjts. I Sverige har det också, under den tid som här studerats, funnits god tillgång på personer som varit tillgängliga för jobb inom låglönesektorn. Utbildningskraven är låga och för lågutbildade, många av dem utrikesfödda, är dessa jobb tänkbara alternativ. De utgör en mycket stor andel av de som i arbetsförmedlingens statistik benämns som utsatta grupper och som på senare utgjort omkring 60 procent av de arbetssökande. Men också personer i utbildning eller sådana som inte kunnat få jobb som motsvarat deras utbildning kan vara intresserade av sådana låglönejobb. En närmare granskning av vilka som har dessa jobb visar till exempel att inom de lågbetalda vård, omsorg och utbildningsjobben har nu 25 procent utbildning utöver gymnasieexamen, Inom lågbetalda servicejobb var motsvarande siffror 17 procent. I slutet av 1990 talet var dessa siffor hälften så stora. Andelen utrikesfödda bland vård, omsorg och utbildningsjobb har sedan dess ökat från 12 procent till 19 procent och inom lågbetalda servicejobb har det skett en ökning från 14 procent till 32 procent. De lågutbildades andel har däremot sjunkit, från 15 procent till 8 procent inom vård, omsorg och utbildning och från 34 till 22 inom lågbetalda servicejobb. Kvinnodominansen inom dessa två jobbgrupper mar minskat något men är fortfarande 14

kraftigt kvinnodominerade med omkring 80 procent kvinnor inom vård, omsorg och utbildning och 70 procent inom de lågbetalda servicejobben. Någon marknadsdriven press uppåt på lönerna har det knappast varit fråga om men däremot hade man kanske kunnat förvänta sig en press nedåt på lönerna bland låglönejobben därför att tillgången på arbetskraft varit god men också på grund av de genomgripande reformer som genomförts efter regeringsskiftet 2007. Några viktiga inslag i den politiken var att ta bort avdrag för fackföreningsavgifter, öka egenavgifterna till a kassan och relatera deras storlek till arbetslösheten inom kassornas område, sänka a kassersättningarna och skärpa kraven för att få a kassa, skärpa kraven i sjukförsäkringen och införa jobbskatteavdrag. Allt detta förväntades sänka reservationslönerna, öka arbetsviljan och stimulera sökaktiviteten bland arbetslösa vilket kan förväntas ha få dem att acceptera jobb till lägre löner än vad de annars skulle ha gjort. Lönerna borde då ha sänkts, eller i varje fall inte ökat, inom områden med överskott på arbetskraft, det vill säga låglönejobben. Diagram 5 visar hur relativlönerna utvecklats för låglönejobben. Diagram 5. Löneutvecklingen för fyra jobbkategorier inom jobblönegrupp K1 mätt som gruppernas medianlön i förhållande till medianlönen i jobblönegrupp K2 för perioden 1997 2012. 0,98 Andel av medellön i jobblönegrupp K2 0,96 0,94 0,92 0,90 0,88 0,86 0,84 0,82 0,80 Tillverkning, utvinning, kontorsarbete Vård, omsorg, utbildning Lågbetalda servicejobb Andra jobb Diagram 5 visar att inom de jobb som betytt mest för låglönejobbens tillväxt, vård, omsorg och lågbetalda servicejobb, har relativlönerna sjunkit något mellan 1997 och 2003 men därefter har de i stort sett legat stilla. Man bör även observera att de förändringar av månadslönen som förekommer i diagrammet endast rör sig om några få procentenheter och att en procentenhet för de här studerade grupperna motsvarar i 2012 års penningvärde cirka 200 kr. 15

Orsaken till att relativlönerna förblivit oförändrad har sannolikt med det fortsatt starka fackliga inflytandet på lönebildningen att göra, men den intressanta observationen är att tillväxten av låglönejobb uppenbarligen har kunnat ske utan att relativlönerna ändrats. Grundorsaken ät rimligen en ökad efterfrågan och god tillgång på arbetskraft. Sammanfattande slutsats Huvudresultatet av den analys som här presenterats är att den svenska arbetsmarknaden utvecklats i polariserande riktning efter att under decennierna före millennieskiftet ha utmärkta av uppgradering. Analysen bygger på ett datamaterial som skiljer sig på viktiga punkter ifrån de som använts i många andra liknandestudier. De bygger på registerdata där jobb och inte individ utgör analysenhet vilket är fallet i alla andra studier. Varje år innehåller databasen en mycket stor andel av alla jobb. Nyckelvariabeln, lön, bygger på uppgifter från arbetsgivaren enligt en tydlig definition av vad som skall innefattas i lönebegreppet. Alla löner har räknats om till månadslön. Här ingår inte jobb med någon form av lönebidrag och inte heller sker någon dubbelräkning av jobb som kan ske i t.ex arbetskraftsundersökningar, där även långtidsfrånvarande räknas som anställda på visst jobb vilket också den som vikarierar på samma jobb gör. En annan skillnad är att alla jobb vid mättillfället räknas, inte bara det som är individens huvudsakliga jobb. För personer med flera jobb räknas alla jobben. För att testa om sådana skillnader möjligen kan leda till ett annat strukturomvandlingsmönster än ifall andra definitioner av jobb tillämpats har strukturförändringen analyserats genom att använda LISA databasen. Den innehåller årliga uppgifter om samtliga individers löneinkomster. Jobbet definieras där som den under året största arbetsinkomstkällan för individen. Löneuppgifter saknas i LISA men med kännedom om yrkes och näringsgrenskod för dessa jobb har de kunnat placeras in i jobblöneskalor på samma sätt som i den tidigare redovisade analysen och som baserats på lönestrukturdata. Resultatet blev ett likadant strukturomvandlingsmönster fast med något tydligare polarisering. Drivkrafterna bakom denna polarisering verkar i stort sett vara desamma som i andra länder. Den främsta faktorn är utan tvekan den tekniska utvecklingen. Mycket av forskning om polarisering har inriktats på att mer i detalj visa detta och särskilt identifiera vilka yrken som har drabbats mest av ny teknik. Emellertid är strukturomvandlingsprocesser nettoeffekter av flera förändringsmönster som inte alla går åt samma håll. I denna studie har det varit möjligt att belysa just några betydelsefulla förändringsmönster vid sidan av de som teknikutveckling orsakat. För det första har vård, omsorgsoch utbildningsjobb förändrats till stor del som en effekt av demografiska faktorer. För det andra har personliga tjänstejobb drivits fram av ökad efterfrågan på dem, troligen som en följd av stora inkomstskillnader, livsstilsformer samt omfattande turism och affärsliv i växande urbana miljöer. Just denna koncentration av polarisering till storstäder är något som tidigare forskning inte lyft fram. Slutligen är det intressant att konstatera att trots de specifika särdrag i den svenska modellen verkar strukturomvandlingen så som definierats här vara av samma karaktär som i länder utan dessa särdrag. 16

Referenser Adermon, A., Gustavsson, M. (2014). Job Polarization and Task Biased Technological Change: Evidence from Sweden, 1975 2005. Scandinavian Journal of Economics, Forthcoming. Autor, D. and Dorn, D. (2013) The Growth of Low Skill Service Jobs and the Polarization of the US Labor Market, American Economic Review, 103(5):1553 1597. Autor, D., Levy, F. and Murnane, R.J. (2003) The Skill Content of Recent Technological Change: An Empirical Exploration, Quarterly Journal of Economics, 118(4):1279 1333. Autor, D.H., L. F. Katz, and M. S. Kearney (2006) The Polarization of the U.S. Labor Beaudry P., Green D.A., and Sand B.M. (2013) The Great Reversal in the Demand for Skill and Cognitive Tasks, NBER Working Paper No. 18901. Blinder, A.S. and Krueger, A.B. (2013) Alternative measures of Offshorability: A Survey Approach, Journal of Labor Economics 31(2):97 128. Dwyer R.E. (2013) The Care Economy? Gender, Economic Restructuring, and Job Polarization in the U.S. Labor Market, American Sociological Review, 78(3):390 416. Fernández Marcías E, Hurley H och Storrie D, (2012) Transformation of the Employment Structure in the EU and USA, 1995 2007, Palgrave Macmillan. Frey, C.B. and Osborne, M.A. (2013). The Future of Employment: How Susceptible are Jobs to Computerisation? September 17, University of Oxford. Goos, Marten, Alan Manning, and Anna Salomons (2009). Job Polarization in Europe. American Economic Review: Papers and Proceedings 99:58 63. Goos, Marten, Alan Manning, and Anna Salomons (2014) Explaining job polarization: routin biased technological change and offshoring, American Economic Review, 104(8):2509 2526. Kalleberg, A. L. (2011) Good Jobs, Bad Jobs: The Rise of Polarized and Precarious Employment Systems in the United States, 1970s to 2000s. New York: Russell Sage. Korpi, T. and Thålin M. (2010) Changing work life inequality in Sweden: globalization and other causes in eds. Blossfeld, H P. and Hofäcker D. XXXXXXX, Palgrave MacMillan. Market. American Economic Review: Papers and Proceedings 96:189 94. Moretti, E. (2010). Local multipliers, American Economic Review, 100, 1 7. Moretti, E. and Thulin, P. (2013). Local multipliers and human capital in the United States and Sweden, Industrial and Corporate Change, 22 (1): 339 362. Nedelkoska, N. (2013) Occupations at risk: job tasks, job security, and wages, Industrial and Corporate Change 22(6):1587 1628. Oesch D. (2013) Occupational Change in Europe How Technology & Education Transform the Job Structure, Oxford University Press. Oesch D. and Menes R. (2011) Upgrading or Polarization? Occupational Change in Britain, Germany, Spain and Switzerland, 1990 2008, Socio Economic Review, 9(3):503 532. Wright, E.O. and R.E. Dwyer (2003) The Patterns of Job Expansions in the USA: A Comparison of the 1960s and 1990s, Socio Economic Review, 1(3):289 325. Åberg, R (2003) Unemployment persistency, overeducation and employment chances of the less educated, European Sociological Review, 19(2):199 216. Åberg, R (2004) Vilka jobb har skapats på den svenska arbetsmarknaden de senaste decennierna? Ekonomisk debatt, nr 5. Åberg, R. (2013) Tjugohundratalets arbetsmarknad: fortsatt uppkvalificering eller jobbpolarisering? Ekonomisk Debatt, s.6 15. 17