Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Mexico 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Mexiko har under de senaste åren gjort stora framsteg när det gäller att värna om respekten för de mänskliga rättigheterna (MR). Från att tidigare ha förnekat interna MR-problem och avfärdat kritik utifrån som en inblandning i interna angelägenheter, har Mexiko under senare år välkomnat samarbete och dialog med FN och andra internationella organ för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i landet. Regeringen har också genomfört institutionella förändringar i syfte att främja arbetet med de mänskliga rättigheterna och inom flera ministerier och myndigheter har särskilda enheter för mänskliga rättigheter upprättats. I juli 2006 valdes Felipe Calderón Hinojosa från det regerande partiet PAN ( Partido de Acción Democrática) till president i ett val med knapp marginal. Den förlorande vänsteroppositionen har fört fram anklagelser om valfusk men oberoende observatörer har betecknat valet som generellt korrekt genomfört. Calderón har i uttalanden lovat att följa den inslagna vägen vad gäller engagemanget för de mänskliga rättigheter nationellt och internationellt. Trots ambitiösa föresatser på MR-området, kvarstår dock problem. Dessa bottnar bland annat i en omfattande och tilltagande kriminalitet och brottslighet, en bristande rättsäkerhet samt i en utbredd korruption och förekomst av straffrihet. Mexiko har Latinamerikas näst högsta (efter Chile) inkomst per capita (7 593 USDmen är trots framsteg fortfarande ett land kännetecknat av iögonfallande inkomstklyftor och skillnader i regional utvecklingsnivå. Av landets befolkning på cirka 106 miljoner anses drygt 40 procent leva under fattigdomsstrecket och hälften av dessa i extrem fattigdom (under två USD per dag).
Sammantaget kan dock sägas att MR-situationen i Mexiko trots omfattande tillkortakommanden - är på väg att förbättras. Regeringens politik har bland annat resulterat i bildandet av en Nationell Kommission för Mänskliga Rättigheter och upprättandet av ett UNHCHR- kontor i Mexico City. Genom det tekniska samarbetet mellan Mexiko och UNHCR har bland annat en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter upprättats som till delar baseras på UNHCHR:s diagnos från 2003 över MR-situationen i Mexico. De mänskliga rättigheterna är således idag föremål för en helt annan debatt än tidigare. Dödsstraffet som inte använts sedan 1961 avskaffades formellt 2005. 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer. Mexiko har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter; Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), ratificerades 1981. Mexiko ratificerade det första tilläggsprotokollet om enskild klagorätt 2002, men det andra tilläggsprotokollet om avskaffandet av dödsstraff)har inte undertecknats Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), ratificerades 1981. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD), ratificerades 1975. Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW), ratificerades 1981, samt dess protokoll om enskild klagorätt ratificerat år 2002. Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), ratificerades 1987. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades 2005. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades 1990, samt dess två protokoll om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi som ratificerades år 2002. Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 ratificerades båda den 7 juni 2000.
3 Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) ratificerades 2005. Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter samt tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Återrapportering till FN:s konventionskommittéer uppfylls i huvudsak, dock med viss eftersläpning till vissa kommittéer. För närvarande är 5 rapporter försenade. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det allmänna säkerhetsläget i Mexiko har försämrats under året. Vid sidan av det kriminella våldet finns två händelser som förtjänar särskild uppmärksamhet: Den 3 och 4 maj 2006 skedde våldsamma sammandrabbningar mellan olika polisstyrkor (både federala och delstatliga) och gatuförsäljare stödda av organisationen Frente de Pueblos en Defensa de la Tierra (Fronten för folks försvar av jorden ), i byn San Salvador Atenco, i delstaten Mexico i närheten av Mexico City. Bakgrunden till oroligheterna var dels nya regler som begränsade den traditionella gatuförsäljningen av blommor dels att gatuförsäljarna tidigare med våld hade avhysts från sina försäljningsplatser av polis. Sammandrabbningarna resulterade bl.a. i två dödsoffer och ett knappt 50-tal rapporterade fall av sexuellt ofredande och våldtäkter. Anklagelser om polisbrutalitet och att uppemot 200 godtyckliga frihetsberövande har skett i samband men sammandrabbningarna harförts fram av människorättsgrupper. Händelserna har också varit föremål för en undersökning av den Nationella Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (CNDH). Även under tidigare år har stora sociala konflikter utspelat sig byn San Salvador Atenco. År 2002 motsatte sig invånarna i byn regeringens planer på att bygga av en ny internationell flygplats för Mexico City i områdena kring byn. I delstaten Oaxacas huvudstad har oroligheter pågått under sommaren och hösten 2006 som resultat av en utdragen lärarstrejk som sedermera utvecklades till en politisk kamp med kategoriska avgångskrav mot den sittande guvernören i delstaten. Sammandrabbningar mellan polis, såväl federal som delstatlig, och demonstranter har resulterat i nio dödsfall, omfattande gripanden och även uppgifter om försvunna personer.
Många invånare i Oaxaca samt MR-organisationer har anklagat civilklädd polis för att stå bakom övergreppen och skottlossningarna mot demonstranter. Även dessa händelser undersöks av CNDH. Den mexikanska grundlagen förbjuder tortyr. Det förekommer dock att enskilda poliser använder sig av tortyr och våld bland annat i samband med brottsutredningar. Enligt Amnesty International är bruket av tortyr i syfte att framtvinga brottsbekännelser utbrett i Mexiko. Det har också förekommit att läkare, åklagare, försvarsadvokater och domare inte rapporterat tortyranklagelser, vilket möjliggjort att bevis framtvingade under tortyr använts i rättegångar. MR-organisationer påtalar även ett bristande engagemang från den federala regeringens sida för att förhindra eller straffa dessa övergrepp. Delar av Mexiko är hårt drabbade av kriminalitet. I synnerhet huvudstaden, Mexico City lider av en internationellt sett mycket hög brottslighet. Kidnappningar, mord, våldtäkter, expresskidnappningar och väpnade överfall är vardagshändelser. Att finna exakta siffror över utförda kidnappningar är svårt då expresskidnappningarna oftast registreras som rån och de välplanerade långtidskidnappningarna sällan anmäls för att inte utsätta den kidnappade för större fara. De mexikanska fängelserna är av undermålig standard, ofta utnyttjade långt över sin kapacitet, och i många fall utgångspunkter för grov organiserad brottslighet. Enligt rapporter från den Nationella Kommissionen för Mänskliga Rättigheter styr maffiastrukturer bestående av grupper av privilegierade interner i realiteten ofta förehavandena och de övriga internernas liv. Det rör sig om insyn och makt över minsta detalj i behandlingen av enskilda interner till kontroll över den från fängelserna organiserade narkotika-, vapen- eller sexhandeln. Även personal, inklusive fängelseledningarna, har anklagats för delaktighet och involvering i dessa olagliga strukturer. Detta sker dels genom att personalen accepterar och ser genom fingrarna på det som pågår, och dels genom att själva delta i övergrepp i form av inhumana bestraffningar, misshandel, sexuella övergrepp och delaktighet i sex- och narkotikahandel. På grund av utbredd korruption finns i princip allt att tillgå i mexikanska fängelser för den som kan betala. De som saknar materiella resurser är dock ofta beroende av ekonomiskt och materiellt stöd från anhöriga. 4. Dödsstraff Dödstraff som inte verkställts sedan 1961 - avskaffades i mexikansk lagstiftning den 21 april 2005. Landets kongress beslutade enhälligt att dödsstraffet skulle ersättas med fängelsestraff om 30 till 60 år. 4
5 Viktigt i sammanhanget är att det finns ett antal mexikanska medborgare dömda till döden i USA. Den mexikanska regeringen har hävdat att dessas konsulära rättigheter inte har respekterats. Ett uppmärksammat domslut från den Internationella domstolen i Haag i mars 2004 gav Mexiko rätt i frågan. Domstolen menade att USA inte hade levt upp till Wienkonventionen om konsulära förbindelser och ålade USA:s regering att se över de 51 fall av dödsdömda mexikanska medborgare i landet. Mexiko tillhör de länder som kan beräknas stödja aktioner i internationella fora mot dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Mexikansk polis har anklagats för godtyckliga frihetsberövanden, inte sällan i samband med jordkonflikter, demonstrationer och strejker i de minst utvecklade delstaterna (se punkt 3). Hot mot MR- och miljöaktivister har rapporterats under de senaste åren och enligt Amnesty International rör det sig om ett utbrett problem. De händer att de ansvariga inte ställs till svars; ett bristande myndighets intresse anges ofta som en orsak. De mexikanska medborgarna är inte pålagda reserestriktioner vad gäller in eller utresa till/från det egna landet. Medborgarna kan få pass utan större administrativa svårigheter. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Den bristfälliga MR-situationen i landet tillskrivs ofta den otillräckliga rättssäkerheten, särskilt det illa fungerande rättssystemet, den mycket låga tilltron till polisväsendet och den utbredda förekomsten av korruption och straffrihet. Det mexikanska rättsväsendet är formellt självständigt. Det anses dock i många avseenden vara ineffektivt, otidsenligt och till viss del korrupt. Presidenten och guvernörerna utser domarna,. vilket kan ge upphov till korruption då politiska intressen kan få betydelse. Ett annat problem är lägre domstolspersonals relativt låga löner (domare däremot anses vara välavlönade), vilka kan bli ett incitament till korruption. Det mexikanska polisväsendet anses generellt lida av allvarliga korruptionsproblem. och en inte oansenlig grad av samröre mellan
representanter för myndigheter och narkotikakarteller uppges förekomma. Korruptionen inom myndigheter och polis på delstatsnivå är i sig ett problem som den federala regeringen har svårt att komma tillrätta med. 6 Ett viktigt steg för att förbättra öppenheten mellan myndigheter och medborgare var dock införandet av en transparenslagstiftning 2002. Denna lag förskriver att regeringen, kongressen och de federala myndigheterna i princip skall lämna ut all information till medborgarna. Det finns åtskilliga institutioner i Mexiko dit enskilda medborgare kan vända sig för att anmäla brott mot mänskliga rättigheter, däribland den Nationella Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (CNDH) som är en slags ombudsmannamyndighet.cndh vars ordförande utses av senaten, är en självständig offentlig organisation, som ansvarar för att bevaka, främja och sprida information om de mänskliga rättigheterna. Till uppgifterna hör även att göra uppdateringar av kommissionens internationella frågor i samarbete med enskilda organisationer, andra MR-ombudsmän och internationella aktörer på området. CNDH har under senare år fått en alltmer oberoende ställning från staten. Enligt en ny lag är straffbarhetsåldern 18 år i samtliga delstater. 7. Straffrihet En otillräcklig rättssäkerhet, inklusive förekomsten av straffrihet anses vara en av de bakomliggande orsakerna till att brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer i Mexiko. Generellt sett underlåter inte mexikanska domstolar att lagföra och bestraffa brott begångna av myndighetsrepresentanter, men det förekommer dock. Framförallt militärer åtnjuter i hög grad straffrihet. Ansvarig för att utreda MR-brott som begåtts under tidigare regeringar är en särskild åklagarmyndighet (Fiscalía Especial para Movimientos Sociales y Políticos del Pasado, Femospp) som regeringen tillsatte år 2002. Femospp har fått viss kritik för att inte ha ingripit tillräckligt kraftfullt mot straffrihet. Röster har därför höjts för tillsättandet av en sanningskommission för att utreda fallen av förföljelse, försvinnande och mord som inträffat tidigare. Anledningen till att främst militärer åtnjuter straffrihet är att deras fall tas upp i militärdomstolar där utredningar visserligen startas men ofta läggs ner lika snabbt. Enligt FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Mexiko beror detta på bristande transparens, effektivitet och kompetens, särskilt i delstaterna. MR-organisationer har påpekat att det är hög tid för Mexiko att verkställa de upprepade uppmaningarna från FN och MR-organisationer som kräver begränsningar i den militära domsrätten och att MR-brott begångna av militärer mot civila i stället utreds av civila domstolar.
Under året har det rapporterats om övergrepp av militärer mot indiansamhällen (i exempelvis delstaten Guerrero) utan att vederbörlig utredning skall ha skett från myndighetshåll. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. I Mexiko föreligger inga formella begränsningar vad gäller yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfrihet eller rätten att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer. MR-organisationer vittnar om att debattklimatet förbättrats under senare år och särskilt den mexikanska huvudstadspressen har utvecklats till en frispråkig kritiker och aktiv förespråkare när det gäller att påtala oförrätter eller missförhållanden. Den mexikanska lagstiftningen är dock sträng vad gäller ärekränkning och förtal, vilket ibland lär ha hämmande verkan på yttrandefriheten. Framstegen vad gäller yttrandefriheten undergrävs dock av de många journalistmorden. Enligt organisationen "Reportrar Utan Gränser," var Mexiko under 2005 det land i Latinamerika i vilket flest journalister dödades på grund av sin yrkesutövning. Samtliga journalister som mördats uppges ha arbetat mot narkotikakartellerna eller den organiserade brottsligheten. Under 2006 fortsätter Mexiko att ligga i topp efter det att fyra journalister hittills mördats. En uppmärksammad händelse i mexiko under 2006 med bäring på press- och yttrandefrihet men också, i sak, vad gäller utnyttjande av barn och kvinnor, är fallet med en känd journalist, tillika feminist och MR-aktivist och effekterna av hennes påstådda avslöjanden om barnpornografi och politisk korruption i en bok publicerad 2005. Saken blev hetaste mediastoff efter att en bandinspelning mellan guvernören i Puebla, och en mexikansk affärsman med libanesiskt ursprung, offentliggjordes i februari. Enligt denna bandupptagning framgick att guvernören och den mexikanske affärsmannen planerade att gemensamt agera mot journalisten, formellt under lagens råmärken inom ramen för den mexikanska lagstiftning som gäller för förtal och ärekränkning. Emellertid föreföll det dock i praktiken handla om en iscensatt komplott innehållande såväl fysiska hot och juridisk förföljelse i syfte att få journalisten att bl.a. dra tillbaka sina utpekanden av den mexikanske affärsmännen som en av huvudmännen bakom en pedofil- och barnpornografiliga med bas i Cancun i sydöstra Mexico. Den federala regeringen har förklarat sig medveten om situationens allvar och utlovat åtgärder. Bland annat har regeringen framfört att en särskild åklagarmyndighet för den här typen av brott mot journalister skall tillskapas 7
8 och att man avser att utreda möjligheterna att betrakta mord på journalister som ett federalt brott. Kyrkan är skild från staten och religionsfrihet råder. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna I juli 2006 valdes Felipe Calderón Hinojosa från det regerande partiet PAN ( Partido de Acción Democrática) till president i Mexiko i ett val med knapp marginal. Den förlorande vänsteroppositionen har fört fram anklagelser om valfusk men oberoende observatörer har betecknat valet som generellt korrekt genomfört. Calderón har i uttalanden lovat att följa den inslagna vägen vad gäller engagemanget för de mänskliga rättigheter nationellt och internationellt. Mexiko är en federal republik, bestående av 31 delstater samt huvudstadsområdet, Distrito Federal. I varje delstat sitter en guvernör med en mandattid på sex år. Formellt har delstaterna långtgående självstyre, men i praktiken är dock styret relativt centraliserat till den federale presidenten som har omfattande inflytande. Presidenten, som även är regeringschef och överbefälhavare,väljs på sex år utan möjlighet till omval. Kongressen, som är det lagstiftande organet, består av två kamrar. Den första kammaren är senaten med 128 ledamöter valda på sex års mandat. Den andra utgörs av deputeradekammaren med 500 ledamöter utsedda i allmänna och direkta val vart tredje år i en blandning av proportionella val och majoritetsval.. En kongressledamot kan omväljas först efter ett uppehåll på en mandatperiod. Det råder ingen formell skillnad mellan kvinnors och mäns valbarhet. Få kvinnor har dock en framskjuten plats i mexikansk politik. Av regeringens 20 ledamöter återfinns fyra kvinnor, däribland utrikesministern. Av kongressens totalt 628 medlemmar är för närvarande 135 kvinnor, vilket innebär en klar ökning från inledningen av den förra presidentperioden (2000), då antalet var 107. Inget av de större politiska partierna har en kvinnlig ordförande. Av drygt 53 000 tjänstemän på hög eller mellannivå inom den federala förvaltningen är cirka 14 000 kvinnor. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Generellt sett förekommer det inte någon diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt. Rätten att organisera sig fackligt är
9 inskriven i konstitutionen. Ungefär 26 procent av den totala arbetskraften är fackligt ansluten. Relativt låga officiella arbetslöshetstal (knappt 4 procent) döljer omfattande arbetslöshets- och undersysselsättningsproblem. Den informella sektorn spelar en väsentlig roll i ekonomin och på arbetsmarknaden, i synnerhet för de mest marginaliserade delarna av befolkningen. Arbetstillfällen inom den informella sektorn ökar snabbt och enligt uppgift arbetar 20 miljoner mexikaner inom denna sektor, vilket är en anmärkningsvärt hög siffra då antalet officiellt sysselsatta ligger på knappt 40 miljoner. Denna ökning beror främst på en otillräcklig sysselsättningstillväxt inom den formella sektorn i kombination med det ökande antalet ungdomar som varje år söker sig till arbetsmarknaden. Minimilönen i Mexico City är för närvarande cirka 50 pesos (knappt 5 USD) om dagen, vilket är långt ifrån tillräcklig för att komma i närheten av en rimlig levnadsstandard. En industriarbetare kan dock tjäna 3-4 gånger minimilönen. En städerska eller vaktpersonal tjänar ungefär 3000 pesos (knappt 300 USD) i månaden. Långa arbetsdagar är vanliga och arbetsveckan är oftast sex dagar. Den mexikanska fackföreningsrörelsen anses relativt välutvecklad. Dess legitimitet och effektivitet har under senare år dock alltmer kommit att ifrågasättas. De anklagas för korruption och ledarna kritiseras för att underordna sig politiska intressen på bekostnad av fackföreningsmedlemmarna. De officiellt erkända fackföreningarna kvarstår till stor del under politisk inflytande och används ofta för att förhindra upprättandet av självständiga fackföreningar, eller för att driva igenom beslut från en företagsledning eller från politiskt håll. Brott begångna av dessa fackföreningar eller deras ledarskap utreds sällan. Mexiko har ratificerat sex av ILO: s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. De konventioner som ännu inte är ratificerade är nr. 98 om föreningsfrihet och förhandlingsfrihet, och nr. 138 om minimiålder under förbud mot barnarbete. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den utbredda fattigdomen och den ojämlika inkomstfördelningen utgör en stor utmaning för Mexiko. Den mexikanska regeringen har under senare år satsat allt mer på de sociala utgifterna. Ett speciellt bidragsprogram finns för de mest utsatta familjerna. Den nyligen valde presidenten Felipe Calderón har i sin presidentkampanj fört fram planer på en förbättrad hälsovård; framför allt när det gäller barn- och mödravård.
10 Hälsovårdsutgifterna utgör 6,5 procent av Mexikos BNP. Detta är lägre än OECD: s snitt på 8,9 procent vilket innebär att Mexiko hamnar bland de länder i OECD som lägger minst resurser på sjukvård. Anmärkningsvärt är den stora andelen privata sjukvårdsutgifter som inte täcks av försäkringar ( 52 procent). Trots stora ansträngningar att förbättra socialförsäkringssystemet står ännu en stor del av befolkningen utan möjligheter till adekvat sjukvård. Den välbeställda delen av befolkningen utnyttjar undantagslöst privat sjukvård av hög standard. Fem procent av befolkningen är undernärd. Ungefär åtta procent av de mexikanska barnen under fem år är underviktiga. 12. Rätten till utbildning Utbildning är ett annat av den nya presidenten Calderóns prioriterade områden. År 2003 gick 5,9 procent av BNP till utbildning vilket för första gången översteg OECD-ländernas snitt (5,6 procent). Högre utbildning prioriteras och subventioneras högt i förhållande till grundutbildning. Även om skillnaden mellan vad som satsas på grundskole- och universitetsutbildning har minskat är det fortfarande den största inom OECD. Den obligatoriska utbildningen är nio år (skolstart vid sju års ålder) och kostnadsfri. Skolböcker och mellanmål är fria. Det förefaller inte förekomma någon generell diskriminering mellan pojkar och flickor eller mellan befolkningsgrupper (bemedlade familjer väljer dock i mycket stor utsträckning privata skolor för sina barn). Däremot finns stora regionala olikheter. I vissa delstater fullföljer mindre än 60 procent av eleverna låg- och mellanstadiet. Bakgrunden är oftast fattigdom som tvingar ut barnen i arbetslivet. Det offentliga mexikanska universitetet UNAM (Universidad Nacional Autonoma de México) är Latinamerikas största läroanstalt med över 300 000 studenter. Undervisningen är kostnadsfri förutom en -lägre inskrivningsavgift. De privata universiteten är dyra och utestänger därför majoriteten mexikanska ungdomar. Enligt en nylig OECD-rapport har 44 procent av de mexikanska ungdomarna mellan 15-19 år tillgång till högre utbildning (OECD-snittet är 79 procent) Analfabetismen är fortfarande relativt utbredd och omfattar 8,5 procent av befolkningen. Analfabetismen är i synnerhet utbredd på landsbygden och delstaterna Guerrero, Oaxaca och Chiapas är hårdast drabbade.
11 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Mexiko har den näst högsta inkomsten per capita i Latinamerika. Inkomstfördelningen är dock mycket ojämn de rikaste 10 procenten av befolkningen disponerar över cirka 40 procent av inkomsterna medan de fattigaste 20 procent förfogar över ungefär 3,5 procent. Stora skillnader i inkomster och möjligheter till social utveckling existerar således, särskilt mellan stad och landsbygd och mellan nord och syd. Många människor, både på landsbygden och i städerna, lever fortfarande i extrem fattigdom och marginalisering, med ytterst begränsad eller obefintlig tillgång till grundläggande rättigheter såsom boende, utbildning, hälsovård, rinnande eller drickbart vatten. Cirka 15 procent av befolkningen lever i kåkstäder i storstädernas utkanter utan rinnande vatten eller elektricitet. Speciellt utsatta är urfolken. Enligt Världsbanken har dock den senaste tioårsperioden kännetecknats av vissa framgångar i kampen mot fattigdomen, i synnerhet den extrema fattigdomen och den på landsbygden. Fattigdomsbekämpning fortsätter dock att vara en av landets stora utmaningar då cirka 40 procent av befolkningen befinner sig under fattigdomsstrecket och cirka en femtedel lever i extrem fattigdom. Den nye presidenten Felipe Calderón har föresatt sig att bekämpa fattigdomen för att förbättra mexikanernas levnadsstandard. I UNDP:s Human Developing Index 2006 hamnar Mexiko på 53:e plats av 177 länder. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Mexikansk lag stadgar jämställdhet mellan könen. Mexiko har givit sitt oreserverade stöd till "Deklarationen och handlingsprogrammet" från Kvinnokonferensen i Peking 1995 och ett nationellt handlingsprogram för att förbättra kvinnans situation antogs 1996. Möjligheterna för de mexikanska kvinnorna att tillgodogöra sig dessa rättigheter påverkas emellertid fortfarande i hög grad negativt av kulturella och socioekonomiska faktorer. Mexikanska kvinnor har fortfarande betydligt mindre politiskt och ekonomiskt inflytande än män. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är omfattande. Utbildningsministeriet rapporterar att de 10 procent högst avlönade männen tjänar över 50 procent mer än motsvarande grupp kvinnor. De lägst avlönade männen tjänar 25 procent mer än de lägst avlönade kvinnorna.
12 De mexikanska kvinnorna har lagstadgad rätt till sex veckors föräldraledighet före, respektive efter, att barnet är fött. Denna frånvaro bekostas av social- och sjukvårdsförsäkringen under förutsättning att kvinnan har någon form av anställning, statligt eller privat. Det är dock vanligt förekommande att kvinnor avkrävs graviditetstest som villkor för anställning, framför allt inom tillverkningsindustrin. Det kriminella våldet fortsätter att vara ett allvarligt problem i Mexiko, inte minst mot kvinnor. Fallen med de hundratals unga kvinnor som mördats och försvunnit i den nordmexikanska staden Ciudad Juárez sedan 1993 har fått internationell uppmärksamhet. Rykten, men även starka indicier, pekar på att representanter för rättsvårdande och polisiära myndigheter i delstaten Chihuahua kan ha varit inblandade i morden. Diskriminering och våld mot kvinnor förekommer även i andra delar av landet. Ett stort problem i Mexiko är våld mot kvinnor inom familjen. Den mexikanska statistiska centralbyrån har uppgett att det förekommer någon form av våld i var tredje mexikansk familj och att endast ett av sex offer söker hjälp för övergrepp inom hemmet. MR-organisationen mexikanska kommissionen för försvar och främjande av de mänskliga rättigheterna (CMDPH) uppger att en miljon kvinnor årligen söker akut sjukvård för skador ådragna från våld inom hemmet. Vidare uppger CMDPH att det i genomsnitt begås en våldtäkt var sjätte minut i den mexikanska huvudstaden. Våldtäkt är dock förbjudet enligt lag och 1997 utvidgades definitionen av våldtäkt i den mexikanska lagen till att även innefatta våldtäkt inom äktenskapet(inkluderar samboförhållanden). Abort är förbjudet enligt lag men tillåtet då kvinnans hälsa eller liv är i fara och efter våldtäkt. MR-organisationer betonar att arbetet med kvinnors rättigheter är en stor utmaning. Sinsemellan är MR-aktörerna överens om vad som skall göras på området för kvinnors rättigheter. men MR-organisationerna stöter inte sällan på problem i kontakter med myndigheter, polis, domare och politiker, varför resultatet inte alltid har blivit det förväntade. 15. Barnets rättigheter Mexiko har ratificerat FN: s konvention om barnets rättigheter men mycket återstår att göra för att situationen för flertalet mexikanska barn skall kunna anses vara tillfredsställande. Barn under 15 år utgör idag 34 procent av den mexikanska befolkningen.
Som en konsekvens av fattigdomen flyttar många barn, med eller utan sina familjer, från landsbygden till städerna, mellan städerna och till USA. Resultatet är familjeinstabilitet och ett stort antal arbetande barn som inte slutför sin skolgång Minimiåldern för arbete är 12 år och för anställning 14 år. Trots detta är det vanligt att betydligt yngre barn än så utför arbete inom den informella sektorn. Det har rapporterats att 3,3 miljoner barn mellan 6 och 14 år deltar i arbetslivet. Bland urfolken är andelen arbetande barn dubbelt så hög som den genomsnittliga nivån 36 procent av dessa barn mellan 6 och 14 år arbetar. Mexiko har inte ratificerat ILO-konventionen om minimiålder för arbete (nr 138), men däremot konventionen (nr 182) om förbud mot de värsta formerna av barnarbete. Ett allvarligt problem är antalet gatubarn som uppskattas till cirka 120 000 i hela Mexiko och till cirka 40 000 i huvudstaden. Unicef har uppgett att 30 000 barn dör i samband med undernäring varje år. Det beräknas att ungefär 8 procent av de mexikanska barnen under fem år av undernäring. Myndighets- och värnpliktsåldern i Mexiko är 18 år. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Av den mexikanska befolkningen på 106 miljoner invånare beräknas 12,7 miljoner vara urfolk och tala ett indianskt språk. Denna socialt och ekonomiskt marginaliserade befolkningsgrupp tillhör huvudsakligen de sämst lottade samhällsskikten med begränsad tillgång till grundläggande rättigheter såsom näringsrik föda, fullgod hälsovård, tillfredställande boende och utbildningsmöjligheter. Mexiko har engagerat sig internationellt i urfolksfrågor och bland annat arbetat aktivt för antagandet och implementeringen av FN-deklarationen för urfolksrättigheter. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Mexiko avskaffade 1999 de sista resterna av den lagstiftning som ansågs diskriminerande mot homosexuella. Trots detta är de homosexuella i praktiken en fortsatt utsatt grupp då det gäller förföljelse och diskriminering. Amnesty International rapporterar att homosexuella män och kvinnor i Mexiko löper en betydande risk att förtryckas eller att utsättas för våld. En rapport från slutet på 90-talet uppgav att i genomsnitt tre mord på homosexuella begås varje 13
månad, framför allt i Mexico City, delstaten Mexiko och i staden Veracruz. De homosexuellas intressegrupper framhåller ofta att polisen inte alltid utreder dessa brott tillräckligt grundligt. Enligt en stor undersökning från 2006, känner sig 94 procent av Mexikos homosexuella diskriminerade. Allt fler homosexuella har dock under senare år börjat tala öppet om sin homosexualitet. Den årliga "prideparaden" i Mexico City drar allt fler deltagare varje år. En stor framgång för de homosexuella, bisexuella och transsexuella är den lag om partnerskap som den lagstiftande församlingen i Mexico City antog den 9:e november 2006. Lagen som antas komma att träda i kraft i mitten på 2007, innebär att samkönade par får lika rättigheter som gifta vad gäller egendom, pension, arv och vårdnad av barn. 18. Flyktingars rättigheter Mexiko har en lång tradition som mottagare av flyktingar. Stora grupper spanjorer, judar, chilenare och guatemalaner lever sedan många år i Mexiko med sina familjer. Mexiko är en multikulturell stat där samtliga etniska grupper kan utöva sina respektive religioner och traditioner. Såväl den föregående som den nuvarande regeringen har ofta upprepat sin vilja att ta till vara detta mångfacetterade "kulturarv". Enligt UNHCR fanns i slutet av 2005 strax över 3 000 flyktingar i Mexiko, varav de flesta var guatemalaner och salvadoraner. Samma år sökte omkring 150 personer asyl i Mexiko, varav de flesta härstammade från Guatemala, Colombia och Honduras. Jämförelsevis kan nämnas att samma år sökte strax över 1 600 mexikaner asyl i USA och Canada. Under 80-talets stridigheter i Guatemala öppnade Mexiko sin södra gräns för ungefär 80 000 flyktingar. UNHCR har berömt Mexikos hanterande av flyktingarna från Guatemala. Flyktingar i Mexiko möter vissa integrationshinder, såsom kostsamt boende, arbetslöshet och begränsat samhällsstöd. Många flyktingar i Mexiko väljer därför att ta sig vidare till USA eller Kanada. Normalt ges personer med flyktingstatus arbetstillstånd i Mexiko. Emellertid är visumprocedurerna krångliga, i synnerhet vid byte av arbete, vilket innebär att dessa personers rörelsefrihet inom landet begränsas. Personer som har beviljats flyktingstatus i Mexiko kan stanna permanent och ansöka om medborgarskap efter fem år. Man räknar med att det finns drygt 12 000 internflyktingar i Mexiko, nästan alla helt koncentrerade till delstaten Chiapas. 14
15 Enligt uppgift i ett bakgrundsunderlag inför en hearing i den amerikanska kongressen om illegal immigration har under 2005 minst 516 mexikaner omkommit i samband med försök att korsa gränsen till USA. 19. Funktionshindrades rättigheter Det återstår mycket att göra för att förbättra de funktionshindrades situation i landet. Funktionshindrade utgör mellan 2 till 10 miljoner människor och det vanligaste är att dessa omhändertas i familjen eller på institutioner som oftast saknar såväl utbildad personal som materiell utrustning. Av landets 31 delstater har 27 av dem lagar till skydd för de funktionshindrade. Urban infrastruktur och kommunala transportmedel är sällan anpassade för funktionshindrade. Den tidigare presidenten Vicente Fox tillsatte en "Medborgerlig Kommission mot Diskriminering". Till kommissionens mål hör att tillförsäkra funktionshindrade "lika möjligheter" som resten av befolkningen. Kommissionen skall se till att dessa nya bestämmelser blir lag. Inom FN har Mexiko bland annat i samarbete med Sverige - drivit frågan om utarbetandet av en konvention för funktionshindrades rättigheter. Vid en stor internationell konferens om FN:s konvention om de handikappades rättigheter som invigdes i Mexico City den 30 oktober 2006, framhöll flera talare det intresse och den vikt som den tidigare presidenten Fox och hans regering lade vid frågan såväl nationellt som internationellt. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter CNDH tar emot och undersöker uppgifter och anmälningar om MRöverträdelser samt utfärdar rekommendationer med anledning av klagomålen. CNDH: s arbete är allmänt respekterat och regeringen följer i regel dess rekommendationer. Det har dock förekommit viss kritik mot CNDH, både internt och från internationella organ, i synnerhet mot dess nuvarande ledning under José Luis Soberanes. Senaten gav dock 2004 Soberanes förnyat förtroende fram till 2009MR-organisationer har kritiserat beslutsprocessen för att inte ha varit transparent och inkluderande. Drygt fyrtio inhemska MR-organisationer samverkar i det Nationella nätverket för civila MR-organisationer (Red Nacional de Organismos Civiles de Derechos Humanos). Under senare år har det blivit allt vanligare att presidenten, representanter för regeringen, myndigheter och oberoende MR-
organisationer träffar varandra. Inrikesministeriets MR-enhet uppger att man regelbundet har kontakt med MR-organisationer. I Huatulco vid Stillahavskusten arbetar organisationen "Piña Palmera" som under 20 år var svenskledd, till stöd för utsatta eller förståndshandikappade barn. Hot och våld mot MR- organisationer är ovanligt, men förekommer. Bland annat har MR-organisationen Fraybas kontor flera gånger blivit attackerat av okända människor, senast i slutet på oktober 2006. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Åtskilliga FN-organisationer finns på plats i den mexikanska huvudstaden. Bland dessa kan UNDP, UNICEF, UNHCR, FAO, UNESCO, OMS, PNUFID nämnas. Det lokala UNHCHR-kontoret i mexico Cityutarbetade tillsammans med fyra nationella konsulter en kartläggning över MR-situationen i Mexiko som offentliggjordes 2003. Kartläggningen tjänade som en utgångspunkt för den mexikanska regeringens arbete med att sammanställa en egen handlingsplan över de mänskliga rättigheterna som presenterades ett år senare. En uppföljningsrapport lades fram i december 2005. UNHCHR-kontoret har framhållit att samarbetet med regeringen överlag har fungerat bra. De lagförslag om konstitutionella och straffrättsliga förändringar (bl.a. det formella avskaffandet av dödsstraffet) som regeringen lade fram under våren 2004 baserade sig delvis på rekommendationerna från MRkartläggningen från UNHCHR. Det mellan EU och Mexiko ingångna "Avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Mexiko" innefattar en MR-klausul för en ökad dialog och ett ökat samarbete på MR-området. Raoul Wallenberg-institutet medverkar i ett MR-samarbete där Mexiko ingår. Sverige har även via justitiedepartementet ett samarbete med den mexikanska regeringen som syftar till att förenkla det offentliga språket. Projektet utgör en del av regeringens satsning på transparens och har lett till att offentliga dokument blivit mer lättillgängliga för en större del av befolkningen. 16