LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn unga samhälle Examensarbete i barndom och lärande 15 högskolepoäng, grundnivå Betydelsen av barns anknytning och anknytningsmönster i förskolan The importance of childrens attachment and attachment patterns in preschool Emma Mårtensson Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator:Therese Vincenti Malmgren 2017-01-27 Handledare: Hilma Holm
Förord Klockan är 7.15 en måndag morgon, jag går förbi en förskola där jag plötsligt stannar till för att jag fångas av ögonblicket. En bil stannar tvärt framför mig på andra sidan gatan. En man slår upp dörren kastar sig ut för att öppna bilens bakdörr. Han bär ut ett litet barn med napp i munnen, med barnet över axeln hör jag honom säga snabba dig nu och knäpp upp bältet vi har faktiskt bråttom. Mannen smäller igen dörren och springer med några steg till andra sidan där en äldre flicka med flätor hoppar ut och ställer sig på trottoaren, hon hinner inte stå där länge förens mannen tar henne i handen och drar henne bakom sig, då han själv går med raska steg in mot förskolan. Förundrat står jag kvar och tänker på det jag sett men hinner knappt reagera då mannen springer ut från förskolan igen denna gång utan några barn. I ett stort fönster som ligger ut mot vägen ser jag en kvinna ståendes med samma barn som jag precis sett, deras ansiktsuttryck visar på tomhet då ögonen stirrar och mungiporna är nerdragna, mannen springer förbi fönstret och vinkar snabbt till barnen, sedan ser jag avgaserna från bilen då han kör med gasen i botten iväg från platsen. Jag slår en blick in i fönstret där tårarna rinner nerför barnens kinder. Jag valde att ge en inblick på en händelse av en separation mellan barn och vårdnadshavare, som oftast är barnets närmaste anknytningsperson. Men när de snabbt lämnas på förskolan och tiden inte finns för ett bra överlämnande utifrån barnens behov av anknytning, visar på hur viktigt det är med medvetenheten kring just anknytning. Den ovannämnda situationen är en händelse som jag varit med om tidigare, och något som jag reflekterat över genom åren. Därmed visste jag ganska snabbt vilket ämne jag skulle skriva mitt arbete om. Det skulle handla om anknytningen mellan hemmet-förskola, och anknytningens betydelse för barnet under inskolningen och vardagen på förskolan. 2
Sammanfattning Syftet med denna studie är att belysa anknytningens innebörd för barns uppväxt i förskolan, och vad pedagoger kan göra för att ge barn förutsättningar till en trygg vardag i förskoleverksamheten. Jag använder mig av följande frågeställningar, vad är anknytningens betydelse för barnet? Vad har pedagogen för roll när det kommer till barns anknytning? Vad har vårdnadshavaren för roll då det handlar om anknytning, anknytningsmönster och inskolning? Många barn lämnas redan när de är ett år gamla och är på förskolan under långa vistelsetider. Att utgå från barnets behov och intresse i verksamheten håller på att försvinna och istället ersättas med ämnesundervisning. Detta blir en oroande faktor eftersom en förutsättning för lärande för speciellt barn under tre år, är omsorgens betydelse avgörande (Kihlbom m.fl, 2009). Jag utgår från anknytningsteorin i min studie. Jag använder mig av kvalitativ forskningsmetod genom att göra intervjuer med förskollärare och observationer av tre barn under inskolning. Resultatet av studien är att det krävs kunskap om anknytning för att kunna uppfylla barnets behov av anknytning, detta visar sig i intervjuerna att det fanns en brist av kunskap om anknytning. Observationerna visar att barn kan ha olika anknytningsmönster och kräver därför olika förhållningsätt i bemötandet av pedagoger, även vårdnadshavaren har en avgörande roll i barnets trygghetsskapande i förskolan. Nyckelord: Anknytning, Anknytningsmönster, Barn, Förskola, Pedagog, Vårdnadshavare 3
4
Innehållsförteckning Förord....s.2 Sammanfattning s.3 1.Inledning....s.7 1.1 Syfte och studiens frågeställningar s.8 1.2 Begreppsdefinitioner..s.8 2. Teoretiska utgångspunkter..s.10 2.1 Bakgrunden till anknytningsteorin...s.10 2.2 Trygg bas...s.11 2.3 Anknytningsmönster..s.11 2.4 Inre arbetsmodeller. s.12 3. Tidigare forskning....s.14 3.1 Anknytning och olika anknytningsmönster....s.14 3.2 Inskolning i förskolan....s.15 3.3 Rollen som pedagog....s.17 3.4 Sammanfattning.......s.19 4. Metod.....s.20 4.1 Metodval.....s.20 4.2 Urval... s.20 4.3 Genomförande....s.21 4.4 Forskningsetiska övervägande....s.22 4.5Analysmetod.....s.22 5. Resultat och analys...s.24 5.1 Observationer.s.24 5.1.1 Observation 1...s.24 5.1.2 Observation 2...s.25 5
5.1.3 Observation 3...s.25 5.2 Analys av observationer. s.26 5.2.1 Anknytning.s.26 5.2.2 Trygg bas s.26 5.2.3 Anknytningsmönster...s.26 5.3 Intervjuer av förskollärare..s.27 5.3.1 Vad innebär anknytning för barn i föskola.....s.28 5.3.2 Inskolningens betydelse för anknytningen...s.29 5.3.3 Vad har vårdnadshavaren för betydelse när det handlar om barnets anknytning..s.30 5.3.4 Anknytningsmönster...s.31 5.3.5 Vad kan/ska man som pedagog tänka på när det handlar om barns anknytning.s32 5.3.6 Anknytningens påverkan av barnets utveckling och lärande.s.34 6. Slutsats och diskussion.....s.35 6.1 Resultatdiskussion......s.35 6.1.1 Anknytningens betydelse för barnet... s.35 6.1.2 Pedagogens roll när det kommer till barns anknytning..s.36 6.1.3 Vårdnadshavarens roll i barnets anknytning och inskolning......s.38 6.1.4 Avslutande tankar...s.39 6.2 Metoddiskussion...s.40 6.3 Vidare forskning.s.40 Referenslista..s.42 Bilaga 1..s.44 6
1. Inledning Dagens samhälle har förändrats, det har gått från att barn varit hemma vanligtvis med sin mamma i hemmet till att barn nu lämnas på en institution som förskolan. Jag upplever att dagens människor lever i en stressig vardag där arbetet har en stor betydelse. Det är många barn som har föräldrar där båda jobbar heltid. Skolverket visar på att det aldrig har gått så många barn i förskola som det gör nu. År 2013 var det över 480 000 barn inskrivna i förskolan, vilket motsvarar ca 83 procent av alla barn som är 1-5 år, en siffra som stigit med 24 procentenheter sedan 1988 (Skolverket.se 2013-03-14). Många barn lämnas redan när de är ett år gamla och är på förskolan under långa vistelsetider. Att utgå från barnets behov och intresse i verksamheten håller på att försvinna och istället ersättas med ämnesundervisning. Detta blir en oroande faktor eftersom en förutsättning för lärande för speciellt barn under tre år, är omsorgens betydelse avgörande (Kihlbom m.fl, 2009). I läroplanen står det Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. Hänsyn ska tas till barnens olika förutsättningar och behov (Lpfö 98, rev 2010, s 5). Däremot nämner läroplanen inget om varken anknytning eller inskolning. I en artikel av Sundström (2012) säger forskaren Broberg, att en förutsättning för att barn ska kunna utforska och lära måste barnet först skapa trygghet med pedagoger och omgivning (Sundström, 2012). Med detta i åtanken tittar jag i läroplanen och hittar ordet lärande 15 gånger medan den nämner ordet trygghet 3 gånger. I Skolverkets allmänna råd om kvalitén i förskola handlar just om pedagogtäthet, storleken på barngruppen, det ingår även miljön och pedagogers kompetens i detta område (Skolverket.se 2016-02-11). Men ändå blir barngrupperna i förskolan större. I en intervju med Broberg som är docent i psykologi, tas problemet upp om att det har skett förändringar inom förskolans värld, där barngrupperna blivit större och personaltätheten blivit färre. Detta påverkar barnen eftersom de kräver tid för att skapa anknytning. För att lärande ska ske krävs det att barnet känner trygghet, därför bör pedagoger fokusera mer på barns anknytning och behov av omsorg (Sundström, 2012). Hur ser det ut i förskolans verksamhet, får barnen möjlighet till att skapa anknytning? Har alla pedagoger kunskap om anknytning och kan bemöta alla barn utifrån deras behov? Anknytningen är det psykologiska band till de närmaste vuxna personerna, som oundvikligt växer fram hos barnet. Barnets anknytning till sina närmaste omsorgsgivare är universell. Alla 7
barn knyter an. Det är nödvändigt för överlevnaden och lika viktigt som mat, vatten och värme (Kihlbom m.fl, 2009, s 13). Barn kan ha olika anknytningsmönster. Det finns organiserad (trygg, undvikande, ambivalent) och desorganiserad anknytning(broberg m.fl, 2012). Anknytningsmönster förklaras vidare i teori kapitlet. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att belysa anknytningens innebörd för barns uppväxt i förskolan, och vad pedagoger kan göra för att ge barn förutsättningar till en trygg vardag i förskoleverksamheten. Frågor jag kommer undersöka och utgår från: Vad är anknytningens betydelse för barnet? Vad har pedagogen för roll när det kommer till barns anknytning? Vad har vårdnadshavaren för roll då det handlar om anknytning, anknytningsmönster och inskolning? 1.2 Begreppsdefinitioner Nedan följer förtydligande av några begrepp som jag kommer använda mig av. Anknytning: en medfödd förmåga att vilja vara nära en vuxen för att söka trygghet och skydd för överlevnad (Brandtzaeg mfl, 2013). Anknytning är en stark känslomässig relation (Broberg mfl, 2012). Vårdnadshavare: Har jag valt som benämning till vem som närmast tar hand om barnet, oftast handlar det om en förälder/föräldrar men i vissa fall kan det vara andra som tar hand om barnet, för att inte generalisera väljer jag att benämningen vårdnadshavare. Pedagog: Benämning på vuxna som jobbar med barnens utveckling och välbefinnande på förskolan, som exempelvis, förskollärare och barnskötare. 8
Inskolning: Jag har valt att kalla barnens startperiod i förskolan för inskolning. Jag använder mig mycket av inskolningen eftersom det händer mycket med barnets anknytning under denna period. Trygg: Fri från oroande eller hotande inslag om företeelse som utgör en del av människans omgivning (www.ne.se) 9
2. Teoretiska utgångspunkter För att få en förståelse av barns anknytning och för att se hur anknytningen uppmärksammas och tas hand om av vårdnadshavare och pedagoger utgår jag från anknytningsteorin. 2.1 Bakgrunden till anknytningsteorin Anknytningsteorin kommer från engelska attachment. Det var en engelsk man vid namn John Bowlby som var grundare till denna teori. Processen startade i slutet av 1940-talet med att världshälsoorganisationen (WHO) ville ha Bowlbys hjälp med att få fram hur situationen för hemlösa barn skulle kunna förbättras. Sammanfattning av Bowlbys resultat av denna rapport var att vårdnadshavarna har en stor betydelse för barnets utveckling, hur negativt det kunde vara speciellt för barn under tre år att vara frånvarande och separerad från sin första vårdnadshavare (Bowlby, 2010). Rapporten som hette Maternal care and mental health (översattes till svenska och hette då Modern och barnets själsliga hälsa) blev väldigt uppskattad och ledde till att Bowlby kunde fortsätta att arbeta vidare om just tidiga seperationer. Bland annat ledde Bowlbys forskningsresultat till att barn på sjukhus fick vara tillsammans med sina föräldrar som gav positiva effekter, istället för att behöva vara separerade från dem utifrån tidigare bestämmelser. De långa separationerna som barnen tidigare fått vara med om visade sig ha starka reaktioner genom ilska som sedan övergick till sorg. Bowlby skrev en triologi som heter Attachment and Loss där han visar just på hur stor betydelse anknytningen har för barnets utveckling. Inom anknytningsteorin anses det väldigt betydelsefullt och avgörande för människan att ha en förmåga till att knyta känslomässiga band tillsammans med andra människor (Broberg mfl, 2012). När Bowlby försökte få en förståelse för hur anknytning skapades använde han det empiriska materialet tillsammans med kunskap från områden som bland annat utvecklingspsykologi, biologi och evolutionsteori (Broberg mfl, 2012). Anknytningsteorin uppstod dels från psykoanalytisk teori, då Bowlby var psykoanalytiker, även barnpsykiater. Bowlbys ingångsfokus var anknytningssystemet som handlade om att få förståelse och kunna förklara utvecklingen och viljan av nära känslomässiga relationer. Han startade sin forskning med att titta på hur barn berördes av att vara ifrån den ursprungliga vårdnadshavaren då barnet var mellan ett till tre år. Arbetsmodellerna i anknytningsteorin utgår från barnets erfarenheter av relationen tillsammans med vårdnadshavaren, det visar vidare på att anknytningsteorins modeller bygger på beprövad erfarenhetsgrund (Broberg m.fl, 2006). Anknytningsbeteende 10
kallas det beteende som barnet använder för att skapa anknytning och fysisk kontakt till sin vårdnadshavare/anknytningsperson. Om barnet är fysiskt nära sin vårdnadshavare kommer barnet utveckla en anknytning vare sig det är en pålitlig eller misskötande vårdnadshavare. Det enda fallet då spädbarn inte utvecklar en anknytning till någon är när barnet inte är med samma vårdare utan slussas runt bland olika människor (Broberg m.fl, 2012). 2.2 Trygg bas Mary Ainsworth är nästa kända grundare inom anknytningsteorin, hon började samarbeta med Bowlby och gjorde deras forskning komplett genom hennes kunskaper av personlighetspsykologi då hon var psykolog. Ainsworth presenterade en av anknytningsteorins grundläggande stenar som är begreppet trygg bas. Detta innebär att vårdnadshavarna ska vara tillgängliga för barnet när hen behöver fysisk och känslomässig närhet. Barnet behöver en trygg bas för att våga utforska miljön och en trygg hamn att anlända till då det uppstår faror i upptäckandet. Det är när faror uppstår som anknytningssystemet aktiveras och barnet behöver kunna känna trygghet och tillit till sin närmaste vårdnadshavare. Barnet använder anknytningssystemet för att kunna hantera hot och rädsla (Bowlby, 2010). 2.3 Anknytningsmönster Ainsworths stora intresse av att studera individuella skillnader ledde till att hon hittade olika anknytningsmönster från olika barn (Broberg m.fl, 2012). Ainsworth gjorde ett experiment som fick namnet The Strange Situation på svenska blev detta Främmandesituationen. Där barn och deras mammor var i ett rum med en okänd människa, observationen gjordes av barnens reaktion när mammorna lämnade och när de kom tillbaka. Det var här Ainsworth kunde se olika anknytningsmönster (Lindén, 2013). Organiserad anknytning består av tre olika mönster, trygg, undvikande och ambivalent. Trygg anknytning har barnet då vårdnadshavaren har skapat en trygg bas, det vill säga varit lyhörd och bekräftat barnets behov. Där barnet sedan vågar ge sig ut för att upptäcka då dem vet att den säkra hamnen ligger nära till hands. Undvikande (otrygg men organiserad) anknytning får barn då de har en vårdnadshavare som inte bekräftar barnets behov och känslor, för att förmildra känslan skapar barnet själv en mur genom att inte söka tröst för små saker eftersom de inte vill bli avvisade. Detta kan leda till att barnen utsätts för händelser som de inte klarar av, något som vidare visar att barnen blir osäkra och kommer ha svårt att känna empati. Ambivalent (otrygg men organiserad) anknytning skapas då vårdnadshavaren inte lyssnar till barnet, utan ger uppmärksamhet när dem själva känner för det. 11
Vårdnadshaven tar över och bestämmer barnets känslor, då barnet inte får chans att upptäcka varken världen eller sina egna känslor. Detta kan vidare leda till att barnet antingen blir väldigt passivt i alla lägen eller tvärtom bli väldigt krävande och håller sig fast vid vårdnadshavaren då de försäkrar sig om att få hjälp om hot skulle uppstå. Andra forskare hittade sedan många barn som inte passade in på någon av de organiserade anknytningarna, utan istället hamnade inom en desorganiserad anknytning. Dessa barns interaktion med vårdnadshavaren bygger på rädsla. När ett barn blir utsatt för fara söker hen sig till sin vårdnadshavare men i dessa fall är det vårdnadshavaren som är faran. Barnet känner då ännu mera rädsla, där anknytningssystemet blir ännu starkare men blir fortfarande inte tröstad av någon trygghet utan skapar mer oro i barnet. Barnets känslomässiga utveckling och försök till att skapa en organiserad anknytning tar skada och det bildas istället en desorganiserad anknytning (Broberg m.fl, 2012) När pedagoger möter barn med otrygg anknytning finns det några saker de kan tänka på. När det gäller den undvikande anknytningen har barnen fått klara sig mycket själva, de ger sken av att de kan mer än vad de egentligen är kapabla till. Eftersom dessa barn inte visar att de behöver hjälp och tröst även om de gör det, är det viktigt som pedagog att ge tröst och närhet för att hjälpa barnet och komma nära. När det handlar om barn med ambivalent anknytning har de inte fått möjlighet att upptäcka sig själv och världen, de behöver stöd från pedagogen till att de kan klara saker på egen hand, ge en hjälpande hand till att våga utforska och våga sig in i en lek tillsammans med andra barn. Det kan vara så att de vill börja utforska men de känner att vårdnadshavaren behöver deras närhet och istället visar att de vill vara kvar i deras famn. Barn med desorganiserad anknytning har ett större behov av trygghet än de andra barnen eftersom detta är något som barnet saknar. Dessa barn kan vara svåra att förstå då de kan uppträdda med ilska och sorg. Barnet behöver hjälp och det är viktigt som pedagog att uppmärksamma detta och kunna ta hjälp utifrån, som av en specialpedagog för att få kunskap om hur man ska jobba vidare med det individuella barnet. Det är även viktigt som pedagog att kunna se och agera om det behöver göras en oroanmälan till socialen för att kunna ge hjälp till barnet och familjen (Brandtzaeg mfl, 2013). 2.4 Inre arbetsmodeller Inre arbetsmodeller bygger barn upp av sina anknytnings erfarenheter. Det är dessa arbetsmodeller som barnet kommer utgå ifrån när det gäller förväntningar av andra människor och även hur barnet kommer skapa känslomässiga relationer senare i livet. Bowlby visar vidare på att ofta förmedlar människor det anknytningsmönstret till sina barn som man själv hade 12
tillsammans med sin egen vårdnadshavare (Bowlby 2010). Anknytningsteorin visar hur stor betydelse vårdnadshavaren och miljön har för barnets utveckling, där den visar på att barnets utveckling bromsas av att inte få någon anknytning till sin första vårdnadshavare under småbarnsåren. Anknytningsteorin anses som den bäst framgångsrika teorin inom den socialemotionella utvecklingen (Mortensen, 2001). 13
3. Tidigare forskning 3.1 Anknytning och olika anknytningsmönster D Elia (2000) skriver en artikel om anknytningsteorin, men hon kallar den för bindningsteorin. Hon skriver om John Bowlby som har uppmärksammat bindningsbeteende genom att människans leende betyder kärlek och att människans gråt betyder att man är behov av hjälp. Dessa beteenden är signaler som barnet sänder ut till sina vårdnadshavare för att bli besvarade med omsorg. Bindningsbeteendet är mest synligt och aktivt när barnet är mellan sex månader och tre år, men den följer människan genom hela livet, eftersom bindningen består av skapandet av känslomässiga band (D Elia, 2000). Desto bättre erfarenhet barnet har av anknytning till sin vårdnadshavare, desto lättare kommer barnet kunna känna trygghet hos och med andra. De goda erfarenheter barnet skapat kan barnen bevara inom sig. Här spelar barnets ålder in då en ettåring inte hunnit få så många erfarenheter under sina 365 dagar. Ju äldre barnet blir desto fler minnen och erfarenheter hinner barnet få och kan då bevara de under längre tid. Sköraste tiden är mellan födseln upp till tre år (Kihlbom m.fl, 2009). Mary Main var en av de som skulle göra en studie om att följa upp barn som tidigare varit deltagare i Ainsworth studie, främmandesituationen, där de undersökte olika reaktioner av barn som blev lämnade av sina mammor och fann olika anknytningsmönster. Inför uppföljning av denna studie skapade Main och hennes kollegor föräldraintervjuer, för att undersöka vårdnadshavarnas egna erfarenheter av barndomen. Frågorna bestod bland annat av att vårdnadshavarna skulle beskriva hur relationen såg ut med deras egna vårdnadshavare under deras uppväxt, hur de agerade i olika händelser och vad deras erfarenheter från barndomen lärt de. Studien fick fram ett starkt empiriskt stöd till att den anknytning och anknytningsmönster vårdnadshavarnas själva fått under barndomen, speglar den anknytning de själva gett till sina barn (Broberg, 1996). Barnets kvalité på sin anknytning beror på hur det känslomässiga bandet är mellan barnet och sin vårdnadshavare, hur lyhörd och givande den primära anknytningspersonen är mot barnet. Vad barnet får för anknytning till sin vårdnadshavare under det första året blir avgörande för vilket anknytningsmönster barnet får. Studier som gjorts från olika västländer visar att ca 60-70 procent av barnen har utvecklat ett tryggt anknytningsmönster. Studier visar att barns 14
anknytningsmönster har stor betydelser för barnets framtida utveckling. Ett barn med tryggt anknytningsmönster har betydligt större social kompetens än barn med otryggt anknytningsmönster (Broberg, 2000). En trygg anknytning går hand i hand med förmågan till social kompetens. Förmåga att ta sig an utmaningar och förmåga att hantera sina känslor (Bergin & Bergin, 2009). Barn som växer upp med otryggt anknytningsmönster har högre benägenhet att drabbas av självmordstankar, depression, drogmissbruk, ätstörningar och beteendestörningar i tonåren (Lewis mfl, 2000). Ytterligare en studie visar vidare att 71 procent av alla fall som involverar aggressivitet i förskolan var utförd av barn som hade ett desorganiserat anknytningsmönster (Lyons-Ruth mfl, 1993). 3.2 Inskolning i förskolan Eftersom barnens anknytningsmönster håller på att utvecklas när barnet är ett år behöver barnen skaffa sig anknytning till någon pedagog på förskolan när barnen kommer vistas där under större delen av dagen, i många fall kommer barnen spendera mer tid på förskolan än i hemmet. Pedagogerna ska kunna ge trygghet och omsorg till barnet. Den framstående barn och ungdomspsykiatrikern Killén (2014) förklarar det som att pedagogerna ger en kompletterande anknytning till barn som har börjat få ett tryggt anknytningsmönster och måste vårda detta vidare. Om barnet inte utvecklat detta mönster utan har erfarenhet av ett otryggt anknytningsmönster, ger detta pedagogerna en större utmaning som då handlar om att kunna kompensera en ny anknytning. Barn med otrygg anknytning kommer nämligen förvänta sig en dålig situation med tanke på deras tidigare erfarenheter (Killén, 2014). Under inskolningen ska barnet lära känna miljön och sin ansvarspedagog tillsammans med sin vårdnadshavare. Vårdnadshavaren bör inte lämna barnet själv innan barnet känner sig trygg tillsammans med pedagogen, därför är det viktigt att barnet får ha en och samma ansvarspedagog i början för att ha möjlighet att knyta an och skapa trygghet. Det är bra att ha en andra ansvarspedagog till barnet för att veta vem som ska ta över när första ansvarspedagogen inte är där, även kunna planera verksamheten och scheman utefter att det alltid ska finnas någon känd för barnet. Det bästa för barnet är att ha samma ansvarspedagog under de första åren på förskolan (Brandtzaeg mfl, 2013). Det är viktigt med ett bra samarbete mellan pedagoger och vårdnadshavare, det handlar om barnets välbefinnande. Pedagoger måste bjuda in till en god kommunikation med 15
vårdnadshavare för att få en bild av barnet och barnets behov för att kunna ge barnet så bra förutsättning som möjligt. Det är viktigt för pedagoger att få reda på om det hänt något i hemmet som påverkar barnets beteende och känslor, likadant är det viktigt för vårdnadshavarna att få reda på om det hänt något på förskolan (Killén, 2014). Lyhördheten inför vårdnadshavare krävs även för att få en individuell anpassning av inskolningen. En av pedagogers viktigaste uppgift med att få barnen trygga i verksamheten, är att även få vårdnadshavarna trygga till att lämna sina barn på förskolan eftersom vårdnadshavaren ofta speglar sina känslor till barnen. En inskolning för barn innebär både en separation från vårdnadshavaren, samtidigt som barnet ska skapa en ny anknytning. Detta kan vara en svår tid för barnet och det är viktigt att barnet får den tid hen behöver för att skolas in innan barnet blir lämnat. Vårdnadshavarens stora uppgift är att även de måste ge barnen trygghet under inskolningen (Kihlbom m.fl, 2009). Om barnet har en trygg bas i sin anknytning med sin primära anknytningsperson kan barnet klara kortare separationer, detta med hjälp av att de vet att de kan lita på sin vårdnadshavare och att händelsen går att ställa till rätta igen. Detta visar sig i att barn med trygg anknytning oftare får en starkare reaktion vid inskolningen än om man jämför med de otrygga barnen (Broberg m.fl, 2012). Förskolans kvalitetsfaktorer handlar om barngruppens storlek och pedagogtäthet. Om man inte tar hänsyn till dessa kvalitetsfaktorer, det vill säga har stora barngrupper med få pedagoger kan det skada hälsan av både barn och pedagoger. Den pedagogiska verksamheten blir lidande p.g.a. att det inte finns tid och plats för barnen att skapa anknytning, leder till att barnen inte får trygghet, där det då blir ett sämre lärande. Hälsan blir också påverkad negativt av stress av både barn och pedagog om kvalitetsfaktorerna inte uppföljs i förskolan. (Kihlbom m.fl, 2009). Ahnert mfl (2004) har gjort en studie om barns anknytning och stresshormoner, som visar att inskolning i förskolan är stressande för barnet. Beroende på vad barnet har för anknytningsmönster till sin vårdnadshavare visar olika resultat av stressnivåer. Barn med otrygg anknytning får högre grad av stresshormoner än vad barn med trygg anknytning får. Detta förklarar de genom att barn med trygg anknytning känner sig mer beskyddade med lyhördhet och närhet av sin vårdnadshavare. Förhöjda stresshormoner kan ta skada på barnet genom bland annat försämrat immunförsvar. Studien kom fram till att barnen är mer stressade på förskolan än i hemmet under inskolningsperioden och fem månader framåt (a.a). 16
När barn inte får någon anknytning eller trygghet kan detta leda till att barnet utvecklar stress inom sig. Barn har mycket svårare att hantera stress än vad vuxna har eftersom deras hjärna är mindre utvecklad och ömtåligare. Negativ stress som skapas av otrygghet kan leda till att barnets utveckling och hälsa tar skada. Även barnets vistelsetid på förskolan har en avgörande betydelse för barnets välbefinnande, ju fler timmar i verksamheten desto mer ansträngande blir det för barnet. En påverkande faktor är här även åldern på barnet, ju yngre barnet är desto svårare och mer påverkningsbart är det att vara utan sin primära anknytningsperson, dvs vårdnadshavaren under en längre tid. I takt med barnens stigande ålder, klarar de av längre dagar utan sina vårdnadshavare på förskolan, utan att ta skada. Detta blir att tänka extra på eftersom det ständigt ökar med antal barn som börjar förskolan som är under tre år (Kihlbom mfl, 2009). Commodari (2013) visar att det finns ett tydligt samband mellan barn med tryggt eller otryggt anknytningsmönster med vad barnen får för grund för sin framtida utveckling. Barn med trygg anknytning visade sig få en bättre självkänsla och hade lättare att interagera med andra människor. I skolan visade de sig ha lättare att lära sig språk genom att läsa och skriva. Studien visade även att barn med trygg anknytning hade bättre betyg om man jämförde med barn som hade fått ett otryggt anknytningsmönster (Commodari, 2013). 3.3 Rollen som pedagog Hagströms (2010) avhandling, handlar om kompletterande anknytningspersoner på förskola. Hon gjorde en studie under tre år, då hon följde fyra pedagoger som blev ansvarspedagog för vars ett barn. Samtidigt skulle Hagström utbilda dessa pedagoger om anknytning, bland annat genom föreläsningar och handledning. Pedagogerna såg en tydlig förändring när barnen började knyta an till dem. Från att vara tillbakadragna barn, öppnade barnen för samspel till både barn och andra vuxna. Det tog tid för barnen att knyta an och känna tillit till pedagogen, men genom att ha pedagoger som gav trygghet i framförhållning av verksamheten, samtidigt som de gav närhet och omsorg, fångade de barnen. Pedagogerna kunde använda sin förståelse och kunskap i det vardagliga arbetet med barnen på förskolan (Hagström, 2010). Pedagogerna framförde bland annat budskapet om barngruppen var mindre med högre personaltäthet, skulle det vara en förutsättning för att räcka till som anknytningspedagog (Hagström, 2010). Många barn har mellan en till fem anknytningspersoner. En god anknytning kräver mycket tid av lyhörda, engagerade vuxna, därav är antalet inte större. Vidare framgår det att barnet i 17
förskolan oftast skapar en god anknytning till en av pedagogerna men att det är viktigt att de kan känna tillit till flera pedagoger på förskolan (Broberg m.fl. 2012). Forskning visar att det är viktigt för pedagogen att prioritera sitt bemötande mot barnen med sensitivitet och känslomässigt engagemang för att skapa en trygg anknytning. Denna trygga anknytning med pedagogen skapar positiva effekter av barnets välmående och lärande (Bergin & Bergin, 2009). Pedagoger kan bli barns sekundära anknytningsperson på förskolan. I barns anknytningshierarki kommer vårdnadshavaren först som den primära anknytningspersonen och så ska det vara. Men när den primära anknytningspersonen inte finns till hands är det viktigt att det finns en sekundär eftersom små barn inte klarar en hel dag utan anknytning. Barn behöver någon att knyta an till och mår bra av flera sekundära anknytningspersoner som kan ge trygghet. Inte bara för alla barns välbefinnande utan sekundära anknytningspersoner kan även vara av avgörande betydelse för barn med otryggt anknytningsmönster. Barnet får uppleva trygghet som kan påverka hens vidare utveckling, här är förskolan en viktig arena för dessa barns samspel och anknytningar. Förutsättning för att pedagoger ska kunna vara sekundära trygga anknytningspersoner, är att de måste ha kunskap om just anknytning för att kunna se vad varje individuellt barn behöver och om det är någon som behöver extra stöd i sin anknytning (Brandtzaeg mfl, 2013). Pedagoger i förskolan har stora möjligheter att kunna läsa av olika anknytningsmönster mellan barn och deras vårdnadshavare under lämningar och hämtningar som sker dagligen. Det man kan titta på är bland annat hur samspelet mellan barn och vårdnadshavare ser ut (Killén, 2014). Det är viktigt som pedagog att reflektera över sin barndom och erfarenheter, det är av dessa människor handlar och reagerar utefter. Som pedagog behöver man mentalisera, detta betyder att man ska försöka förstå barnet inifrån och sig själv utifrån. Pedagoger kan bli mer kompetenta om de kan lära sig mentalisering dvs reflektera över hur deras egna handlingar påverkar barnets känslor (Brandtzaeg mfl, 2013). Barn vill skapa en anknytning därför är det viktigt att de har någon vuxen som kan bemöta detta. För att barn ska klara av verksamheten måste det finnas tid för att pedagoger ska kunna se till barnets behov och bli trygga anknytningspersoner. Det är bra för barn att ha flera anknytningspersoner. Barn behöver vuxna som tar hand om de, ser efter deras behov och bekräftar dem (Kihlbom mfl, 2009). 18
3.4 Sammanfattning Barn med organiserad anknytning knyter alltid an till sin vårdnadshavare, men kvalitén av anknytningen är beroende av hur det känslomässiga bandet utvecklas mellan dem. Barnets anknytningsmönster är ofta speglad av vårdnadshavarens egen erfarenhet av anknytning tidigare i livet. Det är viktigt att Pedagogen ska kunna komplettera eller kompensera barnets anknytning under vistelsetiden på förskolan. Det är viktigt att vårdnadshavare och pedagoger samarbetar för att få barnet att känna sig trygg på förskolan. Stora barngrupper med få pedagoger leder till sämre omsorg och lärande, genom brist för tid och närvaro för att skapa anknytning mellan barn och pedagog. Förskolans vardag är stressande och en av de avgörande faktorerna beror på om barnet får en trygg anknytning eller inte. Pedagogens kunskap om anknytning är avgörande för barnets trygghet och förmåga att utvecklas. Pedagogens bemötande och förhållningsätt avgör i sin tur hur och om en anknytning skapas. 19
4. Metod I detta kapitel kommer val av metod presenteras. Jag kommer motivera för vilka urval jag gjort, jag kommer redovisa mitt genomförande av metoder. Forskningsetiska övervägande kommer göras och slutligen kommer analysmetoden redovisas. 4.1 Metodval Eftersom jag vill få en förståelse och belysa pedagoger om vikten av barns anknytning, har jag valt att utgå från en kvalitativ studie. En kvalitativ studie handlar om att man får en djupare förståelse för det område man intresserar sig för, medan en kvantitativ studie mer utgår från statistik (Alvehus, 2013). Enligt Bryman (2011) är de främsta metoderna i en kvalitativ studie, etnografi/deltagande observation, kvalitativa intervjuer och fokusgrupper. Jag kommer använda mig av kvalitativa intervjuer för att få svar på mina frågor, som innebär att mitt intresse fokuseras på de jag intervjuar. Intervjun kan gå in på sidospår för att ge en bredare förståelse till materialet som jag sedan ska jobba vidare med. Detta gjorde jag genom att ställa vidare utvecklande frågor utifrån mina färdigställda intervju frågor (Bryman, 2011). Jag har även valt att använda observationer av tre barn för att visa några olika exempel av anknytning, för att ge läsaren en större insikt på hur det kan se ut på en förskola under inskolning. Jag valde att göra en medföljande observation enligt Johansson och Karlsson (2013), som handlar om att forskaren är delaktig i att följa barnen samtidigt som observation pågår (Johansson & Karlsson, 2013). Jag kommer behandla mitt empiriska material, intervjuer med förskollärare och observationer av barn, genom ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Jag har valt att använda anknytningsteorin för att kunna besvara mina frågeställningar. Jag kommer använda mig av olika anknytningsmönster för att analysera min observationer. Jag vill därför förtydliga att jag endast utgår från dessa observationer och har inte sett allt som krävs för att kunna bedöma barn och vårdnadshavarens relation i allmänhet. 4.2 Urval Jag har intervjuat fem förskollärare från två olika förskolor i två olika kommuner i Skåne. Båda förskolorna var kommunala och låg i närheten av där jag bor och jobbar. Jag har tidigare haft koppling till dessa förskolor och det föll sig därför naturligt att utföra mina intervjuer och 20
observationer på dessa förskolor. Skillnader på dessa förskolor är barnens mångkulturella och socioekonomiska bakgrund. På den ena förskolan gick det endast barns med svensk bakgrund där vårdnadshavarna var högskoleutbildade, den andra förskolan hade majoriteten utländsk bakgrund där de flesta vårdnadshavarna inte var högskoleutbildade. På den första förskolan är det åtta avdelningar med fyra småbarnsavdelningar, jag valde ut tre förskollärare från de olika småbarnsavdelningarna, varav alla hade minst sju års erfarenhet inom förskollärare yrket. Alla jobbar på småbarnsavdelningar där barnen är 1-3 år. Jag valde att göra intervjuer med endast förskollärare eftersom det är de som har huvudansvaret på avdelningen, alla de tillfrågade ville delta med nyfikenhet på vad jag skulle ställa för frågor. På den andra förskolan frågade jag två förskollärare med en erfarenhet av minst 20 år av yrket som förskollärare, denna avdelning hade barn mellan 1-5 år. Båda kunde tänka sig ställa upp på min intervju. Jag använde mig av ett så kallat bekvämlighetsurval, som innebär att man använder sig av tillgängliga personer i sin närhet som passar in på kriterierna man är ute efter (Alvehus, 2013). Jag valde att observera barn under inskolning på en av förskolorna för att följa processen och utvecklingen, från första gången de kom med sina vårdnadshavare till förskolan till att det blev barnens vardag. Jag valde en förskola eftersom jag tillbringade mycket tid på denna förskolas avdelning under deras inskolningsperiod. 4.3 Genomförande Jag började med att observera några barn som inskolades för att titta på deras beteenden och för att iaktta om jag kunde se olika anknytningsmönster, jag skrev ner anteckningar efter hand med papper och penna under iakttagelserna. Jag fortsatte sedan min process med att reflektera över vilka frågor jag skulle ha på intervjuerna med pedagogerna, jag skrev om frågorna några gånger innan de blev färdiga. Det var viktigt att noga tänka igenom vilka frågor jag skulle använda mig av för att få så breda svar som möjligt, för att kunna leda mitt arbete vidare utifrån mina frågeställningar. Kihlström (2012) menar på att det är viktigt att planera sin intervju noggrant för att veta vad man vill ta reda på, skapa en medvetenhet och förförståelse för vad syftet ska vara med intervjuerna (Kihlström, 2012). Under intervjuerna satt vi i ett rum för oss själva så att ingen annan kunde störa intervjuprocessen. Jag använde mig smått av anteckningar men spelade samtidigt in intervjun med ljudinspelning på telefonen. Att använda ljudinspelning visar Kihlström (2012) är till en fördel eftersom det är lättare att få med alla detaljer utan att missa något. Man är aktivare som intervjuare och därför lättare att föra samtalet vidare, genom att både kunna läsa av personens intentioner och kroppsspråk (a.a.) Efter varje intervju gjorde 21
jag en transkribering av det empiriska materialet, då jag lyssnade och skrev ner allt från ljudinspelningen från intervjun. 4.4 Forskningsetiska övervägande Vetenskapsrådet har tagit fram etiska principer när det handlar om forsknings och utvecklingsarbete så att integriteten av personerna bevaras. De fyra huvudkraven handlar om information, samtycke, konfidentialitet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Jag informerade muntligt innan alla intervjuer om att all data är endast till arbetet och inga uppgifter kan spåras till vilken person, barn, avdelning eller vilken förskola det är. Ljudinspelningarna förklarade jag att det endast var för min egen användning. Trost (2010) säger att personer som ska intervjuas ska informeras om vad intervjun handlar om men behöver inte veta mer än vad som är nödvändigt för att inte styra in hen i någon viss riktning (Trost, 2010). Detta är även vad informationskravet innebär, deltagare ska få veta vilken uppgift de har, att de ställer upp frivilligt och att de kan avbryta sin medverkan när de vill. När det handlar om mina observationer skickade jag ut brev till barnens vårdnadshavare där jag informerade om vilken utbildning jag går, vad jag studerar och att jag skulle vilja observera barnens inskolning. De som tyckte det var okej fick även skriva under en blankett om att deras barn fick delta. Samtyckeskravet handlar om att deltagaren bestämmer över sin medverkan och sina villkor. Jag upplyste om att de när som helst kan avbryta intervjun och sin medverkan utan negativa konsekvenser. Konfidentialitetskravet handlar om sekretessen att ingen eller inget skulle kunna identifieras, namn fingeras i mitt arbete för att inte kunna ta reda på vem jag skriver om eller vilken förskola det handlar om. Det insamlade materialet var jag även noga med att förvara på säkert ställe så att ingen obehörig skulle kunna komma åt det. Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet jag samlat in får endast användas inom forskningsarbetet. De medverkande fick veta att materialet endast skulle användas till detta arbete (Vetenskapsrådet, 2002). 4.5 Analysmetod När jag färdigställt det empiriska materialet började jag med att jämföra de olika intervjuerna med varandra. Jag kunde då hitta vilka likheter och olikheter som fanns, uppmärksamma olika mönster och andra iakttagelser som jag kunde bygga vidare på. Efter jag gjort en sammanställning av intervjuerna kunde jag titta och jämföra med teorin och tidigare forskning. När jag sedan sammanställde intervjuerna utgick jag från olika rubriker, rubrikerna skapade jag 22
av frågorna och svaren från intervjuerna, detta gjorde jag för att det skulle bli lättare att följa som läsare. När det gäller observationerna renskrev jag mina dokumenterade anteckningar. Därefter började jag titta på teorin och den tidigare forskningen, för att se om jag kunde hitta mönster mellan empirin, teorin och forskning. Jag har gjort en kvalitativ bearbetning, detta gjorde jag genom att skriva ner allt mitt empiriska material i textformat dvs mina intervjuer och observationer, för att därigenom gå vidare till att tolka och analysera materialet med hjälp av teori och forskning (Patel & Davidsson, 2011). 23
5. Resultat och analys I detta kapitel kommer empirin från mina observationer och intervjuer redovisas. Jag kommer efter varje empiri resultats del analysera materialet med hjälp av teori och tidigare forskning. Observationerna fokuserar kring barnet och vårdnadshavarens samspel, medan intervjuerna fokuserar kring pedagogens roll och syn kring barns anknytning. Jag valde att fingera namnen på barnen för att läsaren lättare skulle förstå vilken observation jag hänvisar till. Jag anonymiserade förskollärarna genom att inte använda varken namn eller annat för att inte kunna urskilja vem som är vem. Detta på grund av mer ärliga svar och att ingen ska kunna identifiera vem som sagt vad. 5.1 Observationer Här följer några observationer av tre barn vid inskolning tillsammans med deras vårdnadshavare. Inskolningen är en så kallad föräldraaktiv inskolning, på denna förskola menas detta med att föräldrarna är med och är aktiva med sina barn under de tre första dagarna på förskolan. Barnen får vara med om alla moment och aktiviteter på förskolan med sällskap av sina föräldrar. Därefter lämnas barnen för att vara på förskolan under föräldrarnas arbetstid. Jag valde dessa tre observationer för att visa tre olika anknytningsmönster. Anknytningsmönster kan observeras genom barns samspel och handlingar genom ansikts- och kroppsuttryck, genom att titta på samspelet mellan barn och anknytningsperson (Killén, 2014). 5.1.1 Observation 1 Stina som var 1,5 år kom in som en glad flicka med sin mamma första dagen på inskolningen och flickan började genast utforska miljön. Under de tre dagar mamman var med, hade flickan ett leende på läpparna och varvade lek med fysisk kontakt till mamman. Stinas mamma lämnade inte henne utan följde efter vart hon gick. Den tredje dagen då det var tid för mamma att gå iväg en stund efter förmiddags samlingen, ändrades uttrycket på Stina när mamman sade hejdå och pussade henne för att gå ut genom dörren. Det var precis som världen rasade för Stina som bara grät och grät. Pedagogerna fick ringa efter mamman en stund efter igen för att det inte skulle bli en negativ upplevelse som varade för länge utan att hon skulle få se att mamma kom tillbaka. Dagen efter var det som att Stina förstod vad som väntade för hon ville inte gå in på förskolan utan skrek och klamrade sig fast på mamman. Mamman blev tillfrågad att stanna en stund till för att vara med på frukosten. Stina ville inte äta något utan höll krampaktigt i sin mamma hela 24
tiden. Det blev bestämt att mamman skulle säga hejdå för att göra ett nytt försök av lämningen. Flickan skrek och grät medan pedagogerna försökte göra allt, men Stina ville inte bli tröstad, hon ville inte ha fysisk närhet av pedagogerna på förskolan. Stina grät sig igenom tre veckor på förskolan både vid lämning, vare sig det var mamma eller pappa, och under dagen. Efter tre veckor gick det bättre på dagarna men Stina var fortfarande hysterisk vid alla lämningar. Efter ytterligare några veckor började hon släppa in pedagogerna då hon kunde närma sig de och ta emot deras inbjudan till att t.ex. sitta i deras knä. Några dagar efter utvecklades det till att Stina inte blev ledsen under några lämningar, för att sedan skifta mellan glad och ledsen beroende på dagsformen. 5.1.2 Observation 2 Erik som var 1,5 år, var med sin mamma under inskolningen, han hade full fart och nyfikenhet till att utforska allt runt omkring. Jag upplevde ingen fysisk kontakt mellan Erik och mamman, inte mycket ögonkontakt heller utan Erik körde sitt race av nyupptäckter. När mamman ska lämna säger hon hejdå Erik nu ska mamma gå, hon ger honom en lätt kram då han redan är på väg till andra sidan av rummet. Erik var glad, han ägnade inte mycket tid åt pedagogerna, de jämnåriga hade han svårt att hantera, då han kom i kontakt med dem fick de ofta slag eller knuffar av honom. När mamman kom tillbaka märkte han henne knappt då han höll på att lägga legoklossar i en låda. Lämningarna gick bra om man bedömer utefter att pojken inte var ledsen. Erik blir sällan ledsen och de få gånger det hände, var när han såg en annan pappa som liknade hans pappa eller när något barn tog hans saker. 5.1.3 Observation 3 Anton som var 2,5 år, hade tidigare gått på en annan förskola, men varit hemma hos sin arbetssökande mamma nu i ett halvår. Pojken och mamman höll sig till varandra och pedagogerna fick anstränga sig för att fånga pojkens intresse. Mamman tog ofta upp Anton i knät, det kunde vara under en lek eller samling, detta upplevde jag vara mammans behov och inte Antons. När det var tredje dagen på inskolningen och mamman skulle gå ville mamman gärna krama Anton länge, pojken sa hejdå för han lekte med elefanterna tillsammans med en pedagog som tog kontakt med honom. Nästa dag blev pojken lite ledsen då mamman skulle lämna, men samma pedagog kom för att ta emot honom. Pojken fastnade för denna pedagog och ville inte riktigt gå till de andra, han kunde bli ledsen om han inte fick sitta vid samma bord eller hade tappat henne ur sikte. Ibland var han glad vid lämningarna och ibland ledsen han behövde ha någon som kunde fånga hans uppmärksamhet och det skulle gärna vara den 25
pedagogen han fattat tycke för. Efter några veckor började han även släppa in de andra pedagogerna. Lämningarna fungerade bra eller trögt utefter Anton och mammans dagsform. 5.2 Analys av observationer Jag kommer analysera ovanstående tre observationer med hjälp av teoretiska perspektiv, tidigare forskning och tolkningar. 5.2.1. Anknytning Barn under tre år kan få en negativ påverkan av att behöva vara utan sin primära anknytningsperson (Broberg m.fl. 2012). I dessa barnens fall handlade det om separation från deras mamma. Det blir en separation som barnen måste handskas med och detta gör de på olika sätt, Stina och Anton reagerade med ilska och sorg. Erik gick in i sig själv, sprang rundor och använde ett utåtriktat agerande mot de jämngamla, det kan vara en konsekvens av hans aggression, eller var det ett sätt att försöka ta kontakt men utan att vara utrustad med de rätta verktygen. Dessa situationer ger pedagogen en stor roll, dels att kunna kompensera en anknytning och vara närvarande i barngruppen för att förhindra missförstånd och olyckor mellan barnen. 5.2.2 Trygg bas Jag kunde inte se att Erik hade en trygg bas genom denna observation, som enligt Bowlby (2010) handlar om att man söker kontakt och söker sig till sin säkra hamn som ska finnas hos vårdnadshavaren. Istället för att ha synlig kontakt med sin mamma sökte han de materiella sakerna på avdelningen och gick från det ena till det andra. Däremot såg jag när Stinas anknytningssystem aktiverades när hon kände obehag av att komma för långt från sin mamma, då hon snabbt drog sig till henne igen för att söka skydd och trygghet i hennes famn. När hon hade fått en stund av fysisk kontakt vågade hon sig ut för att utforska vidare på avdelningen. Här ser vi vårdnadshavarens betydelse av att ge tillit av trygghet (Bowlby, 2010). 5.2.3 Anknytningsmönster När det handlar om anknytningsmönster (Lindén, 2013) såg det ut som att alla tre hade olika anknytningsmönster till sina mammor genom deras olika beteenden. Stina med sin trygga anknytning, hon blev uppmärksammad av sin mamma och vågade utforska omgivningen med hjälp av hennes trygga bas. Man kunde tydligt se deras känslomässiga samspel mellan varandra, genom kroppsspråk och gester. Några av observationerna av Erik passade in på ett så kallat 26
undvikande (otryggt men organiserat) anknytningsmönster. Detta uppmärksammade jag genom att mamman använde sparsamt med uppmärksamhet gentemot honom med både fysisk kontakt och ögonkontakt, vad jag kunde se. Det såg inte ut som att Erik hade en trygg bas och inte heller någon säker hamn att landa i, då han aldrig kom för att söka skydd utan endast sprang rundor för sig själv. Pojken använde sig av fysiska slag mot de jämnåriga, han såg inte ut att bli berörd av att någon blev ledsen eller när någon blev arg utan visade ett mer likgiltigt beteende. Mina observationer av Anton passar in i ett så kallat ambivalent (otryggt men organiserat) anknytningsmönster, han vågade eller ville inte utforska omgivningen utan bara sitta nära sin mamma. Antons mamma visade varken med kroppsspråk eller annat på att försöka få honom till att gå ifrån henne, utan höll honom hårt i famnen. Frågan är om det var Antons känslor eller det var mammans som gjorde att han satt kvar. Han höll sig fast vid mamman och samma gällde den pedagog som han ville vara med, detta ingår i det ambivalenta anknytningsmönstret då de antingen kan bli passiva eller krävande för att känna sig skyddad. Det som går emot ramen för detta mönster var att det såg ut som han hade en trygg bas. Det kunde dock tolkas som han inte vågade gå ifrån sin mamma. En potentiell anledning till detta skulle kunna vara att han inte kunde lita på om den säkra hamnen fanns där när han återvände (Broberg m.fl, 2012). En annan anledning skulle kunna vara att Anton ville vara kvar i sin trygga bas så länge han kunde. Om Antons mamma hade visat till en större utsträckning, via sitt kroppsspråk att det var tryggt och säkert på förskolan, skulle man kunna tänka sig att Antons beteende förändrats. Detta kunde även vara en anledning för Anton att inte känna sig trygg, eftersom vårdnadshavare har en stor påverkan av att få barnet att känna sig tryggt (Kihlbom m.fl, 2009). Alla tre barn var under tre år. De hade inte hunnit få så många bra erfarenheter av anknytning. Detta kan visa sig i att de inte riktigt vet hur de ska reagera utan varje barn visade sina individuella reaktioner på situationen utifrån vad de hade med sig i sitt bagage av erfarenheter och kunskap. Den största uppgiften en vårdnadshavare har är att hjälpa barnet skapa trygghet under inskolningen (Kihlbom m.fl. 2009). 5.3 Intervjuer med förskollärare Nedan kommer jag presentera sammanställning och analys av mina intervjuer. Jag har gjort fem intervjuer, från två olika förskolor. Här kommer en kort presentation av förskollärarnas ålder, kön och yrkeserfarenhet. Kvinna 44 år, har jobbat 26 år på förskola. Kvinna 53 år, har jobbat 22 år på förskola. Man 29 år, har jobbat 7 år på förskola. Kvinna 36 år, har jobbat 17 år på förskola. Kvinna 42 år, har jobbat 14 år på förskola. Jag kommer utgå från rubrikerna, vad har 27