ATT FRÄMJA BARNS UTVECKLING ETT PSYKOSOCIALT PERSPEKTIV PÅ BARNHÄLSOVÅRDENS FÖRÄLDRASTÖD

Transkript

1 ATT FRÄMJA BARNS UTVECKLING ETT PSYKOSOCIALT PERSPEKTIV PÅ BARNHÄLSOVÅRDENS FÖRÄLDRASTÖD Dessa barn har olika förutsättningar för sin utveckling; En av dem fick en hjärnblödning vid födseln, en har en kromosom extra, en är på flykt med sin familj, en är född i vecka 25, en av dem har inte varit med om just dessa saker. För de här barnen kan man inte ha samma måttstock när det gäller utvecklingstakt. Men vissa förhållningssätt är giltiga för dem allihop. Föreläsningen har ett psykosocialt perspektiv på vad som främjar barns hälsa och fokus ligger på påverkan i barnets psykosociala närmiljö dvs. familjen. I vägledningen för BHV nämns barn hälsa och utveckling tillsammans. Hälsans bestämningsfaktorer har också inflytande på barns utveckling. Vägledningen för BHV framhåller att BHV ska gynna barns utveckling genom att uppmärksamma förhållanden i barnets närmiljö och stödja föräldrarna. Men vad är det som BHV ska främja i barnfamiljerna? Vad är det som föräldrar gör som främjar barns utveckling? Som stöd för tanken används en modell för samspel och anknytning som är hämtad från en föräldrautbildning: Trygghetscirkeln (CoS Circle of Security) Modellen har tre hörnstenar i tre beteendesystem, som ständigt växelverkar med varandra i det dagliga samspelet. De illustreras av olika delar på cirkeln. Beteendesystemen är delvis medfödda men påverkas också av de erfarenheter som vi får under livet. Omsorgsbeteenden. Spädbarn överlever inte länge utan fysisk omvårdnad, och även om spädbarnet får sina fysiska behov tillgodosedda i form av mat och hygien så är det

2 livshotande för spädbarn om de inte kan utveckla en relation till minst en omsorgsperson. Omsorgsbeteenden hör alltså till föräldrarna och brukar illustreras av händer på cirkeln. De två andra beteendesystemen hör till barnet och utgör dess mest grundläggande beteendesystem för att orientera sig i världen: Anknytningsbeteenden hos barnet aktiveras när barnet upplever någon form av stress i vid bemärkelse och hänger samman med negativa affekter; rädsla, ledsenhet, irritation. Anknytningsbeteenden illustreras av att barnet är på den nedre delen av cirkeln. När barn t ex blir rädda eller ledsna eller får ont så påkallar de förälderns uppmärksamhet. Man kan säga att barnet uttrycker att jag behöver att du välkomnar mig och att föräldern fungerar som en säker hamn att komma tillbaka till. Utforskandebeteenden. Alla djur behöver beteenden som ökar deras kunskaper om omvärlden och som ökar deras färdigheter att hantera omvärlden. Detta är bara ett annat sätt att beskriva utveckling och barnets utveckling sker till stor del genom lek. Barnet har en inneboende drivkraft att utforska och det sker åtföljt av positiva känslor; glädje och nyfikenhet. Föräldern är viktig för barnet även i detta tillstånd; dels är föräldern en lekpartner dels är föräldern en garant för tryggheten i leksituationen. Utforskandebeteenden illustreras av att barnet är på den övre delen av cirkeln. Man kan säga att barnet uttrycker att jag behöver att du stödjer mitt utforskande och att föräldern fungerar som en trygg bas att utgå ifrån. För att utforskandet och utveckling ska fungera bra så behöver hela cirkeln fungera. Om anknytningssystemet är påslaget så hindras utforskandet. Det är lätt att förstå: När man är rädd eller ledsen är det svårt att ta in information. Barn som har kroniskt påslagen anknytning blir ängsliga och passiva. Så det föräldrar gör som fungerar är att de ser till att följa barnets behov så att cirkeln snurrar runt, runt. Deltagarna fick se ett filmklipp från trygghetscirkelns föräldrautbildning med en pappa och en pojke i ett lekrum, som illustration till hur trygghetscirkeln går runt. Här är den officiella bilden på trygghetscirkeln. Beteenden i enskilda situationer formar inte barn och deras förväntningar på hur det är att vara tillsammans med föräldern/omsorgsperson. Men upprepade situationer bildar ett mönster som barnet lär sig känna igen ( min förälder brukar göra så när jag gör så ). Barnet utvecklar förväntningar på förälderns bemötande, som i sin tur formar barnets sätt att agera gentemot föräldern.

3 Denna bild beskriver hur samspel och anknytning hänger samman som begrepp. CoS är avsedd att vara en praktisk modell och terminologin är användbar för föräldrar som går utbildningen. En risk med CoS är att terminologin leder tanken till att man kan se anknytning framför sig. Men det man kan observera mellan barn och förälder är SAMSPEL. En enskild situation kan vara typisk eller otypisk för hur samspelet brukar se ut. Barn är redan betydligt före 12 månaders ålder duktiga på att känna igen och förvänta sig vissa beteenden hos föräldern och att anpassa sitt eget beteende efter förälderns. Teoretiskt tänker man sig att barnet utvecklar IAM och att barnet svarar i enlighet med sina IAM och agerar på ett förväntat sätt. Anknytning är ett forskningsbegrepp. Det härrör från experimentella situationer, som är kontrollerade och avsedda att provocera anknytningsbeteenden. Barn visar upp beteenden i dessa situationer som går att klassificera med god säkerhet. Dessa beteendeklasser anses representera anknytningsmönster som är teoretiska begrepp. Anknytningsmönster anses avspegla IAM hos barnet. Det är alltså flera led mellan observerbart samspel och anknytningsmönster! Anknytningsmönster. Det är motiverat att prata om anknytningsmönster ur ett folkhälsoperspektiv eftersom det är samband mellan anknytningsmönster och barnets hälsa och utveckling som har beforskats. Sambandet mellan anknytningsmönster å ena sidan och psykisk hälsa/sociala färdigheter å den andra sidan antas vara att det är i det tidiga samspelet som barnet grundlägger sin förmåga till reglering av stress och sin förmåga att reglera sina känslor och läsa av andra människor. Detta är kärnfunktioner för psykisk hälsa och social förmåga. Efterhand så utvecklar barnet som sagt förväntningar på hur samspelet med omsorgspersonerna brukar gå till. Vid ca ett års ålder kan man kategorisera olika typer av anknytningsmönster hos barn.

4 Deltagarna fick se ett klipp från youtube där främmandesituationen (strange situation) demonstrerades. Den vanligaste metoden inom forskningen för att bedöma spädbarns anknytningsmönster. Om samspelet i familjen karakteriseras av att händerna föräldraomsorgen finns till hands när barnet behöver dem, att föräldern är tillräckligt lyhörd och av att missförstånd rättas till så utvecklar barnet en så kallad trygg anknytning. Detta anknytningsmönster är på gruppnivå en friskfaktor för hälsa och utveckling. Det är ganska vanligt att barn utvecklar någon form av otrygga anknytningsmönster. Då fungerar inte trygghetscirklarna lika smidigt, och man kan säga att föräldern och barnet återkommande inte hittar varandra riktigt på vissa ställen i cirkeln. På gruppnivå är det vanligare att barn med otrygga anknytningsmönster lättare blir frustrerade när de är två år, på förskolan är mer tillbakadragna, inte lika uppmärksamma på sina jämnåriga, och inte lika populära bland kamraterna. Högre upp i åldrarna är det vanligare med utagerande beteende. Samtidigt innebär även otrygg anknytning att barnet har kunnat utveckla strategier för att förhålla sig till föräldrarna: Både trygg och otrygg anknytning hör till de organiserade mönstren. Förutsägbarhet är en friskfaktor! Desorganiserad anknytning är på gruppnivå en riskfaktor för barnets mående och utveckling. Det innebär att barnet, i alla fall vid ett års ålder, inte har kunnat utveckla en strategi som fungerar för samspelet med föräldern. Desorganiserad anknytning är ofta en följd av att omsorgspersonerna väcker oro och rädsla hos barnet. Den/de personer som barnet behöver för sin trygghet är källa till sådant som oroar eller skrämmer barnet. Det finns många möjliga orsaker. Barnet kan själv ha hinder för att lära sig att förutse föräldern. Det kan röra sig om att det förekommer våld i hemmet, eller att föräldern inte finns till hands för barnet, fysiskt eller mentalt. (Hos barn som växer upp i familjer med missbruk är desorganiserad anknytning den vanligaste, uppåt 70 % av barnen har dessa mönster.) Man har sett att föräldrar med trauman i sin historia, som inte har bearbetat dem, antingen för att de inte har fått hjälp, eller för att de traumatiserande händelserna har hänt nyligen eller rentav är pågående, löper ökad risk för sådan mental frånvaro. Det finns samtidigt goda belägg för att stödjande relationer kan ha en stor betydelse för att en förälder med trauman i livshistorien ska undvika att i sin tur bete sig traumatiserande gentemot barnet.

5 Barnhälsovårdens arbetsredskap för psykosocialt hälsofrämjande föräldrastöd BHV:s hälsofrämjande föräldrastöd när det gäller barns utveckling, särskilt inom det psykosociala området, kan sägas bestå i att understödja trygghetscirkeln i familjerna, alldeles särskilt föräldrarnas händer. Vilka arbetsredskap finns inom BHV för detta? 1. Den medicinska kunskapen. När föräldrar beskriver att barnet inte kan somna, inte vill äta, inte vill lägga blöjan etc., så betyder det ofta att det är problem med händerna på trygghetscirkeln i dessa situationer. Redan genom er professionella kunskap och era råd så stärker ni händerna på cirkeln. 2. Kunskap om hur viktigt samspelet är för barnets mående. Även om problemet inte presenteras på det viset av föräldern så kan det vara bra att fråga om samspelet genom att be föräldern beskriva hur barnet reagerar och vad föräldern försöker göra. Det kan vara bra att fråga specifikt om händerna genom att fråga föräldern: Hur påverkar det dig? Vad händer med dig? Vad gör du då? 3. Systemiskt tänkande. Samspelet mellan förälder och barn befinner sig i ett system och det betyder att påverkansfaktorer kan befinna sig någon annanstans i systemet. Föräldrars trygghet, som är betydelsefull för deras händers närvaro i cirkeln, påverkas t ex av deras relationer i sin tur. För att identifiera de faktorer som stör föräldern så kan man behöva ta reda på mer om förälderns situation. 4. Alliansen med familjen. Kanske det allra viktigaste arbetsredskapet! Om ni visar att ni tycker om barnet och visar att ni bryr er om föräldern, lyssnar och tar den på allvar, så är det grunden för att en allians ska uppstå, som är er viktigaste professionella tillgång och en viktig hälsofrämjande faktor för barnet och familjen Uttryckt i termer av trygghetscirkeln så har ni på alla dessa sätt möjlighet att fungera som händer som stödjer händerna på cirkeln. 5. Eget professionellt stöd. Ett femte arbetsredskap är att se till det egna professionella stödet. I det här sammanhanget kanske främst regelbunden handledning av BHV-psykolog.