FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP. om diskvalificerade mammor, borttappade fäder och barns rätt till sina föräldrar.

FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP om diskvalificerade mammor, borttappade fäder och barns rätt till sina föräldrar. MALIN WIDERLÖV RAINBOW SWEDEN 2014

Innehåll Förord..................................................... 3 Inledning................................................. 5 Mobiliserande kunskapsutveckling.......... 7 Framtidsverkstad för kvinnor................... 9 Framtidsverkstad för män...................... 19 Föräldrarnas önskelista.......................... 26 Länkar................................................... 27

FÖRORD Skriften Havererat föräldraskap om diskvalificerade mammor, borttappade fäder och barns rätt till sina föräldrar är resultatet av ett djupgående samarbete mellan olika aktörer inom det sociala fältet. Under paraplyet Rainbow Sweden samarbetar tio olika brukarorganisationer. Under många år har flera av Rainbows organisationer haft ett utvecklat och konkret samarbete med Socialhögskolan i Lund. Rainbows kvalitetssäkringssystem, Rainbow Quality System, RQS och kursen Social mobilisering som hållits i Lund varje termin sedan 2005 är resultatet av ett genom åren alltmer fördjupat och för parterna givande samarbete. Kursen social mobilisering blandar blivande socionomer och medlemmar från olika brukarorganisationer. Efter genomgången och godkänd kurs får kursdeltagare 7,5 universitetspoäng. Inspirerad av kursen och dess innehåll tog en av studenterna ur brukarorganisationernas led upp frågan om missbruk, psykisk ohälsa och föräldraskap. Under 2012 växte så idén att samla missbrukande föräldrars erfarenheter av att få ett eller flera barn omhändertagna. Initiativtagaren var den tidigare deltagaren i mobiliseringskursen, Malin Widerlöv, som själv har haft barn omhändertagna. Hon tog i sin tur kontakt med andra föräldrar som hon kände sedan tidigare och som också hade fått barn omhändertagna. Nu bildades ett nätverk som senare blev stödföreningen Maskrosföräldrar. Föreningen Maskrosföräldrar är idag medlemsorganisation i Rainbow. Intresset för Havererat föräldraskap har varit imponerande. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL har aktivt bidragit och möjliggjort utgivningen. På världskonferensen om det sociala arbetets olika aspekter, som hålls i Melbourne sommaren 2014, kommer skriften att presenteras och diskuteras. Resan från Lund i Sverige till Melbourne i Australien får väl också anses vara imponerande. Alec Carlberg Stockholm 2014 Ordförande i Rainbow klientrörelsens paraplyorganisation FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 3

Ingen förälder har rätt till sina barn, men alla barn har rätt till sina föräldrar. 4 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

INLEDNING I vår kultur, i litteraturen, konsten och filmen matas vi ofta med självklara antaganden, som t ex att mödrar alltid älskar sina barn, även om dessa är hemska och farliga eller att söner är särskilt viktiga för fäder eller att barn alltid älskar sina föräldrar och att föräldrar är synonymt med trygghet. För många av dem som den här rapporten handlar om, är förälder förknippat med svek och övergrepp. Många upplever att deras föräldrar inte haft förmåga eller förutsättningar att älska dem. För många som vuxit upp i dysfunktionella familjer och idag är vuxna, kan det fortfarande vara svårt att förstå och acceptera att föräldrarna inte fungerar. Det är ibland svårt att bli påmind om hur det borde vara men aldrig få erkännande eller igenkännande för sina autentiska erfarenheter. Man talar sällan om familjer där barn och föräldrar tvingats leva åtskilda pga missbruk. Vi kände därför att vi behövde en förening. Det är sällsynt att föräldrar ifrågasätter socialtjänstens beslut att skilja barnen från dem medan de är aktiva i missbruk, åtminstone i efterhand, men sättet de gjort det på, har föräldrar vi har träffat, bittra erfarenheter av, vilket har blivit en av drivkrafterna att orka berätta. En annan drivkraft för att bilda föreningen och tala om det svåra, är frånvaron av insatser för att öka föräldraförmågan, hos de diskvalificerade föräldrarna. En insats vi tycker man är skyldiga barnen! Ingen förälder har rätt till sina barn, men alla barn har rätt till sina föräldrar i den mån det är möjligt. I rapporten talar vi därför om barnens föräldrakapital, och syftar då på barnens rätt till sina biologiska föräldrar. Vår förhoppning är att rapporten ses som ett värdefullt komplement till de få vetenskapliga rapporter som finns i ämnet samt som inspiration till att fler vetenskapliga studier utförs i framtiden. Den riktar sig också till föräldrar med egna erfarenheter av havererat föräldraskap på grund av missbruk. I rapporten använder vi ordet maskrosförälder när vi syftar på den missbrukande föräldern, vars föräldraskap havererat och oavsett om barnet fortfarande är placerat, aldrig hann flytta tillbaka hem innan det blev vuxet eller om familjen är återförenad igen. Begreppet myntade vi på vår första Framtidsverkstad, eftersom det saknades namn på det specifika föräldraskap som mammorna erfarit. Många av dessa föräldrar har själva varit maskrosbarn och är idag föräldrar till barn som förhoppningsvis ska vara starka maskrosbarn, som klarar sig bättre än deras föräldrar gjort. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 5

FRAMTIDSVERKSTÄDER Robert Jungk, född Robert Baum, 1913 i Berlin, död 1994, var en österrikisk författare och journalist. Jungk är bland annat känd för skapandet av framtidsseminarier som är en metod för social innovation och deltagarnas delaktighet i visionär framtidsplanering underifrån. En Framtidsverkstad är en demokratisk mötesmetod som bygger på Robert Jungks idéer om att öppna upp för nya perspektiv, främja dialog, handling och aktion och är ett effektivt sätt att på kort tid arbeta med stora och komplicerade frågor. En verkstad består av tre faser; kritikfas, visionsfas och förankringsfas och leds av en eller flera verkstadsledare. Verkstadsledaren förbereder Framtidsverkstaden noggrant och tar fram en given frågeställning eller ett tydligt, avgränsat och engagerande tema. Deltagarna väljs ut för att skapa heterogena grupper för att ge mer dynamik i verkstaden. En mindre, mer homogen grupp har dock bättre möjligheter att arbeta djupare med ett känsligt ämne. Verkstadens ramar tiden, ämnet och formen ska vara begriplig och otvetydig för alla deltagare. Den trygga avgränsningen ger rum för att utveckla engagemang och kreativitet. KRITIKFASEN Kritikfasen inleder verkstaden och är en gemensam probleminventering kring det tema eller frågeställning som verkstaden valt att arbeta kring. Vi lägger fram hinder som vi analyserar och bearbetar i grupparbeten och redovisar för varandra. Vilka mönster finns? Ser vi den röda tråden och orsakssammanhang? VISIONSFASEN Nästa fas visionsfasen, inleder vi på samma vis som kritikfasen fast istället för hinder, beskriver vi visioner. Hur ser det ut i de bästa av världar? Om inga hinder fanns? Om allt fungerar som det ska, kan man efter visionsfasen utkristallisera flera viktiga och attraktiva visioner och idéer som väntar på att bli förankrade i den sista och viktiga förankringsfasen. FÖRANKRINGS- ELLER FRAMTIDSFASEN Det är nu som kritik och visioner knyts samman och verkstaden utmynnar i tydliga uppdrag och handlingsplaner: Vem ska göra vad? När? Hur? Varför? LÄS MER: www.framtidsverkstad.se 6 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

MOBILISERANDE KUNSKAPS- UTVECKLING Att tillvarata värdefull kunskap samtidigt som vi stärker de individer, vars kunskap vi vill åt. Det var viktigt för oss att själva arbetet med projektet inte enbart skulle tillfredsställa oss och vår uppdragsgivare. Den skulle på olika vis ge föräldrarna något konkret tillbaka, och vi ville att föräldrarna själva skulle komma fram till vad de behövde. Metodvalet, att genomföra Framtidsverkstäder, gav de bästa förutsättningarna för våra ambitioner och vårt fortsatta arbete. Det är ett stort ansvar att leda människor in i ett så känsligt ämne och det har varit en svår balansgång att värna deltagarnas personliga integritet utan att riva upp djupa sår. Samtidigt har fokus legat på att arbeta med verkligheten som den faktiskt var och är inte den bilden maskrosföräldrar oftast tvingas visa utåt. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 7

Maskrosföräldern hade okunskap om vilka rättigheter barn och föräldrar har liksom okunskap och fördomar hos socialtjänsten och familjehemmen om föräldrarnas situation. 8 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

FRAMTIDSVERKSTAD FÖR KVINNOR Temat för Framtidsverkstaden var Att värna barns föräldrakapital. Sammanfattning av hindren för att värna barnens rätt till sina föräldrar som missbrukar: Hinder som lyftes fram var dels inre och känslomässiga såsom skam, känslan av att vara i underläge, låg självkänsla och uppgivenhet hos maskrosföräldern, dels yttre faktorer såsom ovilja hos familjehemmen (att samarbeta och möjliggöra kontakt och umgänge med barnet), drogpåverkan hos föräldrarna och att föräldern kan sakna bostad. Maskrosföräldern hade okunskap om vilka rättigheter barn och föräldrar har liksom okunskap och fördomar hos socialtjänsten och familjehemmen om föräldrarnas situation. Kvinnorna poängterar att de saknat planering och stöd för att möjliggöra återförening och återflytt med barnet. De upplever istället att de inte fått uppmuntran att försöka ta sitt föräldraansvar utan tvärtom uppmanats att släppa taget om sina barn och gå med på vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrarna. Kvinnorna berättar att de ofta blivit kränkta i samband med barnens placeringar och i kontakten med socialtjänsten. De få som återförenas med sina barn hade fått dåligt eller inget stöd alls i den ofta komplicerade och känsliga återföreningen. Även polis, psykiatri och kriminalvård har ofta förstärkt kvinnans känsla av skuld och skam, genom sina bemötanden och uttalanden. Skammen blir så tung så man tappar fullständigt tron på sin egen förmåga. Ingen vägledning i livets frågor, förvirrad och liten. Enda trösten är droger i alla de former och den psykiska ohälsan växer. Känslan av underlägsenhet övertar kroppen och hjärnan. Att inte ha någonstans att bo, sliter på en människas själ. Att inte veta vad man kan eller vill, för en inte framåt! Familjehemmets ovilja till samarbete bidrar till att man backar ytterligare. Socialtjänsten känns som fiender! Om man lyckas få hem barnet så lyser stödplaner med sin frånvaro och en forcerad utslussningsplan kastas över en. Å där står man! Vem är jag? Vem är barnet? Vilka är vi? FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 9

Den här lilla texten, från en gruppövning från en av verkstäderna, ger en tydlig bild av vad många maskrosföräldrar vi talat med beskriver ett skamfyllt och förvirrat och omöjligt föräldraskap! Även om samtliga kvinnor vi träffat, åtminstone i efterhand, varit positiva till att deras barn blev placerade och/eller fick bo hos den andre föräldern, har också samtliga upplevt kränkningar i sin nya föräldrasituation. Samtliga uttrycker bristen på stöd, trots att alla hade velat ha stöd och de upplever också att de uttryckt stödbehovet till socialtjänsten, och andra myndigheter, t ex kriminalvården. Föräldrarna önskar istället att få uppleva bemötanden som läker och slippa bemötanden som sårar, och på så vis skapa insatser som hjälper även om den ibland måste ske med tvång och integritetskränkningar. Visionerna som lyftes var: Vi hade behövt en egen förening, vi saknade ord och förebilder, vi hade behövt en stödperson, vi efterfrågade tydlig information och insyn, vi drömde om en icke-kränkande socialtjänst. Vi behöver nya ord och förebilder: En av mammorna beskrev så fint föräldraskapet som en relationsresa. Man kan vara långt ifrån sitt barn när man är i aktivt missbruk, men man kan komma närmare varandra och relationen är en rörlig process. Det är viktigt att få ett erkännande för sitt föräldraskap, även om man inte har barnet boende hos sig. Vi myntade begreppet maskrosförälder, om den biologiska förälder som inte ansvarar för barnets boende och vardag. Föräldrarna upplever att det stor är skillnad på att vara maskrosförälder och umgängesförälder efter en skilsmässa med barnets andre förälder. Det är mer skamfullt och svårt att dela barnet med ett familjehem. Det är viktigt för föräldrarna, att få känna att så här ser relationen ut just idag imorgon kan det vara annorlunda. Föräldrar, såväl som barnen, behöver hopp. Hopp om att relationen ska bevaras eller återknytas, på ett eller annat sätt. Relationen kan vara fin, stark och trygg även om mamma är på anstalt eller vårdas på behandlingshem, även om mamma bor i samma stad men inte kan ha barnet på veckorna och även om mamma bara kan hälsa på då och då Varje familj är unik och man kan bygga relationer på av olika vis men man kan behöva stöd och idéer, mod och självkänsla för att våga vara mamma trots att barnet är placerat i familjehem. 10 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

Varje familj är unik och man kan bygga relationer på av olika vis men man kan behöva stöd och idéer, mod och självkänsla för att våga vara mamma trots att barnet är placerat i familjehem. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 11

Vi behöver alltså förebilder! Kvinnor som har fina relationer med barn de inte lever tillsammans med och kvinnor som återförenats med sina barn på heltid. Föräldrar som blivit nyktra och drogfria och stärkta i sitt föräldraskap. Föräldraskapet är nytt varje dag eftersom barnet förändras, växer och utvecklas. Vi behöver en stödperson: Det var en av mammorna i en Framtidsverkstad som använde det fina ordet motivationskompass om det slags stöd vi hade behövt. Vi önskar att föräldrarna hade lagstadgad rätt till en stödperson i samband med att barnet blev aktuellt för utredning i barnavårdsärenden. Stödpersonen/motivationskompassen kan följa vårdnadshavaren hela vägen från placering fram till eventuell återplacering. Stödpersonen ska ha en relevant utbildning och erfarenheter av antingen missbruk och/eller haft barn placerade i familjehem. Vi tänker oss ett liknande anställningsförfarande som PO, Personligt Ombud (se faktaruta). Det kan vara kommunen som betalar lönen men det är en klientorganisation som rekryterar och anställer. Vi behöver tydlig information: Vi efterfrågar skriftliga föräldraplaner parallellt med vårdplanen med kontinuerlig uppdatering och utvärdering med tydliga uppgifter om vem som ansvarar för vad, när och varför samt mätbarhet avseende måluppfyllelse. Mammans och pappans övriga kontakter inom till exempel psykiatrin, missbruksvården eller frivården skall inkluderas och vara en del i föräldraplanen. Man skulle kunna använda planen som ett liknande verktyg som skolan använder för åtgärdsprogram eller individuell plan enligt LSS. Det viktiga är att det är förälderns plan men mångas ansvar att den följs och fullgörs samt att den är öppen för föräldern och konkret och tydlig. En icke-kränkande praktik Kvinnor med erfarenhet av havererat föräldraskap, vittnar ofta om en upplevelse som kan beskrivas som en ofrivillig metamorfos. En känsla av förvandling från att vara en hjälpsökande människa, värdig stöd och uppmuntran till att bli behandlad som någon slags förövare som ska fostras och hållas kort eller helt stötas bort. Kvinnorna beskriver hur de först får hjälp och känner sig trygga med att socialtjänsten lyssnar och försöker bevaka deras behov. Vad kvinnorna tänker och känner, anses viktigt för handläggaren, kvinnorna har tolkningsföreträde till sig egen verklighet och livssituation. Men så händer något. Scenen ändras och handläggare och personal blir lite hårdare och kortare i tonen. 12 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

PERSONLIGT OMBUD (enligt Wikipedia) Personligt ombud är en stödperson som kommuner i Sverige tillhandahåller till personer med svår psykisk funktionsnedsättning. Personligt ombud infördes som en av reformerna inom den svenska psykiatrireformen under 1990-talet (Psykiatriuppföljningen 1999). Det personliga ombudets uppgift är att ge stöd så att klienten får sin röst hörd och se till att klienten får de insatser som stöder klientens egna önskemål och målsättningar. Reformen har haft en stark genomslagskraft och i Sverige har 80 % av kommunerna Personligt ombud verksamhet. För tillfället finns cirka 300 ombud och närmare 10 000 klienter har eller har haft ett personligt ombud. Personligt ombud verksamheten har utvärderats på olika sätt. Bland annat har nationalekonom Ingvar Nilsson (2006b) undersökt en regional verksamhet som består av 40 slumpmässigt valda klienter. Nilsson har bland annat undersökt klienternas behov och användning av offentlig service både före och efter Personligt ombud verksamheten. Hans slutsatser är enkla och klara. På sikt leder Personligt ombud verksamheten till ett aktivare och självständigare liv för klienten, samtidigt som behovet av olika vård- och stödtjänster minskar. Enligt Nilsson ger reformen på sikt betydande samhällsekonomiska vinster samtidigt som den leder till stor klienttillfredställelse. Personligt ombud leder till en ökning av sådana insatser, som förstärker ett aktivt och självständigt liv medan tunga och passiverande stödformer klart minskar. Mot en stor inbesparing i den slutna vården sker en liten kostnadsökning av insatser inom öppenvården. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 13

De missförstår, vill inte längre lyssna på dem och kvinnorna beskriver att de blir bemötta med en attityd som signalerar att deras berättelser antingen är ovidkommande eller inte sanna. Kvinnorna börjar tvivla på sitt förstånd, eftersom personer som tidigare stöttat och betytt mycket för dem i en krissituation blir annorlunda och inte längre är ärliga. Kvinnorna får en klump i magen inför varje möte och många berättar hur de vill dra sig undan, försvinna, för att rädda sig själva men också för att de upplever sig utspelade, oönskade och med avsaknad av makt och mandat som föräldrar. Vi i Föreningen Maskrosföräldrar tror istället att föräldrar med erfarenheter av missbruk kan vara en värdefull resurs för sina barn oavsett om mamman eller pappan blir boendeförälder igen eller ej. Vi tror också att kvinnor och män med sådana erfarenheter kan bli en värdefull resurs för andra familjer med liknande problem. För att kunna tillvarata barnens föräldrakapital, tror vi att det behövs en förändrad attityd och ökad kunskap om mammor och pappor i missbruk. Det finns ett slags kollektivt avståndstagande mot föräldrar som missbrukar, vilket i sig kanske ska vara naturligt och positivt fostrande för samhället, men för den enskilda individen är det förödande att bli bemött med förakt och avsky från instanser med makt och möjlighet att hjälpa och som vi i flera hänseenden är beroende av. Flera studier, bland annat gjorda av Bo Vinnerljung i Sverige och Taisto Sarkola i Finland, visar att prognosen för tillfriskande, möjligheter till ett drägligt liv för såväl barn som mödrar med missbruk är dålig. Det går inte bra för de omhändertagna barnen men inte för mödrarna heller. Dödligheten för både barnen och föräldrarna är hög. Frånvaron av konkreta syften och mål med såväl insatser i familjen, som med placeringen av barnen beskriver mammorna som kränkande. Likaså bristen på insyn i hur socialtjänsten tänker och resonerar. Istället upplever kvinnorna att socialtjänsten utan förvarning ändrar förutsättningar, straffar, hotar och förvägrar dem insyn och delaktighet. Mammorna beskriver att deras föräldraskap präglas av känslan av ett maktlöst ansvar för en annan liten människas liv. Även om omgivningen kan tycka att man misslyckats å det grövsta med sitt föräldraskap, finns den starka instinkten och ansvarskänslan kvar långt efter att barnet placerats i familjehem. Kanske särskilt i de fall man blivit intalad att barnet snart kommer hem igen. Att bära på ett stort ansvar men totalt sakna makt och inflytande eller ens insyn, skapar en oerhörd stress hos mamman. Sällan har någon mamma upplevt att de kunnat vara trygga eller lita på någon enda av alla de som dem mött i den här processen. Istället beskriver de att de blivit utfrysta, ignorerade och otrevligt bemötta. Ibland 14 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

Frånvaron av konkreta syften och mål med såväl insatser i familjen, som med placeringen av barnen beskriver mammorna som kränkande. Att bära på ett stort ansvar men totalt sakna makt och inflytande eller ens insyn, skapar en oerhörd stress hos mamman. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 15

upplever kvinnorna även att de blivit grovt kränkta av både poliser och andra myndighetspersoner, familjehemsföräldrar och andra man befunnit sig i beroendeställning till. Det är en dyster bild av samhällets hjälpare som kvinnorna skildrar. Jag kände mig i underläge gentemot familjen som mina barn bodde hos. Om jag i detta läge fått en kontaktperson som hade kunna motivera och stötta mig i min kamp och hjälpa mig med de rättigheter som fanns hade kanske livet sett annorlunda ut. Även om det kanske inte hade fått mig drogfri så är jag övertygad om att det stärkt mig och mina barns relation. Kvinnorna beskriver en svår kris som de hade behövt stöd att hantera. Istället blev de illa bemötta vilket ytterligare belastade dem. Under en redan hårt pressad situation drabbades de kvinnor vi har talat med av återfall med ökat och än mer destruktivt missbruk. Om jag hade fått arbeta med mina trauman kring föräldraskapet och det våld jag utsattes för hemma, hade jag kunna ta till mig öppenvårdsbehandlingen bättre. Jag hade kunnat sluta långt tidigare. Utan stöd och hjälp med bearbetning av livsomständigheterna fick kvinnorna det ännu svårare att klara av att frigöra sig från missbruket och följaktligen sitt fortsatta föräldraskap. De förlorade kraften att bevaka sina och barnens rättigheter och att återhämta sig för att arbeta upp en god livskvalitet i framtiden. En handlingsplan måste finnas, föräldern ska vara delaktig och förstå hur situationen ser ut. Det kan vara ett väldigt effektivt sätt att komma åt själva kärnan (i missbruket) om man går via föräldraskapet tror jag. Att ha tydliga syften, delmål och mål kan kanske fungera som en motivationskompass för föräldrarna. 16 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

I dag så är alla de förlorade åren med mina barn fortfarande ett brännande område som jag sörjer. Men jag kan stundvis förlåta mig själv och arbetar ständigt med dessa skamkänslor. Det är inte ohanterbart längre men visst gör det ont. Om jag hade haft bara en enda som trodde på mig och kunde föra min talan så är jag nästan övertygad om att mitt liv hade sett annorlunda ut. I mitt fall tror jag det hade hjälpt mig mycket med en kontaktperson. Har många gånger känt mig väldig ensam med att föra min egen talan. Det här är citat från maskrosmammor från den första Framtidsverkstaden som idag har lagt grunden för en ny organisation, Föreningen Maskrosföräldrar. Den förlamande ensamhet som kvinnorna återger hade kanske inte varit lika svår om det funnits en förening som stöttat, någon som kunde stå som förebild eller i alla fall tillgång till skriftlig information om hur livet tett sig för andra när barnen flyttat eller det varit dags för att skrivas in på behandlingshem eller anstalt. Kvinnorna har saknat förebilder och stöd genom hela processen att ta emot insatser, att bli skild från barnen och i återföreningen. Trots alla dessa svåra känslor och de övergrepp vi upplevt och delar med varandra, andas hela gruppen optimism, kämparglöd och konstruktiv kritik, så till vida att vi gärna och ofta pratar möjligheter, lösningar och idéer om förändring. Vi efterfrågar oberoende stödpersoner i samband med barns omhändertagande, föräldraprogram i samband med missbruksbehandling, insyn och delaktighet i barnens placering och mycket stöd i samband med eventuell hemtagning. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 17

Under Framtidsverkstaden med kvinnor, några månader innan, nämndes inte barnens fäder. Fokus lades på kvinnorna själva... De här två dagarna med männen, har till stor del handlat om samma sak kvinnors föräldraskap, om männens barns mödrar. 18 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

FRAMTIDSVERKSTAD FÖR MÄN Temat för Framtidsverkstaden var Att värna barns föräldrakapital. Under våren genomfördes en verkstad för pappor där vi tog hjälp av Göran Dahlberg, en van Framtidsverkstadsledare och föreläsare på Socialhögskolans mobiliseringskurs i Lund. Detta resulterade i två spännande och gripande dagar om att inte få lov att älska och bry sig om sitt barn, om utanförskap och längtan efter söner och döttrar i alla åldrar. Verkstaden var av vissa orsaker upplagd på annorlunda vis och gick till stora delar ut på gruppsamtal. En del intervjuer med pappor som inte deltog på verkstaden, har också fått förtydliga männens erfarenheter. Under Framtidsverkstaden med kvinnor, några månader innan, nämndes inte barnens fäder. Fokus lades på kvinnorna själva, till viss del på socialtjänsten och familjehemmen, men framför allt på kvinnans egen föräldraförmåga och erfarenhet av att misslyckas. De här två dagarna med männen, har till stor del handlat om samma sak kvinnors föräldraskap, om männens barns mödrar. Om mäns skuld och sorg över att ha svikit och övergivit kvinnorna, över att deras missbruk fått konsekvenser även för mammorna och barnen och att allt fokus i socialtjänsten handlar om mödrarnas föräldraskap. Sammanfattning av hinder för att värna om barnens rätt till sina fäder som missbrukar: Det sociala arvet, lagar som försvårar mäns faderskap, konflikter och kommunikationsproblem med barnets mamma, droger och fängelsevistelser. Ekonomiska hinder, mödrar som flyttat långt med barnen och en socialtjänst som aktivt försöker förmå männen att lämna barnen i fred och ge upp sitt föräldraskap. Papporna beskriver, precis som socialtjänsten och kvinnorna själva, att mödrarna till deras barn blivit offer för deras svek. Ibland även offer för mannens våld och offer för den utsatthet som de upplever att kvinnan hamnat i då mannen övergivit dem med allt ansvar för barnen. I vissa fall frivilligt, i vissa fall med ofrivillig frånvaro under fängelsevistelser och liknande. Men de beskriver också hur kvinnan senare inte tycks ha förmåga och inte heller får hjälp att se att barnets behov inte alltid är desamma som mammans egna. Konsekvenserna av det, blir ett stort hinder för att männen ska få vara pappor och bli något mer än pappa på pappret. Männen menar att det här är en viktig orsak till att barnen förlorar sina FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 19

fäder. Några av männen upplever också att även handläggarna på socialtjänsten har svårt att skilja på moderns respektive barnens behov. Visionerna som lyftes var: Vi vill ha ökat genusperspektiv, vi vill ha föräldrautbildning, fler män anställda på socialtjänsten, fler män i familjerätt och i barnavårdsärenden, rättvist system med barnen i centrum, familjesystem med hela familjen i fokus och myndigheter som anpassar sig efter familjen, istället för tvärtom. Vi önskar att media skaffar sig mer och bättre information om maskrosfamiljer så de kan ge en rättvisare bild när de skriver artiklar om ämnet. Vi hoppas att tjänstemän som behandlar ärenden inom vårt område tar mer ansvar för att lagar följs och att barnens behov styr beslut. Ungefär hälften av pappornas visioner handlade om att möjliggöra barns tillgång till sitt föräldrakapital och allt som berör barnen direkt. Till exempel ett tryggt hem för barnen, en bra miljö, innanförskap, små klasser i skolan, närvarande mormor och morfar, ingen drogromantik i TV, fler personer som lyssnar på barnen samt att inget barn ska behöva välja förälder och så vidare Resten av visionerna handlade mest om att föräldrarna ska uppföra sig bättre, de borde få familjeutbildning och få ett körkort i föräldraskap. De tog också upp förslag på att förenkla byråkratin kring vårdnadsfrågor för att undvika att barn hamnar i kläm och att pappor försvinner ur deras liv. Papporna är samstämmiga och eniga i att barnen måste få det bättre. Barnens behov måste få komma i första hand. Barnen måste tas på allvar. Några föreslår böter när inte barn får tillgång till båda sina föräldrar. Fäderna vill ha ökat familjefokus med helhets-tänk och genusperspektiv: Vi borde sluta prata om föräldrar i missbruk, för i verkligheten handlar det här om mödrar. Det är mammor med ensam vårdnad som får sina barn placerade, i mycket högre grad än föräldrar med gemensam vårdnad. De omhändertagna barnen är alltså de missbrukande mammornas barn. De missbrukande fäderna har barn som lever med en drogfri eller nästan drogfri och fungerande mamma eller så de finns ofta inte, annat än på papperet. Om även mamman till barnen missbrukar och hon har ensam vårdnad och när barnet blivit omhändertaget, har inte ens papporna blivit informerade och än mindre aktuella som potentiellt boende för sina barn. 20 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

Flera av männen beskriver att de upplevt att de inte fått lov att ta sitt ansvar som fäder. Det har varit modern och socialtjänsten som avgjort om och när mannen fått agera som pappa. På Framtidsverkstaden resonerades kring att ett faderskap påverkas av sociala, genetiska och juridiska faktorer. Många av de intervjuade papporna upplever att de enbart varit genetiska fäder med underhållsplikt, trots att de velat vara barnens fäder på alla plan. På verkstaden berättade männen att de vill se sina barn växa upp och att de vill finnas till för dem som socialt stöd och vara delaktiga i allt som händer i barnens liv, resten av sina liv. De män i vårt projekt, som haft mödrar som accepterat dem, trots männens livsstil, har haft tät kontakt med barnen under hela barnens uppväxt, med avbrott för fängelsevistelser. Detta har medfört att de även idag har en tät kontakt med samtliga av sina idag vuxna barn. Vi borde sluta prata om föräldrar i missbruk, för i verkligheten handlar det här om mödrar. De omhändertagna barnen är de missbrukande mammornas barn.

Männen vill att en biologisk pappa ska få samma självklara juridiska status som en biologisk mamma. Vi vill ha föräldrautbildning, t ex på anstalterna och få ett större utrymme att ta ansvar: Papporna önskar att de fått mer makt att vara förälder. Männen beskriver hur de ofta blivit fäder som unga, varit lågutbildade med inga eller få manliga förebilder och utan stöd. De upplever att de stått med ett alldeles för stort ansvar i förhållande till den låga egenmakten, de har haft bristande förmåga och möjlighet att ta ett sunt ansvar, t ex har de inte på laglig väg kunnat försörja sig och bidra till försörjningen av barnen. Sammanfattningsvis önskas mer makt till föräldrarna att kunna ta eget ansvar. Även om de är föremål för socialtjänstens utredning behöver de få fler möjligheter att kompensera för sina svårigheter genom anpassade stödinsatser och liknande. Papporna berättar om behandlingar och insatser som inte svarat upp mot familjens behov. De beskriver insatser som syftat till att stödja socialtjänsten mer än familjen och barnets rätt till bägge sina föräldrar. Till exempel har papporna inte varit välkomna till sina barns hem, utan berättar om besöksförbud, som mammorna känt sig pressade att ansöka om, då det förekommit hot om omhändertagande av barnen, så länge pappan aktivt tagit del av föräldraskapet och liknande. Männen vill att en biologisk pappa ska få samma självklara juridiska status som en biologisk mamma. Idag är det relationen till modern som bestämmer faderskapet. T ex om mannen är gift med en kvinna som föder ett barn blir han automatiskt vårdnadshavare till det barnet (även om han inte är fader) men om han inte är gift med sitt barns moder räcker det inte ens att han bevisligen är genetisk fader till barnet för att få gemensam vårdnad. Det finns två sidor av männens visioner. Å ena sidan vill de att familjen ska kunna klara sig själv med så stort egenansvar som möjligt men å andra sidan ser 22 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

de att det behövs mycket stöd, både förebyggande för nyblivna föräldrar och stöd i den socialt utsatta familjen. Stödet behöver även vara långvarigt, grundligt och individuellt och mångfacetterat. Detta behöver inte vara motsägelsefullt utan kan ses som ett uttryck för två helt olika saker. Det ena är att fäderna beskriver baksidan med myndigheters stöd och oförmågan att ge rätt stöd, vilket i slutändan drabbar barnet. Barnet får betala priset för att föräldrarna dragit in myndigheterna i familjen, menar männen. Å andra sidan, inser de också att så som verkligheten sett och ser ut idag, avseende beroendet man i männens situation hamnar i hos myndigheterna, hade de velat se annorlunda arbetsmetoder från socialtjänstens sida hellre än inga insatser alls. Papporna efterfrågar mer effektiva och kompetenta arbetsmetoder med barnens behov i centrum. Idag styr ett ensidigt kvinnoperspektiv allt för många beslut som leder till att papporna bli bortmanövrerade. Männen framhåller att om de haft förebilder och vetat vad de vet idag, hade de från början kunnat agera på ett sätt som gynnat barnen bättre. Enligt pappornas beskrivning förstår man att socialtjänsten ser fäderna som ett bekymmer, ett hot och ett hinder. Antingen är de frånvarande och ses som ett problem för att de är så ansvarslösa. Om männen istället försöker ta plats och vara aktiva i sina barns liv, ses de som ett problem för det, eftersom socialtjänsten i första hand vänder sig till och arbetar med ensamstående mödrar, snarare än missbrukande män, som kanske tillhör en annan enhet. Vissa kvinnor är dessutom rädda för sina barns fäder på grund av att det förekommit våld i relationen. Om kvinnorna inte ser männen som en resurs för varken sig själva eller barnen, framstår mannen som chanslös som pappa. Kvinnorna och social tjänstens ofta kvinnliga handläggare har alltid tolkningsföreträde i socialtjänstens utredningar. Säkert är det också så att socialtjänsten upplever att mannen kommer in med droger och kriminalitet i familjen, och för den sakens skull vill att mannen håller sig på avstånd. Männen vill att kvinnorna (både mödrarna och handläggarna) ska få hjälp att skilja på sina egna behov och barnens behov, och att detta aldrig ska behöva bli en motsättning. De här männen har en fantastisk förmåga att sätta ord på familjens problem. De framstår som föräldrar som kan se familjen utifrån ett helikopterperspektiv när de beskriver en helhetsbild och ser de olika familjemedlemmarnas behov, rädslor och roller som de spelar upp gentemot varandra och samhällets stödapparat. När man lyssnar på fäderna, blir svårt att förstå varför socialtjänstens så aktivt arbetar med att hålla FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 23

Många män hinner aldrig bli diskvalificerade som pappor då de ofta försvinner ur barnens liv i ett allt för tidigt stadium och glöms bort. 24 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

dem borta från barnen. De två grupperna i Framtidsverkstäderna är väldigt olika, då den första gruppen, kvinnorna, hade sina barn placerade genom Socialtjänsten medan den andra gruppen med männen, haft sina barn boende hos den andre föräldern, den drogfria eller nästan drogfria modern. Gruppen med män beskriver en verklighet som bitvis är ganska lik vanliga skilsmässopappors berättelser. Om andra män, pappor utan missbruk och kriminalitet, är lika fokuserade på barnens situation och behov som dessa, ska vara osagt och det är inte omöjligt att långa tider av behandling och vana att prata och lyssna i grupp, påverkar förmågan att ta andras perspektiv. Fäderna från de familjer som är aktuella för socialtjänstens ingripande, kanske av just den anledningen kan vara extra värdefulla för sina barn. Vinsten kanske skulle bli särskilt stor om vi värnar just maskrosbarnens borttappade och undanträngda fäder? När det gäller fäder till barn som är omhändertagna, behöver dessa synliggöras och tolkningen av lagen förändras och vi behöver se över lagar kring faderskapet, om vi på allvar vill att barn ska ha rätt till bägge sina föräldrar. Många män hinner aldrig bli diskvalificerade som pappor då de ofta försvinner ur barnens liv i allt för tidigt stadium och glöms bort. De blir därför inte aktuella för att ingå i utredningen kring barn med föräldrar i missbruk. Det är oftast de ensamstående mödrarnas barn som placeras. Vi hoppas att kunna bidra till att fäder som förlorat sina barn på grund av missbruk, får en starkare röst och position i samhället och sina barns liv. FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP 25

FÖRÄLDRARNAS ÖNSKELISTA»» Stödperson/kontaktombud i liknande form som Personligt Ombud är för personer med psykiskt funktionshinder. Gärna en person som själv har erfarenhet av att ha varit förälder med missbruksproblem.»» Motiveringsarbete för att stärka föräldraförmågan. Uppsökande verksamhet på t ex anstalter och behandlingshem, ett fokus på föräldraförmågan även från socialtjänstens sida från vuxen- och missbruksenheterna.»» Tydliga, skriftliga åtgärdsprogram för återförening, en plan för relationsresan. En tydlig plan för att öka föräldraförmågan och tillgängligheten för barnet, som följer med över de olika verksamheterna missbruksvården, kriminal- och frivården, psykiatrin mm. Ett föräldra- och familjefokus istället för ensidigt individfokus.»» Helhetssyn, samplanerade insatser för föräldrar och barn. Att socialtjänsten samverkar inom sig och även att andra instanser, såsom kriminalvården och frivården, samverkar med socialtjänsten.»» Ett enklare, mer jämlikt juridisk regelverk kring faderskap och vårdnadsfrågor. Vi tror att om barn skall ha en realistisk chans att få tillgång till bägge sina föräldrar, är det helt nödvändigt att se över lagar och ändra på regelverken kring faderskap och vårdnadsfrågor. Vi ser ingen motsättning i att skydda kvinnor och barn från destruktiva relationer och att ge barn tillgång till sina fäder, men som det ser ut idag misslyckas samhället allt för ofta med både kvinnoskydd och barns rätt till sina fäder. 26 FRÅN INSIDAN AV HAVERERAT FÖRÄLDRASKAP

LÄNKAR Maskrosföräldrar www.maskrosforaldrar.se PowerUs THE SOCIAL WORK LEARNING PARTNERSHIP Powerus www.powerus.se Rainbow Sweden www.rainbowsweden.se

ANTECKNINGAR

ANTECKNINGAR

ANTECKNINGAR

ANTECKNINGAR

BAKGRUND Det här är en rapport som summerar delar av ett projekt som Rainbow Sweden utfört inom ramen för en satsning från SKL kring föräldraskap och missbruk. Du kommer att kunna läsa om två Framtidsverkstäder (se faktaruta) som vi genomförde hösten 2012 och våren 2013 och om startskottet till en förening som bildades ur Framtidsverkstäderna. Vi som arbetat med projektet och tagit fram rapporten, saknar formell utbildning men har ett brinnande intresse för utsatt föräldraskap. Vi har mångårig erfarenhet av olika inifrån- och utifrån-perspektiv på missbruk och dysfunktionella, utsatta och/eller sköra familjer. MALIN WIDERLÖV Malin Widerlöv är engagerad i frågor som rör utanförskap, psykisk ohälsa och missbruk, hemlöshet, återhämtning och egenmaktstödjande socialt arbete. Hon föreläser om dessa ämnen på Socialhögskolan i Lund sedan ett tio-tal år. Malin har egna erfarenheter av att vara maskrosförälder och har varit ansvarig för arbetet med denna rapport, samt har tagit initiativ till föreningen Maskrosföräldrar. www.maskrosforaldrar.se Copyright Rainbow Sweden 2014 Formgivning: PCG Malmö Tryck: ÅkessonBerg, Emmaboda