En sammanställning av nyanländas utanförskap från arbetsmarknaden

En sammanställning av nyanländas utanförskap från arbetsmarknaden För en inkluderande arbetsmarknad i Uppsala län - Ett ESF finanserat samverkansprojekt, jan-okt 2014 En mobiliseringsprocess för bättre användning av ESF-medel i Uppsala län Regionförbundet, Uppsala län 140930

innehållsförteckning 1. INLEDNING... 2 2. BAKGRUND... 2 2.1. Nyanländ flykting... 2 2.2. Ansvariga parter för mottagande... 3 2.3. Befolkning med utländsk bakgrund... 5 2.4 Nyanlända och arbete... 5 2.5 Nyanlända och hälsa... 7 2.6 Regeringens samordnare för kommunalt flyktingmottagande... 8 3. MOTTAGANDE I UPPSALA LÄN... 10 4. RESULTAT FRÅN WORKSHOP OM INDIVIDENS VÄG TILL ARBETE... 11 4.1. Individens utmaningar... 11 4.1.1. Samordning... 11 4.1.2. Långa processer, länge väntetider... 12 4.1.3. Ohälsa... 12 4.2. Verksamhetens utmaningar... 12 4.2.1. Samverkan... 12 4.2.2. Strukturella hinder... 13 4.3. Förslag till lösningar/åtgärder... 13 4.3.1. Arbeta i tvärprofessionella team, samlokalisering/tillgänglighet... 13 4.3.2. Tidiga hälsoundersökningar... 14 4.3.3. Platser för arbetspraktik och språkträning... 14 4.3.4. Bostäder... 14 5. REFLEKTION KRING ÅTGÄRDSFÖRSLAGEN FÖR ATT MINSKA UTANFÖRSKAP FÖR NYANLÄNDA... 15 6. ARBETSGRUPPENS UTVECKLING AV ÅTGÄRDSFÖRSLAGEN... 15 6.1. Arbeta i tvärprofessionella team/samlokalisering/ökad tillgänglighet... 15 6.2. Språkpraktikplatser... 18 6.3. Tidiga hälsoundersökningar... 20 7. KOPPLINGAR TILL REGIONAL HANDLINGSPLAN FÖR ÖSTRA MELLANSVERIGE (ÖMS)... 21 8. KOPPLINGAR TILL REGIONAL UTVECKLINGSSTRATEGI (RUS)... 22 9. REFERENSER... 23 1

1. Inledning Uppsala län har fått medel från Europeiska socialfonden (ESF)för att under år 2014 genomföra en förstudie med syfte att nå ett mer hållbart arbete och effektivare genomförandeprocesser med fokus på utanförskapsfrågor. Arbetet leds från Regionförbundet i samverkan med nyckelaktörer i länet. I arbetsgruppen ingår förutom Regionförbundet även Arbetsförmedling, Försäkringskassa, länets kommuner samt Samordningsförbundet. Övergripande mål är att utanförskapet i Uppsala län ska minska. Projektets mål är: Att identifiera utvecklingsområden i Uppsala kommun där individer riskerar att falla mellan stolarna och hamna i utanförskap Att öka förutsättningar att påverka ordinarie verksamhet i Uppsala till ett helhetsperspektiv Skapa en åtgärdsplan för hur Uppsala kommun ska motverka utanförskap med stöd av ESF. En gemensam och väl förankrad strategi för hur ESF-medlen ska användas för att motverka och minska utanförskap i länet ska utarbetas och ett forum ska skapas för information och planering kring frågor om utanförskap. De målgrupper och områden som projektet prioriterar är: Unga Sjukskrivningsprocessen Långtidsarbetslösa med särskilt fokus på 55+ Nyanlända/integrationsprocessen Denna sammanställning kommer att ge en bild av nyanländas situation i Sverige och i länet, integrationsprocessen, och ge förslag på åtgärder för att minska/ förhindra utanförskap från arbetsmarknaden bland nyanlända. Sammanställningen kommer även kort beskriva resultat från genomförda workshop i länet, workshop i syfte att identifiera länets utmaningar samt ge förslag på åtgärder för att minska utanförskap i länet. 2. Bakgrund 2.1. Nyanländ flykting Nyanlända flyktingar är ett svårdefinierat begrepp och det kan ha olika innebörd för olika myndigheter och instanser. 2

En flykting är en person som har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhör en viss samhällsgrupp (FN:s flyktingkonvention). Asylsökande är en person som tagit sig till Sverige och sökt skydd och som ännu inte fått beslut från Migrationsverket om uppehållstillstånd. Kommunmottagen är en person som beviljats uppehållstillstånd och som tagits emot och bosatt sig i en kommun. Även anhöriga till en flykting kan ansöka om upphållstillstånd. Ansökan ska ha lämnats till Migrationsverket inom sex år från det att den person de har anknytning till först togs emot i en kommun. En person är nyanländ i asylfasen och under den tid som han eller hon omfattas av lagen om etableringsinsatser er, vilket är två till tre år. Denna tid gäller även för dem som inte har rätt till etableringsinsatser och som får introduktion av kommunen. Ensamkommande barn utan vårdnadshavare kan tas emot av kommunen under asylfasen, och efter att den unge fått ett uppehållstillstånd. Kommunen ansvarar för mottagandet och etableringen upp till den unge fyller 21 år, eller så länge som den unge går i gymnasieskolan. 2.2. Ansvariga parter för mottagande Migrationsverket har mottagningsansvaret för asylsökande, oavsett om personen bor i ett anläggningsboende eller i eget boende i en kommun, och är den första instans som flyktingen möter vid sin ankomst till Sverige. Migrationsverket handlägger och beslutar om ansökningar om asyl, uppehållstillstånd, arbetstillstånd mm. Migrationsverket ansvarar för bosättning av vissa nyanlända, dels asylsökande som inte har ordnat boende på egen hand, dels ensamkommande barn utan vårdnadshavare, kvotflyktingar och flyktingar som inte har rätt till etableringsplan. Myndigheten kartlägger den nyanländes bakgrund under asyltiden men en grundligare analys bör göras för att förstå vad som behövs utifrån individens behov och ge förutsättningar för ett arbetsliv. Den nyanlände erbjuds hälsoundersökning hos landstinget. Migrationsverket ansvarar också för praktikprogram och en kortare samhällsinformation samt har uppdraget att så tidigt som möjligt introducera till svenska språket. Migrationsverket beslutar om statlig ersättning till kommuner och landsting samt tar fram nationell prognos över flyktingmottagandet. Arbetsförmedlingen har det samordnande ansvaret för etableringen av nyanlända flyktingar i åldern 20-64 år som fått uppehållstillstånd. I det ingår att samordna etableringsinsatserna och att fungera både stödjande och pådrivande i förhållande till andra parter. Myndigheten ansvarar för att en etableringsplan upprättas och att etableringssamtalen genomförs och beslutar om etableringsersättning. Etableringsplanen ska innehålla sfi, samhällsorientering, arbetsmarknadsförberedande insatser samt andra aktiviteter som kan underlätta och påskynda den nyanländes etablering. Etableringstiden är 24 månader, med en överhoppningsbar tid på upp till 12 månader för den som är föräldraledig eller sjuk. 3

Arbetsförmedlingen ansvarar för att vid behov anvisa flyktingar som har rätt till en etableringsplan för bosättning i en kommun. Anvisningen omfattar alla personer i hushållet. I uppdraget ingår också att fastställa länstalet, det vill säga antalet nyanlända som länet ska ta emot, efter samråd med länsstyrelsen och Migrationsverket. Kommunerna ansvarar för mottagande och bostadsförsörjning enligt lag (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar och ska vid behov ge praktisk hjälp i samband med bosättning. Kommunerna ska planera för bostadsförsörjningen och lämna uppgifter till Arbetsförmedlingens bostadssektion om vilka bostäder som kan användas för anvisning. Kommunerna ansvarar också för undervisning i sfi, samhällsorientering och annan vuxenutbildning samt för skola, förskola, barnomsorg och andra insatser för barn och ungdomar. Kommunerna ansvarar också för försörjning initialt tills etableringsersättningen utbetalas samt för försörjningen till dem som inte har rätt till etableringsplan. I kommunens ansvar ingår även stöd, service, vård och behandling enligt socialtjänstlagen samt andra sociala insatser som kan under lätta etableringen. Kommunen gör överenskommelser om mottagande, omsorg och boende av ensamkommande barn och ungdomar utan vårdnadshavare i landet som söker asyl eller har beviljats uppehållstillstånd. Avtalet skrivs med Migrationsverket. Landstinget erbjuder hälso- och sjukvård. Landstinget ansvarar också för akut sjukvård och vård som inte kan vänta, akut tandvård samt erbjuder hälsoundersökning till asylsökande. Försäkringskassan ansvarar för bostadstillägg, etableringstillägg och utbetalning av etableringsersättning. Länsstyrelserna medverkar till att det finns beredskap hos kommunerna att ta emot nyanlända, tecknar överenskommelser med kommunerna om mottagande samt stödjer kommuner i samordningen av kommunal verksamhet såsom sfi och samhällsorientering. De ska främja regional samverkan mellan kommuner, myndigheter, företag och organisationer som anordnar aktiviteter för nyanlända samt följa upp organisering och genomförande av insatser för nyanlända på både regional och kommunal nivå. Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Länsstyrelsen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att på bästa sätt möta de behov som finns hos nyanlända. Instanserna ska tillsammans verka för att individens etablering är så välfungerande som möjligt. Det krävs att det finns ett lokalt anpassat samarbete mellan staten och kommunen för att på bästa sätt främja utvecklingen av flyktingmottagandet. För en nyanländ är det en rad 4

myndighetskontakter som ska tas och det kan ta tid att få tillstånd nödvändiga möten på grund av att myndigheterna sitter utspridda. Det är också svårt med informationsöverföring mellan myndigheterna på grund av sekretessregler. Mer information om ansvaret och rollfördelningen inom etableringsuppdraget finns att läsa på Länsstyrelsens hemsida http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/sv/manniska-ochsamhalle/integration/etablering-av-nyanlanda-flyktingar-och-invandrare/pages/default.aspx För närvarande befinner sig nästan 12 000 personer som beviljats uppehållstillstånd i ett anläggningsboende i väntan på eget boende i en mottagningskommun. På grund av ökande flyktingströmmar och bostadsbrist i många kommuner fördröjs integrationsprocessen för många nyanlända. På anläggningsboenden saknas ibland organiserad sysselsättning och SFIundervisning vilket leder till att många nyanlända saknar sysselsättning den första tiden i Sverige. 2.3. Befolkning med utländsk bakgrund Uppsala län hade en befolkning 31 december 2012 på knappt 342 000 personer, vilket är 3,6 procent av Sveriges befolkning. Andelen personer med utländsk bakgrund är 18 procent, men det är stora variationer mellan kommunerna. Uppsala kommun har drygt 21 procent, Tierp och Östhammar cirka 10 procent. Inflyttning till Uppsala län under 2012 uppgick till närmare 3 500 personer och utflyttningen till drygt 2 000 personer. 22 procent av de som flyttade in och 40 procent av de som flyttade ut var svenska medborgare. Personer med utländsk bakgrund utgjorde en stor del av inflyttningen till Uppsala län under 2012. Totalt sett var det ca 2700 personer. Antalet mottagna flyktingar 2012 var 403 varav 174 personer kom från ett anläggningsboende eller som kvotflykting. Majoriteten var invandrare som kom till Sverige för att arbeta, studera eller utnyttja den fria rörligheten inom EU. 2.4 Nyanlända och arbete Individens etniska bakgrund påverkar möjligheten att skaffa arbete oavsett utbildningsbakgrund. En studie från SCB publicerad 2014-07-03 belyser att det finns stora skillnader i förvärvsfrekvens 15 år efter invandringen. Studien bygger på uppgifter hämtade från SCB:s databas för integrationsstudier, STATIV. Den visar att utrikes födda i lägre utsträckning än inrikes födda är förvärvsarbetande. Det är stora skillnader mellan olika grupper av utrikes födda. Störst är skillnaderna mellan personer som nyligen har flyttat till Sverige, och av den anledningen inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, och personer som bott lång tid i landet. Personer som kom till Sverige för att arbeta, studera eller som har hög utbildningsnivå har oftare förvärvsarbete efter 15 år. Av utrikes födda 20 64 år var 58 procent förvärvsarbetande efter 15 år i jämförelse med 82 procent för inrikes födda. Ålder spelar roll, de som var yngre vid invandringen är i större utsträckning än äldre i 5

förvärvsarbete. Men även då kvarstår skillnaderna mellan utrikes och inrikes födda. Lägst förvärvsfrekvens återfinns bland flyktingar. Att personer som kommit till Sverige som flyktingar har betydligt lägre förvärvsfrekvens än andra grupper som invandrat till Sverige hänger delvis samman med deras utbildningsnivå. Bland de som kommit som flyktingar har knappt en tredjedel eftergymnasial utbildning, att jämföra med till exempel de som saknar grund för bosättning som till nästan två tredjedelar har eftergymnasial utbildning. Uppsala län har en god arbetsmarknad och en låg arbetslöshet. Det finns dock stora skillnader mellan kommunerna i länet, där Knivsta kommun har den lägsta arbetslösheten och Älvkarleby den högsta. Situationen för utrikes födda följer samma mönster som resten av landet med en arbestlöshet som ofta är mer än dubbelt så hög som för den totala arbetskraften. 30,0% Öppet arbetslösa och sökande i program per december 2013 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% Total andel arbetslösa Andel arbetslösa utrikes födda 5,0% 0,0% Källa: Arbetsförmedlingen Vid ett seminarium 23 februari 2014 arrangerat av Arbetsmiljöverket presenterades en kunskapsöversikt om migration, arbete och hälsa (Bo Johansson, Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset). Kunskapsöversikten visar bland annat att det är en etniskt segregerad arbetsmarknad, att invandrare är överrepresenterade inom låglöneyrken, att det ofta är dålig matchning mellan utbildning och arbete och att socio-ekonomisk status går i arv. Utlandsfödda är mer utsatta för buller och övrig negativ fysisk arbetsmiljö än svenskfödda och har sämre psykosocial arbetsmiljö. 6

Statistik från Arbetsförmedlingen visar att 40 procent av de inskrivna i etableringsuppdraget endast hade förgymnasial utbildning kortare än nio år, vilket påverkar möjligheten till att vidareutbilda sig och nå ett arbete som efterfrågar högre kvalifikationer. Personer med kortare utbildning än nio år är de som arbetat i minst utsträckning under etableringsperioden. Enligt statistik från Arbetsförmedlingen är utrikesfödda ungdomar de som har de högsta arbetslöshetstalen i hela befolkningen. I Uppsala län (juli 2013) uppgick andelen arbetslösa utrikesfödda till 15,5 procent (andel av den totala registerbaserade arbetskraften) när de öppet arbetslösa och de i program med aktivitetsstöd inkluderades. Den totala arbetslösheten var 6,5 procent. Bland utrikesfödda ungdomar 18-24 år var motsvarande siffra 29 procent (jämfört med 13,4 procent i hela ungdomsgruppen). Sysselsättningen för de individer som efter två år avslutar sin etableringsplan ser olika ut. 19 procent av kvinnorna respektive 33 procent av männen studerar eller har någon form av arbete. 50 procent av kvinnorna och 48 procent av männen deltog i någon form av arbetsmarknadspolitiska program. Endast 7 procent, både kvinnor och män, var arbetslösa 90 dagar efter avslutad etableringsplan. 2.5 Nyanlända och hälsa Etnicitet har stor påverkan och betydelse för en individs hälsa. Utlandsfödda kvinnor och män har rapporterat sämre självskattad hälsa än svenskfödda i upprepade befolkningsundersökningar i Sverige. Sambandet mellan etnicitet och hälsa verkar påverkas av socioekonomisk status. Nyanländas hälsa är sämre jämfört med befolkningen i stort. En studie i Malmö visade att nyanlända hade dubbelt så många tecken på nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med befolkningen i stort. Forskning visar att nyanlända med hälsoproblem i lägre utsträckning deltar i introduktionsinsatser samt att de ofta faller mellan stolarna när det gäller samverkan kring hälsoproblem och etablering på arbetsmarknaden (Socialmedicinsk tidskrift 2/2012). Forskningen visar också (ref till Kunskapsöversikt om migration, arbete och hälsa) att invandrare i arbetslivet generellt har sämre hälsa, förlorar fler arbetsdagar p.g.a. dålig hälsa eller arbetsskador, uppvisar längre rehabilitering och högre grad av sjukhusvård samt drabbas av fler arbetsrelaterade olyckor, skador och dödsfall. Merparten av studier och rapporter indikerar att livsvillkoren efter migrationen är den främsta orsaken till en negativ hälsoutveckling bland invandrare i Sverige. Nyanlända erbjuds hälsoundersökningar under asyltiden, men enbart cirka 60 procent tackar ja. Vissa kan känna en rädsla för att ett negativt resultat vid en hälsoundersökning ska påverka möjligheterna till att beviljas asyl eller uppehållstillstånd. Hälsoundersökningar är ofta relativt dyra att genomföra, och vårdgivare kan ibland motsätta sig till att genomföra en hälsoundersökning om ingen tydlig sjukdomsbild framkommit. Det är även svårare att nå och 7

motivera personer som bor i eget boende under asyltiden att genomföra hälsoundersökningar då de har mindre kontakt till etableringsaktörer än personer som bor i ett anläggningsboende i till exempel Migrationsverkets regi. Många nyanlända har svåra upplevelser med sig och en del är traumatiserade på grund av tortyr eller andra händelser. Det gäller särskilt många ensamkommande barn. Om personen inte får möjlighet till adekvat behandling finns det en stor risk att personen inte klarar att delta i etableringsinsatserna, och integrationen fördröjs. I Uppsala län finns två anpassade vårdgivare för nyanlända personer. Cosmos är en vårdcentral anpassad för asylsökande som genomför hälsoundersökningar. Enheten för transkulturell psykiatri tar emot nyanlända personer över 18år med behov av psykiatrisk hjälp på grund av krigsupplevelser, etnisk rensning och tortyrupplevelser. Hälsonfrämjande insatser, både förebyggande och rehabiliterande, erbjuds utanför Arbetsförmedlingens ordinarie insatser inom etableringsplanen. Dels kan det innebära sjukgymnastik, samtalsterapi eller annan behandling men även förebyggande egenvård genom studiecirklar exempelvis. Det är dessvärre mer sällan rehabiliterande insatser utgör en del av etableringsplanen. Uppsala kommun drev juli 2012 juli 2014 tillsammans med Arbetsförmedlingen, Landstinget i Uppsala län och Uppsala universitet projektet Athena, finansierat av ESF och Samordningsförbundet Uppsala län. Målgruppen var kvinnor med invandrarbakgrund, hälsoproblem och som inte fullföljt SFI-undervisningen utan fastnat på en låg nivå. Målet var att fler kvinnor skulle komma ut i egen försörjning. Dessa kvinnor uppvisade ofta olika hälsorelaterade symtom som i kombination med att de levde i patriarkala strukturer hindrade dem från att delta i arbetslivet. Projektet hade ett hälsofrämjande perspektiv och salutogent förhållningssätt och studiecirklar kring hälsa och livsstil på hemspråk ingick i projektet. Utvärderingen visar att projektet har gjort att fler långtidsarbetslösa kvinnor kommit närmare arbetsmarknaden. Deltagarnas generella skattade hälsa har ökat, liksom deltagarnas förmåga att förvärva, förstå, värdera och använda hälsoinformation för att bibehålla och förbättra hälsan. 2.6 Regeringens samordnare för kommunalt flyktingmottagande Regeringen utsåg i januari två samordnare för ökat kommunalt flyktingmottagande. Deras uppdrag var att: Motivera fler kommuner att öka flyktinmottagandet Föra en dialog med kommunerna om deras utmaningar och möjligheter Redovisa möjligheter för flyktingmottande i kommuner som idag tar emot ett fåtal flyktingar eller inga alls Lyfta fram och sprida goda exempel från mottagandet genom exempelvis regionala nätverk och samverkanslösningar på kommunal nivå Samverka med landshövdingar och länsstyrelser 8

Samordnarna har besökt samtliga län och träffat ledande företrädare för ungefär 250 kommuner. De har fört dialog med respektive ledning för SKL, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Uppdraget har genomförts våren 2014 och en slutrapport lämnas senast 31 augusti 2014. Samordnarnas övergripande intryck och erfarenheter är att nästan alla kommuner i Sverige är engagerade i flyktingmottagande. Det är fler kommuner som har ett faktiskt mottagande än som tecknat överenskommelse. Trots att många gör mycket är det inte tillräckligt. Under 2013 fastnade ungefär en fjärdedel av alla nyanlända i anläggningsboende och kunde därmed inte påbörja sin etablering. Det stora antalet flyktingar som kom i kombination med bland annat bostadsbrist skapade denna situation. Det är stora variationer mellan kommunerna vilket medför att vissa får bära en orimligt stor del av ansvaret. Bristen på anvisningsbara platser förstärker obalansen då många nyanlända i avsaknad av alternativ på egen hand letar upp, ofta undermåliga, boendelösningar i kommuner med redan högt mottagande. Det ojämna mottagandet medför svårigheter på kort och lång sikt, framför allt för de kommuner som har det högsta mottagandet i relation till sin befolkning. Även individens förutsättningar för etablering i samhälle och på arbetsmarknad påverkas negativt. Samordnarna konstaterar att om kommuner som har ett lågt mottagande ökar upp till riksgenomsnittet (3,5 nyanländ per 1 000 invånare) skulle i stort sett alla ha kommit ut i en kommun 2013. Störst ökningspotential finns i större kommuner med lågt mottagande, varav Uppsala kommun är en av dem. Dessa kommuner är ofta en tillväxtmotor i regionen med en god arbetsmarknad varför förutsättningarna för etablering är goda. Gotland, Halland och Uppsala län hade lägst mottagande i förhållande till sin befolkning 2013. Samordnarna konstaterar att i nästan samtliga fall av större kommuner med lågt mottagande behövs det aktiva beslut och insatser för ett ökat mottagande. Nyanlända söker sig inte till kommuner beroende på framför allt bostadsbrist, få hyresrätter, ingen allmännytta eller höga bostadsoch boendekostnader. Samordnarna har lämnat förslag på sex olika områden: Integrationsperspektiv från start (strategisk placering av anläggningsboenden, utökad organiserad sysselsättning, bosättningsanvisning i närområdet, incitament för bättre boende) Generell kommunal beredskap Bättre överenskommelser Lokalt anpassat samarbete Proportionerlig och förutsägbar ersättning Rättvisande jämförelser. Den röda tråden i förslagen består av helhetssyn och samarbete. 9

3. Mottagande i Uppsala län Länsstyrelsen gör överenskommelse med kommunerna i länet om mottagande av nyanlända flyktingar. Det länstal som är utgångspunkten för dialogen bygger på Migrationsverkets prognos om flyktingmottagande, antal kommuninvånare och bedömning av arbetsmarknadsläget. För 2013 var länstalet 1 183 personer varav 434 s.k. anvisningsplatser. Länets överenskommelser omfattade totalt 591 personer varav 174 skulle anvisas till länet. Det faktiska mottagandet blev 743 personer, varav 136 anvisades, eller bosatte sig på egen hand efter beslut om uppehållstillstånd. Länet uppfyllde därmed inte sitt åtagande för anvisningsplatser. Länstalet för 2014 var 1 220 personer varav 617 anvisningsbara platser. Det totala antalet i länet utifrån kommunernas överenskommelser med Länsstyrelsen blev 825 personer, varav 258 är anvisningsbara platser. Per sista juli 2014 har länet tagit emot totalt 444 personer. 106 personer kommer från anläggningsboende, dvs har anvisats till kommunen eller på egen hand bosatt sig eller är kvotflyktingar. Länet kommer att ta emot fler flyktingar än vad som står i överenskommelsen, men kommer inte att kunna uppfylla åtagandet som rör anvisningsplatser på grund av att det saknas bostäder och att kommunerna brister i sin planering för bosättningen. Ensamkommande barn utan vårdnadshavare omfattas av överenskommelsen. Behovet av kommunplatser för asylsökande barn och barn som fått uppehållstillstånd är stort i hela landet. Länet har avtal med Migrationsverket om mottagande av totalt 146 boendeplatser för ensamkommande barn och ungdomar, varav 41 platser för asylsökande. Fram till och med sista juli 2014 har 58 nya barn kunnat tas emot. Även här finns en fördröjning på grund av att det saknas bostäder för ungdomarna när de blivit myndiga och kan klara ett eget boende. Av gruppen nyanlända flyktingar som blev mottagna i länet 2013 kom 27 procent från Somalia, 25 procent var statslösa, från Syrien kom det 18 procent och från Afghanistan kom 14 procent. Nära 50 procent av ensamkommande barn kom från Afghanistan. Under de senaste 24 månaderna har 1 497 nyanlända flyktingar bosatt sig i länet, varav 204 är ensamkommande barn. Per den sista juli 2014 var 688 asylsökande personer inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem i Uppsala län. 10

Antal mottagna flyktingar 2013 i Uppsala län 475 114 36 8 27 26 26 31 Källa: Migrationsverket För att Uppsala län ska kunna blir en välmående och välfungerade region krävs det att våra nyanlända får ett bra mottagande och etableras i det svenska samhället och svenskt arbetsliv. En del i detta arbete är att de aktörer som är delaktiga i etableringsprocessen har ett välfungerande samarbete och arbetar gemensamt för individens bästa. 4. Resultat från workshop om individens väg till arbete Genom workshop i de flesta av länets kommuner (Heby, Håbo, Enköping, Östhammar, Knivsta samt Uppsala) har förstudien identifierat utmaningar som förhindrar/ försvårar individens väg till arbete. På genomförda workshop har personal från kommunerna, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan deltagit, samt i några fall även representanter från HSO och landstinget. Inriktningen på genomförda workshop har varit följande: Vad är individens utmaningar? Verksamheternas utmaningar Förslag på lösningar/ vad behöver vi ändra på, för att verksamheterna på ett bättre sätt ska möte upp behoven. 4.1. Individens utmaningar 4.1.1. Samordning Individer som medverkar i etableringsuppdraget har många olika myndighetskontakter. Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Länsstyrelserna och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att på bästa sätt möta de behov som finns hos nyanlända. Instanserna ska 11

tillsammans verka för att individens etablering är så välfungerande som möjligt. I många fall finns inte lokala kontor och individen måste tas sig till annan ort för att delta i möten. Informationsutbyte mellan myndigheter är svårt att genomföra på grund av sekretessregler, den nyanlände får ett stort ansvar för att överföra information vilket är svårt. Det är svårt att få en förståelse för vilken myndighet/organisation som ansvarar för vilken insats, men även vart man ska vända sig för att få rätt hjälp. Det saknas även samverkan mellan berörda myndigheter för att skapa bättre förutsättningar för individen. Indikationer tyder på att myndigheter har svårt att samverka på grund av olika mandat, sekretesshinder och bristande resurser. 4.1.2. Långa processer, länge väntetider Många flyktingar får vänta på en kommunplacering efter beslutet om uppehållstillstånd. Det fördröjer tidpunkten för när kontakten med arbetsförmedlingen kan starta och planeringen av etableringsplanen påbörjas. Det främsta skälet är bristen på bostäder i länet. Svenska för invandrare (SFI) är en del av etableringsinsatserna men det kan dröja innan den nyanlände kan få börja hos en utbildningsanordnare. Det kan ta lång tid för vissa att lära sig språket och det kan vara svårt att identifiera vad det beror på. För den som saknar utbildning från hemlandet tar det ofta lång tid, men det kan finnas andra orsaker av medicinska eller psykologiska skäl. För att underlätta språkinlärning och etablering i arbetslivet är det bra att komma ut på praktik eller arbetsträningsplatser tidigt i etableringsfasen. Men det tar ofta lång tid att hitta arbetsgivare som vill ta emot personer som ännu inte klarar språket. 4.1.3. Ohälsa Nyanländas hälsa är sämre jämfört med befolkningen i stort. Cirka 40 procent har inte genomgått en hälsoundersökning under asyltiden. Många nyanlända vill inte heller ta upp hälsoproblem av rädsla att det kan påverka beslut om uppehållstillstånd. Nyanlända med hälsoproblem deltar i mindre omfattning i etableringsinsatser. Rehabiliterande insatser ska kunna ingå i etableringsplanen men erbjuds oftast utanför den 4.2. Verksamhetens utmaningar 4.2.1. Samverkan Statliga myndigheter har i allt större utsträckning centraliserat sina kontor till regionalt strategiska orter. Det påverkar samverkan och kontaktytor på lokal nivå då myndigheterna i fråga inte finns representerade. 12

Parterna saknar kunskap om varandras uppdrag, vilket kan ge felaktiga förväntningar på vem som ansvarar för vad. Det finns brister i samverkan, samsyn och tydlighet i ansvarsfördelningen. Myndigheterna brister i samordningen av de insatser som den nyanlände ska få. Det kan handla om samordning av SFI-undervisningen och praktik. Det kan också finnas bristande samordning internt inom en myndighet, exempelvis möjlighet att få barnomsorg för att kunna påbörja sfi. Arbetsbelastning och resursbrist påverkan möjligheterna till samverkan mellan myndigheterna. 4.2.2. Strukturella hinder Varje myndighet/organisation har sina sekretessregler. Det gör att samverkan försvåras. Det kan också bero på att parterna inte har kunskap om varandras sekretessregler. Olika myndigheter har olika regelverk som inte harmonierar med varandra. Ett exempel är ersättningssystemen till den enskilde. Asylersättningen betalas ut i förskott, etableringsersättning i efterskott. Ett inkomstglapp uppstår för den nyanlände som då tvingas vända sig till kommunens socialtjänst och ansöka om försörjningsstöd. Det råder diskriminering i arbetslivet, vilket gör det svårt såväl att hitta platser för praktik eller arbetsträning som arbete när etableringsplanen avslutas. Bristen på bostäder är det största hindret för ett fungerande flyktingmottagande. Det är en stor konkurrens om kommunala bostäder och brist på hyresrätter. Det saknas ett gemensamt politiskt arbete i länet för att ta fram fler bostäder så att länet kan ta emot fler anvisade. 4.3. Förslag till lösningar/åtgärder 4.3.1. Arbeta i tvärprofessionella team, samlokalisering/tillgänglighet Genom att upprätta lokala överenskommelser (Arbetsförmedlingens initiativ) säkerställer parterna hur samarbetet ska se ut, tydliggör uppdrag, roller och ansvar och också vilka som på olika sätt medverkar i etableringen. Genom att samla kompetens från olika myndigheter på en och samma plats behöver den nyanlände inte gå runt på många olika kontor för att få de insatser som behövs och få en samordna etableringsplan. Myndigheterna får bättre möjlighet att fånga om behov av insatser, samordna och skapa en samsyn. Individen får ett mer enhetligt bemötande och processen blir effektivare. Tillgängligheten för den nyanlände ökar och samlokalisering bidrar till att skapa ett lokalt nätverkande. 13

Alla nyanlända borde ha en Case manager, person som kan fungera som processledare eller lots som håller i samordningen. Myndigheterna effektiviserar sitt arbete, hitta snabba och enkla ingångar till varandra och får en bättre kunskap om varandras uppdrag, dubbelarbete undviks. 4.3.2. Tidiga hälsoundersökningar För att erbjuda rätt behandling och insatser i ett tidigt skede av asylprocessen är det viktigt att fånga upp alla. Om den nyanlände inte har genomgått hälsoundersökning under asyltiden måste detta identifieras i samband med de första etableringssamtalen. Den nyanländes hälsa påverkar vilka etableringsinsatser som ska ingå i planen. Med ett tvärprofessionellt team kan sjukvårdskompetens säkerställas. 4.3.3. Platser för arbetspraktik och språkträning Genom att använda språket på en arbetsplats får den nyanlände förbättrade kunskaper, möjlighet till sociala kontakter och att känna en delaktighet i samhället och arbetslivet. Parterna ska underlätta för arbetsgivare/ideella organisationer att ta emot för praktik, arbetsträning, anställning. Genom att skapa en praktikbank går det att förbättra matchningen mellan den nyanländes kompetens och intresse med lämplig arbetsplats. Den offentliga sektorn behöver skapa fler anställningar för nyanlända. 4.3.4. Bostäder Vänta på en bostad för att kunna få en kommunplacering kan fördröja starten på etableringen lång tid. Även om den nyanlände bott i kommunen under asyltiden kan bostadssituationen vara problematisk vilket inverkar på möjligheten att ta till sig etableringsinsatserna. Att ha ett tryggt boende är därför viktigt för att etableringsperioden ska kunna fungera på ett bra sätt. Bostadsförsörjningen är en angelägenhet för kommunen och för att skapa fler bostäder krävs planering på både lång och kort sikt. Det behövs en aktiv markpolitik och ett aktivt arbete för att intressera flera byggföretag att satsa på bostäder. Fokus bör ligga på att bygga hyresrätter som oftast är vägen in på den öppna bostadsmarknaden.. Det är av stor vikt att på kommunnivå etablera kontakter med hyresvärdar, såväl kommunanala som privata. I avvaktan på att tillgången på hyresbostäder på den öppna 14

bostadsmarknaden kan paviljonger eller liknande mer tillfälliga boendelösningar behöva byggas. Det krävs ett samlat ansvarstagande för att förbättra bostadssituationen i länet. Ett utvecklingsarbete på regional nivå, under Länsstyrelsens ansvar, behövs. 5. Reflektion kring åtgärdsförslagen för att minska utanförskap för nyanlända Åtgärdsförslagen tar fasta på behovet av samarbete och samverkan mellan berörda parter redan från början för att dels fånga upp behov som den nyanlände behöver få tillgodosedda för att etableringen ska kunna genomföras dels också för att samordningen av insatser ska ske utifrån en helhetssyn och gemensam målsättning. Åtgärdsförslagen belyser nödvändigheten av att ha individen i centrum och behovet av att insatserna utformas individuellt. Detta är genomgående för alla målgrupper som tagits upp i kommunernas workshop. Det är också anmärkningsvärt vilken stor samstämmighet som finns i beskrivningen av utmaningar och lösningar. Det skapar goda förutsättningar för ett gemensamt utvecklingsarbete i länet. 6. Arbetsgruppens utveckling av åtgärdsförslagen 6.1. Arbeta i tvärprofessionella team/samlokalisering/ökad tillgänglighet Målgrupp Nyanlända flyktingar som omfattas av etableringslagen (2010:197). Lagen omfattar nyanlända personer med flyktingskäl eller skyddsbehov i arbetsför ålder 20-64 år samt deras anhöriga. Lagen omfattar också ensamkommande barn utan vårdnadshavare, i åldern 18-19 år som inte går i gymnasiet. Även nyanlända flyktingar som av olika skäl inte omfattas av etableringslagen ingår i målgruppen. Ansvar och ägarskap Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunen och landstinget. Migrationsverket har ansvar för målgruppen under asyltiden och ska överlämna nödvändig information till Arbetsförmedlingen om den nyanlände när hen beviljas uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen tar emot den nyanlände och upprättar en etableringsplan. Kommunen tar emot den nyanlände får att påbörja de kommunala insatserna och betala ut det initiala försörjningsstödet. Landstinget ska ta emot och genomföra en hälsoundersökning om det inte redan är gjort, samt göra hälsoundersökningar av barnen. Problembild Vad är problemet? Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna och landstinget har ett gemensamt ansvar för att på bästa sätt möta de behov som finns hos nyanlända. Instanserna ska 15

tillsammans verka för att individens etablering är så välfungerande som möjligt. I Migrationsverkets uppdrag står att läsa verket ska vara drivande i frågor om att samverka med andra delar av samhälle samt människor ska inte behöva ha kontakt med fler myndigheter än nödvändigt. Vi ska lämna snabba, korrekta och entydiga besked som är lätta att förstå. Utifrån de resultat som framkommit i workshops som genomförts inom förstudien i länet under våren 2014 är detta en av de stora utmaningarna för alla aktörer. Samverkan och samordning mellan myndigheter kring etableringsuppdraget tycks vara något som är svårt att få till ett fungerande inslag i verksamheterna. Många nyanlända som bor i något av Migrationsverkets anläggningsboenden kan få vänta länge på bosättning i en kommun efter att de fått beslut om uppehållstillstånd. Det medför att det dröjer länge innan kontakt sker med Arbetsförmedlingen och etableringsplanen kan upprättas. Det finns heller inget uppdrag för kommunerna att ge SFI-undervisning och samhällsorientering för flyktingar som bor på ett anläggningsboende i kommunen, även om det från och med 1 oktober 2014 är möjligt för kommunerna att söka statsbidrag för att bedriva SFI-undervisning för flyktingarna. Det finns heller inte någon utvecklad form av sysselsättning. Det främsta skälet till att en bosättning inte sker är att många kommuner har bostadsbrist. Hur uppstår problemet? För en nyanländ som just anlänt till Sverige är det en rad myndighetskontakter som tas. Asylutredning vid Migrationsverket, etableringssamtal hos Arbetsförmedlingen, inskrivning på SFI vid vuxenutbildning och kontakt med kommunens representant är bara några exempel. Det är svårt för den nyanlände att få en förståelse för vilken myndighet/organisation som ansvarar för vilken insats, men även vart man ska vända sig för att få rätt hjälp. Det saknas även samverkan och samarbete mellan berörda myndigheter som kan skapa bättre förutsättningar för individen. Ansvaret för de kommunala insatserna ligger ofta på olika verksamheter och det kan vara svårt att samordna dessa såväl internt i kommunen som externt med andra myndigheter. Indikationer tyder på att myndigheter har svårt att samverka på grund av olika mandat, sekretesshinder och bristande resurser. Statliga myndigheter har i allt större utsträckning centraliserat sina kontor till regionalt strategiska orter. I takt med denna centralisering påverkas samverkan och kontaktytor på lokal nivå då myndigheterna i fråga inte finns representerade på lokal ort. Kommunen har ansvar för bostadsförsörjningen i sin kommun. Det innebär att kommunen ska planera och arbeta för att kommunmedborgarna har tillgång till goda bostäder. Den bostadsbrist som finns i länet är ett strukturellt problem som uppstått på grund av att kommunernas bostadsförsörjningsarbete inte fungerat i tillräckligt hög grad. Det saknas en planering såväl på kort sikt som på långt sikt när det gäller bostäder till nyanlända. 16

Vad behöver förändras? Samarbetet mellan stat och kommun måste fungera på ett bättre sätt för att den enskilde individen inte ska bli lidande av byråkratiska svårigheter. I Uppsala län finns ett flertal nätverk som arbetar för att främja mottagandet av nyanlända flyktingar. Det finns även upparbetade kontakter mellan kommuner, länsstyrelsen, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. I ett flertal kommuner i länet finns lokala överenskommelser mellan kommun och Arbetsförmedling om hur arbetet med nyanlända flyktingar föreslås bedriva. Trots dessa upparbetade kontakter så haltar samverkan och samordning av insatser för individen. Kommunernas planering för olika boendelösningar behöver förbättras och antalet anvisningsplatser för nyanlända flyktingar behöver öka. Lösningen Erfarenheter från tidigare projekt, till exempel SARA, där samlokalisering av myndigheter varit en framgångsfaktor kan ses som en möjlig lösning. Om berörda aktörer fanns samlade på en fysisk plats medför det positiva resultat för individen och myndigheterna. I Heby kommun har man samlat kommunens verksamheter för arbetsmarknad, ensamkommande flyktingbarn, invandrarbyrå, SFI, uppföljningsansvarig för gymnasieskolan och särvux. Enheten för individ- och familjeomsorg och Arbetsföremedlingen finns i närliggande lokaler. Den här samlokaliseringen och närheten till varandras verksamheter har skapat goda relationer mellan verksamheterna och lett till många vinster i arbetet för att främja individens bästa. Samlokalisering av myndigheter bidrar till förbättrad samverkan då de finns representerade på samma plats. Individens etablering underlättas av samlokalisering då denne kan få samlad information på ett ställe. Ansvariga myndigheter får också bättre förutsättningar att fånga upp den nyanländes individuella behov, utarbeta en gemensam etableringsplan och nå en samsyn i arbetet. Det möjliggör även till större förståelse för varandras uppdrag och mandat. Samlokalisering kan också bidra till att kommunerna tidigt får information om antalet asylsökande och hur många som kan vara i behov av hjälp med bosättning. Det ger kommunerna underlag som kan användas i planering av anvisningsplatser. Berörda Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna och landstinget. De statliga myndigheterna har huvudansvaret för etableringen och ska därför initiera samverkan. Samtliga berörda aktörer bör gemensamt se över möjligheten till samlokalisering lokalt i varje kommun i länet. Det krävs ett samlat ansvar för att förbättra samverkan och skapa samlokalisering för att främja etableringen av nyanlända flyktingar. Statliga 17

myndigheter har huvudansvaret för att skapa möjligheter för samverkan inom ramarna för etableringsuppdraget. För att underlätta en snabbare bosättning behöver parterna utveckla samarbete med bostadsföretagen i länet. Effekter Den nyanlände får de insatser hen är i behov av. Den nyanlände behöver inte vänta på att få påbörja etableringsinsatserna. En gemensam etableringsplan har tagits fram tillsammans med den nyanlände. De samverkande parterna har god kännedom om varandras uppdrag. Kommunerna har en god beredskap för att ta emot flyktingar som anvisas, och ingen flykting behöver vänta länge på en bosättning. Kommunerna har överenskommelser med såväl kommunala som privata bostadsföretag. 6.2. Språkpraktikplatser Målgrupp Nyanlända flyktingar som omfattas av etableringslagen (2010:197). Lagen omfattar nyanlända personer med flyktingskäl eller skyddsbehov i arbetsför ålder 20-64 år samt deras anhöriga. Lagen omfattar också ensamkommande barn utan vårdnadshavare, i åldern 18-19 år som inte går i gymnasiet. Även nyanlända flyktingar som av olika skäl inte omfattas av etableringslagen ingår i målgruppen. Ansvar och ägarskap Arbetsförmedlingen ansvarar för att samordna etableringsinsatser och för att genom praktik och andra arbetsmarknadsinsatser främja etableringen. Kommunerna ansvarar för sfi och annan svenskundervisning. Problembild Vad är problemet? En viktig del av etableringen för nyanlända flyktingar är att lära sig svenska. Det möjliggörs genom bland annat studier på SFI, men en viktig del är att även få använda sig av språket i vardagen. För vissa personer kan det ta lång tid att lära sig språket, och en del avbryter sin SFI-undervisning innan de nått utbildningsmålen. För den som inte lär sig språket är det mycket svårare att integreras i samhället, att kunna ta tillvara sina intressen och att kunna få ett arbete eller utbilda sig. Hur uppstår problemet? Svårigheterna att lära sig svenska har många orsaker. Personer med låg utbildningsnivå, eller avsaknad av utbildning från hemlandet saknar studievana och behöver få en individualiserad 18

undervisning. Den kan också finnas medicinska, psykologiska eller sociala hinder för språkinlärning. Många nyanlända lever i miljöer där man inte talar svenska. Det tar ofta lång tid att identifiera orsaken till att en person har svårt att lära sig språket. Vad behöver förändras? För att underlätta inlärningen är det viktigt att vistas i miljöer där man pratar svenska. Det kan också behövas olika inlärningsmetoder och möjlighet till språkträning i andra miljöer än i skolan. Bristen på praktikplatser är ett generellt problem för flera av målgrupperna i förstudien. Det är svårt att erbjuda nyanlända, långtidssjukskrivna, arbetslösa och unga praktikplatser. En generell uppfattning är att företag inte känner till möjligheten att ta emot praktikanter. De har inte kunskap om praktiksystemen eller stoppas av de krav som ställs för att vara praktikhandledare. Arbetsgivare behöver bli bättre på att erbjuda praktikplatser. Det gäller särskilt de offentliga arbetsgivarna. Undersökningar visar att offentliga arbetsgivare tar emot praktikanter i mindre utsträckning än privata företag. Lösningen Språkpraktik kan ges som en av insatserna i etableringsplanen för en nyanländ flykting. Språkpraktikplatser skapar även möjligheter till att få ett arbete och personen ifråga får vara del i ett sammanhang och komma ut på en arbetsplats. Förutom språkträning leder det till sociala kontakter som kanske inte annars skulle tas och att få vara del av kulturen på en arbetsplats. Kontakterna med offentliga arbetsgivare behöver utvecklas för att öka mottagandet av praktikanter på kommunala och statliga arbetsplatser. Det finns flertalet goda exempel där man tar till vara på arbetsuppgifter och behåller dem inom den egna verksamheten istället för att lägga ut på entreprenad. Det kan vara ett exempel på där man kan erbjuda praktik till individer i målgrupperna. Genom informationsinsatser till såväl privata företag som den offentliga sektorn samt förenklingar av kraven för att ta emot praktikanter kan antalet praktikplatser öka. Stödet till de personer som ansvarar för att ta emot och handleda den som får en praktikplats behöver också utvecklas. Berörda Arbetsförmedlingen som ansvarar för etableringsinsatserna och kommunen som ansvarar för SFI-undervisningen. 19

Effekter Språkinlärningen underlättas, avbrotten minskar och den nyanlände blir mer självständig. Det blir lättare att få ett arbete. 6.3. Tidiga hälsoundersökningar Målgrupp Nyanlända flyktingar som omfattas av etableringslagen (2010:197). Lagen omfattar nyanlända personer med flyktingskäl eller skyddsbehov i arbetsför ålder 20-64 år samt deras anhöriga. Lagen omfattar också ensamkommande barn utan vårdnadshavare, i åldern 18-19 år som inte går i gymnasiet. Ansvar och ägarskap Migrationsverket, landstinget, Arbetsförmedlingen och kommunen. Migrationsverket ansvarar flr att erbjuda hälsoundersökningar till nyanlända som söker asyl. Landstinget har ansvar för att göra hälsoundersökningar och ge medicinsk vård och rehabilitering. Arbetsförmedlingen ansvarar för etableringssamtal och att upprätta en etableringsplan tillsammans med den nyanlände. Av etableringsplanen ska det framgå om den nyanlände har genomgått en hälsoundersökning och om det finns behov av insatser på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Kommunen ansvarar för vissa etableringsinsatser och bosättning, samt för mottagande av flyktingar som inte omfattas av etableringslagen. Försäkringskassan ansvarar för utbetalning av ersättning samt för samordnad rehabilitering i vissa fall. Problembild Vad är problemet? Migrationsverket har ansvar för att en hälsoundersökning genomförs i så tidigt skede som möjligt i asylprocessen, men endast 60 procent tackar ja till en hälsoundersökning. Det finns indikationer som pekar på att de med det största behovet av en läkarundersökning tackar nej på grund av skam eller rädsla för att ett eventuellt funktionshinder eller sjukdom kan påverka beslut för uppehållstillstånd. Oidentifierade sjukdomar eller funktionsnedsättningar kan leda till att individens etableringstid blir längre än väntat och studier på SFI försvåras och tar längre tid på grund av svårigheter att klara av studierna. Hur uppstår problemet? Folkhälsomyndigheten (tidigare Smittskyddsinstitutet) har sedan 1 januari 2012 bedrivit projektet Hälsoundersökning av nyanlända invandrare tillsammans med bland annat SKL, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Uppsala universitet och fyra landsting runtom i Sverige. Projektet pågår till och med 30 juni 2014 och är finansierat av Europeiska Flyktingfonden. Syftet med projektet är att genomföra fler hälsoundersökningar men även skapa förbättrad struktur och samordning kring hälsoundersökningar av nyanlända asylsökande, 20

anhöriginvandrare och arbetskraftsinvandrare. Genom hälsoundersökningar av nyanlända i ett så tidigt skede som möjligt av asylprocessen hoppas man kunna identifiera uppenbara och dolda hälsoproblem som riskerar att skada individen om rätt behandling inte ges. Flertalet brister kring hälsoundersökningar för nyanlända är bakgrunden till projektets start. Det är en låg andel asylsökande som genomgår en hälsoundersökning, brister i uppföljning, dokumentation och rutiner, men även skillnader mellan olika landsting hur hälsoundersökningarna genomförs. Återigen lyfts svårigheterna att samarbete myndigheter emellan då det är bristande informationsöverföring mellan Migrationsverket, landstingen och individen. Vad behöver förändras? Förändringar i det nuvarande systemet kring hälsoundersökningar för nyanlända bör göras, bland annat genom att hälsoundersökningar blir frivilliga och att det sker en effektiv uppföljning av dessa. Det skulle dels leda till en förbättrad situation för individen, men även samhällekonomiska vinster ur ett folkhälsoperspektiv. (Folkhälsomyndigheten Migration & Prevention, Hälsoundersökning av nyanlända invandrare) Lösningen Hälsoundersökningar bör prioriteras i ett så tidigt skede som möjligt av asylprocessen för att möjliggöra att rätt behandling ges till individen. Det förutsätter dock att individen medverkar till att en hälsoundersökning genomförs. Nyanlända barn och ungdomar måste genomgå omfattande hälsoundersökningar innan de får påbörja skolgång. Dels på grund av att minska risken för spridning om de är bärare av smittsamma sjukdomar men även för att göra en undersökning om det allmänna hälsotillståndet för att kunna erbjuda rätt vård och hjälp vid behov. Vuxna däremot får själva avgöra om de anser sig vara i behov av en hälsoundersökning. Dels är det en ekonomisk fråga, då det ofta är kostsamt med en grundläggande hälsoundersökning. Men det tycks även vara på grund av rädsla hos den nyanlände att hälsostatusen ska påverka asylbedömningen negativt och leda till avslag. Berörda Migrationsverket, landstinget, Arbetsförmedlingen och kommunerna. Effekter Tidig upptäckt av sjukdom och/eller funktionsnedsättning på grund av ohälsa. Adekvat vård och stödinsatser ges vilket skapar bättre förutsättningar till etablering och integration. 7. Kopplingar till Regional handlingsplan för östra Mellansverige (ÖMS) Det som framkommit i förstudien stämmer väl överens med den regionala handlingsplanens analyser och prioriteringar. Gruppen nyanlända och individer med utländsk bakgrund är en 21

prioriterad grupp inom ESF. Den socioekonomiska analysen visar att grupperna växer i andel av den totala arbetskraften. Samtidigt är strukturerna på arbetsmarknaden inte anpassade för att fånga upp och tillgodogöra sig dessa grupper som av olika orsaker lätt hamnar i ett utanförskap. De har extra stort behov av olika lättillgängliga former för att komma ur sitt utanförskap och få arbete. Den övergripande ansatsen för den regionala handlingsplanen är att den ska främja alternativa arbetssätt i syfte att nå mer bestående effekter. Satsningar som beviljas medel från socialfonden måste kunna uppvisa vad man vill göra på individnivå, organisationsnivå samt strukturel nivå. 8. Kopplingar till Regional utvecklingsstrategi (RUS) Tre mål i den regionala utvecklingsstrategin kan kopplas till den integrationsprocessen och beskrivningen av nyanländas situation som framkommit i förstudien. Dessa är: Andelen arbetslösa ungdomar i åldrarna 18-24 år ska understiga 20 procent Andelen sysselsatta i åldrarna 20-64 år ska överstiga 80 procent Kostnaderna för ersatt arbetsfrånvaro (försörjningsmåttet) ska minska till väl under 13 000 kronor/invånare 22