LÄNSSTYRELSEN KALMAR LÄN INFORMERAR. Miljötillståndet i Kalmar län Meddelande 2007:18

LÄNSSTYRELSEN KALMAR LÄN INFORMERAR Mijötiståndet i Kamar än 2007 Meddeande 2007:18

Mijötiståndet i Kamar än 2007 Meddeande 2007:18 ISSN 0348-8748 ISRN LSTY-H-M 2007/18 --SE Utgiven av: Ansvarig enhet: Författare: Omsagsbid: Iustrationer: Layout: Tryckt hos: Uppaga: Länsstyresen Kamar än Samhäsutveckingsenheten Aexander Hequist med stöd av sakkunniga på Mijöenheten, Naturenheten, Lantbruksenheten och Samhäsutveckingsenheten Vy över Kamar stad, Foto: Leif Gustavsson Tobias Fygar Sonja Tyrebrant Högskoans tryckeri i Kamar 1 500 ex

Förord Kamar än är varierat och mycket rikt på både natur- och kuturvärden. I väster dominerar det småändska högandets mäktiga skogar andskapet. Meanbygden innehåer mijöer som skue kunna vara tagna direkt ur Astrid Lindgrens berätteser. Mot kusten breder sättbygdens odingsmark ut sig. I öster finner man vackra skärgårdsmijöer och Öands säregna avar. Koppingen mean en god natur- och kuturmijö och ett sociat och ekonomiskt västånd är tydig i änet. Ett håbart nyttjande av havet, skogen och jorden ger viktiga inkomster. Ett varierande andskap med en mångfad av arter och ett evande kuturarv erbjuder rekreation, avkopping och förutsättningar för besöksnäringen. För att änet ska vara attraktivt att eva och arbeta i krävs att den bebyggda mijön är väpanerad och fri från häsofariga ämnen. Mijömåen är ett mycket viktigt strategiskt verktyg för att uppnå den mijömässiga dimensionen av håbar utvecking. De är utformade för att täcka in de många och varierade aspekterna av en god mijö, och erbjuder överbick och möjigheter att föja förändringar på ett systematiskt sätt över tiden. Föreiggande skrift ger en bid av mijötiståndet i Kamar än år 2007 och presenterar dear av det arbete som pågår på området. Den baseras på bedömningar av möjigheterna att nå våra mijömå de sexton övergripande mijökvaitetsmåen och de 117 änsspecifika regionaa mijömåen. Det är min förhoppning att den ska erbjuda intressant äsning och inspirera ti fortsatta arbete för att skapa en god mijö. Vi myndigheter, näringsiv, ideea föreningar och enskida änsmedborgare har ett gemensamt ansvar att tisammans genomföra de många insatser som är nödvändiga för att vi ti nästa generation ska kunna ämna över ett samhäe där de stora mijöprobemen är östa. En bättre investering i framtiden är svår att tänka sig! Sven Lindgren, Landshövding Kamar än

Innehåsförteckning MILJÖMÅLEN I SVERIGE OCH KALMAR LÄN 5 SAMMANFATTNINGARNA AV MILJÖMÅLSBEDÖMNINGARNA FÖR KALMAR LÄN 2006 7 BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN 8 FRISK LUFT 11 BARA NATURLIG FÖRSURNING 15 GIFTFRI MILJÖ 18 SKYDDANDE OZONSKIKT 24 SÄKER STRÅLMILJÖ 26 INGEN ÖVERGÖDNING 29 LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG 33 GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET 38 HAV I BALANS SAMT LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD 43 MYLLRANDE VÅTMARKER 49 LEVANDE SKOGAR 52 ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP 56 GOD BEBYGGD MILJÖ 63 ETT RIKT VÄXT- OCH DJURLIV 70 LÄS MER 73

MILJÖMÅLEN I SVERIGE OCH KALMAR LÄN Mijömåsstrukturen I apri 1999 antog riksdagen må för mijökvaiteten inom 15 områden. 2005 tikom ett för bioogisk mångfad. Mijökvaitetsmåen beskriver det tistånd för Sveriges mijö och dess natur- och kuturresurser som är håbart på ång sikt. De är skrivna utifrån fem grundpeare som definierar den mijömässiga dimensionen i en håbar utvecking för samhäet: 1. Främja människors häsa 2. Värna om den bioogiska mångfaden och naturmijön 3. Ta ti vara kuturmijön och de kuturhistoriska värdena 4. Bevara ekosystemens ångsiktiga produktionsförmåga 5. Trygga en god hushåning med naturresurser För att konkretisera mijöarbetet antogs 2001 ca 70 nationea demå som anger inriktning och tidsperspektiv för respektive mijökvaitetsmå. Länsstyresen i Kamar än arbetar på regeringens uppdrag med regiona anpassning, precisering och konkretisering av mijökvaitetsmåen. Under 2001 ti 2003 togs regionaa mijömå för Kamar än fram. På initiativ från Länsstyresen bidades arbetsgrupper med representanter från myndigheter, kommuner, organisationer, ideea föreningar och näringsiv. Arbetsgrupperna tog fram ett försag. Det skickades på remiss ti mer än 400 mottagare och diskuterades under en serie seminarier. Resutatet bev ett mådokument med 117 regionaa mijömå (meddeande 2003:18 från Länsstyresen i Kamar än), som kan bestäas eer addas ner på Länsstyresens hemsida www.h.st.se. Precis som de nationea demåen är samtiga regionaa mijömå för änet koppade ti ett av de övergripande mijökvaitetsmåen. Några av de regionaa mijömåen är identiska med motsvarande nationea demå. De festa har dock omarbetats och konkretiserats - regionaiseras - för att passa änets förhåanden. Några må är också änsegna, och saknar då direkta nationea motsvarigheter. Fokus vid framtagandet åg på mijöaspekter som är särskit viktiga för änet eer frågor där änet har ett särskit ansvar och där det på regiona nivå går att göra verkningsfua insatser. Detta innebar att odingsandskapet och vattenfrågor särskit yftes fram änets odingsandskap innehåer betydande värden ur både nationet och internationet perspektiv, och närheten ti Östersjön innebär både möjigheter och ett ansvar att förbättra havsmijön. De nationea demåen som berör de här områdena har i stor utsträckning regionaiserats, och fera änsegna må har tagits fram. Uppföjning av mijömåen Mijömåsrådet ansvarar för uppföjning av mijökvaitetsmåen på natione nivå. I rådet ingår företrädare för Boverket, Energimyndigheten, Fiskeriverket, Jordbruksverket, Kemikaieinspektionen, kommunerna, änsstyreserna, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyresen, Sociastyresen, Statens fokhäsoinstitut, Statens stråskyddsinstitut, Svenskt Näringsiv, Sveriges Geoogiska Undersökning och Vägverket. Mijömåsrådet redovisar årigen en samad bedömning av utveckingen mot mijökvaitetsmåen för regeringen. Serien startade 1998 och heter de Facto. 5

Föreiggande skrift är en regiona motsvarighet ti de Facto. Sammanstäningen baseras på de bedömningar av de 117 regionaa mijömåen för Kamar än som gjordes av sakkunniga på Länsstyresen hösten 2006. Skriften har två huvudsakiga syften: 1. Att beskriva mijötiståndet i änet utifrån ett mijömåsperspektiv. 2. Att presentera de viktigaste dearna av det arbete som bedrivs av privata, ideea och offentiga aktörer för att förbättra mijön och därigenom nå änets mijömå. Redovisningen ineds med en kort sammanfattning av äget för mijömåen 2007. Sedan föjer en mer detajerad genomgång av de 15 mijökvaitetsmå som är tiämpbara på Kamar än (samtiga de som finns på natione nivå med undantag för Storsagen fjämijö). Först presenteras en övergripande bedömning av möjigheterna att nå mijökvaitetsmået, och därefter bedömningarna för de regionaa mijömåen som är koppade ti det. Avsikten har varit att så ångt som möjigt för icke-experter förkara facktermer och oika program och institutioner som figurerar i mijömåsarbetet. För att göra det ättare att förstå mijökvaitetsmåens syfte och innebörden i formueringarna beskrivs också det mijötistånd de syftar ti att uppnå i ett generationsperspektiv, fram ti 2020, enigt regeringens senaste Mijömåsproposition (2004/05:150). I ansutning ti varje mijökvaitetsmå finns också en kort beskrivning av hur människan påverkas av respektive mijöprobem, och tips på vad man kan göra för att bidra ti måuppfyesen. För varje mijökvaitetsmå och regionat mijömå har den grupp sakkunniga som arbetar med frågor som är reaterade ti mået på Länsstyresen i Kamar gjort en bedömning, iustrerat av en passande gubbe. Gubben är antingen edsen och röd, neutra och gu eer gad och grön. Iustrationerna ska tokas på föjande sätt: De nuvarande förhåandena är, om de säkerstäs och fattade besut genomförs i väsentiga dear, tiräckiga för att mijökvaitetsmået/det regionaa mijömået ska kunna nås inom den utsatta tidsramen. Mijökvaitetsmået/det regionaa mijömået är möjigt att nå i tiräckig grad/utsträckning inom tidsramen men ytterigare förändringar/åtgärder krävs. Mijökvaitetsmået/det regionaa mijömået är mycket svårt att nå i tiräckig grad/ utsträckning inom den utsatta tidsramen. Fyrkantiga gubbar innebär att mååret är passerat. Bedömningarna är baserade på data från många hå mätningar i Länsstyresens regi, nationea datavärdar, exempevis centraa verk, och uppgifter från kommuner och organisationer som exempevis uftvårdsförbund. Hur säker bedömningen är varierar mycket, beroende på hur tiföritig tigängig data är och på hur ätt det är att uppskatta nuvarande trender. Förhoppningen är att den här skriften ska uppdateras med jämna meanrum i takt med att mijömåsarbetet fortskrider i änet. För den som är intresserad av aktue information kring mijömåen, i Kamar än såvä som nationet och i andra dear av Sverige, rekommenderas ett besök på Mijömåsrådets hemsida Mijö-måsportaen www.mijoma.nu. Där kan man adda ner de Facto-serien och äsa gäande måbedömningar för både Sverige som hehet och Kamar än. 6

SAMMANFATTNING AV MILJÖMÅLSBEDÖMNINGARNA FÖR KALMAR LÄN 2006 Bedömningarna gjordes av sakkunniga på Länsstyresen hösten 2006. De visar sammantaget att utsikterna att nå mijökvaitetsmåen i Kamar än är dystra, men situationen är inte hoppös och mycket görs på mijöområdet. Andearna gröna, gua och röda gubbar bev ungefär ika stora. Drygt två tredjedear av de regionaa mijömåen bedöms atså i dagsäget som svåra eer mycket svåra att nå. De mijökvaitetsmå som bedöms vara svårast att nå är Begränsad kimatpåverkan, Frisk uft, Bara naturig försurning, Giftfri mijö, Ingen övergödning, Levande skogar, Ett rikt odingsandskap och Ett rikt växt- och djuriv. Bedömningen iknar den nationea. 45 42 38 37 30 15 0 Fördening mean oika bedömningar av möjigheterna att nå de regionaa mijömåen för Kamar än. Grönt innebär att de nuvarande förhåandena är tiräckiga för att det regionaa mijömået ska kunna nås inom den utsatta tidsramen. Gut innebär att det regionaa mijömået är möjigt att nå i tiräckig grad/utsträckning inom tidsramen men att ytterigare förändringar/ åtgärder krävs. Grönt innebär att det regionaa mijömået är mycket svårt att nå i tiräckig grad/ utsträckning inom den utsatta tidsramen. Mået om minskade utsäpp av växthusgaser motverkas av ökande transporter. Utsäpp av många ämnen som orsakar försurning och övergödning samt andra uftföroreningar minskar i änet, men inte i tiräckigt snabbt. Förekomsten av skadiga kemikaier regeras främst av internatione agstiftning, som i dagsäget bedöms vara otiräckig. Möjigheterna att hejda förusterna av bioogisk mångfad är små om inte ovanstående probem åtgärdas. Trots de negativa trenderna finns jusgimtar. Grundvattenfrågorna har varit ågt prioriterade, men krav i EG:s vattendirektiv kommer att innebära ökade insatser. Samarbetet mean kommuner och Länsstyresen kring paneringsfrågor fungerar bra. Utveckingen vad gäer återvinning av avfa och hushåning med naturgrus är positiv, och änet igger ångt fram när det gäer vindkraftsutbyggnad och sanering av förorenade områden. 7

BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN Haten av växthusgaser i atmosfären ska i enighet med FN:s ramkonvention för kimatförändringar stabiiseras på en nivå som innebär att människans påverkan på kimatsystemet inte bir farig. Mået ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den bioogiska mångfaden bevaras, ivsmedesproduktionen säkerstäs och andra må för håbar utvecking inte äventyras. Sverige har tisammans med andra änder ett ansvar för att det gobaa mået kan uppnås. Vad innebär mået? Mijökvaitetsmået Begränsad kimatpåverkan har ett ängre perspektiv än övriga må. Det syftar ti att nå en rimig hat av växthusgaser i atmosfären år 2050. Övriga mijökvaitetsmå innebär att ett visst mijötistånd ska uppnås ti 2020, viket är en generation efter det att mijömåsarbetet ineddes. Enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) innebär mijökvaitetsmået begränsad kimatpåverkan: Haten (räknat som kodioxidekvivaenter) av de sex växthusgaserna (enigt Kyotoprotokoet och FN:s kimatpanes definitioner) tisammans ska stabiiseras på en hat ägre än 550 mijon dear (ppm) i atmosfären. Sverige ska internationet verka för att det gobaa arbetet inriktas mot detta må. År 2050 bör utsäppen för Sverige sammantaget vara ägre än 4,5 ton kodioxidekvivaen ter per år och invånare, för att därefter minska ytterigare. Måets uppfyande är ti avgörande de beroende av internationet samarbete och insatser i aa änder. Värdens första biogasdrivna tåg togs i drift 2005 och trafikerar nu sträckan Västervik-Linköping. Biogas har potentia att ersätta dear av det fossia bränse som änets transporter baseras på. Foto: Roand Enefak Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Jämfört med år 1990 är Kamar äns utsäpp av växthusgaser i stort sett oförändrade. Länet är gest befokat och ökad ekonomisk aktivitet i samhäet medför ökade behov av transporter i många sektorer. Detta har ätit upp de utsäppsminskningar som uppnåtts genom övergång ti biobränsen för uppvärmning. Den samade bedömningen är att mijökvaitetsmået är mycket svårt att nå inom utsatt tidsram utifrån hur situationen ser ut idag. Dock uppmärksammas probemet at mer av media, poitiker och amänhet. Kanske kommer satsningar de närmaste åren ge resutat både okat, nationet och gobat. 8

Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Minskade utsäpp av växthusgaser. Utsäppen av växthusgaser (beräknat som kodioxidekvivaenter) ska reduceras med 15 % från 1990 ti år 2010. Utsäpp fossi kodioxid. På sikt (2050) bör inget nettoutsäpp av fossi kodioxid ske från Kamar än. Kamar än har två regionaa mijömå koppade ti mijökvaitetsmået Begränsad kimatpåverkan ett för utsäppen av växthusgaser fram ti år 2010 och ett för utsäppen av fossi kodioxid år 2050. Det kortsiktiga mået är betydigt mer ambitiöst än det motsvarande nationea demået, som säger att de totaa svenska utsäppen av växthusgaser ska vara i genomsnitt 4 % ägre under åren 2008-2012 än under år 1990. Det ångsiktiga regionaa mået har inget motsvarande nationet demå. Kodioxid från fossia bränsen är den viktigaste växthusgasen som säpps ut i Kamar än. Utsäppen kommer främst från biar och arbetsfordon samt tung industri. År 2002 säpptes totat 1,46 mijoner ton fossi kodioxid ut, eer 6,2 ton per änsinvånare, varav 780 000 ton kom från vägtrafik och arbetsmaskiner och 470 000 ton från industri. Detta är en iten ökning jämfört med 1992 års utsäpp på 1,45 mijoner ton, och troigen har utsäppen ökat ytterigare något sedan 2002. Säkra data saknas dock. Bedömningen är därför att det bir mycket svårt att nå det kortsiktiga mået. Det skue kräva mycket kraftfua styrmede, och det bedöms inte som troigt att sådana kommer att införas och hinna få effekt ti 2010. Dock uppmärksammas probemet mer och mer. Något som kan komma att motverka måuppfyesen är att stödet för konvertering av ojepannor ti pannor som edas med förnyesebara bränsen att upphöra efter år 2007. På ängre sikt är situationen naturigtvis osäker, men mået Utsäpp fossi kodioxid bedöms vara möjigt att nå om ytterigare åtgärder vidtas. Att inget nettoutsäpp av fossi kodioxid ska ske innebär att Kamar än ska producera ett överskott av bioenergi, vindenergi och annan förnybar energi som kan exporteras och därmed kompensera den användning av fossia bränsen som ändå förekommer. Detta förutsätter starka drivkrafter för produktion av förnybar energi samtidigt som användningen av fossi energi hås tibaka. Det finns redan idag positiva trender. Exempevis ökar antaet mijöbiar snabbt i änet (se figur). Antaet såda biar ökade med 177 % mean 2005 och 2006. Fortfarande utgör dock mijöbiarna en mycket iten de av det totaa antaet såda biar i Kamar än, knappt 7 % under 2006. Detta kan jämföras med andeen 13 % för riket i stort. 1000 800 600 400 200 0 1 januari 2005 1 januari 2006 1 januari 2007 Anta mijöbiar i Kamar än 2005-2007. Käa: Mijöfordon Syd. 9

Hur påverkas vi? Jordens temperatur har stigit med ca 0,6 grader från sutet av 1800-taet. Enigt bedömningar gjorda av FN:s kimatpane kan en fortsatt goba uppvärmning innebära en ökning av temperaturen på mean 1,4 och 5,8 grader fram ti år 2100. I vår de av värden kan det förändrade kimatet het ändra förutsättningarna för jord- och skogsbruk och för den bioogiska mångfaden. Kraftiga väderomsag spås bi en at vanigare effekt av ett förändrat kimat. Många kustområden kan komma att översvämmas om havsnivån stiger. Riskerna för vattenbrist och smittspridning kan öka Även om mijömået uppnås ti år 2050 är det enigt många experter nödvändigt att minska utsäppen i industriänderna med 80-90 % på ängre sikt. Hur kan vi påverka? Minska dina resor med transportmede som säpper ut mycket växthusgaser (främst bi och fyg)! Handa sådant som inte har transporterats ånga sträckor! Se ti att din bostad värms upp på ett mijövänigt sätt! Om du har möjighet att köpa en mijöbi kan du få mijöfordonsbidrag! Regionförbundet i Kamar än har bevijats mede från Naturvårdsverket för så kaade KLIMP-åtgärder (KLIMP står för kimatinvesteringsprogram), och föreningen Mijöfordon Syd har fått 2,4 mijoner kronor att dea ut som bidrag ti merkostnader för inköp av mijöfordon fram ti och med 2008. Privatpersoner, organisationer, offentiga förvatningar och företag kan söka om de är skrivna i änet eer har sitt säte här. Mer information kan fås på Mijöfordon Syds hemsida: www.mijofordonsyd.se. 10

FRISK LUFT Luften ska vara så ren att människors häsa samt djur, växter och kuturvärden inte skadas. Vad innebär mået? Enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) innebär mået i ett generationsperspektiv (d v s 2020) b a att haterna av uftföroreningar inte överskrider ågrisknivåer för cancer eer riktvärden för skydd mot sjukdomar eer påverkan på växter, djur, materia och kuturföremå. Riktvärdena sätts med hänsyn ti personer med överkänsighet och astma. Under inverkan av sojus bidar biavgaser marknära ozon. Foto: Therese Säfström Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Om mijökvaitetsmået ska nås krävs att haterna av en rad uftföroreningar minskar. För svavedioxid och svävande partikar är äget gott, och de regionaa måen har nåtts eer kommer troigen att nås inom tidsramarna. Utsäppen av fyktiga organiska ämnen har minskat, men inte tiräckigt. Gränsvärdena för benso(a)pyren riskerar att överskridas, främst på grund av uppvärmning av småhus med ved. Det regionaa mået för marknära ozon bedöms vara mycket svårt att nå i utsatt tid. Ozonhaterna överskrids på grund av den storskaiga spridningen av uftföroreningar från käor i norra Europa. Den samade bedömningen är att mijökvaitetsmået kan nås inom tidsramen om ytterigare åtgärder vidtas. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Hater av svavedioxid. Haten 5 mikrogram/m3 för svavedioxid som årsmedevärde ska vara uppnådd i samtiga kommuner år 2005. Det regionaa mået är identiskt med motsvarande nationea demå. Mået för svavedioxid är uppnått i samtiga änets kommuner (iksom i övriga Sverige). Haterna är i hög grad beroende på utsäpp från hea Nordeuropa, och de har minskat under senare år. 11

Hater av kvävedioxid. Haterna 60 mikrogram/m3 som timmedevärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedevärde för kvävedioxid ska i huvudsak underskridas år 2010. Timmedevärdet får överskridas högst 175 timmar per år. Det regionaa mået är identiskt med motsvarande nationea demå. Mået för kvävedioxid har redan nåtts, innan mååret. Årsmedevärden i änet igger på ca hava den nivå som mået föreskriver. Timmedevärdena är mer osäkra, men inget tyder på att de överstiger månivån. Bitrafiken är den största käan ti kvävedioxidutsäpp, och ökade krav på avgasrening sedan 1980-taet har bidragit ti minskningar av haterna. En möjig framtida ökning av antaet diesebiar kan motverka den positiva trenden, eftersom diesemotorer generet generar större kvävedioxidutsäpp än bensinmotorer. Hater av marknära ozon. Haten marknära ozon överskrider inte 120 mikrogram/m³ som åtta timmars medevärde år 2010. Det regionaa mået är identiskt med motsvarande nationea demå. Månivån för marknära ozon överskrids ofta i änet, iksom i övriga Sverige främst på andsbygden. Utsäppen av de kväveoxider och fyktiga organiska ämnen som under inverkan av sojus bidar det skadiga marknära ozonet i änet sker i hea norra Europa. Inga åtgärder för att minska utsäppen så mycket som behövs är aviserade. Någon sjunkande trend kan heer inte ses under sista femårsperioden. Samat bedöms det regionaa mået mycket svårt att nå. 45 30 15 2005 2003 2001 1999 1997 1995 1993 1991 1989 1987 1985 0 Anta dagar då månivån för marknära ozon, 120 mikrogram/m3 överskreds under oika år vid mätstationen i Norra Kvi, som igger precis vid gränsen mean Östergötand och Kamar än. Som synes överskrids månivån ofta. Käa: IVL Svenska Mijöinstitutet Utsäpp av fyktiga organiska ämnen. Utsäppet av fyktiga organiska ämnen (VOC), exkusive metan, i Kamar än år 2010 överstiger inte det nationea mået, som är 30 kg per invånare. Benso(a)pyren. Haten 0,3 nanogram/m3 som årsmedevärde för benso(a)pyren ska i huvudsak underskridas år 2015. 12

Mijömået för fyktiga organiska ämnen (VOC) är en regiona anpassning av motsvarande nationea demå, medan mået för benso(a)pyren är identiskt med motsvarande nationea demå. Inventeringar av utsäppen av VOC i änet har gjorts 1992, 1996 och 2002. Utsäppen per person var 62, 66 respektive 41 kg. Det är därför osäkert hur trenden ser ut, och om den positiva utveckingen mean 1996 och 2002 fortsätter. VOC kommer främst från förbränningsmotorer och vededning, som i Kamar än bidrar ti nästan häften av utsäppen. Det beror på att en stor ande av bostäderna i änet värms upp med vedpannor, jämfört med i andet i stort. Enigt resutaten från Sociastyresens nationea mijöhäsoenkät 1999 kände sig en reativt hög ande av änets invånare besvärade av vededningsrök varje vecka jämfört med riket i stort, ca 6,5 %. Sur ved och omoderna vedpannor ger extra stora utsäpp av VOC, iksom tvåtaktsmotorer i exempevis utombordare. Sammantaget bedöms det regionaa mijömået möjigt att nå inom tidsramen men ytterigare åtgärder krävs, särskit för att minska användningen av omoderna vedpannor. Bedömningen skijer sig från den nationea, enigt viken dagens minskningstakt räcker för att nå demået. Vededningen är också en viktig käa ti utsäppen av benso(a)pyren. Mätningar i exempevis Växjö visar vintermedevärden kring 0,4 ng/m3 och ika höga eer högre värden är troiga på många hå i Kamar än. Tekniska förutsättningar finns att minska utsäppen och kara mået i tid, främst genom att byta ut gama vedpannor mot moderna edstäder. Dock är det i dagsäget är det osäkert om styrmeden räcker för att få fram en användning av tekniken därav den gua gubben. En iknande bedömning görs på natione nivå. Utsäpp svävande partikar. År 2004 - Föroreningssituationen redovisas beträffande partikar i änet. En eventue kompettering med ett regionat må för partikar PM2,5 redovisas. Partikar. Haterna 35 mikrogram/m3 som dygnsmedevärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedevärde för partikar (PM10) ska underskridas år 2010. Dygnsmedevärdet får överskridas högst 37 dygn per år. Haterna 20 mikrogram/m3 som dygnsmedevärde och 12 mikrogram/m3 som årsmedevärde för partikar (PM2,5) ska underskridas år 2010. Dygnsmedevärdet får överskridas högst 37 dygn per år. Svävande partikar generationsmået. År 2020 - Haten svävande partikar (PM10) i uften överensstämmer med det nationea generationsmået som är högst 30 µg/m3 som dygnsmedevärde och högst 15 µg/m3 som årsmedevärde. För haterna av häsofariga småpartikar i uft har den regionaa motsvarigheten ti det nationea demået kompetterats med två regionaa må ett kunskapsmå och ett ångsiktigt må. För partikar som är mindre än tio mikrometer, PM10 (en mikrometer är ika med en mijondes meter, eer en tusendes miimeter), har situationen redovisats i Svenska Mijöinstitutets rapport Mätningar av uftföroreningar i Kamar än (IVL-rapport U-1095). Mätningarna av PM10 visar att haterna har egat under gränsvärdet enigt mijömået under de senaste åren. De är dock så höga att fortsatta mätningar är motiverade. Det är framför at användningen av dubbdäck som ger upphov ti häsofarigt stoft, eftersom dubbarna river upp små partikar från vägarna. En betydande ande förs också in i änet utifrån, och det är därför viktigt med gemensamma europeiska åtgärder. När det gäer ännu mindre partikar, PM2,5, är dataunderaget ännu bristfäigt, och Länsstyresen avvaktar i nuäget resutaten från arbete på natione nivå. 13

Hur påverkas vi? Många uftföroreningar är skadiga för människors häsa, även om effekten på den enskide individen är svår att förutse. Generet är unga, gama och sjuka människor mer sårbara. Tobaksrök kan vara ett probem i hemmijöer och på arbetspatser Marknära ozon irriterar uftvägarna och astmatiker rekommenderas att håa sig inomhus vid höga hater. Exponering för de ozonhater som förekommer idag beräknas medföra fer än 2 000 dödsfa i förtid per år i hea andet. Fyktiga organiska koväten bidrar ti bidandet av ozon, men är fariga också i sig. Exempe är adehyder, som irriterar uftvägar och kan förvärra astma, och bensen, som kan bidra ti cancer främst eukemi. Små partikar förvärrar eer orsakar hjärt- och kärsjukdomar, astma eer andra ungsjukdomar, och de kan försämra ungans utvecking hos barn. Partikar bedöms bidra ti tusentas dödsfa årigen i Sverige. Också mijön tar skada av uftföroreningar. Kvävedioxider bidrar ti såvä försurning som övergödning, och bidrar iksom fyktiga organiska koväten ti bidandet av ozon som är skadigt för växtigheten. Marknära ozon minskar också skogens tiväxt och skörden av jordbruksgrödor det beräknas handa om skador för mijardbeopp. Hur kan vi påverka? Undvik onödiga bitransporter. Eda med torr ved. Mijöanpassa uppvärmningen av din bostad så ångt som möjigt. Om du har en gamma vedpanna byt om möjigt ti en mijögodkänd. Använd akyatbensin i maskiner som motorsågar och gräskippare, eer byt ti fossibränsefria aternativ. Kör inte med dubbdäck på barmark! 14

BARA NATURLIG FÖRSURNING De försurande effekterna av nedfa och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tå. Nedfaet av försurande ämnen ska heer inte öka korrosions hastigheten i tekniska materia eer kuturföremå och byggnader. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv (d v s år 2020) innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Depositionen av försurande ämnen överskrider inte den kritiska beastningen för mark och vatten. Onaturig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan, arkeoogiska föremå och den bioogiska mångfaden bevaras. Markanvändningens bidrag ti försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas ti växtpatsens försurningskänsighet. Kakning av våtmark. Kakning är en viktig åtgärd för att midra de negativa effekter som försurningen innebär. Foto: Ann-Eva Zidén Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Trots att de regionaa måen för utsäpp av försurande ämnen från Kamar än troigen kommer att nås är detta inte tiräckigt för att kara det övergripande mået. Försurande ämnen i uft kan transporteras ånga sträckor innan det faer ner, och de kommer i hög grad från områden utanför andets gränser. Det tar dessutom ång tid för naturen att återhämta sig efter det att utsäppen upphör. EU-kommissionens försag för att minska uftföroreningarna i Europa bedöms inte räcka. Om inga ytterigare åtgärder vidtas, förutom de som redan har besutats, beräknas det att den kritiska beastningen av försurande ämnen överskrids, d v s det maximaa nedfa som naturen tå av svave respektive kväve. Både svavenedfaet och kvävenedfaet har minskat något under senare år men igger fortfarande över den kritiska beastningen i stora dear av änet, särskit de södra. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Färre försurade vatten. År 2010 är högst 10 % av antaet sjöar, större än 1 ha, och högst 2 % av den totaa sjöytan samt högst 15 % av aa sträckor rinnande vatten inom varje avrinningsområde i Kamar än, försurade på grund av människan. 15

Mået bygger på ett motsvarande nationet demå, men är mer detajerat och innebär en högre ambitionsnivå. Probemet med försurade vatten är störst i änets södra dear, eftersom jordarterna där inte har samma buffringsförmåga (d v s kapacitet att neutraisera sura ämnen) som i den norra deen. Den kakning av vatten som bedrivs i Länsstyresens regi kan ses som en behanding av symptom, men den påverkar inte de bakomiggande orsakerna. Beastningen av uftburna kväve- och svaveföroreningar måste minska ytterigare för att gränsen för kritisk beastning ska karas. I vissa områden måste troigen ytterigare åtgärder vidtas, exempevis markkakning. Också efter det att tiförsen av försurade ämnen har upphört tar det ång tid innan sjöar och vattendrag återhämtar sig, och i många fa återgår de adrig ti sitt ursprungiga tistånd. Trendbrott för markförsurningen. Före år 2010 är trenden mot ökad försurning av skogsmarken bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning har påbörjats. Det regionaa mået är identiskt med motsvarande nationet demå. När det gäer försurning av skogsmark kan man skönja att trenden mot ökad försurning har brutits. När man vid sutavverkning i skogsbruket forsar bort a biomassa inkusive GROT (grenar och toppar) bir försurnings-effekten större, och ofta permanent, än om endast trädens stammar tas om hand. Det beror på att försurande ämnen i marken frigörs när trädens gröna dear inte återförs ti jorden. I Kamar än har uttaget av GROT bivit mindre än tidigare beräknat. Dessutom har askåterföringen, som kompenserar för den försurning uttaget orsakar, ökat och sker nu på runt 300 hektar. På sikt måste dock areaen ti viken aska återförs i änet öka väsentigt, ti ca 2500 hektar per år. Generet har mijöhänsynen inom skogsbruket bivit bättre, viket förbättrar försurningssituationen. Enigt Skogsstyresens distriktspoytax, som är en uppföjning av vika naturhänsyn som tagits enigt skogsvårdsagen vid en avverkning, har åsidosättande av skogsvårdsagens miniminivå minskat under 2000-taet. Stormen Gudrun 2005 kan komma att orsaka en viss ökning av för-surningen på grund av kväveutakning, framförat i de västra dearna av änet. Minskade svaveutsäpp. År 2010 ska utsäppen i Sverige av svavedioxid ti uft ha minskat ti 50 000 ton. Tiämpat på Kamar än innebär det en minskning ti 1 150 ton år 2010. Minskade kväveutsäpp. I Kamar än reduceras kväveoxidutsäppen (NOx) med 50% ti ca 5 200 ton/år 2010. Detta motsvarar en havering av utsäppen år 1996 som upp gick ti 10 300 ton/år. Båda måen för utsäpp av de försurande ämnena svavedioxid och kvävedioxid är regionaa anpassningar av motsvarande nationea demå, och har samma ambitionsnivå. Mået för kväveoxidutsäpp är koppat ti både Bara naturig försurning och Ingen övergödning, eftersom kväveoxider är både försurande och gödande. Mået för svavedioxidutsäpp kommer att nås. Utsäppen har minskat från 1 420 ton 1990 ti 1 300 ton 1996 och 950 ton år 2002, och gränsen i mået är såedes redan passerad. Också på natione nivå kommer mået att karas. Trots detta överskrids atså den kritiska beastningen för svavenedfa, och ytterigare åtgärder krävs, främst på ett internationet pan eftersom uftutsäppen kan transporteras ånga sträckor mean nationer. Se också under Frisk uft och mået för haten av svavedioxid i uft. 16

Det bedöms att också mået för kväveoxidutsäppen kommer att karas, tack vare besutade krav på avgasrening och minskade industriutsäpp. Kväveoxiderna omvandas i atmosfären ti sapetersyra, som både göder och försurar när den faer ner. I Kamar än är vägtrafiken den största utsäppskäan (40 %) föjt av industrier (25 %) och arbetsmaskiner (23 %). Mean 1996 och 2002 minskade kväveoxidutsäppen med 30 % i änet. Främsta orsaken är minskad beastning från vägtrafiken på grund av förbättrad kataytisk avgasrening. Reningen kommer att öka ytterigare om de av EU-kommissionen föresagna skärpta kraven på ättare biar införivas. Dessutom ökar antaet mijöbiar. Dock har såvä bensinförbrukningen som det totaa biinnehavet per invånare ökat i Kamar än sedan 2002. För ytterigare minskning av kväveoxidutsäppen krävs bättre rening i tunga fordon. År 2005 infördes i svensk agstiftning krav på avgasrening för arbetsmaskiner. Besut har även tagits om ökade krav på tunga fordon. Hur påverkas vi? Försurning av mark och vatten medför ökad urakning av tungmetaer som kan vara mycket häsofariga om de tas upp och agras i grödor och andra ivsmede. Utöver de häsoprobem som uftföroreningar kan orsaka bidrar de också ti att kuturföremå och husfasader vittrar, och ti att korrosionshastigheten ökar i teknisk utrustning. Hur kan vi påverka? Se över energianvändningen i ditt hem! Åk koektivt eer samåk! Om du har möjighet - väj en mijöbi! Vid uppvärmning, använd oja med åg svavehat eer byt ti ett aternativ som inte är baserat på fossia bränsen! 17

GIFTFRI MILJÖ Mijön ska vara fri från ämnen och metaer som skapats i eer utvunnits av samhäet och som kan hota människors häsa eer den bioogiska mångfaden. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv (d v s år 2020) innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Haterna av ämnen som förekommer naturigt i mijön är nära bakgrundsnivåerna. Haterna av naturfrämmande ämnen i mijön är nära no och deras påverkan på ekosystemen försumbar. A fisk i Sveriges hav, sjöar och vattendrag är tjänig som människoföda med avseende på innehået av naturfrämmande ämnen. Den sammanagda exponeringen i arbetsmijö, yttre mijö och inomhusmijö för särskit fariga ämnen är nära no och för övriga kemiska ämnen inte skadiga för människor. Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. Efterbehanding. Förorenad mark i närheten av träimpregneringsindustri och gasbruk tas om hand. Ruda, Högsby kommun. Foto: Therse Säfström. Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Det bedöms att mijökvaitetsmået inte kommer att nås i Kamar än under nuvarande förutsättningar. Ett genomgående probem är den enorma mängden kemikaier om vika kunskapen är bristfäig. Uppfyesen av mået är ti stor de avhängig besut om agstiftning på natione och internatione nivå. EU:s nya kemikaieagstiftning REACH, som kommer att träda i kraft under år 2007, bedöms som otiräckig för att nå mået (REACH står för Registration, Evauation, Authorisation and Restriction of Chemicas ) Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Kunskap om kemiska ämnens häso- och mijöegenskaper (2010). Senast år 2010 ska det finnas uppgifter om egenskaperna hos aa avsiktigt framstäda eer utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknaden. För ämnen som hanteras i högre voymer och för övriga ämnen som t.ex. efter inedande översiktiga tester bedöms som särskit fariga ska uppgifter om egenskaperna finnas tigängiga tidigare än år 2010. Samma krav på uppgifter ska då gäa för såvä nya som existerande ämnen. 18

Kunskap om kemiska ämnens häso- och mijöegenskaper (2020). Senast år 2020 ska det även finnas uppgifter om egenskaperna hos de mest betydande oavsiktigt bidade och utvunna kemiska ämnena. Mijö- och häsoinformation om varor. Senast år 2010 ska varor vara försedda med häso- och mijöinformation om de fariga ämnen som ingår. Texten i de två första regionaa mijömåen är identisk med den i det första nationea demået under Giftfri mijö, men har för tydighetens sku deats upp ett behandar avsiktigt bidade ämnen fram ti år 2010 och ett behandar oavsiktigt bidade ämnen fram ti år 2020. Det tredje regionaa mijömået är identiskt med motsvarande nationet demå. De två första måen bedöms som mycket svåra att nå. Uppfyesen beror i hög grad på natione och internatione agstiftning och på centraa myndigheters agerande. EU:s nya kemikaieagstiftning REACH innebär att krav kommer att stäas på kunskap om ämnens mijö- och häsofarighet, viket är en skärpning jämfört med tidigare agstiftning. Men REACH bedöms ändå som otiräckig för att nå måen i tid, eftersom tiotusentas ämnen berörs. En iknande bedömning görs på natione nivå. Samma förutsättningar gäer för det tredje regionaa mijömået, för mijö- och häsoinformation om varor. REACH kommer sannoikt att innehåa krav på att everantörer måste informera yrkesverksamma om varors innehå av häso- och mijöfariga ämnen, men eftersom produktionen och omsättningen av nya varor i samhäet är enorm kommer mået sannoikt inte att nås i tid. Lagstiftningen måste skärpas ytterigare på både natione nivå, EU-nivå och goba nivå. 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Ande konsumenttigängiga kemiska produkter i Sverige som innehåer kända aergiframkaande ämnen i förhåande ti samtiga konsumenttigängiga produkter. Käa: Kemikaieinspektionen, www.kemi.se Utfasning av särskit fariga ämnen. I fråga om utfasning av fariga ämnen ska föjande gäa. Nyproducerade varor ska så ångt det är möjigt vara fria från: - Nya organiska ämnen som är ångivade (persistenta) och bioackumuerande, nya ämnen som är cancerframkaande, arvsmassepåverkande och fortpantningsstörande samt kvicksiver så snart som möjigt, dock senast 2007, 19

- övriga cancerframkaande, arvsmassepåverkande och fortpantningsstörande ämnen, samt sådana ämnen som är hormonstörande eer kraftigt aergiframkaande, senast år 2010 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsoppet, övriga organiska ämnen som är ångivade och bioackumuerande, samt kadmium och by, senast år 2010. Dessa ämnen ska inte heer användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att häsa och mijö inte kan komma ti skada. Redan befintiga varor, som innehåer ämnen med ovanstående egenskaper eer kvicksiver, kadmium samt by, ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte äcker ut i mijön. Spridning via uft och vatten ti Sverige av ämnen som omfattas av demået ska minska fortöpande. Demået om-fattar ämnen som människan framstät eer utvunnit från naturen. Demået omfattar även ämnen som ger upphov ti ämnen med ovanstående egenskaper, inkusive dem som bidats oavsiktigt. Riktvärden för mijökvaitet. För minst 100 utvada kemiska ämnen, som inte omfattas av demå 3 (det regionaa mået för utfasning av särskit fariga ämnen), ska det senast år 2010 finnas riktvärden fastagda av berörda myndigheter. Måen är identiska med motsvarande nationea demå. Att nå mået för utfasning av fariga ämnen är en mycket viktig förutsättning för att nå det övergripande mijökvaitetsmået, regionat såvä som nationet. Sverige har kommit en bit på väg när det gäer att fasa ut vissa ämnen med kända skadiga egenskaper, exempevis kvicksiver, kadmium och by. Dock återstår att kassificera många ämnens egenskaper och inventera tiverkare och konsumenter av varor som innehåer fariga ämnen. Vid prövning och tisyn av oika verksamheter enigt mijöbaken äggs stor vikt vid att byta ut skadiga kemiska ämnen mot mindre fariga i enighet med den så kaade substitutionsprincipen, men det bedöms att kunskaperna och den nuvarande utfasningstakten inte räcker för att nå mået i tid. Mået för faststäanden av riktvärden för 100 kemiska ämnen som inte omfattas av mået för utfasning är redan uppnått i Sverige och därmed även för Kamar än. Kemikaieinspektionen har exempevis faststät och pubicerat riktvärden för aktiva substanser i växtskyddsmede och Naturvårdsverket har pubicerat en vägedning om tiämpning. Hantering rivningsärenden. Vid rivning av byggnader och andra fasta anäggningar ska särskit fariga ämnen med de egenskaper som anges i nationea demå inkusive kvicksiver, kadmium och by, tas omhand så att spridning ti mijön förhindras. Senast år 2005 ska kommunerna i Kamar än ha vä fungerande rutiner för tisyn och upp föjning av rivningsärenden. Det innebär att: - enhetiga riktinjer för handäggning och granskning av rivningsanmäningar och rivningspaner finns. årig statistik samas in över särskit fariga kemiska ämnen och varor som upp kommit i samband med rivning av byggnader och anäggningar. information och utbidning ges ti fastighetsboag, rivningsentreprenörer och andra berörda. Mået är änseget. 20

Mået nåddes inte i utsatt tid (2005), men har uppfyts ti stora dear under 2007. Mijösamverkan Sydost har tagit fram rutiner i samarbete med Länsstyresen och änets kommuner. Samordning har skett med kuturmijövården. Mijösamverkan Sydost är ett projekt för samverkan mean mijöhandäggare i Kamar än inom oika mijö- och häsoskyddsområden. Projektet har pågått sedan 2003 och stöds ekonomiskt av samtiga kommuner i änet, Länsstyresen och Regionförbundet. Fortöpande minskning av häso och mijöriskerna med kemikaier. Häso- och mijöriskerna vid framstäning och användning av kemiska ämnen ska minska fortöpande fram ti 2010 enigt indikatorer och nycketa som ska faststäas av berörda myndigheter. Under samma tid ska förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av materia minska. Demået avser ämnen som inte omfattas av demå 3 (det regionaa mået för utfasning av särskit fariga ämnen). Mået är identiskt med motsvarande nationet demå. Det bedöms som möjigt men svårt att nå mået. Bedömningen är dock osäker på grund av dåigt kunskapsunderag och brist på ämpiga indikatorer. Arbetsmijöaspekter vid tiverkning av kemikaier har inte kunnat bedömas as. Viktiga redskap för att nå mået på regiona nivå är Länsstyresens tiståndsprövning och tisyn av verksamheter som använder kemikaier, och i dagsäget beaktas mijömået i myndighetsutövningen. Förorenade områden identifierade. Förorenade områden i Kamar än ska vara identifierade senast 2005. Förorenade områden (2005). För minst 10 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors häsa och för mijön, ska arbetet med sanering och efterbehanding ha påbörjats och 5 vara åtgärdade senast 2005. Förorenade områden (2010). För ytterigare minst 10 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors häsa och för mijön, ska arbetet med sanering och efterbehanding ha påbörjats och 5 vara åtgärdade senast 2010. Förorenade områden (2020). Senast 2020 ska Kamar äns 30 högst prioriterade förorenade områden vara åtgärdade. Förorenade områden i ÖP. Senast 2010 ska samtiga kommuner ha beaktat kända förorenade områden i översiktspaneringen. Förorenade områden utredda. Samtiga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som idag, eer inom en nära framtid, hotar betydese fua vattentäkter eer värdefua naturområden ska vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010. Åtgärder i förorenade områden. Åtgärder ska under åren 2005-2010 ha genomförts vid så stor ande av de prioriterade förorenade områdena att mijöprobemet i sin hehet i huvudsak kan vara öst ara senast år 2050. Sju regionaa mijömå för efterbehanding av förorenade områden har tagits fram. Två må har identiska motsvarigheter på natione nivå, ett för områden som innebär akuta risker och ett 21

övergripande må för viken takt efterbehandingen ska ha. Fem må är änsegna ett kunskapsmå för identifiering av änets förorenade områden, tre må om efterbehanding på kort (2005), medeång (2010) respektive ång (2020) sikt, samt ett må för beaktande av förorenade områden i kommunernas översiktspaner. När det gäer efterbehanding igger Kamar än generet ångt framme i ett nationet perspektiv, och äget är just för de festa regionaa mijömåen. Över 4 000 potentiet förorenade områden i änet har identifierats och registrerats i en databas. Drygt 1 000 finns tigängiga i kartform på Länsstyresens hemsida. Ytterigare ca 3 000 förorenade områden finns identifierade men arbetet med geografisk kopping ti kartskiktet återstår. Detta kommer att ske före år 2010, troigen under 2007. I enighet med Naturvårdsverkets riktinjer gör Länsstyresen prioriteringar för att få fram de patser där sanering är mest angeägen. I samverkan med kommunerna tar Länsstyresen vidare årigen fram istor över de mest förorenade områden i respektive kommun. Fera av änets kommuner har i sin översiktspanering beaktat patser som registrerats enigt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Mean 1993 och 2005 har fem förorenade områden av högsta prioritet sanerats: Järnsjön, där muddring av PCB förorenade sediment skett. Jungnerhomarna, där sanering av jordmassor förorenade av kadmium, nicke och by utförts. Örserumsviken, där muddring av sediment i en Östersjövik förorenad av kvicksiver, PCB (poykorerade bifenyer) och PAH (poyaromatiska koväten) samt säkring av ett deponiområde med äckage av samma föroreningar genomförts. Ruda Gasbruk, där sanering av jordmassor förorenade av b a arsenik, by och kadmium gjorts. Ruda Exportträ, där sanering av jordmassor förorenade av arsenik, krom och korfenoer genomförts. Efter 2005 har också Svartsjöarna åtgärdats. Där har sediment med en för hög kvicksiverhat muddrats. Detajerade undersökningar inför sanering är gjorda i Oskarshamns hamnbassäng, Gadhammars gruvor, Rassebygd, Emnabo och Hägenäshamn. Vidare förbereds åtgärder för tov förorenade områden i ansutning ti gasbruk. Utöver detta har översiktiga undersökningar vid ytterigare några förorenade områden gjorts. Det övergripande mået att änets 30 högst prioriterade områden ska vara åtgärdade senast år 2020 kommer såedes med största sannoikhet att nås. Det bedöms också att takten räcker för att probemet med förorenade områden i huvudsak ska vara öst år 2050 på regiona nivå. Den här bedömningen skijer sig från den för andet i hehet, enigt viken mået bir mycket svårt att nå. Av de ovan nämnda områdena som har undersökts bedöms Gadhammars gruvor och Oskarshamns hamnbassäng vara mest akuta att åtgärda där sker direkt spridning av tungmetaer ti ytvatten. Andra patser som potentiet kan innebära akuta risker, främst för direktexponering av arsenik och dioxiner, är träimpregneringsanäggningar, gasbruksdeponier samt sågverkstomter. Förorenade områden som kan innebära akuta risker uppmärksammas at mer, och arbetet med utredning och sanering kommer i ökad utsträckning inriktas på sådana patser. Det bedöms dock som svårt att hinna utreda samtiga potentiea områden i änet fram ti år 2010. 22

Om dioxiner i ivsmede. År 2010 ska tydiga åtgärdsprogram som medför en kontinuerig minskning av haterna av för människan skadiga dioxiner i ivsmede ha etaberats. Om kadmium. År 2015 ska exponeringen av kadmium ti befokningen via föda och arbete vara på en sådan nivå att den är säker ur ett ångsiktigt fokhäsoperspektiv. Måen är identiska med motsvarande nationea demå. Det bedöms som tveksamt om åtgärdsprogram för dioxiner kommer att ha etaberats i tid. På natione nivå pågår arbete som är koppat ti EU:s program för gemensamma gränsvärden i ivsmede, men kunskaperna om oika käors bidrag av dioxiner ti ivsmede är bristfäig, viket försvårar framtagandet av effektiva åtgärder. Också mået för exponering av kadmium bedöms som svårt att nå, och det råder viss osäkerhet kring viken nivå som kan anses säker ur ett fokhäsoperspektiv. Dock pågår aktivt arbete inom änet för att min-ska påverkan från exponering av kadmium. Ett exempe är saneringen av Jungnerhomarna. Även åtgärder inom antbruket för att minska kadmiumhaterna i konstgödse har minskat utsäppen och därmed mängden kadmium i det ekoogiska kretsoppet. Därför bedöms utveckingen i änet vara mer positiv än i andet i stort. Samtidigt hade änet ett sämre utgångsäge med en förhåandevis hög exponering. Hur påverkas vi? Det är osäkert hur människan i framtiden kommer att påverkas av den mängd kemikaier som idag är i finns i samhäet och naturens kretsopp, eftersom deras egenskaper i de festa fa är dåigt kända. Det är dock kart att människan genom historien har säppt ut många kemikaier som har orsakat stor skada. Många ämnen är bioackumuerande, viket innebär att de inte bryts ner utan i ökande koncentrationer bir kvar i näringskedjor under ång tid. Ofta tar det ång tid innan effekterna bir tydiga. Människan är sårbar eftersom hon befinner sig i toppen av många näringskedjor och därför riskerar att utsättas för större mängder. Hur kan vi påverka? Väj i så hög utsträckning som möjigt mijömärkta produkter och tjänster. Kräv att få information om häsorisker från återförsäjaren när du köper varor som innehåer kemikaier. Som företagare kan du se över din kemikaiehantering och i möjigaste mån byta ut fariga kemikaier mot mindre fariga aternativ. 23

SKYDDANDE OZONSKIKT Ozonskiktet ska utveckas så att det ångsiktigt ger skydd mot skadig UVtråning. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv (d v s år 2020) innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Sverige verkar för att haterna av kor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte överstiger naturiga nivåer. Inom oppet av en generation ska användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige vara avveckad. Ti skinad från det skadiga marknära ozonet är ozonagret i atmosfären ivsviktigt eftersom det skyddar mot skadig UV-stråning från soen. Foto: Therese Säfström. Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Förutsättningarna att nå mået i Kamar än iknar mycket de nationea. Trots att man kommit förhåandevis ångt med att fasa ut ozonnedbrytande ämnen är det tveksamt om änet kommer att nå mijömået utan ytterigare åtgärder. Uppfyesen är avhängig hur de gobaa utsäppen av ozonnedbrytande ämnen utveckas. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Utsäpp av ozonnedbrytande ämnen. År 2010 ska utsäpp av ozonnedbrytande ämnen ti största deen ha upphört. Ozonnedbrytande ämnen åtgärdspan. Kamar än har senast 2007 en faststäd åtgärds pan för att ta bort ozonnedbrytande ämnen för att nå det nationea demået. Det första regionaa mijömået har en identisk motsvarighet på natione nivå. Det andra är änseget. Det är tveksamt om utsäppsmået nås i Kamar än, även om användningen av ozonnedbrytande ämnen minskat radikat under de senaste tjugo åren. Mycket beror på agstiftningen som regerar användningen av ozonnedbrytande ämnen, exempevis freoner. Stora mängder igger fortfarande 24

uppagrade i kyskåp och andra ködmedier samt som isoermateria i byggnader, mark och rör. Trots att utsäppen av ozonnedbrytande ämnen upphör beräknar man att haten av dessa ämnen i atmosfären inte kommer att minska förrän tidigast 2020, och att det troigen kommer att dröja ti 2050 innan ozonskiktet har återhämtat sig. Något åtgärdsprogram för utfasning av ozonnedbrytande ämnen kommer inte att hinna färdigstäas under 2007. Hur påverkas vi? Det är viktigt att särskija det skyddande ozon som finns i högt upp i atmosfären (främst i den så kaade stratosfären på ca 25 000 meters höjd) från marknära ozon, som är skadigt för mijön och människors häsa. Ozonskiktet i stratosfären fitrerar bort skadig UV-stråning från soen. Ett uttunnat ozonskikt säpper igenom mer UV-stråning och innebär därför ökade risker för b a hudcancer, ögonsjukdomar som grå starr, nedsatt immunförsvar och skador på skog och jordbruksgrödor. Hur kan vi påverka? Lämna bort gama kyar och frysar så att de tas om hand på ett riktigt sätt. Se ti att farigt avfa vid rivning av byggnader tas om hand på ett riktigt sätt. Lämna bort gama uftkonditioneringsanäggningar för omhändertagande. 25

SÄKER STRÅLMILJÖ Människors häsa och den bioogiska mångfaden ska skyddas mot skadiga effekter av stråning i den yttre mijön. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv (d v s år 2020) innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Strådoser begränsas så ångt det är rimigt möjigt. Den högsta sammanagda åriga effektiva strådosen som individer ur amänheten får utsättas för från verksamheter med stråning överstiger inte 1 miisievert (msv) per person under ett år. Avariga tibud och haverier i kärntekniska anäggningar förebyggs. Spridning av radioaktiva ämnen ti omgivningen förhindras eer begränsas om ett haveri skue inträffa. Effekterna av UV-stråning begränsas så ångt möjigt. Riskerna med eektromagnetiska fät kartäggs så ångt som möjigt och nödvändiga åtgär der vidtas i takt med att eventuea risker identifieras. Tre av Sveriges kärnkraftsreaktorer, Oskarshamnsverket 1, 2 och 3, igger på Simpevarpshavön, ca 3 mi norr om Oskarshamn. Foto: OKG Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Det bedöms som möjigt att nå mået på regiona nivå. Dock är trenden för antaet hud cancerfa dyster och det behövs nya eer förstärkta insatser för att bryta den. När det gäer stråning från en de av de radioaktiva ämnen som förekommer i samhäet och påverkan från eektromagnetiska fät behövs bättre kunskaper för att kunna göra en säker bedömning. Åtgärder för att uppnå mået vidtas främst på natione nivå. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Utsäpp av radioaktiva ämnen. År 2010 ska haterna i mijön av radioaktiva ämnen som säpps ut från aa verksamheter vara så åga att människors häsa och den bioogiska mångfaden skyddas. Det individuea dostiskottet ti amänheten ska under stiga 0,01 msv per person och år från varje enskid verksamhet. 26

Hudcancerfa orsakade av soen. År 2020 ska antaet åriga fa av hudcancer orsakade av utravioett stråning inte vara fer än år 2000. Risker med eektromagnetiska fät. Riskerna med eektromagnetiska fät ska kontinuerigt kartäggas och nödvändiga åtgärder ska vidtas i takt med att sådana eventuea risker identifieras. De tre regionaa mijömåen är aa identiska med motsvarande nationea demå. Åtgärder för att nå mået för radioaktiv stråning vidtas främst på natione nivå. I Kamar än finns Oskarshamns kärnkraftsanäggning (OKG) med tre kärnkraftsreaktorer och centraagret för använt kärnbränse (CLAB) från samtiga svenska kärnkraftverk. Oskarshamns kommun är vidare en av de kommuner där Svensk Kärnbränseförsörjning (SKB) gör förstudier för sutförvaring av använt kärnbränse. Länsstyresen har i samarbete med andra berörda aktörer, b a Statens Kärnkraftsinspektion (SKI), arbetat fram paner för haveriberedskap. Den amänna beredskapen för att förhindra eer begränsa utsäpp av radioaktiva ämnen bedöms som god. När det gäer andra käor ti radioaktiv stråning har Statens Stråskyddsinstitut (SSI) vidtagit en rad åtgärder, b a vad gäer revidering av föreskrifter för hantering av radioaktivt avfa inom sjukvården och återföring av aska ti skogen. Utifrån den nuvarande trenden verkar det mycket svårt att nå mået för hudcancer i Kamar än. Antaet nya fa per år har ökat stadigt sedan 1970-taet, även om svängningarna mean åren är ganska kraftiga. Nycken ti att nå mået är att människors attityder ti sobadande förändras, viket kan ta tid. Om kraftfua åtgärder sätts in, främst i form av information, bedöms det ändå som möjigt att nå mået ti 2020. 70 60 50 Totat 40 Kvinnor 30 Män 20 10 2003 2000 1997 1994 1991 1988 1985 1982 1979 1976 1973 1970 0 Anta fa av hudcancerformen maignt meanom i Kamar än 1970-2004. Käa: Epidemioogiskt centrum, Sociastyresen. Kartäggningen av riskerna med eektromagnetisk stråning från exempevis mobiteefoner, basstationer och kraftedningar utförs på centra nivå av Statens Stråskyddsinstitut (SSI), som också fortöpande informerar kommuner och andra berörda. Några regionaa initiativ har inte tagits i frågan, men Länsstyresen håer sig uppdaterad om äget. De forskningsresutat som hittis har presenterats indikerar att riskerna är mycket små, även om häsoeffekterna på ång sikt ännu inte är het karagda. 27

Hur påverkas vi? Ett uttunnat ozonskikt kombinerat med mycket soande på somrarna ökar risken för cancer. De radioaktiva ämnen som förekommer i samhäer kräver en korrekt hantering. Det är ännu osäkert vika häsorisker eektromagnetisk stråning innebär. Hur kan vi påverka? Soa med måtta, och skydda barn från starkt sostråning. Använd om möjigt handsfree-utrustning ti din mobiteefon. Lämna in gama brandvarnare som farigt avfa. Du kan uppdatera dig om de senaste rönen kring eektromagnetisk stråning och få närmare råd på SSI:s hemsida, www.ssi.se. 28

INGEN ÖVERGÖDNING Haterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors häsa, förutsättningarna för bioogisk mångfad eer möjigheterna ti asidig användning av mark och vatten. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv (d v s år 2020) innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Beastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på människors häsa eer försämra förutsättningarna för bioogisk mångfad. Nedfaet av uftburna kväveföreningar överskrider inte den kritiska beastningen för över gödning av mark och vatten någonstans i Sverige. Grundvatten bidrar inte ti ökad övergödning av ytvatten. Sjöar och vattendrag uppfyer när det gäer närsatshater kraven God ekoogisk status enigt definitionen i EU:s ramdirektiv för vatten. För sjöar i odingsandskapet innebär det att haten av totafosfor inte bör överskrida 25 mikrogram per iter. Näringsförhåandena i kust och hav motsvarar i stort det tistånd som rådde på 1940-taet och tiförse av näringsämnen ti havet orsakar inte någon övergödning. Svenska kustvatten uppfyer när det gäer närsatshater kraven på God ekoogisk status enigt definitionen i EU:s ramdirektiv för vatten. Skogsmark har ett näringstistånd som bidrar ti att bevara den naturiga artsammansättningen. Jordbruksmark har ett näringstistånd som bidrar ti att bevara den naturiga artsammansättningen. Rik förekomst av fintrådiga ager är ett tecken på övergödning. Furö, Oskarshamns kommun. Foto: Krister Sand Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Mået bedöms som mycket svårt att nå. Trots att utsäppen av närsater minskar från fera verksamheter visar haterna av kväve och fosfor i änets kustvatten en svagt ökande tendens under de senaste tjugo åren, och haterna i fera av änets åar visar en tendens ti ökning under de senaste tio åren. Detta beror på att processer i mark och vatten sker så ångsamt att det tar tid innan minskad beastning ger utsag på haterna. Utsäppen från framför at jordbruksmark, enskida avopp, reningsverk och trafiken måste minska ytterigare. Det är också viktigt att fånga upp närsater genom anäggning av våtmarker och restaurering av vattendrag. 29

Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Kvaitetsmå enigt vattendirektivet Ingen övergödning. Inom en generation, år 2020, uppvisar Kamar äns sjöar, vattendrag ink grundvatten och kustvatten god ekoogisk status enigt EG:s ramdirektiv för vatten. Mået om god ekoogisk status enigt EU:s vattendirektiv är änseget och återfinns också under mijökvaitetsmåen Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvaitet och Hav i baans samt evande kust och skärgård. På natione nivå har tidigare demå som nu täcks av vattendirektivet utgått, men på regiona nivå har Kamar än vat att ha kvar detta må eftersom det är kvaitativt och beskriver en önskvärd status för vattnet. Det kompetterar därför de kvantitativa regionaa mijömåen för vatten. Statuskassningen av änets vatten som ska göras i enighet med EG:s vattendirektiv i syfte att bedöma ekoogisk status är ännu inte utförd. Vidare är bedömningsgrunderna för kassningen inte faststäda, viket gör det svårt att bedöma möjigheten att nå det regionaa mået. Baserat på de ökande tendenserna för kväve och fosfor i änets vatten kommer det att krävas omfattande åtgärder för att uppnå god ekoogisk status i aa vatten ur ett övergödningsperspektiv. För kusten försvåras möjigheterna att nå mået ytterigare av Östersjövattnets ånga omsättningstid, ca trettio år, och den höga beastningen av näringsämnen från andra kringiggande änder. Men tack vare vattendirektivet pågår nu mycket vatteninriktat naturvårdsarbete i både änet, övriga Sverige och i EU. Minskade utsäpp av fosforföreningar. Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsäppen av fosforföreningar från mänskig verksamhet ti sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. De största minskningarna ska ske i de känsigaste områdena. Minskade utsäpp av kväveföreningar ti havet. Senast år 2010 har de vattenburna utsäppen av kväve från mänskig verksamhet (antropogent) ti Östersjön i Kamar än minskat med minst 30 %, från 1995 års nivå på 3580 ton vattenburet kväve/år ti 2 500 ton vattenburet kväve/år 2010. Det regionaa mijömået för fosforföreningar är identiskt med motsvarande nationea demå. Mået för kväveföreningar är en regiona anpassning av ett nationet demå och har motsvarande ambitionsnivå. Av det totaa fosforutsäppet ti kusten från Kamar än står jordbruket för ungefär 60 %, föjt av enskida avopp, reningsverk, uftdeposition, industri och skogsmark. Åtgärder har genomförts för att minska utsäppen från jordbruket, exempevis optimerad fosforgödsing, minskad användning av konstgödse och anäggande av skyddszoner. Utsäppen från reningsverk och industrier i ansutning ti kusten har minskat med 50 % mean 1995 och 2005. Trots detta visar fosforhaterna i kustvattnet och fera av änets åar tendenser ti att öka, och mängden fosfor i åkermark bedöms också ha ökat eftersom änets antdjur har bivit fer. I det nya Landsbygdsprogrammet för åren 2007-2013 sänks ersättningen för anäggande av skyddszoner, som fångar upp fosfor ängs med vattendrag, viket motverkar måuppfyesen. Det är i dagsäget osäkert i viken omfattning utsäppen från enskida avopp kan minska. Det finns brister i tiämpningen av agstiftningen på området, och osäkerhet kring hur höga krav på rening en kommun kan stäa gentemot enskida ägare ti fastigheter med befintiga avopp. Naturvårdsverkets nya amänna råd för enskida avopp föreskriver en norma fosforrening på 70 % (90 % i känsiga områden), och endast en mindre ande av Kamar äns enskida avopp uppfyer detta. 30

Sammanfattningsvis bedöms det som mycket svårt att nå det regionaa mijömået för fosfor. Ytterigare kraftfua åtgärder krävs inom jordbruket och för att förbättra reningsverk och enskida avopp. Läget för kväveutsäppen iknar situationen för fosforutsäppen. Av det totaa kväveutsäppet ti kusten från Kamar än står jordbruket för ungefär 55 %, föjt av uftdeposition (från främst industri och trafik), reningsverk, skogsmark, industri och enskida avopp. I jordbruket har ett anta åtgärder genomförts, exempevis optimerad kvävegödsing, fånggrödor, vårbearbetning och anäggande av våtmarker (vårbearbetning innebär att ingen jordbearbetning eer gödsing sker efter skörd av en huvudgröda, va, fånggröda eer bevuxen träda förrän efter kaenderårets sut). Från reningsverk och industri har punktutsäppen av kväve ti kustvatten minskat med ca 40 % under 1995-2005. Trots detta ökar andeen kväve svagt i kustvatten, där haterna är dubbet så höga som utsjöhaterna, och i fera av änets åar. Det växande djurantaet motverkar minskade utsäpp. Sammanfattningsvis bedöms mået som mycket svårt att nå. Ytterigare åtgärder behövs mot utsäpp från framförat jordbruksmark, trafik och reningsverk. Exempevis är det viktigt att öka antaet våtmarker och förbättra deras effektivitet som kvävefäor. Det nya Landsbygdsprogrammet innebär ökade mede för anäggande av våtmarker, men å andra sidan minskar ersättningen för fånggrödor. Minskade utsäpp av ammoniak. Senast år 2010 ska de uftburna utsäppen av ammoniak i Kamar än ha minskat med 15 % jämfört med 1995 års nivå. Mået är en regiona anpassning av ett nationet demå och har motsvarande ambitionsnivå. Länets djurhåning är den största käan ti utsäpp av ammoniak. Den står för mer än 80 % av de totaa utsäppen, föjt av vägtrafiken, industrier och arbetsmaskiner. Bedömningen av möjigheterna att nå det regionaa mijömået för ammoniak är osäker eftersom det är svårt att mäta utsäpp från djurhåning, men beräkningar av ammoniakavgång från antbrukets djur i änet tyder på en ökning från 1993 ti 2005. Ti skinad från i andet i stort har antaet djur i Kamar än ökat under de senare åren. Djurhåningen är centra för antbruket i änet, och utveckingen går mot färre men större djurbesättningar. Det kan eda ti konfikter mean oika mijökvaitetsmå,eftersom antdjuren bidrar ti övergödning och säpper ut växthusgasen metan men samtidigt bevarar ett öppet andskap och betade marker med höga natur- och kuturvärden. Att biinnehavet per invånare i Kamar än har ökat från 1995 eder också ti större amoniakutsäpp. I jordbruket har användningen av fytgödse ökat reativt andra gödningsmede, viket kan vara positivt ur ammoniaksynpunkt förutsatt att fytgödsen sprids med bra teknik och vid rätt tidpunkt. Sammantaget bedöms det regionaa mået som mycket svårt att nå. Minskade utsäpp av kväveoxider ti uft. I Kamar än reduceras kväveoxidutsäppen (NOx) med 50 % ti ca 5 200 ton/år 2010. Detta motsvarar en havering av utsäppen år 1996 som uppgick ti 10 300 ton/år. Det regionaa mijömået för kväveoxider är gemensamt för mijökvaitetsmåen Ingen övergödning och Bara naturig försurning, och bedömningen bir föjaktigen den samma (se under Bara 31

naturig försurning). Mået bedöms som möjigt att nå tack vare ökade krav på avgasrening i ättare biar, men åtgärder mot utsäppen från industri och tunga fordon är angeägna. Hur påverkas vi? Människan påverkas både indirekt och direkt av övergödning. Des kan det vara häsofarigt att bada i vatten som innehåer giftiga bågrönager, viket innebär väsentigt försämrade rekreationsvärden och ekonomiska föruster för turistnäringen, des innebär den försämrade syretigången i vatten som är drabbat av övergödning att artsammansättningen förändras och många ekonomiskt viktiga resurser, främst fisk, minskar. Hur kan vi påverka? Använd fosfatfria tvätt- och diskmede! Om du har ett enskit avopp är det viktigt att du kontroerar att reningen fungerar tifredsstäande. Om du bedriver skogs- eer jordbruk kan du anägga skyddszoner ängs med vattendrag för att förhindra äckage av näringsämnen. Kontakta Länsstyresen för information om möjigheter ti ekonomiskt stöd. Om du har möjighet restaurera en våtmark eer anägg en ny. Kontakta Länsstyresen för information om möjigheter ti ekonomiskt stöd! 32

LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG Sjöar och vattendrag ska vara ekoogiskt håbara, och deras variationsrika ivsmijöer ska bevaras. Naturig produktionsförmåga, bioogisk mångfad, kuturmijövärden samt andskapets ekoogiska och vattenhushåande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friuftsiv värnas. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv (d v s år 2020) innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Beastningen av näringsämnen och föroreningar får inte minska förutsättningarna för bioogisk mångfad. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota bioogisk mångfad introduceras inte. Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kuturuppeveser samt badoch friuftsiv värnas och utveckas hänsynsfut och ångsiktigt. Fiskar och andra arter som ever i eer är direkt beroende av sjöar och vattendrag kan forteva i ivskraftiga bestånd. Anäggningar med stort kuturhistoriskt värde som använder vattnet som resurs kan fortsätta att brukas. I dagens oexpoaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag är naturiga vattenföden och vattennivåer bibehåna och i vattendrag som påverkas av regering är vattenföden så ångt möjigt anpassade med hänsyn ti bioogisk mångfad. Gynnsam bevarandestatus upprätthås för ivsmijöer för hotade, säsynta eer hänsynskrävande arter samt för naturigt förekommande biotoper med bevarandevärden. Hotade arter har möjighet att sprida sig ti nya okaer inom sina naturiga utbredning som råden så att ångsiktigt ivskraftiga popuationer säkras. Sjöar och vattendrag har God ytvattenstatus med avseende på artsammansättning och kemiska och fysikaiska förhåanden enigt EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Utsättning av genmodifierad fisk äger inte rum. Bioogisk mångfad återskapas och bevaras i sjöar och vattendrag. Anagd väg för vandrande fisk runt ett kraftverk i Asterån nära Åem, Mönsterås kommun. Foto: Therese Säfström. Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Det bedöms svårt att nå mijökvaitetsmået i Kamar än. Ytterigare åtgärder krävs. Fera naturreservat och biotopskyddsområden som innefattar sjöar och vattendrag behövs för att ångsiktigt skydda de mest värdefua områdena, och negativ påverkan 33

från skogsavverkningar och åkermark är betydande. Det gäer utsäpp av både närsater och organiskt materia. Restaurering av naturmijön pågår i mindre skaa. Det handar b a om anäggning av vandringsvägar för fisk runt hinder som exempevis vattenkraftverk, och återstäande av vattendrag som har rensats på sten. Mer riktade mede behövs dock för att kunna restaurera aa skyddsvärda naturmijöer vid sötvatten. När det gäer kuturmijöaspekterna av mået är äget sämre. Inga större eer systematiska satsningar görs idag på restaurering av kuturmijövärden som är koppade ti vatten. Bevarande av kuturmijövärden bygger ofta på aktiv förvatning, fortsatt brukande och hävd. Skydd i juridisk bemärkese kan i det sammanhanget vara otiräckig eer av underordnad betydese. Idag hotas kuturandskapet kring sjöar och vattendrag av igenväxning, och oanvända byggnader förfaer. Riktade satsningar på kuturmijövärdena behövs, men det är också viktigt att kombinera säkerstäande och restaureringsarbeten så att både natur- och kuturmijövärden gynnas. Behovet av ett tvärsektoriet synsätt kan inte nog poängteras. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Skyddsvärda imniska mijöer identifieras. Senast år 2005 ska Kamar äns berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram ett åtgärdsprogram för särskit värdefua natur- och kuturmijöer som behöver ett ångsiktigt skydd i eer i ansutning ti sjöar och vattendrag. Skyddsvärda imniska mijöer ångsiktigt skydd. Senast år 2010 ska minst 50 % av de skyddsvärda mijöerna i eer i ansutning ti sjöar och vattendrag ha ett ångsiktigt skydd och fördeas jämnt mean de fem vattendistrikten. Minst 15 fiskefria områden ska finnas i varje vattendistrikt. De två regionaa mijömåen för skydd av värdefua imniska mijöer motsvaras i den nationea mijömåsstrukturen av ett nationet demå med samma innebörd. Anedningen ti att man i Kamar än har vat att dea upp mået beror på att det innehåer två oika måår. Mået för åtgärdsprogram har inte nåtts i utsatt tid, men ett program som behandar både skydd och restaurering av vattendrag kommer att tas fram av Länsstyresen under 2008. Det regionaa mijömået för skydd av värdefua mijöer 2010 kommer sannoikt att nås med avseende på naturmijö, men inte kuturmijö. Den sammanvägda bedömningen bir därför att mået inte kommer att nås i utsatt tid. Osäkerheten är dock stor, b a eftersom definitionen av ångsiktigt skydd inte är sjävkar. Fera av de värdefua mijöerna är utsedda ti Natura 2000-områden. Natura 2000 är ett nätverk av områden med värdefu natur inom hea EU. Nätverket kom ti för att hejda utrotningen av djur och växter och för att förhindra att deras ivsmijöer förstörs. Ti varje Natura 2000-område finns en bevarandepan som beskriver området och dess naturvärden, vad som kan skada eer påverka naturvärdena, och hur de ska skötas. Men för att ångsiktigt skydda de mest värdefua sjöarna och vattendragen krävs sannoikt fer naturreservat och biotopskyddsområden. För att skydda värdefua kuturmijöer behövs sammanstäningar av befintigt kunskapsunderag och nya inventeringar. Kunskapen om värdena och hur de kan bevaras måste sedan föras ut ti de aktiva förvatningarna, t ex fastighetsägare. Det behövs också riktade mede för att bida och förvata kuturreservat i vattenmijöer. Det vore önskvärt att kommunerna i större utsträckning använde områdesbestämmeser och detajpaner i bevarandesyfte. Det är även viktigt att 34

inventera forn- och kuturämningar i och vid sjöar och vattendrag. Fasta fornämningar skyddas av kuturminnesagen. Skyddsvärda imniska mijöer åtgärdsprogram. Senast år 2005 ska Kamar äns berörda myndig heter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av änets skyddsvärda vattendrag eer sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bi skyddsvärda. Skyddsvärda imniska mijöer restaurerade. Senast ti år 2010 ska minst 25 % av de värdefua och potentiet skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Restaurering ska ske med hänsyn både ti kuturhistoriska värden och naturvärden. De regionaa mijömåen för restaurering av skyddsvärda imniska mijöer motsvaras i den nationea mijömåsstrukturen av ett nationet demå med samma innebörd. Anedningen ti att man i Kamar än har vat att dea upp mået beror på att det innehåer två oika måår. Mået för åtgärdsprogram har inte nåtts i utsatt tid. Det beror på att det nationea åtgärdsprogrammet, på viket det regionaa ska baseras, är försenat. Ett åtgärdsprogram som kommer att behanda både skydd och restaurering av vattendrag kommer att tas fram av Länsstyresen under 2008. Mået för andeen restaurerade skyddsvärda imniska mijöer bedöms som svårt men möjigt att nå med ytterigare kraftfua åtgärder, men äget för kuturmijöerna är dystert. Det är områden som har pekats ut som särskit värdefua, i enighet med det regionaa mået Skyddsvärda imniska mijöer identifieras (se ovan), som ska prioriteras för restaureringsåtgärder. Restaurering stäer höga krav på att såvä bioogiska som kuturhistoriska värden är identifierade och beaktas när myndigheter, fastighetsägare eer ideea föreningar panerar och genomför åtgärder. Det krävs ikvärdiga kunskapsunderag för att kunna bedöma om det är kuturmijöintressen eer naturmijöintressen som ska väga tyngst vid eventuea måkonfikter i samband med restaurering. Restaurering av naturmijön pågår i form av bioogisk återstäning i kakade vatten och arbete med åtgärder föresagna i änets fiskevårdspan. Dessutom pågår restaureringsåtgärder inom ett EU-finansierat LIFE-projekt för fodpärmussa. LIFE-projekten syftar ti att skydda hotade arter i Europa. Utöver detta finansierar Vägverket ett projekt för att förbättra paceringen av tunnar under vägar som utgör vandringshinder för fisk och utter. Även okaa fiskevårdsföreningar utför restaureringar i änet. För att kunna restaurera 25 % av de skyddsvärda mijöerna ti år 2010 behövs dock mer riktade mede. På kuturmijöområdet genomförs inga större och mer systematiska satsningar. Fastighetsägare och föreningar utför åtgärder, exempevis restaurering av kvarnmijöer, men den exakta omfattningen av dessa insatser är inte känd på regiona nivå. Utsättning av djur och växter som ever i vatten. Senast år 2005 ska utsättning av djur och växter som ever i vatten ske på sådant sätt att bioogisk mångfad inte påverkas negativt. Mået är identiskt med motsvarande nationea demå och har samma ambitionsnivå. Det bedöms vara uppfyt. Utsättning av fisk och kräftor regeras av Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (1994:1716) och av Fiskeriverkets författningssaming. Det är Länsstyresen som ger tistånd ti utpanteringar, och det bedöms att de besut som har tagits igger i inje med mået. 35

Åtgärdsprogram för hotade arter och fiskstammar imnisk mijö. Senast 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inetts för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder i Kamar än. Mået är en direkt regiona anpassning av motsvarande nationea demå och har samma ambitionsnivå. Åtgärdsprogram för hotade arter tas först och främst i de fa då generea hänsyns- och skyddsformer (t ex den agstadgade generea hänsynen, resutaten av tiståndsprövningar samt specifika naturvårdsåtgärder som reservatsbidning, skötse av Natura2000-områden och mijöersättningar) inte är tiräckiga. Arbetet syftar ti att förbättra bevarandestatusen för arterna så att de på sikt kan avföras från den så kaade rödistan. Rödistan är en förteckning över arter som inte har ångsiktigt ivskraftiga popuationer i Sverige, d v s arter som öper risk att försvinna från andet. Den tas fram av ArtDatabanken, en arbetsenhet som drivs av Naturvårdsverket tisammans med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Rödistan kan hittas på ArtDatabankens hemsida: www.artdata.su.se. Länsstyreserna koordinerar framtagandet av åtgärdsprogrammen, och Naturvårdsverket faststäer dem. Det skue i november 2006 ha funnits fjorton åtgärdsprogram som omfattar arter och naturtyper i sjöar och vattendrag i Kamar än, men endast sju av dessa är framtagna eer har inetts. Exempe är åtgärdsprogrammen för utter och för ma. Arbetet har tagit ängre tid än beräknat med de befintiga resurserna, och iband har det varit svårt att hitta ämpig speciaist för skrivandet av åtgärdsprogrammen. Kvaitetsmå enigt vattendirektivet Levande sjöar och vattendrag. Inom en generation, år 2020, uppvisar Kamar äns sjöar, vattendrag ink grundvatten och kustvatten god ekoogisk status enigt EG:s ramdirektiv för vatten. Mået är änseget och återfinns också under mijökvaitetsmåen Ingen övergödning, Grundvatten av god kvaitet och Hav i baans samt evande kust och skärgård. På natione nivå har tidigare demå som nu täcks av vattendirektivet utgått, men på regiona nivå har Kamar än vat att ha kvar detta må eftersom det är kvaitativt och beskriver en önskvärd status för vattnet. Det kompetterar därför de kvantitativa regionaa mijömåen. Bedömningen av mået för den ekoogiska statusen hos änets vattendrag är i stort sett densamma som under mijökvaitetsmået Ingen övergödning, se detta. Ur ett sötvattensperspektiv antas det bi svårt att nå, främst på grund av beastningen av närsater. Bedömningen är dock osäker eftersom statuskassningen ännu inte är genomförd. I den nationea mijömåsstrukturen finns ett demå som saknar ett motsvarande regionat mijömå koppat ti Levande sjöar och vattendrag. Det behandar skydd av ytvattentäkter, och har i Kamar än fyttats ti mijökvaitetsmået Grundvatten av god kvaitet (se detta). Syftet med detta är att ättare få en samad bid av dricksvattensituationen, både ur ett kvantitativt och kvaitativt perspektiv. 36

Hur påverkas vi? Kamar äns sjöar och vattendrag utgör en omistig de av andskapet. Mångfaden av arter i ansutning ti vatten är ofta hög, och för människan erbjuder mijöerna både rekreationsvärden och ekonomiska värden, exempevis i form av fiskemöjigheter och turism. Många vattendrag och sjöar är bär också spår från tidigare mänskiga verksamheter och är därför en de av vårt kuturhistoriska arv. Exempe på sådana spår är madängar och fottningseder. Hur kan vi påverka? Använd fosfatfria tvättmede för att minska beastningen av näringsämnen på sjöar och vattendrag! Lämna skyddande trädridåer ängs vattendrag och sjöar vid skogsavverkning! Anägg skyddszoner som fångar upp näringsämnen ängs med vattendrag på jordbruksmark! 37

GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET Grundvattnet ska ge en säker och håbar dricksvattenförsörjning samt bidra ti en god ivsmijö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv, d v s år 2020, innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Grundvattnets kvaitet påverkas inte negativt av mänskiga aktiviteter som markanvändning, uttag av naturgrus, tiförse av föroreningar m m. Det utäckande grundvattnets kvaitet är sådant att det bidrar ti en god ivsmijö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Förbrukning eer annan mänskig påverkan sänker inte grundvattennivån så att tigång och kvaitet äventyras. Grundvattnet har så åga hater av föroreningar orsakade av mänskig verksamhet att dess kvaitet uppfyer kraven för god dricksvattenkvaitet enigt gäande svenska normer för dricksvatten och kraven på God grundvattenstatus enigt EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Ett vattenskyddsområde upprättas för att skydda vatten som är av betydese för dricksvattenförsörjning. Inom området gäer särskida föreskrifter, som kan innebära restriktioner för exempevis användning av gödse och bekämpningsmede. Foto: Sven Andersson Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Det bedöms att mijökvaitetsmået kan nås inom en generation om kraftfua åtgärder vidtas för att minska påverkan från jordbruk, riskerna i förorenade områden, försurning och satvatteninträngning. Men på grund av ångsamma markprocesser och ång omsättningstid för grundvatten kommer sannoikt en viss negativ påverkan ske också efter år 2020. Ett aktivt arbete krävs för att säkerstäa en fortsatt tigång på dricksvatten av god kvaitet. Frågan kommer att hamna mer i fokus under de kommande åren i och med genomförandet av EG:s vattendirektiv, som stäer höga krav på grundvattenkvaitet. Bristande underag innebär att bedömningen av kvaiteten i många av änets grundvattenförekomster är osäker, och det krävs ytterigare undersökningar och utökad övervakning. 38

Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Skydd av geoogiska formationer. Grundvattenförande geoogiska formationer av vikt för nuvarande begränsar användningen av vattnet. Mået är identiskt med motsvarande nationet demå och har samma ambitionsnivå. Sveriges Geoogiska Undersökning (SGU) har tidigare avgränsat viktiga grundvattenförande geoogiska formationer (SGU Rapporter och meddeanden 115, 2004). Avsikten var att öka skyddet mot expoatering och förorening av dessa med agstiftningen i Mijöbaken. Under de senaste åren har införandet av EG:s ramdirektiv för vatten och Vattenförvatningsförordningen (VFF) framskridit och fyttat fokus från grundvattenförande geoogiska formationer ti begreppet grundvattenförekomster. Fram ti och med 2007 har SGU i Kamar än avgränsat 85 grundvattenförekomster i jord- och grus. Man kommer under 2008 att gå vidare med grundvattenförekomster i berggrund. Utav de 85 avgränsade grundvattenförekomsterna är 44 devis skyddade av faststäda vattenskyddsområden. Ofta är grundvattenförekomsterna betydigt större än vattenskyddsområdet. För att uppfya VFF behöver skyddsområdena utökas betydigt. Sammantaget görs bedömningen att takten är för ångsam för att mået ska kunna nås. Konsekvenserna av förändringar i grundvattennivån. Senast år 2010 ska användning en av mark och vatten inte medföra sådana ändringar av grundvattennivåer som ger negativa konsekvenser för vattenförsörjningen, markstabiiteten eer djur- och växtiv i angränsande ekosystem. Mået för grundvattennivåerna är identiskt med motsvarande nationet demå och har samma ambitionsnivå. I dagsäget finns inte tiräckiga kunskaper för att bedöma hur oika verksamheter påverkar grundvattennivån, och hur den i sin tur påverkar vattenförsörjning, markstabiitet och växter och djur. Det finns inte heer kunskaper om vika nivåer som är kritiska för att undvika satvatteninträngning, och möjigheterna att bevaka grundvattenståndet är i dagsäget bristfäiga. Under 2007 kommer en de underag att tas fram för Södra Östersjöns vattendistrikt, som en av Länsstyresens och Vattenmyndighetens uppgifter i arbetet med Kartäggning och anays enigt EG:s vattendirektiv. Kvaitetskrav för yt- och grundvatten. Senast år 2010 ska aa vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eer betjänar mer än 50 personer per år uppfya gäande svenska normer för dricksvatten av god kvaitet med avseende på föroreningar orsakade av mänskig verksamhet. Regionaa vattenförsörjningspaner. För des Öand och des sydöstra deen av Kamar äns fastand har regionaa vattenförsörjningspaner upprättats senast 2011. Kommunaa vattenförsörjningspaner. Senast år 2009 har vattenförsörjningspaner för samtiga kommuner upprättats. Upprättande av vattenförsörjningspaner. Senast år 2009 ska vattenförsörjningspaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmeser ha upprättats för aa amänna och större enskida yt- och grundvattentäkter. Med större yt- och grundvattentäkter avses ytvatten som nyttjas för vattenförsörjning ti fer än 50 personer eer distribuerar mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt 39

Vattenskyddsområden. Under åren 2004-2010 upprättas och faststäs minst 18 vattenskyddsområden per år. Överuttag av vatten. Senast år 2011 har restriktioner införts för att förhindra överuttag av vatten i områden med risk för satvatteninträngning. Dricksvattenkontro. Senast år 2004 har sammanstäning av befintig dricksvattenkontro gentemot de nya dricksvattenföreskrifterna genomförts för att få fram probem områden. Vattentäkter. Senast år 2005 har inventering och kassning av vattentäkterna enigt de nya dricksvattenföreskrifterna fuföjts, och prioritering gjorts i samarbete med SGU. Bekämpningsmede i vattenskyddsområden. Senast år 2005 har rådgivning genomförts och reevanta åtgärder för användning och hantering av bekämpningsmede och gödningsämnen föresagits för samtiga berörda antbrukare inom änets vattenskyddsområden. Kvaitetssäkring egen vattenförsörjning. Senast år 2005 har Råd för mindre och enskida vattentäkter getts ut om hur man kvaitetssäkrar sin egen vattenförsörjning. Mijöfariga ämnen i vattenskyddsområden. Senast år 2005 har Råd om risker vid användning av mijöfariga ämnen getts ti samtiga privatpersoner och företag verksamma inom vattenskyddsområden. Eva regionaa mijömå med anknytning ti dricksvatten och skydd av vattentäkter har tagits fram. Det första av dessa, Kvaitetskrav för yt- och grundvatten, är identiskt med motsvarande nationea demå. Det regionaa mijömået Upprättande av vattenförsörjningspaner för enskida täkter är baserat på ett nationet demå, men återfinns i den nationea mijömåsstrukturen under mijökvaitetsmået Levande sjöar och vattendrag och avser där endast ytvattentäkter. För att ta ett samat grepp om vattentäkterna är mået för Kamar än koppat ti Grundvatten av god kvaitet och inkuderar skydd av både yt- och grundvattentäkter. De återstående nio måen är änsegna och kan sägas specificera behoven av skydd för vattentäkter. De behandar behov av informationsinsatser, faststäanden av vattenskyddsområden och vattenförsörjningspaner (både regionaa och kommunaa), satvatteninträngning, samt hantering av bekämpningsmede och gödningsämnen. Två av måen, Vattentäkter och Dricksvattenkontro, rör tiämpningen av de svenska dricksvattenföreskrifterna. Formueringarna av dessa må är dock inte riktigt reevant idag, eftersom de faststädes innan det var kart hur dricksvattenföreskrifterna skue se ut. Det saknas idag tiräckiga kunskaper för att säkert bedöma vattenkvaiteten i änets större täkter. Vid endast en iten de av förekomsterna görs mätningar i den utsträckning som krävs. Kommunerna bevakar kontinuerigt kvaiteten i de kommunaa dricksvattentäkterna och samar också in mätresutat baserade på Mijöbakens krav på egenkontro från enskida vattentäkter. Dessa data vidarebefordras sedan ti Livsmedesverket. Men övervakningen innefattar i många fa inte aa de parametrar som finns med i den svenska normen för dricksvatten. Som grund för säkerstäandet av den framtida tigången på dricksvatten av god kvaitet har ett må för upprättande av regionaa vattenförsörjningspanerna för Öand respektive den sydöstra deen av änets fastand satts upp. Det direkta arbetet har ännu inte påbörjats, men det bedöms 40

som möjigt att nå mået om frågan prioriteras av Länsstyresen och kommunerna. Underag tas för närvarande fram av Länsstyresen och Vattenmyndigheten, inom ramen för arbetet med EG:s vattendirektiv. Det bedöms däremot inte som möjigt att nå mået om vattenförsörjningspaner för samtiga änets kommuner 2009, trots att arbetet har prioriteras under 2007. I dagsäget finns det inga kommunaa vattenförsörjningspaner i Kamar än. Totat finns i änet ca 160 vattenskyddsområden. De är upprättade för att skydda vattenförekomster som är av betydese för dricksvattenförsörjningen, främst kommunaa och enskida vattentäkter. Tio av dessa är upp-rättade innan 1970, och ytterigare ett trettiota är upprättade innan 1980. Många av de ädre vattenskyddsområdena måste ses över för att se om föreskrifter och okaisering fortfarande fyer sina syften. Uppgifter om änets 86 kommunaa vattentäkter finns i SGU:s Databas för grundvattenförekomster och vattentäkter (DGV). 21 av de kommunaa vattentäkterna saknar agigt skydd i bemärkesen att de igger utanför vattenskyddsområden. Kunskapsäget vad gäer änets enskida vattentäkter är okart, men inventeringar pågår i SGU:s regi. Inga nya vattenskyddsområden tikom i änet 2004-2006, och endast två nya paneras under 2007. Takten bedöms vara otiräckig för att samtiga täkter ska vara skyddade år 2009. Friviig rådgivning om hantering av bekämpningsmede och gödningsämnen har erbjudits samtiga antbrukare i änets vattenskyddsområden, inom mijörådgivningsprogrammet Kompetensutvecking för antbrukare inom mijöområdet (KULM 2). Endast ett fåta har avböjt rådgivningen som har fokuserat på kemiska bekämpningsmede, medan gödserådgivningen har bivit mer summarisk. Mået kan atså anses uppfyt med avseende på bekämpningsmede, men inte vad gäer gödning. När det gäer de övriga två informationsmåen, Kvaitetssäkring egen vattenförsörjning och Mijöfariga ämnen i vattenskyddsområden, bedöms det att råd för enskida vattentäkter har tagits fram i och med att Sveriges Geoogiska Undersökning (SGU) och Sociastyresen har gett ut skriften Att anägga brunn råd om hur du går ti väga (även om titen inte motsvarar den i måformueringen). Däremot bedöms det att tiräckig riktad information om hantering av fariga ämnen i vattenskyddsområden inte har genomförts, åtminstone inte i aa änets kommuner. Det finns dock materia som devis motsvarar det som efterfrågas i måformueringen, b a Naturvårdsverkets amänna råd kring vattenskyddsområden och Livsmedesverkets skrift Förebyggande åtgärder av akuta incidenter på dricksvattenområdet. Kvaitetsmå enigt vattendirektivet Grundvatten av god kvaitet. Inom en generation, år 2020, uppvisar Kamar äns sjöar, vattendrag ink grundvatten och kustvatten god ekoogisk status enigt EG:s ramdirektiv för vatten. Mået om god ekoogisk status enigt EG:s vattendirektiv återfinns också under mijökvaitetsmåen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i baans samt evande kust och skärgård. På natione nivå har tidigare demå som nu täcks av vattendirektivet utgått, men på regiona nivå har Kamar än vat att ha kvar detta må eftersom det är kvaitativt och beskriver en önskvärd status för vattnet. Det kompetterar därför de kvantitativa regionaa mijömåen. Eftersom arbetet med införande av EG:s vattendirektiv nyigen har påbörjats är det osäkert om mået kommer att uppnås när det gäer änets grundvatten, men det bedöms som möjigt om kraftfua åtgärder vidtas. 41

Hur påverkas vi? Tigång ti rent vatten är en grundäggande förutsättning för människan och andra evande vareser, och dåig dricksvattenkvaitet innebär stora häsorisker. Exempevis kan rester av bekämpningsmede och äkemede vara giftiga. Näringsämnet nitrat, som kan äcka in i dåigt tätade brunnar, minskar bodets syreupptagningsförmåga. Hur kan vi påverka? Sösa inte med vatten i onödan! Om du har en egen brunn kontroera så att den är tät för att undvika att ytvatten äcker in, och var försiktig med hantering av kemikaier och andra förorenande ämnen runt brun - nen. Om du har ett enskit avopp kontroera funktionen för att undvika förorening av grundvatten! Pugga med experthjäp igen ädre brunnar som inte används! Tänk på vad du spoar ner i avoppet! Lämna in kemikaier och äkemede som du inte kommer att använda ti Mijöcentra respektive apotek. 42

HAV I BALANS SAMT LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD Västerhavet och Östersjön ska ha en ångsiktigt håbar produktionsförmåga och den bioogiska mångfaden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av bioogisk mångfad, uppevesevärden samt natur- och kuturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en håbar utvecking främjas. Särskit värdefua områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv, d v s år 2020, innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Hotade arter och stammar har möjighet att sprida sig ti nya okaer inom sina naturiga utbredningsområden så att ångsiktigt ivskraftiga popuationer säkras. Gynnsam bevarandestatus upprätthås för ivsmijöer för hotade, säsynta och hänsynskrävande arter samt för naturigt förekommande biotoper med bevarandevärde. Kust- och skärgårdsandskapets naturskönhet, naturvärden, kuturmijövärden, bioogiska mångfad och variation bibehås genom ett varsamt brukande. Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och vattenområden, iksom bebyggese och annan expoatering i kust- och skärgårdsområden sker med hänsyn ti vattenområdenas produktionsförmåga, bioogiska mångfad, natur- och kuturmijövärden samt värden för friuftsivet. Låg buernivå eftersträvas. Kust- och skärgårdsandskapets byggnader och bebyggesemijöer med särskida värden värnas och utveckas. Samtiga kustvatten har God ytvattenstatus med avseende på artsammansättning samt kemiska och fysikaiska förhåanden enigt EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Utsikt mot Kamarsund och Bå Jungfrun från Näset nordost om Vånevik, Oskarshamns kommun. Foto: Roand Enefak Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Förutsättningarna att nå mået beror i hög grad på om mijökvaitetsmåen Ingen övergödning och Giftfri mijö uppnås, men övergödningen av Östersjön minskar inte och at fer av människan framstäda fariga ämnen förs ut i havsmijön. Läget är avarigt för fera fiskarter, och dagens fiske är inte håbart. Situationen försvåras ytterigare av Östersjövattnets ånga omsättningstid, som ökar sårbarheten för föroreningar. Arbetet med 43

kuturmijöer både under vatten och ängs med kusten behöver förstärkas. Bevarandet av kuturmijövärdena på and bygger på en fortsatt fast befokning som aktivt brukar andskapet. Idag pågår ett intensivt kustvårdsarbete, både nationet (exempevis inom Natione strategi för havsmijön och Aktionspan för havsmijön), regionat (Länsstyresen har vat att prioritera havsmijöarbetet) och okat (at fer kommuner tar fram kustvårdspaner, Leaderprojekten kommer att bi fera). Även det ångsiktiga arbetet med EG:s vattendirektiv gynnar en bättre kustmijö. Sammanfattningsvis taar idag mycket för att det bir svårt att nå mijökvaitetsmået i utsatt tid, men med kraftfua åtgärder går det att komma en god bit på väg. För att förbättra situationen krävs ångsiktigt tänkande samt storskaiga och internationea åtaganden. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Skydd för kust och skärgårdsområden. Senast år 2005 har områden i skärgården och ängs kusten med höga natur- och kuturvärden (andmijöer) identifierats. Senast år 2010 ska en strategi utarbetas för hur kustens och skärgårdens kuturarv inkusive odingsandskapet kan bevaras och brukas. I strategin ska ingå hur vatten-, jord- och skogsbruk bedrivs i samkang med bevarandeambitioner na. Senast år 2010 ska änets kust och skärgårdsområden med höga natur- och kuturvärden ha fått en pan för ångsiktigt bevarande viken utgår från strategin. I samband med arbetet med strategin ska mijö- och hushåningsprogrammet för håbar utvecking av skärgården (SOU 2000:67) uppda teras för Kamar än och användas i strategiarbetet. Skydd för kust och skärgårdsområden, fiskeförbud. Senast år 2005 ska ytterigare fem, och senast år 2010 därutöver ytterigare fjorton, marina områden vara skyddade som naturreservat och tisammans utgöra ett representativt nätverk av marina naturtyper. Därutöver ska ett område med permanent fiskeförbud inrättas ti 2006, för utvärdering ti 2010 samt ytterigare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och utsjöområden) inrättas ti 2010 i vardera Östersjön och Västerhavet för utvärdering ti 2015. Skyddsvärda marina mijöer åtgärder. Senast år 2006 ska de värdefuaste marina natur- och kuturmijöerna (vattenmijöer) inom Kamar än ha pekats ut och de åtgärder som krävs för att ångsiktigt bevara dem ska ha vidtagits senast år 2010. Förvatningspan för kustområden. Senast år 2010 ska en förvatningspan för kustområdet, enigt den mode EU utarbetat för Integrerad förvatning av kustområden (ICZM), ha tagits fram. De fyra första regionaa mijömåen behandar bevarande av värdefua mijöer. De tre första bygger på de två första nationea demåen, men texten har disponerats om och har devis en annan ydese fokus igger på förvatning snarare än skydd, och det har gjorts en tydigare åtskinad mean andmijöer vid kusten och rena vattenmijöer. Istäet för att ange hur stor ande av de värdefua kustmijöerna som ska vara skyddade år 2010 syftar det första regionaa mijömået ti att få fram ett fugott kunskapsunderag och strategier för ångsiktigt bevarande. Texten i det andra regionaa mijömået är tagen direkt från den nationea måformueringen, och syftar på antaet reservat i hea andet. Det fjärde regionaa mijömået är änseget, men det finns försag på att sätta upp ett demå på natione nivå som syftar ti att förbättra förvatning av kustområden genom ICZM. 44

Det första mået, som behandar kustområden, bedöms vara möjigt att nå om det prioriteras så att arbetet med dess oika dear kan bedrivas paraet. En de naturvärden omfattas idag av skydd (naturreservat och Natura 2000-områden), medan äget för kuturmijövärdena är sämre. Dock har kunskapen om kuturmijön i änets skärgård förbättrats väsentigt under de senaste åren som ett resutat av riktade insatser. Det är möjigt att ta fram en strategi och en pan för ångsiktigt bevarande ti 2010, samt att uppdatera mijö- och hushåningsprogrammet, om arbetet påbörjas 2007. Naturvårdsverket arbetar intensivt med mået att bida marina naturreservat, och har b a riktat mede ti inventeringar av marina mijöer och översyn av befintiga naturreservat. I Kamar än har Värnanäs status som marint naturreservat, och Misterhuts skärgård kan komma att bi aktuet. Under 2006 har Norra Midsjöbanken föresagits som Natura 2000-område. Vidare har det besutats att området runt Gotska Sandön ska inrättas som ett fiskefritt område. Enigt mået ska ytterigare tre områden med permanent fiskeförbud inrättas i Östersjön. För marina mijöer är kunskapsäget sämre än för kustmijöerna, och mået bedöms bi svårt att nå. Kunskapen är bristfäig vad gäer grunda mjukbottnar, och mycket bristfäig vad gäer kuturmijöer. Hittis har satsningar gjorts endast på marina naturreservat, och inga motsvarande mede har givits kuturmijövården. Under 2006 gjordes regionaa försök att samordna natur- och kuturmijöinventeringar i bivande marina reservat men projektet har gått i stå av finansiea skä, och inga nya resurser har avsatts i dagsäget. Det finns i dagsäget ingen förvatningspan enigt ICZM, och det är osäkert om mået kommer att kunna nås ti 2010. Boverket tog efter samråd med andra myndigheter, fram rapporten Vad händer med kusten? 2006. Rapporten behandar b a hur regionaa utveckingsprogram möter upp mot EU:s rekommendation för ICZM. Den sår fast att det behövs en betydigt bättre samordning mean översiktspanering, regiona utveckingspanering och vattenmyndigheternas arbete med åtgärdsprogram för kustområden. Åretruntboende skärgården. Inom en generation, år 2020, är fer människor åretruntboende i Kamar äns skärgård än år 2003. Mået är änseget. Under perioden 1998-2002 minskade befokningen i Kamar äns skärgård och enigt Gesbygdsverket är andeen ädre i skärgården högre än riksgenomsnittet. Trots detta finns det hopp om att nå mået tack vare en rad oika övergripande poitiska må och processer, exempevis Natione strategi för håbar utvecking och Mijövårdsberedningens betänkande Levande skärgård, som kan påverka utveckingen positivt. Vidare finns det i dagsäget fera oika stödmöjigheter för åretruntboende i skärgården, b a andsbygdsstöd, fiskestöd och pengar från Leader, som är ett EU-finansierat program för Landsbygdsutvecking. Det krävs dock ökade satsningar på infrastruktur i skärgårdsmijöer för att göra dem attraktiva för åretruntboende. Hotade arter i marin mijö vatten. Senast 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inetts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Hotade arter i marin mijö and. Senast 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inetts för de hotade andevande arterna i kust- och skärgårdsområden. När det gäer skydd av hotade arter har det nationea demået deats upp i två regionaa mijömå i Kamar än, för att särskija vattenevande och andevande arter. Inget av måen nåddes i utsatt tid. I november 2006 skue det ha funnits fem åtgärdsprogram för hotade vattenevande 45

arter och fiskstammar och fyra åtgärdsprogram för andevande arter i änet, men endast två program hade tagits fram, nämigen för fågearterna havsörn och skräntärna. Minskning av bifångster. Senast år 2010 ska de åriga totaa bifångsterna av marina däggdjur understiga 1 procent av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfågar och icke-måarter ska inte ha mer än försumbara negativa effekter på popuationerna eer ekosystemet. Det regionaa mijömået är identiskt med motsvarande nationea demå. Mået för bifångster av däggdjur bedöms som möjigt att nå. Fera faktorer, som en minskad fiskefotta och fiskeindustri samt fortsatt utvecking av säsäkra redskap, taar för mindre bifångster i framtiden. Även internationea besut, exempevis EU-förbudet för drivgarnsfiske med start 2008 och det panerade EU-förbudet för åbottengarn, kommer sannoikt att bidra ti måupfyesen. Ett probem vid bedömningen är att det är svårt att göra popuationsuppskattningar av marina däggdjur. Vidare är siffrorna för bifångster osäkra. Den vanigaste bifångade fågearten i Östersjön är storskarv, vars svenska popuation är stor och tenderar att öka. Näst vanigast är bifångst av sigrissa. I Kamar än sker bifångsterna av fåge främst i området runt Öands norra udde. Bifångsten av gråsä i Östersjön år 2001 motsvarade uppskattningsvis 10 % av det räknade beståndet. Dock verkar den siffran för hög, eftersom arten har fortsatt att öka sedan dess. I Kamar än är bifångsten av sä störst i området runt Öands norra udde samt i södra sundet. Det finns inga rapporterade bifångster av tumare i Östersjön de senaste åren. Anpassning av uttaget av fisk. Uttaget av fisk, inkusive bifångster av ungfisk, ska senast år 2008 inte vara större än att det möjiggör en storek och sammansättning på fiskbestånden som ger förutsättningar för att ekosystemets grundäggande sammansätt ning och funktion bibehås. Bestånden ska ha återuppbyggts ti nivåer betydigt över bioogiskt säkra gränser. Det regionaa mijömået är identiskt med motsvarande nationea demå. Läget är avarigt för fera arter, exempevis torsk och å. Måuppfyesen är beroende av internationea och nationea besut, samt andra änders fiske. Med dagens kvotsystem kastas betydande mängder fisk överbord het agigt, trots att fisken inte överever. Det är inte håbart, och en förändring av förvatningssystemet har föresagits i den nationea Strategi för ett håbart fiske. Enigt försaget ska fångstinsatsen regeras istäet för fångstmängden. Då det inte finns några dokumenterade ekpatser för torsk i änet, går det inte att genomföra åtgärder på regiona nivå för att stimuera rekrytering hos denna art. Däremot sker mycket för att förbättra rekryteringen hos abborre och gädda, två arter som har stora probem i änet. Rekryteringssvårigheterna beror inte enbart på fisket utan även det generea mijötiståndet i Östersjön, exempevis övergödning och förekomst av mijögifter. Störningar från båttrafiken. Buer och andra störningar från båttrafik ska vara för sumbara inom särskit känsiga och utpekade skärgårds- och kustområden senast 2010. Det regionaa mijömået är identiskt med motsvarande nationea demå. Mået bör kunna nås inom utsatt tidsram men ytterigare insatser krävs. Bedömningen försvåras av att definitionen av särskit känsiga eer utpekade områden är okar. I dagsäget är båttrafik 46

begränsad i områden med sä- eer fågeskydd. Vidare har det i änet besutats att avgränsa de områden i amän fared där vattenskotertrafik är tiåten, med stöd av förordningen om användning av vattenskoter (1993:1053). Besutet innebär att det är tiåtet att köra vattenskoter inom 300 m från mittinjen av markerade amänna faredssträckningar, dock inte närmare and än 100 m. En eventue ökning av den tunga fartygstrafiken i kustnära områden kan motverka måuppfyesen. Det krävs en intensifierad kontakt mean Länsstyresen och kommuner för att undersöka om det finns behov av att peka ut ytterigare känsiga områden. Utsäpp från fartyg. Verka för skärpt agstiftning och ökad övervakning så att utsäpp av oja och kemikaier från fartyg minimeras och är försumbara senast 2010. Det regionaa mijömået är identiskt med motsvarande nationea demå. Östersjön trafikeras idag av tankfartyg astade med uppti 150 000 ton oja och trafiken förbi svenska kuster ökar kontinuerigt som ett resutat av den ryska ojeexporten. För att minska risken för koisioner och grundstötningar, och därmed storskaiga ojeutsäpp, har fera skyddsåtgärder vidtagits internationet, exempevis förbättrad trafikövervakning och enkeriktade fareder. Vidare är stora tankfartyg med enkeskrov förbjudna inom EU från 2010. Ett probem som kvarstår är de många mindre ojeutsäppen från fartyg i norma drift. Idag finns det ett totaförbud mot utsäpp av oja från astrum och barasttankar inom Östersjön, samt krav på att ojerester ska kunna tas emot i hamnar. Samtidigt har fygövervakningen intensifierats, viket ökar risken att bi upptäckt om man pumpar ut avfa i havet. Regionat har Länsstyresen, tisammans med grannänen, i en skrivese 2005 uppmanat regeringen att ta krafttag i denna fråga. Vidare har frågan om mottagningsstationer för atrin och mijöfarigt avfa från fritidsbåtar och yrkestrafik samt tigången på akyatbensin, som är renare än konventionet motorbränse, påtaats för kommunerna i änet. Kvaitetsmå enigt vattendirektivet Hav i baans. Inom en generation, år 2020, upp visar Kamar äns sjöar, vattendrag ink grundvatten och kustvatten god ekoogisk status enigt EU:s ramdirektiv för vatten. Mået omfattar utbredning och sammansättning av djur, växter och ivsmijöer iksom hater av närsater och mijögifter. Detta regionaa må jämstäs med God ekoogisk status i EG:s ramdirektiv för vatten samt gynnsam bevarandestatus i art- och habitatdirektivet (Natura 2000). Mået återfinns också under mijökvaitetsmåen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvaitet. På natione nivå har tidigare demå som nu täcks av vattendirektivet utgått, men på regiona nivå har Kamar än vat att ha kvar detta må eftersom det är kvaitativt och beskriver en önskvärd status för vattnet. Det kompetterar därför de kvantitativa regionaa mijömåen. Det är svårt att uppskatta möjigheten att nå det regionaa mået. Statuskassningen av änets vatten som ska göras i enighet med EG:s vattendirektiv i syfte att bedöma ekoogisk status är ännu inte utförd, och bedömningsgrunderna för kassningen är inte faststäda. Baserat på de ökande tendenserna för kväve och fosfor i änets vatten kommer det krävas omfattande åtgärder för att uppnå god ekoogisk status ur ett övergödningsperspektiv. För kusten försvåras möjigheterna att nå mået ytterigare av Östersjövattnets ånga omsättningstid, ca trettio år, och den höga beastningen av näringsämnen från andra kringiggande änder. Positivt är att det pågår mycket vatteninriktat naturvårdsarbete, både i änet, nationet och i EU. 47

Hur påverkas vi? För Kamar än är Östersjön och dess kust en viktig förutsättning för många ekonomiska näringar, inte minst turismen och fisket. Om försämringarna av vattnets kvaitet och förändringarna i kustens och havens artsammansättningar fortsätter kommer det betyda både ägre rekreationsvärden, exempevis häsorisker vid bad, och stora ekonomiska föruster. Hur kan vi påverka? Respektera strandskyddet vid kusten! Köp mijömärkt fisk, och undvik hotade arter! Om du har en fritidsbåt byt ut tvåtaktsmotorn och använd så mijöväniga bränsen som möjigt. 48

MYLLRANDE VÅTMARKER Våtmarkernas ekoogiska och vattenhushåande funktion i andskapet ska bibehåas och värdefua våtmarker bevaras för framtiden. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv, d v s år 2020, innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: I hea andet finns våtmarker av varierande sag, med bevarad bioogisk mångfad och bevarade kuturhistoriska värden. Hotade arter har möjighet att sprida sig ti nya okaer inom sina naturiga utbredningsområden så att ångsiktigt ivskraftiga popuationer säkras. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota eer utarma den bioogiska mångfaden introduceras inte. Torvbrytning sker inte på patser med höga natur- eer kuturvärden eer på ett sådant sätt att det eder ti stora negativa effekter på den bioogiska mångfaden. Våtmarker skyddas så ångt möjigt mot dränering. torvtäkter, vägbyggen och annan expoatering. Våtmarkernas värde för friuftsiv värnas. Anagd våtmark i Kosbygd, Nybro kommun. Foto: Ann-Charotte Karsson. Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? En svårighet vid bedömningen av mijökvaitetsmået är det ojämna kunskapsunder aget. Våtmarksinventeringen, Natura 2000 och Myrskyddspanen ger i många fa en översiktig bid över större våtmarkers bioogiska värden, men kunskapen om de kuturhistoriska värdena är ännu för knapphändig för att man ska kunna garantera att de kan bevaras. Utmärkande för änet är en mångfad av framför at mindre våtmarker och småvatten. Dessa är dåigt representerade i Våtmarksinventeringen. De har många gånger varit prägade av såtter i ädre tider, viket särskit gynnat arter som trivs i fuktiga och öppna sötvattenmijöer. Sammantaget bedöms mået vara möjigt att nå med ytterigare åtgärder. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Strategi våtmarker och sumpskogar. En natione strategi för skydd och skötse av våtmarker och sumpskogar ska tas fram senast ti år 2005. 49

Mået är identiskt med motsvarande nationet demå. Naturvårdsverket, Skogsstyresen, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet har tisammans presenterat Natione strategi för Myrande våtmarker. Strategin spegar en gemensam syn på hur våtmarksarbetet ska förstärkas och vika insatser som krävs för att nå mijökvaitetsmået. Den behandar oika aspekter av nyttjande, bevarande, restaurering, anäggning och skötse av våtmarker. Strategin är framtagen enigt det nationea demået och syftar ti att förstärka mijömåsarbetet ti 2010 samt att skapa förutsättningar att nå mijökvaitetsmået ti 2020. Rikkärr Kamar än. Kunskapen om rikkärr på Kamar äns fastand ska ha ökat ti år 2010. Rikkärr Öand. Av Öands 1400 hektar rikkärr (Ur våtmarksinventeringen, VMI) med omgivande kakfuktängar ska år 2010 minst häften hävdas genom bete eer såtter. De två regionaa mijömåen för rikkärr är änsegna. Rikkärr är kakrika men i övrigt ofta mycket näringsfattiga. De är ovaniga i stora dear av Sverige, och Kamar än innehåer en stor de av det totaa antaet. Rikkärren är ofta små och täcks därför inte av Våtmarksinventeringen, viket motiverar ett särskit må för att kunskapen ska öka. Mycket arbete för att nå kunskapsmået paneras inför de kommande åren. Befintiga kunskapsunderag och tidigare inventeringar ska gås igenom, och vid behov kommer kompetterande inventeringar att göras. Utsikterna för att uppfya det regionaa mået ti 2010 anses därför vara mycket goda. För närvarande råder osäkerhet om mået för bevarande av rikkärr på Öand kan nås, eftersom det inte finns något särskit projekt för detta. Ett nationet åtgärdsprogram för rikkärr finns men det har hittis saknats riktade mede för att arbeta med det på regiona nivå. Avsaknad av hävd är det stora hotet, eftersom rikkärren då växer igen. Långsiktigt skydd för våtmarker. Samtiga våtmarksområden i Myrskyddspanen för Kamar än ska ha ett ångsiktigt skydd senast år 2010. Mået är en direkt regiona anpassning av motsvarande nationea demå och har samma ambitionsnivå. Myrskyddspanen, som är framtagen av Naturvårdsverket i samarbete med änsstyreserna och istar de mest värdefua våtmarkerna i Sverige, är ett viktigt underag för uppföjningen av mijökvaitetsmået. I Kamar än igger ett stort anta av de oskyddade objekten i Myrskyddspanen i marker där inga reservat paneras inom överskådig framtid. Sannoikheten att samtiga våtmarksområden i panen ska ha ett ångsiktigt skydd redan 2010 bedöms därför som små. Kamar än har enigt uppdrag från Naturvårdsverket reviderat Myrskyddspanen. Syftet är främst att säkra kvaiteten på de våtmarker som ingår genom att justera gränser och kompettera beskrivningarna med fakta om kuturhistoriska värden. Trots justeringar omfattas idag bara häften av objekten i panen av ett ångsiktigt skydd som naturreservat eer Natura 2000- områden. Skogsbivägar över våtmarker. Senast år 2006 ska inte skogsbivägar byggas över våtmarker med höga natur- eer kuturvärden eer så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat sätt. 50

Mået är identiskt med motsvarande nationet demå. Inga nya skogsbivägar har anmäts ti Skogsstyresen under 2006. Kunskapen om anmäningspikten är god band skogsägarna. Bedömningen är att få nya skogsbivägar byggs framöver i Kamar än, des på grund av kostnaden och des på grund av att nätet av skogsbivägar är tiräckigt utbyggt. Däremot kommer förbättringar av befintiga vägar göras. Anäggning och återstäning av våtmarker. I odingsandskapet ska minst 700 hektar våtmarker och småvatten anäggas eer återstäas fram ti år 2010. Mået är en direkt regiona anpassning av motsvarande nationea demå och har samma ambitionsnivå. Idag anäggs omkring tjugo våtmarker per år i änet. Storeken varierar men har i genomsnitt egat på ca 2 hektar per våtmark. Sedan 2001 har ca 350 hektar anagts, och med nuvarande takt kommer det inte vara möjigt att nå mået. I det nya Landsbygdsprogrammet för perioden 20072013 är ansaget ti anäggande av våtmarker större. Detta ökar den ekonomiska möjigheten att nå mået, förutsatt att anäggningstakten kan öka. Ett probem kan dock vara att många våtmarker främst anäggs i syfte att fånga upp närsater. De behöver då inte nödvändigtvis gynna den bioogiska mångfaden eer bevarande av kuturhistoriska värden, viket eftersträvas i mijökvaitetsmået Myrande våtmarker. Åtgärdsprogram för hotade arter våtmarker. Åtgärdsprogram ska senast ti år 2005 finnas och ha inetts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Mået är identiskt med motsvarande nationet demå. Mået nåddes inte i utsatt tid. I november 2006 skue det ha funnits 16 åtgärdsprogram för arter och naturtyper i våtmarksmijöer i änet men endast 10 program hade tagits fram. Exempe är programmen för väddnätfjäri och för ångbensgroda. Arbetet har tagit ängre tid än beräknat med de befintiga resurserna. I fera fa har åtgärdsprogram bivit iggande havfärdiga på grund av hög arbetsbeastning på änsstyreserna och framför at på Naturvårdsverket. Iband har det varit svårt att hitta ämpig speciaist för skrivandet av åtgärdsprogrammen. Hur påverkas vi? Våtmarker behövs både för att bevara de arter som kräver våta områden och som har drabbats hårt av utdikningar inom skogs- och jordbruket, och för att fånga upp näringsämnen som äcker från skogs- och jordbruksmark. Förutom de positiva effekter en minskad övergödning för med sig kommer våtmarker människan ti gagn som attraktiva rekreationsmijöer med höga naturvärden. De typer av våtmarker som hävdas bevarar också värdefua kuturhistoriska mijöer. Hur kan vi påverka? Om du har möjighet restaurera en våtmark eer anägg en ny. Kontakta Länsstyresen för information om möjigheter ti ekonomiskt stöd! 51

LEVANDE SKOGAR Skogens och skogsmarkens värde för bioogisk produktion ska skyddas samtidigt som den bioogiska mångfaden bevaras samt kuturmijövärden och sociaa vär den värnas. Vad innebär mået? Enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) innebär mået i ett generationsperspektiv, d v s år 2020, b a: Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras. Skogsekosystemets naturiga funktioner och processer upprätthås. Naturig föryngring används på för metoden ämpiga marker. Skogarnas naturiga hydroogi värnas. Brändernas påverkan på skogarna bibehås. Skötsekrävande skogar med höga natur- och kuturmijövärden vårdas så att värdena bevaras och förstärks. Skogar med hög grad av oikådrighet och stor variation i trädsagssammansättning värnas. Kuturminnen och kuturmijöer värnas. Skogens betydese för naturuppeveser och friuftsiv tas ti vara så att den bidrar ti god fokhäsa. Hotade arter och naturtyper skyddas. Inhemska växt- och djurarter fortever under naturiga betingeser och ivskraftiga bestånd. Hotade arter har möjighet att sprida sig ti nya okaer inom sina naturiga utbredningsområden så att ivskraftiga popuationer säkras. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den bioogiska mångfaden introduceras inte. 250 år gamma ta i Hutserum urskog, Västerviks kommun. Foto: Krister Sand 52

Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Skogsstyresen och Länsstyresen gör gemensamt bedömningen att mijökvaitetsmået inte kommer att nås. Det beror på att de tre regionaa må som bedöms vara svårast att nå, mået för skyddsvärd skogsmark, mået för fornämningar samt mået för hotade arter, är väsentiga för uppfyesen av hea mijökvaitetsmået. Samtidigt kan det framhåas att det finns en positiv utvecking när det gäer de regionaa mijömåen avseende mängden hård död ved, areaen ädre övrik skog, areaen gamma skog samt mark föryngrad med övträd, och enigt tigängiga indikatorer kommer de att nås i utsatt tid. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Långsiktigt skydd av skogsmark. Senast år 2010 bör ca 48 000 ha skyddsvärd skogsmark skötas med natur- eer kuturmijömå. Av denna area bör samhäet svara för ca 21 000 hektar medan skogssektorn sjäv på friviig väg bör svara för ca 27 000 ha. Det första mået, för skyddad area, baseras på den regionaa tidening som har skett för att uppnå motsvarande nationea demå. Det är preciserat i den nationea skogsstrategi som antogs i juni 2005. I Kamar än ska 10 950 hektar avsättas som naturreservat och 3 650 hektar som biotopskydd eer i form av naturvårdsavta under den aktuea perioden för att nå mået. Naturreservat används för att skydda oika typer av natur. De kan ägas av staten, kommuner, skogsboag eer enskida personer. Trenden idag är att marken oftast köps av staten när de bidas. Naturreservaten ska ha en skötsepan ett praktiskt program för skötse, dokumentation och uppföjning av tiståndet i området. Föreskrifter formueras också. De regerar rätten att använda området för både markägare och amänhet. Biotopskydd kan vara aktuet för mindre mark- eer vattenområden som utgör ivsmijö för hotade djur- eer växtarter eer som annars är särskit skyddsvärda. Äganderätten ti marken påverkas inte av ett besut om biotopskydd. Rätten att färdas och vistas i området kan regeras, men i övrigt formueras inga föreskrifter eer förbud för varje särskit område. Det får dock inte bedrivas verksamhet eer vidtas åtgärder som kan skada naturmijön. Naturvårdsavtaet är ett civirättsigt avta som tecknas mean Skogsstyresen och markägare som är intresserade av naturvård. Syftet med avtaet är att bevara, utvecka eer skapa områden med höga naturvärden. Avtaen är normat 50-åriga och kan ses som en de av det ångsiktiga skogsskyddet. Markägaren får viss ekonomisk ersättning för de begränsningar i brukandet som avtaet medför. Iband tecknar markägarna dock avtaet utan att begära någon ekonomisk ersättning. I Kamar än har mean 1999 och 2006 5 690 hektar skyddats som naturreservat, 456 hektar som biotopskydd och 717 hektar som naturvårdsavta. Under den resterande mijömåsperioden återstår därmed 5 260 hektar att skydda som naturreservat och 2 477 hektar som biotopskydd eer naturvårdsavta. Med nuvarande ansagstidening gör Skogsstyresen och Länsstyresen bedömningen att det inte är möjigt att uppnå mået ti år 2010. Enigt det regionaa mijömået ska 27 000 hektar (3,6 % av den totaa skogsmarksareaen) avsättas genom friviiga avsättningar. I huvudsak sker avsättningar genom certifieringssystem och gröna skogsbrukspaner. En grön skogsbrukpan kan tas fram av Skogsstyresen eer en skogsägarförening åt en privat skogsägare. I panen dokumenteras både naturvårds- och produktionsintressen i skogen, och det ångsiktiga mået för varje skogsbestånd bedöms vissa bestånd ska ämnas het orörda, medan andra kan brukas på vanigt sätt. För att kunna certifiera sitt skogsbruk som mijövänigt krävs en grön skogsbrukspan. 53

Enigt Skogsstyresens beräkningar (2002) är ca 2,5 % av skogsmarksareaen i Götaand avsatt genom friviiga avsättningar, och utveckingen verkar vara positiv. Hård död ved. Mängden stående och iggande hård död ved med minst 10 cm i diameter ska år 2010 utgöra minst 2 % av virkesförrådet per hektar i den brukade skogen (utöver skyddade areaer). Det ska i genomsnitt finnas minst 50 grova döda träd (grövre än 40 cm) per hundra hektar skogsmark. Ädre övrik skog. Areaen ädre övrik skog ska utgöra minst 7,6 % av a brukad skog i Kamar än år 2010 (utöver skyddade areaer). Gamma skog. Areaen gamma skog ska utgöra minst 2,4% av den totat brukade skogsmarksareaen i Kamar än år 2010 (utöver skyddade areaer). Skogsmark föryngrad med övskog. På friska och fuktiga marker bör minst 5% av ungskogsareaen vara övträdsdominerad år 2010. Grova träd. Det bör i genomsnitt finnas minst 25 grova evande träd (grövre än 60 cm) och minst 50 grova döda träd (grövre än 40 cm), per 100 hektar skogsmark år 2010. Detta må gäer a skogsmark i ett andskapsperspektiv inkusive aa skyddade områden. De regionaa mijömåen två ti fem bygger på de oika punkterna i det andra nationea demået, men mået för hård död ved innebär en högre ambitionsnivå regionat än nationet (det motsvarat en ökning med 54 % på regiona nivå, att jämföra med en ökning med 40 % nationet). När det gäer mået för areaen mark som föryngras med övskog är det regionaa mijömået mer ambitiöst än det nationea demået, eftersom en specifik månivå är angiven. Det regionaa mijömået för grova träd är änseget. Det regionaa mijömået Hård död ved kommer med stor sannoikhet att uppnås ti år 2010. Uppskattning byggd på inventeringar utförda av Skogsstyresen antyder att mået troigen var uppfyt redan år 2004. Stormarna Gudrun och Per har bidragit ti att mängden hård död ved ökat ytterigare. Utsikterna är goda att nå både det regionaa mijömået för ädre övrik skog och det mera generea mået för gamma skog. Uppskattningen bygger på statistik från riksskogstaxeringen, som tyder på en ökande area mean åren 1998 ti 2004. Trenden verkar ikartad på natione nivå. Detta kan i första hand förkaras med att skogsägare avstår från att avverka ädre övrik skog. Vid garingsuttag i bandbestånd sker ofta ett ägre uttag i övandeen. Också mået för övskogsandeen på änets ungskogsarea kommer att nås, troigen med god margina. Ett ståndortsanpassat skogsbruk, som innebär att vaet av trädsag ska anpassas efter naturgivna förutsättningar, innebär en hög ande övträdsföryngringar på friska och fuktiga marker. På grund av ett bristfäigt faktaunderag är det osäkert hur antaet grova träd i Kamar än utveckas. I Götaand som hehet tycks antaet vara oförändrat sedan år 1998. Arbetet med områdesskydd borde öka möjigheterna att nå det regionaa mijömået. Skydd för kuturmijövärden. Senast 2010 ska skogsmarken brukas på ett sådant sätt att fornämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefua kuturämningar är försumbar. 54

Mået är identiskt med motsvarande nationet demå. Kuturmijövården i änet har ännu ett atför bristfäigt kunskapsunderag för att kunna avgöra om skogsbruket har förbättrats tiräckigt för att inga skador på fornämningar ska inträffa 2010. Undersökningar visar att skadenivån fortfarande är hög. En viktig orsak ti detta är bristande kunskap band entreprenörer. En studie från Riksantikvarieämbetet visar att 38 % av aa kända fornämningar utsätts för åverkan i samband med avverkning. I områden som har markberetts är andeen ännu högre - 40 %. Också en hög ande av områden i direkt ansutning ti fornämningen, fornämningsområden, har utsatts för åverkan - 60 % i samband med avverkning, 87 % i områden som har markberetts. Det tycks endast hjäpa marginet om fornämningarna märks ut innan arbetena påbörjas. Inom ramen för det nya Landsbygdsprogrammet 2007-2013 kommer Skogsstyresen att driva projektet Bevara och utvecka skogens mervärden. Det kommer att innebära att ekonomiskt stöd och utbidning erbjuds ti skogsbrukare, band annat med syfte att bättre bevara fornämningar och kuturminnen, viket kan bidra ti att mået nås. Men möjigheten att kara måsättningen inom utsatt tid bedöms sammanfattningsvis vara iten. Åtgärdsprogram för hotade arter skogsmark. Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inetts för hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Mået är identiskt med motsvarande nationet demå. Mået nåddes inte i utsatt tid. I november 2006 skue det ha funnits 33 åtgärdsprogram för arter och naturtyper i skogsandskapet i änet, men endast tio program hade tagits fram. Ett exempe är programmet för den i Sverige utrotningshotade vitryggiga hackspetten. Arbetet har tagit ängre tid än beräknat med de befintiga resurserna. I fera fa har åtgärdsprogram bivit iggande havfärdiga på grund av hög arbetsbeastning på änsstyreserna och framför at på Naturvårdsverket. Iband har det varit svårt att hitta ämpig speciaist för skrivandet av åtgärdsprogrammen. Hur påverkas vi? En stor mängd arter hotas av mijöprobemen i skogsbygden. Förutom att de har rätt att existera oavsett den nytta som människor får av dem, erbjuder de i vissa fa varor som exempevis vitkött. De bidrar också i många fa ti gädje i form av naturuppeveser och fyer naturigtvis aa en viktig ro i skogens oika ekosystem, i vika också människan ingår och kan påverkas om baanser rubbas. När en kuturämning i skogen försvinner eer skadas utpånas samtidigt en de av vår syniga historia. Hur kan vi påverka? Som skogsägare kan du spara övträd, åta en de död ved igga ti gagn för växter och djur, avsätta en de av din mark för naturvårdsändamå, och märka ut kuturhistoriska ämningar så att de inte skadas vid arbete i skogen. Länsstyresen kan bistå med rådgivning och i vissa fa ekonomiskt stöd. Som konsument kan du stäa krav på produkter som innehåer råvaror från skogsbruket, och på så vis gynna evande skogar! Fråga om träprodukter kommer från mijöcertifierade skogsbruk! Köp mijömärkt papper! 55

ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Odingsandskapets och jordbruksmarkens värde för bioogisk produktion och ivsmedesproduktion ska skyddas samtidigt som den bioogiska mångfaden och kuturmijövärdena bevaras och stärks. Vad innebär mået? Enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) innebär mået i ett generationsperspektiv, d v s år 2020, b a: Åkermarken har ett väbaanserat näringstistånd, bra markstruktur och muhat samt så åg föroreningshat att ekosystemens funktioner och människors häsa inte hotas. Odingsandskapet brukas på ett sådant sätt att negativa mijöeffekter minimeras och den bioogiska mångfaden gynnas. Jorden brukas på ett sådant sätt att markens ångsiktiga produktionsförmåga upprätthås. Odingsandskapet är öppet och variationsrikt med betydande insag av småbiotoper och vattenmijöer. Bioogiska och kuturhistoriska värden i odingsandskapet som uppkommit genom ång, traditionsenig skötse bevaras eer förbättras. Odingsandskapets byggnader och bebyggesemijöer med särskida värden bevaras och utveckas. Hotade arter och naturtyper samt kuturmijöer skyddas och bevaras. Odingsandskapets icke-domesticerade växt- och djurarter har sina ivsmijöer och spridningsvägar säkerstäda. Den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter bevaras. Kuturväxter bevaras så ångt möjigt på sina historiska patser. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den bioogiska mångfaden introduceras inte. Småskaigt odingsandskap vid Högeruda, Högsby kommun. Foto Christina Amqvist Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Det bedöms att mijökvaitetsmået Ett rikt odingsandskap inte kommer att nås i Kamar än i utsatt tid. Mået är brett, och de regionaa mijömå som ingår behandar vitt skida aspekter av mijön i odingsandskapet. En de må är formuerade på ett sådant sätt att de är svåra att föja upp. En de är vidare högt satta, och därför svåra att nå. Med dagens styrmede bedöms det möjigt att nå areamåen för naturiga fodermarker, men däremot kommer önskvärd kvaitet med avseende på naturtyper, arter, traditione hävd och kuturhistoriska spår inte att nås. 56

Det största hotet mot odingsandskapets värden är att hävden i många marker upphör. För att motverka detta är en omstäning ti ett håbart brukande av marken ur både ekonomiska, sociaa och mijömässiga aspekter nödvändig. Människor måste ha ekonomiska och sociaa möjigheter att bo på andsbygden för att kunna bevara bioogisk mångfad och kuturvärden som kräver okat anpassad skötse. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Naturbetesmarker mijöersättning. Aa naturbetesmarker med höga natur- eer kuturmijövärden ska hävdas 2010 viket inkuderar ca 50 000 hektar som får mijöer sättning för höga naturoch kuturvärden under perioden 2001-2006. Naturbetesmarker hävdökning. De hävdade naturbetesmarkerna i östra Småand ska öka minst 10 procent mean betessäsongerna 2001 ti och med 2010. Särskit viktigt är det med ökningar i Emmaboda och Torsås kommuner samt i skärgården där ökningarna ska vara minst 20 procent. De två regionaa mijömåen för naturbetesmarker är baserade på det första nationea demået, men innebär preciseringar utifrån de regionaa förhåandena och en högre ambitionsnivå. Betecknande för naturbetesmarkerna är att de i modern tid inte utsatts för åtgärder i produktionshöjande syfte, d v s förbättrats med redskap, gödsats, kakats, stenröjts, dränerats eer såtts in med vaväxter. Knappheten på växtnäring i kombination med kontinuerig betning ger många växtarter goda överevnadsmöjigheter. I enighet med mået Naturbetesmarker mijöersättning kommer minst 50 000 hektar naturbetesmarker med höga natur- och kuturmijövärden att få mijöersättning, d v s stöd från staten och EU för att hävdas på ett visst sätt, 2010. Det är dock svårt att föja upp om aa naturbetesmarker kommer att hävdas enigt måsättningen. För marker som inte ingår i mijöersättningsprogrammet saknas kunskap. Och även om de hävdas är det svårt att uttaa sig om deras kvaitet, d v s natur- och kuturmijövärden, eftersom de inte besöks regebundet. Vidare är effekterna av hävd ångsamma - exempevis ses förändringar i artsammansättningen på en restaurerad naturbetesmark först efter 10-20 år. Lantbruk med nötkötts- respektive mjökproduktion innehar ungefär ika andear av Kamar äns betesmarker totat 46 000 hektar 2005. Lantbruk med bandad produktion av mjök och nötkött stod för ca 16 000 hektar betesmark, medan antbruk med övriga djursag stod för 3 200 hektar. Betesmarkernas yta har ökat i samtiga kommuner mean 1993 och 2005, mest i Oskarshamns och Mörbyånga. Antaet mjökkor minskar och antaet dikor, amkor och saktkor ökar. Antaet får har också ökat kraftigt i änet. Störst är ökningen av antaet betesdjur på Öand. Enigt beräkningar som Länsstyresen har gjort kommer den totaa areaen naturbetesmarker i änet vara ca 75 000 hektar år 2015. Under det mijöersättningssystem som gät ti och med 2006 ökade antaet betesmarker som hävdas mot ersättning, både sådana som byggde på grundersättning, viket innebär ägre skötsekrav, och sådana med tiäggsersättning och högre krav. Den senare ersättningsformen ges ti naturbetesmarker som anses särskit värdefua. Totat fick 77 000 hektar betesmarker oika typer av mijöersättning 2005. Av dessa fick 30 000 hektar tiäggsersättning, 2 000 hektar var skogsbete och 23 000 hektar avarmark. Dessa tre kategorier, totat 55 000 hektar, anses ha särskit höga natur- och kuturvärden i enighet med det första regionaa mijömået. Markägare har med hjäp av statigt restaureringsstöd återstät befintiga naturbetesmarker, och Länsstyresen 57

och kommunerna har tisammans med markägare genomfört satsningar inom ramen för naturvårdsförvatningen och EU-finansierade Life-projekt samt statsfinansierade okaa naturvårdsprojekt (LONA). Det är osäkert vad som händer från 2007, när ersättningssystemet devis förändras i samband med att sveriges nya Landsbygdsprogram införs. Det är inte heer kart hur övergången ti gårdsstöd har påverkat djurantaet i skogsbygden och skärgården. Gårdsstödet infördes 2005 i Sverige och ersatte då fera tidigare stöd. Övriga EU-änder har också infört gårdsstöd, eer kommer inom kort att införa det. Syftet är att frikoppa stödbeoppet från produktionen och på så sätt komma ti rätta med probem med överskott och möjiggöra övergångar ti ekoogisk produktion, trots att den i vissa fa ger ägre avkastning. Det är möjigt att antaet betesdjur kan komma att minska i vissa områden på grund av ändrade stödsystem och gårdsstöd. För Öand är förutsättningarna att nå mået att aa värdefua naturbetesmarker ska hävdas mycket goda. Läget är sämre i skogs- och meanbygd samt i skärgården. Mået att naturbetesmarker i dear av östra Småand mean2001 och 2010 ska öka med 10% och med 20%i skärgården, kommer att bi svårt att nå, trots ökning i Oskarshamns kommun. I inandet kommer hävden med a säkerhet att upphöra på vissa marker i och med att antbruk äggs ner. Detta har i hög grad att göra med en hög medeåder i antbrukarkåren, och dåiga incitament för yngre generationer att ta över. Mean 1993 och 2005 upphörde nästan vart tredje antbruksföretag i änet, och det beräknas att en generationsväxing är aktue på 1 410 företag me- an 2005 och 2015. Det motsvarar 42 % av det totaa antaet. Runt häften av företagen förväntas ägga ner. Störst kommer de negativa förändringarna troigen att bi i Emmaboda, Torsås och Hutsfreds kommuner. En annan faktor som kan påverka möjigheterna ti bete är transportkostnader. Om dessa är för höga kan det bi oönsamt att frakta djur ti värdefua marker, exempevis i skärgården. Den viktigaste förutsättningen för fortsatt hävd av värdefua betesmarker är att antbrukare ersätts för sitt arbete. Riktad rådgivning för att sprida kunskap om värdena har också mycket stor betydese. Det behövs också mer riktade mede ti restaurering, inhägnad av betesmarker och uppförande av byggnader för djurhåning. Antaet betande djur måste öka ytterigare i skogsoch meanbygd samt i skärgården, och de måste säppas på bete på naturbetesmarker istäet för på va. Såtterängar mijöersättning. Aa såtterängar som får mijöersättning för höga natur- eer kuturmijövärden under perioden 2001-2006 ska hävdas traditionet år 2010. Såtterängar hävdökning. Areaen såtterängar som hävdas traditionet ska öka, från sammanagt en area på ca 720 hektar år 2001 ti minst 1 500 hektar år 2010. De två regionaa mijömåen för såtterängar är baserade på det första nationea demået, men innebär preciseringar utifrån de regionaa förhåandena och en högre ambitionsnivå. Areaen såtteräng ökar i Kamar än. 2001 betaades mijöersättning ut för 720 hektar, och 2006 hade den siffran stigit ti 913 hektar. Ökningstakten bedöms ändå inte räcka för att nå mået om 1 500 hektar år 2010. Den exakta areaen har varierat mean åren, och risken finns att många brukare kommer att upphöra med såtter eftersom arbetet är tungt. Det krävs att fer antbrukare, föreningar och kommuner tar på sig att restaurera och årigen sköta ängsmark på traditionet sätt. Det behövs vidare riktade mede ti rådgivning. På Länsstyresen är mået högt prioriterat och kommer om det nås att bidra väsentigt ti att nå det nationea demået för ökad area 58

ängsmark. Fera projekt pågår för att inspirera brukare att återuppta hävd av gama såtterängar, b a i änets naturreservat och Natura 2000-områden. Lokaa naturvårdsprojekt (LONA) med samma syfte har genomförts i b a Emmaboda, Torsås och Vimmerby kommun. 732 hektar fick tiäggsersättning för höga natur- eer kuturmijövärden under den senaste femårsperioden. Det är dessa som avses i det regionaa mijömået om fortsatt hävd. För att säkerstäa fortsatt skötse fram ti 2010 är det därför viktigt att kunna föja upp de ängsmarker för vika inget fortsatt stöd söks inom ramen för Landsbygdsprogrammet under perioden 2007-2013. Avarmarker. Areaen avarmarker som hävdas ska öka, från sammanagt en area på ca 21 000 hektar år 2001 ti minst 25 000 hektar år 2010. Det regionaa mået för avarmarker är unikt för Kamar än, men kan sägas vara en kompetterande precisering av det första nationea demået. Avarmarker är en mosaik av torrängar, grusavar, hämarker och andra vegetationstyper, och räknas ti en av de mest värdefua naturbetesmarkerna. De är berättigade ti en särskid mijöersättning för avarbete. Enigt Jordbruksverkets statistik utgick mijöersättning för drygt 23 000 hektar avarbete år 2006. Utöver detta betades en viss area utan ersättning, och en stor area åg på naturbetesmarker som ansågs särskit värdefua och uppbar mijöersättningsformen tiäggsersättning (se ovan under de regionaa måen för naturbetesmarker). Därmed är det regionaa mået redan uppnått, och utmaningen nu är att bibehåa de stora areaerna avarmarker på Öand i hävd fram ti 2010 och för ång tid framöver. I änet utmärker sig Mörbyånga kommun genom en kraftig ökning av areaen betesmark. Det beror på att stora areaer avarbete åter har tagits i bruk tack vare att mijöersättningar inom ramen för Landsbygdsprogrammet infördes 1996, samt att fera stora restaureringsprojekt genomförts. Mörbyånga kommun har vidare den ägsta medeådern band antbrukarna i änet, viket är positivt i ett ängre perspektiv. Sammanfattningsvis bedöms det att mået kommer att karas. Skogsbeten. Areaen skogsbete som hävdas ska öka från ca 1 700 hektar år 2001 ti minst 2 300 hektar år 2010. Av denna area ska minst 350 hektar utgöra hässen på Öand. Det regionaa mået för skogsbete är änseget, men kan sägas vara en kompetterande precisering av det första nationea demået. Det regionaa mået är högt satt och mycket svårt att uppnå. Skogsbeten hör ti de mest hotade betesmarkerna i Kamar än och inkuderar hässen, d v s områden med träd- och buskskikt som domineras av hasse. Troigtvis finns inte hässen i så stor omfattning som på Öand någon annanstans, och därför har Kamar än ett internationet ansvar för den naturtypen. Enigt Jordbruksverkets statistik var areaen skogsbete med mijöersättning 1 990 hektar 2006, viket innebär en ökning med närmare 300 hektar på fem år. Från år 2007 kommer skogsbetespaner att skrivas för marker som får mijöersättning, viket innebär att vikor kan stäas på skötsen av skogsbeten. Detta har inte varit möjigt tidigare. Resutatet förväntas bi högre värden i befintiga skogsbeten, men även upphörd hävd av marker där brukaren anser att skötsen bir för betungande. 59

Sandiga betesmarker. Antaet sandiga betesmarker som hävdas ska öka från 9 stycken år 2001 ti minst 20 stycken år 2010. Markerna ska ha en sådan återkommande störning av marken att bar sand (initiafas) bidas. Av dessa ska minst 20 hektar vara sandstäpp. Det regionaa mået för sandiga marker är unikt för Kamar än, men kan sägas vara en kompetterande precisering av det första nationea demået. Mået är redan uppnått. Nu gäer det att säkerstäa en framtida återkommande störning på marken i form av bete, tramp och annat sitage, för att den ska behåa sin karaktär. Sandiga marker har höga naturvärden eftersom de hyser en ång rad insekter, svampar och kärväxter som inte trivs någon annanstans. Sandbottor, d v s sandiga ytor utan markvegetation, är kännetecknande för sandiga marker som betas. Under ängs- och betesmarksinventeringen som genomfördes i Kamar än 2002-2004 noterades sandbottor på totat 348 patser i änet, varav 251 på Öand. Större sandbottor än 10 kvadratmeter noterades på 126 patser, varav 96 fanns på Öand. Detta innebär att antaet sandiga marker som betas är betydigt fer än förväntat. Med riktad rådgivning bör också framtida hävd kunna säkerstäas. Sandstäpp är en särskid variant av sandiga betesmarker som finns på kakrik sandjord. Ängsoch betesmarksinventeringen redovisar åtta sandstäppsokaer på Öand, med en tota area på 65,6 ha. Av dessa har fem stycken sandbottor. Endast på Gårdby sandstäpp är sandbottorna mer än 10 kvadratmeter. För att bevara sandstäppsokaerna på Öand krävs en ökad störning, genom tramp eer mekanisk påverkan. Detta kan åstadkommas inom tidsramen om åtgärdsprogram för arter på sandiga marker genomförs, samtidigt som hävd uppmuntras genom enskid rådgivning och mijöersättningar. Gama grova träd med hävd. Minst 99 procent av aa grova träd med en diameter på minst 100 cm som pekas ut i ängs- och betesmarksinventeringen ska finnas kvar år 2010, och skötas genom hävd och återkommande röjning. Värdekärnor med gama grova träd. Samtiga kända värdekärnor med gama eer ihåiga ädeövräd ska ha en skötse så att deras naturvärden bevaras senast 2010. De regionaa måen för grova och ädre träd är änsegna. De riktigt grova träden i änets ängs- och betesmarker kommer med största sannoikhet att stå kvar, och det regionaa mået som avser dessa kommer därmed att nås. Des har de här träden generet ett ågt ekonomiskt värde, och des torde de festa stå i marker som omfattas av mijöersättningar och därmed ska bevaras. Den största risken för dessa jätteträd är att de naturigt dör eer båser ner. På ängre sikt är upphörd hävd med igenväxning som föjd det största hotet mot ängs- och betesmarker med grova träd. Det regionaa mået för värdekärnor med gama grova träd kommer inte att kunna nås fram ti 2010. En värdekärna för gama eer ihåiga ädeövträd är ett område med en påtagig förekomst av sådana träd. Mået är mycket ambitiöst eftersom det omfattar samtiga sådana värdekärnor i änet, och det kommer inte att vara möjigt att få ti stånd rätt skötse av dem inom tidsramen. Det kan det bi svårt också om man bara riktar in sig på de mest värdefua områdena. 60

Bevarande och nyskapande av småbiotoper i odingsandskapet. Mängden småbiotoper i odingsandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hea andet. Senast ti 2005 ska en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i sättbygden ska kunna ökas. Skötse av kuturbärande andskapseement. Mängden kuturbärande andskapseement som vårdas år 2001 ska bibehåas samt öka fram ti år 2010. Det regionaa mijömået för småbiotoper är identiskt med motsvarande nationet demå. Ti skinad från motsvarande nationea demå är det i det regionaa mijömået för bevarande av kuturbärande andskapseement inte preciserat hur stor ökningen ska vara. Småbiotoper som åkerhomar, dikesrenar, småvatten, aéer, odingsrösen och stenmurar är viktiga ivsmijöer för en mängd arter. De utgör ofta också värdefua kutureement som är viktiga för odingsandskapets karaktär. I Kamar än kommer mängden småbiotoper i odingsandskapet troigen att minska, och därmed kommer mået för dessa inte nås. Förändringarna är dock svåra att föja då det inte finns några data över den totaa mängden. Det försvinner småbiotoper exempevis vid dispens från de reger som gäer i biotopskyddsområden, och iband genom iegat borttagande. Å andra sidan skapas nya småbiotoper i samband med exempevis anäggande av våtmarker, byggande av gärdsgårdar och haming av träd, aktiviteter som Länsstyresen anordnar kurser och rådgivning för. De största generea hoten mot småbiotoper är nedäggningen av jordbruksmark och ändrad markanvändning. Också mået för kuturbärande andskapseement, som devis berör samma objekt som mået för småbiotoper, bedöms som mycket svårt att nå. Det är också mycket svårt att föja upp, den enda indikatorn är för närvarande antaet andskapseement som brukare söker mijöersättning för att vårda inom ramen för Landsbygdsprogrammet. Mean 2001 och 2005 ökade antaet andskapseement ansutna ti mijöersättningen för varje år. En minskad ande brukare som söker sådant stöd förväntas dock i och med införandet av det nya Landsbygdsprogrammet 2007-2013, viket påverkar möjigheterna att bevara såvä småbiotoper som kuturbärande andskapseement. Exempevis är diken i åkerkanter angränsande ti skog, vika utgör en stor ande i Kamar än, inte ängre stödgrundande. Även sänkningen av ersättningen för brukningsvägar kan få en negativ påverkan på antaet brukare som söker åtagande för skötse av andskapseement. Genetiska resurser hos domesticerade växt- och djurarter. Senast år 2010 ska det nationea programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det ska finnas ett tiräckigt anta individer för att ångsiktigt säkerstäa bevarandet av inhemska hus djursraser i Sverige. Åtgärdsprogram för hotade arter och biotoper i odingsandskapet. Senast år 2006 ska åtgärdsprogram finnas och ha inetts för hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Arbetet med programmet för växtgenetiska resurser och bevarande av inhemska husdjursraser bedrivs främst på natione nivå, b a på Jordbruksverket och inom Programmet för Odad Mångfad (POM). Det bedöms som möjigt att nå mået inom tidsramen. Däremot nåddes inte mået om åtgärdsprogram för hotade vida arter i tid. I november 2006 skue det ha funnits 51 åtgärdsprogram för arter och naturtyper i änets odingsandskap, men endast 22 hade tagits fram. Exempe är program för fågearterna ängshök och kornknarr. 61

Lantbrukets ekonomibyggnader. Senast år 2005 ska ett program finnas för hur antbrukets kuturhistoriskt värdefua ekonomibyggnader kan tas ti vara. Ekonomibyggnader aternativ användning. För de övertaiga ekonomibyggnaderna ska det under 2004 presenteras exempe på aternativa användningar. Det regionaa mijömået för tivaratagande av värdefua ekonomibyggnader är identiskt med motsvarande nationea demå, medan mået för presentation av aternativa användningar är änseget. Riksantikvarieämbetet har utformat en strategi för hea andskapet där antbrukets kuturhistoriskt värdefua ekonomibyggnader är en de. Strategin är mycket övergripande och beskriver hur arbetet bör genomföras regionat, men inte i detaj vad som ska göras. Därför kan mået inte ses som uppfyt. Mået för presentation av aternativa användningar för ekonomibyggnader är uppnått, i och med att Länsstyresen i Kamar 2004 gav ut skriften Ladans ov. Hur påverkas vi? För många människor har ett öppet och varierat odingsandskap med väbevarade kuturmijöer stora affektionsvärden. Både ur ett sociat och ekonomiskt perspektiv är ett evande antbruk en grund för andra näringar, exempevis turism. Kamar äns odingsandskap har många unika värden från mijöer som tagna direkt ur Astrid Lindgrens berätteser i Småand ti värdsarvet södra Öands odingsandskap. Hur kan vi påverka? Köp närproducerad och ekoogisk mat! Om du har möjighet att sjäv vårda en bit av odingsandskapet, exempevis så en äng, håa några betande får, eer restaurera en gamma ekonomibyggnad: kontakta Länsstyresen för information om möjigheter ti ekonomiskt stöd! Turista hemmavid! Bo på antgård eer anita okaa aktörer på andsbygden för unika uppeveser! 62

GOD BEBYGGD MILJÖ Städer, tätorter och annan bebyggd mijö ska utgöra en god och häsosam ivsmijö samt medverka ti en god regiona och goba mijö. Natur- och kuturvärden ska tas ti vara och utveckas. Byggnader och anäggningar ska okaiseras och utformas på ett mijöanpassat sätt och så att en ångsiktigt god hushåning med mark, vatten och andra resurser främjas. Vad innebär mået? Enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) innebär mået i ett generationsperspektiv, d v s år 2020, b a: Den bebyggda mijön ger skönhetsuppeveser och trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder, arbetspatser, service och kutur så att aa människor ges möjighet ti ett rikt och utveckande iv och så att omfattningen av människors dagiga transporter kan minskas. Det kuturea, historiska och arkitektoniska arvet i form av byggnader och bebyggesemijöer samt patser och andskap med särskida värden värnas och utveckas. En ångsiktigt håbar bebyggesestruktur utveckas, både vid nyokaisering av byggnader, anäggningar och verksamheter och vid användning, förvatning och omvanding av befintig bebyggese. Boende- och fritidsmijön, samt så ångt möjigt arbetsmijön, uppfyer samhäets krav på gestatning, frihet från buer, tigång ti sojus, rent vatten och ren uft. Natur- och grönområden med närhet ti bebyggese och med god tigängighet värnas så att behovet av ek, rekreation, oka oding samt ett häsosamt okakimat kan tigodoses. Den bioogiska mångfaden bevaras och utveckas. Transporter och transportanäggningar okaiseras och utformas så att skadiga intrång i stads- eer kuturmijön begränsas och så att de inte utgör häso- och säkerhetsrisker eer i övrigt är störande för mijön. Mijöanpassade koektivtrafiksystem av god kvaitet finns tigängiga och förutsättning- arna för säker gång- och cyketrafik är goda. Människor utsätts inte för skadiga uftföroreningar, buerstörningar, skadiga radonhater eer andra oacceptaba häso- eer säkerhetsrisker. Mark- och vattenområden är fria från gifter, skadiga ämnen och andra föroreningar. Användningen av energi, vatten och andra naturresurser sker på ett effektivt, resursbesparande och mijöanpassat sätt för att på sikt minska och främst förnybara energikäor används. Andeen förnybar energi har ökat och ska på sikt svara för den huvudsakiga energitiförsen. Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmateria inte kan komma i fråga med hänsyn ti användningsområdet. Naturgrusavagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och för natur- och kuturandskapet bevaras. Den totaa mängden avfa och avfaets farighet minskar. Avfa och restprodukter sorteras så att de kan behandas efter sina egenskaper och återföras i kretsoppet i ett baanserat samspe mean bebyggesen och dess omgivning. 63

Utsikt mot Varvshomen, Kamar. Foto: Therese Säfström. Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Det samade mået God bebyggd mijö är brett, och omfattar många skida aspekter av boende- och ivsmijön. Det är osäkert om aa regionaa mijömå kan nås inom utsatt tid, men det bedöms att arbetet har kommit en bra bit på väg. Dagens ivssti och konsumtionsmönster gör att det bedöms som svårt att nå mået att de totaa avfasmängderna inte ska öka. Det påverkar också möjigheten att nå måen för återvinning av vårt hushåsavfa. Måen som rör bevarande av kuturhistoriska värden bir svåra att nå. När det gäer häsosamma byggnader med fungerande ventiation och godkänd radonhat kan mået troigen nås i skoor/daghem samt i kommunens och amännyttans fastigheter, men däremot inte i småhus och privata fastighetsägares hus. Det finns dock fera regionaa mijömå som har goda utsikter att nås. Generet ökar medvetenheten hos kommunerna om att god fysisk panering är förebyggande mijövård och behövs för en ångsiktigt håbar utvecking. De kommunaa översiktspanerna innehåer därför at mer strategiska och ångsiktiga stäningstagande för samhäsbyggandet. Det gäer b a mijöanpassade transporter, behovet av grönska och buerfria rekreationsområden och tivaratagande av energieffektiva och förnybara bränsen. Både när det gäer hushåning med naturgrus och omstäningen ti förnyesebara energikäor, exempevis utbyggnad av vindkraft, igger Kamar än ångt fram ur ett nationet perspektiv. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? God bebyggd mijö-strategi. Senast 2005 har kommunerna påbörjat arbetet med en God bebyggd mijöstrategi (GBM-strategi) som innehåer stäningstagande ti de fyra strecksatserna i det nationea demået: 64

- hur ett varierat utbud av bostäder, arbetspatser, service och kutur kan åstadkommas så att transport behovet minskar och förutsättningarna för mijöanpassade och resurssnåa transporter förbättras, - hur kuturhistoriska och estetiska värden ska tas ti vara och utveckas, - hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utveckas för såvä natur- och kuturmijö- som friuftsändamå, samt hur andeen hårdgjord yta i dessa mijöer fortsatt begränsas. - hur energianvändningen ska effektiviseras, för att på sikt minskas, hur förnybara energiresurser ska tas ti vara och hur utbyggnad av produktionsanäggningar för fjärrvärme, soenergi, biobränse och vindkraft ska främjas. - GBM-strategin är kar senast 2010 och arbetas successivt in i de kommunaa översiktspanerna. Det regionaa mijömået bygger på ett motsvarande nationet demå, men innebär en konkretisering eftersom det föreskriver att det är kommunerna som ska ta fram strategier. Kamar än är ett gesbygdsän med fera reativt små kommuner med ågt expoateringstryck, och där är behovet av ett paneringsunderag som GBM-strategin iband inte påtagigt. De mindre kommunerna har överag också mindre resurser för hantering av paneringsfrågor. Kommuner med större tätorter har ett högre expoateringstryck viket skapar större behov av paneringsunderag och paneringsresurser. Andeen kommuner i änet som har antagit eer arbetar med att ta fram strategier i enighet med de fyra strecksatserna i mået ökar. Samtiga har omarbetat eer håer på att omarbeta sina översiktpaner, viket gör att behovet av strategiska stäningstaganden tydigt framkommer. Det bedöms att medvetenheten om mijömåen samt vikten av en aktue och strategisk översiktspan har ökat under de senaste åren. För att det regionaa mijömået ska nås krävs ändå att paneringsfrågor prioriteras ytterigare inom kommunerna så att kompetens kan tiföras för att driva arbetet vidare-. Mijömået kräver ett tvärsektoriet arbetssätt och omfattande samordning, viket är tidskrävande i början men kan ge betydande effektivitetsvinster på sikt. Arkitektur och byggnadsvård. Öka intresset för och höja kunskapsnivån om god arkitektur och byggnadsvård (årta för måuppfyese 2010). Det regionaa mået är änseget. Mået är svårbedömt men Länsstyresen gör en genere bedömning att intresset för design och arkitektur samt byggnadsvård ökar i änet på samma sätt som i övriga Sverige. Ökat intresse medför indirekt ökad kunskap. Medvetenheten om att bevara kuturhistoriskt värdefua byggnader syns b a i mängden överkagandeärenden mot byggov och i intresset att behåa exteriörer vid ändrad användning eer renovering av hus. Medvetenheten finns också vid byggande av offentiga byggnader - ett exempe är Konstmuseet i Kamar. Vindkraftspoicy. Senast år 2005 har berörda kommuner behandat vindkraftokaisering i sina översiktspaner. B a med utgångspunkt från dessa ska en and- respektive havsbaserad vindkraftspoicy för hea änet vara framme senast 2007. Energianvändning i byggnader. Mijöbeastningen från energianvändningen i bostäder och okaer minskar och är ägre år 2010 än år 1995. Detta ska b a ske genom att den totaa energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt att andeen energi från förnybara energikäor ökar. 65

Förnyesebara energiresurser. Verka för att successivt föra in mer förnyesebara energiresurser som t ex so, vind och biobränse. De regionaa mijömåen för vindkraft och en övergång ti förnyesebara energiresurser är äns- egna. Mået för energianvändning i bostäder är identiskt med motsvarande nationea demå. Frågan om okaisering av vindkraft har yfts in i översiktspanerna i samband med att dessa har omarbetats. Kommunerna med bra vindförutsättningar har aktivt detagit i arbetet med att ta fram okaiseringsutredningar för specifika områden. Från 2003 ti 2006 har Länsstyresen tagit fram oika paneringsunderag för vindkraft tis havs och på and. Regionförbundet arbetar aktivt med stöd ti kommunerna, expoatörerna och ebranschen. Under 2007 ska en vindkraftpoicy för Öand vara färdig. Arbetet sker i samarbete mean berörda kommuner, Länsstyresen, Regionförbundet och andra intressenter verksamhetsutövare, intresseorganisationer, eboag etc. Arbetet med en vindkraftspoicy för fastandet bedöms komma igång under 2008. I änet sker en övergång från e- och ojeuppvärmning ti biobränsebaserad uppvärmning. Utbyggnad av biobränseedade fjärr- och närvärmeverk har skett och sker i många tätorter. I Mönsterås används exempevis överskottsenergi från bruket för att värma upp bostäder. Det bedöms att utveckingen gör att det regionaa mijömået för minskad mijöbeastning från energianvändning i bostäder mean 1995 och 2010 ska kunna nås. B a tack vare de här satsningarna på biobränsen och vindkraft bedöms det att också det regionaa mijömået om att verka för förnyesebara energiresurser än så änge kan bedömas vara uppfyt, även om det är svårt att föja upp eftersom det saknar exakta månivåer. Kuturhistoriskt värdefu bebyggese. Bebyggesens kuturhistoriska värden ska senast år 2010 vara identifierade och ha en ångsiktigt håbar förvatning. Kuturhistoriskt värdefu bebyggese strategi. År 2005 ska en strategi finnas för inventering och identifiering av den kuturhistoriskt värdefua bebyggesen i Kamar än. Det första regionaa mijömået för kuturhistoriskt värdefu bebyggese är identiskt med motsvarande nationet demå. Det andra är änseget och specificerar hur det första ska nås. Det bedöms mycket svårt att nå det regionaa mijömået för identifiering av kuturhistoriska värden i bebyggese. Kunskapsunderaget var atför bristfäigt och de riktade meden för små för att en användbar strategi för inventering av den kuturhistoriskt värdefua bebyggesen i änet skue kunna tas fram ti 2005. Ett tiräckigt kunskapsunderag är nödvändigt för att säkerstäa ångsiktigt håbar förvatning. Buer vägtrafik. Antaet människor som utsätts för trafikbuerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen stät sig bakom för buer i bostäder ska ha minskat med 5 procentenheter år 2010 jämfört med år 1998. Mået är identiskt med motsvarande nationea demå. De människor i Kamar än som störs av trafikbuer bor huvudsakigen i hus som sedan änge igger inti trafikeder. Vid anäggande av nya vägar och bostäder har det i de festa fa gått att förhindra att buermijön bir oacceptabe. Såedes är det ädre buriga mijöer som behöver 66

åtgärdas genom buervaar, dämpande fönster, annan okaanvändning eer omdirigering av trafiken. Sådana åtgärder har utförts och kommer att utföras i begränsad omfattning i Kamar än fram ti 2010. Det bedöms som troigt att det regionaa mijömået nås, även om någon kartäggning inte har gjorts. Uttag av naturgrus. År 2010 ska uttaget av naturgrus i Kamar än vara högst 390 000 ton per år. Mået är en regiona anpassning av ett motsvarande nationet demå. Mået är redan uppnått och det finns inga indikationer på att uttaget av naturgruset kommer att öka igen. Det bedöms att minskningen kommer att fortsätta, dock utpanande. Det är viktigt att hushåa med naturgrus eftersom det är ändig resurs som endast nybidas under istider. Grundvatten bidas och agras i naturgrus, och därför finns det skarpa koppingar mean mået för hushåning av naturgrus och mijökvaitetsmået Grundvatten av god kvaitet. 2000000 1600000 1200000 800000 Uttag i ton Gräns enigt mijömå 400000 0 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Uttag av naturgrus i Kamar än (anta ton) mean 1993 och 2005. Nivån i det regionaa mået är nådd. Käa: Länsstyresen Minskning av avfasmängder resurser tas tivara. Den totaa mängden genererat avfa ska inte öka och den resurs som avfa utgör ska tas ti vara i så hög grad som möjigt samtidigt som påverkan på och risker för häsa och mijö minimeras: - Mängden deponerat avfa exkusive gruvavfa ska minska med minst 50 procent ti år 2005 räknat från 1994 års nivå - Senast år 2010 ska minst 50 procent av hushåsavfaet återvinnas genom materiaåtervinning, inkusive bioogisk behanding - Senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfaet från hushå, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom bioogisk behanding. Mået avser käsorterat matavfa ti såvä hemkompostering som centra behanding - Senast år 2010 ska matavfa och därmed jämförigt avfa från ivsmedesindustrier m.m. återvinnas genom bioogisk behanding. Mået avser sådant avfa som förekommer utan att vara bandat med annat avfa och är av en sådan kvaitet att det är ämpigt att efter behanding återföra ti växtoding - Senast år 2015 ska minst 60 % av fosforföreningarna i avopp återföras ti produktiv mark, varav minst häften bör återföras ti åkermark. 67

Det regionaa mijömået är identiskt med motsvarande nationet demå. Måsättningen att de totaa avfasmängderna inte ska öka kommer sannoikt inte att nås, eftersom det skue krävas kraftfua åtgärder i samband med produktion och konsumtion av varor. Deponeringen av hushåsavfa i änet har minskat med 95 % mean 1994 och 2005, viket är mer än på natione nivå. För deponeringen av övrigt avfa saknas dataunderag. Styrmede som har bidragit ti minskningen är deponiskatten och förbud mot att deponera organiskt avfa. När det gäer hushåsavfa år 2005 åg återvinningen för gas, past, meta, papper och kartong i Kamar än nära eer något över genomsnittsnivån för Sverige. För wepapp åg nivån något under riksgenomsnittet. Den exakta utveckingen varierar mean oika avfassag men en genomgående trend är att mer och mer samas in för återvinning, med undantag för papper och kartong. En av änets kommuner, Torsås, samar in matavfa separat och i Kamar finns en biogasanäggning som tar emot och behandar avfa från b a ivsmedeindustrin. Möjigheterna ti en utbyggnad undersöks. Det är dock osäkert hur mycket matavfa som tas om hand i änet som hehet. Mängden återförd fosfor ur avopp ti produktiv mark är osäker, men troigen är det ännu ångt kvar ti måsättningen. Användningen av avoppssam för jordtiverkning respektive gödsing av energiskog ökar dock. 45 35 Meta 25 Papper/kartong Gas Past 15 Wepapp 5-5 2001 2002 2003 2004 2005 Återvinning av oika avfassag (kg per person) i Kamar än 2001-2005. Käa: Förpacknings- och Tidningsinsamingen. Byggnaders påverkan på häsan. År 2020 ska byggnader och deras egenskaper inte påverka häsan negativt. Därför ska det säkerstäas att: - samtiga byggnader där människor vistas ofta eer under ängre tid senast år 2015 har en doku menterat fungerande ventiation, radonhaten i aa skoor och förskoor år 2010 är ägre än 200 Bq/m³ uft, radonhaten i aa bostäder år 2020 är ägre än 200 Bq/m³ uft. Det regionaa mijömået med motsvarande nationea demå. 68

Den obigatoriska ventiationskontroen i kommunaa och statiga byggnader säkerstäer att mået kommer att nås för dessa. Men det finns inget motsvarande styrmede för privata fastighetsägarna. Det är därför osäkert i viken utsträckning privata byggnader har tiräckigt god ventiation. Inventeringar av radon i uft har påbörjats eer sutförts i 11 av änets 12 kommuner. Resutaten visar att radonhaten varierar mycket beroende på var fastigheterna är beägna, b a beroende på hur mycket bottad berggrund som finns i ett område. Det finns skä att anta att haterna igger över gränsvärdet i mået på vissa hå i änet, men det saknas tvingande styrmede för att kunna åtgärda detta. Särskit när det gäer ferbostadshus finns det behov av fer styrmede än agstiftningen i Mijöbaken, inte minst ekonomiska. För att få en bättre överbick bör kommunerna få tigång ti mätresutat också från fastigheter som de sjäva inte är ansvariga för att mäta radonhaten i. När det gäer småhus kan energidekarationen bi ett bra instrument, även om det är osäkert om den räcker. Energidekarationen innebär att det kommer att bi krav på att redovisa energianvändning och inomhusmijö, b a om radonmätningar har genomförts, vid försäjning av småhus 2009. Det ger en möjighet att skapa en bättre inomhusmijö och sänka energikostnaderna, eftersom det går att se vika åtgärder som är mest önsamma att göra för att minska energiförbrukningen. Hur påverkas vi? Människans ivskvaitet påverkas naturigtvis på ett mycket påtagigt sätt av hennes boendemijö. Påverkan kan vara både fysisk och psykisk och berör många aspekter. Långa avstånd ti service och arbete, otrygghet, otrivsamma mijöer, buer och uftföroreningar är aa probem som kan avhjäpas med en god panering, viket både gynnar människors häsa och mijön. För att i så hög grad som möjigt kunna ge kommande generationer samma förutsättningar som dagens är hushåning med naturresurser och energi genom sparsamt uttag och återvinning mycket viktigt. På ängre sikt är det också en förutsättning för en håbar ekonomi. Hur kan vi påverka? Sortera avfaet! Använd mijöväniga materia när du bygger! Lämna synpunkter på kommunernas samhäspanering (översikts- och detajpaner), så att din boendemijö bir så bra som möjigt! Om du misstänker att inomhusuften är dåig hemma eer på arbetspatsen: kontakta fastighetsägaren! 69

ETT RIKT VÄXT- OCH DJURLIV Den bioogiska mångfaden ska bevaras och nyttjas på ett håbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas ivsmijöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna forteva i ångsiktigt ivskraftiga bestånd med tiräckig genetisk variation. Människor ska ha tigång ti en god natur- och kuturmijö med rik bioogisk mångfad, som grund för häsa, ivskvaitet och väfärd. Vad innebär mået? I ett generationsperspektiv, d v s år 2020, innebär mået enigt regeringens proposition Svenska mijömå demå och åtgärdsstrategier (2000/01:130) b a: Samhäets insatser för att bevara den bioogiska mångfaden bedrivs med ett andskaps- perspektiv på förvatningen av ekosystemen. Ekosystemens buffertförmåga bibehås, dvs. förmågan att kara av förändringar och vidareutveckas, så att de kan vara fortsatt produktiva och everera varor och tjänster. Landskapet, sjöar och hav är så beskaffat att arter har sina ivsmijöer och spridningsvägar säkerstäda. Det finns tiräckigt med ivsmijöer så att ångsiktigt ivskraftiga popuationer av arter bibehås (gynnsam bevarandestatus). I områden där viktiga naturtyper skadats restaureras sådana så att förutsättningarna för den bioogiska mångfaden väsentigt förbättras. Det kan ti exempe handa om naturtyper som generet har minskat kraftigt i yta och utbredning, som fått sina kvaiteter som ivs- mijö generet utarmad, som hyser en stor mångfad av arter eer som hyser genetiskt särprägade bestånd av arter. Arterna är spridda inom b a sina naturiga utbredningsområden i andet så att genetisk variation inom och mean popuationer är tiräckig. Främmande arter eer genetiskt modifierade organismer som kan hota människors häsa eer hota eer utarma bioogisk mångfad i Sverige introduceras inte. Den bioogiska mångfaden upprätthås i första hand genom en kombination av håbart nyttjande av bioogiska resurser, bevarande av arter och deras ivsmijöer samt åtgärder för att minimera beastningen av föroreningar och genom att begränsa kimatpåverkan. Arter som nyttjas ti exempe genom jakt och fiske förvatas så att de ångsiktigt kan nyttjas som en förnyesebar resurs, och så att ekosystemens strukturer och funktioner inte påverkas. Människor har tigång ti natur- och kuturmijöer med ett rikt växt- och djuriv, så att det bidrar ti en god fokhäsa. Det bioogiska kuturarvet förvatas så att viktiga natur- och kuturvärden består. Samhäet och dess medborgare har en bred kunskap om och förståese för vikten av bioo gisk mångfad. Traditione och oka kunskap om bioogisk mångfad och dess nyttjande bevaras och används när så är ämpigt. Sverige detar aktivt i det internationea mijösamarbetet för att bevara bioogisk mångfad. 70

Långbensgrodan har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den förekommer endast på några okaeri Skåne, Bekinge och Kamar än (främst på Öand). Ett åtgärdsprogram för att skydda den håer på att tas fram. Foto: Martin Lageröf. Når vi mijökvaitetsmået i Kamar än? Mået bedöms vara mycket svårt att nå. För att kara det krävs stora förändringar av andskapet, och vissa mijöer har minskat och försämrats så mycket att det är osäkert om deras växt- och djuriv går att rädda. Det finns i dagsäget för ite evnadsmijöer som såtterängar, gamma skog, gama träd och död ved i andskapet för att många arter ska kunna kara sig på sikt. Nedäggning av antbruk i skogs- och meanbygden medför igenväxning av öppna marker viket motverkar bioogisk mångfad. Fragmentering, d v s att arters ivsmijö styckas upp av exempevis vägar eer bebyggese, är betydande i både skogs- och odingsandskapet. Utökade riktade mede för restaureringar av mijöer som hyser hotade arter behövs. Når vi de regionaa mijömåen i Kamar än? Hejdad förust av bioogisk mångfad. Senast år 2010 ska förusten av bioogisk mångfad inom Kamar än vara hejdad. Minskad ande hotade arter. År 2015 ska bevarandestatusen för hotade arter i andet ha förbättrats så att andeen bedömda arter som kassificeras som hotade har minskat med minst 30 procent jämfört med år 2000, och utan att andeen försvunna arter har ökat. Håbart nyttjande. Senast år 2007 ska det finnas metoder för att föja upp att bioogisk mångfad och bioogiska resurser såvä på and som i vatten nyttjas på ett hå bart sätt. Senast år 2010 ska bioogisk mångfad och bioogiska resurser såvä på and som i vatten nyttjas på ett håbart sätt så att bioogisk mångfad upprätthås på andskapsnivå. Det första regionaa mået är en direkt anpassning av motsvarande nationea demå. Övriga två må har identiska motsvarigheter på natione nivå. Samtiga regionaa mijömå bedöms vara mycket svåra att nå. Härvidag är bedömningen av äget i Kamar än mer pessimistiskt än för andet som hehet. Försämringarna i många arters ivsmijö bedöms ha gått så ångt att det inte går att hejda förusterna av bioogisk mångfad 71