Ett magasin om dans i Västra Götaland # 2 2008

Ett magasin om dans i Västra Götaland # 2 2008 De får Einstein att dansa Möt Gun Lund och Monica Sand P.A.R.T.S. Avgångseleven Robin Jonsson berättar I bygdegård och sporthall Tio år med dans på Regionteater Väst B-Boys och B-girls, HipHop och House Om Streetdansens rötter Med Butoh i Sydafrika

Mellan myonerna och Mellerud Möten är ett genomgående tema i detta nummer. Dansens möten med så olika områden som naturvetenskap, vård och omsorg, skola och kulturarv. Koreografen Gun Lund som länge arbetat med att visualisera och danssätta fysikens abstrakta dimensioner är nu åter aktuell med föreställningen Myon-spin och Cabaret Einstein. I AIRIS-projekten tar danskonsten steget ut på vanliga arbetsplatser och initierar nya tankegångar. Danskonsten skuttar ofta utanför nationsgränsen. Talat Samawi är en idog förmedlare av svensk konst och kultur. Scenen Atalante blev genom Talats medverkan inbjuden till en kulturfestival i Marrakech och besöket har resulterat i ett utbyte och samarbete med marockanska konstnärer. I Göteborg levandegör danskonstnärer kulturarvet för skolelever. Se Dans bad Ami Skånberg Dahlstedt att berätta om sina erfarenheter från Japandalen i Botaniska trädgården. Väl mött och trevlig läsning! Göteborg i september 2008 Katarina Hultin & Eva Persson Danskonsulenter, Konst- och kulturutveckling Västra Götalandsregionen Konst- och kulturutveckling är en resurs för kulturen i Västra Götaland och arbetar tillsammans med andra kulturaktörer för att stärka och utveckla kulturlivet i regionen. Innehåll Nummer 2 2008 3 De får Einstein att dansa Gun Lund och Monica Sand om att göra danskonst av partikelfysik 7 Ulf Gadd Ett minnesporträtt 8 notiser 9 hallå där Katarina Kjörling, Kulturbruket på Dal! 10 P.A.R.T.S. i Bryssel en tuff och annorlunda utbildning Avgångselev Robin Jonsson om studierna och framtiden 12 De bjuder upp på din arbetstid I AIRIS möts danskonst och arbetsplats 14 Danssommaren 2008 15 Mer japanskt än Japan Lära med danskonst Skolelever lär om kulturarvet genom dans 16 Tio år med dansensemblen vid Regionteater Väst 18 vem gör vad i dansvärlden 20 vem är vem i dansvärlden & notiser 21 resebrev Skogspunk i Ponderosa Anna Westberg och Lisa Larsdotter Petersson i Tyskland 22 divertissement 23 Svensk butohdansare på gästspel i Sydafrika Caroline Lundblad, Frauke, om projektet VOID 24 hallå där Kicki Jaballah, dansambassadör i Vara! 25 resebrev Atalante i Marrakech 26 Vad är streetdance? Streetdansaren K Sun reder ut begreppen 28 Hon utmanar gränserna Möt Iki Magnusson grundare av Fittcrew Breaking omslagsbild Crop, The Wylds Park i Johannesburg, Sydafrika, sommaren 2008. Frauke, Caroline Lundblad. Foto: Christo Doherty. Läs mer om Frauke på sid: 23. Förutom redaktionsrådet medverkar följande skribenter i detta nummer: Marie Branner, frilansjournalist, Lis Hellström Sveningson, danskritiker och kulturskribent, Jon Liinason, kulturkoordinator, Skådebanan, Ami Skånberg Dahlstedt, koreograf och dansare, Marie Jönsson, producent, Regionteater Väst, Anna Westberg, dansare, Oscar Eriksson, kulturproducent, Uncas Rydén, musiker och skribent, K.Sun, dansare och projektledare SE DANS är ett magasin om dans som konstform i Västra Götaland och utkommer med två nummer per år. Det första numret kom år 2007. SE DANS ges ut av Konst- och kulturutveckling i Västra Götalandsregionen. Nästa nummer utkommer i mars 2009. Manusstopp: 1 februari 2009. Vi tar ej ansvar för obeställt material. prenumeration Prenumerera på SE DANS gratis! www.vgregion.se/danskonsulenterna redaktör Katarina Hultin, danskonsulent, Konst- och kulturutveckling Västra Götalandsregionen tel: 031-705 17 04 katarina.hultin@vgregion.se postadress SE DANS Konst- och kulturutveckling Regionens Hus, 405 44 Göteborg ansvarig utgivare Henrik Martén, Konst- och kulturutveckling Västra Götalandsregionen redaktionsråd Anna Franséhn, Danscentrum Väst anna.fransehn@danscentrum.se Eva Persson, danskonsulent, Västra Götalandsregionen eva.m.persson@vgregion.se Christina Bjerkander, pressansvarig, GöteborgsOperan christina.bjerkander@opera.se Maria Rudbo, danskonsulent, Göteborg Stad maria.rudbo@kultur.goteborg.se Sarah Melin, Danskontoret, Västra Götalandsregionen sarah.melin@vgregion.se grafisk form Björn S Eriksson bjorn.eriksson@natverkstan.net tryck Sandstens Tryckeri AB, Västra Frölunda, 2008 www.konstochkultur.vgregion.se 2

Myon-spin i Sörgårdsskolans entréhall, Mölndal, 2006. Foto Lars Persson. De får Einstein att dansa Att försöka förstå världen vi lever i. Där rummet och rörelsen är några basala byggstenar. Möt danskonstnären Gun Lund och konstnären Monica Sand i ett samtal om vetenskap och danskonst, vänskap, samarbete och lust. text: marie branner En leksaksrobot dansar med knyckiga rörelser på golvet. Den tillhör en kommande föreställning, tillsammans står vi skrattande och tittar på robotens allt mer batteritrötta moves. Lokalen heter 240 kubik och är Gun Lunds och sambon Lars Perssons»experimentverkstad«i Klippan. Utanför hänger Älvsborgsbron mintgrön i sensommarhimlen. Monica Sand, konstnär och snart nybakad doktor vid Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan KTH i Stockholm, går runt och jämför rummen. Jämför med hur det såg ut när detta var hennes ateljé. Ingen sentimentalitet. Det känns fortfarande lite som om jag är kvar här eftersom Gun har tagit över. Monica Sand och Gun Lund har samarbetat i en rad projekt bland annat om tyngdlöshet och gravitation, om rymdforskningens förändrade bild av vår mänskliga tillvaro, de har satt dansare i en gunga under Älvsborgsbron och

experimenterat med tyngdlös dans. Det mest kända projektet är Fysikens Rum på KTH 1999 för vilket Gun skapade dansföreställningen Myon-spin. Men det är omöjligt att reda ut var de träffades allra första gången. Däremot vet de exakt när det sa pang. Under en tågresa mellan Göteborg och Stockholm 1998. Gun Lund var på väg till Uppsala för att delta i ett projekt på institutionen för astronomi. Vi konstnärer skulle få studenterna att begripa det omöjliga, som svarta hål och krökta rum, säger Gun Lund. Monica Sand höll på att förbereda den myon-registrerande skulptur som sedan ingick i Fysikens Rum. Hela tågresan pratade de. Bådas fascination över gränsöverskridande, att se på konst som ett slags forskningsprojekt, den gemensamma tanken om rum och rörelse: att ett rum förändras omedelbart när en människa rör sig i det gjorde att de länkades samman. Och de har fortsatt att prata. Har en unik vänrelation, helt baserad på lusten till arbetet och utan privata trösklar landar de direkt i konstnärliga frågor. Har jag någonsin frågat dig hur du mår, säger Gun Lund och båda skrattar länge. De kompletterar varandra. Där Gun Lysingar och nattflyn utomhus i privat trädgård, Särö, 2007. Foto Lars Persson. beskriver sig själv som»en som puttar omkring flera olika saker samtidigt«, är Monica en resolut en-sak-i-taget-görare. Båda vågar tänka stort. Genomföra stort. Kan ta plats. Deras inre motorer drivs av nyfikenhet: att ta reda på mer, förstå lite till. Gun Lund har tillsammans med sambon Lars Persson tagit en masterexamen i Art and Technology vid Chalmers där Monica Sand är hedersdoktor. Vad hos varandra går ni igång på? Att vi båda vill använda naturvetenskap som ett kulturellt och rumsligt uttryck. Jag har jobbat med dansare sedan jag gick på Konst industriskolan och är en rumsmänniska. Det finns en bild av rummet som en statisk behållare för rörelse, en bild jag alltid velat förändra, säger Monica Sand. Hon bokade in Gun Lund till Arkitekturskolan där studenterna fick lära sig att gå i ett rum. De misstänksamma studenterna blev eld och lågor. Gick ut i nysnön och gjorde figurer. Alla människor ändrar rummet när de går i det. Men en dansare vet om hon gör det. Allt föds med ett steg, säger Gun Lund som gjort samma sak på Chalmers, låtit studenterna»stå som prickarna på en klänning«. Det funkar alla har en relation till den bilden. Vi vill ju bo i bra hus. Vet inte de blivande arkitekterna hur det är att gå runt i ett hus så kommer de inte att kunna rita ett bra hus. Gun Lund anses idag som en av Sveriges främsta koreografer och har ständigt arbetat med mötet mellan konst och vetenskap. Vad är det som fascinerar i vetenskapen, i exempelvis myoner, dessa kortlivade partiklar som skapas när kosmisk strålning krockar med atmosfären? Att förstå världen, de betingelser vi människor lever i. Jag har aldrig tyckt att något varit meningslöst att lära sig, säger Gun Lund. Hon beskriver sig skrattande som långsam i sin utveckling. Som ung en snäll och duktig flicka som tuggade i sig läxorna. Ingen revolution vilket innebar att allt fick»utvecklas om«som vuxen. Hon har en djup respekt för lärandet, minns hur mamman satt och gjorde dotterns mattetal på nätterna eftersom mamman inte haft möjligheten att studera vidare. En kristendomslärare på gymnasiet satte spår. En dag förklarade han innehållet i Döda Havsrullarna. När han var klar sa han:»och så finns det sju förklaringar till«. Där förstod jag vad vetenskap var! Det är det jag gräver i, hur vi förhåller oss till omgivningen, hur våra sinnen fungerar, vad den nya tekniken gör med oss och hur kosmisk strålning är en del av vår värld trots att de inte lämnar några synliga spår så kanske de påverkar oss. Monica Sand nickar. Vi kan ha ett vetenskapligt perspektiv på konst och på danskonst. Det är alla frågor som förenar oss, att världen inte bara går att mäta och räkna ut. Och förutsättningarna liknar varandra: ta till exempel ett labb. Det är ett rum som forskaren måste organisera, alltså ett slags scenrum. Och du Gun har ju jobbat massor både i scenrum och i gatumiljö. Ja, och det är så komiskt att det ena anses fint och det andra kan väcka oerhörda känslor,

Kokonger, Röda Sten i Göteborg, 2004. Foto: Robert Nilsson. Bilder från samtalet. På fotot till vänster: Gun Lund, Marie Branner och Monica Sand. Foto: Björn S Eriksson. gun om monica: Hon är en intelligent, strukturerad arbetsmyra. När vi träffas kan vi inte sluta prata, hon gör mig entusiastisk. Monica är jordnära, konkret och rak. monica om gun: Hon är inspirerande, rolig och intelligent. Till skillnad från mig är hon simultan, jag måste göra en sak i taget. Gun ger mig oerhörd lust att genomföra saker.

nåbar. Som i I Gudars skymning:»titta det går folk över en klippa, en siluett mot en himmel«sedan kommer alla mina tankar om kvinnor i Bohuslän och nästa och nästa nivå men den första kan räcka, säger Gun Lund. Jag tycker att vi snarare är motsatsen till finkultur. Tilltalet är tvärtom: om inte publiken kommer till oss så kommer vi till dem, säger Monica Sand som blev publikt nersprungen med sin gunginstallation på Skulpturens Hus för några år sedan. I Gudars skymning, Vadholmen Kungälv, 1989. Foto: Mic Calvert. till och med aggressiva, säger Gun Lund som haft dansare på gatorna under en valrörelse, på hustak och på bohuslänska klippor i hennes kanske mest kända dansverk I Gudars skymning. Monica Sand och Gun Lund är otroligt verbala. Orden flyger. En delförklaring är att båda är pedagoger från början: Gun jobbade i 15 år som gymnastikdirektör. Dans var något hon inte trodde hon kunde leva på. Monica har jobbat som mellanstadielärare och undervisat på Arkitekturskolan under sitt avhandlingsarbete. Det finns en pedagogisk vilja hos oss båda, att berätta, att undervisa, vi frågar oss ständigt»varför gör vi så här?«, säger Monica Sand. Båda är tacksamma för att de har gjort annat, inte heller växt upp i familjer där kultur varit någonting självklart. Jag tror att många dansare vuxit upp och enbart levt inom dansen. Därför funderar de inte på detta varför, vad man vill berätta och varför, säger Gun Lund och ilsknar till rejält när vi kommer in på vad som anses vara finkultur. Det som kräver någon form av insats från en åskådare stämplas lätt som finkultur av kulturbyråkrater. Kultur är allt som vi har med oss i bagaget och som ska fortsätta att finnas. Konst är det som säger»varför då?«. Ett konstverk har ju många nivåer men den första nivån måste vara Både Gun Lund och Monica Sand har fullt upp. Monica ska strax lägga fram sin avhandling, vill sedan hitta ett sätt att fortsätta arbeta med konstnärlig forskning. Gun är mitt uppe i förberedelserna att fira 30-årsjubileum som danskonstnär och tio år med E=mc 2 Danskonst med Cabaret Einstein: föreläsningar, föreställningar och video-installationer på 24 kvadrat. Av alla projektidéer de har brukar majoriteten genomföras. Men en stor finns kvar: Att skapa en akademi, ett centrum för konst och vetenskap. Båda sitter tysta länge när jag frågar om rädslan att lusten ska ta slut. Ingen gnags av den rädslan. Lusten att påverka och göra avtryck på tillvaron tar aldrig slut, säger Monica Sand. Fakta om Gun Lund namn: Gun Lund yrke: Danskonstnär, driver bland annat ensemblen E=mc 2 Danskonst och gästspelsscenen 24 kvadrat aktuell: Nypremiär av Myon-spin på Sörgårdsskolan 5 november, Cabaret Einstein 26/9 6/12 bor: Villa i Göteborg född: 1943 familj: Sambon, medproducenten och läkaren Lars Persson, fyra barn och fem barnbarn och... ska dansa eget solo i Cabaret Einstein-programmet, baserat enbart på rörelser från sjukgymnastiken efter en höftledsoperation Myon-spin Koreografi: Gun Lund Skulptur: Monica Sand. Musik: Marie Samuelsson. E=mc 2 Danskonst En föreställning om myonernas korta liv som utsträcker tiden och samtidigt bevisar Einsteins teorier. Föreställningnen följs av en föreläsning i fysik, matematik eller konst olika för varje kväll. Sörgårdsskolan, Mölndal 8/11 20/11 Cabaret Einstein Blandade danskvällar på scenen 24 kvadrat, seminarier om danskonst, arkitektur musik och politik. 24 kvadrat samt 240 kubik, Göteborg. 26/9 6/12 www.24kvadrat.nu www.emc2dance.com Fakta om Monica Sand namn: Monica Sand yrke: Konstnär aktuell: Doktorand i arkitektur vid KTH. Disputerar i september, avhandlingen heter Konsten att gunga experiment som aktiverar mellanrum och handlar om samhällets icke-kontrollerade platser bor: Lägenhet i Solna född: 1958 familj: Make som är partikelfysiker, fyra barn, och... var den första konstnären som fick ett stipendium från Naturvetenskapliga forskningsrådet

Mannen som gjorde dansunder i Göteborg Danslivet i Västsverige hade inte varit vad det är idag utan Ulf Gadd. Kulturdebatten i landet hade saknat en välformulerad röst med sälta från väst. På 1970-talet lärde sig alla, även de som aldrig intresserat sig för dans, att det var på Storan i Göteborg det hände saker. Budet från Bali om Ulf Gadds oväntade bortgång i juni berörde därför många, långt utanför dansens innersta krets. Ulf Gadd fick sin tidiga dansutbildning på Stora Teaterns balettelevskola. Och på Storan inledde han sin framgångsrika dansarkarriär. Han gick vidare till Operan i Stockholm och sedan till New York. 1968 återvände han till Göteborg. Här debuterade han också som koreograf med Ebb och flod (1969). Men genombrottet som koreograf var Den mirakulöse mandarinen (1970), som förde honom ut i världen igen. utgick från dansens egen historia och gjorde Göteborg till en dansstad. 1988 lämnade Ulf Gadd Storan för Bali. Men han var ständigt efterlängtad i sin hemstad och. återkomsten som balettchef på GöteborgsOperan 1996 blev en triumf. Än en gång vitaliserade han repertoaren med det svenska dansarvet och verk av Birgit Cullberg, Ivo Cramér och Mats Ek kombinerat med framtidstro. Den färgsprakande uppsättningen av Bhima, vindarnas son ljöd starkt av erfarenheterna från Bali. 1999 valde Ulf Gadd slutgiltigt livet där. Ett seminarium om klassisk balinesisk dans vid Dans- och teaterfestivalen 1996, gav en aning om varför. När Ulf Gadd där iklädde sig en klassisk roll gav han ett storartat prov på förvandlingens magi och dans i det outgrundliga livets tjänst. Till Storan återkom han 1972 som dansare och koreograf. När Elsa Marianne von Rosen avgick som balettchef efterträdde han henne och blev 1976 den förste göteborgaren någonsin på posten. I den hårda kampen om ett nytt operahus ifrågasattes hela baletten. När orden inte nådde fram vässade Ulf Gadd sitt bästa vapen: danskonsten. Tillsammans med scenografen Svenerik Goude skapade han baletten Kristina 1978. Det blev kulturpolitik som skrev danshistoria. Operahusdebatten vände och vi fick en ny genre: Den göteborgska dansteatern. Med Diaghilevs ryska balett, Gösta Berling, Ringen och Tango Buenos Aires 1907 blev Gadd-Goude ett begrepp. De tog vara på Storans begåvningar och ingöt i baletten lusten att berätta när Under chefsåren knöt han viktiga band mellan operan och det fria danslivet. Han bidrog till att göra Dansens Dag till en manifestation i stan. Och han öppnade operans lilla scen för Svenska Balettskolans uppvisningar. Ulf Gadd var omutlig i sina konstnärliga krav. Envis, energisk och orädd. Hans humor hade både värme och skärpa. Han lämnar en stark efterklang. text: lis hellström sveningson Ulf Gadd (1943 2008) GöteborgsOperan hedrar Ulf Gadd med en minnesmanifestation den 5 oktober och Stadsmuseet i Göteborg ger en föreläsning om Gadds och Svenerik Goudes samarbete den 8 oktober. Tango Buenos Aires 1907 på Stora Teatern, 1985. Foto: Lesley Leslie-Spinks. Våroffer på GöteborgsOperan 1998. Foto: Ingmar Jernberg Bhima vindarnas son, premiär på GöteborgsOperan 1997. Foto: Ingmar Jernberg. Ulf Gadd valde livet på Bali och fortsatte där att bidra till utbytet mellan västerländsk och balinesisk danskonst. Foto: Ulf Sveningson.

Notiser Mer dans i Borås Borås Stadsteater, Kulturkontoret och Regionteater Väst har tillsammans bildat ett dansnätverk i syfte att kunna verka för fler dansgästspel i Borås. Kulturrådet gillar den idén och har beviljat ett litet bidrag för att verksamheten ska komma igång redan i höst. Programmet är inte spikat men är under arbete, och från november kan boråsarna se fram emot några fler dansföreställningar. UrDjur med Big Wind är aktuell på Dansbanan i Göteborg i höst. Foto: Peter Lloyd. Dansabonnemang på Vara Konserthus Vara Konserthus satsar ytterligare på att bli en mötesplats för den intresserade danspubliken. Arbetet börjar i höst då konserthuset fokuserar extra på sina dansabonnenter. I samband med föreställningarna Jeerk Best of den 3 september, Untitled Partner den 21 oktober och Den turkosa Citronen den 26 november, bjuds alla dansabonnenter in till särskilda aktiviteter. Abonnenterna ges möjlighet att få träffa gruppen Jeerk, delta i en workshop med flamenco samt få en specialintroduktion av koreograferna Jacobsson och Caley. Dessutom får abonnenter på Vara Konserthus förmåner som billigare pris, egen stol och mycket annat. Med höstens nyheter hoppas vi att fler kommer lockas till dansscenen på Vara Konserthus, säger Maria Mehner, marknadschef på Vara Konserthus. Ny profil för GöteborgsOperans balett Med 3 x Boléro satte GöteborgsOperans nye balettchef, Johannes Öhman, sitt första avtryck som konstnärlig ledare för danskompaniet. Föreställningen, med koreografi av Johan Inger, Kenneth Kvarnström och Alexander Ekman, exemplifierar nyckelorden i Johannes Öhmans programförklaring för kompaniet: Nutida dans skapad av nordiska koreografer, direkt för GöteborgsOperans balett. Målet är att bana väg, överraska och vara en spjutspets inom den nutida dansen. Satsningen på nordiska koreografer utesluter inte samarbeten med internationella kreatörer, redan i februari skapar till exempel belgiske Wim Vandekeybus ett verk för Göteborgs- Operans balett. Innevarande säsong är den första som är lagd av Johannes Öhman själv. Lära genom dans En fortbildningsdag kring estetiska läroprocesser arrangeras den 28 oktober på Bild & Formskolan i Göteborg. Dagen vänder sig till skolledare och pedagoger inom grundskolan. Bild & Form skolan, som firar 10-års jubileum, står som värd för arrangemanget. Sedan starten har Bild & Form skolan kontinuerligt arbetat med dans och andra konstformer som en resurs i skolarbetet. Konferensen kommer att presentera delar av detta arbete tillsammans med inspirerande exempel från andra skolor och pedagoger. Fortbildningsdagen arrangeras av Bild & Form skolan i samarbete med danskonsulenten i Göteborg och Konst- och kulturutveckling, Västra Götaland med stöd av NCFF (Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom) och nationellt utvecklingsprogram Dans i skolan. Info o anmälan: www.kultur.goteborg.se/barnkultur (under rubriken Aktuellt) Höst på Dansbanan I oktober bjuds Göteborgs barn och ungdomar på dansupplevelser genom föreställningarna Virvelvinden med Regionteater Väst, UrDjur med Big Wind, Vispar Du? med Claire Parsons Co och Jeerkmania med steppoch performancegruppen Jeerk. Föreställningarna arrangeras av Dansbanan, Göteborgs dansarrangörer för förskolan och skolan. Fler dansare i Dansalliansen Hösten 2006 startade Dansalliansen med tolv anställda dansare. Sedan dess har antalet ökat till 61 anställda dansare. Nyanställda dansare från Göteborgsområdet är Sören du Hoffman, Gunilla Jansson, Åsa Thegerström och Sigge Modigh. Den turkosa citronen gästar Vara Konserthus i höst. Foto: Manuel Mutador. 8

Här prövas danskonst i vården Hur kan danskonsten vara en länk mellan patient och vårdpersonal? Det ska dansaren Mattias Olaison från GöteborgsOperan och frilansdansaren och koreografen Luisa Denward vara med och ta reda på under hösten 2008. I ett samverkansprojekt mellan Skådebanan Västra Götaland, GöteborgsOperan och Angereds närsjukhus arbetar de under två månader på Angereds närsjukhus. Syftet är att med hjälp av danskonsten, och med utgångspunkt i begreppen smärta, lidande och väntan, ge röst och kropp åt dem som vanligtvis inte hörs och inte syns. Genom intervjuer och samtal med patienter och personal samlar dansarna intryck och berättelser om vårdens vardag som sedan bildar grund för Mattias Olaisons koreografi. Under projekttiden har dansarna öppna repetitioner i bland annat väntrum och lunchrum. Målet med projektet är att med danskonstens hjälp bygga en annorlunda sjukvård. Förutom öppna repetitioner gör dansarna ett antal nedslag under projekttiden, bland annat vid invigningen av en av sjukhusets avdelningar den 29 oktober. Bland danslivet i regionen har det sedan länge funnits en stor önskan om ett Dansens Hus i Västra Götaland. Kulturnämnden i Västra Götalandsregionen har nu initierat en utredning som skall analysera och undersöka möjligheterna att skapa ett Dansens Hus. Uppdraget att genomföra utredningen har gått till Brittmo Bernhardsson. I uppdraget ingår bland annat att analysera dansens scenkonst Mattias Olaison och Luisa Denward. Bakgrunden till projektet är Skådebanan Västra Götalands arbete med Kreativa allianser. Det övergripande syftet med dem är att fördjupa samarbetet mellan kulturinstitutionerna och arbetslivet och att finna nya arenor för konst och kultur. Angereds Närsjukhus fokuserar på människor som i kontakt med vården har språkproblem samt människor som förlorat talet och människor med smärta. Eftersom detta ofta är osynliga problem finns det stor risk att det uppstår ett glapp mellan personalens och patientens upplevelser av vårdmötet. Jag är jätteglad för samarbetet. Det känns helt rätt att det blev just konstformen dans som är så fysiskt uttrycksfull då vi jobbar i en miljö där det handlar om att hitta nya sätta att kommunicera med våra patienter, säger Marianne Olsson, projektledare för Angereds närsjukhus. Jag hoppas att detta ska leda och inspirera till fortsatta samarbeten mellan vården och dansen. text: christina bjerkander Dansens Hus i Västra Götaland? i bredd och mångfald, dansen ur ett folkhälsoperspektiv och dansen som mångkulturell verksamhet. Utredningen kommer att pågå till maj 2009. Alla som är intresserade av att följa utredningen och bli delaktiga i den är välkomna att höra av sig till Brittmo Bernhardsson. brittmo.bernhardsson@telia.com tel: 0707-61 50 48 HALLÅ DÄR! Katarina Kjörling kultursamordnare Kulturbruket på Dal i Mellerud Hur arbetar Kulturbruket med dansen i höst? Melleruds kommun har anställt dansaren Teresia Björk, som kommer att arbeta i en typ av dansresidens under hösten. Vad innebär det? Teresias uppdrag är delvis att undervisa på Dahlstiernska gymnasiet samt på musikskolan. Dessutom kommer hon att göra uppstickare i samband med att vi har dansföreställningar här på Kulturbruket på Dal. Förutom att vara en scen för gymnasiets skolföreställningar så kommer vi i höst att gästas av Dansexpressen med föreställningen Här är brudarna och den interaktiva dansföreläsningen Dance for Dummies. Finns det en danspublik i Mellerud? Ja, just när det gäller våra skolföreställningar så kommer publik, släktingar och vänner. Men ett av Teresias uppdrag är att väcka intresset även för den professionella dansen. Detta kommer hon att kunna göra på ett inspirerande och annorlunda sätt, genom att hon är dansare och performancekonstnär. Vad har ni för planer att arbeta vidare med dansen i framtiden? Vi vill göra mer rum för dansen i vårt professionella program på Kulturbruket på Dal samtidigt som vi hoppas få igång dansundervisningen på både gymnasiet och musikskolan. Uppdraget från politikerna under 2008 har varit att öka förutsättningarna för detta på olika sätt. intervju: sarah melin foto: andreas ask

Ett drivhus för artistiska projekt PARTS i Bryssel anses vara en av världens bästa dansskolor. Avgångsklassens turné gästade årets Dans- och Teaterfestival i Göteborg och Robin Jonsson från Sverige fick chansen att visa egna koreografier på hemmaplan. text: lis hellström sveningson När PARTS tre föreställningar på Röda Sten är över ägnar Robin Jonsson resten av tiden på festivalen åt att sno runt och knyta kontakter. Fyra års studier i Bryssel är slut. Han är 24 år och nu väntar ett frilansliv som koreograf och även dansare. Han tänker ha Bryssel som bas. Jobbmässigt är det överlägset. Där finns bredden och otroligt många möjligheter. Man kan inte sitta och vänta på att en koreograf plockar upp en, säger han. Runt 800 brukar söka när PARTS tar in nya studenter vartannat år. Inledande auditions hålls på flera håll i världen. Även i Sverige. Skolan startades 1995 av koreografen Anne Teresa De Keersmaeker, som även är grundare av och konstnärlig ledare för danskompaniet Rosas. PARTS står för Performing Arts Research and Training Studios. Idag är utbildningen fyraårig. Först två basår som ska ge studenterna en teknisk grund. Under de följande påbyggnadsåren får var och en möjlighet att individuellt fördjupa sig, antingen som dansare eller koreograf, eller båda delarna. Det utmärkande för PARTS är att studenterna inte bara får dansträning, skolan vinnlägger sig lika mycket om att de ska sätta dansen i samband med teater, musik, filosofi, sociologi, dans- och konsthistoria och ständigt vara observanta på vad som pågår i världen runt omkring. Reflektionen värderas högt. Skolspråket är engelska, nationaliteterna är många både bland studenter och lärare. Man får mycket input och det är mycket teori. Vi har till exempel bland lärarna haft en filosof och en sociolog och vi har ägnat oss åt allt från Platon till systemteori. Det är viktigt att kunna tala för sig och tala om vad man gör. Under de sista åren finns det mycket tid till eget arbete. Du får skriva och formulera vad det är du vill och du får skapa din egen praktik eller stil. Det är en tuff utbildning med undervisning hela dagarna och hårda krav på närvaro. Av de 37 som började i Robins klass återstod 21 i slutet. Vissa pallar inte. Det blir för mycket, vi skojade om att det nästan blir autistiskt att göra allt om och om igen. Skolan ligger tillsammans med Rosas, det blir nästan som en egen ö eftersom alla pratar engelska där och få lär sig franska, som alla i stan runtomkring talar. Man behöver veta att man verkligen vill dansa, att man bara måste. För Robins del var dansen ingen självklarhet. Det handlade snarare om fotboll för Enskede. Men i sjuan började han på Svenska Balettskolan i Stockholm och trodde att det var balett han ville ägna sig åt. I gymnasiet valde han modern inriktning. De alternativ till fortsatt utbildning som Sverige erbjöd var Robin inte nöjd med. Han hängde på en kompis som skulle söka till PARTS, men skolan hade aldrig varit någon dröm. Utbildningen kostar 2 500 Euro per år, inskrivningsavgiften går på lika mycket. Då ingår lunch på skolan, makrobiotisk mat, enligt Anne Teresa De Keersmaekers filosofi, som även omfattar yoga och shiatsu läran om yin och yang. Robin Jonsson har gått fyra år på PARTS och väljer nu att stanna i Bryssel för en framtid som frilansande modern koreograf och dansare. Foto: Teresa Kristoffersson. 10

Robin Jonsson repeterar det egna stycket Super Conflict med sina kurskamrater från P.A.R.T.S. Foto: Herman Sorgeloos. Kroppen är ett flexibelt koncept, menar De Keersmaeker och skolan uppmuntrar studenterna till ständigt sökande. Även utbildningen omprövas kontinuerligt. Inga lärare är fasta, varje år får en medvetet övervägd utformning. Alla dagar börjar med yoga följt av träning i både klassisk balett och moderna tekniker. Eftermiddagarna ägnas under basåren åt komposition, improvisation och arbete med delar ur berömda koreografers repertoar. William Forsythe, Pina Bausch och Trisha Brown hör utöver De Keersmaeker till hörnstenarna. Dessutom ska studenterna, mestadels utanför skoltiden, göra egna kompositioner första året ett solo, andra året både ett solo och en duett. Robin Jonssons koreografier är båda gjorda under skoltiden. De väckte förtjusning på Röda Sten. Super Conflict och I believe I can see the future är inspirerade av hans år som tv-spelsnörd. Skickligt överför han de virtuella bilderna till levande dansare. De korta styckena ligger nära teater eller mim och ljudet har en bärande roll. Humor och finess lockar till igenkännande skratt. Och drömmar, i tv-spelen kan man faktiskt bli en hjälte. Att göra egna grejer är det som lockar Robin mest. Om PARTS brukar det också sägas att utbildningen är mer än en skola, den är ett avstamp för artistiska projekt. Läs mer om PARTS på www.parts.be TIPS Eftergymnasial dansutbildning i Sverige finns på: Danshögskolan i Stockholm: www.danshogskolan.se Balettakademin i Stockholm och Göteborg: www.balettakademien.se Dansforum i Göteborg: www.dansforum.se Flera utbildningar i Europa hittar du på en lista hos Svensk Danskommitté och där finns även en länk till utbildningar i USA: www.danskommitten.se/lankar.htm 11

De bjuder upp på din arbetstid Teresia Björk AIRIS-konstnär på SBS Entreprenad i Göteborg, 2006. Foto: Jon Liinason. På AIRIS, Skådebanans utvecklingsprojekt för kreativa processer i arbetslivet, tar man hjälp av danskonstnärer för att utveckla livet på arbetsplatserna. Nedan svarar Jon Liinason, kulturkoordinator på Skådebanan Västra Götaland, på våra frågor om denna metod. Vad är AIRIS egentligen? AIRIS, som står för Artists in Residence in Sweden, är ett unikt utvecklingsprojekt som idag genomförts vid ett femtiotal arbetsplatser i Västra Götaland, men från och med i år även i Skåne och Norge. Projektet går ut på att tillvarata de effekter som uppstår då man låter en konstnär verka under ett helt år på arbetsplatser i såväl den privata som den offentliga sektorn. En av konstnärens primära utmaningar här är att stimulera de kreativa processer som redan finns på arbetsplatsen, men som av en eller annan anledning kanske inte riktigt blommat ut i sin fulla rätt tidigare. AIRIS-metoden bygger på en öppen process, där projektets framgång helt och hållet vilar på ett levande samarbete mellan konstnär och arbetsplats. Arbetet stöds av en processledare som 12 har månatliga möten med konstnär och arbetsplats och föregås av en förankringsperiod på mellan ett till tre år innan projektstart. Varför väljer en arbetsplats att ha en konstnär hos sig under nästan ett år? Det kan handla om att man vill väcka en slumrande kreativitet, att man vill stärka den interna kommunikationen, lyfta yrkesstoltheten hos en viss arbetsgrupp, eller ge kropp åt organisationens värdegrunder. Andra vill bättra på vi-andan på arbetsplatsen, och vill ha ett nytt sätt att göra detta på. Eller så letar man helt enkelt efter hur man går tillväga för att lära sig tänka i nya banor. Denna metod har lett till imponerande resultat på både hälsotal, kommunikation, vi-anda, kreativitet och PR-värde för arbetsplatsen. Projekten skapar en väldig uppmärksamhet och ingen arbetsplats går opåverkad igenom ett AIRIS! Hur väljer ni ut konstnärer och vad vinner man på att vara AIRIS-konstnär? Vi letar aktivt efter lämpade konstnärer för AIRIS. Våra AIRIS-konstnärer är verksamma inom alltifrån dans och teater till musik, bildkonst eller litteratur. Är du intresserad av att bli AIRIS-konstnär kan man kontakta oss på Skådebanan. För medverkande AIRIS-konstnärer har projektet inneburit en ny arena att verka på och många utvecklande och utmanande möten med människor som inte dagligen konsumerar konst och kultur. Många AIRIS-konstnärer vittnar också om att de påverkats och utvecklats

Dansfrågan Om du skulle gå på danskurs, vilken sorts dans skulle du välja? Får jag välja vad jag vill? Då skulle jag gärna vilja lära mig att dansa som de gör i Dirty dancing. Linda Andersson, administratör, Hedekas Veera Suvalo Grimberg AIRIS-konstnär på Aspen Petroleum AB, 2004. Foto: Rolf Hallin. på både ett konstnärligt och personligt plan genom utmaningen att spegla en arbetsplats dynamik under ett helt år, och samtidigt själv speglas i sitt konstnärskap under denna tid. Efter avslutat projekt väljer många konstnärer sedan att gå vidare och arbeta med kortare projekt på arbetsplatser inom ramen för Skådebanans arbete med kulturkickar. 2008 beräknar vi genomföra ca 160 kulturkickar inom olika verksamheter. 2008 i Stenungsund onsdag 1 oktober. Här kommer alla konstnärer och arbetsplatser som medverkar i 2008 års AIRIS-omgång att presentera halvtidsresultaten av sina projekt. I år är det tre av åtta medverkande konstnärer som har danskompetens. Dessa avstämningar brukar vara mycket spännande möten, som ger många nya tankar och fin inspiration. Jag skulle väl egentligen säga bugg, eftersom alla i min omgivning kan bugga utom jag, men jag säger Tango! Christer Glennestrand, kulturoch fritidssamordnare, Vänersborg Lambada. Definitivt! Har du några konkreta exempel på arbetsplatser som har anlitat AIRIS-konstnärer med danskompetens, och vilka resultat man fick av dessa satsningar? Javisst, många dansare känner säkert till eller har hört talas om Truckbaletten, som uppstod efter Veera Suvalo Grimbergs AIRIS-år på Aspen, där resultatet blev en samling mycket stolta truckförare med helt nya perspektiv på sin yrkesroll. Ett annat AIRIS-projekt som väckt mycket uppmärksamhet är dansaren Maria Mebius Schröders arbete på SCA i Lilla Edet, där hon medverkade i att utveckla samarbetet och arbetsklimatet på arbetsplatsen. Finns det något sätt att höra mer om denna metod direkt från källan, från era konstnärer och kunder? Ja, det gör det faktiskt. Är man det minsta nyfiken på AIRIS rekommenderar jag verkligen att man anmäler sig till vår mittavstämning för AIRIS Maria Mebius Schröder AIRIS-konstnär på Solhaga by, 2005. Foto: Rolf Hallin. Exempel på danskonstnärer som medverkat i AIRIS är Veera Suvalo Grimberg, Maria Mebius Schröder, Viktoria Alarik, Teresia Björk, Marika Hedemyr och Harri Heikinen Läs mer på: www.vg.skadebanan.org/airis Per Jonsson, vaktmästare, Vänersborg Afrikansk dans! Jag gillar trumljudet och den specifika rytmen. Känslan av att bli grundad och att använda kroppen på ett för mig nytt sätt. Ulrika Swala, studerande, Kungälv Jag skulle lätt välja streetdance. När en hemlig nästan våt dröm om att vara en sån tuff men ändå snygg streetdancetjej. Klara Zimmergren, manusförfattare och komiker, Göteborg samt Frasse, hund intervju & 4 foto: eva persson 13

Veera Suvalo Grimberg under kulturkalaset i Göteborg. Foto: Anna Franséhn. Teresia Björk och Mikael Godée i en dans- och musikimprovisation under Kulturkalaset i Göteborg. Foto: Ann Lundberg. Carmen Olssons Body Weather workshop ingick i Bottna Kulturfestival. Foto: Helena von Bergen. Spår av Ristningar med EMBLA dans & teater spelades bl. a. vid fornminnesplatsen Pilane på Tjörn. Foto: Peter Lennby. Danssommaren 2008 Dans på klippor och ängar, på gator och torg och på scener runt om i regionen minnen från sommarens dansupplevelser! Veera Suvalo Grimberg invigde eldigt Rörstrands Porslinsfestival i Lidköping med dansanta brandmän. Foto: V. S. Grimberg. Ola Stinnerbom på styltor under Kulturkalaset i Göteborg. Foto: Amalia. Ami Skånberg Dahlstedts sommarkurs för barn på Brännö i Göteborgs skärgård. Victoria Alariks The Harbour Project, Kulturkalaset i Göteborg. Foto: Lars Lundberg. Crowd Company framförde Minutes II av Marika Hedemyr under Kulturkalaset i Göteborg. Foto: Ann Lundberg. Paradise? en happening i Strömstad av Petter Jacobsson och Tom Caley samt dansanta stadsbor. Foto: Jan Palmblad. Gungfly uppträder i Domkyrkan, Göteborg. Foto: Anna Franséhn. Parallellt med sommarens OS uppträdde GöteborgsOperan med egen Sportopera på Götaplatsen i Göteborg. (Direktsänd i SVT). Foto: Joakim Hovrevik. Familjeföreställningen Borta! av Minna Krook väckte bifall på Slottsskogsteatern under Sommarunderhållningen i Göteborg. Foto: Johan Johansson. 14 K Sun i en freeze under Teater- och Dansfestivalen i Göteborg. Foto: Sidney Faulkner. Ami Skånberg Dahlstedt gav Dans i Mormors smyckeskrin i Trädgårdsföreningen, Göteborg. Foto: Jan Skånberg.

Lära med danskonst Dans och annan kultur kan vara ett lika spännande som vardagligt inslag i skolan. Kulturen ska vara en aktiv del i skolans arbete. I läroplanen står det att eleverna både ska skapa själva och få del av vad professionella konstnärer gör. Kultur och konst i olika former är inte några främmande avbrott i skolan, utan kan höra till det vardagliga arbetet i många olika ämnen. Konsten och konstnärliga drivkrafter blir en tillgång i den ordinarie pedagogiken och kulturarbetarna utvecklar nya metoder för sitt arbete i mötet med eleverna och skolan. Museerna är en viktig del i det gemensamma kulturarvet och Göteborgs museer ägnar sig sedan flera år åt att utveckla kontakterna med skolan. I särskilda museilektioner provas olika former för att berätta om kulturarvet för eleverna, från förskoleklasser till gymnasiet. Cirka 4 000 lektioner produceras varje år och en del använder dans. Ett exempel är Japansk dans i Botaniska Trädgården med Ami Skånberg Dahlstedt. Vill du veta mer? Fler spännande museilektioner på Göteborgs museer kan du läsa om på: www.museilektioner.se Eller kontakta: danskonsulent Maria Rudbo, Göteborgs Stads kulturförvaltning tel: 031-368 32 52 maria.rudbo@kultur.goteborg.se Några genomförda dansande museilektioner: Japansk dans i Botaniska Trädgården med Ami Skånberg Dahlstedt Dansande skulpturer i Trädgårdsföreningen och vid Näckrosdammen med Maria Mebius Schröder Sjömansvalsen dansverkstad på Sjöfartsmuséet med Veera Suvalo Grimberg Breakdance på Röda Sten med Patrick Idström 1700-talsdans på Röhsska muséet och Göteborgs Stadsmuseum med Nia Wetterholm Chau Move! på Röhsska muséet med Teresia Björk Klockan dans möter bild på Göteborgs Konstmuseum med Teresia Björk Foto: Claes G Svantesson. Mer japanskt än Japan text: ami skånberg dahlstedt Varje vår släpar jag vattenkokare, te, körsbärsblomsmålade termosar och en liten stereo, upp genom Änggården, förbi vitsippor, bokträd och kluckande bäckar. Jag stiger upp med solen för att få på mig underkjol, nagayuban, och kimono. Kimonon är av silke, ljusgrön med handmålade plommonblommor. Den knyts med många olika snören. Jag har inhandlat denna kimono på Toji tempelmarknad, söder om Kyoto. Över den ljusgröna kimonon hänger jag en mörkare av ylle. Den har jag fått av några damer i Nara. Varje vår när jag kämpar uppför backen i mina höga träskor, värmer vattnet i Japandalens skjul, strör sencha-bladen i termosarna och spelar upp ljudspåren med samurajernas fredsmusik, tänker jag att det är helt annorlunda att undervisa i japansk dans än i dans i allmänhet. Jag undrar om jag bidrar till en slags exotism då jag väljer en japansk folkdräkt istället för kläder anpassade till vårt klimat och vår kultur. Jag undrar om all denna omsorg fjärmar eller närmar? Hur som helst möter jag så småningom en klass som rest med buss eller spårvagn och som promenerat långt, men som alltid stannar upp. De möter mig på ett helt annat sätt än de skulle ha gjort om jag varit en dansfröken med bärbar CD och vanliga kläder. Vi stannar alla upp och gör från början en överenskommelse; nu är vi inte längre i Sverige. Foto: Laila Östlund. Vi gör en resa, inte till Japan, utan till ett helt annat land. Ett land som blir till, där och då. Ett land som vi skapar tillsammans och tror på under sjuttiofem minuter. Vi går till och med på ett alldeles speciellt sätt i Japandalen. Inte går affärskvinnorna så där på gatorna i Tokyo. Inte skolbarnen heller. Men i templen för sjuhundra år sedan, då. Och om vi hade varit samurajer. Eller gudar allihop då. Då skulle vi ha gått så här. Vi skulle ha varit så här stilla vid dammen. Vi skulle ha gått långsamt och dansat så här för det här trädet. Vi skulle ha druckit det smaragdgröna téet och låtit oss vederkvickas. När alla står tysta vid dammen och lyssnar på musik om körsbärsträdet och barnen bubblar av olika egna historier är det tydligt att det är ett alldeles eget Japan vi skapar. En nioårig pojke säger:»det är som att vara kär. Den här musiken och de här blommorna«.»ja, jag tänker på min mormor som är död«, säjer en flicka. Vi skapar ett japanskt Japan, mer japanskt än det riktiga. Ett Japan inte alla japaner skulle känna till. Min kompis i Tokyo tror bara det är gamla tanter som spelar den där musiken, bär de där kläderna och dricker det där téet. Vi njuter av att göra det, tio lektioner om året, i Japandalen, i Göteborgs botaniska trädgård. 15

Tio år av pionjärarbete Små orter med bygdegårdar som aldrig hyst en dansföreställning. Eller sporthallar där ensemblen samsas med innebandylaget. Förväntansfulla fyraåringar i publiken, likaväl som tonåringar med skeptisk attityd vardag för den turnerande dansensemblen vid Regionteater Väst. text: marie jönsson Vilddjurets skugga, koreografi Mireille Leblanc, 2007. På bilden fr. vr: David Tanzilli, Karin Hedin och Hans Fabian Larsson. Foto: Superstudio/Åsmund Sollihögda. I höst är det tio år sedan Älvsborgsteaterns dansensemble, som den då hette, startade sin verksamhet. Dansaren Tina Andersson har varit med från starten. När vi kom första dagen bjöds vi på tårta med texten»äntligen dans!«sedan dess har dansensemblen gjort 15 uppsättningar, dansat över 600 föreställningar i 40 av regionens kommuner. Samt medverkat i en rad av de dramatiska pjäserna. Initiativet och drivkraften bakom dansens insteg på teatern var dåvarande chefen Ronnie Hallgren. Jag har varit intresserad av modern dans i hela mitt vuxna liv. Jag tycker att den moderna dansen har tagit scenkonsten ett steg längre än vad det talade ordet gjort, säger han. Det är fantastiskt att vi lyckades utverka pengar för en dansensemble och blev den första institution som bara gav dans för barn och unga. Min vision var att Älvsborgsteatern med dansen skulle ha ett bredare utbud och samtidigt kunna utveckla det konstnärliga uttrycket internt och öka tillgängligheten för publiken. Det var roligt att politikerna i Älvsborgslandstinget insåg detta och beviljade tillräckligt med medel, vilket gjorde att vi också fick ett statligt tillskott. Tina Andersson hade en dansarkarriär med bred spännvidd bakom sig. Efter att ha stått på scenen i Kristina från Duvemåla en hel säsong tog 16 hon steget till den lilla nystartade dansensemblen på tre personer, hon själv, Ulriqa Fernqvist och Buster Rådvik. Den första hösten var trevande, att formas som grupp och lära känna koreografen Björn Elisson, konstnärlig ledare. Det var en spännande tid, minns Tina. Jag hade jobbat både i fria grupper och på institutioner, och detta var ett mellanting. Stor öppenhet men ändå organisation. Vi hade en bra kommunikation och kunde blicka framåt. Första föreställningen, Zonen, visades på platser och för publik som aldrig sett dans. Vi dansade i Ulricehamn för elever på byggprogrammet. De kom motvilligt inlomande med kepsarna nere. Efter föreställningen såg vi dom i korridoren där dom härmade koreografin, och försökte slänga sig som Buster, den unge manlige dansaren. Det var en häftig känsla! Sedan dess har hon dansat i alla sorters sammanhang. Men vi är noga med att ge en helhetsupplevelse vart vi än kommer, både konstnärligt och tekniskt. Det har vi aldrig gjort avkall på. Dansensemblen har som mest haft fem dansare. De har arbetat med verk av nio olika koreografer. Björn Elisson, Peter Svenzon, Jo Strömgren, Nathalie Ruiz, Ivo Cramér (där även samarbete med GöteborgsOperans dansare ingått), Jessica Iwanson, Tommy Håkansson, Tina Andersson. Foto: Ola Kjelbye.

Den dansande garderoben, koreografi Tommy Håkansson, 2006. Tina Andersson. Foto: Anna Diehl. Verkförteckning dans 1998 2008 Zonen, koreografi Björn Elisson, urpremiär 5/12 1998 (fr. 15 år) Vargklyftan, koreografi Björn Elisson urpremiär 19/5 2001* (6 10 år) Den osynlige mannens återkomst, koreografi Björn Elisson/ manus Mattias Andersson, urpremiär 10/3 2000* (fr. 15 år) Tåspets och handstående, koreografi ensemblen, urpremiär 5/9 2000 (fr. 11 år) BPM, koreografi Peter Svenzon, urpremiär 25/1 2001 (fr. 11 år) Ankomsten, koreografi Jo Strömgren, premiär 25/1 2002 (fr. 15 år) Triss, koreografi. Jessica Iwansson, premiär 25/3 2002 (blandade åldrar) Kod William, koreografi Nathalie Ruiz, urpremiär 10/10 2002* (fr. 12 år) Niki, koreografi Nathalie Ruiz, urpremiär 22/3 2003* (fr. 15 år) Familjen Oui, koreografi Nathalie Ruiz, urpremiär 17/3 2004 (5 10 år) Swing, koreografi Nathalie Ruiz, urpremiär 2/9 2005 (fr. 14 år) Mireille Leblanc och Bronja Novak Lindblad. Förutom Björn Elisson är Nathalie Ruiz den koreograf som ensemblen arbetat mest med. Efter tio år är det fortfarande ett»nybyggararbete«för att väcka nyfikenhet och förståelse för att titta på nutida dans i mindre kommuner och orter, där möjligheten att alls se en dans Den dansande garderoben, koreografi Tommy Håkansson, urpremiär 5/4 2006 (6 10 år) Fader Vår, koreografi Ivo Cramér, nypremiär 14/5 2006 (0 100 år). Samprod. med GöteborgsOperan. Vilddjurets skugga, koreografi Mireille Leblanc, urpremiär 15/2 2007* (vuxna) Fart!, koreografi Bronja Novak, urpremiär 6/9 2007* (5 8 år) Virvelvinden, koreografi Mireille Leblanc, urpremiär 3/10 2008 (6 10 år) * = skådespelare medverkar i föreställningen Föreställningar iscensatta av regissör med dansare i ensemblen: Nojiga människor, regi Ana-Yrsa Falenius, koreografi: Stina Hedberg urpremiär 14/3 2001 Julia Rikkitikkitavi Persson, regi Karl Ekdahl, koreografi Anna Westberg, urpremiär 2/3 2006 När Åkes mamma glömde bort, regi Anna Sjövall, koreografi Peter Svenzon, urpremiär 11/1 2007 Vilket ben, regi Lars Melin, Koreografi ensemblen, urpremiär 30/8 2007 föreställning kanske dyker upp ett fåtal gånger under ett barns hela skoltid. På samma sätt är det rent praktiska genomförandet av en dansturné på riktigt små orter att betrakta som ett pionjärarbete. Under åren har teatern inventerat och varit i en stor mängd lokaler som tidigare aldrig hyst en dansföreställning. Med hjälp av ett mobilt dansgolv kan man numera dansa i alla lokaler oavsett golv. Att det sedan är kallt, saknas dusch, loger och uppvärmningsrum har den tåliga ensemblen fått kämpa med. Men varje besök leder å andra sidan till en dialog med arrangören för att skapa förståelse för dansens behov. Hösten 2005 anslog Västra Götalandsregionen medel för att bygga om teaterhuset i Borås. En ganska omfattande ombyggnad som gav en flexibel och modernt utrustad blackbox med dansgolv. Den nya scenen har gjort det möjligt att också ta emot gästspel. Det har hittills skett i blygsam skala, men tack vare ett bra samarbete med Kulturkontoret och Stadsteatern i Borås finns goda förhoppningar om fler föreställningar framöver. Just nu väntar främst dansensemblens nästa premiär, Virvelvinden i koreografi av Mireille Leblanc, den 3 oktober. Under hösten ligger en fullspäckad turné och till vintern ännu en ny föreställning av Mireille Leblanc. Det finns goda förhoppningar om att de kommande tio åren blir lika innehållsrika! 17

VEM GÖR VAD? Koregrafer, dansgrupper, dansare och institutioner i Västra Götaland. Vem gör vad hösten 2008? Victoria Alarik Dans Vad The Harbour Project som spelades under Kulturkalaset i augusti 08 blev uppmärksammat av SEAS, Intercult. VAD är inbjudna att delta i SEAS Istanbul i mars 2009. www.victoriaalarik.se Lina Räftegård Medverkar som dansare och koreografassistent i Göteborgs- Operans Julius Cæsar där Håkan Mayer står för koreografi. Senare i höst reser Lina till Det Kongelige Teater i Köpenhamn där hon skall arbeta som koreografiassistent med La Traviata. I november medverkar hon som dansare i Olof Perssons verk Me-Everybody på Atalante i Göteborg. Art of Spectra Under sommaren har Art of Spectra medverkat med föreställningen C-krets på Kulturkalaset i Göteborg. Under Dans- och Teaterfestivalens MER-program framförde Peter Svenzon och Ulriqa Fernqvist stycket MONO x 2. I juli genomförde Art Of Spectra sitt första Art Lab för dansare. I höst gör Art Of Spectra ett miniresidens i Falköping där de för elever i årskurs 9 håller workshops och visar föreställningen Eklektisk. Peter Svenzon skall i ett samarbete med Folkteatern koreografera och regissera ett nytt verk för tre skådespelare och tre dansare. Under hösten dansar Peter Svenzon och Ulriqa Fernqvist i operan Julius Cæsar på GöteborgsOperan i koreografi av Håkan Mayer. www.artofspectra.com Scenen Atalante I höst står dansen i fokus på Atalante. I oktober gästar den norska koreografen Henriette Pedersen Atalante med den nya föreställningen The Problem Has No Name. Senare i oktober visas koreografen Lotta Melins verk In Bed with Sarah som handlar om Sarah Bernhardt. Det engelska danskompaniet MIKS som arbetar internationellt på projektbasis är inbjudna till Atalante med verket n+ i vilket de har arbetat med viskleken som inspiration. Även på vita duken kommer dans att visas. Femårsfirande svenska dansfilmfestivalen SHOOT Dance for Screen fokuseras i år på konstnärskap och bjuder i november på en rad starka konstnärer som Maya Deren, Pina Bausch och Billy Cowie. Koreografen Olof Persson presenterar i november en urpremiär, Me-everybody, där fokus ligger på kroppen. I Master Minds med bland annat Björn Säfsten, får barn och unga pröva sina koreografiska vingar, de får en inblick i dansaren och koreografens arbete och även kunskap inför kommande möten med samtida dans. Master Minds visas i november. www.atalante.org In bed with Sarah. Foto: Lotta Melin. Janni Groenwold Tschanz Janni medverkar i Embla dans & teaters föreställning Sov du och turnerar i oktober i Skåne. Hon dansade även i Ballerina av Ami Skånberg Dahlstedt som spelades på Tjörn i juli och under kulturkalaset i augusti. Vidare medverkade hon i augusti som ballerinadocka i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Janni arbetar under hösten med en koreografi till en ny föreställning där organisten Bengt Nilsson har komponerat musiken. Föreställningen kommer att ha premiär i april 2009 i Weggis, Schweiz. Regionteater Väst Regionteater Väst sätter i höst åter upp en dansföreställning som riktar sig till de yngre barnen. Föreställningen Virvelvinden blandar dans, teater och musik och vill med fantasi och lekfullhet skapa medvetenhet hos den unga publiken om deras möjligheter att påverka miljön. För idé och koreografi står Mireille Leblanc och musiken är komponerad av Tomas Elfstadius. På scen syns Tina Andersson, David Tanzilli, Torun Odlöw och Jonas Örkner. Virvelvinden har premiär den 3 oktober i Uddevalla. www.regionteatervast.se Backa Teater»Det sjunde blinget«heter Backa Teaterns nya produktion som spelas under hösten. I föreställningen intar Streetdancegruppen Twisted Feet Backa Teater i en krasch mellan dans och teater, förortsslang och tung dramatik, dj-beats och fioler. Föreställningen är inspirerad av Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet och behandlar teman som evig ungdom och döden. För regi står Manuel Cubas och text Christofer Bocker. www.stadsteatern.goteborg.se/ backateater EMBLA dans & teater 22 svenska hällristnings- och andra fornminnesplatser fick för andra sommaren i rad besök av EMBLA dans & teater och föreställningen Spår av Ristningar. Sammanlagt samverkade ca 60 parter kring projektet som syftar till att lyfta fram det svenska kulturarvet och samtidigt ge en upplevelse i form av en föreställning. Spår av Ristningar sågs under sommaren av 2 500 personer. EMBLA arrangerade tillsammans med Tjörns kommun och musikern Anders Hagberg en dans-, musik- och skulpturkväll på Pilane Gravfält på Tjörn. Vidare medverkade Anna Wennerbeck från EMBLA och musikern Anders Hagberg i sommarfinalen av Fästningarnas fest på Bohus fästning i Kungälv. Under hösten arbetar Anna Wennerbeck och Bronja Novak- Lindblad med en ny barndansföreställning, På vår strand. I höst åker även barndansföreställningen Sov Du? ut på turné igen i bland annat Skåne, Västra Götaland och Norrland. I övrigt fortsätter EMBLA att göra dansronden på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. En dansrond kommer även att göras under läkarstämman i Göteborg i november. Anna Wennerbeck kommer också att medverka i en paneldebatt om kultur på sjukhus under Bok- och Biblioteksmässan. www.embladans.se Eva Ingemarsson Efter att ha deltagit i en kulturvecka i Marrakech (se resebrev sid 25) reste Eva Ingemarsson till Syrien för att delta i en workshop för teaterstudenter från bland annat Irak, Syrien och Algeriet. Under fem veckor arbetade 20 studenter i Damaskus med lärare från Italien, England och Sverige. De undervisade i teater, musik, dans och improvisation. Eva Ingemarsson undervisade i dans och rörelseimprovisation och tillsammans skapade de en 10 minuters koreografi. Allt avslutades med en stor scenisk föreställning. Initiativtagare och projektledare till projektet, som kallas»steg mot framtiden«, är koreografen Talat Samawi. Projektet stöds av bland annat Svenska Institutet. Eva Ingemarsson förebereder sin nya föreställning Tesoro 2. Det är en föreställning som är inspirerad av det tidare verket Tesoros scenografi, de tre svarta kuberna och de projicerade rörliga figurerna, men med ett helt eget uttryck och med tre dansare på scenen. Tesoro 2 har premiär hösten 2009 på Atalante i Göteborg. www.evaingemarsson.se Ny uppstickare med Crowd Company Marika Hedemyr arbetar med en trilogi på temat kontorsmiljö, där soloföreställningen Just in Time från 2007 (med dansaren Maria 18