Kraftigt modifierade ytvattenförekomster i Sverige: Identifikation och bedömning

Umeå Universitet 2003-11-30 Länsstyrelsen i Västerbottens län Kraftigt modifierade ytvattenförekomster i Sverige: Identifikation och bedömning Mats Johansson

INNEHÅLL 1. Inledning 1.1 Ramdirektivet för vatten - mål och undantag 1.2 Syfte 1.3 Metodik 2. Vilka vatten kan bedömas som kraftigt modifierade? Kriterier och eempel 3. Procedur för identifikation och bedömning av kraftigt modifierade ytvattenförekomster (KMV) 3.1 STEG 1-6. Provisorisk definition 3.1.1. STEG 1. Identifikation och avgränsning av ytvattenförekomster 3.1.2. STEG 2. Bedömning om vattenförekomsten är konstgjord 3.1.3. STEG 3. Sållning 3.1.4. STEG 4. Bedömning av signifikanta förändringar i hydromorfologi 3.1.5. STEG 5. Bedömning av sannolikhet att inte kunna uppnå god ekologisk status 3.1.6. STEG 6. Bedömning om vattenförekomst har en påtagligt förändrad fysisk karaktär på grund av mänsklig aktivitet - PROVISORISK DEFINITION AV KMV 3.2 STEG 7-11. Slutlig definition samt fastställande av referensförhållanden och miljömål 3.2.1. STEG 7. Identifikation och tester av restaureringsåtgärder 3.2.2. STEG 8. Identifikation och tester av andra alternativ - 3.2.3. STEG 9. Definition som KMV eller KV 3.2.4. Metoder för tillämpning av steg 7 och 8 3.2.5. Definition av konstgjorda ytvattenförekomster 3.2.6. STEG 10. Definition av maimal ekologisk potential (MEP) 3.2.7. STEG 11. Bestämning av god ekologisk potential (GEP) 4. Speciella omständigheter i norra Sverige 4.1 Dominerande användning av ytvatten 4.1.1. Vattenkraft 4.1.2. Flottning 4.2 Många vattenförekomster - otillräckligt dataunderlag 5. FALLSTUDIE: Provisorisk definition av kraftigt modifierade och konstgjorda vatten i Umeälvens biflöden 5.1 Undersökningsområdet 5.2 Metodik 5.2.1. Datakällor 5.2.2. Arbetsgång 5.3 Resultat 5.3.1. Fiskbäcken 5.3.2. Trinnan 5.3.3. Tannbäcken 5.3.4. Gejmån 5.4 Diskussion 6. Referenser 2

Steg 1: Identifikation av ytvattenförekomster Art.2(10) NEJ NEJ Steg 2: Är ytvattenförekomsten konstgjord? Art.2(8) NEJ Steg 3: Sållning: Är hydromorfologin förändrad? JA Steg 4: Beskrivning av betydande förändringar i hydromorfologi. Bilaga 1(4) JA NEJ Steg 5: Kommer god ekologisk status ej att uppnås p.g.a hydromorfologiska förändringar? Bilaga II 1(5) JA Steg 6: Har ytvattenförekomsten en påtagligt förändrad fysisk karaktär på grund av mänsklig aktivitet Art. 2 (9) JA Provisorisk definition som kraftigt modifierad ytvattenförekomst Art. 5 (1) och Bilaga II 1 (1)(i) Relevanta miljömål: GES [Art 4(1)] eller undantag [Art 4(5)] NEJ JA Steg 7: Definitionstest 4(3a). Identifiera restaurerings åtgärder som är nödvändiga för att nå GES. Har dessa åtgärder en betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på de ändamål som nämns i Art. 4(3a). JA Steg 8: Definitionstest 4(3b). Kan de nyttiga mål som uppnås genom kraftigt modifierade vatten uppnås på annat sätt, som är bättre för miljön, tekniskt genomförbara och inte oproportionerligt kostsamma? NEJ Definitionstest: 4(3b). Kan de nyttiga mål som uppnås genom artificiella vatten uppnås på annat sätt, som är bättre för milj ön, tekniskt genomförbara och inte oproportionerligt kostsamma? Steg 9: Definiera som KMV Art.4(3) Definiera som KV Art. 4(3) Steg 10: Bestämning av maimal ekologisk potential (MEP). Jämförelse görs med den närmast naturliga ytvattenkategorin [Bilaga V 1(2)(5)], och beaktande av alla förmildrande åtgärder som inte har en kraftigt negativ inverkan på de specificerade ändamålen eller miljön i stort enligt artikel 4(3a). Steg 11: Bestämning av god ekologisk potential (GEP). Endast små förändringar jämfört med MEP, annars måste åtgärder vidtas för att nå GEP. Art. 4(1a iii) och Bilaga V:1(2)(5). Utkast till förvaltningsplan 2008 (slutlig Förvaltningsplan 2009) Fig. 1. Identifikations- och definitionsprocedur för kraftigt modifierade och konstgjorda ytvattenförekomster. 3

1. INLEDNING 1.1. Ramdirektivet för vatten - mål och undantag EU:s ramdirektiv för vatten har som mål att alla vatten till år 2015 ska ha uppnått god ekologisk status (GES). Med GES menas det tillstånd då vissa definierade kvalitetsfaktorer bara lätt avviker från det tillstånd som kallas hög ekologisk status (HES) och som i sin tur uppvisar förhållanden som är opåverkade eller lätt påverkade av mänsklig verksamhet. Ramdirektivet ger dock möjligheter till undantag för målet GES till år 2015, eftersom detta inte kommer att kunna uppfyllas för alla vatten. Många vatten har förändrats av olika mänskliga verksamheter och det skulle ge betydande sociala och ekonomiska negativa konsekvenser att upphöra med dessa verksamheter. Om det i den första karaktäriseringen (2004) konstateras att GES ej kommer att kunna uppnås till 2015 i ett förändrat vatten kan det definieras som kraftigt modifierat (KMV) eller konstgjort (KV) (artikel 4[3]). Detta innebär att verksamheten kan fortsätta, men att alla rimliga åtgärder för att förbättra ekologisk status dock måste genomföras. Målet för dessa vatten blir istället god ekologisk potential (GEP). GEP ska så långt som möjligt överensstämma med GES sedan hänsyn tagits till de negativa effekterna av den modifiering som föranlett definitionen som kraftigt modifierat eller konstgjort vatten. Med andra ord, förhållandena får avvika från GES endast på grund av den fysiska modifieringen, men inte på annat sätt. Andra undantag är också möjliga. Om GES eller GEP av olika skäl ej kan nås till 2015 kan förlängd tidsfrist ges till 2021 eller 2027 (eller längre om naturliga förhållanden hindrar att GES/GEP uppnås; artikel 4[4]). Om vissa villkor är uppfyllda, till eempel att det är praktiskt eller ekonomiskt omöjligt att uppnå GES/GEP, är det också möjligt att ställa lägre miljökrav på en ytvattenförekomst och bedöma den som en särskild vattenförekomst (artikel 4[5]). Ramdirektivet för vatten är ett så kallat minimidirektiv. Det innebär att det är möjligt att ställa högre krav på vatten än vad direktivet kräver. Det är alltså frivilligt att definiera ytvattenförekomster som kraftigt modifierade eller konstgjorda. 1.2. Syfte med denna rapport Denna rapport är avsedd att fungera som en vägledning för vattenmyndigheterna i Sverige i arbetet med att identifiera, avgränsa och karaktärisera kraftigt modifierade och konstgjorda vattenförekomster. Tyngdpunkten är lagd på det arbete som ska leda fram till den provisoriska bedömningen och som ska vara utfört i och med utgången av år 2004. 1.3. Metodik Utgångspunkten i projektet är den beskrivna identifikations- och bedömningsprocessen i vägledningsdokumentet Guidance document on identification and designation of heavily modified and artificial water bodies med tillhörande Toolbo (CIS Working Group 2.2 2003). Även övriga vägledningsdokument, till eempel Identification of water bodies, IMPRESS - Guidance for the analysis of Pressures and Impacts och REFCOND - Guidance on establishing reference conditions and ecological status class boundaries for inland surface waters har använts i tillämpliga delar. Metodiken har omfattat (1) en test och analys av de föreslagna riktlinjerna i en fallstudie (Avsnitt 5 i rapporten), och (2) utformning av en nationellt anpassad stegvis vägledning utifrån det europeiska vägledningsdokumentet (Fig. 1) och på grundval av resultaten från fallstudien och andra nationella erfarenheter (Avsnitt 2-4). Eftersom ett likartat SNV-projekt är fokuserat på förhållandena i södra Sverige (Anpassning av 'Guidance document on identification and designation of heavily modified and artificial water bodies, CIS Working Group 2.2' till förhållandena i södra Sverige, Anna-Karin Weichelt, Länsstyrelsen i Jönköpings län) har jag särskilt försökt täcka in aspekter som dominerar eller är unika för 4

övriga delar av landet, särskilt för norra Sverige. Fallstudien har omfattat Umeälvens biflöden och kan i viss mån ses som en komplettering av den fallstudie som gjorts för Umeälven (Jansson 2001). Arbetet har bedrivits i samarbete med miljöövervakningsenheten på Länsstyrelsen i Västerbottens län och information har även inhämtats från länsstyrelserna i Norrbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. 2. VILKA VATTEN KAN BEDÖMAS SOM KRAFTIGT MODIFIERADE - KRITERIER OCH EXEMPEL Undantag från målet GES kan ges om nödvändiga åtgärder för att uppnå GES skulle få en betydande negativ inverkan på (1) miljön i stort, (2) sjöfart, inklusive hamnanläggningar, eller rekreation, (3) verksamheter för vilka vatten lagras, (4) vattenreglering, skydd mot översvämning, markdränering, eller (5) andra, lika viktiga, hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter (artikel 4[3] i ramdirektivet). Dessutom krävs att ändamålet med modifieringen inte kan uppnås med ett miljömässigt bättre alternativ som är tekniskt genomförbart och inte oproportionerligt kostsamt. För den provisoriska identifikationen 2004 behöver dock detta inte kritiskt prövas, då detaljerade tester följer i senare steg av identifikationsproceduren (se steg 8). Emellertid måste det första urvalet av kraftigt modifierade vattenförekomster bygga på de fem nämnda kriterierna, varför de behöver förtydligas. MILJÖN I STORT Miljön i stort är ett vitt begrepp som innefattar både den naturliga miljön och den mänskliga miljön, det vill säga arkeologi, arv, landskap och geomorfologi. Om värdefulla och skyddsvärda natur- eller kulturmiljöer utvecklats i anslutning till en modifierad vattenförekomst och dessa skulle förstöras vid en eventuell restaurering, finns alltså möjligheten att klassificera förekomsten som kraftigt modifierad. Skyddsvärda naturmiljöer kan utgöras av tidigare översvämningsmarker som efter modifiering (sänkning av vattenstånd) utvecklats till värdefulla terrestra miljöer, till eempel ängsmarker (torrbackar) och skogar. Det kan också gälla tidigare terrestra habitat som efter modifiering (höjning av vattenstånd) utvecklats till värdefulla våtmarker eller rent akvatiska miljöer, till eempel kärr som utvecklats i anslutning till en damm och som skulle förändras kraftigt då dammen rivs ut eller vattenståndet sänks. Skyddsvärda kulturmiljöer kan utgöras av mänskliga modifieringar av vattenförekomster där vattnets funktioner som transportled, kraftkälla, recipient, näringstransportör eller motsvarande har utnyttjats och där dessa modifieringar bedöms ha höga kulturhistoriska värden. Eempel på sådana miljöer är: kvarnar och vattensågar med tillhörande dammar äldre kraftverk (byggnader, dammar, kanaler) äldre industrimiljöer vid vatten flottledsstrukturer (dammar, ledarmar, stenkistor) äldre välbevarade hamnanläggningar kajer, broar och strandskoningar välbevarade system av damm- och silängar De uppräknade eemplen bör ha påtagligt höga värden om de ska föranleda ett undantag. Naturmiljöer bör innehålla skyddsvärda biologiska (arter, samhällen) eller geomorfologiska företeelser, och/eller vara skyddade enligt nationell (naturreservat eller motsvarande) eller internationell lagstiftning (fauna-, flora-, fågel-, eller habitatdirektiven; Natura 2000- och 5

CW-områden). Kulturmiljöer med anknytning till vatten bör på liknande sätt bedömas ha höga bevarandevärden och/eller omfattas av befintligt skydd (byggnadsminnen, fornlämningar, riksintressanta områden, kulturreservat, världsarv, eller motsvarande). Här pågår redan arbete med inventeringar och åtgärdsprogram på länsstyrelserna inom ramen för genomförandet av de nationella och regionala miljömålen. I dessa bedömningar finns uppenbara potentiella konflikter, mellan naturvård och kulturvård samt mellan kortsiktigt, småskaligt artbevarande och långsiktigt, storskaligt restaureringsarbete. Entydiga allmänna riktlinjer går inte att ge för hur dessa avvägningar bör göras utan får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. I allmänhet är dock objekten, för vilka undantag kan vara aktuella, mindre än de områden som kan vara aktuella för restaureringsåtgärder. En avvägning måste då göras mellan skyddsvärdet i ett enskilt objekt och den storskaliga nyttan av en restaurering. Vägledningsdokumentet framhåller att storskaliga miljöförbättringsåtgärder ej får förhindras av att dessa skulle få skadliga effekter på skyddsvärda smärre objekt inom det aktuella området. SJÖFART, INKLUSIVE HAMNANLÄGGNINGAR, ELLER REKREATION Här ingår fysiska modifieringar i samband med sjöfart, som farleder, kanaler, fyrar och pirer. Hamnanläggningar omfattar såväl handels-, industri-, och fiskehamnar, som fritidsbåtshamnar. Rekreation innefattar anläggningar där fritids- och idrottsaktiviteter med anknytning till vatten utövas, som badplatser, anläggningar för båtsport och fritidsfiskeanläggningar. Naturvårdsverket (2002) bedömer att dessa aktiviteter normalt kan vara förenliga med god ekologisk status och undantag kommer troligen endast att krävas vid större omfattning på de fysiska modifieringarna, där de ändringar i det störda vattnets hydromorfologi (eempelvis djup, bottenstruktur och strandstruktur), som behövs för att uppnå en GES, skulle innebära betydande negativa följder för den aktuella verksamheten. VERKSAMHETER FÖR VILKA VATTEN LAGRAS Här avses dammar och vattenmagasin som är kopplade till någon form av pågående verksamhet, till eempel kraftproduktion, dricksvattenförsörjning, bevattning, industri och gruvdrift. Enligt SMHI:s dammregister finns totalt ungefär 6 000 dammar i Sverige. Det stora flertalet av dessa har inget aktuellt utnyttjande och många är gamla kvarstående flottningsdammar. De flesta dammar som är i drift idag används för kraftproduktion. Det finns ca. 900 kraftverksdammar i Sverige är och av dessa räknas 190 som höga dammar (> 15 m). Kraftverksdammar både magasinerar vattnet och reglerar flöde och vattenstånd. Deras verksamhet täcks därför egentligen både av detta verksamhetskriterium och det följande. Sverige har ännu inte utvecklat något nationellt underlag för bedömning av vattenkraft i det framtida karakteriserings- och bedömningsarbetet. För den provisoriska definitionen av kraftigt modifierade vatten bör dock inte detta innebära något problem. Här är kriterierna tydliga och det kan förväntas att i princip alla våra större vattenkraftverk med tillhörande dammar kommer att definieras som kraftigt modifierade. Senare kritiska tester (Steg 7-8) får avgöra om enskilda fall ska bedömas annorlunda. VATTENREGLERING, SKYDD MOT ÖVERSVÄMNING, MARKDRÄNERING Denna punkt avser modifieringar för att hålla ytvattennivån inom ett område inom bestämda gränser, till eempel för att skydda låglänta områden mot vattenintrång, eller för att förändra ytvattennivån till ett nytt önskat läge. Här ingår fördämningar, invallningar, diken, sänkningar och torrläggningar av sjöar samt tunnlar och kanaler för överledning av vatten. 6

Dessa typer av modifieringar är mycket vanliga i det svenska landskapet och vissa har haft en central del i omdaningen till det kulturlandskap vi har idag. Som eempel på denna förändring kan nämnas de över 2 500 sjöar som sänkts eller torrlagts för att tillskapa ny odlingsmark under 1800-talet fram till mitten på 1900-talet. ANDRA HÅLLBARA MÄNSKLIGA UTVECKLINGSVERKSAMHETER Ramdirektivet eller vägledningsdokumentet innehåller ingen eplicit definition av hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter. Dock listas jordbruk, skogsbruk och fiskodling samt urbanisering tillsammans med övriga verksamheter för vilka undantag enligt artikel 4.3 kan bli aktuella (CIS Working group 2.2 2002). De får därför antas hamna i denna kategori även om vissa specifika modifieringar som härrör från dessa verksamheter redan ingår under andra kriterier ovan. Hydromorfologiska förändringar från dessa verksamheter är mångskiftande och får bedömas för varje enskild vattenförekomst. Se vidare Tabell 2 För att berättiga undantag enligt artikel 4(3) ska enligt Naturvårdsverkets nuvarande tolkning (Naturvårdsverket 2002) "hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter" gagna människor och samhället, endast i ringa utsträckning tära på knappa resurser och ha liten negativ miljöpåverkan. Med andra ord ska verksamheterna tillfredsställa samhällets behov idag utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. 3. PROCEDUR FÖR IDENTIFIKATION OCH BEDÖMNING AV KRAFTIGT MODIFIERADE OCH KONSTGJORDA YTVATTENFÖREKOMSTER 3.1. STEG 1-6: Provisorisk definition De inledande se stegen i proceduren leder fram till en provisorisk definition av kraftigt modifierade och konstgjorda ytvattenförekomster. Här ingår (1) identifikation, avgränsning, typifiering och kategorisering av ytvattenförekomster, (2) identifikation av konstgjorda ytvattenförekomster, (3) utsållning av objekt som inte kan bli aktuella för definition, (4) beskrivning av betydande förändringar av hydromorfologin, (5) bedömning av sannolikheten att god ekologisk status ej kan uppnås samt (6) en sammanfattande bedömning om vattenförekomsten har en påtagligt förändrad fysisk karaktär på grund av mänsklig aktivitet. I denna procedur kommer steg 1 samt steg 3-5 inbegripa alla identifierade ytvattenförekomster. Med andra ord är endast steg 2 och 6 begränsade till kraftigt modifierade och konstgjorda vatten. STEG 1. Identifikation och avgränsning av ytvattenförekomster STEG 2. Bedömning om vattenförekomsten är konstgjord STEG 3. Sållning STEG 4. Bedömning av signifikanta förändringar i hydromorfologi STEG 5. Bedömning av sannolikhet att god ekologisk status inte uppnås STEG 6. Bedömning om vattenförekomsten har en påtagligt förändrad fysisk karaktär på grund av mänsklig aktivitet PROVISORISK DEFINITION AV KMV OCH KV 7

3.1.1. STEG 1. Identifikation och avgränsning av ytvattenförekomster I detta första steg ska alla typer av ytvattenförekomster avgränsas och identifieras, såväl naturliga som kraftigt modifierade och konstgjorda ytvattenförekomster. Detta steg är grundläggande för hela den fortsatta processen, eftersom vattenförekomsterna representerar de enheter som kommer att användas för rapportering och för att bedöma hur vattendirektivets miljömål uppfylls. Arbetsproceduren kommer att beskrivas utförligt i den kommande Vattenhandboken, varför endast en kortfattad beskrivning ges här tillsammans med några specifika aspekter på identifikation och avgränsning av kraftigt modifierade och konstgjorda ytvattenförekomster. Ytvattenförekomster ska enligt direktivet vara både avgränsade och betydande. Det innebär att de inte får överlappa varandra eller bestå av delar som inte är sammanhängande, till eempel flera sträckor av ett vattendrag med mellanliggande sjöar. De får ej heller omfatta flera olika kategorier, till eempel sjö och vattendrag, eller flera olika typer, till eempel olika ekoregioner. Andra kriterier som kan föranleda avgränsning är naturliga gränser (geografiska eller hydromorfologiska), som till eempel sammanflöden, skillnader i ekologisk status, påverkansgrad eller användning mellan olika delar av ett i övrigt sammanhållet vattendrag eller en sjö, samt gränser för olika typer av skyddade områden, som Natura 2000-områden eller motsvarande. Dessutom ska alltså fysiska modifieringar som föranleder att en vattenförekomst definieras som kraftigt modifierad eller konstgjord användas som avgränsningskriterium. Det innebär att det redan i detta första steg kommer in bedömningar av vilka vattenförekomster som ska räknas som kraftigt modifierade och konstgjorda. I praktiken kommer dock processen gå vidare med följande steg och identifikations- och avgränsningsarbetet får kontinuerligt revideras då ny information inhämtas. Detta faktum framhålls även i vägledningsdokumentet (Identification of Water Bodies; D'Eugenio et al. 2003). Den rumsliga avgränsningen av en kraftigt modifierad vattenförekomst avgörs av utbredningen av den hydromorfologiska förändring som den fysiska modifieringen gett upphov till. Med denna utgångspunkt bör till eempel en kraftigt modifierad vattenförekomst betingad av ett kraftverk avgränsas uppströms av dämningsområdets utbredning, eftersom hela denna sträcka påverkas likartat av den vattenståndsregim som bestäms av intaget av vatten till kraftverkets turbiner samt av eventuella påsläpp genom dammarnas utskov. Med samma resonemang bör avgränsningen nedströms avgöras av hur långt den hydromorfologiska förändringen som betingas av kraftverket sträcker sig. Denna sträcka är i princip svårare att avgränsa, eftersom effekterna successivt avtar nedströms allteftersom tillrinning från omgivningarna tillkommer. I de allra flesta reglerade vattendrag i Sverige är dock avgränsningen enkel, eftersom den sätts av övre gränsen av dämningsområdet från nästa kraftverk nedströms. Oftast är i princip all fallhöjd i reglerade vattendrag så effektivt utnyttjad att strömmande sträckor sällan förekommer mellan kraftverken (Jansson 2001). Dämningsområdena avlöser alltså oftast varandra utan avbrott med undantag för eventuella torrfåror nedströms kraftverken. Dessa torrlagda sträckor eller sträckor med kraftigt begränsat flöde nedströms ett kraftverk betingas av att vattnet leds förbi den gamla fåran genom kanaler eller tunnlar. Dessa bör räknas till vattenförekomsten definierad av dammen närmast uppströms, eftersom flödet i torrsträckan bestäms av hur dammen regleras. Om det är en längre sträcka kan det vara lämpligare att avgränsa den som en egen vattenförekomst. 8

En damm påverkar även vattendraget ovanför sitt dämningsområde, till eempel genom att fiskvandring hindras. Denna sträcka kan dock inte komma ifråga för definition som kraftigt modifierad, eftersom den inte är påtagligt hydromorfologiskt förändrad. Om god ekologisk status ej kan uppnås i en vattenförekomst uppströms en fysisk modifiering kan förekomsten i stället bli föremål för bedömning som särskild vattenförekomst och därigenom få mindre stränga miljömål definierade. För att effektivisera det fortsatta karaktäriserings- och övervakningsarbetet är det möjligt och, med hänsyn till det stora antalet sjöar och vattendrag i Sverige, nödvändigt att gruppera vattenförekomster. Detta kan göras både för att generellt förenkla arbetet och specifikt för att kunna hantera vattenförekomster för vilka information om ekologisk status saknas. Sådana vattenförekomster kan då grupperas tillsammans med likvärdiga vattenförekomster för vilka data finns tillgängliga. Vattenförekomster kan endast grupperas om de hör till samma kategori, samma typ och bedöms ha samma typ och grad av påverkan. När det gäller kraftigt modifierade vattenförekomster, torde gruppering till eempel kunna användas för serier av sammanhängande kraftverk med mellanliggande älvmagasin, då påverkan och ekologisk status ofta är mycket likartad för dessa (Jansson 2001). En stor del av Sveriges sjöar har en yta som understiger den angivna rapporteringsgränsen 0,5 km 2. Av Sveriges 95 700 sjöar >0,01 km 2 (1 ha) är 71 700 (75%) under 0,1 km 2. Vägledningsdokumentet (D'Eugenio et al. 2003) föreslår följande angreppssätt för att hantera små ytvattenförekomster. (1) Små ytvatten kan slås ihop med identifierade ytvattenförekomster av samma kategori och typ, eller (2) där detta ej är möjligt kan en sållning göras för att få fram de ytvatten som är av betydelse för direktivets mål. De kan till eempel (a) vara av ekologisk betydelse (t e innehålla skyddsvärda arter), (b) vara en betydelsefull del av ett skyddat område eller (c) orsaka betydande negativa (eller positiva) effekter på andra ytvatten. De utsållade ytvattenförekomsterna kan, med samma kriterier som ovan, grupperas för bedömning och rapportering. (3) De småvatten som ej definieras som ytvattenförekomster ska skyddas och nödvändiga förbättringar genomföras för att inte äventyra direktivets mål i andra ytvattenförekomster som de står i direkt eller indirekt förbindelse till. Detta angreppssätt kommer att kräva en mycket stor arbetsinsats över lång tid i Sverige för att genomföras fullt ut. För den första rapporteringen kommer förmodligen endast de småvatten, för vilka lättillgängliga data finns, att identifieras som egna ytvattenförekomster. Slutligen bör även ytvattenförekomstens omfattning klargöras. Vägledningsdokumentet (D'Eugenio et al. 2003) säger att en ytvattenförekomst omfattar de kvalitetsfaktorer som ska användas för bedömningen av ekologisk status. Detta innebär att i ytvattenförekomsten ingår de hydromorfologiska kvalitetsfaktorer (vattenflöde, flod- eller sjöbäcken samt angränsande mark), vars struktur och funktion är direkt relevanta för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer. Detta innebär i klartet att, förutom den ständigt vattentäckta delen, även den del av stranden som regelbundet översvämmas inklusive direkt angränsande våtmarker omfattas av ytvattenförekomsten. 9

3.1.2. STEG 2. Bedömning om vattenförekomsten är konstgjord Ytvattenförekomster ska klassificeras som konstgjorda om de är skapade av mänsklig aktivitet. En ytvattenförekomst definieras enligt direktivet som konstgjord om den har skapats på en plats där tidigare ingen ytvattenförekomst av signifikant betydelse funnits, och om den inte har skapats genom en direkt fysisk förändring, förflyttning eller omdragning av en befintlig vattenförekomst. Eempel på konstgjorda ytvattenförekomster omfattar: kanaler och diken för sjöfart, kraftverk, flottning, bevattning och avvattning dammar för diverse ändamål, som till eempel bevattning, fiskodling, rekreation och minskning av näringsbelastning (kvävefällor) hamnar, dockor och muddringsdammar vattenförekomster som bildats i tidigare grustäkter, torvtäkter, gruvschakt, dagbrott eller liknande regleringsmagasin för pumpkraftverk (där ytvatten ej tidigare förekommit) och avledningar till detta magasin ytvattenförekomster skapade av "forntida" mänsklig verksamhet, som till eempel märgelgravar och andra typer av dammar. En vattenförekomst som efter fysisk modifiering ändrar kategori ska räknas som kraftigt modifierat, ej som konstgjort. Detta gäller till eempel skapandet av ett magasin vid reglering av ett vattendrag. Detsamma gäller vattenförekomster som har förflyttats eller omdirigerats, till eempel en utloppskanal vid sidan av en torrlagd älvfåra nedströms ett vattenkraftverk. Sådana förändringar ska räknas som modifieringar av en befintlig vattenförekomst och de nya kanalerna ska följaktligen identifieras som kraftigt modifierade. Om ett objekt som uppfyller kriterierna för konstgjorda vatten bedöms ha möjligheten att uppnå god ekologisk status, finns möjligheten att istället identifiera det som en naturlig vattenförekomst. Detta medger en högre ambitionsnivå och innebär att god ekologisk status, i stället för god ekologisk potential, definieras för vattenförekomsten. Många konstgjorda vatten är små och under den angivna rapporteringsgränsen 0.5 km 2. Icke desto mindre kan det vara av stor vikt att identifiera och följa upp dessa vatten. Framförallt i södra Sverige har många små ytvattenförekomster försvunnit under de senaste seklen genom avvattningsföretag för att skapa ny odlingsmark. De kvarvarande små vattenförekomsterna är därför viktiga i landskapet oavsett om deras ursprung är naturligt eller konstgjort. Naturvärden kan i påfallande många fall vara höga i konstgjorda vattenförekomster. Medvetna inplanteringar och spontana förekomster av sällsynta och rödlistade arter är inte ovanliga och vissa av dessa arter är mer eller mindre knutna till kulturskapade vattenförekomster (Tabell 1). Tabell 1. Eempel på rödlistade arter som är knutna till eller vanligt förekommande i konstgjorda vattenförekomster (Artdatabanken 2003) Art Hotkategori Biotop Spetsnate Potamogeton acutifolius sårbar dammar, diken, märgelgravar Knölnate Potamogeton trichoides starkt hotad dammar, kanaler Vårtsärv Ceratophyllum submersum missgynnad märgelgravar Klockgroda Bombina bombina starkt hotad dammar Glansigelknopp Sparganium erectum ssp. neglectum missgynnad dammar, märgelgravar Större vattensalamander Triturus cristatus missgynnad dammar, grusgropar Blodigel Hirudo medicinalis missgynnad dammar 10

Steg 3-5 ingår i det fastställande av påverkan som omfattar alla identifierade ytvattenförekomster (enligt Bilaga II 1.4-5). I avsnitten nedan beskrivs främst vissa aspekter som rör kraftigt modifierade och konstgjorda ytvatten. 3.1.3. STEG 3. Sållning Innan den egentliga bedömningen av om ytvattenförekomster ska definieras som kraftigt modifierade eller ej, föreslås att en sållning görs. Objekt som ej kommer i fråga för definition som kraftigt modifierade sållas här bort från kommande steg i processen. Här ingår såväl (1) objekt som uppenbart ej är kraftigt modifierade, vilka kommer att definieras som naturliga vattenförekomster, som (2) objekt som ej kommer att uppnå GES, men vilkas hydromorfologi ej är förändrad, vilka senare blir aktuella för bedömning som särskilda vattenförekomster eller vattenförekomster för vilka tidsfrist kommer att begäras. Det kan i detta tidiga skede av karaktäriseringen vara svårt att avgöra vilka vatten som här ska sållas bort. Det ska dock betonas att denna första provisoriska bedömning alltid kan ändras senare i karaktäriseringsprocessen om ny information visar att den första bedömningen var felaktig. Detta arbete kommer i praktiken bestå i att identifiera och lokalisera de modifieringar som kan definieras utifrån de verksamheter som listas i artikel 4(3) i ramdirektivet, till eempel dammar, muddringar, rensningar, uträtningar, invallningar och markavvattningar (se Avsnitt 2 samt Tabell 2 nedan). Effektiviteten i denna procedur kommer att avgöras av hur tillgängliga data över olika modifieringar är. Befintliga skikt med eventuella kompletteringar i Länsstyrelsernas GIS-databaser kommer förmodligen att utgöra det huvudsakliga underlaget. Kompletteringar kan i vissa fall göras med flygbilder, särskilt när dessa är integrerade i GISverktyget (se vidare Avsnitt 5.2.1). 3.1.4. STEG 4. Bedömning av betydande förändringar i hydromorfologi För de objekt som är kvar efter sållningsproceduren ska betydande mänsklig påverkan undersökas och beskrivas. Här ingår identifiering och beskrivning av (1) de huvudsakliga användningsområdena för vattenförekomsten, (2) betydande mänsklig fysisk förändring, samt (3) denna förändrings inverkan på hydromorfologi För de kraftigt modifierade ytvattenförekomsterna är det alltså de fysiska modifieringar som följer av verksamheterna definierade i artikel 4(3) och deras inverkan på hydromorfologin i vattenförekomsten som är relevanta att beskriva. Här kan arbetet förmodligen rationaliseras ganska långt i den första karaktäriseringen, eftersom en viss specifik modifiering oftast har en viss specifik inverkan som förekommer generellt. En översikt av användning, förändring och inverkan ges nedan i Tabell 2. 3.1.5. STEG 5. Bedömning av sannolikhet att god ekologisk status inte uppnås I detta steg ska sannolikheten för att god ekologisk status inte kan uppnås i en vattenförekomst bedömas. Denna bedömning baseras på informationen från steg 4, det vill säga modifieringens art och inverkan på hydromorfologin, samt en bedömning av ekologisk status i vattenförekomsten. I vägledningsdokumentet föreslås att arbetsinsatsen vid bedömningen bör motsvara hur tydligt eller otydligt ett problem är. När det är fråga om fall där det är hög sannolikhet att en ytvattenförekomst klassas som kraftigt modifierad bör arbetsinsatsen vara lägre. 11

Tabell 2. Huvudsakliga specificerade användningsområden, deras fysiska påverkan och inverkan på hydromorfologi och biologi (något modifierad från vägledningsdokumentet Guidance document on identification and designation of heavily modified and artificial water bodies, CIS Working Group 2.2). Kryssmarkeringar indikerar möjliga följder av en specificerad användning och behöver alltså inte betyda att den alltid förekommer. Specificerad användning (use) Sjöfart Vattenkraft Jordbruk/ skogsbruk/ fiskodling Översvämningsskydd Vattenförsörjning Rekreation Urbanisering Fysisk förändring (pressure) Dammar (inkl. tröskelddammar) Modifieringar av fåran (muddring, rensning, täkt) Omdragning, kanalisering och uträtning av fåran Invallning, strandskoning, ledarm X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Markavvattning och andra markanspråk Inverkan (impact) på hydromorfologi och biologi X X Avbrott i vattendragets kontinuitet och sedimenttransport Förändring av vattendragets profil Avstängning av sidoarmar, korvsjöar och våtmarker Begränsning eller förlust av översvämningsmark X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Reducerat flöde X X X Direkt mekanisk påverkan på fauna och flora Konstgjorda flödes- och vattenståndsregimer Förändrade grundvattennivåer Förändrad erosion eller deposition X X X X X X X X X X X X X X X X 12

Vilka kvalitetsfaktorer som används vid bedömningen av ekologisk status kan variera mellan olika ytvattenkategorier. I vägledningsdokumentet föreslås att de kvalitetsfaktorer (fytoplankton eller andra vattenväter, bentiska evertebrater eller fisk) som är mest känsliga för de aktuella fysiska förändringarna i det enskilda fallet används för den preliminära bedömningen av ekologisk status som ska vara genomförd 2004. Detta förutsätter alltså att sådan information finns tillgänglig eller kan inhämtas. I praktiken är dock ingetdera särskilt troligt. Aktuell information om ekologisk status för ytvatten i Sverige är relativt knapphändig och finns företrädesvis från sjöar och vattendrag med höga naturvärden, det vill säga endast i undantagsfall från kraftigt modifierade vatten. Det är också orealistiskt att hinna inhämta ny information innan den första bedömningen ska göras. Ett annat problem med bedömningen är att referensvärden ännu ej är definierade för olika kategorier och typer av ytvatten, vilket innebär att god ekologisk status eller avvikelse från denna för närvarande inte kan kvantifieras för de angivna kvalitetsfaktorerna. I vägledningsdokumentet sägs dock även att bedömningen kan baseras på indikativa data (hydromorfologiska eller fysisk-kemiska parametrar) om sådana är de enda som finns att tillgå. Med ett sådant angreppssätt kan bedömningen underlättas avsevärt. Tillgänglig kunskap om ekologiska effekter av hydromorfologiska modifieringar visar också oftast tydliga samband mellan modifieringsgrad och ekologisk status (Jansson 2001, Marttunen & Hellsten 2001). För vattenkraftverk bör det till eempel räcka med att bestämma regleringsamplitud och vattenståndsvariation för att kunna bedöma om GES kan uppnås (Jansson 2001). För regleringsmagasin bör information om regleringsamplitud och säsongsvariation i vattenstånd vara tillräckligt (Marttunen & Hellsten 2001). Hydrologiska data finns tillgängliga för alla större regleringsdammar i Sverige via SMHI. För andra typer av modifieringar, som muddringar, rensningar, uträtningar, invallningar och markavvattningar kan bedömningar bli svårare även om indikativa data kan utnyttjas. Här kommer det troligen i hög grad bli fråga om så kallade epertbedömningar. 3.1.6. STEG 6. Bedömning om vattenförekomst har en påtagligt förändrad fysisk karaktär på grund av mänsklig aktivitet - PROVISORISK DEFINITION AV KMV I detta steg görs en sammanfattande bedömning om de kvarvarande ytvattenförekomsterna uppfyller kriterierna för att definieras som kraftigt modifierade. Följande måste då gälla: 1. Orsakerna till att god ekologisk status ej kan uppnås måste härröra från fysiska förändringar i de hydromorfologiska förhållandena i en vattenförekomst. Annan påverkan, till eempel föroreningar, är inte giltig. 2. Vattenförekomsten måste var påtagligt förändrad i sin natur. Med detta menas att avvikelsen från ett naturligt tillstånd ska vara mycket uppenbar. Dessutom ska den hydromorfologiska förändringen vara utbredd eller frekvent samt i det närmaste permanent, det vill säga svår att återställa till ursprungstillståndet. 3. Förändringen måste härröra från den specificerade användningen av vattenförekomsten Om dessa tre kriterier är uppfyllda kan alltså ytvattenförekomsten provisoriskt definieras som kraftigt modifierad. 13

3.2 STEG 7-11. Slutlig definition, fastställande av referensförhållanden och miljömål När den provisoriska bedömningen är avklarad och rapporterad 2005, inleds proceduren med den slutliga definitionen av KMV och KV samt fastställandet av referensförhållanden och miljömål. Detta arbete ska ingå i utkastet till förvaltningsplanen som ska redovisas 2008. I Steg 7-9 testas provisoriskt definierade KMV enligt artiklarna 4(3a) och 4(3b) för att avgöra vilka som slutligen ska definieras som kraftigt modifierade. För dessa ska det inte finnas några rimliga möjligheter att uppnå GES. För definition av KV tillämpas endast artikel 4(3b). STEG 7. Restaureringsåtgärder - identifikation och tester STEG 8. Andra alternativ - identifikation och tester STEG 9. Definition som KMV eller KV STEG 10. Definition av maimal ekologisk potential STEG 11. Bestämning av god ekologisk potential I Steg 10-11 ska sedan referensförhållanden och miljömål för kraftigt modifierade och konstgjorda ytvattenförekomster fastställas. Bedömningen av ekologisk potential hos konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvattenförekomster utgår från den maimala ekologiska potentialen (MEP). MEP är den högsta status en konstgjord eller kraftigt modifierad ytvattenförekomst kan uppnå sedan alla genomförbara restaureringsåtgärder har utförts. Kravet för konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvattenförekomster är att de ska uppnå god ekologisk potential (GEP), vilket innebär en lätt avvikelse från MEP. 3.2.1. STEG 7. Identifikation och tester av restaureringsåtgärder I detta steg utförs definitionstestet enligt artikel 4(3a), uppdelat på tre olika deltester: Steg 7.1. Identifiering av nödvändiga restaureringsåtgärder för att uppnå GES Först bestäms vilka förändringar av hydromorfologin som krävs för att uppnå GES. Åtgärderna för att uppnå GES kan vara allt från att mildra de fysiska förändringarna till att helt avlägsna ändamålet. Vägledningsdokumentet behandlar endast hydromorfologiska förändringar vilket gör det komplicerat då ett vatten påverkas av även av andra verksamheter. Därför måste man skilja på åtgärder som ändrar hydromorfologin, åtgärder som förbättrar den fysisk-kemiska statusen och direkta åtgärder som förbättrar den biologiska statusen (som t e manipulering av fiskpopulationer eller återplantering av vattenväter). Testet ska också avgöra om GES kan uppnås genom enskilda åtgärder eller om en kombination av åtgärder krävs. Se Tabell 4 för eempel på restaureringsåtgärder i reglerade vattendrag Steg 7.2. Betydande negativ inverkan på ändamålen Därefter bedöms om de nödvändiga restaureringsåtgärderna kommer att ha betydande negativ inverkan på de ändamål som nämns i artikel 4(3a) Se Avsnitt 2. Alla typer av möjliga restaureringsåtgärder ska övervägas. De modifierade ytvattenförekomster som inte har aktuellt ändamål bedöms inte i detta steg utan går vidare till nästa deltest. Om den modifierade ytvattenförekomsten har fått en ny användning ska dock testet göras. Om inverkan bedöms vara betydande fortsätter man till 4(3b), dvs. Steg 8, om inte går man vidare till Steg 7.3. 14

Begreppet negativ inverkan kan omfatta hela skalan från förlust av hela eller delar av verksamheter till minskad produktion i en verksamhet. Såväl ekonomiska som sociala effekter ska utvärderas. I detta steg bedöms inte kostnader eller användarens möjlighet att bära kostnaden. Begreppet betydande kan inte ges någon standarddefinition eftersom det kan variera mellan olika sektorer och mellan medlemsstaternas skilda förutsättningar och prioriteringar. Vägledningsdokumentet antyder dock storleksordningen i formuleringen att en betydande negativ inverkan inte får vara liten eller omärklig eller mindre än den naturliga variationen i de berörda ändamålen eller verksamheterna. Eempel på en tydlig betydande negativ inverkan är när verksamhetens eller ändamålets fortbestånd på lång sikt hotas. Det är viktigt att bedömningen görs på en geografisk nivå som är lämplig för situationen och verksamheten (ytvattenförekomst, grupp av förekomster, region, avrinningsdistrikt eller nationellt). Ibland kan bedömning på mer än en nivå vara nödvändig, varvid inverkan på mindre skala vanligtvis bedöms först. Steg 7.3. Betydande negativ inverkan på miljön i stort Detta deltest är till för att försäkra sig om att åtgärderna för att uppnå GES inte ger upphov till nya problem på miljön i stort Se Avsnitt 2. Här ska man även kontrollera att åtgärderna inte strider mot övrig EU-lagstiftning enligt kraven i artiklarna 4(8) och 4(9). Fig. 2. Definitionsprocedur för kraftigt modifierade ytvattenförekomster. 15

3.2.2. STEG 8. Identifikation och tester av andra alternativ Steg 8 utgör definitionstestet enligt artikel 4(3b). Det består av fem delsteg som syftar till att klarlägga om alternativen för att uppnå samma ändamål som en aktuell modifiering är tekniskt genomförbara, miljömässigt betydligt bättre och inte oproportionerligt kostsamma. Om alla dessa tre kriterier är uppfyllda får en ytvattenförekomst inte definieras som kraftigt modifierad. Steg 8.1. Definition av andra alternativ I detta delsteg ska andra vägar att uppnå samma ändamål som genom en aktuell modifiering övervägas. Kan samma ändamål kan nås med andra metoder eller genom att omplacera en befintlig verksamhet till en plats där den gör mindre skada? Även alternativ som bara delvis leder till GES ska beskrivas. Steg 8.2. Alternativens tekniska genomförbarhet Här testas om de definierade alternativen är praktiskt och tekniskt genomförbara. Ibland bör även sociala begränsningar med ett alternativ testas. Detta jämförelsevis enkla test läggs alltså först för undvika att alternativ som inte är tekniskt genomförbara ska behöva gå igenom de mer komplicerade miljömässiga och ekonomiska bedömningarna. Steg 8.3. Alternativens miljöegenskaper I detta deltest gäller det att försäkra sig om att inte ett miljöproblem ersätts med ett annat. Vid bedömningen ska man ta hänsyn till (1) att ordet miljö i miljömässigt bättre alternativ även avser miljön i stort, och (2) att bedömningen av om ett alternativ är miljömässigt bättre först bör utföras på lokal nivå, därefter på regional, nationell, etc. I klartet är det lämpligt att bedöma påverkan och nyttan bara i vattenmiljön eller hos miljön i stort och därefter göra en bedömning på högre nivåer (vatten, land, luft). Steg 8.4. Alternativens kostnader ( oproportionerliga kostnader ) Denna bedömningen avser främst finansiella/ekonomiska kostnader, men ibland även sociala. Här bör man ta hänsyn till kostnaderna för den nuvarande verksamhetens planerade åtgärder fram till 2027. För bedömning av oproportionerliga kostnader rekommenderas två olika metoder: 1. Man jämför kostnaderna för nuvarande verksamhet och möjliga alternativ: drifts- och underhållskostnader och kostnader för nödvändigt utbyte av olika delar. För varje alternativ räknas kapitalkostnader, drifts- och underhållskostnader och oförutsedda kostnader som har med dessa alternativ att göra. 2. Man jämför alla kostnaders nackdelar och fördelar med den nuvarande verksamheten och alternativet. Här jämförs samhällets totala nytta av modifieringen samt alternativen. Det finns ingen definition för hur mycket kostnaderna för alternativet ska överstiga kostnaderna för den nuvarande verksamheten för att de ska anses oproportionellt stora. Steg 8.5. Kan GES uppnås genom alternativen? I en del fall uppnås GES bara delvis genom alternativen. Åtgärderna ska trots detta genomföras om de uppfyller övriga villkor alltså är tekniskt genomförbara, miljömässigt bättre och inte oproportionerligt kostsamma. Ett eempel är när en ytvattenförekomst är påverkad av två olika modifieringar och det bara finns möjlighet att ersätta den ena. 16

3.2.3. STEG 9. Definition av kraftigt modifierade ytvattenförekomster När en ytvattenförekomst har genomgått definitionstesterna i steg 7 och 8, och man där funnit att restaurering skulle ha betydande negativa effekter på ändamålet eller miljön i stort, att alternativen till modifieringen inte är bättre, samt återigen, att GES inte kan uppnås på grund av fysiska modifieringar, kan den slutligen definieras som kraftigt modifierad. Medlemsstaterna kan dock välja att ställa högre miljökrav och inte definiera ytvattenförekomsten som kraftigt modifierad. 3.2.4. Metoder för tillämpning av steg 7 och 8 Fram till upprättandet av förvaltningsplanen 2008/9 ska mycket arbete utföras. Ett sätt att minska arbetsbördan är att bedöma likartade ytvattenförekomster tillsammans. Fyra olika bedömningsmetoder kan bli aktuella: 1. Deskriptiv (kvalitativ) metod används då förhållandena är klara och tydliga och ingen detaljerad analys är nödvändig och i situationer då miljömässiga eller sociala effekter inte kan mätas. 2. Enkla kvantitativa åtgärder för att bedöma effekt eller fördel beskriver relativa förändringar, t e procentuell förändring uttryckt i EUROs då denna ger en jämförelse mellan olika sektorer. 3. Standardvärden för kostnader och/eller vinster används vid bedömning av olika sektorer eller typer av åtgärder. 4. Mer djupgående ekonomiska bedömningsmetoder inkluderar en rad olika verktyg av varierande kompleitet. Vilken av dessa fyra metoder som kommer att tillämpas kommer att variera med kostnader och hur pass omstridd en fråga är. Sannolikt kommer de två förstnämnda metoderna att bli de mest använda. Metoder för att bestämma betydande negativa effekter (steg 7) Det är lämpligt att använda en enkel deskriptiv metod när de negativa effekterna är små i relation till verksamheten och när de negativa effekterna på verksamheten är mycket stora och utgör ett hot mot verksamhetens fortbestånd. Ett eempel på det sistnämnda är om ett avlägsnande av översvämningsskydd skulle leda till att ett stort, befolkat område skulle översvämmas. Kvantitativ bedömning används när situationen inte är lika tydlig. Ju mer komplicerad situation desto mer komplicerade metoder. Allmänt gäller att negativa effekter bör bedömas på lokal nivå eller jämföra den lokala påverkans betydelse med regional och nationell nivå. På grund av svårigheterna att bedöma vilken grad av negativa effekter som är betydande kan det vara lämpligt att göra en lista över positiva/negativa miljöeffekter av restaureringsåtgärder samt en subjektiv deskriptiv bedömning (stor, mellan, liten) av deras inverkan. Metoder för utvärdering av alternativ (steg 8) Normalt används en deskriptiv metod för att bedöma teknisk genomförbarhet och miljömässigt bättre alternativ. I vissa fall kan frågan om de fysiska effekterna kvantifieras. Vid bedömningen av om kostnaderna för olika alternativ är oproportionerligt höga kan det ofta vara tillräckligt med en kvalitativ beskrivning för att avgöra vad som är oproportionerligt. Deskriptiva metoder har ofta inslag av subjektiva bedömningar. I sådana sammanhang kan det därför nödvändigt att även använda konsultativa metoder, t e anlita epertgrupper, paneler eller representantkommittéer. 17

3.2.5. Definition av konstgjorda ytvattenförekomster Definitionsproceduren är inte helt tillämplig på konstgjorda vatten och behöver därför förtydligas och modifieras något för dessa med avseende på följande punkter. (1) Ett mänskligt tillskapat vatten kan definieras som naturligt om det funnits under lång tid och om det dessutom i nuläget är utsatt för endast liten eller ingen inverkan av mänsklig aktivitet. I sådana fall kan de nuvarande biologiska förhållandena betraktas som HES eller GES. (2) Artikel 4(3a) ska användas vid definition av konstgjorda vatten och restaurerings åtgärder för att nå GES ska identifieras. Detta är dock inte möjligt för konstgjorda vatten eftersom GES skulle innebära att förekomsten fanns där det förut var torra land (=HES). Dock ska syftet med artikel 4(3a) ändå uppfyllas genom att de nödvändiga restaureringsåtgärderna inte ska ha någon inverkan på användningen eller miljön i stort. (3) Test 4(3b) kan användas som vanligt, men syftet med detta test är dock inte att avgöra om ytvattenförekomsten är konstgjord eller naturlig (eller kraftigt modifierad). Det ska istället avgöra om det finns andra miljömässigt bättre alternativ, som därmed skulle kunna förbättra förhållandena i den konstgjorda vattenförekomsten. 3.2.6. STEG 10. Definition av maimal ekologisk potential (MEP) För att fastställa förhållandena vid MEP ska värdena på ett antal definierade kvalitetselement bestämmas. Denna procedur görs i fyra steg: Steg 10.1. Val av lämpliga kvalitetsfaktorer för MEP För det första avgörs vilken som är den närmast jämförbara naturliga ytvattenkategorin för en aktuell ytvattenförekomst sjö, flod eller kustvatten. De kvalitetsfaktorer som ska användas vid bestämningen av MEP är de som listas i ramdirektivets Bilaga V för respektive ytvattenkategori. Kvalitetsfaktorerna varierar något mellan ytvattenkategorierna (Tabell 3), vilket alltså gör att valet av jämförbar kategori blir avgörande för vilka faktorer som ska bestämma MEP. Om ett vattendrag till eempel har dämts upp till ett magasin med i stort sett stillastående vatten ska kategorin sjö användas som referens, medan uppdämda sträckor med tydligt strömmande vattenrörelse fortfarande bör räknas som vattendrag. Längs ett reglerat vattendrag kan alltså olika sträckor hamna i olika ytvattenkategorier beroende på sträckans ursprung och nuvarande egenskaper. Sådana gränsdragningar kan vara svåra att göra utan klara hydromorfologiska kriterier (för t e strömhastighet). Steg 10.2. Hydromorfologiska förhållanden vid MEP De hydromorfologiska förhållandena vid MEP bestäms först, eftersom dessa per definition påverkas av en fysisk modifiering och alltså kommer att avgöra den ekologiska potentialen. De biologiska och fysisk-kemiska förhållandena ses alltså som bestämda av de hydromorfologiska förhållandena. 18

Tabell 3. Kvalitetsfaktorer för klassificering av ekologisk status (enligt Bil.V i Ramdirektivet) Vattendrag Biologiska faktorer Vattenväter: sammansättning och förekomst Bentiska evertebrater: sammansättning och förekomst Fiskfauna: sammansättning, förekomst och åldersstruktur Hydromorfologiska faktorer Hydrologisk regim Kvantitet och dynamik för vattenflöde Förbindelser med grundvattenförekomster Flodens kontinuitet Morfologiska förhållanden Variation i floddjup och flodbredd Flodbäddens struktur och substrat Strandzonens struktur Kemiska och fysikalisk-kemiska faktorer Allmänt Vattentemperatur Syreförhållanden Salthalt Försurningsstatus Näringsförhållanden Särskilda förorenande ämnen Förorening från alla de prioriterade ämnen för vilka det har visats att de släpps ut i vattenförekomsten. Förorening från andra ämnen för vilka det har visats att de släpps ut i betydande mängder i vattenförekomsten Sjöar Biologiska faktorer Fytoplankton: sammansättning, förekomst och biomassa Andra vattenväter: sammansättning och förekomst Bentiska evertebrater: sammansättning och förekomst Fiskfauna: sammansättning, förekomst och åldersstruktur Hydromorfologiska faktorer Hydrologisk regim Vattenflödesvolym och vattenflödesdynamik Uppehållstid Förbindelser med grundvattenförekomster Morfologiska förhållanden Variation i sjövattendjup Sjöbäddens volym, struktur och substrat Sjöstrandens struktur Kemiska och fysikalisk-kemiska faktorer Allmänt Siktdjup Vattentemperatur Syreförhållanden Salthalt Försurningsstatus Näringsförhållanden Särskilda förorenande ämnen Förorening från alla de prioriterade ämnen för vilka det har visats att de släpps ut i vattenförekomsten. Förorening från andra ämnen för vilka det har visats att de släpps ut i betydande mängder i vattenförekomsten. Ramdirektivet säger att "De hydromorfologiska förhållandena [för ett KMV eller KV vid MEP] överensstämmer med att den enda påverkan på ytvattenförekomsten är den som härrör från vattenförekomstens konstgjorda eller kraftigt förändrade karakteristika efter det att alla lindrande åtgärder har vidtagits så att det säkerställs att förhållandena i praktiken ligger närmast ett ekologiskt oförändrat tillstånd, särskilt i fråga om migrerande fauna och lämpliga lek- och fortplantningsplatser" (Bilaga V 1.2.5). Detta ska tolkas som att alla åtgärder för att förbättra hydromorfologin vidtagits för att få ett tillstånd så nära ett ekologiskt kontinuum som möjligt. Åtgärderna ska omfatta alla åtgärder som motverkar vandringshinder och som förbättrar kvalitet och kvantitet av habitat, men samtidigt inte utgör ett hot mot verksamheten eller miljön i stort enligt artikel 4(3a). Se Tabell 4 för eempel på restaureringsåtgärder i reglerade vattendrag Steg 10.3. Fysisk-kemiska förhållanden vid MEP De fysisk-kemiska förhållandena och halt av särskilda icke-syntetiska föroreningar vid MEP ska så långt som möjligt överensstämma med närmast jämförbara vattenförekomsttyp givet de hydromorfologiska förändringarna. I ett kraftverksmagasin kan, till eempel, syre- och temperaturförhållanden avvika från den närmast jämförbara naturliga vattenförekomsten på grund av de hydromorfologiska förändringarna orsakade av modifieringen. Steg 10.4. Biologiska förhållanden vid MEP De biologiska förhållandena vid MEP ska så långt som möjligt stämma överens med närmaste jämförbara typ av vattenförekomst, med undantag av de hydromorfologiska förändringarna och de eventuella fysisk-kemiska förändringar som följer av dessa. 19

De biologiska kvalitetsfaktorerna kan bestämmas med hjälp av ett antal olika metoder: rumsliga nätverk med platser som uppfyller MEP, modeller, en kombination av dessa båda eller, när inget av det nämnda är möjligt, epertbedömning. Dessa metoder är desamma som för bestämning av hög ekologisk status och för att bestämma värdena för de kemisk-fysiska kvalitetsfaktorerna och icke-syntetiska föroreningar. Närmast jämförbara ytvattenförekomst innebär en eller flera liknande ytvattenförekomster, för vilka bland annat kategori, typ och andra karaktäristiska drag hos den modifierade ytvattenförekomsten stämmer överens. Dessutom ska det finnas rums- och tidsdata för de närmaste jämförbara ytvattenförekomsterna för att man ska kunna bestämma MEP. Närmast jämförbara ytvattenförekomst är användbar vid val av kvalitetsfaktorer samt för att bestämma värden på biologiska och fysisk-kemiska faktorer. I första hand eftersträvas naturliga ytvattenförekomster för jämförelse. Ofta kommer de hydromorfologiska och fysisk-kemiska värdena vid HES att avvika starkt från de vid MEP och därför krävs det justeringar av värden som motsvarar de hydromorfologiska modifieringarna. Om det saknas en naturlig närmast jämförbar ytvattenförekomst ska man istället använda närmaste kraftigt modifierade eller konstgjorda ytvattenförekomst vid MEP. Man ska använda sig av bästa möjliga referens och inte bästa tillgängliga referens. Dock kan bästa tillgängliga ytvattenförekomst användas om man kan simulera bästa möjliga förhållanden utifrån denna med hjälp av modeller och epertbedömning. 3.2.7. Steg 11. Bestämning av god ekologisk potential (GEP) God ekologisk potential är det lägsta relevanta miljömålet för kraftigt modifierade och konstgjorda ytvattenförekomster. Risken att inte uppnå miljömålet ska alltså uppskattas mot denna definierade nivå. Bestämningen av god ekologisk potential utförs i fyra steg: Steg 11.1. Biologiska kvalitetsfaktorer Bestämningen av GEP grundar sig främst på de biologiska kvalitetsfaktorerna. Värdena för dessa vid GEP avviker obetydligt från de vid MEP. Steg 11.2. Hydromorfologiska förhållanden De hydromorfologiska förhållandena ska vara sådana att de stödjer uppnåendet av de värden som är nödvändiga för GEP för de biologiska kvalitetsfaktorerna. Steg 11.3. Allmänna fysisk-kemiska kvalitetsfaktorer De fysisk-kemiska förhållandena ska vara sådana att de stödjer uppnåendet av de värden som är nödvändiga för GEP för de biologiska kvalitetsfaktorerna. Steg 11.4. Särskilda syntetiska och icke-syntetiska föroreningar Värdena för de särskilda syntetiska och icke-syntetiska föroreningar ska vara sådana att de stödjer uppnåendet av de värden som är nödvändiga för GEP för de biologiska kvalitetsfaktorerna. För att mäta och rapportera värdena för de biologiska kvalitetselementen och jämföra dem med värdena vid MEP behövs ett effektivt system med effektiva jämförelsemått. Ett sådant kommer att byggas upp för statusklassificering av alla ytvattenförekomster. Vid bedömning av status kommer då en så kallad ekologisk kvalitetskvot att användas, det vill säga kvoten mellan uppmätta värden för de biologiska kvalitetselementen för den konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvattenförekomsten och värden vid MEP (eller mellan en naturlig ytvattenförekomst och HES). Medlemsstaterna måste ta fram ekologiska kvalitetskvoter som motsvarar de definierade gränserna för statusklasserna. Statusklassificering av vattenförekomster kommer att behandlas utförligt i Vattenhandboken. 20