Bibliografiska uppgifter för Naturvård för samhällsutveckling - lärdomar från Kristianstad och världen Tidskrift/serie Utgivare Utgivningsår 2005 Författare Schultz L. SLU, Centrum för uthålligt lantbruk Ingår i... Ekologiskt lantbruk. Konferens 22-23 november 2005. Ultuna, Uppsala. Sammanfattningar av föredrag och postrar Huvudspråk Målgrupp Svenska Forskare, rådgivare
Naturvård för samhällsutveckling lärdomar från Kristianstad och världen Lisen Schultz, Centrum för tvärvetenskaplig miljöforskning, Stockholms universitet, tel: 08-16 12 90, e-post: schultz@,snm.su.se Min presentation ger er resultatet av fyra års arbete, utfört av 1360 experter koncentrerat till 15 minuter! Vad jag och de andra 1359 arbetat med är en kartläggning av befintlig kunskap om ekosystemens tillstånd, deras betydelse för människan och hur man kan förvalta dem så att de fortsätter att ge en växande befolkning det vi behöver även i framtiden. Idén med Millennium Ecosystem Assessment (MA) var att göra ett kunskapsunderlag som beslutsfattare på alla nivåer skulle kunna luta sig mot och lita på. Det är ett sorts konsensus-dokument från forskarvärlden och är ekosystemens motsvarighet till FN:s klimatpanel (IPCC). Undersökningen beställdes år 2000 av Kofi Annan och resultaten publiceras i en rad rapporter och böcker under 2005. Experterna kommer från hela världen och representerar både vetenskaplig och lokal kunskap sådan som genererats ur erfarenheter av lantbruk, jakt, fiske osv. MA har ett nyttoperspektiv på ekosystemen och fokuserar på ekosystemtjänster varor och tjänster som människan får från ekosystemen. Man har valt ut de 24 viktigaste tjänsterna (däribland mat, dricksvatten, pollinering och skydd mot naturkatastrofer) och analyserat hur de förändrats under de senaste 50 åren. Man har även gjort fyra framtidscenarior, alla med ambitionen att vara realistiska och troliga, men vitt skilda, för att belysa vilka valmöjligheter människan har. Ekosystemens försämrade hälsa hotar välfärden De globala analyserna visar att människan omvandlat ekosystemen mer än någonsin de senaste 50 åren. Detta har lett till att några ekosystemtjänster ökat såsom mat och trä. Men priset har varit högt: 60 % av de undersökta ekosystemtjänsterna (däribland dricksvatten och nedbrytning av avfall) utnyttjas på ett ohållbart sätt och detta är ett hot mot människans välfärd. Men framförallt har ekosystemens resiliens urholkats, och därmed deras kapacitet att fortsätta leverera varor och tjänster framöver. Resiliens är ett mått på ekosystemens förmåga att klara av störningar, som utsläpp, stormar och bränder, och återhämta sig eller vidareutveckla sig efter en störning. Resiliensen påverkas av ekosystemets biologiska mångfald, men också av hur samhället runt ekosystemet tar hand om det. En konsekvens av minskad resiliens kan vara oväntade tröskeleffekter, det vill säga att ekosystemet plötsligt förändras kraftigt efter en störning, och sedan inte återhämtar sig. Ett exempel är torskbeståndet utanför Atlantkusten som kollapsade 1992 efter en lång tids hårt fiske. Efter mer än tio års totalt fiskestopp har torsken ännu inte hämtat sig. MA varnar för att 70 ekologiskt lantbruk konferens ultuna november 2005
A2. Nyttja naturen och producera ekosystemtänster! fler ekosystem närmar sig tröskelvärden, som en följd av förluster i biologisk mångfald och ändrade störningsmönster. MA lyfter fram klimatförändringen och övergödningen som de värsta hoten mot ekosystemtjänsterna. Man beskriver också utdöendet av arter som är upp till 1000 gånger snabbare nu än det naturliga utdöendet, och påpekar att den biologiska mångfalden utgör en försäkring för människan, eftersom en artrikt system ofta är tåligare än ett artfattigt. Det går att vända trenden Trots alla dessa mörka bilder är huvudbudskapet från MAs syntesrapport att det går att vända den pågående utarmningen av ekosystemen och samtidigt tillgodose den ökade efterfrågan på mat, vatten, trä m.m. Men man poängterar att detta kräver betydande politiska och institutionella reformer, som lyser med sin frånvaro idag. I de fyra möjliga framtider som MA beskriver ser man hur detta skulle kunna gå till. Några av uppmaningarna lyder: Investera i utbildning och regelverk. Förändra de ekonomiska incitamenten. Främja förvaltning som ger höga skördar med positiva synergieffekter för andra ekosystemtjänster. Förändra konsumtionsmönster. Samverka med, och öka beslutsrätt för, lokala brukare och samhällen. Jag kommer i resten av min presentation att exemplifiera två av dessa: möjligheten att förvalta ekosystem så att de ger fler ekosystemtjänster, och vikten av lokal samverkan. Utöver de globala kartläggningarna har MA genomfört 33 delstudier på så skilda platser som Papua Nya Guinea, Sydafrika och Sverige. Jag har medverkat i en av de svenska studierna: Kristianstads Vattenrike. Den andra svenska studien behandlar betydelsen av Stockholms grönområden. Kristianstads Vattenrike visar vägen I Kristianstads Vattenrike finns Sveriges största areal av hävdade strandängar, ett unikt natursystem med många värden, precis intill en stad. Området är ett levande exempel på hur man kan kombinera bevarande och nyttjande av ekosystemen, och i vår studie har vi letat nycklar till lyckad ekosystemförvaltning. Strandängarna har hävdats i århundraden och prisats av storheter som Linné för sin skönhet. Men i modern tid har marken betraktats som vattensjuk och man har försökt dränera den vid flera tillfällen. Under 70- och 80-talen minskade betet, markerna höll på att växa igen och många arter började försvinna. Trots åtgärder som utnämning till Ramsarområde, och spridda naturvårdsinsatser fortsatte den negativa trenden. Så 1989 bildade kommunstyrelsen en organisation, Ekomuseum Kristianstads Vattenrike (EKV), med syfte att förvalta det unika natursystemet. Initiativet kom från en nyckelperson från bygden en eldsjäl med stor diplomatisk förmåga, lokalt nätverk och kunskap om våtmarkerna. Han skapade visionen om Kristianstads Vattenrike, och lyckades hitta synergieffekter med flera sektorer i Kristianstad. Politikerna imponerades av den breda förankringen och tilltalades av möjligheten att sätta Kris- 71
tianstad på kartan. Så vände synen på området från vattensjukt till vattenrikt. Nu har Kristianstads Vattenrike blivit en förebild för miljöarbete och i somras utnämdes det till biosfärsområde av UNESCO. Våtmarkerna är restaurerade, fåglarna har kommit tillbaka, turisterna flockas, lantbrukarna känner stolthet över vad de åstadkommit etc etc. Idag ger området en mängd ekosystemtjänster, både lokalt och globalt. Samhällsnytta och lokal samverkan Så vad kan man lära sig av historien om Kristianstads Vattenrike? Jag har valt ut fem viktiga punkter: 1. Koppla naturvård till samhällsnytta Det räcker inte att säga att en våtmark måste bevaras för att den hyser ovanliga arter. Man måste också visa att den renar vatten, ger turistintäkter, sköna naturupplevelser och buffrar mot översvämningar. Man måste ha en bred vision där bevarande av naturen kopplas till samhällsnytta. I Kristianstad bedrivs lantbruket så att det utöver matproduktionen genererar en rad ekosystemtjänster och bidrar till den biologiska mångfalden. 2. Involvera flera parter i strategisk samverkan Det räcker inte att miljöfantaster och politiker engagerar sig i naturvården, hela samhället behövs. I Kristianstad är det lantbrukarna som sköter strandängarna genom att låta sina kor beta där, den lokala floragruppen gör regelbundna inventeringar av växtpopulationerna, och barnen i naturskolan tar vattenprover. Det lokala näringslivet är med på tåget, liksom kommunen och länsstyrelsen. Men alla ska inte involveras hela tiden strategiskt samarbete är nyckeln. EKV börjar med de positiva först och sätter positiva exempel som får andra med sig. Viktigt att nämna i detta sammanhang är att Ekomuseet är en samverkansorganisation, utan juridisk auktoritet, vilket betyder att lantbrukare som annars kan känna sig hotade av myndigheter kan vara öppna med dem utan att riskera något. 3. Bygg på lokala initiativ och uppmuntra eldsjälar Även om samverkan finns med i de flesta skrivelser nuförtiden blir det ofta inte så i praktiken, kanske för att man främst ser människor i landskapet som användare eller förstörare som behöver informeras om naturvärden. Av tidskäl eller andra anledningar kör man över lokalbefolkningen med färdiga beslut om var naturreservat ska ligga och hur de ska förvaltas. Samråd innebär på sin höjd att man kallar till stort möte, dit folk kommer med låsta positioner. Det resulterar i konflikter och ohållbar förvaltning. Om man istället ser potentialen i lokala iniativ och ger utrymme för eldsjälar kommer mycket gratis. Bland lantbrukare, fågelskådare, fiskevårdsföreningar etc finns individer med stort engagemang och kreativa ideér om naturförvaltning. 72 ekologiskt lantbruk konferens ultuna november 2005
A2. Nyttja naturen och producera ekosystemtänster! 4. Respektera lokal kunskap bygg förtroende Lokal kunskap är väldigt viktig. Skånska lantbrukare har detaljerad kunskap om sina marker och fågelskådarna vet precis hur olika populationer varierat över tid. Om man tar tillvara den kunskapen kan man bygga förvaltning som är anpassad till lokala förhållanden, samtidigt som man genom att visa respekt för den lokala kunskapen vinner förtroende hos de som ska förvalta markerna. En viktig poäng här är också att det inte räcker med kunskap om var fina marker finns, en naturvårdare behöver också kunskap om var eldsjälarna finns, vilka grupper man kan involvera i olika projekt osv. 5. Gemensamt lärande förändrar preferenser Om man får veta vad våtmarken betyder och vilka värden den har slutar man se en vattensjuk mark när man blickar ut över landskapet, och ser istället den stilla vattenspegeln och tranorna som flyger ovanför. Alla rapporter från MA finns på www.maweb.org Information på svenska finns på www.albaeco.com, under skylten Millennium Assessment För mer information om Kristianstads Vattenrike: www.vattenriket. kristianstad.se 73