LOGOPEDI i öppna vårdformer

LOGOPEDI i öppna vårdformer Eva Sandin Länslogopedin Akademiska sjukhuset/landstinget i Uppsala län 1

Layout och original: BYRÅ4, Uppsala 2010 2

Innehåll 1. Inledning 5 2. Sammanfattning av projektets arbetssätt och resultat 6 Arbetssätt och resultat 6 3. Bakgrund 7 3.1 Översiktlig bakgrund 7 3.2 Förstärkning av Länslogopedin 8 4. Modell för insatser till målgruppen 9 5. Fördjupning modell för insatser till målgruppen 11 5.1 Angående behov av logoped i stroketeamet 11 5.2 Korttidsboende med rehabiliteringsinriktning 11 5.3 Svartbäcksgården 12 5.4 Vård- och omsorgsboenden 12 5.5 Logopediska insatser i länets kommuner 13 5.5.1 Insatser i Heby 13 5.5.2 Insatser i Knivsta 14 6. Undervisning 18 6.1 Utvärdering av undervisning 18 7. Samverkan 19 8. Fördjupning samverkan 20 8.1 Samverkan kring närstående 20 8.2 Samverkan under framväxten av mötesplatsen Torget 20 8.3 Film som stöd i kommunikation Digitala Skeppet 21 8.4 Samverkan mellan logoped och dietist vid ätoch sväljsvårigheter 23 8.4.1 Samverkan i Östhammar 24 8.5 Samverkan med hemvård 25 8.6 Samverkan med primärvård och husläkarmottagningar 25 9. Bedömning inför insatser till enskild person 26 10. Fördjupning bedömning inför insatser till enskild person 27 10.1 Bakgrund till framtagning av bedömningsmaterial 27 10.2 Förslag till nytt material 28 11. Goda exempel från annan ort Telemedicin i Västernorrland studieresa 31 11.1 Telerehabilitering fallstudie 32 12. Resultat ur projektets databas 33 12.1 Remitteringsvägar och typ av insats 33 12.2 Grupperna med ätsvårigheter samt kommunikationsproblem 34 12.3 Produktion 35 13. Kliniska markörer för kontakt med logoped 37 14. Slutsatser 38 15. Diskussion 39 16. Ordlista 41 17. Bilagor 42 Bilaga 1. Projektplan för Projekt: Logopedi i öppna vårdformer 43 Bilaga 2. Framväxten av verksamheten Torget 45 Bilaga 3. Utvärdering Intervjuer med personer på Torget 46 Bilaga 4. EQ-5D 47 Bilaga 5. Bedömning av ät- & sväljfunktion 49 Bilaga 6. Bedömning av ät- & sväljförmåga 51 Bilaga 7. Bedömning av ät- & kommunikationsförmåga 53 Bilaga 8. Bedömning av kommunikatörsnivå 56 Bilaga 9. Behandling relaterat till kommunikatörsnivå 58 Bilaga 10. Svar från Datainspektionen 59 3

4

1. Inledning De flesta insatser i sjukvården fokuseras på de faktorer som ligger bakom sjukdomars uppkomst och utveckling, så kallad patogenes. Att återfå hälsan eller få tillgång till de verktyg som främjar hälsa, så kallad salutogenes, innebär en vidare syn på insatser eller behandling. Detta kan benämnas hälsoperspektiv. Projektet Logopedi i Öppna Vårdformer (LÖVprojektet) har som mål att ta fram modeller till personer över 65 års ålder som behöver insatser gällande förmågan att kommunicera eller förmågan att tugga och svälja och så länge insatserna behövs. Ett hälsoperspektiv på mål för insatser kan vara att äta utan risk för att svälja fel eller att kunna delta i samtal och samhällsliv. För att nå dit krävs åtgärder på olika organisatoriska nivåer. Det kan innebära stödjande eller tränande insatser till enskilda personer, insatser till familjer och sociala nätverk, samverkan mellan logopedinsatser och andra insatser för målgruppen från kommun och landsting samt den ideella sektorn. En konkret åtgärd för målgruppen kan vara att anpassa skriven information till personer som har svårt att läsa efter stroke, så att man därigenom får underlättande kommunikativa ramper en lika naturlig åtgärd som att fasa av trottoarkanter för personer i rullstol eller ha ljudsignaler för personer med nedsatt syn vid övergångsställen. Sådana insatser gör att personer med olika handikapp kan fortsätta att delta i aktiviteter som de annars skulle tvingas avstå ifrån. Uppgiften för oss som arbetar med målgruppen är alltså att skapa nödvändiga förutsättningar för delaktighet. En viktig aspekt som projektet lyft fram är stödet till närstående. Stödet är viktigt för att tydliggöra samtalspartners nyckelroll för att underlätta delaktighet i samtal. Det offentliga rummet är ett sammanfattande uttryck för de mötesplatser vi har som medmänniskor, alltifrån det korta samtalet på gatan till politisk polemik. Personer med kommunikationsproblem kan återta sin plats i det offentliga rummet via anpassning av mötesplatser så att kommunikativa problem minimeras. I det arbetet har projektet samverkat med ideella sektorn såsom brukarorganisationer för olika handikappgrupper men även med folkbildningen via samverkan med studieförbund. Rapporten sammanställs samtidigt som projektet är i full gång med insatser till enskilda, rådgivning till personal, utbildningsinsatser och ett initierat, långsik tigt samverkansarbete för att stötta bildandet av kom munikativa mötesplatser i Uppsala, Enköping och Knivsta. Rapporten består huvudsakligen av utdrag ur ett antal korta rapporter från olika delområden i projektet. Dessa rapporter är skrivna av projektmedarbetarna och ingår i rapportens olika avsnitt. I inledningen av varje avsnitt finns en inledande text med viktiga data från respektive delrapport. Därefter presenteras delrapporterna som fördjupning inom respektive område. Projektmedarbetare samt i flera fall delaktiga i olika delar av rapporten är: Logopederna Andreas Lind, Eva Sonered, Kjerstin Greve- Löberg, Lászlò Garamvölgyi, Gunnel Lundgren, Lena Henricson, Anna Selmer Holmberg, Mariana Pettersson, Viktoria Hansson, Eva Nordahl Sandberg, Jeanette Eklinder och Maria Kesti. Styrgruppen har bestått av representanter från landsting och kommun: Carina Bäckström, utredare, Landstinget i Uppsala län; Marianne Christensen, verksamhetschef, Akademiska sjukhuset; Susanne Ahlman, MAS, Tierp; Marianne Sellgren, uppdragsstrateg, Äldrekontoret, Uppsala kommun, Carita Öhman, uppdragsstrateg, Äldrekontoret, Uppsala kommun; Eva Aminder, MAS, Enköping; Birgitta Carlander, MAS, Håbo och Enköpings kommuner, Annicka Sandgren, dietist, Uppsala kommun samt Roza Babec, MAS, Håbo kommun (till 2008). Referensgruppen har bestått av Lars Östlund, Enhetschef, Svartbäcksgården, Uppsala kommun; och Birgitta Mogård, verksamhetschef, Hemvårdsenheten, Primärvården Landstinget i Uppsala län. Vid projektstarten var Barbro Nordström, dåvarande verksamhetschef för Hemvårdsenheten, Inge Bruce, distriktsläkare och Sonja Calais van Stokkom, HSO, Uppsala län med i projektets referensgrupp. För statistiken har Per Östberg, lektor vid Uppsala Universitet, varit till ovärderlig hjälp. Uppsala september 2010 Eva Sandin Projektledare Logopedi i öppna vårdformer 5

2. Sammanfattning av projektets arbetssätt och resultat Det övergripande syftet med projektet Logopedi i öppna vårdformer var, som namnet antyder, att utveckla en ny modell med logopedi i öppna vårdformer. Projektet har via samverkan med företrädare för olika vårdformer inom landsting och kommun samt med den ideella sektorn tagit fram en modell för logopediskt arbete. Syftet med modellen är att målgruppens behandlingsbehov ska fullföljas i vårdkedjan. Arbetssätt och resultat Insatserna till enskild person gavs huvudsakligen i hans/hennes boende, oavsett boendeform. För att bedöma kommunikativ förmåga före och efter insats översattes och användes en beskrivning av kommunikativ aktivitet och delaktighet. Målet för insatserna var att restaurera vardagssamtal i realtid där även stöd till närstående och personal ingick. Denna insats innebar ett hälsofrämjande stöd till berörda med fokus på personernas förutsättningar samt deras möjligheter att öka kommunikativ aktivitet och delaktighet i samspel. För personer med ätsvårigheter gavs insatser för att minska förekomsten av ätproblem under måltid. Grad av säkerhet vid tuggning och sväljning skattades före och efter insats. I samverkan med några av länets kommuner, dess närståendestödjare samt den ideella sektorn skapades kommunikativa mötesplatser. Dessa mötesplatser har blivit kommunikativa, offentliga rum och en möjlighet att återta social samvaro i delaktighet. Utbildnings- och handledningsinsatser till personal och närstående har getts löpande och omfattat över 500 personer. Antalet insatser till ordinärt respektive vård- och omsorgsboende har varit lika stora. Efterfrågan på insatser har ökat under projekttiden. Data kring kommunikativ förmåga och ätsvårigheter samlades löpande i en databas. Ur databasen har beräkningar gjorts på några undergrupper: Data har visat på signifikant ökad kommunikativ förmåga efter insats hos personer med afasi. (Wilcoxons test, z = 4,95, p < 0,001). Även för personer med samtidig kommunikations- och ät- och sväljproblematik noterades signifikant ökad kommunikativ förmåga (Wilcoxons test, z = 1,96, p < 0,05). Förbättrad förmåga noterades oavsett boendeform såsom ordinärt boende eller vård- och omsorgsboende. Graden av ätsvårigheter hos personer med enbart ätoch sväljproblem förbättrades signifikant efter insats (Wilcoxons test z = 5,01, p < 0,001). Modellen består av följande delar och kompletterar därmed ursprunglig verksamhet och bemanning inom Länslogopedin, Landstinget i Uppsala län: Teammedlemsskap på akutenheterna i Uppsala och Enköping, insatser på rehabiliteringsenheten Svartbäcksgården samt Westerlunds rehabiliteringsenhet, utökad tjänst i Tierp (geriatrik) för enskilda insatser i ordinärt boende i kommuner i de norra länsdelarna, samt utökade tjänster på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Lasarettet i Enköping för övriga kommuner, möjlighet att ge intensiv rehabilitering inom poliklinisk öppenvård, insatser via Hemvårdsenheten, Uppsala, möjlighet att ge insatser i länets kommuner kring ät- och talproblem, bedömning, handledning, stöd, insatser till närstående, utbildning och utveckling samt vara stöd till Afasiföreningens Prova På-Rum i Uppsala, Knivsta och Enköping, studieförbundet Vuxenskolans medlemsverksamhet samt övriga ideella sektorn. Med insatser från projektet har personer återerövrat sin plats i kommunikativa nätverk utanför sjukvården. Därmed har de efterfrågat mindre afasivård. I samband med att de har etablerats i kommunikativa nätverk har vårdkedjan kunnat avslutas. Projektet har visat att logopeder behövs genom hela vårdkedjan för att fullfölja behandlingsinsatser. 6

3. Bakgrund 3.1 Översiktlig bakgrund Vården i hemmet ska organiseras så att alla invånare i länet ges samma möjligheter till basal och avancerad hemsjukvård oavsett boendeform och ålder. Den skatteväxling som genomfördes i samband med Ädelreformen innebar i Uppsala län att kommunerna fick ansvar för hälso- och sjukvård i de särskilda boendeformerna, men också ansvaret för hemsjukvård i ordinärt boende. Specialistsjukvårdens specialiserade rehabilitering har sin tyngdpunkt på kroppslig funktion och aktivitet. Primärvårdens allmänna rehabilitering, som framför allt sker vid mottagning har också sin tyngdpunkt på kroppslig funktion och aktivitet. Kommunens allmänna rehabilitering har sin tyngdpunkt på aktivitet, omgivningsfaktorer och delaktighet. Det är tydligt att när landstinget och kommunerna står för en gemensam syn på ansvarsfördelningen, är det enklare att hitta lösningar på enskilda frågor. ( ) Det är viktigt att landstinget och kommunerna når en samsyn om ansvarsfördelningen och det är också betydelsefullt att politiker och all berörd personal på landstinget och kommunerna har kunskap om hemsjukvårdsansvaret. (TKL, Slutrapport 080919) 1 Socialstyrelsen definierade år 2007 rehabilitering som Insatser som ska bidra till att person med förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Landstinget i Uppsala läns övergripande verksamhetsidé beskriver bl. a. (...) en jämlik och jämställd hälso- och sjukvård präglad av hög kvalitet och stor omtanke, där man får snabb hjälp och där pengarna används på bästa möjliga sätt 2. I vårdöverenskommelsen för C-län 3 finns beslut om att ett övergripande inriktningsmål är värdig och kvalitativt god vård på lika villkor för hela målgruppen oavsett kön, ålder, funktionshinder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Prioriterade områden är t ex arbetet med att utveckla äldrevården inom länet i samverkan mellan Uppsala Akademiska sjukhus, berörda kommuner och primärvården. Landets alla kommuner har det samlade ansvaret för långvarig service, vård och omsorg för äldre 4. Den kommunala äldreomsorgen erbjuder idag olika former av insatser för att kunna hjälpa äldre personer med funktionsnedsättningar att bevara sitt oberoende i så hög grad som möjligt. Medellivslängden i Sverige har de senaste 100 åren ökat med över 25 år 5. Kvinnor lever nu i snitt 83 år och män 78 år. Åldrandet innebär förändringar i fysisk hälsa samt psykologiska och sociala förhållanden. Att kunna garantera äldre personer med många diagnoser och sviktande funktioner en säker och sammanhållen vård har varit en stående punkt på dagordningen för landsting och kommuner under många år. Idag betonas samverkan mellan kommun och landsting för att ge evidensbaserad och kostnadseffektiv vård och omsorg till det ökande antalet äldre människor i befolkningen. Idag uppskattar man att ca 142 000 människor i Sverige har medelsvår/svår demens (Socialstyrelsen, 2005). Man beräknar att det kommer finnas 240 000 människor med olika demenstillstånd år 2050 6. Cirka 3 individer på 1 000 insjuknar varje år i stroke. Det innebär att 1 300 personer drabbas varje år i Uppsala län 7. Vanliga konsekvenser av stroke (blödning eller propp i hjärnan) är begränsningar i att hantera och förstå språk samt svårigheter att få i sig tillräckligt med näring på ett säkert sätt. Man beräknar vidare att 8 000 12 000 av de 30 000 40 000 människor i Sverige som årligen drabbas av stroke får afasi. I Uppsala län motsvarar det 200 300. Afasi innebär begränsningar i förmåga till att använda sin språkliga förmåga; det kan vara svårt att uttrycka och/eller förstå språk och personens kommunikativa och sociala förmåga döljs. Vad gäller svårigheter att tugga och svälja, så har internationella studier visat att över hälften av de äldre på vård- och omsorgsboenden har svårigheter som leder till felsväljning, undernäring och viktnedgång. En studie som genomfördes 2005 på ett äldreboende i Stockholm tyder på att ätsvårigheter är än mer vanligt hela 79 86% hade svårt med ätandet och tecken på 7

undernäring 8. Under 2008 genomfördes en motsvarande kartläggning bland äldre i Uppsala och Bålsta. Logopediska insatser Logopeder diagnosticerar ät- och sväljsvårigheter samt tal- och språkstörningar. I akutskedet och inom geriatrisk slutenvård omfattar logopedisk insats utredning, bedömning och inom geriatrisk rehabilitering ges även behandling relaterat till tal-, språk- och sväljsvårigheter. Logopediska rehabiliteringsinsatser såsom behandling och uppföljande bedömningar gavs, innan projektstarten, i regel under några månader efter insjuknandet i samarbete med paramedicinska team på sluten- och öppenvårdsavdelningar. När vårdtagaren skrevs ut till ordinärt eller vård- och omsorgsboende, kunde man se två utmaningar; kommunikationsnedsättning ledde till nedsatt livskvalitet och begränsad delaktighet och att kunskaperna om a: hur man bäst bemöter en dement eller afasidrabbad person eller om b: hur säker och tillräcklig nutrition säkerställs vid förekomst av ätsvårigheter var begränsade hos anhöriga och personal. Närstående till personer med förvärvade kommunikationsstörningar har ofta en livssituation som menligt påverkar livskvaliteten. Den sociala samvaron med släkt och vänner begränsas ofta och samspelet mellan makar påverkas betydligt när kommunikationen försvåras. Närstående har således behov av stöd 9. Kommunikationssvårigheter efter stroke eller vid neurologisk sjukdom kan vara livslånga problem. Samma sjukdomsgrupper kan ge ät- och sväljsvårigheter som kan leda till lunginflammation eller innebära risk för undernäring. Innan LÖV-projektet startade 2007 gavs normalt inga logopedinsatser till personer med stroke och neurologiska sjukdomar efter det akuta skedet. Behov efter akuttiden kunde inte tillgodoses. Personer över 65 år var speciellt drabbade. Insatser i ordinärt boende kunde bara erbjudas i begränsad omfattning och då bara inom Uppsala kommun. Insatser i särskilt boende gavs inte alls. 3.2 Förstärkning av Länslogopedin Landstinget i Uppsala län sökte och fick medel för ett projekt med uppdrag att utveckla en ny modell med Logopedi i öppna vårdformer. Projektet innebar en förstärkning av 2,0 logopeder som i samverkan mellan Akademiska sjukhuset, primärvården och länets kommuner skulle länka ihop vårdkedjan så att rehabiliteringen fortsatte tills patienterna var färdigbehandlade. Målgruppen var äldre personer med stroke eller progredierande neurologisk sjukdom (såsom Parkinsons sjukdom, MS, ALS eller Huntingtons sjukdom) med kommunikationsstörning och/ eller sväljsvårigheter. Enligt beslutet skulle logopederna också arbeta med att förbättra patienternas kost och nutrition i ett teamsamarbete. Strax efter projektstarten tillsköts ytterligare medel. Under projektets gång har därför mellan 3 och 6 personer samtidigt varit helt eller delvis anställda i projektet. Sammantaget har 13 logopeder deltagit i projektet. Denna rapport berör inte personer i yrkesverksam ålder med samma orsaker till kommunikations- och ätsvårigheter. Även denna målgrupp har behov av insatser som bör beaktas vid denna projektrapports implementering. Projektplanen för projektet Logopedi i öppna vårdformer finns i bilaga 1. Fotnoter 1 TKL; Tjänstemannagruppen för Kommuner och Landsting (f.d. Analysgruppen); ett tjänstemannaorgan för samverkan mellan C-läns kommuner och landstinget. Citat hämtat från Slutrapport från Hemsjukvårdsansvarsgruppen, 080919. 2 http://www.lul.se/templates/page 575.aspx Landstingets övergripande verksamhetsidé 3 http://www.c.hso.se/fileserver/vok_hoh_2008_(till_ HSS_AU).doc Överenskommelse för år 2008 2010 om hälso- och sjukvård för invånare i Uppsala län. 4 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer1996/1996-15-2 Ädelreformen 5 http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/54/60/ c257dcce.pdf Sveriges demografi och arbetsmarknad, SOU 2005:50 6 http://www.demenscentrum.se/fakta-om-demens/vadar-demens/ Demenscentrum fakta om demens 7 http://www.akademiska.se/templates/page 27445. aspx Hämtat från Akademiska sjukhusets hemsida, avd 85 AM, stroke 8 http://www.kompetenscentrum.org/nedladdning_filer/ Rapport_36/Eva_Rapport_36_KC_Webb.pdf Sandin, E. (2006). Emma sätter i halsen igen. KC-Kompetenscentrum, Älvsjö, rapport 36 9 Blom Johansson, M. (2006). Hur är det att leva med en person som får afasi mitt i livet? Magisteruppsats, Karolinska Institutet, CLINTEC 8

4. Modell för insatser till målgruppen Neurologopedin i C- län Konsultinsatser akutvård Akademiska sjukhuset ca 25 % Enköpings lasarett ca 10 % Konsultinsatser och bedömnings- och behandlingsinsatser samt teamarbete geriatrisk vård, 150 % Öppenvårdsinsatser och teamarbete via sjukhusens öppenvårdsmottagningar Akademiska sjukhuset ca 50 % Enköpings lasarett ca 10 % Bedömnings- och behandlingsinsatser samt teamarbete rehabiliteringsmedicinsk vård, 150 % Insatser inom geriatrisk vård Tierp ca 25 % Insatser inom geriatrisk vård i Östhammar ca 10 % Figur 1. Befintlig bemanning inom neurologopedin innan projektets start. Totalt omfattar detta cirka 4,3 tjänster varav 1,5 tjänster arbetade med personer under 65 år (rehabiliteringsmedicin). Insatser behövs genom hela vårdkedjan samt i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende Arbetet har visat att det behövs olika insatser över tid, i olika skeenden över rehabiliterings- eller sjukdomstiden och på olika platser inom och utom vården från nyskadeskedet till autonomt liv. För att garantera insatser så länge de behövs, för att fullfölja rehabiliteringen, krävs insatser på olika organisatoriska nivåer. I figur 2 beskrivs översiktligt den modell för insatser som arbetet har resulterat i, vilket var projektets uppdrag. Modellen kompletterar befintlig organisation som framgår i figur 1. För att se typ av insatser och verksamheter hänvisas till fördjupningen gällande organisation (avsnitt 5), fördjupning kring samverkan (avsnitt 8) samt fördjupning insats till enskild (avsnitt 10). Svälj- och/eller språkbedömning behövs i nyskadeskedet. Därför krävs att logopeden ingår som teammedlem inom strokeenhet vilket stöds av de Nationella riktlinjerna för strokesjukvård 1 (punkt 1, figur 2). Idag har logopeden enbart konsultfunktion. Inom geriatrikens slutenvård och öppenvård på Akademiska sjukhuset, i Östhammar, Tierp och Kompletterande modell 1. teammedlemsskap på akutenheterna i Uppsala och Enköping (LUL), 2. insatser på rehabiliteringsenheten Svartbäcksgården samt Westerlunds rehabiliteringsenhet (LUL, Uppsala kommun respektive Enköpings kommun), 3. utökad tjänst i Tierp (geriatrik) för enskilda insatser i ordinärt boende i kommuner i de norra länsdelarna, samt utökade tjänster på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Lasarettet i Enköping för övriga kommuner (LUL, länets kommuner) 4. möjlighet att ge intensiv rehabilitering inom poliklinisk öppenvård (LUL), 5. insatser via Hemvårdsenheten, Uppsala (LUL), 6. möjlighet att ge insatser i länets kommuner kring ät- och talproblem, bedömning, handledning, stöd, insatser till närstående, utbildning och utveckling (kommunerna) samt 7. vara stöd till Afasiföreningens Prova På-Rum i Uppsala, Knivsta och Enköping, studieförbundet Vuxenskolans medlemsverksamhet samt övriga ideella sektorn. Figur 2. Översikt över logopedisk organisation/modell för att till godose projektuppdragets målsättning. Inom parantes anges ekonomiskt ansvar. 9

Enköping har projektet erfarit ett eftersatt behov av rehabilitering (nuvarande geriatrisk rehabilitering i linjeorganisation samt punkt 3, figur 2). Arbetet har, via projektet, kunnat fortsätta med nödvändiga insatser för personer som finns inom vårdkedjan efter den ordinarie sjukvårdens rehabiliteringsinsatser (punkterna 3 7, figur 2). För enskilda personer/patienter har medarbetare huvudsakligen kommit hem till personen i aktuellt boende. Insatserna har haft som målsättning att öka aktivitet och delaktighet i samtal samt öka säkerhet vid ätande (punkterna 3 och 6, figur 2). Metoden har varit direkta insatser till enskild person samt handledning/utbildning av personal och närstående. I förekommande fall har kommunikationshjälpmedel förskrivits. Intensiv språkrehabilitering med möjlighet till täta och långa insatser flera gånger per vecka ger signifikant goda resultat 2. Detta var känt redan innan projektstart. Av den anledningen inkluderades den typen av insatser direkt in i modellen för logopediskt arbete (punkt 4, figur 2). I Uppsala län är skatteväxlingen inom primärvården helt genomförd vilket innebär att rehabilitering i hemmet är kommunens ansvar. På Svartbäcksgården i Uppsala ges rehabiliteringsinsatser under den begränsade tid man vårdas där. Via stimulansmedel och via samverkan kommun/landsting har en tjänst med logoped skapats (punkt 2, figur 2). Uppsala kommun behöver fortsatt logopedresurs på Svartbäcksgården vilket modellen ovan beskriver. Om verksamheten vid Svartbäcksgården utökas och/ eller breddas behöver den nuvarande logopediska bemanningen, på 0,6 tjänst, anpassas efter framkomna behov. Tjänsten vid Svartbäcksgården omfattar för närvarande enskilda insatser, utbildning, handledning, stöd till personal och närstående samt medverkan i verksamhetsutveckling. Via projektet det framkommit behov av logoped för utbildning, rådgivning, handledning och stöd förutom riktade individuella stöd- och behandlingsinsatser (punkterna 6 och 7, figur 2). Via insatser i ordinärt och vård- och omsorgsboenden har medarbetare i projektet noterat följande behov: Introduktionsutbildning: utbildning och stöd i kommunikativ omvårdnad för nyanställd personal för arbete i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende samt inom området ätsvårigheter med stöd och utbildning i att mata på ett säkert sätt och att grundutbildningar även ska kunna ges till personal som redan arbetar i kommunalt styrd verksamhet, rådgivning till personer med kommunikationsoch/eller ätproblem samt deras närstående, rådgivning till personer, som inte har tydliga problem enligt ovan men där det finns frågor eller farhågor kring sjukdom/skada detta för att främja hälsa samt avlasta sjukvården samt handledning och stöd av mer allmän karaktär framför allt gällande insatser för att öka kommunikativ delaktighet samt säkerhet vid ätande, kvalificerad handledning och stöd efter insats till enskild person riktad till ansvarig sjuksköterska, omvårdnadspersonal och närstående, samverkan med distriktssköterska/sjuksköterska, paramedicinsk personal och närstående vid kontakt med enskild person, samverkan och stöd till studieförbund och ideella sektorn samt stöd till kommuner att ta fram språkanpassad information till målgruppen. Insatser i vård- och omsorgsboende respektive ordinärt boende har visat sig vara ungefär lika stora (se figur 14 i avsnitt 12.3). Behov finns därför av ökade insatser i landstingets kommuner (punkt 4, figur 2). Hemvårdsenheten med primärvårdsinsatser till sköra äldre har uppvisat ett tydligt behov av logopedinsatser framför allt gällande grava ätproblem (punkt 5, figur 2). I resultatdelen (avsnitt 12) presenteras signifikant förbättrad förmåga av kommunikations- eller ätförmåga efter insats i målgruppen, oavsett boendeform. Således är det uppenbart att logopedinsatser i den enskildes boendemiljö ger goda resultat och för att möjliggöra detta behöver insatserna organiseras utifrån modellen i figur 2. Fotnoter 1 http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforstrokesjukvard Nationella riktlinjerna för strokesjukvård 2 Bhogal, SK., Teasell, R., Speechley, M. (2003). Intensity of aphasia therapy, impact on recovery. Stroke, 34, 987 993 10

5. Fördjupning modell för insatser till målgruppen 5.1 Angående behov av logoped i stroketeamet Med logopeden som teammedlem kan nyinsjuknade strokepatienter screeningbedömas av logoped och därmed möjliggöra att fler med grava eller subtila svårigheter uppmärksammas. Enligt de nationella riktlinjerna för strokesjukvård ska logoped ingå i ett stroketeam 1. I nuläget görs logopedinsatser via remiss, som konsultinsatser, och är en del av Akademiska sjukhusets så kallade fria resurser. Det innebär att det görs ett urval av behov innan remittering. Urval innebär en risk för underremittering av patienter med: skador i bakre delen av hjärnan vilket kan leda till svårigheter med problemlösning och språkförståelse men där patientens kommunikation vid vardagligt samtal till synes fungerar väl, skador i höger hjärnhalva där problem förekommer med språklig pragmatik hur språket nyttjas i samtal men där ingen vanlig afasi föreligger eller med nedsatt allmäntillstånd under nyskadeskedet och där patienten inte orkar medverka i en Kort fallbeskrivning 1 Många personer med språkliga svårigheter eller sväljsvårigheter efter stroke får uppföljning i hemmet eller på vård- och omsorgsboende via projektet. Några riskerar dock att hamna utanför vårdkedjan trots att logoped nu finns att tillgå efter sjukhusvistelsen. Ett aktuellt fall handlar om en man som under sjukhusvistelsen varit så svag att han inte kunnat undersökas av logoped. Patienten har senare skrivits ut till korttidsboende utan överrapportering till logoped trots grav afasi och dysartri. Den logopediska vårdkedjan har därmed brutits. Detta hade inte skett om man haft en logoped i stroketeamet som bevakat patientens problem med språk, tal- och sväljförmåga. I det nämnda fallet fick personen, av en ren slump, logopedisk uppföljning ändå, då logoped inom projektet fick vetskap om personen via en annan avdelning på korttidsboendet. logopedisk undersökning och därför riskerar att inte omfattas av den logopediska vårdkedjan (se fallbeskrivning 1). Personer med ovanstående svårigheter kan efter akutvårdstiden komma till en annan vårdenhet eller till ordinärt boende utan att någon har bedömt deras kommunikations- och/eller ätproblem. 5.2 Korttidsboende med rehabiliteringsinriktning Logopeden på Svartbäcksgården har kontakt med personer, som kommer direkt till Svartbäckgården från ordinarie boende, för intensiv rehabilitering. Det kan vara personer som fått stroke för flera år sedan eller personer med andra diagnoser som påverkar tal-, språk-, ät- och sväljförmåga. Efter akutvårdstiden ges geriatrisk rehabilitering inom sjukvården eller på korttidsboende med rehabiliteringsintiktning. Rehabiliteringen innebär individuella insatser till enskild person samt stöd och information till närstående. Insatserna på korttidsboende med rehabiliteringsinriktning liknar den rehabilitering och det teamarbete som finns inom landstingsvården. Insatserna på Svartbäcksgården, som drivs av Uppsala kommun som ett korttidsboende med rehabiliteringsinriktning, visar tydligt att en logoped på plats fyller en viktig uppgift för vårdtagare och som medarbetare i det samlade arbetslaget. Sedan februari 2009 har logoped funnits tre dagar i veckan på Svartbäcksgården. Antalet insatser sträcker sig från enstaka bedömning med rådgivning till tio behandlingstillfällen per person. Insatser har framför allt givits till personer på rehabiliteringsavdelningen (ca 30 platser). Men logopeden har även gjort bedömningar och gett träningsinsatser till personer på slussavdelning (avdelning 1, cirka 30 platser) samt följt upp dem som tidigare varit på avdelning 2 och som fått vidare insatser på avdelning 1 i väntan på vård- och omsorgsboende eller bostadsanpassning. 11

Behovet av insatser kommer troligtvis att öka eftersom Svartbäckgården planeras bli en renodlad rehabiliteringsklinik med möjlighet att ta emot personer under 65 år och eventuellt även få en diagnosmässigt breddad målgrupp. Nedan följer en beskrivning av de tydligaste effekterna vi sett under arbetets gång: 5.3 Svartbäcksgården Obruten vårdkedja. Många av patienterna på Svartbäcksgården kommer från strokeenhet eller geriatriska klinik vid Akademiska sjukhuset och har oftast haft logopedkontakt under slutenvårdstiden. Innan projektarbetets start saknade sjukvårdens logopeder andra kollegor, verksamma på vård- och omsorgsboenden eller korttidsboende, att rapportera till. Med logoped på plats har rehabiliteringsinsatser kunnat överrapporterats och smidigt kunnat fortsätta och viktig information har inte gått förlorad i vårdkedjan. Individuell bedömning och behandling. Patienterna har fått professionella bedömningar och adekvata insatser inom kommunikation och ät/sväljområdet som inte hade varit möjligt utan logoped på plats. Kompletterar det befintliga arbetslaget. En enkät som genomfördes bland personalen på Svartbäcksgården i mars 2008 visade tydligt att man ansåg att logopeden fyllde en viktig funktion i arbetslaget och därmed ökade den samlade kompetensen vilket i sin tur möjliggjorde en bättre vård. Inte minst i kontakten med anhöriga till personer med kommunikationssvårigheter har man sett ett stort värde med adekvat kompetens. Även gällande ät/sväljproblematik har man tyckt att logopeden varit en tillgång. Exempel på insatser. Logopedens roll är att optimera kommunikativ funktion samt skapa trygghet, livskvalitet och delaktighet trots svårigheter att kommunicera med omgivningen och/eller svårigheter att äta och svälja. Insatser kan vara kommunikationsträning med samtalsstrategier mellan patient-anhörig-personal, för att understödja samtal, samt individuell träning av språk, tal, röst, läs- och skrivförmåga. Utprovning och inträning av kommunikationshjälpmedel förekommer. Bedömningar görs gällande ät- och sväljförmåga och råd ges för säkrare ätande. Gruppinsatser. Insatser till flera i form av afasieller musikgrupp. Anhörigkontakter. Anhöriga till personer med en kommunikationsstörning har uttryckt uppskattning över att kunna tala med någon med kompetens inom problemområdet. Eftersom de anhöriga ofta kan vara till stor hjälp för en person med afasi när det gäller att finna nya vägar till kommunikation har kontakten logoped anhörig i flera fall medfört en dubbel vinst, såväl för vårdtagaren som för den anhöriga. Föreläsningar inom Strokekompetensutbildningen har givits vid tre tillfällen. Med specifika rehabiliteringsinsatser vid rätt tillfälle undviks onödigt lidande och onödiga kostnader. Kommunens enhet för rehabilitering, Svartbäcksgården, ska utvecklas till ett rehabiliteringscenter med spetskompetens som bidrar till att säkerställa att den enskildes behov tillgodoses. Strokerehabilitering är ett område som måste utvecklas. Utifrån de nationella strokeriktlinjerna ska rätt kompetens, insatser och samordning leda till en effektivare och bättre rehabiliteringskedja. Äldrenämndens uppdragsplan 2010 och planering för 2011 2013 En fallbeskrivning som illustrerar en obruten vårdkedja Kort fallbeskrivning 2 En man insjuknade med stroke och fick afasi med svårigheter att förstå språk och uttrycka sig samt svag röst. Han kom till Svartbäcksgården för fortsatt rehabilitering. Talförmågan förbättrades successivt. Uppföljning i hemmet. Personen hade kvarstående röstproblem och afatiska tecken som tydligast visade sig i ett långsamt tal. Han hade svårt att komma till tals på grund av svag röst och att närstående inte alltid gav tid och utrymme för honom att formulera sig. Efter träning har rösten förbättrats. Tal- och språkförmågan likaså. Han berättar spontant, mer sammanhängande och frågar om när han inte uppfattar och kan på så vis reparera missförstånd. Anhöriga har blivit mer medvetna och låter honom få mer tid att svara och tala till punkt. 5.4 Vård- och omsorgsboenden Under 2007 var en logoped stationerad någon/ några dagar/vecka på två vård- och omsorgsboende i Uppsala stads östra stadsdelar. Logopeden fanns som en möjlig resurs på plats för personer med ät- och kommunikationssvårigheter. 12

Arbetets olika förutsättningar visades framför allt i sjuksköterskornas skiftande intresse. Detta tydliggjordes i antalet hänvisade ärenden. Sedermera har denna modell, med att vara stationerad på ett vårdoch omsorgsboende, övergetts då vi noterat att en säkrare och mer effektiv kontakt baseras på goda insatser för enskilda individer vilket medfört önskemål om ytterligare insatser för andra personer på samma boende. De lokala sjuksköterskorna och omvårdnadspersonalen ser via dessa goda exempel tydligare vilka andra som kan ha hjälp av adekvata insatser. Över tid har därför fler direkta kontakter från vårdoch omsorgsboenden tagits. Med logoped på plats har även informations- och utbildningsinsatser kunnat ges mer naturligt vilket medfört en tydlighet i vad logopeden kan bidra med. Utbildningstillfällena har även utgjort ytterligare en ingång för att komma i kontakt med enskilda personer med behov av logopedkontakt. 5.5 Logopediska insatser i länets kommuner För människor som till följd av slaganfall eller neurologisk sjukdom lever med svårigheter att tala eller förstå det som sägs och som dessutom har förlorat förmågan att skriva och läsa, är vägen tillbaka till trygghet och delaktighet lång. Det kräver mod och ork att våga och vilja ge sig ut i samhället igen och sällan erbjudes jämlikhet i levnadsvillkor. Grannar och personal i affärer, bank och även på vård- och Kommunikation och språklig miljö Delaktighet i vardagen Att leva med AFASI Svårighetsgrad av afasi Egen identitet, attityder och känslor The Aphasia Institute Översättning med tillstånd, Kjerstin Greve-Löberg, juli-08 Figur 3. Modell ( Aphasia Institute, Dr A Kagan, 2007) som illustrerar hur språkstörning, afasi, påverkas av olika faktorer. omsorgsboenden är i regel ovana att skapa möjligheter för samtal när någon inte har tillgång till sitt tal och inte kan ge den respons man är van att få. Följden blir att anhöriga får dra ett stort lass med litet eller inget stöd. Genom insatser direkt till vårdtagaren och indirekt till anhöriga och personal, till enhets- och verksamhetschefer, konsulterande läkare, hemsjukvård och vårdcentraler, kan kommuner uppnå målsättningen om jämlikhet i levnadsvillkor och även ökad delaktighet för människor med kommunikationssvårigheter. Den som inte har tillgång till sitt tal skall inte bära ansvaret för att samtal kommer till stånd. Det ansvaret måste läggas på alla som träffar den som har svårt att tala. Omgivningen behöver därför ta till sig förhållningssätt och verktyg för att skapa en så bra språklig miljö som möjligt för den som har svårt att tala eller svårt att förstå. Nedan beskrivs mer i detalj hur de logopediska insatserna har sett ut i ett par av länets kommuner. Insatserna har allmängiltighet för länets åtta kommuner. 5.5.1 Insatser i Heby Via insatser har den äldre, personal och anhöriga fått stöd. Personalen har ökat sin kompetens i omhändertagandet av äldre med tal- och ätsvårigheter och vårdtagare har getts möjlighet att vara mer delaktiga i vardagliga, språkliga aktiviteter samt att kunna äta på ett säkrare sätt. Anhöriga har uttryckt att adekvat information och stöd lett till en minskad känsla av frustration i relation till sin nära med språk- och/eller ätproblem och har i stor grad tagit till sig konkreta strategier för att kunna återuppta samtal och/eller möjliggöra ökad trygghet kring ätandet tillsammans med sin anhörige. Enkla åtgärder såsom att ge vårdtagaren möjlighet att peka på önskad aktivitet bland skrivna alternativ eller att anpassa sittställningen vid måltider har gjort stor skillnad. Av detta följer en generell ökning av livskvalitet och delaktighet för den äldre med funktionsnedsättning. Rehabiliteringsinsatser har omfattat framtagning av olika hjälpmedel (foton, pekskalor för grad av trivsel, smärta, illustrationer, kartor, almanackor mm) som stöd för samtalet i vardagliga situationer. Vårdtagaren har ofta behövt ett alternativ till tal för att kunna förmedla vad han/hon vill ha på sig, vilken mat som önskats, kunna ringa upp ett barnbarn eller följa aktuella nyheter. Samtalspartner, utan afasi, har kunnat 13

skriva ned enkla nyckelord som stöd för samtalet och därigenom öka den afasidrabbades förutsättningar för att förstå vad man talar om och i förlängningen möjliggöra att personen med afasi själv kan ta initiativ, bestämma och uttrycka sig vilket ger en ökad delaktighet i olika sociala och kommunikativa sammanhang. Logopedens insatser i hemmet kan även handla om att sätta etiketter eller foton på köksluckor för att underlätta kommunikation, bygga vidare på kommunikativa hjälpmedel som vårdtagaren fått under tiden på Akademiska sjukhuset samt i förekommande fall introducera ett kommunikationshjälpmedel. I vård- och omsorgsboendet kan man behöva lyfta fram så kallad tyst kunskap för en redan kunnig och erfaren personal som redan bedriver god omvårdnad, men som kanske väljer bort samtalet när vårdtagaren inte kan uttrycka sig eller ge svar på frågor. Med små justeringar i förhållningssätt, enkla hjälpmedel såsom foton på vardagliga saker och skeenden, papper och penna, lite extra tid och insikten om att den som inte kan tala ofta vet vad han/hon vill säga, så kan samtal även utan ord uppstå. I vissa fall har det räckt att logoped träffat anhörig, personal och vårdtagare vid ett enda tillfälle för att visa på hur man kan underlätta i samtalssituationer. Information om projektet Logopedi i öppna vårdformer har givits till enhetschefer för särskilda boenden i Heby kommun, till vårdcentralschef och vårdpersonal på Heby vårdcentral. Att vara verksam i Heby kommun har synliggjort ett uppdämt behov av logopedens kompetens i samband med rehabilitering av äldre personer som har svårigheter att kommunicera och/eller att äta. I Heby kommuns budget för 2008, plan 2009 2010 2, anges specifika inriktningar i handlingsplanen för psykiskt och socialt omhändertagande; Pkt 7. Anhöriga till äldre ska få ett tillfredsställande stöd Pkt 9. Behovet av mötesplatser (...) för äldre ska tillgodoses Pkt 13. De äldre ska mötas av personal med adekvat kompetens Kommentar av personal Under året 2008 har vi på Paramedicin, Tegelbacken fått tagit del i projektet; Logopedi i öppna vårdformer vilket har varit mycket stimulerande för oss. Vi har fått god handledning, många bra och goda råd. Vi har kunnat uppdatera oss och fått nytt träningsmateriel som vi annars inte haft tillgång till. Tidigare har våra patienter med läs/tal/ skriv svårigheter varit väldigt lågt prioriterade. Att vi har fått tagit del i information om patienternas tidigare träning och att vi lätt kunnat komma i kontakt med logoped har varit väldigt positivt. Vi hoppas därför att vi även i fortsättningen får ha förmånen att ha en god logopedkontakt. Heby 080912 Paramedicin, Elisabeth Hahre 5.5.2 Insatser i Knivsta Knivsta kommun hade 2007 ca 14000 invånare varav drygt 1400 var över 65 år 3. Vid allvarlig sjukdom såsom slaganfall, är det nära till Uppsala Akademiska sjukhus och efter genomförd akutvård skrivs vårdtagare över 65 års ålder vanligen ut till hemmet alternativt till någon form av vård- och omsorgsboende inom kommunen. Inom Knivsta kommun finns sex vård- och omsorgsboenden (2008). Äldreomsorgen i kommunen omfattar hjälp och stöd i hemmet samt hemtjänst och omvårdnad vid vårdboende. I styrdokumentet Plan för vård och Omsorg, framhävs nyckelord såsom helhetssyn, valfrihet och frivillighet, rehabiliterande arbetssätt samt tillgänglighet och professionell handläggning 3. Projektet avsatte, under perioden februari april 2008, en dag i veckan till ett vård- och omsorgsboende inom Knivsta kommun i samband med remittering av några personer. Information om förhållningssätt och verktyg för samtal med boende med olika språkliga svårigheter gavs i samband med en arbetsplatsträff. Material såsom bilder, foton och symboler, skalor för att ange exempelvis smärta, sinnesstämning och dylikt överlämnades till personalgruppen tillsammans med rekommendationen att förse personer med behov en notisbok för korta anteckningar som stöd i samtal för både vårdtagare, anhöriga och personal. Personalen upplevde stora svårigheter i kontakten med en person på vård- och omsorgsboendet. Han sa endast ja eller nej och då oftast ja när han menade nej och tvärt om. Han satt ofta ensam på 14

SAMHÄLLSGEMENSKAP SÄKERHET STABIL EKONOMI FÖRÄLDRARS OMSORG KNYTA AN SOCIALT NÄTVERK VÄNNER SLÄKT FUNGERANDE VARDAG VÄRDETRÄD VÅRD o OMSORG JÄMLIKHET I LEVNADSVILLKOR TRYGGHET ANPASSATBOENDE MENINGSFULL FRITID DELAKTIGHET GOD HÄLSA DAGLIG SYSSELSÄTTNING SUNDA VANOR EFTERFRÅGAD GOD MILJÖ Befolkningen i Knivsta kommun Figur 4. Illustration som återges i Knivsta kommuns Kvalitets- och Verksamhetsplan för Vård & Omsorg; bygger på värden som Figur 4. Illustration som återges i Knivsta kommuns Kvalitets- och Verksamhetsplan för Vård & Omsorg; samhället vill skapa, det vill säga trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, delaktighet samt god hälsa. bygger på värden som samhället vill skapa, det vill säga trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, 3 Cirklar markerar inom vilka delaktighet samt områden insatser god hälsa kan 15 göra Cirklar skillnad. markerar inom vilka områden insatser kan göra skillnad sitt rum Projektet med ryggen avsatte, mot dörröppningen. under perioden En annan februari hans april muntliga 2008, en svar dag kunde i veckan bli fel. Hans till ett hustru vård- var och var mer omsorgsboende motiverad i olika aktiviteter, inom Knivsta men hade kommun inte i inte samband närvarande med vid remittering insatstillfällena, av några men informerades för regelbundet samtal med om pågående boende behandling. med olika Han språkliga fick personer. tillgång Information till sitt tal. Denna om förhållningssätt vårdtagare skrevs och sedan verktyg hem varpå svårigheter insatser fortsatte gavs i ordinarie samband boende. med En en arbetsplatsträff. även ett enkelt Material kommunikationshjälpmedel såsom bilder, foton med och person på symboler, samma boende skalor hade för en att neurodegenerativ ange exempelvis smärta, talsyntes sinnesstämning till hjälp i och vardagen dylikt (VocaFlex överlämnades 4 ). till sjukdom personalgruppen (ALS amyotrofisk tillsammans lateral skleros) med och hade rekommendationen att förse personer med behov en Det andra fallet handlade om att etablera kontakt knappt kraft notisbok att använda för korta sin anteckningar röst. Personalen som tog stöd i samtal för både vårdtagare, anhöriga och personal. med en vårdtagare som hade svårt att förstå och som också initiativ till kontakt då en äldre kvinna, med inte längre hade tillgång till sitt tal. Insatser fokuserade inledningsvis på personal och anhöriga. demens, Personalen betedde sig mycket upplevde orolig. stora svårigheter i kontakten med en person på vård- och omsorgsboendet. Han sa endast ja eller nej och då oftast ja när han menade nej och I det förstnämnda fallet räckte det med ett insatstillfälle för tvärt om. Han satt ofta ensam på sitt rum med Vårdtagaren ryggen mot visade dörröppningen. god situationsförståelse En annan (kunde var mer motiverad att konstatera i olika att personen aktiviteter, som men bara hade sa ett inte tillgång läsa av situationer), till sitt tal. Denna men var vårdtagare beroende av skrevs att omgivningen var En lyhörd person för på hur samma han ville boende lägga upp hade sin dag en sedan och annat hem ja varpå och nej insatser hade god fortsatte förståelse i för ordinarie tal boende. och kunde neurodegenerativ läsa. Genom att skriftligen sjukdom ange (ALS alternativ amyotrofisk och av lateral att man skleros) i samtal och med honom hade knappt var övertydlig kraft att att välja använda bland (t ex sin TVÄTTA röst. Personalen SIG, PÅKLÄDNING, tog också initiativ och till använde kontakt så många då en ledtrådar äldre kvinna, som möjligt med demens, (t. ex. GÅ UT, betedde TV, RADIO sig mycket etc.) kunde orolig. han peka på orden tal parallellt med mimik, gester som kunde förstärka och på så sätt synliggöra bakomliggande orsaker till med foton, bildillustrationer eller skrivna ord). hans dåliga I det humör. förstnämnda Problemområden fallet räckte handlade det med bland ett insatstillfälle Personal och anhöriga för att konstatera försågs med att bildillustrationer personen som annat om bara smärta sa ett vid och oaktsam annat påklädning ja och och nej att hade han god som förståelse samtalsstöd för för tal vardagliga och kunde föremål läsa. och Genom situationer. TVÄTTA SIG, PÅKLÄDNING, GÅ UT, TV, att ofta glömdes skriftligen bort på ange toaletten. alternativ Foton att på välja personalgruppen RADIO möjliggjorde etc.) för kunde honom han att peka visa på vilka orden han och på så sätt synliggöra bakomliggande orsaker till bland (t ex ville tala hans närmare dåliga med humör. och tillsammans Problemområden med logopeden framförde han sedan sina önskemål till dessa. korttidsrehabilitering, flyttade personen hem till handlade Efter bland sex annat månader, om inom smärta vård- vid och oaktsam omsorgsboendets påklädning En strategi som vårdtagaren tog till sig var att med sitt ordinarie boende, en villa utanför centralorten. tummen visa om han menade ja eller nej eftersom Regelbundna insatser fortsatte i hemmet. Cykel lånades ut av kommunens hemsjukvård så att 19 gesten förtydligade vad han verkligen menade när logopeden 15

gesten förtydligade mimik, vad muntliga gester han som verkligen svar kunde kunde menade förstärka bli fel. när med Hans hans foton, hustru bildillustrationer var inte närvarande eller skrivna vid ord). insatstillfällena, Personal men s hustru var och inte anhöriga närvarande informerades försågs vid insatstillfällena, regelbundet med bildillustrationer om men pågående som samtalsstöd behandling. för Han vardagliga fick föremål även ett och enkelt pågående behandling. situationer. kommunikationshjälpmedel Han fick även ett med enkelt talsyntes till sin hjälp i vardagen (VocaFlex 16 ). lsyntes till sin hjälp i vardagen (VocaFlex 16 ). Det andra fallet handlade om att etablera kontakt med en vårdtagare som hade svårt att förstå ablera rt på toaletten. kontakt med Foton en på och vårdtagare personalgruppen som inte som längre hade möjliggjorde hade svårt tillgång att förstå till sitt honom tal. Insatser fokuserade inledningsvis på personal och ll ärmare sitt tal. med Insatser och tillsammans fokuserade anhöriga. inledningsvis med logopeden på framförde personal och han sedan strategi som vårdtagaren Vårdtagaren tog till sig visade var att god med situationsförståelse tummen visa om (kunde läsa av situationer), men var beroende av örståelse tersom gesten (kunde förtydligade läsa av att situationer), omgivningen vad han men verkligen var var lyhörd beroende menade för hur av när han hans ville lägga upp sin dag och av att man i samtal med el. han Hans ville hustru lägga upp var sin honom inte dag närvarande och övertydlig av att vid man insatstillfällena, och i samtal använde med så många men ledtrådar som möjligt (t. ex. tal parallellt med så om många pågående ledtrådar behandling. som mimik, möjligt gester Han (t. som ex. fick tal kunde parallellt även förstärka med ett med enkelt foton, bildillustrationer eller skrivna ord). Personal med talsyntes foton, bildillustrationer till sin hjälp och anhöriga i vardagen eller skrivna försågs (VocaFlex ord). med 16 ). Personal bildillustrationer som samtalsstöd för vardagliga föremål och ustrationer som samtalsstöd situationer. för vardagliga föremål och att etablera kontakt med en vårdtagare som hade svårt att förstå lgång till sitt tal. Insatser fokuserade inledningsvis på personal och ationsförståelse (kunde läsa av situationer), men var beroende av för hur han ville lägga upp sin dag och av att man i samtal med använde så många ledtrådar som möjligt (t. ex. tal parallellt med örstärka med foton, bildillustrationer eller skrivna ord). Personal bildillustrationer som samtalsstöd för vardagliga föremål och Hos lokal handlare med korgfästen av egen modell. (Bilden är publicerad med personens tillstånd.) rd- och omsorgsboendets korttidsrehabilitering, flyttade personen de, en villa utanför centralorten. Regelbundna insatser fortsatte i lätt kunde ta sig dit. Fokus för insatser låg dels 20 v kommunens hemsjukvård så att logopeden lätt kunde ta sig på dit. på aktiviteter aktiviteter för vårdtagaren för vårdtagaren dels på fortsatt dels på stöd fortsatt till hans stöd hustru, till gra veckor i hans hemmet hustru, började söner han och för barnbarn. första gång Efter ta några egna initiativ veckor i Han hämtade hemmet telefonkatalogen började han och för första letade gång upp rätt ta egna kommun initiativ och på den som i hade kommunikativa ringt då hustru situationer. var ute. Han hämtade började telefonkatalogen och letade upp rätt kommun och första peka och bokstaven i namnet på den som hade ringt då hustru var ute. Han började peka och hämta saker och förmedlade att han ville återta sin gamla fotohobby. Ett 20 arbetsrum inreddes i hemmet och språkliga övningar installerades på parets dator. Vårdtagaren kan idag fortfarande inte tala och har begränsad förståelse för 16 tal och skrift, men med gester, kroppsspråk, mimik och visst stöd av bilder och enstaka skrivna ord kan han idag t ex självständigt handla på lokala ICA. Figur 5. Exempel på bildmaterial som stöd i samtal med personer som har förlorat sin språkförmåga helt eller delvis 17 Personen med ALS ordinerades en röstförstärkare Efter sex månader, inom vård- och omsorgsboendets korttidsrehabilitering, flyttade personen som underlättade för maken att höra vad hon önskade så att förmedla logopeden när lätt krafterna kunde inte ta sig riktigt dit. räckte till för hem till sitt ordinarie boende, en villa utanför centralorten. Regelbundna insatser fortsatte i hemmet. Cykel lånades ut av kommunens hemsjukvård Fokus för insatser låg dels på aktiviteter för vårdtagaren att dels göra på rösten fortsatt hörbar. stöd till Röstförstärkaren hans hustru, följde med söner och barnbarn. Efter några veckor i hemmet började vårdtagaren han för första när gång hon i ta sjukdomens egna initiativ slutskede i vårdades kommunikativa situationer. Han hämtade telefonkatalogen först och på vård- letade och upp omsorgsboende rätt kommun och slutligen på första bokstaven i namnet på den som hade ringt då hustru Akademiska var ute. sjukhuset. Han började peka och Figur 5. Exempel på bildmaterial som stöd i samtal med personer som har förlorat sin språkförmåga helt eller d i samtal med personer som delvis har 17 förlorat sin språkförmåga helt eller En person med demens, boende på vård- och omsorgsboendet, blev märkbart lugnare av att i matsituationen korttidsrehabilitering, få sitta vid sidan flyttade om, tillsammans personen med 20 Efter sex månader, inom vård- och omsorgsboendets omsorgsboendets korttidsrehabilitering, hem till sitt ordinarie flyttade boende, personen en villa utanför någon centralorten. i personalen. Regelbundna Hon kunde insatser då äta fortsatte själv och i få i illa utanför centralorten. hemmet. Regelbundna Cykel lånades insatser ut av fortsatte kommunens i hemsjukvård sig det hon så att behövde. logopeden Det lätt framkom kunde att ta sig hon dit. tidigare unens hemsjukvård så Fokus att logopeden för insatser lätt låg kunde dels ta på sig aktiviteter dit. för vårdtagaren dels på fortsatt stöd till hans hustru, iteter för vårdtagaren dels på fortsatt stöd till hans hustru, lyssnat mycket på kyrkomusik och tyckte om att söner och barnbarn. Efter några veckor i hemmet började han för första gång ta egna initiativ i kor i hemmet började kommunikativa han för första gång situationer. ta egna initiativ Han hämtade i telefonkatalogen väva vilket förmedlades och letade upp till rätt personalen. kommun Hon och kunde l mtade som stöd telefonkatalogen i samtal Figur med 5. Exempel personer första och på bokstaven som letade bildmaterial har förlorat upp i rätt namnet som sin stöd kommun språkförmåga i på samtal den och med som helt personer som då har hustru förlorat var sin ute. språkförmåga Han började helt eller peka delvis. och 5 satt vid vävstolen i boendets dagliga eller hade ringt sedan då lyssna hustru till var kyrkomusik ute. Han började i hörlurar peka medan och hon som hade ringt verksamhet. Samverkan fanns under insatstiden med ansvarig läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeut, vårdpersonal på boendet samt anhörigkon- 20 sulenten i Knivsta kommun. Sjuksköterskor inom Knivsta hemsjukvård och läkare på Knivsta vårdcentral fick samtalskartor (se figur 5), anpassade till sin verksamhet, som stöd i samtal med personer med olika former och grader av kommunikationsstörning. Projektet fick vid årsskiftet 2008 2009 en ny medarbetare med ansvar för insatser i Heby och Knivsta kommuner. Arbetet genomfördes via tätare kontakt med vårdboendena i Knivsta eftersom personalen efterfrågade insatser i större utsträckning än i Heby

kommun. En gruppverksamhet för personer med afasi och en parallell verksamhet för deras anhöriga håller på att byggas upp i Knivsta, vilket bidragit till en mer meningsfull tillvaro. Kommunens anhörigkonsulent uppmärksammade de anhörigas situation vilket resulterade i gruppverksamheter liknande de som beskrivs under avsnitt 8.2 kring mötesplatsen Torget. Gruppverksamheten startade den 18 juni 2009 i Knivsta kommuns bibliotekslokal Bokfickan under ledning av kommunens anhörigstöd och en logoped. Kvalitetsdeklarationer som Socialnämnden fastställt för äldreomsorgen i Knivsta kommun inriktas bland annat på att frigöra och utveckla människors egna resurser och bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet. 6 Man vill vidare sträva efter att uppnå ett rehabiliterande arbetssätt där människor uppmuntras och motiveras att bibehålla och återvinna fysiska och sociala funktioner. För personer över 65 år som efter skada tappar tillgången till sin språkliga förmåga eller får svårigheter att äta säkert torde målet följaktligen vara att Knivsta kommun ser till att det finns yrkeskompetens att ta hand om de behov som vårdtagaren har. Inom kommunen finns idag tillgång till ett brett utbud av paramedicinare och vårdpersonal, men man har inte till fullo tillgodosett vårdtagarnas behov av rehabiliteringsinsatser vad gäller grundläggande funktioner såsom säkert ätande och fullgod kommunikation eftersom man inte har tillgång till logoped. Logopeden skulle även vara en värdefull resurs för biståndsbedömare, anhörigkonsulent och hemtjänstpersonal för att på bästa sätt underlätta dialog i enskilda ärenden likväl som för grupper av vårdtagare med liknande svårigheter. Fotnoter 1 http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforstrokesjukvard Nationella riktlinjerna för strokesjukvård 2 http://www.heby.se/index.php3?use=publisher&id=3 421&lang=1 Heby kommuns budget för 2008, plan 2009-2010, sid. 36 3 http://www.knivsta.se/download/knivsta/ Service+o+tj%e4nster/V%e5rd+o+Omsorg/Plan_ Vard_Omsorg.doc Knivsta kommuns plan för Vård och Omsorg, fastställd av kommunfullmäktige 060101-081231. 4 Falck Voca Flex. Handikappinstitutets ID nr 338576, art.nr. 104 100. En liten, tålig och bärbar samtalsapparat. Inspelat tal läses upp när man trycker på något utav de bildförsedda fälten. Mått: 16 cm x 10 cm x 3 cm. Vikt: 290g. 5 Bildmaterial hämtat från examensarbete (Hilda Ellborg och Sofia Zechel, D-uppsats, Logopedi, Göteborgs universitet, 2005) samt ur Dr Aura Kagan s material (Pictographic Communication Resources ), Aphasia Institute, Toronto, Canada. 6 http://www.knivsta.se/net/knivsta+kommun/ Service+&+tj%E4nster/V%E5rd+&+omsorg/ Hemtj%E4nst/Kvalitetsdeklarationer Kvalitetsdeklarationer inom äldreomsorgen i Knivsta kommun. 17

6. Undervisning Det här skulle alla behöva höra Bra med filmer som beskriver kommunikations- och sväljsvårigheter. De som arbetar med eller sammanbor med personer med kommunikationsproblem eller ätsvårigheter behöver kunskaper och färdigheter för att : kunna vara en lyhörd samtalspartner för personer som har svårt att kommunicera, underlätta för den som har svårt för att tala och göra sig förstådd och därigenom återskapa ett så jämlikt samtal som möjligt samt vara uppmärksam på tugg- och ätsvårigheter som kan leda till lunginflammation eller undernäring. Vi såg ett behov av utbildning och handledning och genomförde ett flertal utbildningsinsatser. Målet var en ökad kunskap och därigenom mer jämlika samtal samt säkrare måltider utifrån de äldres tugg- och sväljproblem. Tabell 1. Utbildning som projektet genomfört Utbildning målgrupp Antal personer Vård- och omsorgsboende huvudsakligen; vårdbiträden och undersköterskor samt sjuksköterskor 386 Sjukgymnaster och arbetsterapeuter 45 Hemvård 38 Kostombud Uppsala kommun 34 Afasiföreningen, Vuxenskolans ledare, Anhörigkonsulenter samt personal på syncentral 24 Närstående 20 Totalt antal personer 547 Undervisning har utformats efter behov och önskemål. Erbjudande om undervisning har också presenterats för arbetsledare inom hemvård i kommunen. Undervisning har getts till personal vid trygghetsboenden, vård- och omsorgsboende, omvårdnadsboenden, vårdboenden och daglig verksamhet. 6.1 Utvärdering av undervisning (baserat på 45 paramedicinsk personal, 10 demensvårdsutvecklare/anhörigkonsulenter, 87 omvårdnadspersonal, 20 närstående och 9 sjuksköterskor våren 07 våren 09) 80 % av personalen har fått undervisning inom områdena afasi, dysfagi, dysartri och neglekt. 20 % av undervisningstillfällena har gällt demens. 100% av alla tillfrågade tycker att undervisningen har gett ny kunskap. 75% tycker att logoped skulle finnas permanent knuten till verksamheten och undervisning ges på det sätt den nu gjorts. 25% tycker att logoped skulle vara knuten till verksamheten och undervisningen vara lite mer praktiskt inriktad. Kommentar Logoped är lika viktigt som sjukgymnast och arbetsterapeut och undervisning löpande behövs. 18

7. Samverkan I samverkan breddas insatserna. De förankras och lever vidare. Vårdkedjan sluts. Samverkan med andra yrkeskategorier har mestadels fungerat mycket bra och verksamheter och former för gemensamma insatser har därmed byggts upp. Idag finns en nära samverkan mellan logoped och dietist inom primärvårdens Hemvårdsenhet med gemensam målsättning och utvärdering av insatser. Via samverkan med anhörigkonsulenter, studieförbund och ideella sektorn har offentliga mötesplatser byggts upp där personer med afasi kan återta sin kommunikativa roll i sociala sammanhang utanför hemmet såsom mötesplatsen Torget och andra mötesplatser som är under uppbyggnad i Enköping och Knivsta. I vissa fall har brist på samverkan lett till frustration och sannolikt även sämre stöd för den enskilde och dess närstående. Samverkan med hemvården och primärvården är utvecklingsområden om full effekt ska uppnås i form av hänvisning av personer med behov av insatser samt samverkan och samsyn. Via kliniska markörer till sköterskor inom hemvårdsteam kan kontakt för insatser underlättas. Successivt som projektet löpt har ett litet men samtidigt ökande antal remisser kommit från primärvårdsläkare. 19

8. Fördjupning samverkan 8.1 Samverkan kring närstående Hösten 2007 kontaktades Anhörigcentrum i Uppsala för information om projektet och för att inventera behovet av information och utbildning, samt hur anhöriga påverkas vid närståendes sjukdom. En anhöriggrupp bildades där fem kvinnor, anhöriga till personer med språk- och kommunikationsproblem, deltog. Dessa fem personer hade alla haft kontakt med anhörigcentrum för råd och stöd. Deras anhöriga (personer med afasi) hade haft sina språksvårigheter i mer än två år. Vid utvärdering framgick att behovet av att träffa andra anhöriga var stort. Man hade lärt sig mer om språk- och kommunikationssvårigheterna och fått konkreta råd och tips. Några av dessa personer fick hjälp av anhörigavlösare för att kunna delta i denna grupp. Även anhörigverksamheten inom mötesplatsen Torget i Uppsala utvecklades successivt med hjälp av de anhöriga själva och senare i samarbete med Anhörigcentrum i Uppsala (se nedan). 8.2 Samverkan under framväxten av mötesplatsen Torget Mötesplatsen Torget skapades i samverkan mellan Afasiföreningen i Uppsala län, studieförbundet Vuxenskolan samt anhörigkonsulenter i Uppsala kommun. Arbetet från idé till gruppverksamhet startade utifrån ett uttalat behov av gruppverksamhet för personer med afasi och deras anhöriga och där afasin inte sågs som ett hinder utan bemöttes med förståelse. De som deltog hade avslutat sin rehabilitering inom Akademiska sjukhusets sluten- och öppenvård. Målet var att skapa ett offentligt rum för samtal anpassat efter deltagarnas kommunikationsproblem, behov och intressen tillsammans med närstående. Samverkan med Afasiföreningen inleddes i november 2007 och gav möjlighet att få med personer som redan var aktiva i föreningens Prova På-Rums-verksamhet. Afasiföreningen har även hjälpt till med ledning av grupperna. Afasiförbundet i Sverige har stöttat via stöd till Afasiföreningen. Kontakten med Uppsala kommuns Anhörigcentrum inleddes tidigt under projektarbetet och har fortsatt kontinuerligt. Anhörigcentrum möjliggjorde gruppverksamhet för närstående parallellt med den övriga gruppverksamheten. I januari 2008 bestod gruppen av 3 personer med afasi och en närstående. 17 träffar senare i slutet av 2008 omfattade gruppen cirka 50 personer inklusive närstående. När verksamheten växte gav personer från Studieförbundet Vuxenskolan, projektet och anhörigcentrum Afasiföreningen stöd i det praktiska arbetet med lokaler för träffar, rutiner för anmälan, att ordna kaffestunder och sprida information. Mötesplatsen Torget och dess gruppverksamheter utgjorde en nödvändig, övergående verksamhetsform som under hösten 2009 omvandlades till olika intressecirklar inom Studieförbundet Vuxenskolan. Därigenom blev det tydligt att de direkta logopediska insatserna var slutförda. Kommunikationen var återtagen i offentliga rum utanför sjukvården och vårdkedjan avslutad. Framväxten och sedermera avvecklingen av Torget framgår i detalj i bilaga 2. Erfarenheterna från Torget verksamheten har legat till grund för liknade mötesplatser i Knivsta och Enköpings kommuner. Rekryteringsvägar till Torget Personer med afasi, som gått på Vuxenskolan språklig stimulans cirklar flera år som enda aktivitet utanför hemmet, hör talas om Torget av andra deltagare och ringer och anmäler sig. Personer som gått till Prova På-rummets verksamhet i flera år och anmäls av ledaren där. Anhöriga och personer med afasi, från vård- och omsorgsboende eller ordinärt boende har hört talas om Torget och söker upp verksamheten. Anhöriga till patienter som just avslutat behandling inom geriatrisk öppenvårdsrehabilitering och som vill börja i anhöriggrupp. Logoped anmäler. Logopeder följer med patienter till Vuxenskolan eller Prova På-Rum och får därigenom kontakt med Torget. Logopeder inom projektet fångar upp behov/intresse på vård- och omsorgsboende eller ordinärt boende och anmäler intresset. 20