74 REPORTAGE: FRIGANER KRÖNIKAN Ja tack till matbank DET PÅGÅR ETT BACILLKRIG I KÖKET. Smaka eller inte smaka det är frågan. Bäst-föredatumet är femte oktober för grädden, men jag vägrar slänga. Smaka väser jag, det är en av mina få principer. Pröva först, och släng sedan. Vilket får till följd att det står tusen små burkar i kylen, slattrester av ditten och datten och ibland har jag startat ett helt samhälle av organismer av det som en gång var en snygg grönsaksröra. Då slängs det. Den bacillrädde maken vill slänga direkt. Och vi nabbas. Men allt är inte hans fel. Jag handlar för mycket. Framför allt tomater och squash och sallad som snabbt slokar dystert. Vi slänger för mycket, trots smakfrenesin. Med ett dåligt samvete som följd, det är ju mat! En svensk matbank skulle knappast kunna lägga detta beteende tillrätta, men tänk om allt som slängs från matbutiker och grossister i stället skulle kunna gå till dem som behöver maten mest? Kombinerat med att jag lärde mig packa matsäck efter antal munnar? Slängd Jero I DANMARK HAR REGERINGEN precis gett drygt tre miljoner kronor för sin danska matbank. Nu, sent i oktober, räknar man med att starta de första leveranserna. Till matbankerna, stora kylrum, körs föda som passerat bästföre-datum men som inte är dålig, där är det möjligt att få överbliven mat från grossister och affärer. Europeiska matbanker samlade förra året in nära 280 000 ton mat till behövande. I Sverige slänger handeln 100 000 ton varje år. Mat som väger lika mycket som världens största kryssningsfartyg, som nu byggs i Finland. MS Oasis of the Seas är 360 meter långt. Här finns plats för 5 400 passagerare på de 16 passagerardäcken och ombord finns också en utomhusstrand med pool, ett köpcentrum, en amfiteater, ett spa... VAD STOPPAR SVERIGE från att fixa matbanker? Det pratas om lagar och pengar. Men lagstiftning bottnar i värderingar och pengar är inget annat än prioriteringar. Styr bacillskräcken även här? Jag tänker fortsätta väsa smaka när det rynkas på näsor och blängs på bäst-föredatum i köket. Det funkar väl även i kylrummet i en matbank? Och jag ska sluta att storhandla. Försöka i alla fall. Bekämpa och förtränga samlarkvinnan i mig som kickar igång på bra-att-ha-flowet bland snyggt staplad broccoli, välorganiserade purjolökar och hyllorna där citrusfrukterna ligger på rad i fallande färgskala. Sarah Britz sarah.britz@gp.se
75 mat nimos föda SOPDYKARE. Eller friganer. De rör sig kring våra stormarknader när mörkret har fallit. Dyker ner i containrar och tar hand om det matberg som inte tycks duga åt oss andra.
77 GREEN WASHING. Dagens sopskörd tvättas omsorgsfullt ren i badkaret hemma hos Jeronimo Valdes.
76 FRIGANER E Är det olagligt att sopdyka? Enligt Johnny Calvin, biträdande chef på Göteborgspolisen, kan det knappast betraktas som olagligt så länge området är öppet och containrarna olåsta. Lagen är dock inte solklar, så det får nog betraktas från fall till fall. Det kan i vilket fall inte kallas stöld när man tar något som uppenbart är slängt och kasserat, säger han. Och jag skulle aldrig säga till våra poliser att anmäla någon som plockar bland sopor. n stor parkeringsyta. En ensam container inklämd mellan två lastbilar. Jeronimo Valdes glider snabbt fram på sin racercykel. Han lägger cykeln och ryggsäcken på marken och klättar upp i containern. Söker frenetiskt igenom soporna. Inget resultat. En liten lastbil kör förbi. Föraren tittar misstänksamt. Vi drar vidare. Cyklar längs med ett elstängsel som börjat byggas kring området. Det här skrämmer mig, säger Jeronimo, kanske är det fem personer som kommer hit och tar hand om slängd mat och så bygger de ett jädra elstängsel. Och du vet, polis och vakter bryr sig egentligen inte. De säger till mig när jag är i en container, men jag säger att jag behöver mat till min familj och då lämnar de mig ifred. JERONIMO ÄR FRIGAN. Han är en del av en spontan, oorganiserad rörelse som tar hand om de sanslösa mängder ätbar mat som varje dag slängs runtom i västvärlden. En rörelse som består av allt ifrån radikala aktivister till etablerade samhällsmedborgare med det gemensamma att de tycker hela livsmedelscirkusen är vansinnig. Du vet, jag är ju från Chile och normalt sett skulle man som sydamerikan skämmas för att gräva bland sopor, särskilt om man som jag kommer från en aristokratisk familj. Men jag berättar om detta med stolthet och ju mer jag lyckas återvinna desto bättre. Ouaahh, nu har vi 90 % återvunnet till den här middagen, liksom. Vi går ju mot en peak när det gäller resursslöseri och vi måste ändra på den kurvan. Vi är många som hävdar att vi redan har verktygen att förändra världen. Det är bara att sätta igång! JOHANNA BERLIN GÅR IN genom de elektroniska grindarna på Maxi stormarknad. Hon jobbar som livsmedelsforskare på SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik AB. Det var SIK som stod bakom den studie som förra året visade hur mycket duglig mat konsumenterna varje år slänger 100 kilo föda per svensk, lika med 900 000 ton mat totalt. Motsvarande utsläpp av växthusgaser från 460 000 oljeeldade villor eller 700 000 medelstora bilar under ett år. Någon som undrar varför isarna smälter? Att åka och storhandla på stormarknader innebär ju att vi köper så mycket mer, säger Johanna, och däri ligger ett av problemen varför vi slänger så mycket mat. Billighetskulturen skapar också problem. Faktum är att vi lägger allt mindre del av vår inkomst på mat. Om produkterna var dyrare skulle vi ju vara räddare om dem, eller hur? Det ligger ett slags systemfel här. Att vi konsumerar kvantitet och inte kvalitet. Få saker stör ju oss konsumenter så mycket som höjda priser. Ändå har vi råd att slänga drygt 20 procent fullt ätbar mat av det vi köper. Handlar vi för 1 000 spänn slänger vi alltså i snitt 200 kronor i soporna. Mycket tyder på att vi är väldigt fixerade vid en renlighetskultur där vi helt enkelt har blivit rädda för att mat kanske kan vara för gammal. Samtidigt som vi tappat förmågan att själva avgöra när något är dåligt. Vi är i stället slavar under datummärkningen. Jag vet inte riktigt var detta renhetstänk kommer ifrån, säger Johanna. Ta min morfar till exempel, han skulle ju inte slänga frukt bara för att det råkar vara en fläck någonstans. Flinka fingrar plockar bland paprikor, salladshuvuden, zucchinis och mängder av vindruvor i plastförpackningar. UTE HAR MÖRKRET LAGT SIG. Hyreshus vars kroppar sträcker sig runtomkring en stor låg byggnad. En man kommer ut från ett förråd och Jeronimo Valdes tar en omväg på sin cykel. Mannen far iväg i sin bil med öppen bagagelucka. Dörrarna till soputrymmet har han lämnat öppna. Jeronimo glider in i det kompakta mörkret, tänder en ficklampa och hoppar spindelmansvigt upp i containern. Flinka fingrar plockar bland paprikor, salladshuvuden, zucchinis och mängder av vindruvor i plastförpackningar. Han stannar upp och granskar. Kolla! Helt galet! Inget fel alls. Allt som är ok lägger han ner i en trälåda. En del slängs åt sidan. När lådan är mer än fylld langar han ut den och hoppar själv efter. Lägger ner maten i ryggsäcken och så snabbt upp på cykeln. Inget kött i dag, säger han, så det får bli vegetariskt till middag. Vi cyklar hemåt. Han berättar om sin familj, flickvän och dotter, om hur tufft det varit med både bostad och mat. Ibland har de haft så lite pengar att det handlat om ett överlevnadsbehov att sopdyka. Men oftast har det handlat om ett sätt att i praktisk handling visa på vansinnet med vår överkonsumtion. Och att göra mat åt andra. En slags ideell catering-verksamhet där Jeronimo kan jobba en hela dag för att göra soppa till 100 personer. På idel råvaror som vi andra ratat. INNE PÅ MAXI får livsmedelsforskaren Johanna Berlin syn på en låda med lite brunfläckiga bananer och en skylt som förkunnar att barn upp till 15 år kan ta gratis. Hon påpekar direkt att detta är väldigt bra ur svinnsynpunkt. Frukt och grönt är det största problemet när det gäller svinn. Det är här vi slänger UTANFÖR OCH INNANFÖR. Jeronimo Valdes plockar ut duglig mat bland matsopor som olagligt dumpats på en parkeringsplats. Johanna Berlin är livsmedelsforskare och försöker hitta lösningar på hur vi ska minska på den enorma mängd mat som slängs i väl butiker som hushåll.
78 FRIGANER FESTMÅLTID PÅ SOPOR. Jeronimo Valdes och Filippa Beijer(t v) får ofta gäster. Tillsammans njuter de av den fullt ätbara mat som vår överflödssamhälle kasserat. Morgonekot förkunnar att handeln slänger mer än 100 000 ton mat för över två miljarder kronor om året. mest. Och just nu jobbar vi med en studie som ska visa huruvida frukt bevaras bäst med eller utan förpackning. Vi har kanske stirrat oss lite för blinda på förpackningar som ett problem, men om det är så att frukt och grönt håller bättre i förpackningar kan det faktiskt innebära en miljövinst. Kyldiskar fyllda med ostar. Starka, svaga, mjuka, mögliga, med vitlök och utan; kanske kantarellsmak skulle passa eller en smula whisky? Ett biträde plockar på nya varor. Alla tomma hål måste fyllas igen. Annars blir det så ödsligt och trist. Det vill kunderna inte, säger biträdet, och trycker in ytterligare en dessertost. Och Johanna förklarar att om vi bara kunde acceptera att varorna ibland tar slut så skulle inte butikerna behöva beställa så mycket i onödan. Och svinnet skulle minska. Att vi har så oerhört många olika sorter av allt gör också att svinnet ökar, både i produktions- och konsumtionsled. Vi försöker minska svinnet så mycket vi kan, säger biträdet som vill vara anonym. Kanske bäst så, med tanke på att morgonekot två dagar senare förkunnar att handeln slänger mer än 100 000 ton mat för över två miljarder kronor om året. En del butiker har jättekoll på sitt spill och det vägs in i ekonomin, fortsätter Johanna, inte heller hon medveten om kommande nyheter. Det bästa exemplet är en ICA-butik i Lund som gör färdigrätter av sitt spill. VI GÅR FÖRBI KÖTTDISKAR med jätteförpackningar för lägre kilopris än de mindre. Inte bra, muttrar Johanna, mindre förpackningar ger mindre spill och borde ha samma kilopris. I charkdisken säljer de faktiskt ut färskt kött som närmar sig utgångsdatum. Men i många butiker bara slängs det. Kanske skulle man helt enkelt slå igen butikerna och i stället låta hushållen beställa varor via internet och få det hemkört? Egentligen en jättebra idé, säger Johanna. Det finns ju redan företag som gör det och då blir det nog så att folk mer köper det som verkligen behövs. Så ska vi inte heller glömma att alla individuella hemtransporter av mat står för det mesta av transportutsläppen när det gäller livsmedel. Men om vi konsumenter bara slutar slänga ätbar mat skulle vi komma jättelångt. JERONIMO VALDES SLÄNGER in ryggsäcken i badrummet och börjar sortera bland dagens fynd. Han sköljer allt noggrant i badkaret och använder lite tvål för att vara på den säkra sidan. Det är ju intressant för mig som kock att lära mig att bara använda den mat jag hittar, säger han. Hans sambo Filippa Beijer kommer med en kastrull och hämtar grönsaker som ska kokas. Inne i köket står en vanlig kyl och frys. Ibland lever vi i stort sett till 100 procent på återvunnen mat, men när vi jobbar mycket har vi inte riktigt tid. Bredvid den en läskkyl med genomskinlig dörr. Den bara stod ute på stan, berättar Filippa, med en lapp där det stod varsågod. I stället för att bara slänga den. Där försöker vi förvara alla varor vi hittar. Olika sorters kakor och flera storpack med polarbröd samsas om utrymmet i den för tillfället avstängda kylen. Först när dagens skörd av grönsaker ska in slås kylen åter på. Ibland lever vi i stort sett till 100 procent på återvunnen mat, men när vi jobbar mycket har vi inte riktigt tid, fortsätter Filippa. Du vet, det tar lång tid att bara göra i ordning all mat, fyller Jeronimo i där han nu står vid spisen och viftar med en kniv i ena näven och en paprika i den andra. Någon timme senare står ugnsgrillade paprikor fyllda med en blandning av ris, plockade kantareller och återvunna grönsaker på bordet. Några vänner har dykt upp. Allt som oftast gör olika vänner det. Man måste liksom hjälpas åt för att göra slut på Göteborgs matsopberg. Till slut är bara en av paprikorna kvar. Men du behöver inte oroa dig, säger Jeronimo. Vi slänger den inte. Text: ANDERS SPORSÉN ERIKSSON 031-62 40 00 söndag@gp.se Bild: ERIK ABEL 031-62 40 00 söndag@gp.se Friganer tar avstånd från konsumism Friganism kommer från engelskans freeganism, som är en kombination av orden free och veganism. Det finns en stark koppling till veganrörelsen, men alla friganer är inte veganer och inte ens vegetarianer. För många är det viktigaste att ta till vara på allt som vårt överflödssamhälle annars låter gå till spillo. Friganer tar avstånd från konsumismen, de försöker leva på ett minimalt utnyttjande av jordens resurser och är ofta starkt kritiska till det tillväxtekonomiska samhället. * Gå in på www.frigan.se om du vill veta mer. Vill du lära dig mer om hur vi hanterar våra sopor kan du läsa boken Skräp av Mattias Hagberg.