Basal funktionsbedömning eller ett försök att bedöma kroppsjagsfunktioner Utvecklat tillsammans med studenter och kliniker
Hur mäter vi kroppsmedvetande? Närvaro Flöde Hållning Stabilitet Andning Grundning Förmåga att relatera Balans Koordination Förmåga att känna kroppsliga signaler och förstå dem
Funktioner i kroppsjaget Relation till underlaget kontaktyta, tyngd, grundning Relation till mittlinjen hållning, stabilitet, postural aktivitet. Centrering - rörelsecentrum, koordination, samspel, samordning, kraftanpassning Andning spridning och integrering Flöde - övergripande kroppsjagsfunktion, frihet och hinder, kontinuitet Avgränsning och relaterande samspel och gränser Närvaro
Bedöming av kroppsjagsfunktioner Relation till underlag Vid gång är det tydligt att patienten gör sig väldigt tyst då hon nästan svävar fram och går nästan som på tå. Vid fotstamp vill hon inte gärna göra så mycket väsen av sig utan slutar stampa nästan med detsamma då terapeuten slutar stampa, hon fortsätter på uppmaning att stampa, men mycket tyst. Hon har svårt att sjunka ner i sina knän vid knägung. Relation till mittlinje Se centrering. Centrering Vid gång noteras endast små medrörelser och de som sker är endast med vänstersidan. Knägungen kan hon inte genomföra adekvat och får inte till en gungning då hon inte kan samla kraft med bålen, det ser ut som hennes kropp sitter ihop dåligt. Centreringen visar sig är tydligt nedsatt då hon ska lyfta låren från bänken i sittande. Hon behöver då kompensera yvigt med sin överkropp eftersom hon inte kan stabilisera den då hon lyfter benen.
Bedöming av kroppsjagsfunktioner Andning Andningen är svårbedömd, men vid baklängesgång noteras att patienten håller andan, troligen för att hon behöver koncentrera sig. Vid ryggliggande andning noteras att andningen så gott som bara sker i bröstkorgen; magen vidgar sig inte nämnvärt. Vid magliggande andning får hon dock ner andningen i magen. Flöde Flödet var genomgående nedsatt. Hon hade allmänt svårt att hålla samma teknik övningarna igenom. Vid knägung lyfte hon armarna och fick inte till tekniken för att nå gungning. I rörelserna syntes ett stelt rörelsemönster. Vid isolerade fotrörelser rörde hon endast på tårna, även efter uppmaning att röra hela fötterna hade hon svårt att se hur hon skulle genomföra rörelsen.
Bedöming av kroppsjagsfunktioner Relaterande och avgränsning Som kanske har antytts innan, så gjorde hon sig väldigt liten och lätt vid samtliga bedömda rörelser. Till exempel vid gång noterades endast små medrörelser och i liggande låg hon ihop med ben armar. Närvaro Närvaron var svårbedömd, antingen var hon väldigt fokuserad eller väldigt frånvarande. Blicken var ofta fast på en punkt. Hon verkade dock inte vara så frånvarande då man pratade med henne under bedömningen, men inte överdrivet fokuserad heller. Något som var spännande med patienten tycker jag var att hon såpass verbal och ofta skrattade ljudligt och därmed tog ganska mycket plats verbalt. Hennes kropp däremot tog nästan ingen plats, det var nästan som motsatsen till hennes verbala förmåga.
Vad jag såg under funktionsbedömningen var i korta drag följande: Anna hade vissa avvikelser i relation till underlaget, rörde sig försiktigt och hade svårt att släppa ner tyngd, framför allt i liggande. Hon hade även avvikelser i hållning och relation till mittlinjen som visade sig i nedsatt stabilitet, svajighet och asymmetrisk hållning i rörelser. Hon saknade centrering och flöde i rörelserna. Hon hade också liten avvikelse i andningsmönster och rytm, men fick ner andningen i magen i liggande. Anna gick och stod med flekterad nacke och hade svårt att ligga helt stilla i de liggande övningarna. /Martina
Utan test vad kan vi se? Vad ser vi av kroppsjagsfunktioner i Gång Resa sig från stol, sätta sig Balans, tyngdöverföringar Vilopositioner Eget val av rörelser
Återkoppling Välj ut de viktigaste delarna ur resultatet. Vilka mönster såg du, vad återkom? Hur förmedlar du detta till just den här patienten. Språklig nivå. Ge återkoppling på både resurser och avvikelser. Positiv sandwich = resurs, utvecklingsområde, resurs. Ge förslag på hur ni skulle kunna arbeta.
Vad tar jag med mig av funktionsbedömningen? Genom att lära mig mer om kroppsjagsfunktioner och se olika rörelsemönster så har jag insett hur mycket man kan få ut av att bara se och studera några enkla rörelser. Därför tänker jag att små rörelser kan ge mycket och jag kan försöka vara mer uppmärksam vad gäller vardagliga rörelsemönster. Något jag känner är viktigt är hur man sen ger feedback kring dessa rörelsemönster. Dels att göra det på ett sätt som patienten förstår, men även att poängtera de resurser som patienten har och inte bara vad de har för brister. Jag känner att det är väldigt svårt att upptäcka allt när man analyserar men det tror jag är en träningssak som jag kommer lära mig mer när jag fått använda det praktiskt på patienter. Jag ska även försöka studera detta hos människor omkring mig i vardagen. Jag tar med mig att jag utifrån denna analys kan lägga upp en behandling och en stegring i de övningar som jag ger utifrån den första analysen. Då känner jag att min undersökning direkt ger mig en behandlingsmöjlighet och det blir ett naturligt steg för patienten som själv kan få uppleva vilka rörelser som känns svåra. /Simon
Vad jag har lagt märke till Psykisk ohälsa berör mig. Att irrationella tankar kan ge så rationella känslor och symptom och tvärtom. Rent fascinerande faktiskt, ett oändligt ämne om man tänker på det. Jag kan inte se framför mig att vi som människor kan uppnå fullständig kunskap i detta ämne. Mitt kvantitativa tankesätt har svårt att tackla detta. Det väcker en ödmjukhet hos mig som blivande fysioterapeut och öppnar upp mitt sinne för framtida nya behandlingar på ett sätt som jag inte gjort innan. /Oscar
Reflektion För varje patient bedömer vi hur mycket vi ska väga in andra, mer komplexa orsaker till besvären än de mest uppenbara. Då man misstänker att patientens bakgrund/självbild/stress/egenskaper är den egentliga orsaken (eller för all del när den självmedvetne patienten talar om det för en) så har vi verktyg för att identifiera hur dessa problem yttrar sig och metoder för att träna upp det som brister. Det som från början kändes helt abstrakt, kroppsjagsfunktionerna, har alltså fått sin plats i mit t Huvud - därmed inte sagt att de slutat vara abstrakta, bara lite mindre så. Det känns också helt rimligt att använda lite abstrakta begrepp för att beskriva något väldigt komplext. Denna dimension går bra ihop med en vanlig rehab efter t.ex. knäprotes. Orsaker på alla plan ryms inom en och samma patient. Vi har fått en större verktygslåda. /Per