Tid och hjälpmedel minskar glappet

Tid och hjälpmedel minskar glappet Anpassad vuxenutbildning i fokus på KomAns inspirationsseminarium FAKTA KomAn KomAn är ett EU-projekt i samverkan mellan Värmdö, Tyresö, Haninge och Nynäshamns kommuner, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. KomAn har två syften, dels att göra det möjligt för deltagarna att förbättra sin egen livssituation, dels att påverka politiken långsiktigt utifrån projektets erfarenheter. Målgrupper är personer med psykisk eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada. KomAn arbetar med fyra insatser: 1. Mobiliseringskurser 2. Anpassad vuxenutbildning 3. Stöd på arbetsplatsen - Supported Employment 4. Socialt företagande Tid och hjälpmedel var två återkommande teman på KomAns seminarium om anpassad vuxenutbildning. Som värd stod C3L, Tyresö kommuns vuxenutbildning. Tiden som en avgörande faktor i den funktionsnedsattes utbildning poängterades bland annat av Kicki Pierre, från CAS Värmdö: Det är min erfarenhet att om man får den tid man behöver och kan utvecklas i sin egen takt, blir det fantastiska resultat. Dagens andra tema, hjälpmedel, presenterades bland annat av Dan Alberyd, SPSM, som visade en rad verktyg som gör det möjligt för elever med funktionsnedsättning att få samma tillgång till utbildning som personer utan funktionsnedsättning. Frågan om hjälpmedel kan dock vara en stötesten i KomAns arbete. Vuxenutbildningen har länge varit ett svart hål. Vi har inte samma rättigheter som i gymnasieskolan och på högskolan, där eleverna har lagstadgad rätt till hjälpmedel, sa Agneta Hallbeck, insatsledare i KomAn och ansvarig för seminiariedagen. KomAn är samverkan Agneta Hallbeck, Tyresö, inledde seminariet med att lyfta fram KomAns själva fundament, samverkan. Det finns människor som aldrig får arbete, oavsett hur många jobb det finns på arbetsmarknaden. De cirkulerar mellan myndigheter och instanser, de utreds och skickas vidare. Sekretesslagar och regelverk hindrar instanserna att samverka. Varje utredning tar tid, och ingen vet vad den andre gör. För att kunna samverka är KomAns första åtgärd därför att få till stånd ett samtycke där deltagarna undertecknar ett medgivande att myndigheter får prata med varandra. Popfolket från Tyresö inledde seminariet med sång. Den typiske deltagaren är 18-36 år Anna Lexelius, lokal projektledare i Tyresö, och Mia Ledwith, utvärderare i KomAn-projektet presenterade den anpassade vuxenutbildningen i siffror. Av de tre utbildningsformerna APY, Särvuxyrkesutbildning och teoretiska studier ligger fokus på de teoretiska studierna. Många har behov av att gå på Komvux och lära sig till exempel matematik, svenska och data, säger Anna Lexelius. Mia Ledwith, konstaterade att den typiske deltagaren är en ung person. Hela 77 procent är i åldrarna 18-36 år och det är jämnt fördelat mellan könen. På nästa sida syns ett urval av den statistik som Mia Ledwith presenterade. Samtliga texter och foton samt redigering: Åsa Thunberg, asa.thunberg@varmdo.se

Anpassad vuxenutbildning i siffror 82 deltagare har påbörjat anpassad vuxenutbildning. Av dessa deltar 20 personer i APY. 12 personer i särvuxutbildning. 50 personer i annan anpassad vuxenutbildning. 22 deltagare har hittills avslutats i KomAn. Av dessa har 17 personer fullföljt hela utbildningen. 5 personer avbrutit. 36 procent av dem som avslutat sin utbildning är helt eller delvis självförsörjande, dock ofta efter ytterligare insats i KomAn. 77 procent är i åldrarna 18 36 år. 50/50 är fördelningen mellan könen. SPSM:s funktion är att skapa förutsättningar Det finns ingen konjunktur för de här människorna, säger Lotta Granér, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Det är därför som projekt som KomAn är så viktiga. Lotta Granér menar att det oftast är okunskap som är hindret för att se varje individs möjligheter. SPSM:s funktion är att skingra denna okunskap. En annan är att verka för att alla studerande får en likvärdig utbildning. Men likvärdig är inte samma sak som likadan, betonar Lotta Granér. En del behöver mer. Utbildning ska var tillgänglig för alla, och då handlar det inte bara om den fysiska tillgängligheten utan också om tillgängligheten till lärandet. Elevens delaktighet ska till exempel inte vara beroende av studie- och yrkesvägledarens kunskaper, säger Lotta Granér och avslutar med att citera generaldirektör Greger Bååth: Alla som är verksamma i skolan måste ha kunskap om alternativa verktyg och anpassade läromedel och hjälpmedel. Det handlar om att se alternativ för att stärka elevers delaktighet och att ha respekt för individen, i stället för att acceptera hinder som utestänger. Hur man minskar glappet Dan Alberyd, rådgivare på SPSM med inriktning IT och läs- och skrivhjälpmedel, visade att elever med funktionsnedsättning som får specialundervisning har samma utvecklingskurva som elever utan specialundervisning. Dock räcker inte specialundervisning som insats för att de studerande med funktionsnedsättning ska nå samma kunskapsnivå som andra. Problemet är att glappet inte minskar. Den olikhet som fanns i förskoleklassen kvarstår i årskurs nio, säger Dan Alberyd. För att minska glappet måste ytterligare åtgärder till. Framförallt är tillgången till tekniska hjälpmedel avgörande, men man måste också arbeta med att förebygga och skapa förutsättningar för lärandet, såsom att öka motivationen och stärka individens självbild. Det allra viktigaste ändå, menar Dan Alberyd, är ett accepterande förhållningssätt. Till exempel måste svårigheter tas på allvar, alternativa hjälpmedel tillåtas och hänsyn tas till varje individs behov. Utan ett accepterande förhållningssätt hjälper inga hjälpmedel i världen. Exemplet Hanna Tvillingarna Hanna och Klara föddes med totalt olika förutsättningar. Hanna hade en CP-skada som innebär att hon fått ett rörelsehinder, kognitiva svårigheter och en hjärnsynskada, medan Klara föddes helt utan funktionsnedsättningar. Tack vare att förutsättningar för Hannas lärande har skapats i form av tid och kompenserande hjälpmedel, har idag glappet mellan henne och hennes syster minskat. Hennes rörelsehinder kompenseras till exempel av en rullstol för att ta sig fram, en fjärrkontroll som öppnar dörrar och en dator som har anpassats efter hennes funktionsnedsättningar. Hennes svårigheter att organisera och strukturera har underlättats av en smartphone som synkroniseras med kalenderfunktionen i datorn, och som hon också kan använda för att fotografera av skolans whiteboard, vilket gör att hon slipper anteckna själv. Under hela sin skolgång har hon kompenserat sin synskada med hjälp av förstorad text och inlästa böcker. Dan Alberyd menar att det också är viktigt att tid ges för att lära sig använda hjälpmedlen. Hjälpmedel blir stjälpmedel om man inte vet hur man ska använda dem. Hjälmedel en vinst för samhället Hjälpmedel är inte en kostnad för samhället utan snarare en vinst, menar Dan Alberyd. De pengar som satsas på hjälpmedel betalar sig inom ett och ett halvt år, och inom fem år får kommunen tillbaka tre kronor av varje satsad krona. Här hämtar Dan Alberyd vetenskapligt stöd från nationalekonom Åke Dahlberg, som förklarar sina slutsatser: Anledningen är att behovet av stödinsatser minskar och att en del personer med funktionsnedsättning kommer ut i arbetslivet. Dan Alberyd från SPSM visade hjälpmedel för funktionshindrade. 2

Kartläggning ett första steg Marika Dozzi, Annika Mickelsson Thorngren och Lotta Sundlöf som alla arbetar med kartläggning av personer med psykisk funktionsnedsättning, inledde sitt anförande med att presentera en lista över framstående personer med ADHD. Där fanns bland annat Cher, Albert Einstein och Bill Gates. Vi vill med det visa att det finns potential hos alla när man synliggjort alla resurser, säger Marika Dozzi, Värmdö. Ett sätt att synliggöra en persons resurser och förutsättningar är att kartlägga varje individ. Detta är för många deltagare det första steget i KomAn. Vi möter många människor som blivit isolerade och som har avbrutna och misslyckade studier bakom sig. De har en bristande tilltro till samhället, så det är viktigt att man tar ett steg i taget. Man kan inte ta nästa steg förrän det första bär, betonar Lotta Sundlöf, Tyresö. I kartläggningen ingår att skaffa sig en helhetsbild av personens livs- och beteendemönster samt av hans/ hennes behov, så att utgångspunkten är den rätta när strategierna läggs upp. I och med att deltagaren undertecknar ett samtycke som tillåter samtal mellan olika myndigheter kan ett stödjande nätverk som finns under hela utbildningsperioden skapas. KomAn har också möjliggjort att vi nu har tid att samarbeta med handledarna i projektet. Detta är jätteviktigt, eftersom vi då kan följa upp varje person och utvärdera vårt arbete. Det goda samtalet Annika Mickelsson Thorngren, Haninge, betonar det goda samtalet som en grundplåt i arbetet. Deltagaren ska känna att han/hon äger kartläggningen och att det är han/hon som styr och väljer väg. Tillsammans kartlägger man privatliv, studiebakgrund och ekonomi. Försörjningsfrågan är ofta central. Många har misslyckats med sin skolgång flera gånger tidigare och är inte längre berättigade till studiemedel. Det är också viktigt med rimliga planeringar, eftersom många inte orkar med fler misslyckanden. Varje litet steg som lyckas är en jätteframgång. Det kan vara att man kommer till skott med nånting, som att man anmäler sig till den där kursen, att man skaffar böckerna eller att man ringer samtalet till CSN. Tryggheten med KomAn är att man hela tiden har någon man kan gå till om man har frågor eller känner oro, någon som hela tiden finns där och stöttar. Vi kan ingripa om studietakten inte är den rätta eller undersöka vilka möjligheter som finns för att underlätta studierna om svårigheter dyker upp. Varje liten sak som kan göra studierna lättare kan vara livsviktig. Bara en så n sak som att läraren lägger ut en matematiklektion på nätet, så att eleven kan repetera hur många gånger som helst, kan betyda mycket. Regeringen har gett i uppdrag till yrkeshögskolan att kartlägga vilka utbildningar som kan passa personer med funktionsnedsättning. Det handlar också om att förändra attityden hos företagen så att de tar sitt ansvar och ser möjligheten hos de här personerna. Personer med funktionsnedsättning ska redan från början ges plats i lärlingsutbildning som startar från och med nästa år. Vad säger politikerna? Makan Afshinnejad, politisk sakkunnig hos biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni, redogjorde för regeringens syn på utbildning för alla: I en globaliserad värld kan vi inte pressa lönerna för att konkurrera med länder som Kina och Brasilien. Däremot kan vi konkurrera med utbildning och kunskap. Vi arbetar därför för att alla som vill utbilda sig ska få möjlighet att göra det. Det kanske inte är realistiskt att alla som gått ut särskolan kan vidareutbilda sig, men vi måste ändå ge dem som kan och vill en möjlighet, säger Makan Afshinnejad och fortsätter: Fråge- och diskussionsstund. I diskussionen som följde tog Carin Flemström, projektchef i KomAn, upp det faktum att vuxenutbildning inte har förskrivningsrätt av hjälpmedel på samma sätt som gymnasiet och högskolan: I och med det försvinner vår möjlighet att fungera kompensatoriskt. Med tanke på att det är till vuxenutbildningen som elever som misslyckats på grundskolan kommer, är detta ganska uppseendeväckande. Att våra elever får samma rättigheter till hjälpmedel och modern teknik är otroligt viktigt och där vill vi se ett snabbt utspel från regeringens sida. Eva Sonntag, biträdande rektor på CAS, var inne på samma linje: Det finns inget stöd i lagrummet som vi kan hänvisa till gentemot våra politiker när vi behöver stöd för våra elever. Det gäller både hjälpmedel och pedagogiskt stöd. I Stockholm, till exempel, finns väldigt få specialpedagoger inom vuxenutbildningen. 3

Medhåll kom också från Agneta Hallbeck, som poängterade vikten av att vuxenutbildningen får samma rätt till hjälpmedel som gymnasieskolan och högskolan. Makan Afshinnejad menade att det var bra att frågan aktualiserades och lovade att ta med sig synpunkterna till regeringskansliet. Carin Flemström framförde åsikten att personer som misslyckats med sina studier många gånger och därför inte längre är berättigade till studiemedel, borde få börja om och få tidigare studieskulder avskrivna när en diagnos, ADHD eller liknande, ställts. Agneta Hallbeck inflikade att särskoleelever inte har rätt till studiemedel från CSN överhuvudtaget. APY en utbildning med kvalitet och inte något mischmasch Catarina Rosén och Kicki Pierre från vuxenutbildningen CAS i Värmdö berättade om APY-utbildning APY, som betyder arbetsplatsförlagd yrkesutbildning, är precis som namnet antyder en utbildning som till största delen bedrivs på en arbetsplats. Utbildningsformen har funnits en längre tid inom vuxenutbildningen på CAS i Värmdö kommun, där den har givit mycket goda resultat. Bland annat har APY resulterat i att flera kockar, segelmakare och hundskötare utbildats. Sedan 2010 är APY också en del av KomAn-projektet. APY passar personer med funktionsnedsättning väldigt bra, eftersom de ofta har dåliga erfarenheter från skolan och inte kan tänka sig att sätta sig vid skolbänken igen, säger Kicki Pierre, studievägledare på Centrum för arbete och studier, CAS, i Värmdö. Hon framhåller hur KomAn öppnat upp möjligheter: Det är alldeles fantastiskt hur bra det blir när människor får den tid de behöver, när de får utvecklas i sin egen takt och ta ett steg i taget. Jag vill påstå att alla som får den här möjligheten kan lyckas. Så här går det till APY börjar alltid med att en studieplan görs upp, där elevens behov och önskemål kartläggs. Därefter söker man upp lämpliga kurser som passar till den planerade utbildningen. Eftersom all APY-utbildning hålls inom ramen för gymnasieskolan utformas alla kurser enligt kursplaner som hämtas från gymnasiet, säger Kicki Pierre. Det är också viktigt att man fastställer hur lång tid utbildningen får ta. Oftast börjar utbildningen med en kortare praktikperiod på en till tio veckor där eleven och arbetsgivaren får känna efter om de trivs med varandra. Eleven kan då också se om arbetsplatsen motsvarar hans/hennes önskemål och förväntningar. Om praktikperioden faller väl ut tecknas ett avtal mellan skola och arbetsgivare, och APY kan ta sin början. Eleven får stöd från en handledare på arbetsplatsen som ansvarar för yrkeskunskaperna och från en lärare som ansvarar för skolkunskapen. Vår uppgift är att stötta elev och handledare samt att utbilda handledaren i kursmål och betygskriterier, säger Catarina Rosén, lärare på vuxenutbildningen i Värmdö. Vi besöker arbetsplatsen minst en gång i månaden och samtalar då om hur utbildningen fungerar. För att vi ska försäkra oss om att kursmålen uppfylls ska dessutom eleven föra loggbok över sin arbetsdag. Det gör de via Fronter, som är CAS lärplattform på webben. För dem som är ovana att skriva kan det vara knepigt. Men det behöver inte vara mycket. En elev skrev: Idag har jag sytt sicksack och inte bara raksöm och det räcker, berättar Catarina Rosén. Utbildningen är inte bara praktisk, utan en liten del består av lärarledda, teoretiska lektioner. Bland annat går eleverna kursen Arbetsmiljö och säkerhet som består av fyra lektionstillfällen. 4

Det ger en grupptillhörighet som många saknar. Varje utbildning avslutas med en examination. Den kan se ut på olika sätt. Den kan vara muntlig eller skriftlig, teoretisk eller praktisk. Hur den ser ut bestämmer läraren, handledaren och eleven tillsammans. Ett exempel är ett par elever i ett skolkök som fick en examinationsuppgift där de från början till slut fick ta hand om en beställning på en festbuffé, berättar Catarina Rosén. Betyg sätts sedan av läraren som tillsammans med handledaren och eleven diskuterar hur betygskriterier och kursmål uppfyllts. Kicki Pierre betonar hur viktig kvalitetssäkring är. Utvärderingar från elever och handledare, lärarens återkommande besök och kommunikation med elev och arbetsgivare, kontinuerlig uppföljning i arbetsgruppen samt Komvuxförordningen är exempel på verktyg som hjälper till att bibehålla och öka kvalitén. Vi är mycket måna om att detta ska vara en utbildning med kvalitet och inte något mischmasch, säger Kicki Pierre. Fredrik Hedlund, Molly Aspén Hyner och Kicki Sahlin, CAS Värmdö, gav ett praktiskt exempel på hur en APY-utbildning på Särvux kan se ut. APY på Särvux skolar trädgårdsmästare På CAS har man arbetat med Särvux-anpassning inom APY. Ett exempel på en sådan utbildning gav särvuxläraren Kicki Sahlin med eleverna Molly Aspén Hynes och Fredrik Hedlund, som båda går en APYutbildning till trädgårdsmästare. För att genomföra APY behövs en arbetsplats eller praktikplats, en handledare, studiematerial och ett avtal. Avtalet beskriver utbildningens innehåll, omfattning och mål. Här finns också en tidsplanering som anpassas efter utbildningen och individens behov. Mollys och Fredriks utbildning började med en kurs i trädgårdshistoria, där de bland annat fick lära sig om hur trädgårdsodlingen har utvecklats i Sverige och om Carl von Linnés betydelse. De fick också en kurs i redskapsanvändning och skyddsutrustning. En arbetsledare på Gustavsgården såg att de drog gräsklipparen på ett sätt som kunde vara farligt och därför fick de lära sig hur man hanterar en gräsklippare på ett säkert sätt och att använda hörselskydd och rätt skor, berättar Kicki Sahlin. Fredrik Hedlund berättar att han lärt sig att det är viktigt att hålla ordning på redskapen och att ställa dem på rätt plats i förrådet: Jag är ansvarig för redskapsförrådet och trivs inte när redskapen inte är på rätt plats. Man kan få leta jättelänge innan man hittar rätt verktyg. De har också fått lära sig om ympning och om hur man rensar ogräs. När en syrénberså skulle planteras fick de vara med och studera trädgårdsritningar och även prova på att rita själva. Vårens arbete har mestadels bestått av att plantera blommor och tomater. Tomaterna går det bäst för, berättar Molly Aspén Hyner entusiastiskt. De växer som bara den. Till och med Agnetha Fältskog har varit hos oss och tittat och ska komma tillbaka och köpa tomatplantor. Arbetsminnet en flaskhals Åhörarna fick se exempel på hur minnesprogrammet fungerar och testa sin egen arbetsminnesförmåga. Från CogMed kom Pernilla Novais och berättade om arbetsminnesträning. Från början var CogMed en behandlingsform för personer med ADHD men har nu också utvecklats för många andra målgrupper. Femton procent av befolkningen har nedsatt arbetsminne. Detta kan visa sig i att man har svårt att koncentrera sig eller följa en instruktion. Svårigheter att organisera vardagen och att bedöma tiden är andra tecken på nedsatt arbetsminne. Det finns flera orsaker till nedsatt arbetsminne, en av dem är stress. Människor med läs- och skrivsvårigheter till exempel, kan få nedsatt arbetsminne bara av att lässituationen i sig framkallar stress. Pernilla Novais liknar arbetsminnet vid en flaskhals: Det är både trångt att stoppa in och plocka fram. Men med rätt träning kan man vidga halsen och därmed flödet. 5