Den svenska statens dilemma En fallstudie om samernas grupprättigheter

Kandidat uppsats i Statsvetenskap Den svenska statens dilemma En fallstudie om samernas grupprättigheter Författare: Sami Omerdin Handledare: Gunnar Hansson Termin: VT12 Ämne: Statsvetenskap Nivå: Kandidatuppsats Kurskod: SK300

Title: The Swedish government s dilemma- A case study on sami group rights Author: Sami Omerdin Supervisor: Gunnar Hansson Examinator: Per Strömblad Educational program: International Politics Studies, Linnaeus University Last updated: 2012-05-27 Abstract The Swedish society has trough decades developed into a multicultural society. Minority groups such as Sami have been a part of the country for a long time. By being separated from the majority through culture, language etc. minorities demand the right to become independent and have the ability to practice their culture. History show that minorities all over the world have been discriminated and abused by the majorities. Democratic procedures are often advantages for the majority. A lot of research has been made about this. The question researchers ask themselves is if the state should compensate minorities such as Sami s by giving them group rights and if this is the right way to achieve equality and justice within a society. The aim of this thesis is to examine how the minority group sami is being treated by the Swedish state and to analyze whether or not group rights work in the Swedish society. The research question is: Does group rights become a problem for the Swedish state? The essay applied two basic analytical positions made by Kymlicka and Kukathas. They are both publicly known by their contributions to questions on minority rights and multiculturalism. Their different perspectives were used on sami s current position in the Swedish society and whether or not the state should or should not have group rights. The method used in this essay includes a descriptive analysis and a case study on the sami minority group. The conclusion of this essay is that the swedish state, even though the existents of certain group rights are still today discriminating the samis. Furthermore, the reason why sami people still are not being treated well is because they have no political representation in Swedish politics. Keywords sami, Swedish state, group rights, multiculturalism

Abstrakt Svenska samhället har genom åren utvecklats till ett multikulturellt samhälle. Minoritetsgruppen samer har länge varit en del av samhället. Genom att man skiljer sig från majoriteten i språk, kultur mm kräver man rätten till att vara självständiga och möjligheten att utöva sin kultur. Historien visar att minoriteter i världen har blivit diskriminerade och utnyttjade av majoriteterna. Demokratiska procedurer har varit till majoritetens fördel. Forskning har gjorts inom området och frågan forskare ställer sig: är stater skyldiga att kompensera minoriteter som samer genom att ge dem grupprättigheter? Och detta till ett mer jämlikt samhälle? Syftet med denna uppsats är att undersöka den svenska statens behandling av minoritetsgruppen samer och om det bör finnas grupprättigheter i det svenska samhället. Frågeställningen är följande: Utgör grupprättigheter ett dilemma för den svenska staten Uppsatsen har applicerat två grundläggande analytiska positioner där Will Kymlicka utgör en sida och Chandran Kukathas den andra. Dem är båda kända för sina bidrag till frågor om multikulturalism och minoritetsrättigheter. Deras i grunden olika perspektiv används på både samers nutida situation i det svenska samhället men även om det ska finnas grupprättigheter i ett samhälle eller inte. Metoden som används i denna uppsats inkluderar en deskriptiv, det vill säga en beskrivande analys och en fallstudie av den samiska minoritetsgruppen. Uppsatsens slutsats visar att den svenska staten har genom åren diskriminerat och utnyttjat den samiska minoriteten. Detta är idag fortfarande ett problem som staten måste ta itu med. Fortfarande kan man idag trots att samer har vissa grupprättigheter som rätten till språk och utbildning, se att detta sker. Den svenska staten har en positiv attityd gentemot minoriteter och det finns en tanke om att försöka förbättra villkoren för samer. Detta kan ses med åtgärder som vidtagits till exempel införande av sametinget, samernas egen myndighet. Slutsatsen visar att grupprättigheter måste finnas för att samers minoritets kultur inte ska dö ut. Det behövs ett större deltagande för samer i frågor som berör dem, vilket ökar möjligheten till att förebygga diskrimingeringen. Nyckelord samer, svenska staten,grupprättigheter, multikulturalism Tack Jag vill tacka min handledare Gunnar Hansson för hans vägledning under mitt uppsatsskrivande.

Innehållsförteckning 1.0 introduktion 1 1.1 Inledning och problemdiskussion 1 1.2 Teori... 2 1.3 Syfte och problemformulering... 9 1.4 Metod och avgränsning... 10 1.5 Material... 12 1.6 Disposition... 13 2.0 Samer en minoritetskultur i Sverige 14 2.1 Historia... 14 2.2 Svensk samtida övergripande samepolitik... 16 2.3 Språkpolitik... 19 2.4 Utbildningspolitik... 20 2.5 Verkligheten för samer enligt Kymlicka... 22 2.6 Verkligheten för samer enligt Kukathas... 23 2.7 Hur det ska vara för samer enligt Kymlicka samt anhängare... 24 2.8 Hur det ska vara för Samer enligt Kukathas samt anhängare... 27 3.0 Slutsatser 31 4.0 Referenser 37 4.1 litteratur... 37 4.2 Internetkällor... 38

1.0 introduktion 1.1 Inledning och problemdiskussion Det finns cirka 370 miljoner människor i 70 länder runt om i världen som tillhör folkgrupper som man idag kallar för ursprungsfolk 1. Situationen har genom åren varit problematisk för ursprungsfolken. De har varit förbjudna att utöva sin kultur, delar av den och deras språk (Johansson 2005:145). Man kan tycka att situationen för ursprungsfolk under senare tid ska ha förändrats till det bättre. Dessvärre utsätts ursprungsfolk runt om i världen fortfarande för social marginalisering, diskriminering och våld (Johansson 2005:11) Kring slutet av andra världskriget skapades internationella konventioner och deklarationer som betonade vikten av lika skydd för alla snarare än ett särskilt skydd för vissa grupper eller individer (Meijknecht, 2001:129,130). Det fanns en ovilja att stifta grupprättigheter på grundval av etnicitet med tanke på det brott som mänskligheten utsatts för under kriget. Minoriteter började begära särskilda rättigheter men även ett ökat krav på erkännande. Internationella samfundet insåg efter år 1989 att diskrimineringsförbud och rättighetssystem baserat på individ inte var tillräckligt skydd för ursprungsfolk och minoriteters identiteter (Johansson 2005:217). Frågan om minoriteters behov av särskilt skydd är därför förbipasserat och inte längre uppe på agendan utan nu handlar det främst om hur detta skydd ska se ut (Meijknecht, 2001:130,131). Det är ett allmänt vedertaget faktum att Sverige är ett demokratiskt land. Dock var det inte förrän regeringsformen 1974 som det fastslogs att det var genom folket som all offentlig makt skulle utgå. I början av 1900-talet var Sverige ett land där den politiska makten var samlad i ett fåtal personers händer. Principen om att alla handlingar skulle vara offentliga upprätthölls under frihetstiden och var ett tecken mot demokrati 2. Det många människor inte är medvetna om är att Sverige så sent som år 2010 utsattes för kritik av bland annat FN gällande människorättssituationen i landet. Kritiken berörde flera punkter bland annat utbildning och rättssystem. Den kulturella minoritetsgruppen samer utsattes för en ständig diskriminering. Trots svenska åtgärder påpekade FN vikten av att 1 www.who.int/en 2009-05-12 Nr.1 2 Demokratiutredningens slutbetänkande, En uthållig demokrati, SOU 2000:1 1

Sverige fortsatt måste förebygga trakasserier och mobbning av bland annat samiska barn i skolorna 3. Svenska samhället har med globaliseringen blivit allt mer mångkulturellt. Detta har resulterat i att skillnader mellan olika befolkningsgrupper har blivit uppmärksammat men även ett omdiskuterat ämne. Vikten av att bevara olika minoritetsgruppers kulturella men också dess språkliga arv har vuxit runt om i världen, även Sverige har följt tankesättet. Därför har det inom politiken och forskarvärlden skapats ett utrymme för frågan gällande hur svenska staten ska kunna uppfylla alla individers lika rätt och likvärdighet d.v.s. de demokratiska principerna(gaus och Kukathas 2004:250,251). Uppsatsens syfte är att med hjälp av minoritetsgruppen samer försöka se om grupprättigheter utgör ett dilemma för den svenska staten. 1.2 Teori För att finna relevanta teorier har jag tittat på tidigare vetenskaplig forskning som berör min uppsats. Strävan är att få en förförståelse av problemet. Utan denna förförståelse hade det knappast varit möjligt att analysera och tolka mitt forskningsproblem (Gilje och Grimen, 1992:183 188). I fokus för min undersökning, det vill säga hur staten behandlar den kulturella gruppen samer kommer studien inte baseras utifrån en heltäckande teori utan den kommer istället att utgå ifrån två grundläggande analytiska positioner: Will Kymlickas normativa teori om specifika minoritetsrättigheter och Chandran Kukathas teori om multikulturalism. Anledningen till valet av Kymlicka och Kukathas är för att Kymlicka anses vara den ledande politiska filosofen inom sitt område. Hans teori om minoritetsrättigheter anses vara av stor betydelse 4. Kukathas är känd för sina debatter berörande multikulturalism och grupprättighetsfrågor därav mitt val av honom. 3 http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/110118/9d95f 51acbd85f6b7108230ba2711a45/Anaya%20Report_SR_SamiPeople.pdf 4 Handbook of Political Theory, s. 255 2

Will Kymlicka föddes år 1962 och tog examen 1984 i både politik och filosofi på Queens University, Canada. Han innehar en doktorsexamen i filosofi vid Oxford University 5. Genom skapandet av: Multicultural Citizenship (1995) och Liberalism, Community and Culture (1989) anses han vara den som utvecklat den första teorin om mångkulturalism 6 (Gaus och Kukathas 2004:251,255). Teorin om minoritets rättigheter skrev han efter ett missnöje på den syn efterkrigstidens liberala teori hade på majoritetssamhällens sätt att behandla minoriteter (Gaus och Kukathas 2004:251,255). De flesta länderna i världen menar Kymlicka idag är kulturellt varierade, det vill säga det finns en multikulturalism. Multikulturalism ger upphov till många potentiellt splittrade och viktiga frågor gällande grupprättigheter. Majoriteter och minoriteter har sedan en lång tid tillbaka, hamnat i konflikter kring rättigheter om politisk representation och språk. Att lösa dessa frågor på politiskt och ett moraliskt försvarbart sätt är demokratins största utmaning (Kymlicka, 1995:9). Andra världskrigets hemska händelser gjorde att många liberaler fick ett hopp med införandet av mänskliga rättigheter då man ansåg att mänskliga rättigheter förebygger minoritetsförtryck. Kymlicka tycker inte mänskliga rättigheter löser konflikten mellan majoritet och minoritetskulturer (Kymlicka, 1995:10). Våra liberala teorier anser han inte ger svar på hur man ska hantera minoritetsfrågor. Våra mänskliga rättigheter ska därför kompletteras med minoritetsrättigheter. Vilket Kymlicka anser förebygger minoritetsförtryck (Kymlicka, 1995:12). Kymlicka värdesätter kulturell tillhörighet. Hans teori utgår mycket ifrån detta värde. Han är medveten om att människor rör sig mellan olika samhälleliga kulturer, det vill säga kulturer som finns i ett samhälle dock anser han att det är sällsynt och svårt. Lyckad integration för medlemmar av en kulturell minoritet menar han är svår att uppnå då det kan vara stora skillnader i det sociala som till exempel flytten till ett nytt område. Många minoriteter vill heller inte integreras och därför blir deras önskan i många fall att få behålla sin kulturella 5 http://post.queens.ca/kymlicka/biog.html 6 http://post.queens.ca/kymlicka/biog.html 3

tillhörighet på samma sätt som majoritetskulturen sätter värde på sin(kymlicka, 1995:119, 94 96). Kulturell tillhörighet är en naturlig omständighet som Kymlicka tycker bidrar till individens meningsfulla val. Från ett jämlikhetsperspektiv anser Kymlicka att det inte går att bemöta kulturella olikheter med välvilligt förbiseende, det vill säga att staten varken förhindrar eller främjar att vissa kulturer upprätthålls. Eftersom myndigheter redan tagit beslut om inre gränser, språk och helgdagar oundvikligen ger stöd åt bestämda nationella gruppers behov och identiteter. Staten främjar vissa kulturella identiteter och missgynnar samtidigt andra. Enligt Kymlicka ser det ut så här för alla minoritetsgrupper. För att sträva efter ett enhetligt samhälle bör man därför överväga det rättvisa i anspråken på minoriteters rättigheter (Kymlicka, 1995:119). Etniska och nationella minoritetsgrupper är centrala i Kymlickas teori om minoritetersrättigheter (Kymlicka, 1995:18,19). Etniska grupper uppstår ur individers och familjers invandring vanligtvis vill dem assimileras in i samhället och bli accepterade som fullvärdiga medborgare. Trots en önskan om ett större erkännande för sin etniska identitet så är målet inte att bli en separat nation vid sidan av samhället utan man vill istället att normalsamhällets lagar och institutioner ska ändras så att de bäst respekterar kulturella skillnader (Kymlicka, 1995: ibid). Nationella minoritetsgrupper uppstår när territoriella kulturer inkorporeras in i en större stat. Vanligtvis vill man vara självständig från majoritetskulturen samt ställer olika krav som former av självstyre eller autonomi för att säkra sin överlevnad. Nationella minoriteters rätt till självstyre bygger Kymlicka på resultat av historiska överenskommelser, till exempel genom avtal mellan två grupper, eller beslut om avtalade rättigheter för urbefolkningar. Kymlicka och andra förespråkare av gruppdifferentierade rättigheters starkaste argument är vikten av att uppfylla historiska avtal (Kymlicka, 1995:18). 4

Kymlickas grundläggande teser för ett införande av grupprättigheter kan man sammanfatta med tre argument; historiska överenskommelsernas roll, värdet av kulturell mångfald och jämlikhetsargumentet (Kymlicka, 1995:119 135). Historiska överenskommelser är enligt Kymlicka argument för gruppdifferentierade rättigheter åt nationella minoriteter. Avtalade rättigheter för urbefolkningar är ett exempel på en historisk överenskommelse. Det är viktigt för Kymlicka att staten uppfyller historiska avtal dels för att medborgare ska få ett förtroende för myndigheter, men även för att staten ska visa att den respekterar minoriteters rätt till självbestämmande (Kymlicka, 1995:127). Kymlicka håller med professor Brian Schwarts som i First principle, second thoughts: aboriginal peoples, constitutional reform and canadian statecraft (1986) talar om att liberalismen uppskattar att det inom stater finns ett värde i att ha en kulturell mångfald (Schwarts 1986, kap 1). Trots denna mångfald anser Kymlicka att nationella minoriteter skall ha gruppdifferentierade rättigheter då vissa moment som språk redan är bestämt till majoritetens fördel (Kymlicka, 1995:131). Ur ett jämlikhetsargument antyder Kymlicka att grupprättigheter behövs för att säkra att alla medborgare behandlas lika. Genom en korrigering med politiskt erkännande skulle inte minoritetsgrupper i samhället missgynnas på samma sätt som man gör idag. Gruppdifferentierade rättigheter som språkrättigheter anser Kymlicka minskar den sårbarhet minoriteter kan känna i ett majoritetssamhälle. Han framhäver dock att dessa rättigheter endast ges nationella minoriteter som missgynnas och om rättigheterna utjämnar samhället(kymlicka, 1995:119). Chandran Kukathas föddes år 1957 och är en Malaysiafödd australiensisk politisk teoretiker som är känd för sina debatter som berör multikulturalism och Liberalism. I hans främsta verk, boken The Liberal Archipelago- A theory of diversity and freedom anser han att liberalismen och multikulturalismen inte behöver tolkas om (Chandran 2003:5). 5

I sin avhandling theoretical foundations of multiculturalism problematiserar Kukathas frågan om multikulturalism. Han beskriver en skillnad mellan vad han kallar för svag multikulturalism och stark multikulturalism. Svag multikulturalism anser Kukathas sätter fokus på att assimilera människor in i ett samhälle. Den utgår från att människor har en tendens att följa majoritetens vägval då det helt enkelt anses göra livet för dem enklare. Det är lättare att lära sig tala majoritetens språk än vice versa, det vill säga att majoriteten ska lära sig minoritetens språk. Svag multikulturalism söker inte förhindra framväxten av kulturell olikhet, utan har istället ambitionen att alla ska ges möjlighet att komma in i ett samhälle. Frågan hur mycket man vill assimileras in i samhället är upp till varje enskild individ 7 I ett samhälle där svag multikulturalism är norm har människor möjligheten att beblandas med andra i samhället, vilket leder till ett mer öppet samhälle då man inte tvingar utomstående till att integreras in i samhället. Dem som redan är en del av samhället skall vara fria att ha sin egen tradition oavsett om det är som en del av majoritetssamhället eller som medlemar av en minoritetskultur. Kulturer och traditioner ska därför tolereras oavsett om man inte sympatiserar eller omfamnar liberalismen eller liberala värden. Kukathas påpekar dock att en stat inte ska tolerera isolering, interventioner, imperialism eller slaveri, då dem strider mot liberala grundvärderingar. Därför finns ingen anledning enligt Kukathas att minoriteter ska få något speciellt skydd eller fördelar. Kukathas tydliggör sitt argument genom att även påpeka att det dominanta tankesättet i ett samhälle inte behöver vara en majoritet utan kan vara en minoritet, det vill säga att det kan finnas en minoritet inom en stat som bestämmer 8. 7 http://econfaculty.gmu.edu/pboettke/workshop/fall04/theoretical_founda tions.pdf sidan 7 8 http://econfaculty.gmu.edu/pboettke/workshop/fall04/theoretical foundations.pdf sid 14 6

Kukathas anser att svag multikulturalism accepterar ett multikulturellt samhälle där grupper vars traditioner och värderingar inte överensstämmer med liberala värden. För svag multikulturalism är tolerans viktigt för att ett multikulturellt samhälle ska kunna fungera även om detta innebär att någon får ge upp det den ogillar. Om staten ger vissa individer särskilda rättigheter anser Kukathas leder till ett stängt samhället, det vill säga medborgarna i samhället behöver inte sammarbeta för få ett fungerande multikulturellt samhälle. Ett multikulturellt samhälle bör enligt Kukathas därför utgå ifrån svag multikulturalism för att den tillåter olikheter att få plats i samhället genom att dels bortse från egna åsikter och oliktänkande men även ett ökat sammarbete mellan de olika kulturerna 9. Problemet med svag multikulturalism är enligt docenten Reidar Larsson att människor kan assimilieras främst för att det inte finns någon annan möjlighet. Detta tankesätt begränsar individers möjligheter, då medlemmar av kulturella minoriteter i majoritetssamhället inte kan njuta av sin separata kulturella olikhet för att det innebär risken att de blir utstötta från samhället (Larsson 2006:143). Stark multikulturalism innebär att staten ska handla i sådana situationer så att individer ska ges möjlighet att delta som medborgare i samhället men även så att dem ska kunna utöva och behålla sina separata traditioner och identiteter. Olikheter skall inte enbart tolereras och uppfostras utan även (om behövs) finansieras. Stark multikulturalism vill anpassa författningar och grundlagar så att dem förstärker skyddet för minoriteter i förhållande till majoriteter. Förespråkare av stark multikulturalism anser att det skall finnas en oberoende författningsdomstol, som ser till att grundlagarna följs(larsson 2006:144). Kukathas är kritisk till Kymlicka eftersom han anser att han försvarar stark multikulturalism men även för att tolerans för Kymlicka inte räcker för att förebygga minoritetförtryck och hans vilja till statens mer aktiva roll för att förhindra det. Kymlicka anser att statens hjälp assimilerar minoritetsgrupper in 9 http://econfaculty.gmu.edu/pboettke/workshop/fall04/theoretical_founda tions.pdf sidan 20 7

i det liberala tänkande som rätten till självständighet. Även detta är Kukathas kritisk till då han anser att staten inte ska hjälpa vissa grupper. Utan istället hjälpa alla genom att få dem att känna sig som en del av samhället 10. Människosynen för stark multikulturalism är att individer betraktas som olika i allt och anses därför enligt följare av multikulturalism förbli det. Robert Nozick påpekar att det inte finns en anledning att tro att ett enda samhälle kan tjäna som ideal för alla inte heller att något för alla gemensamt existerar. Därför ska staten inte utgå från att alla är lika.(larsson 2006:142). Liberalismen som politisk ideologi menar Kukathas bör sympatisera med svag multikulturalism för den framhäver att individen oavsett majoritetens tycke ska själv välja sitt sätt att leva. Enligt liberal tradition ska minoriteter eller olikheter i allmänhet inte förtryckas utan istället tolereras. Liberalismens fundamentala oro är därför hur man ska finna en väg för folk som värdesätter olika att leva tillsammans i ett samhälle utan konflikt som slutresultat. Svag multikulturalism anser Kukathas framhäver tolerans utan att ge minoriteter specifika rättigheter, och det utgör en lösning (Chandran 2003:5). Nyliberalism med förespråkare som filosofen Robert Nozick i sin bok Anarchy, State and Utopia (1974) ansågs enligt docenten i statsvetenskap Reidar Larsson fokuserar sig på att staten ska ha en mer aktiv roll. Staten ska ha till uppgift att se till att individuella rättigheter är intakt. Stora skillnaden mellan dessa multikulturalistiska synsätt är statens roll. Där svag multikulturalism vill att staten inte ska vara aktiva i kulturella frågor och där stark multikulturalism vill att staten i dessa tar ett större ansvar (Larsson 2006:140). Både svag multikulturalism och stark multikulturalism har sina rötter i liberal politisk teori. Svag multikulturalism utmärks enligt docenten Reidar Larsson av klassisk liberalism medan stark multikulturalism utmärks av nyliberalism (Larsson 2006:29,140). 10 http://econfaculty.gmu.edu/pboettke/workshop/fall04/theoretical_found ations.pdf sidan 8 8

Klassisk liberal grundvärdering kännetecknas av individuella rättigheter med förespråkare som brittiske ekonomen och filosofen John Stuart Mill som i boken On Liberty (2002) tar upp vikten av att låta varje individ kontrollera sitt eget liv genom att säga The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way (s.10) Historiskt sätt ansåg Mill att stater försöker föra samman individers åsikter till att bli en åsikt, primärt statens åsikt. Detta var viktigt att staten endast tillhandahöll möjligheten för individer att själva fritt få välja sina val i livet. Mill ansåg att varje individ var unik på sitt sätt och bör därför få möjligheten till att utveckla detta (Mill 2002:10). 1.3 Syfte och problemformulering Att leva i ett demokratiskt land som Sverige innebär för många att individuella rättigheter är en självklarhet. På vilket sätt hanterar den svenska demokratin grupprättigheter? Regeringsformen som är en svensk grundlag framhäver vikten av att offentlig makt ska utgå med respekt för alla människors lika värden men också för enskilda människors frihet. Minoritetsgruppen samer har enligt diskrimineringsombudsmannen; från år 2008 diskriminerats inom alla samhällsområden. Diskrimineringen grundar sig på strukturer och den svenska statligt förda politik som skapats genom historien (Pikkarainen, Heidi- Brodin, Björn, 2008:34). Enligt kulturrådet har möjligheten för minoritetsgrupper i Sverige att hävda sig varit ett stort problem. Då den svenska demokratin bygger på en majoritet och minoritets princip har det resulterat i att majoriteten ständigt är minoriteten överlägsen. Minoritetsgruppen samer avviker från den svenska majoriteten i både språk och kultur och har genom åren fått utstå hårda politiska sanktioner på grund av denna avvikelse 11. 11 http://kulturradet.se/ovfiles/de_nationella_minoriteterna.pdf 9

Syftet med uppsatsen är att titta på minoritetsgruppen samers samtida situation och utifrån den undersöka om statens handlande i grupprättighetsfrågor visar tecken på ett dilemma med grupprättigheter samt genom främst Kymlicka och Kukathas se om det bör finnas grupprättigheter i det svenska samhället Min huvudsakliga frågeställning blir således följande: Utgör grupprättigheter ett dilemma för den svenska staten? För att besvara frågeställningen skall jag undersöka hur samerna behandlas av den svenska staten och om dem skall ha grupprättigheter. Utifrån två analytiska positionerna ämnar jag undersöka vilka för och nackdelar grupprättigheter har i Sverige. 1.4 Metod och avgränsning Förundersökningens ansats är att utifrån Kymlicka och Kukathas teorier bringa förståelse samt se vilka för och nackdelar grupprättigheter har för den svenska demokratin. Andra grupprättighetsteoretiker som feministen Susann Moller Okins teori om vikten att se förhållanden inom grupper och inte endast mellan grupper, statsvetaren Robert Dahls teori om pluralism, John Rawls politiskfilosofiska teori om rättvisa kommer att finnas med för att förtydliga de olika positionerna. Valet av två grundläggande analytiska positioner är för att läsaren inte ska få en för ensidig uppsats att läsa utan att denne istället kan se det från två mot varandra olika sidor. Valet av samer uppkom främst för att jag kände att jag ville fördjupa mig i en minoritet som jag inte tidigare hade kunskap om. 10

För att få en bakgrund om samer kommer undersökningen främst att utgå ifrån universitetslektorn Ulf Mörkenstams bok Lapparnes privilegier. Uppsatsen har en politiskfilosofisk ansats och kommer genomföras på ett beskrivande sätt. Teorier som valts är relaterade till min frågeställning. Studien utförs genom att jag tittar på olika databaser för att hitta relevanta källmaterial som kan bidra till att svara på min frågeställning. Även om jag använder mig av teoretiker utanför de svenska gränserna så är denna studie avgränsad till Sverige och den samiska gruppen. Detta har att göra med den tidsperiod som finns tillgodo för att göra denna studie. Teoretikerna jag valt rör sig alla på makronivå. Därför har jag valt att använda vissa av deras teser. Dessa teser kommer att utgå ifrån den nutida situation som samerna befinner sig i. Utifrån den ska jag ge grupprättighetsteoretikernas argument genom att dela upp dem i är och bör. Där den första ska beskriva verkligheten utifrån de olika analytiska sidorna och där den andra förklara hur de olika sidorna tycker det ska vara 12 Det som är till fördel med detta tillvägagångssätt är att jag kan få en djupare analys av den samiska gruppen och svenska staten (Esaiasson et al 2007:121). När det gäller grupprättighetsteoretikerna kommer jag som tidigare nämnt utgå från två grundläggande analytiska positioner. Kymlickas teori om specifika minoritetsrättigheter och Kukathas teori om multikulturalism Dessa teoretiker talar båda om multikulturalism. Den förstnämnda förespråkar specifika minoritetsrättigheter och den andra är emot det. Utifrån dessa två motpoler d.v.s. en som är för ett inrättande av grupprättigheter och en som är emot samt följare av dessa båda sidor ska jag försöka tydliggöra vilka för respektive nackdelar som finns av ett inrättande av grupprättigheter. 12 hämtat från en grundläggande uppdelning i forskning om politiska ideologier Hermansson (1984) 11

1.5 Material I min uppsats har jag främst använt mig av akademisk litteratur i form av vetenskapliga böcker och artiklar, internationella och nationella lagstiftningar, statens offentliga utredningar samt hemsidor från regeringskansliet, Riksdagen och Sametinget. Uppsatsen innehåller material från folkrättsjurister, professorer, statsvetare och filosofer. Då grupprättigheter, ursprungsfolk, svenska staten och samer är områden som forskare från olika discipliner har intresserat sig hade jag inte så svårt att hitta material. Oberoende och samtidighet är ur ett källkritiskt perspektiv de två regler som jag haft i åtanke under mitt skrivande. Då denna uppsats innehåller material som är sekundär och som i jämförelse med primärmaterial anses vara mindre trovärdig. Så har uppsatsens kritiska granskning varit av största vikt (Esaiasson et al 2007:319). Från ett källkritiskt perspektiv så utgår jag ifrån misstänksamheten att alla som har ett intresse av att skriva en text kan vara tendentiösa och endast framhäva sin egen tes. Uppsatsen är därför disponerad på så vis att det alltid finns två sidor att förhålla sig till. Ser man till samers situation har jag valt att se det dels utifrån samer själva, det vill säga sametinget men även statens syn. I grupprättighetsfrågan har jag som tidigare nämnt valt att se det utifrån två analytiska positioner, det vill säga två sidor som argumenterar för olika tankesätt gällande grupprättigheter. Detta hoppas jag ska ge läsaren en neutral syn på innehållet, men även chans att själv bilda en uppfattning om problemet (Thuren, 2009:66). 12

1.6 Disposition Efter inledningskapitlet kommer det andra kapitlet som är den empiriska delen. Här kommer läsaren först få en bakgrundshistoria om hur staten tidigare har behandlat samers men även hur det ser ut i dagsläget. Detta ska påvisas genom att jag ger både statens syn på samer men även sametingens syn. Det hoppas jag ska ge läsaren en slags förförståelse som i sin tur förhoppningsvis kommer underlätta vidareläsningen av uppsatsen. Efter det kommer jag genom dem tidigare nämnda analytiska positionerna göra en uppdelning. Genom att utgå från samers dagsläge kommer jag att se på de olika positionernas perspektiv utifrån ett är och bör argument. Även här anser jag att denna uppdelning underlättar läsandet av denna uppsats då det förhoppningsvis ska finnas en tydlig uppdelning mellan de olika sidorna. Avslutningsvis efter att ha gett en tydlig bild av samers historiska men även nutida situation samt applicerat teoretikernas argument på samer i min uppsats kommer jag i det tredje kapitlet att ge läsaren min slutsats. 13

2.0 Samer en minoritetskultur i Sverige 2.1 Historia I sin doktorsavhandling Om Lapparnes privilegier föreställningen om samiskhet i svensk samepolitik 1883-1997, hävdar Ulf Mörkenstam att samerna ursprungligen var ett nomadiserat folk det vill säga en folkgrupp som inte hade ett bofast levnadssätt. Sedan lång tid tillbaks har de i norra Sveriges fjälltrakter bedrivit renskötsel som utgör en del av samisk kultur (Mörkenstam, 1999:103). I svensk politik finns det starka historiska traditioner gentemot samerna. Detta har formulerats i termen sedvanerätt. Det finns en etablerad föreställning om den samiska gruppen. Föreställningen grundar sig på en distinktion mellan samer som ägnar sig åt lappmannanäring, d.v.s. fiske, renskötsel, jakt, och bönder som ägnar sig åt jordbruk. Åtskillnaden bidrar till att levnadssättet och försörjningsvillkoren har varit centrala vid föreställningen av vem som är lapp samt karaktärisering av den samiska gruppen (Mörkenstam, 1999:79). Införandet av renbeteslagen år 1986 innebar ett avvikande från sedvanerätten och ersattes, istället med ett system av särskilda rättigheter för samer. Till viss del förändrade detta politiken, man formulerade nya problem som till exempel att samiska företrädare inte var innefattade bland politiska aktörer utan istället hade varit, under en längre period, uteslutna i deltagande och direkt inflytande i samepolitiken. Som resultat fann man orsaker som skulle institutionaliseras. Resultatet av renbeteslagarna skapade därför en offentlig svensk samepolitik (Mörkenstam, 1999: ibid). Samepolitikens mål är att ändra så att samers sedvanerätt blir upphöjt till en i lagstadgad rättighet. Sedvanor ansågs inte räcka till som ett tillräckligt skydd för samer samt ansåg man att den mark man historiskt sätt förlorat eller med andra ord den mark staten tagit ifrån dem kunde tas tillbaka om sedvanerätten kom att bli en lag. Detta kunde endast ske genom att man tolkade om samernas levnadssätt och rättspraxis samt ändrade den så att den blev ett system av särskilda rättigheter. Det skulle resultera i att sedvanerätten gick före äganderätten. Tankesättet fick skarp kritik av fyra av högsta domstolens sju justitieråd. De ansåg att sedvanerättens företräde framför bofasta befolkningens 14

oinskränkta ägande- och besittningsrätt till jorden, inte var rättsligt hållbart. Istället ansåg man att den bofasta befolkningen som fått sin mark av staten och uppodlat inte skulle straffas även om staten anses gjort fel. Mörkenstam ställer sig därför frågan: ska historiska oförrätter kompenseras i framtiden, oavsett vilka konsekvenser det får? (Mörkenstam, 1999: 86-87). Samer har en historia och en egen kultur med väldigt gamla rötter. Den skiljer sig ifrån den svenska majoritetsbefolkningen genom att man har lyckats bevara sin egen identitet som samer och sin kultur trots sin status som minoritet. Det samiska språket, sameslöjden, rennäringen med mera är viktiga inslag i den samiska kulturen. Ser man längre tillbaks i tiden så hade samer även en egen religion. De har under en längre tid genom att bevara sitt kulturarv och språk på olika sätt påvisat en vilja att värna om sin identitet. Den samiska kulturen har varit en del av Sverige ända sedan landet blev en nation. Mörkenstam anser därför att den samiska kulturen är tillräckligt stark för att vara en nationell minoritet (Mörkenstam, 1999:191). Ett införande av renskötselrätten ansågs föra samman det samiska folket i Sverige. Den ansågs vara en kollektiv rätt för hela den samiska befolkningen. I sig medför renskötselrätten inte, som tidigare, rätten att bedriva renskötsel utan tycktes vara en näringsrätt för till exempel en viss grupp som tillerkänts som renskötare. Samer som inte var renskötare räknas ändå med i definitionen av det samiska d.v.s. alla samer ansågs vara renskötsel berättigade. För att ta del av dessa rättigheter måste man vara medlem i sameby d.v.s. den så kallade juridiska person där renskötseln i Sverige utövas (Mörkenstam, 1999: 86). I rennäringslagens första paragraf anses den som har rätt att ta del av dessa rättigheter vara: Den som är av samisk härkomst (same) får enligt bestämmelserna i denna lag använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd. 15

Renskötselrätten får utövas av den som är medlem i sameby. (SFS nr 36 1993: 1) Under nomadiserande levnadsförhållanden har äganderättsfrågan historiskt sett utgjort en central fråga. I dagens svenska samepolitik utgör äganderättsfrågan fortfarande en central punkt. Detta kan man se genom dem rättsliga processer som idag fortgår. Då samer anses vara en urbefolkning så tillkommer därför vissa rättigheter som skiljer dem från andra minoriteter. Rättigheter som att kunna bestämma sina naturresurser. Från ett juridiskt perspektiv så skiljer sig därför urbefolkningars rättigheter i förhållande till andra minoriteter inte endast genom att de kan göra anspråk på rätten till vatten och mark utifrån rättslig prövning och historisk rätt utan även vid sidan av äganderättens företräde som ett normativ antagande (Mörkenstam, 1999:73,74). 2.2 Svensk samtida övergripande samepolitik Den svenska staten fokuserade efter andra världskriget på behovet av att rationalisera renskötseln. Man ansåg att den var underutvecklad samt behövde moderniseras. Man bestämde att renskötsel skulle ses som ett yrke. För att en särskild lagstiftning för samer skulle ske så sades det i slutet av 50-talet att renskötsel var en förutsättning för att samer skulle få behålla sin kultur och att särskilda åtgärder var nödvändiga för att det skulle ske. Samer som inte ansågs vara renskötare skulle då exkluderas som renskötare och ansågs därför inte vara bärare av samisk kultur 13. Kommittén som regeringen den 18 maj 1995 tillkallade med uppgift att utreda frågan om Sverige borde ansluta sig till Europarådets konvention om regionala minoritetspråk, kom fram till att Sverige borde bekräfta ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. För att vara en nationell minoritet ansåg kommittén att man uppfyllde kraven som en grupp med en uttalad samhörighet och att man i förhållande till majoritetsbefolkningen inte hade en dominerande ställning. Gruppen bör även ha särskiljande egenskaper såsom språk, religion och traditioner som personer i minoritetsgruppen kan identifiera sig med och 13 http://www.samer.se/1098 16

vill bevara. Kommittén ansåg att samer uppfyllde dessa krav och bör därför ses som en nationell minoritet 14. Den 10 juni år 1999 lämnade regeringen en proposition till riksdagen gällande nationella minoriteter i Sverige. Regeringens syfte med propositionen är att stödja och stärka nationella minoriteters språk och kultur. Utgångspunkten för en svensk minoritetspolitik ansågs vara att nationella minoriteter är en del av det svenska kulturarvet och har genom viljan att behålla sin kultur förtjänat rätten till att göra så. Vidare talas det i propositionen om att det är viktigt att Sverige som en demokrati påvisar en vilja till att förebygga diskriminering mot nationella minoriteter som samer. Regeringen framhäver vikten av att en stark ställning för nationella minoriteter i samhället bidrar till ett bättre internationellt samarbete och umgänge. Sverige skulle få bättre relationer med andra länder genom till exempel samers kultur. Utifrån detta perspektiv vill regeringen med denna proposition föreslå åtgärder som stöd till samer och andra nationella minoriteters språk för att deras kulturer ska hållas vid liv. Regeringen hoppas att det ska stärka nationella minoriteters ställning i det svenska samhället. I propositionen framhäver regeringen även vikten av att nationella minoriteter skall ges ett större inflytande och ha en representation i den svenska politiken. Det gällde framför allt personer som direkt berörs av den svenska minoritetspolitiken. Framför allt delen med ett större inflytande till minoriter är någon svenska staten fått kritik för då man inte lyckats ge samer och andra nationella minoriteter de redskap man behöver för att kunna influeras i frågor som berör dem 15. För snart tolv år sedan godkände Sverige Europarådets två konventioner om minoritetsspråk och nationella minoriter. Den andra december 1999 beslutade riksdagen att erkänna romer, sverigefinnar, tornedalingar, judar och samer som historiska nationella minoriteter vilket innebar ett erkännande av respektives språk som ett minoritetsspråk i samernas fall samiska. Nationella minoriteter, anser staten har som invånare i vårt land en historisk hemortsrätt som är på 14 http://www.regeringen.se/content/1/c4/24/76/9158804f.pdf 15 http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/18/f5c9eed7.pdf 17

samma villkor som för majoritetsbefolkningen. Detta bygger staten på att Sveriges invånare har sedan urminnes tid levt sida vid sida med olika etniska identiteter och språk. Resultatet av detta beslut blev ett erkännande av grupper som under historien undertryckts och osynliggjorts. Enligt integration och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) fick inte beslutet det genomslag som var tänkt. Hon förtydligar sitt argument genom att säga Ett sekels osynliggörande gör fortfarande att väldigt många saknar grundläggande insikt om våra nationella minoriteter. Sabuni valde därför att lämna in ett förslag till lagrådet för granskning av Sveriges minoritetspolitik. Detta ansåg hon skulle vara en slags upprättelse för nationella minoriteter 16. Resultatet av Sabunis förslag blev en ny lag om minoritetsspråk och nationella minoriteter som ska gälla i hela landet. Lagen innebar dels att det nu fanns en skyldighet att informera nationella minoriteter om deras rättigheter men även att staten nu har ett särskilt ansvar att främja och skydda nationella minoriteters möjligheter till att få behålla men även utveckla sin kultur samt skydda deras språk. Nationella minoriteters ska även få tillfälle att delta i frågor som berör dem 17. Efter den kritiken som Sverige fick från Europarådet gällande att de inte följt minoritetskonventionerna 18 har staten försökt att åtgärda detta genom att bland annat erbjuda förskolor där det samiska språket helt eller delvis talas men även att äldreomsorgen ska ha personal som behärskar det samiska språket. Viktigt att påpeka är att detta endast gäller kommuner där samer utgör en majoritet. Staten fick även kritik för att det inte fanns en nationell myndighet som kunde följa upp minoritetspolitikens utveckling. Staten svarade på denna kritik genom att utse sametinget samt länsstyrelsen som ansvariga myndigheter att följa upp samepolitiken genom stöd, rådgivning och information 19. 16 http://regeringen.se/sb/d/11293/a/119658 17 http://regeringen.se/sb/d/11293/a/119658 18 http://www.ilo.org/ilolex/cgi-lex/convde.pl?c169 19 http://regeringen.se/sb/d/11293/a/119658 18

Sametinget är ett statligt förvaltningsorgan som representerar samer i Sverige. Det var efter samerättsutredning år 1989 som sametinget uppkom. Sametinget fick vid den här tiden inte vara ett eget organ för självstyre utan regeringen ansåg att de fick vara ett folkvalt politiskt organ men endast inneha en ställning som en myndighet under regeringen. Olika tolkningar av regelverk och åsikter om sametinget ska ledas av samlingsstyrelse eller ett majoritetsstyre har skapat starka interna motsättningar inom tinget. Problemet för sametinget idag är att bedriva en verksam politik i samma veva som man är en myndighet under regeringen 20. 2.3 Språkpolitik Enligt sametingets språkpolitik vill man främja, bevara och utveckla samiskan till ett livskraftigt språk för samisk samhörighet och för det samiska samhället. Man strävar efter att göra samiska till ett levande språk som ska vara i aktivt bruk både i offentliga sammanhang och i hemmet 21. Sametinget anser att samer fått uppleva en försvenskningsperiod det vill säga att äldre samer inte fick möjligheten att lära sig skriva och läsa på samiska utan istället endast lära sig svenska. Många samer i norr har enligt sametinget berättat om att de under sin skoltid skulle försvenskas. Då man inte talade svenska resulterade i bestraffningar som kom att bli en del av deras studietid. På folkhögskolor och även i vissa nomadskolor fick samer inte under skoltid tala samiska utan det var det svenska språket som skulle talas. Detta resulterade i att många samiska barn och den äldre generationen idag varken kan tala eller skriva på samiska 22. Den historiska tragedi som samer upplevt i och med försvenskningsperioden har resulterat i att många samiska föräldrar undviker att prata samiska med sina barn. Flertalet av samer som är födda under 60- och 70- talet talar idag inte samiska. Istället har man mer eller mindre använt det samiska språket som ett 20 http://www.samer.se/1104 21 http://www.sametinget.se/1055 22 http://www.sametinget.se/1055 19

passivt språk, det vill säga att det endast talas i det privata. Sametinget talar om att dessa samer kan ha fått psykologiska spärrar som man anser vara svåra att överkomma. Därför kräver sametinget att staten tar ansvar för dessa historiska handlingar och att man genom stora utbildningsansatser ser till att ändrar på det 23. 2.4 Utbildningspolitik Utbildning är för samer något som ligger varmt om hjärtat. Möjligheten till inflytande och egenmakt förbättras genom att det finns ett ökat bud av samiska utbildningsalternativ. Oktober 2010 tillsatte sametinget vid ett sammanträde en utbildningskommitté. Kommittén skulle tillsammans med sameskolstyrelsen göra ett utkast till ett utbildningsprogram. Kommitténs utgångspunkt är att ansvaret för sameskolan ska ges sametinget. För att stärka samisk delaktighet i svensk politik övertar sametinget ansvaret för samisk utbildning. Ändamålet med tillvägagångssättet är att samiska skolor ska vara under utbildningsdepartementets ansvarsområde. Utvecklingsmöjligheterna för samer anser utbildningskommittén främjas om deras frågor finns under något sakdepartement 24. Förslag som samer har på en utbildningspolitisk vision är följande: Som urfolk är man stolt över sitt arv och att vara en del av den levande samiska kulturen. I tider av förändring stärks och utvecklas närvarandet av förskolor och universitet den samiska identiteten. Kulturen och språket anser man är sammantvinnad och stärker varandra därför undervisar man på samiska. I en anda av respekt, hänsyn och empati för sina medmänniskor vill man uppfostra sina barn. Samer är medvetna om hur deras natur och historia påverkat dem. Deras traditionella kunskaper är något de högt värderar och är därför en del av undervisningen. 23 http://www.sametinget.se/1055 24 http://www.sametinget.se/30129 20

I det svenska samhället är samer respekterade dock endast där det finns goda kunskaper och förståelse gällande deras kultur 25. Enligt diskrimineringsombudsmannen (DO) och sametinget håller det samiska språket i svenska samhället på att dö ut. Situationen för samer idag anser de är katastrofal. Staten vill ge en bild av att Sverige är ett land som försvarar förtryckta minoriteter och urfolk samt kämpar för mänskliga rättigheter. Enligt DO och sametinget verkar inte denna kamp omfatta samer. Samers situation idag är ett direkt resultat av historien, av kolonialisering och av den statligt sanktionerade diskriminering som har följt i koloniseringens spår. Samers historia har återkommande gånger haft inslag av fördomar och rasism. Statens icke handlande i samefrågor, det vill säga att man inte har några tydliga direktiv för hur man ska föra samers frågor har lett till diskrimineringar och motsättningar i lokala kommuner. Samers rättigheter trängs undan och diskrimineringen blir en del av vardagen. För att denna situation ska lösas kräver DO att staten tar sitt ansvar 26. Den svenska lagstiftningen har trots ett införande av en ny föreställning om samiskhet inte förändrat något. I sametingslagen reglerar staten fortfarande mycket samt innehar en fortsatt kontroll över rennäringen. Trots att sametinget är en myndighet under staten så har den fortfarande ingen representation i Sveriges riksdag. Den svenska staten har heller inte bekräftat ILO-konvention 169 om ursprungsbefolkningars rättigheter som i en av sina paragrafer skriver följande 27 : tribal peoples in independent countries whose social, cultural and economic conditions distinguish them from other sections of the national community, and whose status is regulated wholly or partially by their own customs or traditions or by special laws or regulations 28. 25 http://www.sametinget.se/30129 26 http://www.do.se/press/debattartiklar/regeringen-kranker-samers-manskliga-rattigheter/ 27 http://www.ilo.org/ilolex/cgi-lex/convde.pl?c169 28 http://www.samer.se/1098 21

I sin prememorian d.v.s. ett kortfattat dokument, 29 föreslog regeringen en ny konsultationsordning och överläggning mellan sametinget och regeringskansliet. Dessvärre har samisk delaktighet, samiska perspektiv och samiska röster under arbetet med prememorian lyst med sin frånvaro. DO och sametinget ansåg därför att förslaget om en ökad samisk delaktighet verkade ytterst trovärdig och har med anledning av samers akuta läge bestämt sig för att arbeta med andra nordiska sameting och diskrimineringsombudsmän. Detta hoppas man ska resultera i att samers mänskliga rättigheter inte ska kränkas 30 2.5 Verkligheten för samer enligt Kymlicka Kymlicka utgår ifrån vad han kallar för två allmänna mönster av kulturell mångfald, nationella minoriteter och etniska grupper (Kymlicka, 1995:18). Sveriges godkännande av Europarådets två konventioner om minoritetsspråk och nationella minoriteter resulterade i att samer blev en nationell minoritet 31. Man kan därför utgå ifrån hans förstnämnda mönster, det vill säga att man fokusera sig på samer som en nationell minoritet. Vidare talar Kymlicka om att olika nationella minoriteter inte kan mot sin vilja införlivas till en enda stat. Detta menar han kan leda till, som man ser i samers fall, att en kultur förtrycks av en annan. Istället anser Kymlicka att nationella stater likt Sverige ska bildas utifrån kulturers vilja att skapa en överenskommelse om en sammanslutning mellan minoriteter och majoriteter (Kymlicka, 1995:19). Statens inrättande av sametinget byggs enligt Kymlicka utifrån ett jämlikhetstänkande. Hans teori antyder att det är ett tecken på att den svenska staten inte förespråkar välvilligt förbiseende, vilket är när staten inte anser att minoriteter behöver skydd, men eftersom sametinget idag fortfarande är en myndighet under staten så har den svårt att föra en samepolitik. Detta i sin tur visar prov på att staten inte helt förespråkar välvilligt förbiseende. Kymlicka anser att välvilligt förbiseende inte räcker som ett jämlikhetsargument då individuella rättigheter inte svarar för att olikheter tillfredställs och att sann 29 http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/131643 30 http://www.do.se/press/debattartiklar/regeringen-kranker-samers-manskligarattigheter/ 31 http://regeringen.se/sb/d/11293/a/119658 22

jämlikhet fordrar lika rättigheter för alla individer oavsett etnicitet eller ras (Kymlicka, 1995:19). 2.6 Verkligheten för samer enligt Kukathas Kukathas anser det är viktigt att vara medvetna om minoriteters hälsa. Han anser dock att man ska ifrågasätta idén om att kulturella minoriteter ska ha kollektiva rättigheter. Detta tankesätt går inte ut på att förneka att kulturella grupper likt samer har intressen eller att grupper har legitima klagomål som ska tas upp. Istället handlar det om att man inte behöver avvika från det liberala språket av individuella rättigheter för att rättfärdiga dem (Kukathas, 1992:107). Integration och jämställdhetsministern Nyamko Sabunis uttalande angående samers situation idag där hon säger följande: Ett sekels osynliggörande gör fortfarande att väldigt många saknar grundläggande insikt om våra nationella minoriteter samt sametingets och diskrimineringsombudsmannens uttalande om att samers negativa situation idag är ett direkt resultat av historien, av kolonialisering och av den statligt sanktionerade diskriminering som har följt i koloniseringens spår skulle utifrån Kukathas teori handla om att det inte finns en tolerans. Tolerans anser han är viktigt för att kunna ha ett fungerande mångkulturellt samhälle 32. Kukathas anser att oliktänkande är grunden till konflikt och att gruppers oliktänkande kan framhäva gruppkonflikter. När staten ur ett jämlikhetssyfte ger samer rättigheter kan i sin tur leda till att andra minoritetsgrupper sträva efter samma rätt. Utifrån Kukathas tankesätt kan detta leda till gruppkonflikt (Kukathas, 2003:219). 32 http://econfaculty.gmu.edu/pboettke/workshop/fall04/theoretical_found ation sidan 14. 23