Elin Engström Forskarseminarium 14 maj 2014 Institutionen för arkeologi och antikens kultur Eketorps borg 2011. Eketorp den levande borgen! Nya kulturhistoriska ingångar till arkeologisk och antikvarisk praktik. Mitt avhandlingsprojekt, som påbörjades våren 2010, behandlar Eketorps borg på Södra Öland. Genom Uppsala universitet genomfördes omfattande utgrävningar mellan 1964-74 på Eketorp efter initiativ av den då nyligen pensionerade Mårten Stenberger (1898-1973). Vid grävningens elva säsonger medverkade ett stort antal studenter från både Uppsala och resten av landet, likväl som utländska studenter. Projektet var uttalat tvärvetenskapligt och grävningen följdes också av studieresor och exkursioner i omgivningen. Dessa sociala dimensioner av grävningen var medvetna val och kanske också ett av Stenbergers viktigaste syften med projektet. 1973 fattades beslut om utgrävningsplatsen skulle återuppbyggas och rekonstrueras på ursprunglig plats. Därmed utgör Eketorp en av de första fullskaliga rekonstruktionerna i Sverige. Rekonstruktionsprojektet, med den omgivande muren och ett flertal hus innanför utfördes av Riksantikvarieämbetet och finansierades bland annat av arbetsmarknadsstyrelsen. 1984 öppnade ett museum i Riksantikvarieämbetes regi. Idag ansvarar Kalmar Läns museum för museiverksamheten och Eketorp är fortfarande ett av Ölands mest välbesökta turistmål. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur Eketorp som arkeologisk och antikvarisk plats formar och omformar föreställningar om maskuliniteter. Den fasta utgångspunkten är platsen Eketorps borg och dess användning utifrån ett långt tidsperspektiv, från 300-talet e.kr till idag. Samspelet mellan den arkeologiska utgrävningen och dess tolkningar, de senare rekonstruktionerna och dagens museum är fokus för undersökningen. Till viss del kan just platsens egen historia beskrivas som en färd mellan vetenskapliga fält och kulturarvsinstitutioner. Ett av avhandlingens syften blir därigenom också att följa denna färd, men med en blick fast riktad mot hur denna står i relation till konstruktioner av kön och genus. En studie av kulturarvsplatsen Eketorps borg rymmer därmed en mängd olika perspektiv och de vetenskapliga fälten arkeologi, arkeologihistoria, kulturarvsforskning och museivetenskap. I avhandlingen beskriver jag denna rörelse genom att arbeta kulturhistoriskt. Det kulturhistoriska perspektivet skall inte missuppfattas som en anslutning till den tidiga kulturhistoriska arkeologin, eller ett normativt antropologiskt kulturbegrepp. En kulturhistorisk studie av kulturarvsplatsen Eketorps borg är istället kopplat till den nya kulturhistorien, vilken snarare kan betecknas som ett intresse för kulturteori. I centrum befinner sig intresset för meningsproduktion genom analyser av social praktik (se t.ex. Hunt 1989, Burke 2004; Ekström 2009). För min avhandling betyder det en undersökning av hur föreställningar om kön och specifikt maskuliniteter på Eketorps borg skapas och återskapas genom arkeologisk och antikvarisk praktik. Genom den nya kulturhistoriens fokus på 1
skapandet av mening genom sociala praktiker snarare än materialets inre innebörd ligger perspektivet nära genusforskningens tvärvetenskapliga karaktär, där utgångspunkten kring meningsskapande ofta bestämmer både metod och material. Utgångspunkten i social praktik i vid bemärkelse innebär också att material som kan kopplas till arkeologisk och antikvarisk praktik på Eketorp analyseras i bred kronologisk mening. Därför är också källmaterialet av skiftande karaktär och innefattar både analyser av grävningens arkeologiska resultat, likväl som det omfattande arkivmaterial som skildrar det praktiska arbetet med arkeologisk utgrävning och skapandet av efterföljande rekonstruktion och museum. Slutligen studeras genom etnografiska fältarbeten hur dessa föreställningar om forntida maskuliniteter gestaltas, ifrågasätts och omformuleras av besökare och personal på dagens museum. Avhandlingens tvärvetenskapliga form och tydliga genusteoretiska angreppssätt syftar därmed till att undersöka hur metodiska och teoretiska val likväl som sociala dimensioner inom arkeologisk och antikvarisk praktik påverkar tolkningar och gestaltning av förhistoriska genusrelationer. Avhandlingen ledsagas av tre huvudsakliga frågeställningar: Vilka föreställningar om forntida och samtida genusrelationer gestaltas på Eketorp idag genom rumsliga och sociala praktiker? På vilket sätt står skapandet av Eketorp som kulturarvsplats genom antikvarisk och arkeologisk praktik i relation till föreställningar om forntida och samtida genusrelationer? På vilket sätt samspelar begreppskonstruktioner med normativa strukturer inom vetenskaplig praktik och hur påverkar detta de arkeologiska och antikvariska tolkningarna av Eketorp? Konsekvenserna av att en bred genusvetenskaplig kritik har utförts genom att främst utforska kvinnor och kvinnlighet tycks ha gjort män osynliga som genusvetenskapliga studieobjekt, eller oförmögna att uppfattas som bärare av genus. Detta har under senare år uppmärksammats och studier av maskuliniteter inom det arkeologiska fältet har ökat (se diskussion i t.ex. Alberti 2006; Skogstrand 2010). En gemensam utgångspunkt kan skönjas: en genusforskning med ensidigt fokus på kvinnor riskerar att betrakta män som genuslösa schabloner, men också osynliggöra de strukturer som riskerar att bevara dessa schabloner som norm. Genusforskningens ensidiga fokus på kvinnor har alltså i det närmaste lett till konsekvensen att inte ens androcentrisk forskning kan sägas handla om män i det förflutna (Skogstrand 2010). Snarare är det beskrivningar av en normativ maskulinitet, vilket i det närmaste står som osynlig norm för mänskligheten i stort (Alberti 2006:403). Vidare, och i detta sammanhang mycket viktigt, är att denna osynliga norm också innefattar en blind fläck för den arkeologiska vetenskapens androcentriska drag (Caesar 1999). Att arbeta kulturhistoriskt i relation till ett maskulinitetsperspektiv innebär alltså för mig att också synliggöra den vetenskapliga praktikens inneboende normativa strukturer (t.ex. Haraway 1988, Engelstad 2007; Wylie 2007). Avhandlingens empiriska kapitel centreras kring tre teman: rumslighet, sociala praktiker och begreppens betydelse. De tematiska ingångarna fungerar som stödjande ramverk och lyfter frågor såsom hur olika rumsligheter konstrueras och upprätthålls genom arkeologisk och antikvarisk praktik? Vilka konnotationer möjliggörs av rumsliga strukturer och hur samspelar dessa med föreställningar om kön? Vilka sociala praktiker kan skönjas på Eketorp under forntid och samtid och på vilket sätt speglar dessa genus och kön? Vilka begrepp är tongivande i analyser och beskrivningar Eketorps forntid och samtid och på vilket sätt bidrar dessa till uppfattningar om maskuliniteter? 2
Avhandlingen följer en omvänd kronologisk struktur där analysen i kapitel 2 tar sin startpunkt i dagens kulturarvsplats, för att i efterföljande kapitel 3 diskutera hur den arkeologiska och antikvariska praktiken skapat Eketorp som kulturarvsplats. Slutligen analyseras i kapitel 4 hur Eketorp skapats som arkeologisk text. Kapitel 5 undersöker sedan möjligheterna för en arkeologisk analys som kombinerar slutsatserna från föregående empiriska kapitel. Gemensamt för alla kapitel är de tre tematiska ingångarna: rumslighet, sociala praktiker och begreppens betydelse för tolkningarna. Under seminariet presenteras utkast till kapitel 3 och 4. Med hjälp av arkivmaterial kring Eketorpsprojektet undersöker jag i kapitel 3 den arkeologiska och antikvariska praktik som skapart Eketorps borg som kulturarvsplats. Kapitel 4 har istället sin utgångspunkt i tolkningarna av Eketorps borg och där undersöker jag hur Eketorp skapats som arkeologisk text. Under seminariet kommer jag också kortfattat presentera riktningen i kapitel 5 och hur avhandlingens tvärvetenskapliga angreppssätt bidragit till nya arkeologiska tolkningar. Välkomna! Elin Engström Eketorp som arkiv, hösten 2013. Alberti, B. 2006. Archaeology, Men and masculinities. Handbook of gender in Archaeology. Sarah Milledge Nelson (red.) Lanham, MD. s. 401-433. Burke, Peter 2004. What is Cultural History? Oxford: Polity Press. Ekström, A. 2009. Representation och materialitet: introduktioner till kulturhistorien. Nora: Nya Doxa. Engelstad, Ericka. 2007. Much more than gender. Archaeological method and theory vol. 14:217-234. Haraway, Donna. 1988. Situated knowledges: the science question in feminism and the privilege of partial perspective. Feminist studies. 14:3, pp. 575-599. Hunt, Lynn (Ed.) 1989. The New Cultural History. Berkeley & Los Angeles: University of California Press. Skogstrand, Lisbeth. 2010. Is Androcentric archaeology really about men? Archaeologies: Journal of the World archaeological congress. Wylie, Alison. 2007. Doing archaeology as a feminist: introduction. Archaeological method and theory vol. 14:209-219. Caesar, Camilla. 1999. Urmannen den osynliga normen. Maskulinitetsforskning inom arkeologin. I: Han, hon, den, det: Att integrera genus och kön i arkeologi. Caesar, C., et. al. (red). Stockholm. s.115-125. 3
Disposition 1 Inledning I inledningskapitlet presenteras avhandlingens övergripande syfte, att undersöka hur Eketorp som arkeologisk och antikvarisk plats formar och omformar föreställningar om maskuliniteter, och huvudsakliga frågeställningar: Vilka föreställningar om forntida och samtida genusrelationer gestaltas på Eketorp idag genom rumsliga och sociala praktiker? På vilket sätt står skapandet av Eketorp som kulturarvsplats genom antikvarisk och arkeologisk praktik i relation till föreställningar om forntida och samtida genusrelationer? På vilket sätt samspelar begreppskonstruktioner med normativa strukturer inom vetenskaplig praktik och hur påverkar detta de arkeologiska och antikvariska tolkningarna av Eketorp? Vidare presenteras i inledningskapitlet avhandlingens teoretiska ramverk, där en positionering inom genus- queer- och maskulinitetsforskningen inom arkeologin presenteras relation till den nya kulturhistorien. Avhandlingens empiriska material och metod presenteras i relation till kapitlens tre delstudier, etnografiska fältstudier, arkivstudier och textanalys och dess relation till att arbeta kulturhistoriskt. Slutligen presenteras avhandlingens struktur, där avhandlingen följer en omvänd kronologisk struktur. 2 Eketorp som antikvarisk praktik I kapitel två undersöks hur föreställningar om maskuliniteter gestaltas, tolkas och omtolkas på Eketorp idag. Med hjälp av etnografiska observationer och intervjuer med besökare och personal är en viktig frågeställning på vilket sätt tolkningar av förhistoriska genusrelationer samspelar med samtida uppfattningar om detsamma. I kapitlet analyseras hur Eketorp kan betraktas som gestaltande rum. Vilka konnotationer är förknippade med platsens rumslighet? Vilken betydelse har de rekonstruerade miljöerna för en förståelse av dess historia? Hur samspelar Eketorps olika miljöer, rekonstruktioner, museum och entréområde med varandra för att skapa ett besöksmål? Vidare fokuserar analysen i kapitlet på de sociala praktiker som sker på Eketorp idag. Eketorps förflutna förmedlas genom museets pedagogik, där prova-på-aktiviteter och museipedagoger iklädda historiska kläder har en central roll. På vilket sätt fungerar denna rollspelets praktik även som en genusskapande praktik? Vilka förhistoriska handlingar gestaltas genom olika aktiviteter idag och hur påverkar dessa föreställningar om genusrelationer i det förflutna? Slutligen analyseras utställningsrum, guideturer och övrig textbaserad förmedling på Eketorp. Fokus ligger här på att förstå vilka tolkningsmöjligheter denna typ av historisk förmedling presenterar och hur växelverkan mellan det förflutna och samtiden gestaltas igenom text. 3 Eketorp som antikvarisk plats (bifogat) I kapitel tre undersöks hur Eketorp formades till en arkeologisk och antikvarisk plats. Vilka var aktörerna inom projektet och vilken betydelse får deras relationer för platsens formande? Vilka genusrelationer kommer till uttryck i skapandet av Eketorp som arkeologiskt och antikvariskt rum? På en generell nivå handlar detta om att utforska vilka sociala relationer som påverkar och uttrycks i de praktiker som skapar vetenskap och kunskap. Eller annorlunda uttryckt, på vilket sätt gestaltningen av Eketorp som kulturarvsplats genom arkeologisk och antikvarisk praktik vävs samman med föreställningar av identiteter. Att undersöka på vilket sätt föreställningar av maskuliniteter är synligt i dessa gestaltningar är en del av denna generella analysnivå. 4
Kapitlet inleds med att en analys av publicerade skrifter från Eketorpsundersökningen och Eketorp Rediviva. Därefter följer en metoddiskussion kring att arbeta med det jag kallar en arkeologisk metod i arkivet. Slutligen närmar jag mig kapitlets frågeställningar genom att undersöka på vilket sätt sociala relationer inom den arkeologiska och antikvariska praktiken på Eketorp kommer till uttryck i arkivmaterialet. 4 Eketorp som arkeologisk text (bifogat) I kapitel fyra undersöker jag hur de arkeologiska tolkningarna av Eketorps järnålder och medeltid vuxit fram. Förändras tolkningarna över tid eller har författarna olika uppfattningar om hur det arkeologiska materialet skall tolkas? Kapitlets utgångspunkt är därmed att undersöka formandet av Eketorp som arkeologisk text. Tre teman präglar analysen i kapitlet. Hur de arkeologiska tolkningarna innefattar rumsliga dimensioner. På vilket sätt ställs de arkeologiska tolkningarna av Eketorp i relation till platsens rumslighet? På vilket sätt används materiell kultur inom de arkeologiska tolkningarna av Eketorp? Hur speglas sociala relationer och maktpraktiker i dessa tolkningar? Vilka begrepp präglar de arkeologiska tolkningarna kring Eketorps järnålder och medeltid? Hur påverkar dessa begreppskonstruktioner de tolkningar av praktiker och sociala relationer som finns representerade i litteraturen kring Eketorp? Hur förhåller sig dessa perspektiv till genusaspekter och specifikt till föreställningar av maskuliniteter? Centralt i kapitlet är dock på vilket sätt de framväxande arkeologiska tolkningarna påverkas av de sociala relationer som präglar Eketorpsprojektet. 5 Eketorp som arkeologisk tolkning Det avslutande kapitlet sammanför de perspektiv och slutsatser som förts fram i de empiriska analyserna. Tematiskt diskuteras hur föreställningar om forntida och samtida maskuliniteter gestaltas genom rumslighet, sociala praktiker och begreppskonstruktioner inom arkeologisk och antikvarisk praktik. Centralt i kapitlet är också hur avhandlingens tvärvetenskapliga angreppssätt också givit upphov till nya arkeologiska tolkningsmöjligheter. 5