EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 15 maj 2007 (21.5) (OR. en) 9558/07 DEVGEN 89 ACP 94 RELEX 347 NOT från: Generalsekretariatet av den: 15 maj 2007 Föreg. dok. nr: 9090/07 Ärende: EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet Vid mötet den 15 maj 2007 antog rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, slutsatserna i bilagan till denna not. 9558/07 ke/ul/mr 1 DG E II SV
BILAGA SLUTSATSER FRÅN RÅDET OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET OM EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken 1 Politiskt åtagande 1. Rådet erkänner att en förstärkning av komplementariteten inom givarverksamheten är av yttersta vikt för en ökad biståndseffektivitet och därigenom för ett mer verksamt och effektivt utvecklingsbistånd. Detta är en av de nödvändiga förutsättningarna för utrotande av fattigdomen inom ramen för en hållbar utveckling, och även för att millennieutvecklingsmålen skall uppnås i god tid. 2. Rådet understryker att EU-initiativen för en bättre arbetsfördelning kommer att syfta till att förstärka målet att förbättra partnerlandets egenansvar och förmåga att överta ansvaret för givarsamordningsprocesserna. 3. Rådet är enigt om att EU bör verka som drivkraft för komplementaritet och arbetsfördelning inom den internationella harmoniserings- och anpassningsprocessen och att EU bör följa en integrerad strategi, som är öppen för alla givare, och närhelst så är möjligt bör bygga vidare på befintliga processer. 1 Vid antagandet av dessa slutsatser hänvisar rådet till vissa tidigare slutsatser och förklaringar (se bilagan). 9558/07 ke/ul/mr 2 BILAGA DG E II SV
4. Därför förbinder sig medlemsstaterna och kommissionen att genomföra de principer som anges i EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken som bifogas. Uppförandekoden är frivillig och flexibel och bör genomföras på ett landsbaserat sätt, med hänsyn till partnerländernas specifika situation. - Uppförandekoden kommer att utgöra en vägledning för medlemsstaternas och kommissionens politik och åtgärder, och grundar sig på principerna om egenansvar, anpassning, harmonisering, resultatbaserad förvaltning och ömsesidig redovisningsskyldighet i Parisförklaringen om biståndseffektivitet och EU:s åtaganden i Europeiskt samförstånd om utveckling. - Medlemsstaterna och kommissionen kommer att grunda sitt engagemang i alla utvecklingsländer på principerna i uppförandekoden. Det primära ledarskapet och egenansvaret i arbetsfördelningen inom ett land bör först och främst ligga hos partnerlandets regering. Om detta ledarskap och egenansvar behöver stärkas bör EU främja denna process. Under alla omständigheter bör EU alltid spela en aktiv roll för att främja komplementaritet och arbetsfördelning. Alla initiativ måste vara öppna för andra givare, bygga på befintliga processer när så är möjligt och lätt kunna överföras till regeringen när så är lämpligt. 5. Samtidigt som uppförandekoden genomförs kommer medlemsstaterna och kommissionen att främja breda diskussioner med partnerländer och andra givare om komplementaritet och arbetsfördelning, på grundval av EU:s uppförandekod som kommer att kompletteras genom de första erfarenheterna på plats. Resultatet av dessa diskussioner kommer att utgöra ett bidrag till OECD/DAC-partnerskapet och högnivåforumet om biståndseffektivitet III, som skall hållas i Accra, Ghana, 2008. Rådet uppmanar de kommande ordförandeskapen att aktivt stödja en sådan process, i nära samarbete med medlemsstaterna och kommissionen. 9558/07 ke/ul/mr 3 BILAGA DG E II SV
6. Arbetsfördelningen mellan givarna bör också förbättra enhetligheten i EU:s externa bistånd. I detta sammanhang skall verksamheten inom Europeiska investeringsbanken och EU:s förvaltningsfonder uppmärksammas. Genomförande Komplementaritet inom ett land 7. Medlemsstaterna och kommissionen kommer omedelbart och på ett pragmatiskt sätt att börja tillämpa koden i alla utvecklingsländer. Särskild uppmärksamhet skall ägnas hjälp till bortglömda bidragsmottagare och svaga stater. Uppförandekoden är tillämplig på nuvarande och framtida åtaganden samt på ytterligare utvecklingsbistånd inom ramen för upptrappningen och kommer därför gradvis att ändra det nuvarande biståndsmönstret utan att detta påverkar befintliga skyldigheter. I detta syfte kommer medlemsstaterna och kommissionen att använda befintliga samordningsmekanismer på plats för operativt genomförande av uppförandekoden, varvid det primära ledarskapet och egenansvaret tillkommer partnerlandets regering. 8. Medlemsstaterna och kommissionen förbinder sig att öka sin medverkan i gemensam flerårig programplanering som baseras på partnerländernas utvecklingsstrategier och att gradvis och frivilligt använda EU:s gemensamma programplaneringsram som ett pragmatiskt verktyg för att främja arbetsfördelningen. När utarbetandet av gemensamma strategier redan pågår, exempelvis strategier för gemensamt bistånd eller liknande processer, bör EU:s gemensamma programplanering komplettera, förstärka och, när så är möjligt, vara en del av dessa befintliga processer, för att undvika onödiga parallella processer. Det krävs ett perspektiv på medellång till lång sikt med särskilda insatser för att synkronisera programplanerna med partnerländernas nationella planerings- och budgetcykler (t.ex. strategier för fattigdomsminskning). 9558/07 ke/ul/mr 4 BILAGA DG E II SV
Komplementaritet mellan länder 9. Samtidigt som det mervärde som kommissionen tillför genom sin globala närvaro erkänns, bör medlemsstaterna och kommissionen ta itu med den nuvarande obalansen mellan biståndsresurser till "gynnade" och "bortglömda" länder och undvika att skapa nya obalanser. Utifrån relevanta, långsiktiga uppgifter bör de utvärdera stödnivåerna och ta fram underlag för välgrundade och faktabaserade beslut. Detta måste ske i dialog med andra givare och berörda internationella organ. Rådet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att genomföra en EU-dialog om framtida åtaganden och om strategisk planering beträffande geografisk koncentration och prioriteringar för de enskilda länderna, samtidigt som det erkänns att medlemsstaternas beslut på detta område är suveräna nationella beslut. Denna dialog kommer att äga rum inom den årliga Monterrey-uppföljningsdebatten. I detta hänseende har varje medlemsstat en roll att spela. Denna diskussion kommer att förberedas av det sittande ordförandeskapet på grundval av information som sammanställts av kommissionen och hänsyn kommer att tas till de globala biståndsanslagen. 10. För att ge underlag för det som, när det gäller medlemsstaternas utvecklingsbistånd, är suveräna nationella beslut, uppmanar rådet medlemsstaterna och kommissionen att inleda ett informationsutbyte för att förbereda denna dialog under 2007, i syfte att a) identifiera länder där det förekommer avsevärda överlappningar ("gynnade länder") eller brister ("bortglömda länder") beträffande givarverksamhet och/eller biståndsnivå, b) ta itu med problemet med bortglömda länder och, i förekommande fall, gynnade länder, samt specifika sektorsfrågor, c) utarbeta särskilda åtgärdsstrategier för svaga stater, bland annat som ett bidrag till det pågående OECD/DAC-initiativet och initiativ från andra internationella forum, d) undersöka hur allt bistånd, dvs. befintligt bistånd och tilläggsbistånd ("upptrappning") kan tilldelas på ett kompletterande sätt. 9558/07 ke/ul/mr 5 BILAGA DG E II SV
11. Rådet erkänner att nationella beslut om val av sektor och land bör grunda sig på tillförlitliga och långsiktiga uppgifter, och understryker samtidigt betydelsen av förutsägbarhet för biståndsflödena. Därför uppmanar rådet medlemsstaterna och kommissionen att eftersträva större öppenhet i sin strategiska planering samt uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utbyta långsiktiga uppgifter om åtaganden. De berörda medlemsstaterna och kommission bör föregå med gott exempel genom att i god tid lämna dessa uppgifter till OECD/DAC-översikten om givarnas långsiktiga utgiftsplaner. Komplementaritet mellan sektorer 12. Vad beträffar analysen av de starka områdena uppmanar rådet medlemsstaterna och kommissionen att se över sina självbedömningar inom sina respektive starka områden, först före högnivåforumet i Accra 2008 och därefter regelbundet. Rådet betraktar mångfalden av expertis inom EU som helhet som ett mervärde som bör bevaras. Medlemsstaterna kommer att behandla frågan om förbättrad komplementaritet mellan sektorer inom sin befintliga behörighet och i form av nationella beslut. Rådet respekterar fullt ut många medlemsstaters beslut att inte specialisera sig på central nivå utan att arbeta utgående från partnerländernas behov. De EU-medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 eller 2007 kommer att åta sig att bedöma sina respektive starka områden i realistisk takt och i enlighet med sina egna omständigheter som nya givare. Gemenskapsbistånd 13. Rådet erinrar om att gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete skall vara ett komplement till medlemsstaternas politik. 14. Rådet uppmanar kommissionen att ange huvuddragen i gemenskapens genomförande av uppförandekoden i sin årsrapport om utvecklingssamarbete, bland annat 9558/07 ke/ul/mr 6 BILAGA DG E II SV
a) enhetlig tillämpning av uppförandekoden när det gäller gemenskapsbistånd som finansieras inom EUF och gemenskapens budget, inklusive kriterier för biståndstilldelning och hur principerna i uppförandekoden kan beaktas vid genomförandet av redan utarbetade landsprogram, b) den självbedömning inom potentiella områden för komparativa fördelar som avses i den gemensamma förklaringen om utvecklingspolitik, c) en lägesrapport om uppföljningen av den godkända rekommendationen från ad hoc-arbetsgruppen för harmonisering i fråga om decentralisering, d) en framåtblickande analys om det planerade genomförandet av uppförandekoden i samband med gemenskapens bistånd före högnivåforumet om biståndseffektivitet III i Accra, Ghana. Uppföljning och översyn 15. Rådet kommer inom ramen för den politiska dialogen att diskutera framsteg och vunna erfarenheter vid genomförandet av uppförandekoden. Rådet uppmanar kommissionen att underlätta denna process genom att lägga fram en rapport på grundval av information från centrala instanser och från fältet inom ramen för OECD/DAC-översikten och Monterreyrapporten. Denna rapport bör även omfatta vunna erfarenheter och läget beträffande ett begränsat antal fallstudier för gynnade länder, bortglömda länder och sektorsövergripande frågor, gemensamma programplaneringsprocesser där sådana förekommer, inbegripet processer som omfattar alla givare, och komplementaritet mellan länder och mellan sektorer bör framhävas. 9558/07 ke/ul/mr 7 BILAGA DG E II SV
16. Rådet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förstärka kommunikationen angående bidraget till utvecklingssamarbetet från EU som helhet för att informera den inhemska allmänheten. Detta kommer att bidra till att legitimera besluten för enskilda givare att ytterligare koncentrera sig på färre sektorer och länder. Medlemsstaterna och kommissionen skall på ett konsekvent sätt i hela sina organisationer meddela sina åtaganden beträffande arbetsfördelningen och uppförandekoden. Meddelanden om arbetsfördelningen skall koncentreras på mervärdet och resultaten av initiativet. För att främja komplementaritet och genomförande av Parisförklaringen i internationella forum kommer EU-givarna i allt högre grad att använda sig av gemensamma uttalanden när så är lämpligt, utan att det påverkar deras bilaterala uttalanden. 17. Uppförandekoden är ett dynamiskt dokument som kommer att ses över regelbundet, och under alla omständigheter före 2010, på grundval av de erfarenheter som gjorts vid genomförandet och övervakningen av framstegen. 9558/07 ke/ul/mr 8 BILAGA DG E II SV
Vid antagandet av dessa slutsatser hänvisar rådet till följande slutsatser och förklaringar: Rapport från ad hoc-arbetsgruppen för harmonisering Påskyndande av samordning, harmonisering och anpassning: EU:s bidrag, november 2004. Parisförklaringen om biståndseffektivitet 1 från mars 2005. Den gemensamma förklaringen om utvecklingspolitiken från 2005 (Europeiskt samförstånd om utveckling) punkterna 30-34, EUT C 46, 24.2.2006, s. 6 2. EU:s strategi för Afrika från 2005 (EU och Afrika: Mot ett strategiskt partnerskap) 3. Rådets och medlemsstaternas slutsatser från april 2006 Utvecklingsfinansiering och biståndseffektivitet EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare 4. Slutsatser från rådet och medlemsstaterna om EU:s riktlinjer om komplementaritet och arbetsfördelning: Riktlinjedebatt om biståndseffektivitet 5. Meddelande från kommissionen om EU:s uppförandekodex för arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik 6. 1 2 3 4 5 6 Punkterna 33 35 - http://www.oecd.org/dataoecd/53/38/34579826.pdf. Dok. 14820/2/05. Dok. 15961/05, punkt 6 f, s. 4. Dok. 8388/06, punkterna 55-57, s. 14. Dok. 14029/06. Dok. 7124/07. 9558/07 ke/ul/mr 9 BILAGA DG E II SV
Bilaga till BILAGAN EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken I denna uppförandekod presenteras de operativa principerna för EU-givare angående komplementaritet inom utvecklingspolitiken. Deras syfte är att öka effektiviteten genom att förbättra övergripande utvecklingsresultat och verkan beträffande minskning av fattigdomen samt sänka transaktionskostnaderna genom arbetsfördelning mellan givarna. I koden föreslås en integrerad strategi som är öppen för alla givare. Koden grundar sig på principerna för egenansvar, anpassning, harmonisering och resultatbaserad förvaltning samt ömsesidig ansvarsskyldighet i Parisförklaringen samt på ytterligare mål och värden som framhävs i Europeiskt samförstånd. Koden är frivillig, flexibel och självreglerande. Den utgör ett dynamiskt dokument där det uppställs principer och mål som EU-givarna gradvis kommer att sträva efter att uppnå. Partnerlandet bör ansvara för samordningen av givarna. EU-givare skall på lämpligt sätt uppmuntra och stödja partnerlandet så att det kan ta sitt ansvar samtidigt som det bygger upp sin struktur, varvid EU-givarna i förekommande fall bör utgå från befintliga goda rutiner. EU-givare skall grunda sitt engagemang på de principer som anges nedan. Dessa principer måste tillämpas på ett pragmatiskt och flexibelt sätt. Förhoppningen är att andra givare skall önska förplikta sig att följa uppförandekoden och dessa uppmanas att medverka och grunda sin verksamhet på liknande principer som i uppförandekoden. 9558/07 ke/ul/mr 10 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
Allmänna principer EU-givarna (medlemsstaterna och kommissionen) förbinder sig att göra ytterligare framsteg med komplementaritet och arbetsfördelning, inklusive närmare inbördes samarbete, i enlighet med följande allmänna principer: 1. Det primära ledarskapet och egenansvaret vid arbetsfördelningen inom ett land bör först och främst tillkomma partnerlandets regering. Om ett sådant ledarskap och egenansvar inte finns bör EU verka för en sådan process. Under alla omständigheter bör EU alltid spela en aktiv roll för att främja komplementaritet och arbetsfördelning. Alla initiativ måste stå öppna för andra givare, bygga vidare på befintliga processer närhelst så är möjligt, och i förekommande fall lätt kunna överföras till regeringen. EU bör ge partnerländerna stöd till kapacitetsuppbyggnad, så att de kan ta detta ansvar. 2. Det är väsentligt att arbetsfördelningen inte genomförs på bekostnad av biståndets globala omfattning eller biståndsflödenas förutsägbarhet och att den genomförs i samarbete med partnerländerna. 3. Genomförandet måste bygga på i) prioriteringar och behov inom landet, ii) ett långsiktigt perspektiv samt iii) en pragmatisk och välstrukturerad strategi. 4. Det kan konstateras att EU-givarna har gemensamma mål, synsätt, värderingar och principer när det gäller utveckling. När medlemstaternas eller kommissionens deltagande begränsas i ett partnerland eller inom en sektor, bör man undvika situationer där samtliga EU-givare saknas inom en sektor av strategisk betydelse för fattigdomsminskningen. 5. Även om genomförandet måste ske på fältnivå, krävs det politiska åtaganden och adekvat stöd och stimulans såväl inom den centrala instansen som ute på fältet. Det är även viktigt att samordningen mellan fältet och den centrala instansen förbättras, så att en enhetlig strategi kan garanteras. Detta bör emellertid inte undergräva partnerlandets ledarskap och egenansvar. 9558/07 ke/ul/mr 11 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
6. Den komparativa fördelen beror inte främst på tillgängliga ekonomiska resurser utan även på många andra aspekter, t.ex. geografisk eller tematisk expertis. Varje medlemsstat har därför sin givna roll. Vägledande princip 1 Koncentrera verksamheten på ett begränsat antal sektorer inom varje land EU-givarna skall sträva efter att koncentrera sitt aktiva engagemang i ett partnerland på högst tre sektorer 1, enligt följande kriterier: Varje givare skall på ett ambitiöst sätt verka för att minska partnerregeringarnas transaktionskostnader och effektivisera sin sektorsnärvaro i enlighet med sin komparativa fördel som erkänns av partnerlandets regering och andra givare. - Bedömningen av vad som utgör en sektor, antingen den är intuitiv eller bygger på information, bör vara flexibel på partnerlandsnivå och motsvara partnerlandets definition; partnerlandet bör ha identifierat sektorn som en prioritering i sin strategi för fattigdomsminskning eller motsvarande. I samförstånd med partnerlandet bör uppdelning av sektorer undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Utöver de tre sektorerna kan givare ge allmänt budgetstöd när omständigheterna tillåter detta och stöd till det civila samhället samt tillhandahålla forsknings- och utbildningsprogram, inklusive stipendier. Inom de sektorer de har valt bör givarna integrera sektorsövergripande frågor. En givares komparativa fördel kan fastställas på grundval av bland annat något av följande kriterier: Närvaro på plats. Erfarenhet av landet, sektorn eller situationen. Partnerregeringarnas och andra givares tillit och förtroende. 1 I begränsade fall, när givarna står inför en betydande minskning av antalet sektorer, kan detta mål ökas till engagemang i mer än tre sektorer, med fullt beaktande av partnerlandets synpunkter, försummade frågor av särskild vikt och en realistisk tidsram för genomförandet av ändringar i deras landsprogram. 9558/07 ke/ul/mr 12 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
Givarens tekniska expertis och specialisering. Biståndets omfattning på lands- eller sektorsnivå. Förmågan att engagera sig i nya eller framtidsinriktade politikområden eller sektorer. Förmåga till snabb reaktion och/eller långsiktig förutsägbarhet. Effektiviteten hos arbetsmetoder och förfaranden och kvaliteten på de mänskliga resurserna. Jämförelsevis bättre resultat utan att en absolut fördel nödvändigtvis föreligger. Lägre kostnad jämfört med andra givare med tillräcklig kvalitetsstandard. Uppbyggnad av nya erfarenheter och ny kapacitet i egenskap av ny givare. En bestämd givares komparativa fördel bör bedömas av givaren själv, godtas av partnerregeringen och erkännas av andra givare. EU uppmuntrar partnerländerna att framföra en tydlig uppfattning om givarnas komparativa fördelar. Partnerländerna kommer att uppmuntras att fastställa områden där stödet bör ökas eller minskas och ange sina preferenser angående vilka givare som bör förbli aktivt engagerade i de enskilda sektorerna. EU-givarna kommer att samarbeta med partnerlandet för att fastställa sektorer där de skall fortsätta att vara verksamma och sektorer från vilka de skall dra sig tillbaka. Vid den processen bör man se till att det inte skapas bortglömda sektorer. EU-givarna skall syfta till ett åtagande på lång sikt inom en viss sektor (dvs. minst 5-7 år eller minst en period inom den nationella strategin för fattigdomsminskning). Vägledande princip 2 Omplacering för annan verksamhet inom landet Omplaceringsprocessen bör bygga på lokala förhandlingar och kommer i hög grad att vara beroende av situationen i landet. Det rekommenderas att den centrala instansen ger kontor och delegationer på plats ett tillräckligt flexibelt mandat med utrymme för förhandlingar och möjlighet till anpassning. 9558/07 ke/ul/mr 13 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
EU-givare som är verksamma inom andra sektorer än de tre huvudsektorerna bör följa ett av följande alternativ: - Fortsätta att engagera sig ekonomiskt i sektorn genom ett arrangemang för delegerat samarbete/partnerskap. - Omplacera de frigjorda resurserna i det allmänna budgetstödet när omständigheterna tillåter detta och förbli engagerade i utvecklingen inom den ytterligare sektorn genom de strukturer, den dialog och de kapacitetsuppbyggnadsprocesser som är kopplade till det allmänna budgetstödet. - Dra sig tillbaka från sektorn på ett ansvarsfullt sätt och använda de frigjorda resurserna till att trappa upp stödet till de sektorer där givarna kommer att stanna kvar. Ett ansvarsfullt tillbakadragande från en sektor innebär en välplanerad och välhanterad process där partnerlandet deltar fullt ut och där alla intressenter får tillräcklig information om förändringarna/omplaceringen. Vägledande princip 3 Arrangemang med ledande givare Inom varje prioriterad sektor skall EU-givarna arbeta för och stödja fastställandet av en ledande givare som svarar för all givarsamordning inom sektorn, varigenom transaktionskostnaderna minskas för både partnerländerna och givarna. Mallen för arrangemang med ledande givare kan variera från fall till fall. Arrangemang för att fördela bördorna, t.ex. genom en grupp av givare som stöder varandra, kan tänkas i tillämpliga fall. Det väsentliga målet är att sörja för att partnerlandet står inför en strukturerad givarorganisation. Den eller de ledande givarna bör få ett omfattande mandat för specifika aspekter av den sektorpolitiska dialogen och ha skyldighet att regelbundet samråda med andra givare inom sektorn. För att möjliggöra effektiv specialisering och kontinuitet bör rotationen av ansvaret som ledande givare begränsas (i tillämpliga fall t.ex. följa nationella planeringscykler). 9558/07 ke/ul/mr 14 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
Vägledande princip 4 Delegerat samarbete/partnerskap Om en viss sektor anses strategisk för partnerlandet eller givaren får EU-givarna ingå en överenskommelse om delegerat samarbete/partnerskap med en annan givare och därigenom bemyndiga den andra givaren att agera på dess vägnar vid förvaltning av medel och/eller vid sektorspolitisk dialog med partnerregeringen. Partnerregeringar bör höras om givarnas överenskommelser om delegering. Delegerande givare bör ha möjlighet att kontrollera den ledande givarens politik och förfaranden när dessa är relevanta för delegeringsöverenskommelsen. Delegerat samarbete och delegerat partnerskap inom en sektor kommer att betraktas som ett tillägg till de högst tre sektorer inom vilka en viss givare är engagerad. Kommissionens delegering av samarbete till andra givare skall följa bestämmelserna i budgetförordningen och genomförandebestämmelserna för gemenskapens budget och EUF. Vägledande princip 5 Garantera tillräckligt givarstöd När sektorskoncentrationen genomförs, bör EU se till att minst en givare med lämplig komparativ fördel och som delar liknande värderingar och principer är aktivt engagerad i varje sektor som anses relevant för fattigdomsminskningen. EU-givarna skall med partnerlandets fulla medverkan och egenansvar försöka begränsa antalet aktiva givare till högst 3 5 per sektor, utifrån givarnas komparativa fördelar. Andra givare kan fortfarande medverka i verksamheten inom sektorn genom någon form av delegerat samarbete. Vägledande princip 6 Använda samma praxis på regional nivå EU-givare skall tillämpa ovan nämnda principer för arbetsfördelning inom ett land även i sitt arbete med regionala partnerinstitutioner, samtidigt som de följer de allmänna principerna för biståndseffektivitet även på regional nivå. 9558/07 ke/ul/mr 15 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
Vägledande princip 7 Fastställa prioriterade länder EU-givare är eniga om att förstärka den geografiska koncentrationen av sitt bistånd för att undvika att resurserna sprids för tunt. De skall eftersträva ett begränsat antal prioriterade länder. Denna process kommer att få stöd av en dialog inom EU, med hänsyn till givarnas engagemang i stort, och genomföras i dialog med partnerländerna och med andra givare. Diskussionerna bör bygga på klar och tydlig information om EU-givarnas verksamhet och planer och, så långt möjligt, om andra givares verksamhet och planer, den självbedömning som varje givare genomför, regelbundet informationsutbyte inom hela EU när medlemsstater ändrar sina förteckningar över prioriterade länder samt informationsutbyte med partnerländer och andra givare för att på ett tidigt stadium undvika att vissa länder glöms bort. I icke-prioriterade länder får EU-givare ge stöd bland annat genom överenskommelser om delegerat samarbete eller genom omplacering på grundval av ansvarsfulla strategier för tillbakadragande som utarbetats tillsammans med partnerlandet. EU-givare skall utbyta information om goda rutiner. I Europeiskt samförstånd erkänns den globala närvaron som ett mervärde för EG. Vägledande princip 8 Att avskaffa klyftan mellan "bortglömda" länder och andra länder EU-givarna skall i sin strävan att undvika obalanser ta itu med problemet med "bortglömda" eller försummade länder, på grundval av behov och resultat och med beaktande av alla finansieringsflöden från offentligt utvecklingsbistånd och andra biståndsflöden. Särdragen hos dessa försummade länder innebär att det krävs en omplacering av resurserna till deras förmån. "Bortglömda" eller försummade länder är ofta "svaga stater" vars stabilisering skulle ha en positiv inverkan även på resten av regionen. Frågan bör bland annat behandlas som ett bidrag till det pågående OECD/DAC-initiativet och initiativ från andra internationella forum. Tillräcklig uppmärksamhet och finansiering måste ägnas kopplingen av biståndet och återuppbyggnaden till utvecklingen på lång sikt. 9558/07 ke/ul/mr 16 Bilaga till BILAGAN DG E II SV
Vägledande princip 9 Analysera och utvidga de starka områdena EU-givarna kommer med hänsyn till partnerländernas uppfattning att fördjupa sin självbedömning av sina komparativa fördelar när det gäller sektorer och former i syfte att fastställa inom vilka sektorer de önskar utvidga sin verksamhet och inom vilka sektorer de kan tänka sig att minska verksamheten. Kommissionen kommer att ytterligare utveckla sin expertis och kapacitet på de områden där den har komparativa fördelar och ägna särskild uppmärksamhet åt att bygga upp den nödvändiga kapaciteten och expertisen på landsnivå, i överensstämmelse med decentraliseringsprocessen och partnerländernas egenansvar. Vägledande princip 10 Göra framsteg beträffande andra aspekter av komplementariteten EU-givarna förbinder sig att göra framsteg beträffande andra aspekter av komplementariteten. Beträffande vertikal komplementaritet främst i samband med relevanta internationella forum och den pågående diskussionen om rationalisering av den internationella biståndsstrukturen och ytterligare diskussion av möjligheten att kombinera olika metoder och instrument inom ramen för särskilda partnerskap och genomförandet av gemensamma eller samordnade program. Vägledande princip 11 Fördjupa reformerna För att uppnå en konsekvent arbetsfördelning mellan enskilda givare erkänner EU-givarna att ett starkt politiskt åtagande och ett adekvat stöd krävs både inom den centrala instansen och på fältet, att genomförandet måste baseras på fältnivå och att en nära samordning mellan den centrala instansen och fältet är nödvändig. Medlemsstaterna får i detta sammanhang överväga decentraliserade strukturer för att underlätta komplementaritet och samordning på fältet, institutionella incitament för personalen och omplacering av finansiella och mänskliga resurser. 9558/07 ke/ul/mr 17 Bilaga till BILAGAN DG E II SV