MEDIEORMEN FYLLER ETT ÅR Vad hände 2010/2011? Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn är en interaktiv webbok av Cilla Benkö och Mats Svegfors samt ett forum för diskussioner om medieutveckling: sverigesradio.se/medieormen
medieormen fyller ett år vad hände 2010/2011 Cilla Benkö Mats Svegfors I mitten av november 2010 publicerade vi vår virtuella bok Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn. Vi hade påbörjat projektet ett år tidigare, det vill säga hösten 2009. Då var fortfarande smartphones något tämligen nytt; 3G-modellen hade funnits lite mer än ett år. Apples surfplatta Ipad hade ännu inte officiellt lanserats i Sverige. Vår ambition med Medieormen var att diskutera medieutvecklingen och hur den påverkade politiken i det demokratiska samhället. En tämligen självklar referens hösten 2009 var Barack Obamas framgångsrika valkampanj föregående höst, det vill säga hösten 2008. Kampanjen hade burits av de sociala medierna. Hur mycket har förändrats under de två år som har gått sedan vi började skriva Medieormen? Och hur mycket har förändrats sedan Medieormen lades ut på nätet för precis ett år sedan? Även om utvecklingen går snabbt så kan man knappast förvänta sig att något mer genomgripande har skett på de två år som har gått sedan vi började arbeta med Medieormen, än mindre på ett år, det vill säga den tid som har gått sedan vi lade ut Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn, på nätet. Men frågan är om inte ett alldeles avgörande steg faktiskt har tagits. För ett år sedan var förvisso de smarta mobiltelefonerna en realitet. Vi skrev mycket om smartphones och den mycket stora roll som de redan hade. Men när vi skrev om nätet tänkte vi i första hand på internet som en teknisk struktur för såväl persondatorer som surfplattor och smartphones. Och det gör vi på ett sätt fortfarande. Men det börjar nu blir alltmer uppenbart att den smarta mobiltelefonen håller på att bli huvudprylen, det vill säga den dator och mediespelare som de flesta har som normalingång till nätet. Två siffror belyser detta nästan övertydligt. Ca 2,3 miljoner svenskar har i dag en smart mobiltelefon. En miljon av dessa har laddat ner Sveriges Radios mobilapp. Den smarta mobiltelefonen är den dator som redan i dag alltså mer än två miljoner svenskar alltid har med sig. För yngre människor är det den egna smartphonen som är deras radioapparat. Snart kommer det att vara så att unga människor visar på sin smartphone om man ber dem ta fram sin radio. Vi kan vara bekymrade över att radioapparaten i traditionell mening riskerar att försvinna. Men samtidigt är det naturligtvis en fantastisk radioframtid som väntar när alla alltid har sin radio med sig överallt. Den nu beskrivna utvecklingen handlar naturligtvis om teknik, men verkligen inte bara om teknik i sig. Det är framförallt när tekniken passar in i det som vi har kallat vardagslivets struktur som vi kan se den snabba omstöpningen av mediesamhället.
Den arabiska våren Det som framstår med starkast konturer när man vänder blicken bakåt är inte ett tekniskt utvecklingssteg utan den politiska omvälvning som brukar sammanfattas under rubriken Den arabiska våren. Vi skrev i ett särskilt tillägg till Medieormen Vi lever i världen men rapporterar om grannskapet publicerat i augusti 2011 om utrikesjournalistiken: Det hade börjat en och en halv månad tidigare. Den 26-årige grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi satte eld på sig själv den 17 december utanför provinsmyndighetens kontor i Sidi Bouzid i Tunisien. Det var en desperat protest mot myndigheternas övergrepp. Hans grönsakskärra hade konfiskerats av en polis. Myndigheterna vägrade att lyssna. Dagen efter självbränningen protesterade medborgarna i Sidi Bouzid. Polisen svarade med brutalitet. Mohamed Bouazizi dog inte förrän den 4 januari. I och med Bouazizis död och de intensifierade protesterna i Tunisien uppmärksammades händelseutvecklingen på allvar internationellt.det är ingen överdrift att säga att den arabiska revolten allt sedan de första dagarna i januari i år har direktrapporterats i de stora västliga medierna. Begreppet direktrapportering har dessutom fått en förändrad innebörd, inte minst till följd av de sociala mediernas genomslag. Rapporteringen har varit ögonblicklig. Det som händer nu rapporteras nu. Skeenden som ständigt utvecklas kräver ständig rapportering. Den 14 januari flydde Ben Ali, Tunisiens president, från Tunisien. Den 11 februari avgick Egyptens president Hosni Mubarak från sitt ämbete. De sociala medierna kom att betyda mycket för Barack Obamas presidentvalskampanj. Som vi konstaterade för ett år sedan var det dock snarare den indirekta än den direkta betydelsen som blev så stor. Väljarna nåddes via traditionella medier. Däremot nåddes de som arbetade i kampanjen med hjälp av sociala medier. Under Den arabiska våren hade de sociala medierna en helt annan betydelse. Twitter och Facebook, inte minst via smartphones, var synnerligen viktiga för kontakter mellan enskilda människor i Tunisien, Egypten och därefter de andra arabländer dit upproret spred sig. Det är osannolikt att det folkliga upproret hade kunnat organiseras utan de sociala medierna. Dessa blev till ett slags självorganiserande kraft. Men sannolikt lika viktigt var samspelet mellan sociala medier och traditionella medier där Al Jazeeras bevakning är ett lysande exempel på just detta. Det betydde inåt i de samhällen i vilka folket reste sig. Men genom detta samspel mellan nya och gamla medier skapades stöd över hela världen för upproret i arabvärlden. Surfplattans genombrott? I februari 2010 presenterade Steve Jobs Apples Ipad. En månad senare började den säljas i USA. Många tidningsledningar har från början fäst stora förhoppningar vid surfplattan. Rupert Murdochs NewsCorp var likt många andra i tidningsbranschen fast beslutet att inte motståndslöst låta en ny gratismarknad utvecklas. Under sommaren 2010 reste Murdoch paywalls (betalväggar) runt The Times och The Sunday Times. Efter ingående diskussioner gjorde New York Times samma sak i början 2011. Fortfarande är det svårt att finna uppgifter om hur det har gått för de båda Murdochtidningarnas betalexperiment på nätet. New York Times är dels mer öppna med sina resultat, dels uppenbart mer framgångsrika. Under innevarande år räknar New York Times med 210 miljoner dollar motsvarande 1,3 miljarder kronor i intäkter från den digitala verksamheten. Det är mer än hela kostnaden för redaktionen. Fortfarande är det ett fåtal dagstidningar som har följt exemplen från London och New York. Men ett undantag finns: de båda affärstidningarna Wall Street Journal och Financial Time har sedan att bra tag tillbaka tagit betalt för full digital tillgång till det redaktionella innehåll. Det är för tidigt att säga vilken betydelse surfplattan kommer att få. I USA har cirka en tiondel av den vuxna befolkningen en Ipad eller motsvarande. Användningen av surfplattor är enligt en studie från Pew Research Centre betydande bland dem som har en. Var tionde vuxen amerikan har en surfplatta. Men det är inte alldeles lätt att förutse hur användningen kommer att utvecklas framöver. Sverige fanns 320 000 surfplattor under tredje kvartalet 2011. Det säljs cirka 100 000 per kvartal. Antalet skulle alltså vara uppe i ca 400 000 vid utgången av 2011. Det innebär att var 20:e vuxen svensk skulle ha en surfplatta. Svenska dagstidningar lanserade Ipad versioner med buller och bång under våren 2011 men därefter har det blivit förhållandevis tyst om Ipad och svenska tidningar. Man kan tänka sig två rätt olika huvudscenarier för den fortsatta utvecklingen. Ett alternativ är att surfplattan blir en del av standard-
utrustningen i hushåll och hos människor i gemen i vår typ av samhälle. Ett annat alternativ att vi nu börjar se en fragmentering inte bara av innehållet i olika medier utan också av de medieplattformar människor använder. När vi beskrev utvecklingen i Medieormen tecknade vi en framtidsbild som mer eller mindre uppenbar. Det enda frågetecknet var när denna framtidsbild skulle förverkligas. Vi talade om en triad av medieplattformar: alla skulle i princip komma att ha datorn på skrivbordet, surfplattan i portföljen och smartphonen i fickan. Ett år senare förefaller denna framtidsbild mindre självklar. Vi anknöt för ett år sedan till New York Times-journalisten Nick Bilton och hans bok I live in the future and here is how it works. Samtidigt introducerade vi i Medieormen uttrycket vardagslivets strukturer. Med det syftade vi på att man måste förstå människors vanor i vardagen om man ska kunna göra sig en realistisk föreställning om hur mediesamhället och dess uppsättning av olika mediespelare kommer att utvecklas. Visst kan ny teknik skapa nya behov. Men dessa behov skapas aldrig ur intet. Om man snarare utgår från människors vardagsvanor än från den tekniska utvecklingen talar en hel del för att surfplattan inte är ett allmänt komplement till den smarta mobilens. Snarare fyller den ett behov för de få. Annorlunda uttryckt: människors vardag skiljer sig åt. Det som är ett självklart behov för den ene är inte alls ett behov hos den andre Det mest slående i det gångna årets utveckling är som vi har resonerat om ovan det totala genomslaget för den smarta mobiltelefonen. För rätt många användare erbjuder inte surfplattan några avgörande fördelar jämfört med en smartphone. De två stora skillnaderna är möjligheten att något så när bekvämt skriva lite längre texter på en surfplatta och möjligheten att med hyfsad kvalitet i upplevelsen se filmer. Men de flesta skriver tämligen korta meddelanden på sin mobila medieplattform. Då fungerar smartphonen väl. Rörelseriktningen när det gäller att titta på film och tv-drama har under lång tid gått mot riktigt stora skärmar, inte mot mindre skärmar. Den stora platt-tv:n finns i snart sagt varje hem. Fortfarande är det i få situationer som människor tittar på längre sekvenser av rörliga bilder utanför hemmet. När nästa generation av platt-tv med kombinerad marksänd tv och full internetuppkoppling dessutom är på väg att slå igenom är det få som tror att detta inte blir den nya dominerande apparaten i även de yngres hem. Via dessa skärmar går det då både att följa tablå-tv för den som vill och att titta i efterhand via playfunktioner. Det är svårt att tänka sig att särskilt många då kommer att vilja titta på en liten datorskärm. Detta innebär inte att surfplattan skulle vara ett misslyckande i vardande, däremot att den inte nödvändigtvis får det breda genomslag som en del tidningsföretag, och ännu mer tidskriftsförlag, har räknat med. Appkriget 2.0 En alldeles speciell aspekt på apparatutvecklingen, som vi diskuterade i Medieormen men som det finns anledning att understryka än mer, rör förhållandet mellan det fria sökandet på internet och de appar som dominerar the iworld. Ken Doctor på Nieman Journalism Lab vid Harvard talar om Aggregator Wars 2.0. Med det syftar han på kriget mellan enskilda medieföretags nyhetsappar och de appar som aggregerar nyheter från olika nyhetskällor och som de stora sökmotorföretagen nu lanserar. Yahoo Livestand har nyligen lanserats. Google Propeller lanseras inom nära framtid. Det krig som Ken Doctor talar om har snarare två fronter än en. En front går mellan å ena sidan det fria och oftast gratis sökandet på nätet och å den andra de appar som ger möjlighet att ta betalt och som samtidigt stänger in användaren inom det fält som den aktuella appen avgränsar. En annan front är den som Doctor beskriver och som går mellan enkelappar och aggregerade appar. I en situation där Google, Yahoo och andra sökmotorer riskerar förlora position till apparna väljer de att slå tillbaka genom att erbjuda appar som aggregerar flera nyhetskällor. Murdochs förlorade heder En av de riktigt stora mediehändelserna under 2011 var det pressetiska haveri som Murdochkoncernen hamnade i. Efter återkommande del avslöjanden om att den Murdochägda skandaltidningen News of the World illegalt att avlyssnat telefoner avslöjade The Guardian slutligen att tidningen inte bara avlyssnat kända personer och makthavare utan också enskilda brottsoffer. För att rädda News Corps publicistiska heder fattades beslut om omedelbar nedläggning av den 168 år gamla tidningen, en gång världens största engelskspråkiga tidning. Det är ännu för tidigt att skriva facit efter den stora avlyssningsaffären. I ett parlamentsförhör under sommaren lyckades Rupert och
James Murdoch distansera sig från skandalen. Men nya uppgifter kommer fram. Scotland Yard har under hösten berättat att antalet avlyssnade personer hade uppgått till närmare 6 000. Med denna bokstavligen enorma omfattning av telefonavlyssningen är det inte särskilt trovärdigt att det har handlat om enskilda journalisters tilltag. Till detta har sedan kommit en skandal som gäller Europaupplagan av den likaledes Murdochägda Wall Street Journal. Tidningen har fuskat med upplagan. Därtill misstänks att annonsintäkter bytts mot fördelaktig redaktionell behandling. Redan nu har avlyssningsskandalen avsevärt försvagat Murdochs allmänna publicistiska trovärdighet. Rupert Murdochs son James Murdoch höll 2009 den så kallade MacTaggartföreläsningen vid Edinburghs tv-festival. Det är en av de stora årliga medietilldragelserna i världen. James Murdoch använde sin föreläsning för att blåsa till strid mot public service i allmänhet och BBC i synnerhet. Det var också början på en Europavid kampanj mot public service i Västeuropa och public radio i USA. James Murdochs slutord är värda att citeras: Independence is sustained by true accountability the accountability owed to customers. People who buy the newspapers, open the application, decide to take out the television subscription people who deliberately and willingly choose a service which they value. And people value honest, fearless, and above all independent news coverage that challenges the consensus. There is an inescapable conclusion that we must reach if we are to have a better society. The only reliable, durable, and perpetual guarantor of independence is profit. News Corp är världens nästa största mediekoncern. Skandalerna berättar naturligtvis något om den kultur som har utvecklats just inom News Corp. Men sannolikt berättar den också något om vad som händer när en hel bransch slåss för sin överlevnad. Det tragiska i sammanhanget är att Rupert Murdoch är en av de kvarvarande tydliga och trots allt engagerade tidningsägarna i världen. På bred front håller institutionerna på att ta över medieägandet. Vore det för det krassa lönsamhetsintresset skulle de flesta av Murdochs tidningar vara nedlagda för ett bra tag sedan. The Times och The Sunday Times förlorade över 600 miljoner kronor det verksamhetsår som slutade i juni 2010. Hösten 2011 har beslutats att minska den redaktionella bemanningen på de båda tidningarna med 150 tjänster. Murdochaffären har också satt fokus på kopplingen mellan journalistik och politik och de nära banden mellan Rupert Murdoch och ledande brittiska politiker. Den undergrävda dagstidningsekonomin av programutbudet Framväxten av demokratin i våra västliga samhällen har gått hand i hand med utvecklingen av den moderna dagstidningen. Året 2009 var ett ekonomiskt katastrofår för traditionella medieföretag i allmänhet och för dagstidningen i synnerhet. Framförallt gällde detta USA. Pew Research Center i Washington redovisar för åttonde gången en sammanfattande bedömning av den amerikanska medieutvecklingen i The State of the News Media 2011. Bilden är ljusare än förra året. Men det gäller inte dagstidningarna. De amerikanska dagstidningarna har tappat ca tio procent i upplaga under de senaste åren. Motsvarande tapp i Storbritannien är cirka fem procent. I Medieormen refererade vi till den mycket omfattande årliga studie av den globala medieutvecklingen som revisions- och konsultföretaget PricewaterhouseCooper (pwc) genomför. Väsentligen bekräftar årets pwc-studie den bild som Pew Research tecknar. Fram till 2015 beräknas de amerikanska dagstidningarna tappa ytterligare tio procent av sin upplaga efter att ha tappat 20 procent mellan åren 2006 och 2010. Samtidigt tappar tidningarna i USA i fast penningvärde nio procent av sina intäkter. Den amerikanska mediedebatten uppehåller sig besynnerligt nog mycket mer vid de förändrade villkoren för dagstidningen än den svenska, trots att Sverige är ett mycket mer utpräglat dagstidningsland än USA. Visst ligger i detta att amerikanska dagstidningar ligger före de svenska i krisförloppet. Men samtidigt är det rimligen ett mycket större problem i Sverige när krisen på allvar sveper in över den svenska dagstidningsstrukturen. På Sveriges Radios uppdrag har IRM (Institutet för reklam- och mediestatistik) redovisat utvecklingen av reklamintäkter 2007-2010.
Mediebranschens reklamintäkter 2007 2010 Mkr, löpande priser, netto inklusive reklamskatt, förändring i procent Mediegrupp 2007 ±% 2008 ± % 2009 ± % 2010 ± % Dagspress totalt 9 116 2,6 8 763-3,9 7 112-18,8 7 855 10,4 - morgonpress 8 243 3,7 7 901-4,1 6 412-18,8 7 033 9,7 - storstadspress 3 575 4,9 3 260-8,8 2 544-22,0 2 834 11,4 - landsortspress 4 667 2,8 4 641-0,6 3 868-16,7 4 199 8,5 - kvällspress 873-7,1 861-1,4 700-18,7 822 17,4 Gratistidningar 1 945 1,9 1 894-2,6 1 662-12,2 1 904 14,5 Annonsblad 178-2,9 192 8,3 210 9,4 201-4,1 Gratistidskrifter 526 5,7 479-9,0 387-19,1 407 5,2 Populärpress 805 3,4 897 11,5 673-25,0 710 5,5 Fackpress 1 678 1,7 1 652-1,5 1 148-30,5 1 228 7,0 Bilagor totalt (distribution) 468 25,6 492 5,3 431-12,5 429-0,5 - dagspress 333 38,3 352 5,6 313-11,0 314 0,3 - tidskrifter 135 2,4 140 4,4 118-16,2 115-2,4 Tryckta kataloger 2 081 2,2 1 890-9,2 1 564-17,3 1 116-28,6 Oadresserad DR 2 040-1,1 1 965-3,7 1 775-9,7 1 790 0,8 Adresserad DR 2 377-1,3 2 328-2,1 2 165-7,0 2 180 0,7 TV 4 698 3,3 4 971 5,8 4 395-11,6 5 198 18,3 Text-TV 28-34,1 25-10,4 19-24,5 15-23,4 Radio 701 9,0 728 3,8 628-13,8 688 9,6 Bio 91 22,9 104 14,3 103-1,1 119 16,1 Internet totalt 4 069 35,5 4 850 19,6 4 998 3,1 5 724 14,5 - displayannonsering 1 652 36,6 1 956 18,4 1 879-3,9 2 099 11,7 - onlinekataloger/eftertext 1 339 18,4 1 533 14,5 1 639 6,9 1 659 1,2 - sökordsmarknadsföring 1 028 64,4 1 302 28,7 1 436 10,3 1 925 34,1 - e-postmarknadsföring 50 31,1 59 17,6 45-24,2 41-8,2 Mobil (distribution) 21 295,4 38 83,9 50 32,9 62 23,3 Utomhusreklam 1 039-2,6 1 061 2,1 954-10,1 1 079 13,0 Butiksmedia 63 15,6 73 17,0 70-4,1 84 19,0 Summa medieinvesteringar 31 925 5,6 32 403 1,5 28 345-12,5 30 791 8,6 Eventmarknadsföring 2 926 11,9 3 124 6,8 2 497-20,1 2 844 13,9 Mässor 3 496-11,0 3 846 10,0 3 230-16,0 3 586 11,0 När det gäller Mässor har vi inga färdiga tal för 2010 så dessa siffror är prognostiserade
Omräknat i fast penningvärde har dagspressen tappat 17,5 procent av sina annonsintäkter mellan 2007 och 2010, det vill säga från före den kris som konkursen för Lehman Brothers utlöste till efter den krisen. Storstadstidningarna har tappa så mycket som 25 procent. Det är verkligen ingen ekonomiskt sett omotiverad åtgärd tidningsföretagen nu vidtar när de ett efter ett aviserar neddragningar av personal. Vi beskrev före ett år sedan dynamiken i utvecklingen: en kris slår till, lönsamheten går ner, en ny intäktsnivå etableras, företagen minskar kostnaderna till den lägre intäktsnivån. Det blir till en nedförtrappa. Journalistiken sparas bort i steg för steg. New Yorkprofessorn Clay Shirky är en av de mest outrerade mediedebattörerna i USA. Han ser framför sig en period av kreativ förstörelse, eller kaos som han beskriver det, när de gamla journalistiska strukturerna ersätts av något nytt och idag oförutsebart. I Sverige har dagstidningarna återhämtat sig men det gäller framförallt de lokala och regionala tidningarna. De riksspridda tidningarna fortsätter att tappa såväl köpare som i resultat. Besparingar genomförs på bred front. Oktober 2011 har redan börjat kallas den svenska tidningsbranschens Svarta oktober. Sydsvenskan skal reducera sin personal med mer än 20 procent. Aftonbladet ska ta bort närmare 85 tjänster. Svenska Dagbladet ska reducera sin redan hård bantade redaktion med mellan 10 och 15 tjänster. På Newsmill skriver mediejournalisten Paul Frigyes Det behöver inte bli dåligt för demokratin eller journalistiken - i en bred mening. Men det är uselt för den traditionella dagspressen. Egentligen har den bild vi gav förra året i Medieormen inte förändrats alls. De ekonomiska resultaten för dagstidningarna är bättre än under katastrofåret 2009. Men precis som vi beskrev då försöker nu tidningsledningarna att konsolidera verksamheten ekonomiskt på en lägre bemanningsnivå. I varje konjunkturnedgång sker det strukturell nedgradering av journalistiken. De kommersiella mediebolagen gjorde dock som helhet mycket goda ekonomiska resultat bra. Rapporten visar att de svenska hushållen nu i genomsnitt lägger ca 17 000 kr per år på sin mediekonsumtion. Mer läggs på betal-tv än vad som betalas i radio- och tv-avgift. Sett över längre tid är det en mycket stor förändring som inträffar i mediesamhället. Det enskilda hushållets ekonomi blir helt avgörande för vilket tv-utbud som finns tillgängligt. Ekonomiska skillnader leder till ett kulturellt sett mer delat samhälle. De unga och Facebook Under de två år som har gått sedan vi påbörjade arbetet med Medieormen har också Facebook på riktigt etablerat sig som ett förstahandsalternativ för yngre generationer. Allt fler under 20 väljer att varken läsa en papperstidning, lyssna på radio eller se nyheter på tv. Istället är konversationen med vännerna via Facebook den primära källan för nyheter. Det som lyfts fram och diskuteras där är också det som anses vara viktigt och som i sin tur präglar en yngre generations syn på samhället. Vi riskerar att få ett glapp när det gäller synen på vad som händer i samhället, Underlaget för att delta i det demokratiska beslutsfattande kommer att variera mellan de medborgare som får sin verklighetsbild enbart via Facebook och de som också följer traditionella publicistiskt drivna medier. Public service betydelse blir större. Det talade ordets betydelse I en värld där kampen om publikens tid blivit allt hårdare har det talade ordets relevans och genomslagskraft blivit ännu tydligare. Talad radio i Storbritannien når nya rekordnivåer och på en i övrigt vikande radiomarknad i Sverige fortsätter talkanalen P1 att öka och nådde vid den senaste mätningen den högsta nivån sedan 2000. MTG:s satsning på en talkanal Radio 1 antyder att det hos publiken finns en efterfrågan som det även kan vara kommersiellt motiverat att möta.
Journalistik 3.0 Den arabiska våren bekräftade I stor utsträckning vår beskrivning av Journalistik 3.0. Vi talade för ett år sedan bland annat om den dubbla dialogen. Den framtida journalistiken skulle kännetecknas av en dialog mellan medier och läsare/lyssnare/tittare och men också av en dialog inom det som vi med ett passivt uttryck brukar omtala som publiken. Detta var bokstavligen det som hände i Tunisien, Egypten, Libyen och i en rad andra arabländer. Vi underströk också att det inte skulle komma att handla om endera nya eller gamla medier. Sin kraft skulle de nya medierna få i dialogen med de etablerade medierna och vice versa. Också detta inträffade under Den arabiska våren. Precis när vi var på väg att publicera Medieormen växte sig Wikileaks till en stor och dominerande medietilldragelse. Fortfarande gäller att Wikileaks masspubliceringar resulterade i ett antal stora nyheter och avslöjanden. Men det är nog inte bara Julian Assanges personliga förehavanden som suddat till bilden. Wikileaks berättar nog något väsentligt om vad som kan hända i det nya mediesamhället. Men Wikileaks innebar inte i sig något revolutionerande nytt eller något stort trendbrott. I framtiden kommer vi inte att tala om Wikileaks på samma sätt som vi talar om Facebook eller Twitter. Vi håller fast vid vår linje med Journalistik 3.0 som riktningsgivare för utvecklingen av Sveriges Radios egen journalistiska och mediala utveckling. Under det gångna året har vi tagit ett mycket stort steg genom att göra vårt innehåll tillgängligt för varje annat medieföretag som vill förmedla det. Den som så önskar privatperson eller annat medieföretag kan lägga in vår spelare på sin hemsida. På så sätt sker en koppling till ett enskilt program, till en kanal eller till hela vårt utbud. Exempel på tidningar som använt denna möjlighet i stor omfattning är Helsingborgs Dagblad som gav sina läsare tillgång till alla sommarpratare via sin egen hemsida. Sveriges Radio håller nu på att pröva möjligheten att tillgängliggöra det redaktionella innehållet via Spotify. I P4 Jämtland har vi genom ett nyhetsnätverk byggt upp ett system för lyssnarmedverkan i vårt nyhetsarbete. Visst skulle vi på ett sätt gärna se att utvecklingen av journalistik 3.0 vore något alldeles nytt och alldeles unikt för Sveriges Radio. Men så är det naturligtvis inte. För ett tag sedan talade New York Times styrelseordförande Arthur Sulzberger vid medieinstitutet Polis vid London School of Economics. Han beskrev New York Times som det främsta företaget alla kategorier i USA när det gäller att använda de sociala medierna, före både Google och Apple i utvecklingen. We ve put a priority on the utilization of social media, which I will talk more about later. We ve had great success building upon our readership that way. We have far more followers on social networks than most other news organizations. The main Facebook page of The New York Times has more than 1,7 million fans. And our main Twitter page has more than 3.8 million followers. That s extraordinary and it doesn t even begin to define our reach since so many of our terrific reporters have their own significant followings on social media. In fact, we have more than 15.8 million followers on Twitter for all New York Times accounts. And here is an astounding fact a New York Times story is tweeted every 4 seconds... We re also in the process of creating a Trusted Commenter program, which will be available to a select group of readers with a
history of high-quality comments. Their submissions will be published on our Opinion pages and across NYTimes.com without prior modification. The business result of all of these efforts is increasing levels of engagement with our site. This includes more time spent, more stories read, more videos viewed and more ads viewed. Men Journalistik 3.0 handlar om långt mer än bara sociala medier. Det handlar om att som traditionellt medieföretag vara relevant i en verklighet där kunskap och intresse också finns ute i samhället, hos publiken men också hos andra kunskapsinstitutioner. Sveriges Radio kommer under 2012 att lansera ett antal nya sätt att arbeta tillsammans med publiken när det gäller att forma innehållet. Men i hela vår föreställning om framtidens journalistik, det vi kallar Journalistik 3.0, handlar det om att öka kvalitet och relevans genom att verka i dialog med publiken men också med andra som kan erbjuda kunskap och andra perspektiv. Traditionell journalistisk kunskap, att kunna värdera och sätta in i sammanhang, blir inte mindre viktig i detta nya mediesamhälle. Tvärtom, dialogen vidgar den kunskapsbas som medierna nyttjar. Det blir ännu mer krävande att bedöma och prioritera i ett ständigt växande informationsflöde.