Institutionen för statsvetenskap Feministiskt initiativ - F en beskrivande idéanalys av Feministiskt initiativs partiprogram från 2015 Kandidatuppsats i statsvetenskap Författare: Moa Olsson Handledare: Amanda Nielsen Examinator: Henrik Enroth 1
Abstract An internal conflict within the Swedish party Feministiskt initiativ (Fi) has been recognized since the party was established in 2005. The conflict has come to be about exactly what kind of feminist politics they shall engage. Because of this, the party have received criticism. The party is perceived to be ideologically divided. The purpose of this specific essay is to examine how the ideological fragmentation is visualized in their common principle program from 2015. The question formulation for this essay is the following: What kind of ideological feminist approaches can be traced to the 2015 principe program of Fi? The method used in this study is a qualitative text analysis with the ideal types: liberal feminism, socialist feminism, radical feminism, queer feminism and black feminism. The result of the study shows that there are plenty of signs of queer feminism, black feminism and socialist feminism while liberal feminism and radical feminism appears more less. The conclusion is that the ideological fragmentation is clearly visible in their principle program from 2015 as the different feminist approaches occur, even as the rate of different approaches differs. Nyckelbegrepp: Feministiskt Initiativ, feminism, ideologi, idé, idéanalys 2
Innehållsförteckning 1. Inledning 4 1.2 Problemdiskussion 4 1.3 Syfte och frågeställning 5 1.4 Disposition 5 2. Fi:s politiska utveckling 6 3. Tidigare forskning 9 4. Metod och material 11 4.1 En kvalitativ beskrivande studie 11 4.2 Beskrivande teorikonsumerande studie 13 4.3 Idé- och ideologianalys 14 4.4 Dimensioner och idealtyper 15 4.5 Material och urval 4.6 Reliabilitet och validitet 16 5. Teori 18 5.1 Teoretisk avgränsning 18 5.2 Socialistisk feminism 18 5.3 Radikalfeminism 20 5.4 Liberal feminism 21 5.5 Queer Feminism 22 5.6 Postkolonial feminism 24 6. Konstruktion av idealtyperna i ett analysschema 25 7. Analysschema 8. Analys och resultat 27 9. Slutsats 35 3
1. Inledning 1.1 Problemdiskussion Feministiskt initiativ finns i politiken för att tillföra den saknade dimensionen Detta säger Feministiskt initiativ (Fi) i sitt partiprogram från 2013 (Feministiskt initiativ 2013). Den nya dimensionen som Fi menar saknas i den svenska politiken är den dimension som problematiserar och utmanar heteronormativiteten, könsmaktsordningen och deras samverkan med övriga maktordningar som gemensamt bildar könsordningens fundament (Feministiskt initiativ 2013). För att tydliggöra Fi:s ståndpunkt så citeras följande: När andra partier använder feminismen som ytterligare en krydda till en redan formulerad utgångspunkt, väljer vi att istället låta feminismen utgöra själva utgångspunkten säger partiet vidare (Feministiskt initiativ - om Fi). Genom sin nya dimension har Fi kritiserat dem övriga etablerade partierna i Sverige för att dessa inte förmår sig varken att minska diskrimineringen eller den ojämlikheten som råder i Sverige. Övriga partiers politik är otillräcklig och lösningen är snarare en övergripande förändring, menar Fi. Fi ser sig själva som ett nytänkande parti i ett gammalt patriarkalt politiskt landskap (Feministiskt initiativ - om oss). Att studera Fi:s ideologi är intressant av flera skäl. Ideologi betecknas enligt Bergström & Boréus (2012) vara en samling idéer och föreställningar om verkligheten. Dessa normativa idéer kännetecknas vara stabila över tid och kan till viss del liknas vid ett idésystem (Bergström & Boreús, 2012: 140). Genom att studera Fi:s ideologi går det förhoppningsvis att säga något om partiets normativa värderingar samt deras syn på verkligheten. Samtidigt anses partiet även präglas av skilda åsikter och idéer. Dessa skilda idéströmningar har lett till ideologiskt samförstånd hos partiet. När Svt genomförde sin Valkompass 2014 visade resultatet på att Fi:s partiledare Gudrun Schyman hade åsikter som tydligt skiljde sig från övriga inom partiet (Salö 2014). Att det råder brist på ideologiskt samförstånd inom Fi är även något som uppsatsförfattarna Eija och Suz Kvick Larsson vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborg har påvisat. Författarna genomförde en undersökning som visade på att 44% av medlemmarna inom partiet påvisar en socialistisk sympati medan 44% ansluter sig till en liberal socialistiskt/kapitalistisk syn. Undersökningen gjordes 2005 i och med partiets uppstart. Hetekivi och Kvick Larsson menade på att denna 4
ideologiska splittring skulle kunna innebära en total ideologisk förvirring när bildningen av partiet skulle komma att genomföras i september 2005 (Brevinge 2005). 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den konstaterade ideologiska splittringen hos Fi framträder i deras partiprogram från 2015. Den valda frågeställningen för uppsatsen blir därför följande: Vilka inriktningar av feministisk ideologi kan spåras till Feministiskt initiativs partiprogram från 2015? Att studera Fi:s ideologi i deras gemensamma partiprogram från 2015 är särskilt intressant eftersom detta är ett dokument som skall representera partiets åsikter och idéer som helhet. Om programmet skall representera partiets åsikter bör det därmed tänkas finnas strömningar av olika feministiska idéer och uppfattningar inom detta program. 1.4 Disposition Problemdiskussionen, syftet samt uppsatsen valda frågeställning har presenterats. I nästa kapitel ges en kortare bakgrund Därefter kommer tidigare forskning, metod, material presenteras. Teorin beskrivs sedan. Slutligen genomförs en analys och resultatet av studien presenteras. 5
2. Fi:s politiska utveckling 1994 lanserades rörelsen Stödstrumporna i Sverige. Rörelsen var från början ett hemligt kvinnligt nätverk vars syfte var att förändra det rådande politiska klimatet som på slutet av 1990- talet präglades av bakslag för kvinnlig jämställdhet. Rörelsen bestod av flera kvinnor, bland annat Ebba Witt-Brattström (senare grundare till Fi), ekonomen Agneta Stark och journalisten Maria Pia Boëthius. Alla dessa kvinnor menade att svensk politik i och med Ny demokratis framgångar allt mer kom att präglas av mansdominans, sexism och rasism. Dessa kvinnor ville bidra med en kamp mot detta politiska klimat (Ulmanen 1998: 15-16). Rörelsen uppmanade befintliga politiska partier till en förändring, annars hotade Stödstrumporna med att ställa upp i riksdagsvalet 1994. Rörelsen blev ett registrerat parti 1993 med namnet Kvinnolistan. Trots registreringen drog sig Kvinnolistan tillbaka och beslöt sig för att inte delta i det kommande valet. Anledningen till varför dem inte valde att ställa upp grundade sig i huvudsak kring att dem endast ville fungera som påtryckare för att öka antalet kvinnor i riksdagen (Törnqvist 2006: 46-81). 2004, 10 år efter att Stödstrumporna hade bestlutat sig för att inte ställa upp i valet 1994 inleddes de allra första samtalen kring bildandet av dagens Fi (Feministiskt initiativ - beslut om valdeltagande). Efter interna diskussioner 2005 lanserades tillsist Fi som ett politiskt parti (Eriksson 2014). Bildningen blev ett gensvar mot den då fortfarande bristande kvinnliga representationen i Sverige. Witt-Brattström, Schyman och Boëthius menade tillsammans att dessa 10 år utan förändring var en av de drivande faktorerna till varför en partibildningen skedde (Gunnarsson 2005). Det slutgiltiga beslutet om att etablera Fi som ett politiskt parti var inte en alldeles enkel resa. Motsättningar vid bildandet av partiet kom att resultera i att flera kvinnor från den tidiga kvinnorörelsen Stödstrumporna valde att hoppa av bildandet av Fi. Witt-Brattström men även Tiina Rosenberg var några av dem som valde att lämna Fi:s styrelse (Gunnarsson 2005). Den utlösande faktorn till avhoppet för Witt-Brattström var bland annat att hon upplevde politiska och personliga samarbetssvårigheter i det som skulle komma att bli Fi. Ett avhopp blev även aktuellt för Cecilia Chrapkowska, den då yngsta kvinnan i styrelsen. Hon nekade dock att hennes avhopp hade att göra med någon slags politisk motsättning (Svt Nyheter 2005). Gunnarsson (2005) menar däremot att dessa avhopp var en motreaktion till yngre radikala feminister (Gunnarsson 2005). Tiina Rosenberg som från början hade som avsikt att vara en del av att störta det existerande patriarkatet i och med bildningen av Fi hamnade under denna tid i blåsväder och precis som många andra valde hon att lämna samarbetet. Orsaken till Rosenbergs avhopp var den starka kritik som hon fick utstå till följd av Witt-Brattströms uttalande om att Rosenberg skulle anse att kvinnor som ligger med män är könsförrädare. Andra feminister riktade även stark kritik då de ansåg att Rosenberg lade ner alldeles för mycket fokus på homo-bi 6
och transpersoner på bekostnad av kampen för alla heterosexuella. Witt-Brattströms uttalande var enligt Rosenberg en planerad attack och ett ultimat svek gentemot henne. Som företrädare för queerteori och ansvarig för hbt-frågor menade Rosenberg att hon hade utfört sin arbetsuppgift (Olsson 2005). I Feminism som partipolitik menar författarinnan Maud Eduards att konflikten mellan Brattström och Rosenberg är ett incitament på att feminismen har en egen slags dagordning då könspolitiska utgångspunkter ställs i motsats till intersektionella och postkoloniala. Detta innebär att könspolitiken även innefattar andra maktordningar såsom klass, ras och sexualitet och detta tyder på en ideologisk motsättning hos Fi (Eduards 2016: 39). Som tidigare nämnt rapporterade Svt:s Valkompass 2014 att de skilda åsikterna inom partiet splittrade ideologiska samförståndet. hos partiet. Valkompassen visade på att majoriteten av riksdagsledamöterna för Fi har åsikter som strider mot Schymans. Denna splittring blev synlig på flera olika politiska punkter, bland annat ställde sig 29 av 36 svarande riksdagsledamöter kritiska till förslaget om att höja pensionsåldern medan Schyman var positiv till detta. Splittringen blev även tydlig i frågan om ansvaret för sjukvården skall förflyttas till landstinget eller inte. När Schyman konfronterades angående den rådande splittringen menade hon på att detta inte var något problem utan att partiet ständigt befinner sig i utveckling. I slutändan är det ändå alltid majoriteten och medlemmarna som bestämmer, menade hon vidare (Salö 2014). I riksdagsvalet 2006 ställe Fi för första gången upp som ett politiskt parti. Partiet fick då 0,7 % av rösterna (Adriansson 2008). Vid valet 2010 gick det sämre för partiet och dem fick totalt 0,4 %. När det var dags för riksdagsvalet 2014 fick partiet sig ett lyft när resultat blev 3,1 % (Valmyndigheten 2014). Trots att partiet inte nådde 4% spärren ansågs de vara en av dem stora vinnarna i valet 2014. 2014-års valresultat ledde till att Fi fick ett inflytande i Europaparlamentet (Friberg 2014). 7
3. Tidigare forskning I Clyde Wilcox vetenskapliga artikel The Causes and Consequences Feminist Consciousness among Western European Women (1991) studeras västerländska kvinnors medvetenhet om feminism. I synnerhet fokuserar studien på att studera utsträckningen av medvetenheten, faktorerna till den samt vilka konsekvenser den får. Studien grundar sig på data från Eurobarometern 1983. Resultat av Wilcox studie visar på att majoriteten av kvinnorna i västvärlden påvisar feministisk medvetenhet. Mer än en tredjedel av kvinnorna i västeuropa kallar sig feminister. Mer ingående konstateras det att i Italien och Frankrike kallar sig nästintill hälften av den kvinnliga befolkningen för feminister medan det i Storbritannien däremot endast uppgår till en fjärdedel av kvinnorna. Det som förutsätter feministisk medvetenhet i västeuropa anses främst vara ålder, religiositet, utbildning eller ideologisk ställning. Den sista iakttagelsen som görs i Wilox studie är att kvinnor med feministisk medvetenhet tenderar att i högre grad inta en mer liberal ståndpunkt i politiska frågor. Resultatet påvisar även att dessa kvinnor i viss grad tenderar att stödja vänsterfalangen (Wilcox 1991). En genomförd idéanalys likt denna vad gäller Fi:s ideologiska inriktning av feminism har tidigare genomförts av Akira Wizelius 2008 i form av en kandidatuppsats vid Södertörns Högskola. Syftet med Wizelius studie var att undersöka hur väl de olika idealen av feministisk inriktning representerades i Fi:s politik och om inriktningarna har fördelas likvärdigt i deras politik. Resultatet visar att de olika idealtyperna representeras relativt väl och att alla representeras på ett likvärdigt. I vissa sektioner av analysen framkommer däremot att den radikalfeministiska inriktningen i allt högre grad framträder. Detsamma gäller den socialistiska feminismen och queerfeminismen (Wizelius 2008: 48-49). I Maria Engfors projektarbete från 2006 med titeln Rättigheter får man inte - de måste man ta - en analys av Feministiskt initiativs politiska framförande diskuteras Fi som parti samt vilken politik det är som dem i huvudsak representerar utifrån en lingvistisk och retorisk diskursanalys (Engfors 2006). Engfors studerade detta genom att undersöka olika dokument från Fi. Ett fullständigt partiprogram för Fi hade vid studiens tidpunkt inte presenteras, därför valdes övriga befintliga dokument. Resultatet visar att Fi:s politik i hög grad präglas av begreppen rättvisa, demokrati och kärlek. Solidaritet och mångfald är även eftersträvansvärda begrepp hos Fi. Diskursanalysen visar även på att partiet strävar efter att i så hög grad som möjligt frigöra hela världens kvinnor från förtryck relaterat till kön. Den rådande hierarkin i samhället som präglas av etnicitet, klass och sexualitet samt existerande normer måste utmanas för att människor ska få leva ett fullvärdigt liv. Patriarkatet återfinns enligt partiet på flera nivåer i samhället, bland annat är det synligt på arbetsmarknaden där kvinnor är mer lågavlönade i jämförelse med män. Den genomsyrande 8
kampen mot förtryck skall även inkludera den privata sfären. Denna studie påstår sig sammanfattningsvis säga något om Fi:s politik samt deras ideologi (Engfors 2006: 28-29). Sara Aarnivaaras och Alexandra Johanssons studie med titeln Kön, politik och makt - Den diskursiva kampen om tolkningsföreträde: empiriskt exempel Feministiskt initiativ från 2005 är ytterligare en diskursanalys som genomförts på Fi. Författarna har en svag hypotes om att Fi samt deras politik utmanar redan etablerade diskurser eftersom partiet grundar sig på feminism och en organisatorisk grund, något som avviker från redan existerande diskurser. Studiens resultat bekräftar författarnas hypotes om att Fi utgör en motdiskurs mot redan etablerade diskurser. Fi vill med sin politik föra in en dimension av kön, något som går emot befintliga diskurser som inte har detta särintresse utan mer har ett allmänt intresse av införa en könsneutral politik som bygger på samarbete. Denna form av motdiskurs som Fi företräder har i media rapporteras som mestadels negativ. Dessutom framställs Fi som att extrema och inte särskilt demokratiska. Författarna menar även att Fi utgör ett hot mot den rådande diskursen där den heterosexuella mannen anses ha politiskt företräde (Aarnivaara & Johansson 2005: 30-32). Maud Eduards som tidigare nämnts har i sin bok Feminism som partipolitik även studerat Fi:s politik. I sin bok har Eduards studerat Fi:s kommunpolitik i Simrishamn mellan mandatperiod 2010-2014. Fi var det första feministiska partiet i svensk historia som tagit plats i kommunpolitiken (Eduards 2016: 8). Eduards redogör i sin bok att under denna mandatperiod i Simrishamn har Fi drivit politiska frågor som bland annat rätten till heltid för alla Simrishamnsbor, införandet av en jämställdhetsplan som alla kommunala arbetsgivare skall följa och behovet av en jämställdhetsstrateteg (Eduards 2016: 25-28, 57). Som det första feministiska partiet i svensk kommunpolitik lyckades Fi att splittra den tidigare oppositionen i Simrishamn. Den tidigare oppositionen som bestod av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister splittrades när Fi valde att rösta för att Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) inte skulle skulle beviljas ansvarsfrihet med Moderaterna (Eduards 2016: 53-54). Maud menar på att situationen efter denna oppositionella splittring ledde till att den maktpolitiska kartan ritades om (Eduards 2016: 54). 9
4. Metod och material 4.1 En kvalitativ beskrivande studie Denna studie är av en kvalitativ ansats snarare än kvantitativ. En kvalitativ textanalys som kommer att tillämpas i denna studie skall genom noggrann läsning av en text presentera det mest väsentliga innehållet, både i sin helhet, del och den särskilda kontexten som texten har producerats i. När en text ska studeras finns det särskilda passager i texten som är viktigare än andra. Tillämpningen av en kvalitativ metod bidrar till intensiv läsning vilket gör det lättare att synliggöra dessa passager (Esaiasson m.fl 2012: 210). Kvalitativa textanalyser kan enligt Esaiasson m.fl. (2012) användas på frågeställningar som antingen syftar till att systematisera och kritiskt granska en text. Den systematiserade delen, vilket Esaiasson m.fl. (2012) betecknar som det andra redskapet för att studera en text består av tre delar även den - att ordna texten logiskt, klargöra en tankestruktur och att klassificera. Denna uppsats kommer att tillämpa en klassificering. När en klassificering utförs av en text placeras innehållet under olika rubriker likt den att ordna logiskt. Särskiljande är däremot att klassificering använder sig av konstruerade idealtyper eller klassindelningar (Esaiasson m.fl. 2012: 211-212). Klassificeringen tillämpas i metoden för att kunna besvara den valda frågeställningen. Metoden kommer som tidigare nämnts i denna uppsats vara en kvalitativ textanalys i form av idéanalys. I denna idéanalys kommer idealtyper att tillämpas vilket är utmärkande för en klassificering (Hjerm & Lindgren 2012: 21). 4.2 En beskrivande teorikonsumerande studie I denna studie tillämpas en beskrivande studie. Ett kännetecken för beskrivande studier är att de valda frågeställningarna tenderar att ge svar på frågor som - när, hur, vem, var och vilka. Förklarande studier tenderar att ge svar på frågor som är av typen - varför? I denna studie är syftet att undersöka vilken/vilka inriktningar av feminism som förekommer hos Fi, därför blir den snarare beskrivande. Enligt Bergström och Boréus (2016) kännetecknas en studie vara beskrivande om den tillämpas genom en idéanalys som syftar till att undersöka ideologisk förekomst hos specifika grupper eller aktörer, vilket denna studie även skall göra när Fi:s politik skall undersökas (Bergström & Boréus 2016: 146). Studien är även teorikonsumerande. Esaiasson m.fl. (2012) betonar att teorikonsumerande studier endast kan tillämpas på förklarande studier. I denna studie kan en teorikonsumerande studie dock motiveras eftersom det i studien är fallet som står i centrum dvs Fi:s gemensamma politik. Innehållet skall sedan på en redan existerande teorier. Studien är därmed beskrivande med influenser av en teorikonsumerande studie. 10
4.3 Idé- och ideologianalys En idé- och ideologianalys ses vara lämplig då den kartlägger tankekonstruktioner (idéer) som utmynnar i ett idésystem/ideologi (Bergström & Boreús 2016: 140). Med hjälp av en idé- och ideologianalys analyseras idéer och ideologier hos bland annat aktörer (Bergström & Boréus 2016: 146). När en idé-och ideologianalys tillämpas för att undersöka idéer och ideologiers förekomst studeras bland annat partiprogram (Bergström & Boréus, 2016: 24). I denna uppsats är blir den analyserade aktören Fi och materialet till utförandet är deras partiprogram. En idé- och ideologianalys är därför mycket passande att tillämpa i denna studie. Idé- och ideologianalys kan tillämpas på olika sätt, därav finns det flera olika inriktningar hos denna typ av analys (Bergström & Boréus 2016: 145) Det finns funktionella idéanalyser, kritisk ideologianalys/ideologikritik(bergström & Boréus 2016: 147-148). De tre resterande inriktningarna tillämpas enbart på beskrivande studier och kallas innehållslig idéanalys. Den beskrivande innehållsliga idéanalysen som tillämpas i denna studie är den som syftar till att undersöka ideologin hos en specifik aktör eller grupp (Bergström & Boréus 2016: 146-148). 4.4 Idealtyper och dimensioner När en idéanalys skall genomföras finns det två olika analysverktyg att tillgå i sin analys - dimensioner eller idealtyper (Bergström & Boréus 2016: 149). Vid användandet av dimensioner placeras i en idéanalys ett påstående i en dimension. Dimensionerna syftar till att urskilja olika existerande påståenden eller skilda preciseringar av ett och samma påstående. Idealtyper som är det andra analysverktyget används när syftet är att binda samman de mest relevanta egenskaperna hos olika påståendena. Idealtyper kan generellt ses vara en typ av tankekonstruktion eller extremfall av ideologier och idéer (Beckman 2007: 25, 28). Det analysverktyg som valts att tillgås i denna studie är idealtyper. Studien skall undersöka vilken/vilka feministiska inriktningar som finns hos Fi. Av intresset i denna studie är snarare att finna drag av dessa extremfall av valda feministiska inriktningar snarare än att urskilja tänkbara olika påståenden. En möjlig anledning till varför dimensioner ibland väljs framför idealtyper är att dimensionerna är mer fria i sin tillämpning. Dimensionerna anses vara mer av allmän karaktär (Bergström & Boréus 2012: 156) I denna studie kommer denna fördel inte nyttjas då intresset ligger som tidigare nämnts enbart i att framföra det mest relevanta hos ideologierna i form av extremfall för att sedan kunna användas dessa som ett raster på Fi:s partiprogram från 2015. Idealtyper som tillämpas i denna studie kan liknas vid en form av raster som placeras över den valda texten som skall studeras. Vid idealtyper konstrueras olika idealtypiska föreställningar utifrån olika ideologier. Föreställningarna kan till exempel vara världsuppfattning eller syn på 11
samhället. Under dessa rubriker placeras sedan de idealtypiska föreställningar för varje enskild ideologi. Genom idealtyper skapas en typologi som kan bidra till information om respektive ideologi som skall studeras. Med hjälp av idealtyper kan innehållet i en text klassificeras (Bergström & Boréus 2012: 150-151). Tillämpningen av dimensioner kan användas för att studera ideologier men kan även tillämpas inom till exempel kommunikationsstudier (Bergström & Boréus 2016: 157). 4.5 Material och urval När materialet för den givna studien skall samlas menar Esaiasson m.fl. (2012) att materialinsamlingen sker genom en avvägning, antingen mellan en snäv eller en bred datainsamling. Vilken av dessa två typer av materialinsamling som är att föredra finns det ingen enad åsikt om (Esaiasson m.fl. 2012: 220). I denna uppsats har däremot ett snävt material valts snarare än ett brett. Det valda materialet för att genomföra undersökningen i denna uppsats är Fi:s partiprogram från år 2015. Att studera partiets partiprogram är relevant eftersom att det i detta dokument med mycket stor sannolikhet framkommer idéer som sedan bör kunna kopplas till ideologi som är ett slags idésystem. I partiprogram framställs partiets visioner om hur samhället bör vara dvs normativa föreställningar som även är ett kännetecken för ideologi. Anledningen till varför enbart Fi:s partiprogram har valts och datainsamlingen är snäv är främst för att partiprogrammet är ett omfattande dokument som tar tid att undersöka på djupet, vilket en kvalitativ studie syftar till som nämnts ovan. Fi:s partiprogram från 2015 består totalt av 131 sidor (Feministiskt initiativ 2015). Det finns även en tydlig tidsbegränsning vad gäller denna uppsats. Inte heller har någon av den tidigare forskningen genomfört en analys på Fi:s partiprogram från 2015, vilket kan bli denna studies styrka. Att studera Fi:s partiprogram i sin helhet bör kunna säga något om Fi:s ideologi eftersom det är partiets grundpelare. Därför har just partiprogrammet från 2015 valts. En nackdel med att använda snävt material före brett är att betydelsefullt material kan bortfalla (Esaiasson m.fl. 2012: 220). Det valda materialet och den snäva insamlingen skulle därmed kunna kritiseras eftersom att ideologi även kan studeras via exempelvis politiska uttalanden, debatter och tal m.m. Detta är något som givetvis kommer att finnas i baktanken när resultatet av denna studie kommer att presenteras. 4.6 Reliabilitet och validitet Pålitligheten hos en studie kan härledas till begreppet reliabilitet. Ur en mer allmän definition definieras reliabilitet som samstämmigheten mellan olika typer av datainsamling rörande samma 12
fenomen vilken är baserad på samma typ av undersökning (Grønmo 2004: 222). Reliabiliteten kan indelas i två olika huvudgrupper, dessa är stabilitet och ekvivalens. Den stabila reliabiliteten syftar på den ovannämnda samstämmigheten mellan data och dem identiska undersökningsmetoderna av samma fenomen, fast vid olika tidpunkter. Den andra huvudtypen av reliabilitet som kallas ekvivalent reliabilitet söker till skillnad från stabilitet en samstämmighet mellan inbördes oberoende insamling av data vid en och samma tidpunkt. Oberoende insamling syftar till exempelvis på att insamlingen kan ske av olika personer. Den ekvivalenta reliabiliteten kan sägas vara hög om samstämmigheten mellan datainsamling och undersökningsmetod av samma fenomen blir densamma även om olika personer utför den vid samma tillfälle (Grønmo 2004: 222-223). I denna studie kan den ekvivalenta reliabiliteten riskeras bli något svag då det är svårt att undgå det faktum att personer faktiskt kan tolka en text på olika sätt. Även om samma idealtypiska föreställningar konstrueras hos ideologierna kan tolkningen av vad som skall falla under dessa föreställningar variera, detta blir alltså en fråga om tolkning. Detta är enligt Bergström och Boréus (2012) även en nackdel med idéanalys som instrument (Bergström & Boréus, 2012: 170). Detta är något som kommer tas i beaktande när resultatet av analysen framställs i slutet av denna uppsats. Validitetsbegreppet betonar vikten av att en studie faktiskt mäter det som den avser att mäta. Validiteten är alltså hög om den valda mätmetoden genererar att svara på det som studien verkligen vill studera (Bergström & Boréus 2012: 41). Validiteten i denna studie kan ses som relativ hög då den skall studera Fi:s partiprogram som är partiets grundpelare. Dessutom är de valda teoretiska idealtyperna av feminism relevanta för att studera Fi, eftersom dem själva uttalar sig vara ett parti med feminism som ideologi. Denna operationella nivån i studien är därmed god dvs överensstämmelsen mellan den teoretiska definitionen (idealtyperna - ideologierna) och den operationella indikationerna (analysschemat). För att validiteten skall förbli hög är det även viktigt att idealtyperna och deras idealtypiska föreställningar utformas i den mån så att dem relaterar väl till feminism. En korrekt och väl anpassad utformning av idealtyperna är av stor vikt för att i uppsatsens slutskede kunna uttala sig om Fi:s ideologiska ståndpunkt. 13
5. Teori 5.1 Teoretiska avgränsningar Inom feministisk ideologi finns flera typer av feminism, fler än dem ovannämnda (Heywood, 2012: 246). I denna uppsats faller det sig naturligt att det därmed måste finnas en avgränsning vad gäller hur många olika ideologiska inriktningar av feminism som skall studeras. Denna avgränsning är nödvändig dels eftersom att tidsperioden för studiens genomförande är begränsad men även för att en så utförlig kvalitativ textanalys som möjligt skall kunna genomföras då den kräver noggrann läsning. Valet av socialistisk feminism och radikalfeminism kan motiveras genom resultatet från tidigare forskning, i synnerhet Wizelius studie från 2007. När Wizelius (2007) genomförde sin studie var slutsatsen att förekomsten av socialistisk feminism och radikalfeminism var mer påtaglig hos Fi än övriga inriktningar. Socialistiska feminism, radikalfeminism och liberalfeminism tillhör dessutom de tre mest klassiska inriktningarna av feminism. Alla dessa tre inriktningar samt deras typiska föreställningar som nämns nedan var ett resultat av andra vågen och tredje vågens feminism (Humm 1992: 53). Queerfeminism och svart feminism har valts som de två övriga. Dessa är intressanta att studera eftersom dessa två tillför nya perspektiv. 5.2 Liberalfeminism Den liberala feminismen är inspirerad av liberalismens idéer (Heywood 2012: 237). En grundtanke hos liberalismen är att varje människa besitter ett förnuft, något som skiljer människan från djuren. Liberalismen menar därmed att varje individ skall inneha lika värde och ha samma grundläggande fri- och rättigheter i den politiska bemärkelsen. Den liberalfeministiska inriktningen fokuserar i synnerhet på att alla kvinnor skall inkluderas och inte exkluderas från dessa politiska demokratiska rättigheter då dem likväl männen betraktas som rationella varelser eftersom dem är människor. Genom historien har kvinnor gång på gång uteslutits från dessa olika rättigheter. Tollin och Törnqvist (2005) berättar att den feministiska författaren och filosofen Mary Wollstonecraft likt den liberala feminismen håller med om att det är förnuftet som utgör människans existens och att kvinnan även omfattas av detta förnuft. Kvinnan kan inte bli en fullkomlig individ om hon inte likt männen får ta del av rättigheter och kunskap som gör livet fullständigt. Kvinnor skall ha möjlighet till att uppfylla sina egna mål, inte behandlas som ett medel för andras människor mål (Tollin & Törnqvist 2005: 26). Eftersom liberalfeminismen fokuserar på politiska och sociala rättigheter hamnar därmed fokuset på den offentliga sfären. Kvinnor skall bland annat ha rätt till samma utbildning och rösträtt som män har (Gemzöe 2005: 31-32). Kvinnor skall dessutom enligt den moderna liberalfeminismen ha tillgång till samma yrkesmöjligheter som män samt lika lön. Dessa är av 14
centrala betydelse för den moderna liberalfeminismen (Gemzöe 2005: 38). Individfokus så kallad individualism kännetecknar liberalfeminismen från till exempel socialistisk feminism (Heywood 2012: 238). Liberalfeminister påstår att män och kvinnor är lika. Att det finns kroppsliga skillnader mellan man och kvinna är inte något liberalfeminister nekar. Deras gemensamma uppfattning vilar på tanken om att det finns en gemensam mänsklig natur där kön inte existerar. Det är denna grundtanke om att män och kvinnor är lika i sin natur som bidrar till tanken om förnuftet och att alla är fria individer har rätt till samma medborgerliga rättigheter. Att män i sin natur till exempel skulle klassas som aggressiva är ett påstående som liberalfeminister förnekar. Istället menar dem på att dessa är egenskaper som varje individ kan utveckla. Liberalfeminister har ett humanistiskt synsätt, dem menar att frigörelsen från vad som klassas som manligt respektive kvinnligt inte bara enbart är ett upplösningstillstånd för kvinnorna, detta rör även männen. Könsrollernas tvångströja skall upplösas för alla individer oavsett man eller kvinna (Gemzöe 2005: 38-39). Liberalfeminister menar på att denna underordning av kvinnor är ett resultat på kvinnans tidigare exkludering från den offentliga sfären rent historiskt. Till skillnad från andra feministiska inriktningar bortser den liberala från tanken om att anledningen till kvinnans förtryck skall vara ett patriarkat (Wahl 1987: 2-3). Radikalfeminister till skillnad från liberala feminister menar även på att underordningen är rotad i ett system/struktur som kräver förändring. Liberala feminister håller inte med om detta och menar att lösningen istället är genomförandet av gradvisa reformer (Giddens 2007: 380-381). 5.3 Socialistisk feminism Den socialistiska feminismen fick sitt stora genomslag i mitten av 1900-talet och tillhör därmed den första vågen av feminism. Socialistiskt feminism har sitt ursprung i marxismen och dess idéer (Gemzöe 2005: 30). Den socialistiska feminismen betonar att det kvinnliga förtrycket och relationen mellan kön är djupt rotad i en social och ekonomisk struktur. Patriarkatet som kan definieras som ett politiskt maktförhållande där kvinnor osynliggörs och blir underordnade männen (Gemzöe 2005:46-47) kan enligt socialistiska feminister enbart studeras i beaktande av sociala och ekonomiska faktorer (Heywood 2012: 240). Att skilja mellan den socialistiska feminismen från den marxistiska feminismen är inte alldeles enkelt eftersom att dessa anses gränsa till varandra. Framför allt ser denna inriktning av feminism patriarkatet och kapitalismen som de två komponenter som tillsammans utgör den största bidragande faktorn till att kvinnor förtrycks. Tillsammans frodar kapitalismen och patriarkatet ett system byggt på en arbetsfördelning som separerar man från kvinna. Lönearbetet är en central del hos kapitalismen, samtidigt är det där som kvinnan dels förtrycks då lönen skiljer sig åt beroende på om en är man eller kvinna. 15
Samtidigt misslyckas kapitalismen att inkludera det arbete som kvinnor utför i hemmet. Kvinnan hamnar alltså utanför den kapitalistiska ekonomin. Med kapitalism stärks även patriarkatet i hemmet (Rosser 2007: 227). De flesta socialistiska feminister delar tanken om att kvinnans roll som ansvarig för hushållet och familjen frodas tack vare de kapitalistiska krafterna (Heywood 2012: 241). Socialistiskt feminism till skillnad från marxistisk feminism tenderar att även fokusera på andra förtryckande faktorer än bara klass även som det avgörande förtrycket. Den socialistiska inriktningen menar att det finns mer utöver klass som bidrar till att kvinnor förtrycks, till exempel kön och andra avgörande identiteter som ras, etnicitet och sexuell läggning (Tong 2016: 93). Socialistiskt feminism har som målsättning att störta den sociala ordningen som präglas av det kapitalistiska patriarkatet och som i sin tur förtrycker kvinnor (Jaggar 1983: 329-330). Detta mål skall uppfyllas genom att socialistiska organisationer och olika typer av kvinnorörelser bildas. Det slutgiltiga målet skall bidra till att jämlik mellan könen råder och att gränsen mellan kvinnligt och manligt suddas ut, något som är socialt irrelevant för socialistiskt feminism (Jaggar 1983: 329-330). Denna inriktning av feminism ser människor som könlösa eftersom det är omöjligt att egentligen skilja en kvinna från en man, kvinnan ses vara relativt lik mannen. Det som definierar kvinnan är snarare beroende av den sociala omgivningen samt de sociala relationer som omger henne (Jaggar 1983: 130). För att den socialistiska feminismens fiende - kapitalismen och patriarkatet skall kunna upplösas måste kön och klass avskaffas. Klass och kön hindrar kvinnor från att vara jämlik med mannen (Jaggar 1983: 318). 5.4 Radikalfeminism Den radikala feminismen blev framträdande på 1960-talet i USA, Europa och Australien genom radikala kvinnorörelser. Den radikala feminismen rymmer skilda uppfattningar samtidigt som den delar gemensamma ståndpunkter (Gemzöe 2014: 45). Till skillnad från tidigare inriktningar uppmärksammar radikalfeminismen i synnerhet vikten av att spåra patriarkatet till den privata sfären. Påståendet om att det förtryckande patriarkatet kan spåras till det offentliga och det ekonomiska är inte en felbedömning men det krävdes ytterligare en analys. Klass och ras är enligt radikalfeminismen sekundärt, istället är det sexuella förtrycket den främsta förklaringen till varför kvinnor inte är jämlika med män (Heywood 2012: 242). Det sexuella förtrycket yttrar sig genom kvinnomisshandel, kvinnoförakt och att män kontrollerar kvinnor i familjen. Det sexualla förtrycket förekommer även utanför familjen (Gemzöe 2014: 45). Personliga erfarenheter av detta förtryck är för radikalfeminismens en central utgångspunkt. Inom radikalfeminismen 16
myntades begreppet det personliga är politiskt som skulle uppmärksamma faktumet att förtrycket framför allt bör spåras till vardagslivet (Gemzöe 2014: 46). Två olika uppfattningar hos radikalfeminismen råder angående könet. Den första uppfattningen förklarar patriarkatet till den biologiska skillnaden som finns mellan könen, förhållandet mellan könen är inte politiskt utan präglas snarare av ett naturligt tillstånd. Patriarkatet har byggts på denna biologiska skillnad där mäns könsorgan ses vara utformad för att kunna användas som ett vapen mot kvinnan bland annat genom våldtäkt eller hot om våldtäkt. Andra radikalfeminister framhävde att förtrycket kunde relateras till biologin på ett annorlunda sätt. Dessa menade att män i sitt naturliga tillstånd tenderar att vara mer aggressiva än kvinnor som följd av det aktiva manliga hormonet testosteron i deras hjärnor (Gemzöe 2014: 50). Den biologiska skillnaden är inte enbart negativ. Kvinnor besitter till exempel egenskapen till fertilitet och moderskap. Kvinnor skall tillsammans uppmuntra dessa egenskaper i ett slags systerskap (Heywood 2012: 243). Gemzöe (2014) menar att kvinnorörelser såsom Grupp 8, Lesbisk front, Fredrika- Bremer förbundet m.fl. har aktivt kämpat mot kvinnans sexuella förtryck (Gemzöe 2014: 54). Att kvinnor skall samlas och dela med sig av sina erfarenheter till övriga kvinnor är dessutom även en central del i kampen för förändring. Dessa samtal mellan kvinnor brukar nämnas som medvetandehöjande samtal (Tollin & Törnqvist 2005: 60). Eftersom det enbart är kvinnor som bär på dessa erfarenheter och män är den avgörande faktorn för förtryck faller det sig naturligt att kvinnor är mer lämpade till att skapa en förändring/kamp. Det är lättare för kvinnor att identifiera sig med varandra och tillsammans göra skillnad. För att stoppa det manliga förtryck av kvinnorna skall kvinnorna separeras från männen. En form av separatism kan därför uppfattas som nödvändig (Laskar 1996: 73). Radikalfeminismen påstår att det som måste förändras är de djupt rotade samhällsstrukturerna. Lagförändringar av till exempel våldtäkt som liberalfeminister ser som avgörande anser radikalfeministerna enbart vara en slags chimär som egentligen inte går till botten med det riktiga förtrycket - mäns dominans och sexuella förtryck av kvinnor (Tollin & Törnqvist 2005: 60). Pornografi ses av många radikalfeminister som ytterligare en form av sexuellt förtryck mot kvinnan. Gemzöe (2014) berättar att feministen Andrea Dworkin bland annat uttalat sig om pornografi. Hon menar att konsumtion av pornografi bidrar till föreställningen om att kvinnan skall vara underordnad mannen och bli dominerad. Genom att konsumera pornografi blir även männen avtrubbade inför våld mot kvinnor (Gemzöe 2012: 97). 17
5.5 Queerfeminism Inriktningen Queerfeminism benämns vara ett samlingsbegrepp för ett antal olika teoretiska perspektiv som i synnerhet berör sexualitet och kön. Dessa olika teoretiska perspektiv har däremot ett gemensamt syfte att synliggöra och analysera normer som anses vara problematiska då dessa har en form av exkluderande effekt (Johansson 2009: 266). Begreppet queer har en mängd olika definitioner och kan därför ses som relativt svårdefinierat. Ambjörnsson (2008) menar att detta begrepp ofta härleds till tanken om ett slags normbrott, i synnerhet som rör sexualiteten (Ambjörnsson 2008: 9). Tiina Rosenberg, en av grundarna för Feministiskt initiativ (2002) menar att queerteori i huvudsak fokuserar på den heteronormativa könsidentitet som skapar spänningar mellan heterosexualitet och homosexualitet. Förtrycket kan spåras till den heterokulturella normen som dominerat samhället, så kallat heteronormativitet (Rosenberg 2002: 63) Heteronormativitet är ett begrepp vilket refererar till tanken om att befintliga institutioner, lagar, relationer och strukturer vidmakthåller den heterosexuella läggningen som något universellt och naturligt. Vidare menar Rosenberg att sexualitet är något som antingen är historiskt, geografiskt eller socialt konstruerade av vår omgivning, det finns därför ingen ursprunglig sexualitet i människans natur (Ambjörnsson 2006: 51 52). Queerfeministisk teori fick sitt stora genomslag på 1990-talet och ses vara influerad av postmodernism (Gemzöe 2014: 99). Likt vissa andra feministiska inriktningar anknyter queerteorin till en social konstruktion av könet, däremot går dem ett steg längre i sin analys till skillnad från övriga. När andra feministiska inriktningar talar om sociala konstruktioner hänvisar dem till specifika historiska eller sociala sammanhang som skapat dessa, dessa konstruktioner anses även vara stabila. Queerfeminismen påstår att dessa sammanhang i motsats är föränderliga (Gemzöe 2014: 138). Detta går även hand i hand med postmodernism och queerteorins tanke om diskurs och dekonstruktion. Det postmoderna synsättet kritiserar den västerländska synen på att det går att nå en objektiv sanning om världen. Dem utmanar denna denna tanke eftersom denna bild av världen enbart speglar en särskild grupps syn på världen vid ett specifikt tillfället. Att likt den socialistiska feminismen utforma en teori som beskriver världen är därför inte möjlig menar postmodernister (Gemzöe 2014: 132). Queerfeminism fokuserar på människan och könet som något flyktigt och föränderligt. Ett särskilt kännetecken för postmodernism är även att dem förkastar en universell syn på könet. Likt liberalfeminismen besitter varje människa ett förnuft som blir grunden för individens identitet. Varje identitet är en egen slags subjektivitet som i sin tur är konstruerad som nämnts ovan. Konstruktionen kan påverkas av faktorer såsom språk, historia och kultur (Gemzöe 2014: 138) Judith Butler, en amerikansk professor menar att kön är något människan tilldelas när vi föds som ett resultat av samhällets konstruerade uppfattning om kön dvs man eller kvinna (Sveriges Radio 2011). 18
Begreppet intersektionalitet är ett viktigt begrepp för bland annat queerteorin. Begreppet beskriver en analys som utgår från att det råder en samverkan mellan olika maktasymmetrier som till exempel sexuell preferens, genus, ålder, profession, klass och nationalitet. En analys av denna grad innebär inte att dessa olika kategorier exkluderar varandra. Snarare är dessa kategorier oupplösligt förbundna med varandra, dem ses tillsammans samverka. Denna intersektionalitet har blivit särskilt framträdande inom forskning som berör genus och etnicitet, något som leder oss vidare till den svarta feminismen (Lykke 2003: 48). 5.6 Postkolonial feminism med fokus på svart feminism Den postkoloniala feminismen växte fram som kritik mot den homogena västerländska feminismen och fokuserar istället på kvinnors utsatthet och problem i tredje världen. Den postkoloniala feminismen menar på att kvinnornas liv i koloniserade länder skiljer sig märkbart från västerländska och att dessa är ytterst nödvändiga att uppmärksamma. If lives, experiences, and circumstances of women of postcolonial settings are divergent, they should be judged, evaluated, and treated, and treated as such hence postcolonial feminism consolidated (Kumar Mishra 2013: 129). På denna grund motsätter sig den postkoloniala feminismen synen på en universell gemenskap inom feminismen. Betoningen inom postkolonial feminism handlar snarare om att undersöka skärningspunkterna av kolonialism/nykolonialism med bland annat klass, ras, genus, nation och sexualitet påverkar kvinnors livsvillkor (Kumar Mishra 2013: 129). Teoretiker som ansluter sig till svart feminism som denna uppsats utgår från menar likt den postkoloniala att vit västerländsk feminism måste konfrontera den underförstådda förekomsten av rasism och föreställningar om ras (Lewis & Mills 2003: 4-5). Den tredje vågens feminism och då även svart feminism menade på att det krävdes en ytterligare problematisering av hur kvinnoförtrycket yttrade sig. Den svarta feminismen fokuserar på det förtryck som sker till följd av etnisk bakgrund (Heywood 2012: 247). Det intersektionella perspektivet precis som inom queer framträder tydligt när den svarta feminismen framför sin kritik där dem betonar vikten av att även inkludera andra maktordningar. Som tidigare nämnts upplever kvinnor med etnisk bakgrund till skillnad från vita en annan form av förtryck (Humm 1992: 122). Feminister inom svart feminism menar på att det existerande patriarkatet förtrycker kvinnors etnicitet likväl som sexualitet och klass (CR Collective 1982: 213). Den svarta feminismens grundtanke om rasism och sexism som förtryckande faktorer kan härledas långt tillbaka i tiden. Historiskt sett har denna kamp grundats genom Afroamerikanska kvinnors kamp för jämlikhet, bland annat genom kampanjer rörande antislaveri. I USA blev kvinnor med etnisk bakgrund den första grupp att ta tillvara på denna kamp (Simien 2006: 2). Känslan av tillhörighet och en medveten lojalitet till gruppen är en central del 19
för svart feminism och grundas i synnerhet på det vardagliga bemötandet av förtryck rörande klass, kön och etnicitet. Svart feminism lik radikalfeminism grundar sig på erfarenheter för att kunna lokalisera förtrycket (Simien 2006: 11). Kön och etnicitet menar svarta feminister är två konstruktioner som måste bekämpas tillsammans eftersom dem är som tidigare nämnt förbundna till varandra (Simien 2006: 37). 6. Konstruktion av idealtyperna i ett analysschema Nedan har idealtyperna konstruerats i ett analysschema. Varje idealtyp presenteras med hjälp av rubriker. Allmänt fokus presenterar vad det är som är särskilt utmärkande för varje idealtyp. Varje idealtyps syn på kön beskrivs under nästa rubrik. Problem och lösning presenterar idealtypernas uppfattning om vad det är som förtrycker kvinnor och hur detta bör åtgärdas. Den sista rubriken som har titeln vems kamp beskriver varje idealtyps syn på vilka kvinnor problemsituationen särskilt berör (givet kvinnor). 20
7. Analysschema Liberal Socialistisk Radikal Queer Postkolonial Allmänt Fokus Fokus på offentliga sfären (politiska rättigheter). Förnuft, utbildning, arbetsvillkor, lagstiftning Lika stort fokus på den privata sfären som den offentliga. (arbetsmarknad och hemmet). Kapital, arbete, lön & klass Fokus på privata sfären (hemmet). Sex, våld, erfarenheter, patriarkatet, förbud mot pornografi Fokus på skilda identiteter och heteronormativit et, normkritik, homosexualitet, bisexuell, lesbisk, transexualitet, intersektionalitet Fokus på skillnader hos kvinnor. Erfarenhet, intersektionalitet, etnicitet och patriarkatet Syn på kön Belyser inte kvinna och man som olika utan uppmärksam mar snarare en gemensam mänsklighet trots fysiska skillnader Man och kvinna är lika i sin natur. Könet tillskrivs av den sociala omgivningen Två skilda uppfattningar. 1: Biologin skiljer kvinnan från mannen & det ligger i mannens natur att förtrycka kvinna 2: Kön är socialt konstruerat av det existerande patriarkatet/det är omgivningen som tillskriver oss våra roller Könet är socialt konstruerat men är ses även som föränderligt och subjektivt. Ifrågasätter även uppdelningen av kön/genus Kön och etnicitet är båda ett resultat av sociala konstruktioner Problem Bristande politisk formell lagstiftning som inkluderar kvinnor Kapitalismen och patriarkatet förtrycker kvinnan ömsesidigt Patriarkatet förtrycker kvinnors sexualitet Exkluderande norm (heteronormativi tet) som osynliggör specifika gruppers rättigheter Kritiserar ett universellt systerskap. Framhäver även flera samverkande maktordningar såsom etnicitet och kön Lösning Lagstiftning vad gäller politiska rättigheter för kvinnor Avskaffa klass & kön Omvandla samhällsstruktu rer i en kvinnlig kamp utan män Upplösa den heteronormativa identitetet som upplevs som allomfattande Ett intersektionalistisk t tänkande och erkännandet av svarta kvinnors förtryck som något unikt och särskiljande från vita kvinnors förtryck 21
Vems kamp? Individen Kollektivitet Systerskap Grupper som icke identifierar sig med heteronormativit et 7. Analys och resultat I denna sektion av uppsatsen presenteras den genomförda analysen av Fi:s partiprogram från 2015. Partiprogrammet har analyserats genom beaktandet av vad som kännetecknar idealtyperna som helhet och resultat kommer därmed även att redogöras utifrån varje idealtyp. Innan analysen presenteras sammanfattas kortfattat nedan vad som kännetecknar varje idealtyp. Den liberala feminismen anser sammanfattningsvis att inkluderingen av kvinnor i den offentliga sfären är mest väsentlig, detta gäller bland annat politiska rättigheter, villkor på arbetsmarknaden och utbildning. Problemet är en bristande lagstiftning som exkluderar kvinnorna. För att nå en kvinnlig inkludering krävs det ny eller reviderad lagstiftning. Att fokusera på individuell inkludering är en central del för den liberala feminismen. Könet präglas av en gemensam mänsklighet. Den socialistiska feminismen fokuserar till skillnad från den liberala både på den offentliga respektive den privata sfären. Patriarkatet och kapitalismen är beroende av varandra och upprätthåller förtrycket av kvinnor. För att upplösa förtrycker krävs det att klass och föreställningar om kön upplöses. Könet anses vara en social konstruktion. Fokus ligger snarare på kollektiva förändringar än individuella. Icke-vita kvinnor Radikalfeminism framhäver vikten av att problematisera kvinnors underordning i den privata sfären. Bland annat fokuserar den radikala feminismen på att belysa mäns våld mot kvinnor i hemmet. En viktig utgångspunkt är kvinnornas egen erfarenhet av underordningen, den är central för att förstå hur förtrycket tar sig an. Eftersom det är kvinnor som bär på erfarenheterna är det även dem som tillsammans kan nå förändring, detta tar sig form i ett slags systerskap. Pornografi ställer sig radikaler starkt kritiska till, främst eftersom att pornografi förmedlar och stärker sexuell objektifiering av kvinnor samt hur kvinnor skall vara. Könet är antingen ett resultat av de biologiska skillnaderna där mannen ses vara aggressiv i naturen. Den andra uppfattningen är att könet är en social konstruktion likt den socialistiska feminismen. Det rådande patriarkatet är enligt radikala feminister det som underminerar kvinnors sexualitet. Queerfeminism ifrågasätter heteronormativitet och för därmed en normkritisk teori. Queer vill uppmärksamma identiteter som till följd av den heteronormativa föreställningen har en exkluderande effekt i samhället. Identiteterna kan till exempel antas vara transexuella, bisexuella, lesibska eller homosexuella. Dessa grupper av människor får till följd av den heteronormativa normen sina rättigheter förbisedda eller diskriminerade. Queerfeminister vill upplösa denna norm som ses vara av allomfattande uppfattning. Könet är socialt konstruerat men ses även vara 22