K v a l i t e t...» det mjuka

E NGAGERAT E n t i d n i n g o m v å r d o c h b e h a n d l i n g K v a l i t e t...» det mjuka familjeperspektiv tro hopp etik samarbete engagemang ledarskap» det fasta utredning ADAD utvärdering resultatmätning uppföljning evidens kundtillfredställelse» i samspel hos Gryning m a j 2 0 0 8 3 www.gryning.se

I Engagerat maj 2008 2-3 Ledare 4 MST utifrån ett kundperspektiv 5 Evidens, vårdflätor och resultatmätning 6-7 Utvärdering av MSMT 8-9 Tre intervjuer Utvärdering av insatser inom Gryning 10 Kundtillfredsställelseenkäten en komponent i Grynings kvalitetsarbete 11 MST-seminarium, - FoU i Väst 12-13 Tro och hopp i evidensens tidevarv 14 ADAD-intervjuer på Vilgot 15 Notiser En samlad bild av Grynings kvalitet Detta nummer av Engagerat handlar om kvalitet. Lockar detta dig att läsa vidare? Kanske hör du till dem som i åratal arbetat med olika kvalitetssystem och suckar lätt när frågan kommer på tal? Kvalitetsarbete kan uppfattas som en pålaga, något vi gör för att det krävs av oss. Tankarna går ofta till mätningar av olika slag. Men om man ser kvalitetsarbete i ett bredare perspektiv, som ett målinriktat arbete på många olika nivåer, ser vi att kvalitetsarbetet innehåller alla viktiga beståndsdelar för att skapa en bra verksamhet. Till nytta för kunder och klienter! Det är det vi vill beskriva i detta nummer. Grynings varumärke förknippas med kvalitet! Gryning har låtit SweMa Svenska Marknadsundersökningar AB göra en marknadsundersökning. Läsare av Metro fick svara på frågan om de kände till Grynings logga. 16,3 % av läsarna kände igen loggan (s. k spontan igenkänning) och av dessa kunde 11,3 % placera oss i rätt bransch. Det tyckte vi var bra. Vi är ju inte ett företag som vänder oss med Omdöme i marknadsundersökning en produkt till allmänheten. Men det som var ännu bättre var det omdöme som Gryning fick! 41,5% angav att Gryning står för kvalitet. 14,9% angav omdömet god service och 10,6% angav att vårt erbjudande är prisvärt. Vår kontaktperson på SveMa uttryckte spontant att Gryning lyckats att etablera ett tydligt och positivt laddat varumärke! Mer om Gryning Vård AB får du på vår hemsida www.gryning.se. Där finns mer att läsa om vårt uppdrag och våra verksamheter. Blir du intresserad av att arbeta inom Gryning finns det även en rubrik med Lediga tjänster. * Avbildade personer i berättande artiklar har inget samband med de verkliga personerna i artikeln. ENGAGERAT ges ut av Gryning Vård AB Box 5154 (Gårdavägen 2), 402 26 Göteborg tel: 031-703 39 50 fax: 031-703 73 49 internet: www.gryning.se e-post: förnamn.efternamn@gryning.se Redaktör: Annika Strid, 031-703 73 48 Ansvarig utgivare: Marianne Forslund, 031-703 73 40 Redaktionskommitté: Alf Bengtsson, Jan Bennet, Inge Olofsson Produktion: Progressive Marketing AB, www.promarketing.se Fotografi er: Om ej annat anges är fotografi er tagna av personer inom Gryning eller redaktionen Tidningen trycks på Profi Matt 150/170g MILJÖMÄRKT Trycksak 341 537 2

Goda omdömen i länsstyrelsens fördjupade tillsyn Regeringen har gett landets länsstyrelser i uppdrag att under 2006-2008 genomföra en fördjupad tillsyn av alla HVB-hem för barn och ungdomar. Tjänstemännen har skaffat sig en bred bild av hemmen genom besök under två dagar då man samtalat med enhetens ledning, med personal och med barn och ungdomar. Dessutom har barnens anhöriga och socialsekreterare fått delge sina synpunkter. Bedömningskriterierna har varit desamma i hela landet. Det finns sex övergripande områden; personalens utbildning, verksamhetens kvalitet, barnens delaktighet, säkerhet, hälsa samt hur väl verksamheten möter barnens känslomässiga och sociala behov. Det är första gången en sådan grundlig tillsyn genomförs vid landets HVB-hem och det faktum att samma systematiserade bedömningskriterier används i hela landet gör att slutsatserna blir trovärdiga. Jag vaknade en morgon till nyheter i Ekot om att det rådde stora brister vid landets HVB-hem. Den lägesrapport som presenterades från tillsynen visade att av 156 besökta hem hade 144 behov av att förbättra sig inom ett eller flera områden. Det var med stor oro jag samma dag läste jag rapporten i dess helhet. Det framkom då dessbättre att merparten av bristerna inte bedömdes vara av allvarlig karaktär. Men nästan alla hem fick alltså kritik på någon punkt. Hur ser bilden då ut i Gryning? Vi har 21 HVB-hem för barn och ungdomar och hittills har vi fått in tillsynsrapporter beträffande 20 av dem. Vi har systematiskt gått igenom alla dessa och kan konstatera att antalet anmärkningar är mycket, mycket få. För 19 våra 20 granskade hem är slutomdömet att de uppfyller bedömningskriterierna! I ett fall har vi ombetts att inkomma med en skriftlig redogörelse eftersom enheten hade behov av att förbättra sig inom några bedömningsområden. Vi har uppriktigt sagt svårt att förstå hur Grynings tillsynsresultat kan vara så positiva jämfört med den bild som framkommer i landet som helhet. Rent matematiskt går det inte riktigt ihop. Men vi är naturligtvis mycket glada över länsstyrelsens positiva omdömen. Vad är det då som gör skillnaden? Hur kommer det sig att vi lyckats så väl? När vi försöker klämma länsstyrelsens korrekta tjänstemän på vad som gör skillnaden nämner de två saker: Dels att vi har mycket välutbildad personal. Dels att bolaget har en gemensam överbyggnad som stöttar verksamheterna med kvalitetssystem, rutiner, policys av olika slag. Min bestämda uppfattning är att vägen till god kvalitet alltid innebär hårt arbete. Det finns inga genvägar, t ex att införa en ny metod eller göra en omorganisation. Det räcker inte heller med ett kvalitetssystem. Det är så mycket som skall fungera; personalgruppens kompetens, en bra chef och att man upprätthåller ett respektfullt förhållningssätt till både klienter, anhöriga och socialtjänst. Ibland har vi diskuterat om vi lägger ner för mycket tid på kvalitetsarbetet. Är det inte bättre att lägga kraften på klientarbetet? Det finns givetvis fog för att ifrågasätta våra rutiner annars tar sekundärprocesserna lätt överhanden. Barn, ungdomar och föräldrar värdesätter människor som engagerar sig och är har tid, inte de som sitter vid en dator. Men vi ser också att våra mätningar ger vägledning kring vad som fungerar bra och mindre bra. De är en oerhörd styrka i utvecklingsarbetet. När vi varje halvår anordnar en träff för nyanställda i Gryning brukar jag fråga varför de valde Gryning som arbetsgivare. Ofta får jag svaret att Grynings står för kvalitet och utveckling. Det goda ryktet har gjort att Gryning blir en attraktiv arbetsgivare! Det blir en positiv spiral. De ansträngningar vi lägger på kvalitetsarbetet sparar arbete när vi lyckas rekrytera och behålla kompetent personal. I en bransch som ofta utsätts för kritik behöver alla medarbetare den uppmuntran man får genom att veta att man gör ett bra arbete. Resultaten från kvalitetssystemet, marknadsundersökningen och tillsynsrapporterna gör att vi med rätta kan känna oss stolta! Jag hoppas att ni som läser detta unnar oss att slå oss litet för bröstet! Marianne Forslund marianne.forslund@gryning.se Vi önskar er alla en trevlig sommar! 3

MST utifrån ett familjeperspektiv Jag har fått möjligheten att träffa en familj som snart har genomgått MST -behandling i Grynings regi. Jag träffar mamma Birgitta i familjens hem och vi sitter ner vid köksbordet över en kopp kaffe. Birgitta och hennes son har deltagit i MST behandling sedan december 2007. Birgitta berättar att problemen började när sonen var i 12-årsåldern. Kalle sökte sig alltmer till äldre kamrater och han var ute sent på kvällar och helger. Skolan fungerade inte alls utan Kalle skolkade mycket. Till en början förstod jag inte att det fanns alkohol med i bilden, säger Birgitta, men en kväll ringde polisen hem, då var han så berusad att de kört honom till sjukhus. Jag försökte prata med Kalle, jag tjatade, skällde och förbjöd men inget hjälpte, säger Birgitta. Oftast fick jag till svar det är mitt liv och jag kan mitt liv. Birgitta berättar att när socialtjänsten så småningom kopplades in var hon så slutkörd att hon bad om hjälp med en jourhemsplacering av Kalle. Kalle kom till en jourfamilj men det fungerade inte där heller, utan han rymde därifrån. Socialtjänsten föreslog då att familjen skulle satsa på MST behandling och den kom igång i december 2007. Jag kände mig mycket dubbel till att Kalle skulle komma hem igen. Egentligen ville jag inte ta hem honom, jag sa ofta till mig själv och min omgivning jag kommer aldrig att orka. Men samtidigt ville jag ha honom hemma, säger Birgitta. Vad har varit det viktigaste för dig i MST behandlingen undrar jag? Framför allt har jag peppats i att jag är en bra mamma, en mamma som duger och som kan göra bra saker, säger Birgitta. Jag har fått hjälp att hantera svårigheter som uppstår och MST har hjälpt mig att hitta andra sätt att agera på i de konflikter som uppstår mellan mig och Kalle. Jag och Kalle hade kört fast i tjat och bråk som inte ledde någonstans. Kalle lyssnade inte på mig längre, han gjorde som han ville och han hade tagit över helt. Nu peppades jag i att stå på mig och inte gå in i diskussioner, utan så här är det var det som gällde, säger Birgitta. Hade du förväntat dig att du skulle få lägga ner så mycket arbete undrar jag? Jag förstod nog redan från början att det var jag som skulle göra jobbet, ingen annan kan ju ta över föräldraansvaret, säger Birgitta. Det första delmålet vi hade var att förbättra Kalles skolsituation och det andra att få Kalle att sluta dricka, säger Birgitta. Skolan fungerar mycket bättre idag, inte perfekt kanske men det har skett en stor förändring. Kalle är ibland hopplös på att komma iväg i tid på morgonen, men nu sätter jag inte igång och tjatar, men jag finns där och påminner honom om tiden. Ibland kan jag vara färdig att smälla av när jag ser hur han drar ut på allt och tiden bara går, men istället för att börja tjata och skälla går jag ut och andas. Jag vet nu att tjat i ett sådant läge inte fungerar. Nu har jag mycket kontakt med skolan. De hör av sig när något inte fungerar och jag har nu bett skolan att höra av sig även när det fungerar. Drickandet har minskat jättemycket, säger Birgitta. Kalle och jag kan idag ha goa stunder tillsammans och han kan säga att han gillar mig, det är en jätteskillnad från i höstas då han alltid sa att han inte tyckte om mig. Hur känns det nu när ni snart är klara med behandlingen undrar jag? Jag känner en oro inför att det snart är slut, jag är också rädd för att Kalle ska tro att det är fritt fram igen. Men jag är starkare och vet att jag är en bra mamma. Jag kommer att sakna MST. Det har varit viktigt att ha en utomstående att prata med, säger Birgitta. Annika Strid Annika.strid@gryning.se 4

Evidens, vårdflätor och resultatmätning Efter mer än sex år av diskussioner om evidensbasering av det sociala arbetet och krav på att den köpta vården skall ha ett bra resultat, har jag alltmer börjat undra om detta kan bli verklighet fullt ut. Gör vi inte om våra gamla misstag när vi försöker beskriva en komplex verklighet på detta sätt? Är vi betjänta av den polarisering som finns mellan kvalitativt inriktade forskare inom det sociala fältet och evidensföreträdarna? Här kommer ett försök att problematisera frågan utifrån den praktik vi känner inom Gryning Vård AB. Diskussionen inom socialtjänstsektorn handlar framförallt om nödvändigheten att mäta insatsernas resultat. Många hävdar att vi bara skall göra insatser som vi genom forskning vet fungerar. I upphandlingar kräver kommunerna resultatmätningar. Det diskuteras ett nationellt kvalitetsregister för individ- och familjeomsorgen efter sjukvårdsmodell. Hela denna diskussion bygger på antagandet att det går att mäta och uttala sig om resultatet av alla enskilda insatser och att dessa hänger ihop och avlöser varandra i en vårdkedja. Inom Gryning har vi alltmer lämnat vårdkedjebegreppet och börjat prata om vårdflätan som ett bättre begrepp för att beskriva den resa våra klienter gör i socialtjänsten. Många insatser i dag varar kort tid, de lappar över och går in i varandra. Bilden av flätan där man kan fläta in och fläta ur trådar över tid stämmer bra, och den begränsas inte som i vårdkedjan, av den svagaste länken. När vi för ihop vårdflätetanken med kraven på att det skall gå att mäta effekter av våra insatser bli diskussionen mer komplicerad. Många av socialtjänstens klienter är föremål för ett stort antal insatser över tid. Klienter kan till exempel under kort tid ha kontaktperson, kontakt med kommunens familjebehandlare, behandlingskontakt på BUP eller i psykiatrin, ha varit på institution och kommit hem till kommunens öppenvård. Detta innebär att om familjebehandlaren efter två år skall mäta resultatet av sina insatser så blir det inte lätt att skilja ut om det var deras insatser, BUPs insatser eller tiden på institutionen som gjorde skillnad. På samma sätt går det inte att uttala sig om vad tiden på institutionen betydde utan att ta hänsyn till vad som har gjorts tidigare och vad som gjordes eller inte gjordes efteråt. Vad är då min poäng? Skall vi strunta i att mäta? Nej, absolut inte! Men det vore på sin plats med en fördjupad diskussion, som tar hänsyn till hur svårt det är att få precisa användbara svar. Vi borde, utöver resultatmätning, inrikta oss på att ta fram metoder för att följa klienter genom vårdflätan. Vi behöver fånga deras upplevelse av de olika insatserna. Hur skall vi annars få veta om insatserna drar åt samma håll eller kanske tar ut varandra. Parallellt med att följa klienterna bör vi ta fram enkla nyckeltal, kanske utifrån BBIC:s livsom-råden, som vi kan använda när varje insats har avslutats för att se hur klientens liv har påverkats. När det kommer till institutionsvård, som i Gryning för det mesta varar mellan några veckor och sex månader, skulle ett nytt spännande fokus vara om forskningen intresserade sig för vad tiden på institutionen har för funktion i vårdflätan både för klienten och socialtjänsten. Att placera en klient på institution har ofta fler syften än att det skall ge ett bra behandlingsresultat. Det kan handla om stöd, skydd, utredning, kontroll med mera, detta lyfts alltför sällan fram när institutionsvården bedöms. Jämförelser 2004-2007 Inge Olofsson inge.olofsson@gryning.se 2004 2005 2006 2007 Kortare placering än sex månader 75% 73% 67% 78% Kortare plac än sex månader exkl familjehemsplacerade 79% 80% 71% 80% Ensamplacerade 48% 44,5% 40% 38% Tillsammans med syskon 16% 10% 8,5% 6% Familjeplacering 30% 31,5% 25 % 19% Pojkar/män 560 605 684 715 Flickor/kvinnor 609 712 831 948 Placerade barn/familjeenheter 633 672 677 613 Placerade ungdomsenheter 297 309 318 346 Placerade missbruksenheter 74 84 87 77 Placerade familjehem 81 101 103 153 Akuta placeringar 428 458 422 451 Utredningsplaceringar 255 244 291 438 Behandlingsplaceringar 396 551 580 606 Motivationsplaceringar 66 64 45 30 Planerade utskrivningar 85% 87% 86% 85% Öppenvård/annat 6% 14 % 25% 37% 5

Utvärdering av MSMT FoU i Väst fick under hösten 2005 i uppdrag av medlemskommunerna och Gryning Vård att göra en utvärdering av MSMT (Multisystemisk miljöterapi) som sedan januari 2005 tillämpats på två av Grynings institutioner, Hagen och Bergiusgården. Utvärderingen har genomförts av Susanne Liljeholm Hansson och vetenskaplig handledare har varit Torbjörn Forkby. Jag träffade Susanne för att få veta lite mer om utvärderingen. Susanne är socionom och har under lång tid arbetat som socialsekreterare med inriktning mot ungdomar. Med tiden blev jag alltmer intresserad av forskning och det ledde till att jag sökte en så kallad kombinationstjänst på Institutionen för Socialt Arbete. Tjänsten delade jag med en forskare på institutionen, berättar Susanne. Under hösten 2005 fick jag sedan erbjudande från FoU i Väst att göra en utvärdering av MSMT som skulle pågå under ett och ett halvt års tid med början 2006. Susanne berättar att utvärderingen beskriver MSMT ur tre olika aspekter, - vad har metoden inneburit för arbetet inne på institutionen, - hur har samspel mellan institution och socialtjänst sett ut och - hur har behandlingen påverkat livssituationen för de placerade ungdomarna och deras föräldrar. Jag har tittat på MSMT utifrån de krav som den evidensbaserade forskningen ställer på verksamma behandlingsmetoder och har kunnat konstatera att metoden ligger helt i linje med den dessa krav, säger Susanne. Hon berättar att utvärderingen huvudsakligen bygger på muntliga intervjuer. Hon har träffat ledning och personal från institutionerna, ansvariga socialsekreterare samt telefonintervjuat några föräldrar och barn som genomgått behandlingen. Från början hade jag ambitionen att genomföra intervjuer med alla föräldrar och barn men jag fick acceptera att det av tidsskäl blev omöjligt. De föräldrar jag pratade med var oerhört engagerade och ville verkligen berätta om sina upplevelser. Det var svårare att få ungdomarna att berätta, de var väldigt kortfattade i sina svar. Vi hade nog behövt sitta ner tillsammans och prata. Susanne menar att när man tittar på hur metoden förändrat livssituationen för barn och föräldrar stämmer föräldrarnas och socialsekreterarnas bilder väl överens. Jag gjorde därför bedömningen att socialsekreterarna i de flesta fall hade en så god bild av ungdomen och familjen att jag har kunnat använda mig av deras beskrivningar när jag tittat på resultaten. Hos de allra flesta barn och familjer som genomgått behandlingen kan man se att de inom flera områden har fått en förbättrad livssituation, säger Susanne. Vad är det som har varit mest verksamt i metoden undrar jag? Jag tror att det är strukturen som MSMT står för, alla inblandade vet vad som gäller och man kan därför mobilisera snabbt när det behövs. Belöningssystemet är också verksamt och något som ungdomarna snappar snabbt. Från början var det flera föräldrar och även socialsekreterarna som reagerade på belöningssystemet. Ska man belönas för vanligt hyfs, så självklara saker som att gå upp ur sängen på morgonen? säger Susanne. Man måste se belöningssystemet i sitt sammanhang menar Susanne, det här handlar inte om ungdomar som är överkompenserade, de har ofta varit svarta fåret, nu kan de få känna sig dugliga och kompetenta. Miljöarbetet är en viktig del i MSMT. Kan man inte erbjuda en god behandlingsmiljö spelar metoden ingen roll, säger Susanne. I starten när jag träffade personalen var de flesta enbart helt fokuserade på MST-delen i metoden, vid senare besök visade det sig, att nu när man kände sig mer förtrogen med modellen började man också prata miljöterapi och hur man kan integrera dessa metoder. Personalen menade att man nu tog in miljöterapin på ett annat sätt. Och man kopplade de miljöterapeutiska målen till de övergripande målen som formulerats utifrån MSMT. Susanne berättar att en behandlingsassistent uttryckte att han från början trodde 6

att ungdomarna i MSMT behandlingen endast uppnådde en ytanpassning som inte skulle bestå över tid. Efter att ha arbetat ett tag med metoden sa han; vad gör det om de till en början är ytanpassade om det leder till att skolgång och sociala kontakter fungerar bättre. Det ger ju ungdomen en helt annan möjlighet i livet. Susanne berättar att hon också genomfört intervjuer med personal från båda institutionerna där de bl.a. fick beskriva de ungdomar som placerats på institutionen sedan övergången till MSMT samt vad de såg som de viktigaste beståndsdelarna i behandlingen. Andra frågor handlade om uppföljning, kompetens, arbetsledning, handledning mm. Hur var det för personalen på institutionerna att helt ändra behandlingsmetod undrar jag? Susanne konstaterar att övergången till MSMT behandling gick snabbt och man bytte både metod och målgrupp. Det innebar att personalen blev avklädd sina gamla metoder och i början fanns det förväntningar om att det nya skulle lösa alla problem. Det första året med MSMT blev tufft, framför allt för en av institutionerna. Det fanns mycket osäkerhet och otrygghet i personalgruppen som i sin tur... notiser... Heldag om Robusta samarbetskulturer Den 23 april anordnade Gryning en heldag för alla anställda i bolaget. Våra 400 anställda hade samlats för att höra Thomas Jordan från institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet berätta om projektet Robusta Samarbetskulturer. Gryning har varit ett av fem pilotföretag i projektet och förutom en genomgång av teorier kring konflikter fick vi reda på resultaten, vilket vi naturligtvis var nyfikna på. Alla anställda i de fem pilotföretagen har fått besvara frågor om vad som brukar orsaka konflikter, hur man löser dessa, vart man brukar vända sig osv. Konfliktpotentialen, alltså vilka frågor som brukar skapa konflikter, såg olika ut i de fem pilotföretagen. I Gryning innebär arbetet att man ledde till otrygghet i ungdomsgruppen. Men genom en rad åtgärder lyckades man vända denna negativa trend säger Susanne. Några avgörande faktorer för vändningen var enligt Susanne att personalsituationen stabiliserades, att sammanhållningen och tilliten stärktes både i personalgruppen och mellan chefer och medarbetare samt att processhandledning återinfördes som en arena för diskussion och reflektion för personalen kring deras upplevelser av det egna arbetet. Dessutom skrevs en del av de ungdomar ut som man bedömde hade mest negativ inverkan på övriga i elevgruppen. Vid mitt besök i höstas framförallt på den verksamhet som haft det jobbigast kunde jag se en enorm skillnad från förra besöket, där hade man verkligen lyckats vända utvecklingen till det positiva. Något man kan lära sig när man står inför ett genomgripande förändringsarbete är, att planera för att det kan gå åt pipsvängen så att man bygger in skyddsstrukturer för att möta ett sådant scenario. Belöning är en viktig faktor även för behandlare, det är viktigt att belöna med kunskap.alla vill bli duktiga i sin behandlarroll, avslutar Susanne. kommer i kontakt med människor med komplexa behov och att det inte finns färdiga mallar för hur arbetet skall utföras, utan att varje ärende kräver kreativitet och samverkan. Detta ger teoretiskt en hög konfliktpotential för Gryning. Resultatet av enkäterna visade dock på en låg förekomst av konflikter i bolaget som helhet. God grundkunskap hos personalen, erfarenhet hos ledningen och ett intresse för att förstå frågor om konflikter, parallellprocesser mm undanröjer konflikter. Det är också viktigt att tidigt ta tag i konflikter och att ta hjälp utifrån. Grynings personalavdelning arbetar aktivt med sådana frågor. Vi har nu tagit fram en handlingsplan för konflikthantering där värderingar kring konflikter, signalsystem och ansvarsfrågor är tydliggjorda. Thomas Jordan kommer att använda vår handlingsplan som ett exempel för andra företag. FOU i Väst Rapport 2:2008. Rapporten kommer att finnas tillgänglig på adressen www.grkom.se/fouivast Annika Strid annika.strid@gryning.se Han har märkt ett mycket stort intresse för sin forskning från många organisationer och företag. För Grynings del har projektet varit lärorikt, intressant och faktiskt också mycket roligt! 7

Utvärdering av insatser Jag är mycket nöjd med det förslag som tagits fram Citatet kommer från utvecklingschef Inge Olofsson, men skulle lika gärna ha kommit från vem som helst i den projektgrupp som det senaste året lyckats arbeta fram ett förslag till uppföljning som kan användas av samtliga enheter inom bolaget. Inge erkänner gärna att han periodvis har sett detta som en omöjlig uppgift, eftersom verksamheterna skiljer sig mycket åt. Nu är han istället påtagligt stolt över förslaget. Lisbeth har koll på var ungdomar finns - Det gäller att förbereda allting redan vid utskrivningen. Lisbeth Höglund bläddrar i sin bok med anteckningar om kommande intervjuer. Naturligtvis går det säkert att göra ett fint dataprogram kring detta också, säger hon. Men till dess fungerar den här boken utmärkt. 8 Graciela Capolino och Mari Kristofferson är glada över att ha varit med att skapa ett gemensamt förslag till uppföljning för hela Gryning Lika stolta är Graciela Capolino, biträdande enhetschef på Lillgården, och Mari Kristoffersson på Grynings familjeteam som varit med om att ta fram den uppföljningsmodell som nu diskuteras på samtliga enheter. När jag träffar de båda på Lillgården är stämningen uppsluppen, de har mycket att vara nöjda över. Gryning har sedan 2002 arbetat med ett kvalitetssystem där vissa delar har varit lätta att ta fram. Det gäller exempelvis ADAD- och DOK-intervjuer med klienter, verksamhetsstatistik och klagomålshantering. Det som saknats har framförallt varit en uppföljning av arbetet med barn och barnfamiljer. - Allt gav sig nästan av sig själv när vi kom på att vi skulle använda BBIC:s livsområden som grund, säger Graciela. Genom att låta alla som varit inskrivna skatta hur deras situation förändrats sedan innan de började behandlingen, får vi ett material som både säger mycket om var och ens situation och som relativt lätt går att databehandla. - Dessutom, tillägger Mari, går det att använda på alla typer av behandling som Gryning har. Vi kan till och med använda det parallellt med redan utvecklade modeller som ADAD och DOK. Både Graciela och Mari säger att mycket möda har lagts ner på att göra arbetsbördan för personalen rimlig och systemet hanterbart. Det handlar om att göra skattningar vid två tillfällen, vid utskrivning och tolv månader senare. Eftersom allt bygger på att ett 0-läge råder vid inskrivningstillfället behövs ingen skattning då. På min fråga om det inte blir svårt att få tag på alla ett år efter utskrivningen svarar Mari att det alltid är det stora problemet med olika typer av uppföljning. Blanketterna innehåller därför en särskild ruta med få-tag-på-uppgifter. - Det gäller att redan vid utskrivningen förbereda både oss själva och klienten på att vi kommer att ta kontakt om ett år, säger hon. Tanken är att alltihop skall prövas av några enheter under hösten för att sedan användas fullt ut på barn och familjeenheterna i januari 2009.

inom Gryning Vård AB Sparregårdens Jag ville aldrig tillbaka igen Att hitta någon ett år efter utskrivning är inte lätt. För både socialtjänsten och Grynings institutioner stupar ofta uppföljningen på att det är svårt att hitta redan utskrivna ungdomar. Lisbeth Höglund är behandlingssekreterare på Sparregården med ansvar för att de ADAD-intervjuer som gjorts verkligen följs upp efter ett år. - Även om jag trivdes ibland, så var det väldigt skönt när jag äntligen fick vara för mig själv. Lina hade i det läget ingen tanke på att komma tillbaka till sin institution igen. Än mindre svara på frågor om hur hon mådde. - Det har egentligen ingen betydelse hur anteckningarna förs, det viktigaste är att de finns någonstans, säger hon. Och att ungdomarna vet att de kommer att bli kontaktade tolv månader efter utskrivning. Många vill ju gärna hålla lite kontakt. Det svåra är de som avbrutit behandlingen i förtid eller på andra sätt flyttat från Sparregården i någon form av konflikt. Lisbeth Höglund lyckas få tag på de flesta ungdomar som varit på Sparregården Även om Lisbeth på olika sätt har kodat sina anteckningar för anonymitetens och sekretessens skull, förstår jag den ordning och reda som finns. Datum för utskrivning och uppföljning innebär att det är lätt att se vem som skall kontaktas just den här månaden. En ordning som gör att Sparregården har en mycket hög procent i sitt uppföljningsarbete. - Men, säger Lisbeth, mobiltelefonnummer byts ofta och e-postadresser är inte alltid lätta att hitta. Det viktigaste är nästan att förbereda alla på att intervjun kommer att ske. Då händer det till och med att de själva tar kontakt. På Sparregården används dessutom ADAD som en integrerad del i behandlingen. Ungdomarna blir vana vid att de olika intervjuerna ligger till grund för många samtal. Lisbeth tror att detta säkert innebär att de inte är särskilt rädda för ytterligare en intervju. En del ser till och med fram mot den. Uppföljningsintervjun kan i bästa fall bli ett verkligt fint återseende för både behandlare och ungdom Jag träffar Lina bara minuterna efter att hon svarat på ADAD:s uppföljningsfrågor. Jag har fått vänta en god stund. Intervjun, som skulle ta högst trettio minuter, tog nästan en och en halv timme. - Jag sa ju att det skulle ta tid, Linas ögon glittrar av skratt, jag har verkligen tagit chansen att berätta hur ni borde ha varit mot mig när jag bodde här. Nu när jag vet att ni måste anteckna vad jag säger. Sanningen är den att det inte är första gången Lina är tillbaka. Det tog visserligen över ett halvår innan hon tog kontakt första gången. Ett halvår när det viktigaste var att klara sig själv. Men, som hon själv säger ni ville ju att jag skulle kunna ändra mig och tänka annorlunda. Lina är klar över vad hon inte gillade. Bland annat var det ADAD. Hon tycker fortfarande att det var jobbiga frågor som hon inte var beredd på första gången. Hade det bara varit för en uppföljningsintervju hade hon inte kommit den här gången heller. Men hon håller med mig om att det är en chans att få komma tillbaka och träffa personalen igen. Och hon tror på mig när jag säger att det är lika kul för oss att få en anledning att träffa henne en gång till! Lina vill gärna säga att hon inte tror att så många ungdomar är beredda att komma tillbaka efter ett år, om kontakten varit helt bruten under hela den tiden. - Bertätta i alla fall när vi skrivs ut att någon kommer att ta kontakt, säger hon. Och se till att den som ringer arbetade när vi var inskrivna. Då blir det kul att komma tillbaka igen. Intervjuer av Jan Bennet jan.bennet@gryning.se 9

Kundtillfredsställelseenkäten en komponent i Grynings kvalitetsarbete. Grynings klienter skall få bästa tänkbara behandlingsinsatser och skall bemötas av kompetent personal med ett genomtänkt etiskt förhållningssätt. Kunderna skall vara nöjda med insatserna och ha möjligheter att komma med synpunkter och på så sätt påverka verksamhetens utveckling. Kvalitetsarbetet skall ge impulser och stimulans till ett ständigt förbättringsarbete inom hela bolaget. Gryning skall stå för högsta kvalitet inom de olika verksamhetsområdena. Gryning har valt en modell för kvalitetsmätning som bygger på att flera olika delar vägs samman. De olika delarna är kund-tillfredsställelseenkäten, årliga verksamhetsgenomgångar, ADAD och Dok som mäter klienternas upplevelse av vården, verksamhetsstatistik, efterfrågestatistik, klagomålsstatistik och ekonomiskt resultat. Jag träffade Peter Smedjegården, Enhetschef Lilla Torp, för att höra hur de arbetar med kundtillfredställelseenkäten och vad den betyder för deras kvalitetsarbete. Lilla Torp skickar ut enkäten till alla socialsekreterare som haft placeringar som varat tre dagar eller mer. Verksamheten är uppdelad i två olika grenar; en akutavdelning och en uppdragsavdelning, vidare finns en pedagogisk verksamhet och fyra platser om står till sociala jourens förfogande. På akutavdelningen är klienten som längst tre veckor. Efter placeringen, eller samma dag som placeringen avslutas, skickar Peter enkäten till socialtjänsten. Peter har ett databaserat system där han ser när enkäten skickats och när svar inkommet och om svar inte kommit, när det kan vara lämpligt att skicka påminnelse. Akutavdelningen hade 70 ärenden år 2007, enkätsvar inkom i 85% av ärendena och uppdrags- givarna var i regel nöjda eller mycket nöjda. I sällsynta fall förekommer divergerande syn på hur Lilla Torp skött ärendet och negativa omdömen framkommer i enkäten. Peter läser upp enkätsvaren vid arbetsplatsträffen var fjortonde dag. Resultaten diskuteras: Det är bäst om man utöver de siffermässiga omdömena även får skriftliga kommentarer. Det är lättare att förhålla sig till vad uppdragsgivaren konkret är nöjd eller missnöjd med, säger Peter. På uppdragsavdelningen kan klienten vara inskriven i tre månader. År 2007 gjordes cirka 22 placeringar på uppdragsavdelningen. Här svarar en av behandlingssekreterarna för att enkäten kommer iväg och fås in. Svarsfrekvensen för avdelningen var 2007 100%. Målet är detsamma för akutavdelningen, att få 100%-ig svarsfrekvens, men det kan nog bli svårt, inflikar Peter. På akutavdelningen finns även ett internt utvärderingsinstrument. Klienten får svara på enkätfrågor och den som är ansvarig för ärendet får också besvara enkätfrågor. Resultatet sammanställs och presenteras var fjortonde dag. En intressant sak som framkommit i klientsvaren är att vissa klienter inte vet varför de är på Lilla Torp, det vill säga de är inte medvetna om vilket uppdrag vi haft. Vi har efter detta varit väldigt tydliga mot socialtjänsten så att alla ungdomar som kommer till oss vet varför de är här, avslutar Peter. Alf Bengtsson alf.bengtsson@gryning.se 10

Utvärdering av MSMT Marianne Forslund, Inge Olofsson, Gryning Susanne Liljeholm Hansson, FoU Väst Lena Säljö, SDN Biskopsgården Den 29 april anordnade FoU i Väst ett seminarium med rubriken MSMT på ungdomsinstitutioner - och om att utvecklas. Dagen inleddes av Marianne Forslund och Inge Olofsson från Gryning som pratade om utveckling av institutionsvården. Lasse Eriksson från Hagen och Niklas Galigani från Bergiusgården tog sedan vid och beskrev vad MSMT innebär i vardagsarbetet på institutionerna. Susanne Liljeholm Hansson från FoU i Väst redovisade resultatet av sin utvärdering av MSMT. Avslutningsvis lämnade Lena Säljö sina reflektioner från socialtjänsten. Dagen var mycket givande med många engagerade deltagare som deltog i den avslutande diskussionen. Annika Strid annika.strid@gryning.se Lasse Eriksson, Hagen Robert Jensen, Hvasserstiftelsen Niklas Galligani, Bergiusgården... notiser... Nytt MST-avtal klart Gryning driver MST-teamet vid Vänern på uppdrag av fyra kommuner, nämligen Vänersborg, Lidköping, Orust och Mellerud. Kommunerna har varit mycket nöjda med MST-teamets arbete och resultat. Vi har nu träffat socialcheferna i de fyra kommunerna och är överens om att förlänga avtalet i ytterligare tre år, från mars 2009 till sista februari 2012. Vi är glada över avtalet som ger en stabilitet för teamets framtid. 11

Tro och hopp i evidensens tidevarv Ibland är man vankelmodig trots att man skulle vilja vara tydlig, klar och övertygande. Ett utmärkt sätt att få sin tvivlande sida förstärkt är att fundera över behandlingsforskningens status och resultat. Så skönt det hade varit att kunna med fasthet i rösten och klar blick kunna presentera de senaste rönen och rekommendera vilka metoder som fungerade och vilka andra som däremot skulle undvikas. Likaså att kunna hänvisa till nästa studie om man inte med säkerhet kunde uttala sig idag. Vänta till dess att kontrollgrupper har använts och resultatet blivit justerat för alla upptänkliga skevheter, skulle man säga. Foto: Tony Dahl Torbjörn Forkby Trösterikt för alla dem som på liknande sätt känner sig villrådiga är att man inte behöver känna sig ensam. När man ser till den alltjämt pågående kunskapsdebatten i socialt arbete och så kallad evidensbaserad praktik kan man inte annat än dra slutsatsen än att det verkligen finns olika positioner. Nyligen anklagade exempelvis Lars Oscarsson, professorn i socialt arbete vid Örebro universitet, IMS med Knut Sundell i spetsen för att stå för en perveterad variant av evidensbaserat arbete. Detta skulle innebära en överdriven tilltro till att vissa metoder är överlägsna andra, att socialt arbete ska kunna bedrivas efter riktlinjer från (statliga) myndigheter och en tydlig uppdelning mellan kunskapsproducenter och kunskapskonsumenter enligt vilken forskarna ska leverera kunskap som praktikerna sedan ska omsätta. Istället menade han att evidensbaserad praktik innebär en syn på kunskap som en praktiknära process som börjar i att man som praktiker formulerar och preciserar en fråga som man behöver söka ett svar på. Därefter söker man efter bästa möjliga kunskapsstöd för att matcha de lokala behoven. Man kan argumentera för och emot olika synsätt på kunskap och på vilka aktörer som ska bestämma över vad inom det sociala arbetet. Den process som Oscarsson anger, med hänvisning till Sacket förgrundsgestalten inom evidensbaserad praktik, kan uppfattas som allt för krävande och omfattande för att vara riktigt realistisk för de flesta verksamhetsområdena inom socialt arbete. Min uppfattning är att det är just i samspelet mellan angelägna frågeställningar från praktiken och sökandet efter i sammanhanget bästa kunskapsstödet som FoU-verksamheterna kan spela en viktig roll. Men varifrån kommer rubrikens tro och hopp och vad har det med evidens att göra? Faktiskt mer än man kan tro. Man kan göra en grov uppdelning även inom gruppen som menar att det är värdefullt och möjligt att undersöka resultat och metoder i socialt arbete. På ena sidan finner man dem som menar att man ska studera enskilda, tydligt avgränsade metoder och på den andra finner man dem som istället söker efter gemensamma drag som är viktiga i mänskligt förändringsarbete mer generellt. Den vanliga referensen för dem som söker gemensamma faktorer är Bruce Wampold som skrivit boken The Great Psychoteherapy Debate. I denna undersöks vilka skillnader som kan konstateras mellan olika metoder och skolor inom psykoterapi. Svaret han anger är både nedslående och positivt beroende på vilken utgångspunkt man har. För det första, visst kan behandling hjälpa till i svåra livssituationer. För det andra verkar de gemensamma faktorerna har större betydelse än enskilda metoder och för det tredje ställer ett gott behandlingsresultat stora krav på dem som faktiskt arbetar med behandlingsarbete. Även om man kan argumentera för att det finns så stora skillnader mellan psykoterapi och socialt arbete som gör att resultatet knappast låter sig översättas, menar jag att det finns all anledning att ta till sig och reflektera över vad forskningen om gemensamma faktorer kan säga om mänskliga förändringsprocesser. För att återknyta till rubriken. Ett viktigt resultat i common factors-forskningen är nämligen att den enskilde ska kunna känna hopp till att ett annat liv är möjligt. Vidare att hoppet är så realiserat att det faktiskt går att tro på det. Behandlaren har också stor betydelse för att ge tilltro och stärka en övertygelse om att det går att bryta ett negativt levnadsmönster. Det var frestande att lägga till även kärlek i rubriken. För visst är det väl så att stora förändringsprocesser gynnas och villkoras av 12

de sociala sammanhang personen lever i om det finns ett socialt stöd och support från omgivningen, eller om det är öde. Kanske är det dags att göra något mer offensivt av det vankelmod man kan känna inför möjligheten till klarhet och entydighet inom det sociala området. För å ena sidan finns det en hel del kunskap om vad som faktiskt är viktigt i ett behandlingsarbete. En avgörande del av denna kunskap utgår från att klienter, patienter eller vad de i sammanhanget kallas för, har samma slags behov som alla människor. Med denna tanke som bakgrund kan man tycka att det är till gränsen pinsamt att göra en stor affär av den allmänmänskliga kunskapen att man blir som man umgås, så som visas i studier om så kalllade smittoeffekter. Å andra sidan finns det också många myter om vad som gynnar en positiv utveckling som kan komma fram i olika talesätt. Bränt barn skyr elden, heter det ju. Men det är tvärtom inte alltid så, långt från alla brända barn flyr undan. En del söker sig tvärtom gång på gång tillbaka för att pröva gränser, övervinna rädsla och visa att de behärskar det skrämmande. Att offensivt hantera vankelmod kan faktiskt vara ganska spännande. Det handlar då om att våga pröva invanda tankemönster, försöka identifiera hur förändring går till och vad som verkar vara gynnande. Spännande även om vi för den skull inte kommer att nå entydighet eller fånga sanningen. Torbjörn Forkby forskare vid FoU i Väst/GR... notiser... Grekiske barnombudsmannen besöker Gryning Inom ramen för det grekiska statsbesöket i Sverige fick Gryning äran att ta emot den grekiske barnombudsmannen George Michos. På hans visitkort står det the greek ombudsman. Han leder the ministry of childrens rights så hans roll är något annorlunda än den svenske barnombudsmannens. George Michos besökte den 22 maj behandlingshemmet Delsjötorp där han träffade mig och institutionschefen Björn Sonander. Vi fick reda på att detta klockan elva samma dag och klockan tre kom han i länsstyrelsens limousin till Delsjötorp, där han stannade en knapp timme medan chauffören väntade utanför. George Michos fick information om Gryning som bolag, våra olika verksamheter och våra målgrupper. Han var mycket intresserad av metoderna i det inre arbetet på Delsjötorp, särskilt när det gäller flickor som utsatts för sexuella övergrepp. Han ställde också frågor om resultat, tillsyn och förändringar över tid i institutionsvården. Vi fick ett intryck av att George Michos blev intresserad av vår organisationsform: ett privat bolag som ägs av 50 kommuner och drivs utan vinstsyfte! Vi tyckte också att han var insatt och ställde initierade frågor. Dessutom var han rolig och lättsam, så vår lilla nervositet att missa några formaliteter släppte snabbt! Under statsbesöket, som leds av den grekiske presidenten, har delegationen träffat svenska kungaparet, stadsminister Reinfelt, besökt Volvo och träffat kommunfolk. Som vi förstod det valde George Michos bort delar i det ordinarie programmet för att besöka oss inom Gryning och vi känner oss mycket hedrade av att detta! Marianne Forslund 13

På Vilgot använder man ADAD- intervjuerna i utredningsarbetet Jörgen Ahr arbetar som biträdande enhetschef på akut- och utredningshemmet Vilgot utanför Skara. Han är huvudansvarig för ADAD-intervjuerna på enheten. Jörgen berättar att han har en hög ambition när det gäller att genomföra ADAD -intervjuer och i stort sett görs en intervju med varje barn som placeras på Vilgot. De flesta barn är ärliga i sina svar, är de oärliga gäller det ofta någon fråga som är speciellt känslig. Utgångspunkten för Jörgen är att barn vill berätta vad de varit med om och vad de tycker är jobbigt och svårt. Barnet får i instruktionen till intervjun veta, att det är viktigt att det svarar ärligt och att det hellre kan säga ifrån att det inte vill svara än att det hittar på ett svar. Intervjuerna ger oss tidigt i utredningen mycket värdefull information om barnet, eftersom många av våra barn har svårt att berätta om hur de mår, om sina känslor och upplevelser, så gör de enkla ja eller nej svaren i ADAD det möjligt för dem att beskriva sin situation och sina upplevelser, säger Jörgen. Han menar att under ADAD- intervjun ställs det frågor som kanske aldrig tidigare ställts till barnet, genom frågeställningarna får barnet förmedlat till sig att här kan man prata om allvarliga saker och man blir lyssnad på. Frågorna kan beröra ensamhet, övergrepp, självmordstankar, nedstämdhet, galna idéer i huvudet osv. Det brukar inte vara några problem att ställa och få svar på frågorna, säger Jörgen. Han har genomfört ca 130 intervjuer och hittills har alla kunnat fullföljas. Jörgen tror att en anledning kan vara att frågorna bara ställs rakt av. Ibland kan vissa frågor väcka munterhet och skratt, t.ex. hur många barn har du? Hur många har du mördat? I anvisningarna till ADAD- intervjuerna slås det fast att intervjun inte får användas som beslutsunderlag hos socialtjänsten. Det kan göra mig frustrerad att jag inte kan visa upp svaren för socialtjänsten, efter som svaren ofta tydligt visar på komplexiteten och allvaret i barnets situation, säger Jörgen. Men med svaren som utgångspunkt kan man dock ha utredningssamtal med ungdomarna och där få information som man sedan ändå kan använda i utredningarna. På så sätt kan socialtjänsten ändå få tillgång till mycket viktig information. Jörgen berättar att en vecka efter att ADAD intervjun genomförts, går intervjuaren igenom svaren med barnet. Om intervjuare och utredare inte är samma person sitter även utredaren med vid genomgången. Uppföljningen ger utredaren viktig information om hur barnet mår och om hur barnets historia har sett ut. Det är viktigt att utredaren finns med under genomgången av intervjun, så att barnet ser att utredaren vet vad barnet svarat, säger Jörgen. Intervjusvararen ger utredaren indikationer på vilka områden som behöver fördjupas och arbetas vidare med, med intervjusvaren som utgångspunkt kan utredaren sedan lägga upp sina utredande samtal med barnet. Det är lättare att komma vidare i det utredande samtalet när intervjun finns som utgångspunkt, säger Jörgen. ADAD har ibland kritiserats för att barnet utsätts för alltför svåra frågor innan det har skapats trovärdiga relationer mellan barn och behandlare. Jörgens åsikt är att det aldrig är ett övergrepp att ställa frågor till barn om vad de känner och varit med om, snarare är det ett övergrepp att låta bli. Det synsättet sitter hos oss vuxna inte hos barnet, säger Jörgen. Annika Strid annika.strid@gryning.se 14

...notiser... 100 deltagare på föreläsning om stress och neuropsykiatriska funktionshinder Öppet hus på Mira Asylboende Måndagen den 5 maj anordnade LSS-boendet Kinnegatan och Claesborgs skol- och behandlingshem en föreläsning på detta tema i Kyrkans hus i Skövde. Helene Tranquist från Pedagogiskt perspektiv föreläste kunnigt och insatt i detta ämne. De flesta av deltagarna kom från kommunerna runt om i Västra Götaland, några från Grynings närbelägna enheter. Öppet hus dagen på Mira var välbesökt av representanter från kommuner, länsstyrelsen överförmyndarverksamheten i Alingsås samt andra Gryning verksamheter. Helene som är lärare från början visade med stor tydlighet hur viktigt det är att ta hänsyn till stressande faktorer Helen Tranquist i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionshinder. De av konferensdeltagarna jag hann prata med var nöjda med föreläsningen och tyckte att de hade fått mycket med sig. Inge Olofsson inge.olofsson@gryning.se Mira som är ett boende för asylsökande ungdomar, startade i februari 2008. Verksamheten som ligger i Alingsås har 12 platser för pojkar i åldern 15-19 år. Mira har under sina första månader tagit emot 11 placeringar från anvisningskommunerna Alingsås, Lilla Edet och Herrljunga. De placerade ungdomarna går i skola i Alingsås där såväl grundskola som gymnasium har organiserat särskilda undervisningsgrupper. Skolgången utformas efter pojkarnas förutsättningar och behov. På fritiden sysselsätter sig ungdomarna med innebandy, fotboll, bordtennis, jogging, styrketräning mm. Flera deltar i Alingsås judoklubbs träning och Röda korset håller på att starta upp en stödverksamhet för att ytterligare ge innehåll i fritiden och möjlighet för de boende att träffa andra ungdomar. Skola och läxläsning kräver sin tid liksom förstås själva asylprocessen. Flera av ungdomarna träffar släktingar och vänner i t ex Göteborg och har kontakt med hemlandet via telefon och Internet. Samtliga placerade ungdomar har Gode män som formellt utses av överförmyndaren i vistelsekommunen, dvs. i Alingsås kommun. Kommunerna har dock överenskommit att den anvisade kommunen skall lämna förslag på God man som överförmyndaren i Alingsås sedan utser. Asylboendet har för närvarande en ledig plats men sannolikt kommer ytterligare platser bli tillgängliga under sommaren och hösten. Niels Elvhammar niels.elvhammar@gryning.se 15

Placeringsfunktionen Tel: 031-703 73 48 Barn- och familjebehandlingsenheter Birkahemmet Birkagatan 3, 416 56 Göteborg Tel: 031-25 64 10 Boda familjecentrum Solvarvsgatan 79, 507 40 Borås Tel: 033-41 28 42 Bryggan Tuppfjätsgatan 18, 421 36 Västra Frölunda Tel: 031-47 21 02 Familjecentrum Göteborg Londongatan 1, 418 77 Göteborg Tel: 0705-44 57 54 Hässlehem Solvarvsgatan 77, 507 40 Borås Tel: 033-41 28 40 Kristinedal 662 95 Fengerfors Tel: 0532-230 35 Familjecentrum Fyrbodal Sparregatan 7, 462 35 Vänersborg Tel: 0521-71 13 46 Solsidan Sturegatan 11, 532 32 Skara Tel: 0511-208 00 Trollbacken Olserödsgatan 67 442 42 Kungälv Tel: 0303-187 00 Ungdomsenheter Bergiusgården Box 29, 459 31 Ljungskile Tel: 0522-216 28 Claesborg Box 17, 541 21 Skövde Tel: 0500-48 78 50 Delsjötorp Töpelsgatan 12-14, 416 55 Göteborg Tel: 031-84 42 82 Eriksdals flickhem Eneborgsvägen 2, 541 78 Värsås Tel: 0500-42 03 90 Hagen Box 82, 429 22 Kullavik Tel: 031-93 19 95 Lilla Torp Iskällareliden 6, 416 55 Göteborg Tel: 031-707 31 75 Lillgården Lilla Danska vägen 11, 412 74 Göteborg Tel: 031-40 89 72 Ramnås Sveagatan 21, 504 39 Borås Tel: 033-12 79 60 Snäppan Forstenagatan 49, 461 43 Trollhättan Tel: 0520-197 35 Sparregården Slussvägen 1, 462 54 Vänersborg Tel: 0521-127 64 Tallbacken Box 221, 541 25 Skövde Tel: 0500-48 19 15 Vilgot Vinköl, Blombacka, 532 94 Skara Tel: 0511-37 55 43 Missbrukarvård Lärjeholm Lärjeholmsvägen 12, 415 25 Göteborg Tel: 031-48 04 60 Strandgården, Ljungskile Arödsvägen 1, 459 30 Ljungskile Tel: 0522-290 96/97 Boende enligt LSS Kinnegatan Kinnegatan 27, 531 32 Lidköping Tel: 0510-204 88 Familjehemsverksamheten Familjehem Göteborg Box 5154, 402 26 Göteborg Tel: 031-703 73 47 Familjehem Vänersborg Box 306, 462 23 Vänersborg Tel: 0521-27 56 06 Familjehem Skövde Villagatan 7, 541 50 Skövde Tel: 0500-38 18 46 Övriga verksamheter Familjecentrum Göteborg, öppenvård Kometgatan 17, 415 20 Göteborg Tel: 031-26 10 13 MST Hisingen Pipblåsargatan 5B, 412 67 Göteborg Tel: 031-83 17 28 MST vid Vänern Kungsladugårdsvägen 4, 462 54 Vänersborg Tel: 0521-169 40 Götateamet Östra sjukhuset PK Huset Unga vuxna avd 368, 416 85 Göteborg Tel: 031-19 83 80 Grynings familjeteam Fabriksgatan 4, 531 30 Lidköping Tel: 0510-232 12 Resursteamet i Göteborg Lillatorpsgatan 15, 416 55 Göteborg Tel: 031-83 26 60 Resursteamet i Alingsås Göteborgsvägen 9, 441 43 Alingsås Tel: 0322-197 20 Mira asylboende Sunnerövägen 3, 441 35 Alingsås Tel: 0708-47 25 59 Skyddsboendet Tel: 070-201 98 61, 070-244 33 33