Foto: Inge Lennmark Svenska Sportdykarförbundet En redovisning om vad som hänt under Svenska Sportdykarförbundets 50-åriga historia. Innehåll: De sju roll-ups vi använder under jubileumsåret 2-5 En sammanfattande historik 6-25 Historik i kronologisk ordning 26-27 Ordföranden åren 1958-2008 28 Trädykare 28 Förtjänstmärken i guld 28-29 Tävlingsresultat UV-rugby 29 Stor grabb 30 Statistik 31-32 Historiken är sammanställd av Lars-Erik Aili och Gunnar Järvholm. Inledning av Kent Forsén och Kjell Åshede. Bilder från Inge Lennmark, Kent Forsén, Magnus Lundgren, Ingvar Eliasson, Marie Moqvist, Andreas Johansson, Fredrik Morge, Johanna Strömgren, Mattias Morin, Mats Gunnarsson, Samantha Bonnevier, Gunnar Järvholm samt från SSDF:s hemsida. Korrektur Lena Holmbring och Johanna Strömgren.
Svenska Sportdykarförbundet bildades 1958. Internationellt anslutet till CMAS 1960. Första internationella tävlingen 1961. Anslutet till Riksidrottsförbundet (RF) 1966. Världsmästare i UV-rugby med sju guld. Idag mer än 200 dykklubbar runt om i landet. ortdykarfö p S n d et 50 år 2008 2 En organisation för säker och intressant sportdykning i Sverige. rbu Svenska www.ssdf.se Egen tidning sedan 1959. Utbildningsverksamhet. Klubbverksamhet. Dykerimedicinsk rådgivning. Olycksfallstatistik. www.ssdf.se
För dig som dyker utan apparat. Fridykningskurser för ung och gammal. Fridykningsläger. Rådgivning om utrustning. Ett steg mot sportdykning. En organisation för tävling i och på vatten. fridykning@ssdf.se Fensim - fensim@ssdf.se UV-rugby - uv-rugby@ssdf.se UV-foto - uv-foto@ssdf.se www.ssdf.se www.ssdf.se 3
Det självklara valet för den som vill utveckla sin dykning efter grundutbildning. UV-foto. Isdykning. Vrakdykning. Marinbiologi. Marinarkeologi. Nitroxdykning. Teknisk dykning. Dykledarutbildning. Instruktörsutbildning. sportdykning@ssdf.se www.ssdf.se 4 En organisation även för dig som har slutat dyka. Klubbverksamhet. Utställningar och mässor. Bassängträning. Ledarutbildning. Föreningsstöd. sportdykning@ssdf.se www.ssdf.se
Öppet för alla dykintresserade oavsett utbildningsorganisation. sportdykning@ssdf.se www.ssdf.se 5
Svenska Sportdykarförbundet En sammanfattande historik 1958-2008 6
Inledning Redan tidigt sommaren 1939 kom de två första apparaterna av typen Scphandre Le Prieur till Sverige. Avsändare var firman Epervier & Gillet i Paris och mottagare var Sveriges första dykarklubb; Göteborgs Amatördykarklubb. Bakgrunden var att två mogna herrar och kamrater sedan barnaåren, Jerker Lundell, folkskollärare, och Enar Liedholm, bokbindare, hade suttit och diskuterat ett av sina stora intressen; Sveriges historia och forntid. De hade då kommit in på ett förmodat vikingaslag i Göteborgs norra skärgård. Tänk om man kunde dyka ned till havsbotten och hämta ett bronssvärd från det slaget, satt de båda och önskedrömde. Samtalet kom mer och mer att övergå till att gälla bildandet av en klubb för amatördykare. Detta ledde i sin tur till att kontakter togs med bl.a. Sjöfartsmuseét i Göteborg och Naturhistoriska museet. Gensvaren var enbart positiva. Göteborgs Amatördykarklubb bildades så småningom den 22 oktober 1938, vid ett möte på Oskar Fredriksskolan. (Utdrag ur Dykäventyr för länge sedan av Kjell Åshede) Västkustens sportdykare var tidigt ute Det hela började egentligen 1942, mitt under brinnande krig. Det var då de två fransmännen, den världsberömde marinofficeren Jacques Yves Cousteau och ingenjören Emile Gagnan tillsammans lyckades konstruera vattenlungan (eller luftlungan) som i engelskan kom att kallas aqualung och som är ursprunget till den typ av luftapparat som sportdykare över hela världen använder idag. Apparaten bestod av tre stålcylindrar fyllda med luft vid 150 atmosfärers övertryck (ATÖ), som det hette på den tiden. Den spändes då som nu fast på ryggen och var försedd med en stor regulator som automatiskt gav dykaren luft så att denne kunde simma fritt i vattnet. Från regulatorn gick två stora luftslangar fram till ett bitmunstycke (som i början saknade backventiler). Efter ett stort antal dykningar med denna luftapparat kom drygt tio år senare (1955) den välkända filmen Den tysta världen och en bok med samma namn gavs ut. Detta kom att bli den tändande gnistan för en grupp unga göteborgare i Västkustens dykarklubb. Dennis Österlund, Ingvar Elfström och Kent Forsén 7
Här följer en kort version av en lång historia: Det var under en nattlig övning som en högtidlig överenskommelse träffades, mellan tre medlemmar i Västkustens dykarklubb; Curt Lindblad (organisatör av och författare till boken Expedition Röda havet ), Bengt Börjesson (känd professionell undervattensfilmare) och Dennis Österlund (dykare, fotograf och undervattensfilmare). Röda havet ansågs vara världens klaraste och fiskrikaste vatten och göteborgarnas starka längtan efter att få uppleva vad Cousteau och hans kamrater hade varit med om, ledde fram till beslutet att göra en expedition dit redan inom ett år. Riktigt hur man skulle ta sig till Röda havet eller vilken form expeditionen skulle ha visste man inte, bara att man skulle dit! Dykarklubben byggde om en gammal kutter som hittades på ett varv på Källö-Knippla i Göteborgs norra skärgård. Den 67 fot långa båten döptes till Red Sea och efter omfattande renovering och utrustning kunde man i mitten av januari 1956 ge sig iväg. Den äventyrliga expeditionen resulterade i en film som hade världspremiär på biografen Draken i Göteborg i november 1957 och Curt Lindblad skrev även en bok med titeln Expedition Röda havet. Båten Red Sea Varför denna bakgrund? Jo, med finns hela tiden den man som kom att betyda mest, inte bara för sportdykningen utan även för sportdykarna i Sverige, Dennis Österlund. Han gick senare även under namnet Sveriges Cousteau. Tillsammans med Bengt Börjesson och några till startade Dennis, redan 1950, Västkustens dykarklubb. På den tiden lyste det mesta av dykarutrustning med sin frånvaro. Vad som idag betraktas som standardutrustning som dykdator och stabilisatorväst var inte ens påtänkta. Det lämnades helt enkelt åt fantasin att göra en dykardräkt, som kunde bestå av en tjock ylletröja och slalomkalsonger eller jeans. Variationer av olika regnkläder fick ibland tjänstgöra som våtvarma omslag. I vattnet stannade man och frös så länge man stod ut, för att därefter nedkyld och stelfrusen ta sig upp för insvepning i någon gammal filt eller annat för att återfå sin kroppstemperatur. Det är ett under att inte fler allvarliga tillbud inträffade under de första åren. Utrustningen var mycket primitiv och kunskaperna om dykningens risker var minst sagt bristfälliga. Vad var det då som lockade så till den grad att man frivilligt utsatte sig för detta ohälsosamma och riskfyllda plågeri? Var det människans välkända drift att utforska och tränga in i det okända? Inte bara. Vid den här tiden hade inte miljöförstöringens förödande härjningar på havets växt- och djurliv hunnit sätta sina spår. Sikten i västkustens vatten var ofta 25-30 meter, ibland ännu mer, bottnarna var rena och djurlivet i havet var minst sagt rikligt. Det är med sorg i hjärtat man som aktiv sportdykare sedan mitten av 1950-talet har kunnat följa hur den marina miljön har farit illa och att de flesta av dagens sportdykare inte har fått uppleva den rikliga natur som en gång fanns på västkusten. (Kent Forsén) Under Svenska Sportdykarförbundets historia har många personer bidragit med kompetens och engagemang till utvecklingen av förbundet till vad det är i dag. I denna historik kan inte alla nämnas, men det är många vi har att tacka för föredömliga insatser även om de inte är nämnda här. Följande kortfattade historik bygger i huvudsak på verksamhetsberättelser från respektive år. (Gunnar Järvholm) 8
1958 Den 9 april utsågs en interimsstyrelse av dykintresserade i Skottenborgs aula. Organisationen fick namnet Sportdykarfrämjandet och i interimstyrelsen ingick: Ulf Holm Dennis Östlund Paul Fahlén Börje Strömberg Dag Johannisson Bengt Börjesson Bo Cassel Lennart Eriksson Gösta Fahlman Helge Fällman Lag W Hannertz Curt Lindblad Lars Strandberg Bårdh Östergren På det första styrelsemötet antogs tre arbetsuppgifter: - Att organisera medlemskadern och ge ut en matrikel. - Att utarbeta säkerhetsbestämmelser för sportdykare och utsända dessa. - Att ge ut någon form av medlemsblad och ordna upplysningsverksamhet. Den 6 september hölls den första dykarriksdagen med bland annat val av styrelse, diskussioner om stadgeförslag, föredrag, film och en mindre utställning. Under denna dykarriksdag bytte man namn på organisationen till Svenska Sportdykarförbundet. I december kom den första tidningen som då kallades Sportdykarbladet. Ansvariga utgivare var Gösta Fahlén, Paul Fahlén och Hasse Lundberg. Dykflaggan introducerades i Sportdykarbladet. 1959 Sportdykarriksdagen hölls på våren den 25 april och till ny ordförande valdes; Nils Hyltén- Cavallius. En liten broschyr: Svenska Sportdykarförbundets upplysningar och rekommendationer för sportdykare, gavs ut gratis till alla medlemmar. Sportdykarbladet ändrade namn till Sportdykaren, vilket den än i dag heter. 1960 Förbundet sökte medlemskap i det internationella förbundet CMAS och antogs. Sportdykaren utkom under detta år med fyra nummer. Förbundet arbetade med att ta fram ett utbildningsprogram vilket sammanställdes och publicerades. Medlemsantalet uppgick nu till 226 medlemmar. 1961 Förbundet etablerade ett samarbete med Sjöhistoriska museet. Förbundet fick detta år tillgång till inomhusbad i Stockholm och Göteborg Svenska fiskeristyrelsen signalerar förbud att harpunera fisk. Sverige deltog vid VM i harpunfiske i Almeria på den spanska kusten. 1962 Tecknaren Inge Sernulf tog över som redaktör för Sportdykaren och tidningen sattes och trycktes nu på ett tryckeri. 9
Årets Sportdykarriksdag blev kaotisk. Björn Nelander valdes till ordförande, men hoppade raskt av till förmån för Stockholmsmaffian. Förbundet utökade samarbetet med marinen vilket ledde till en ökad information om dykning. Förbundet utökade även samarbetet med Sjöhistoriska museet och fick bl a tillstånd att sälja lotter vid Vasavarvet. Inkomsten uppgick till 24 000 kronor. Den första tävlingen i UV-orientering anordnades i Källtorpssjön utanför Stockholm. Deltog gjorde sex civila lag och tre lag från marinens dykarskola. Den första dykdagboken togs fram och kostade 3, 75 kronor inklusive moms. Förbundet fick hjälp av marinen med utbildning av sportdykarinstruktörer. Tävlingar i fensim anordnades. Första UV-fototävlingen arrangerades (nio deltagande bilder). Jury var Bengt Börjesson. Tävlingar i UVorientering arrangerades av olika klubbar. Förbundet tog de första kontakterna med Riksidrottsförbundet (RF) för att söka medlemskap. Egon Shroedter avgick ur styrelsen och blev SSDF:s tredje hedersmedlem. Förbundet tog fram ett textilmärke som sedan fanns med i många år. Förbundet ansökte om medlemskap i Sveriges Riksidrottsförbund (RF). RF beslutade att bevilja inträdesansökan. 10 1963 1964 1965 Förbundet blev antaget i CMAS Sportkommitté. Det gamla sportdykarbrevet ersattes nu av sportdykarbeviset. Medlemsantalet uppgick nu till ca 1 500 medlemmar. 1966 Sportdykaren utkom nu med fyrfärgsomslag. Förbundet blev remissinstans för ny vraklag. Det första Loskäret runt (en fensimtävling vid Grisslehamn den 1 maj) arrangerades. Förbundets ordförande Torbjörn Hagman och sekreterare P Edenroth vann NM i UV-orientering i Finland. Utbildningssektionen, arkeologisektionen, tävlingssektionen och tidningssektionen bildades. 1967 På Sportdykarriksdagen beslutades att avskaffa direktanslutning av enskilda medlemmar. Anslutningen skall i fortsättningen gå via en klubb. Förbundet har nu ca 1 700 medlemmar. Förhandlingar påbörjades med Folksam om en frivillig gruppolycksfallsförsäkring. Debatten kring Sportdykarna och hummerfångst tog fart. Antal utfärdade sportdykarbevis uppgick till 276 stycken. Första SM i fensim arrangerades. Första EM i fensim/uv-orientering genomfördes i Angera, Italien. Landslaget bestod av Bo Hilding, Birger Broneus, Lars Hedby, Rolf Johansson samt lagledare Ann-Margret Hilding. 1968 SSDF tecknade avtal med Folksam om en kollektiv dykolycksfallsförsäkring.
En ny utgåva av dykdagboken introducerades. UV-polo introducerades som tävlingsgren. Marinbiologisektionen bildades. Dyksäkerhetsfrågor börjar diskuteras. 1969 Sportdykaren utkom nu i A4-format med sex nummer per år och en upplaga på 4 000 exemplar. Jan Sundlöf tog det 1 000:e sportdykarbeviset och antalet bevis uppgick vid årets slut till 1 250 stycken. Torbjörn Hagman valdes in i CMAS styrelse. Nordiskt möte beslutade om införande av ett gemensamt Nordiskt sportdykarbevis. 1970 Förbundet deltog i utgrävningen vid Jutholmsvraket. Fensimtävlingen Loskäret runt firade femårsjubileum. En ny dykflagga infördes; signalflagga A. Distriktsverksamheten tog ordentlig fart. Den 23-24 oktober hölls det stora utbildningsmötet Klackbergsmötet, där ett utbildningsprogram för sportdykarutbildningen arbetades fram. Redaktörer för Sportdykaren var Christer Glenning och Lars-Gunnar Westerberg, Eskilstuna. 1972 Tekniksektionen bytte namn till Säkerhetssektionen efter protester från RF. Den nya dyktabellen L-tabellen presenterades och vann gehör hos bl a Marinen. Diskussionens vågor gick höga om dekompressionsmätarens lämplighet. Eva Wallstenius efterträdde Gun Hagman som kanslist och kansliet flyttade till Bryggargatan i Stockholm. Arkeologi-, Biologi- och Fotosektionerna slogs ihop till Dyksektionen med Leif-Göran Hjelm som sektionsledare. DK Krakens UV-fotoutställning Med kameran i den tysta världen ägde rum på Sjöfartsmuseet i Göteborg. 80 000 personer såg utställningen. Delar av utställningen visades senare även på Marinmuseeum i Karlskrona. Förbundet satsade på ungdomsverksamhet och Svenska fridykarbeviset togs fram. Tekniksektionen inrättades för att arbeta med materialfrågor. DK Krakens UV-fototävling arrangerades för första gången (föregångaren till SM i UV-foto). 1971 Tävlingen Delfindiplomet startar. Inge Lennmark anställdes som ungdomskonsulent och ett omfattande administrativt och uppsökande arbete påbörjades. Arbetet med dykledarfrågorna påbörjades och ledde fram till dykledarkursen. 1973 Jutholmsutgrävningarna fortsatte och sportdykare inbjöds att delta. Utbildningsnytt ut för första gången. UV-foto har nu tagit ordentlig fart. I grunden ligger ett stort arbete av Bengt Börjesson, Bosse 11
Brännhage med flera. Tony Holm presenterade sin exponeringsguide. Nordiska fridykarbevis och Nordiskt förstaklassbevis introducerades. Leif Zachrisson valdes in i CMAS styrelse och Lili-Anne Rundblad i Scientific Committee. En ny lag som förbjuder fångst av hummer och krabba trädde i kraft den 1 juli. Detta kom till stånd efter upprepade framställningar och energiskt agerande från Svenska Västkustfikarnas Centralförbund. Som skäl anförde man att sportdykarnas verksamhet helt skulle komma att utrota skaldjursbeståndet. I pressen förde Västkustfiskarna en kampanj mot sportdykarna där man menade att sportdykarna orsakar miljonförluster för yrkesfolket. Man vägrade acceptera att nergången i beståndet kunde ha andra orsaker. Havsfiskelaboratoriet i Lysekil framföre vid upprepade tillfällen till Fiskeristyrelsen att dykfångsterna saknade betydelse och att marinbiologiskt motiverade åtgärder för att skydda skaldjursbeståndet borde sättas in. 1974 Skaldjursutredningen 1974 (SKUT-74) tillsattes av Svenska Sportdykarförbundet. Jordbruksminister Svante Lundkvist uppvaktades med krav på att dykfångstförbudet skulle hävas och att marinbiologiskt motiverade åtgärder för värnande av skaldjursbeståndet skulle vidtas. Man krävde också i full enighet med biologisk sakkunskap att minimimåttet för hummer skulle ökas till 23 cm samt en fredningstid för hummer under tiden 15 juni till 1 oktober. Sjöhistoriska museet slopar efter tio år det fria inträdet för sportdykare. Kansliet flyttade från Bryggargatan till nya lokaler på Vasagatan 38. Gunnar Bemert slutade som konsulent och Birgitta Högman började. Kansliet omfattade nu sex anställda. Anslaget från RF ökade och var nu uppe i 226 250 kronor. Förbundet tog nya grepp på ungdomssidan och en central snorkelinstruktörskurs hölls i Vadstena. 12 Förbundet tog ställning i frågan om UV-jakt och sällade sig till manifestet mot detta. 1975 Säkerhetssektionen arbetade fram en tillbudsrapport och påbörjade ett omfattande arbete med ett säkerhetskompendium. Loskäret runt tioårsjubilerade. Sverige stod som värd för den internationella CMAS-kongressen. En utställning under namnet Underwater -75 genomfördes samtidigt. Det första Räkanlägret (ett riksläger för fridykare) arrangerades. Lili-Anne Rundblad blev invald i CMAS styrelse samt sekreterare i Scientific Committee. 1976 Ungdomsarbetet tog fart och fler fridykarinstruktörskurser hölls. Förbundet drogs med ett kraftigt underskott sedan den internationella kongressen, vilket återspeglade sig i verksamheten. Det blev en hel del hårda debatter vid Sportdykarriksdagen. Säkerhetssektionen presenterade en tillbudsstatistik över åren 1974-76. Första VM i fensim genomfördes i Hannover, Tyskland. 1977 Förbundet döpte om UV-polo till UV-rugby samt ändrade reglerna. Detta blev en het potatis vid årets Sportdykarriksdag. Förbundet fick ny konsulent och redaktör. Förberedelser för flytt av kansliet från Vasagatan till Idrottens hus i Farsta påbörjas. SSDF fick en ny utbildningsplan. Chefen för Marinen; Bengt Lundvall, utsågs till hedersordförande.
1978 Sportdykarförbundets styrelse tog nya friska grepp och arrangerade en stor konferens för distriktsfunktionärerna i Eilat, Israel. EM i UV-rugby arrangerades för första gången, i Malmö med fem deltagande nationer. Räkanlägret arrangerades detta år som en kurs för fridykare i UV-foto och marinarkeologi. Under hösten flyttade kansliet till Idrottens hus i Farsta. 1979 Under detta år slutfördes ett samarbetsavtal med en ny organisation; Sveriges dykskolors riksförbund, om en gemensam sportdykarutbildning. Fri uppstigning kom återigen med i utbildningen. Ett ungdomskompendium togs fram. Förbundet bestod nu av ca 9 000 medlemmar och ca 15 000 sportdykarbevis hade utfärdats. 1980 Förbundet arrangerade den andra storkonferensen i Eilat, Israel. En frågebank arbetades fram för Nordiskt andraklass sportdykarbevis. VM i UV-rugby arrangerades för första gången, i Västtyskland. Sverige tog en bronsmedalj. En revidering av förbundsinstruktörer och kontrollanter påbörjades. Sportdykarbeviset med foto ersattes med bevis av kreditkortstyp. Detta för att markera en förändring i utbildningen. Ett nytt förslag till utbildningsplan där medlemsutbildning sätts i förgrunden presenterades. Centrala instruktörskurser i fri uppstigning genomfördes. En konsulent anställdes för att arbeta med ungdom och tävling. Beslut fattades om att ändra verksamhetsår till kalenderår, vilket medförde att Sportdykarriksdagen i fortsättningen förläggs till våren. En arbetsgrupp bestående av Annika Nelander, Björn Nelander och Lars-Erik Aili påbörjade arbetet med nya och verksamhetsbaserade fördelningsprinciper för distriktsbidragen. Första World Games genomfördes i Santa Clara, California, med fyra deltagande nationer. Sverige tog en bronsmedalj. 1982 Tidningen Sportdykarens redaktör Örjan Braathen slutade. Förbundet ville satsa mer på tidningen och ny redaktör blev Ulf Busch. Yt-orientering introducerades. Ordförande Eric Harnesk och ytterligare ett par styrelseledamöter avsa sig sina uppdrag på grund av stora motsättningar inom organisationen. Något extra årsmöte hölls ej. Gunnar Järvholm tog över som ordförande. Fensim registrerade 3 899 starter. VM i fensim genomfördes i Moskva med 16 nationer. Valter Olander tog tre bronsmedaljer. DK Kraken fick Trädykaren för klubbens insatser inom UV-foto. På Sportdykarriksdagen antogs ett förslag om kollektiv dykolycksfallsförsäkring. Förbundet passerar 10 000 medlemmar. 1981 Förbundet diskuterar målsättningen och beslutar att mer profilera över mot motionsverksamhet. 13
1983 Förbundet kämpade med administrativa problem. Bertil Nordenfelt, med stor erfarenhet från olika idrottsförbund, valdes in i styrelsen. Dykarriksdagen blev lugn, dock kom frågan om tidningen Sportdykarens vara eller icke vara upp. Sveriges första kommersiella dyktidning utkom och förbundet ingick ett avtal med denna. Sportdykaren blev en anonym inlaga i DYK. Förbundet arrangerade det andra VM:et i UVrugby i Malmö. Sex nationer deltar och Sverige kommer trea. Inom förbundett arbetades det intensivt med säkerhetsfrågor. Förbundet deltog också i arbetet inom Kommittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser beträffande dykolyckor. Året blev ett rekordår med 786 utfärdade fridykarbevis. I Fensimiaden deltog nio distrikt med 71 fensimmande ungdomar. Inom fensim genomfördes elva sanktionerade tävlingar med 1 958 starter. Sverige och Eriksdalsbadet i Stockholm var arrangör och värd för junior-em i fensim med tolv deltagande nationer. Cyklopet, ett stort projekt på ungdomssidan, togs fram. 13 fridykarbevis utfärdades. EM i fensim genomfördes i Ungern med 15 nationer. Valter Olander tog en bronsmedalj. 1984 Dykolycksfallsförsäkringen förbättrades genom en kraftig höjning av invaliditetsbeloppet. Dumpningsfonden infördes som ett led i säkerhetsarbetet. Förbundet beslutade att ge ut en dykguide, vilken skulle distribueras utan kostnad till alla klubbmedlemmar. Tomas Jangvik anställdes på kansliet som kanslichef och utbildningskonsulent. Lars Modin arbetade som konsulent (ungdom och tävling), Christina Bergqvist arbetade med ekonomi och medlemsregister samt Kristina Oxhagen och Christina Armandt arbetade båda deltid med administration och förlag. Internationellt engagemang i CMAS genom Lili- Ann Rundblad, ledamot i Sport Committee, Erik Enström, ordförande i Archeology commission, samt Hans-Ove Larsson ordförande i Biology commission. CMAS firade 25 år. Sportdykaren utgavs återigen helt i förbundets regi med Lennart Haak som redaktör. Utbildningsnytt och Säkerhetsnytt slogs ihop. UV-rugby hade nu 750 licensierade spelare i de olika serierna. Beslut togs att införa Stor grabb. Christer Hammarlund i Skåne fick årets Trädykare för arbetet med tryckkammaren vid Helsingborgs lasarett. Antal utfärdade Nordiska sportdykarbevis var nu totalt uppe i 23 979 stycken. 1985 Beslut togs att förbundets internationella namn skulle vara Swedish Underwater Federation. Förbundet fick 951 000 kronor i RF-bidrag. 10 000 kronor av dessa var öronmärkta för specialsatsning på fensim för damer. Medelpads SDF och Ångermanlands SDF slogs ihop till Västernorrlands SDF. Säkerhets- och Utbildningskommittén slogs ihop till Tekniska kommittén. Förbundet var nu anslutet till CMAS samtliga tre kommittéer. Svenska orienteringsförbundet hade skaffat en 14
dator med ordbehandling och förbundet träffade en överenskommelse att få utnyttja denna. En administrativ pärm togs fram med förbundets rutiner samlade. Nya rutiner för projektplaner, budget och budgetavstämningar fanns med i pärmen. Utbildning av styrelse och grenansvariga genomfördes. Förbundet köpte ett UV-hus för 13 000 kronor, till den videokamera som vi fått från RF. Dykguiden blev klar för utskick i februari. Arbetet med insortering i pärmen utfördes av SDK Caretta i Sandviken. Förbundet hade fått två platser vid GIH:s idrottslärarutbildning med specialinriktning sportdykning. Trädykaren tilldelades Eriksdals SDK för ett väl genomfört Junior-EM i fensim. World Games genomfördes i London. Sverige tog tre silvermedaljer. 1986 Förbundet fick 1 035 000 kronor plus 10 000 kronor för jämställd idrott i bidrag från RF. Motionskommittén ändrade namn till Dykkommittén. Arkeologi, biologi och foto sorterade under denna kommitté. Budgetarbetet blev tufft med äskanden och mål långt från varandra. Presstödet för Sportdykaren upphörde. SDF:en fick 15 % rabatt som återförsäljare av förlagsmaterialet. Klubbsäcken avvecklas och informationsflödet kanaliseras genom Sportdykaren. Ett fensimgymnasium med fyra elever inrättas i Borlänge. Fensim har blivit godkänd olympisk idrott. Nomineringsregler införs för deltagande i internationella mästerskapstävlingar i fensim. VM fensim genomfördes i Berlin, både dam- och herrlag kvalificerade sig till World Games. Samtliga instruktörscertifikat tidsbegränsades till fem år. En ny modell för utbildningsplan utarbetades av Eric Erfors under projektanställning. PADI började tillåta sportdykarutbildning från 12 år. Reidar Gullman från Västkusten fick årets Trädykare för sin sammanställning av dykmål, dvs grunden för materialet till dykguiden. De första utmärkelserna Stor Grabb delades ut till Dan Berg, Rose-Mari Berg och Staffan Jangdal. TV:s konsumentmagasin sände ett inslag om snorklar och cyklop. 1987 SSDF bytte bank och anslöt sig till RF:s samlingskonto. Förlaget övergick från att vara en servicedetalj för SDF och klubbar till en affärsverksamhet med lönsamhetskrav. Förbundet gick över till CMAS dykcertifikat. Hans Örnhagen skrev boken Hyperbar fysiologi och dykmedicin. Folksam satsade ekonomiskt som sponsor under två år dels på säkerhetskompendiet och dels på Cyklopetpaketet. Ett datorsystem upphandlades efter en detaljerad specifikation för en kostnad av ca 275 000 kronor. Nätverk med centralenhet inkluderande tre hårddiskar om 20 Mb/styck samt tre datorer fabrikat ABC806. Internminne på datorerna var 32 K. 15
1988 Förbundet fick 1 176 000 kronor i RF-bidrag. En datastrategi fastställdes med innebörden att datasystemet på sikt bör bytas ut och baseras på persondatorer som kopplas upp i ett nätverk med en central server. Register byggs i databashanteraren Paradox. Pool2tusen bildades av 47 SF med syfte att med förenade krafter skapa sponsorpengar åt även de mindre förbunden. Trädykaren delades ut till Peter Carlsén för det arbete inom UV-rugbyn som ledde fram till det första VM-guldet. Årsmöte genomfördes under en dag på våren och SDF-konferens på hösten. Gunnar Järvholm valdes in i CMAS styrelse och Lili-Ann Rundblad i Fensimkomissionen. Siv Östling anställdes på kansliet efter Kicki Oxhagen som sagt upp sig och slutat. En bildbank med svart/vita bilder för förbundets behov upprättades och samordnades enligt tidigare avtal med Tomas Jangvik. Dykpraxis ersatte Säkerhetspärmen. RF signalerade krav på utökad självfinansieringsgrad för specialförbunden. Ett flertal incidenter, som i två fall lett till dödsfall, hade inträffat. Tekniska kommittén fick med anledning av detta i uppdrag att se över utbildning, examination mm. CMAS nya tvåsidiga certifikat med förbundets uppgifter och foto på den ena sidan och CMAS på den andra sidan infördes. 16 1989 En marknadsföringsgrupp bildades, bestående av två personer från styrelsen samt en från varje kommitté. Årets instruktörsträff samlade ca 250 deltagare. Indexuppräkning av föreningsavgifter infördes. World Games genomfördes i Karlsruhe. Sverige tog två silvermedaljer. 1990 Lars-Erik Aili tog över ordförandeklubban vid årsmötet som hölls på Grand hotell i Saltsjöbaden. Det var oroligt på kansliet. Av kostnadsskäl skulle kansliorganisationen bantas från fem till tre och en halv tjänst. Tina Bergqvist sa upp sig och slutade, likaså Siv Östling. Elly Pettersson gick in och arbetade på kansliet som arvoderad styrelseledamot. Ulla Svensson hyrdes in som ekonom från en servicebyrå. Tjänsten som tävlings- och ungdomskonsulent drogs in och Lars Modin sades upp. Fax inkopplades på kansliet. Årets budgethantering blev tuff. Äskanden prutades i samråd med kommittéerna med 480 000 kronor. SSDF utsågs till bästa förbund i Pool2tusens kampanj Städa Sverige. Efter utredning beslutades att RF:s registerprogram skulle användas för medlemsregistrering. Logotypen med delfinen registrerades och mönsterskyddades hos Patentverket. Logotypen renodlades till att bestå av delfinen med möjlighet att kombinera med hela namnet eller SSDF.
Beslut togs att Rune Söderströms minnesfond skulle förvaltas av förbundet och att från fonden dela ut medel till lovande fensimmare. Förbundet deltog med egen monter på båtmässan Allt för sjön i Stockholm. Materialet Trygg i vatten blev klart under hösten. Förbundet tecknade samarbetsavtal med Marinarkeologiska sällskapet (MAS). HPU - Handlingsplan utbildning, ett material för föreningsutveckling startades upp. En strategiplan med mål och handlingsplaner togs fram för användning vid SDF-konferens och fortsatt utveckling. 1991 Kansliorganisationen strukturerades och arbetsuppgifter klarlades. På kansliet arbetade nu en ekonom 75 %, en konsulent 100 % och en person med 100 % för administration och förlaget. I september slutade Tomas Jangvik sin anställning för att som konsult arbeta med vissa specificerade projekt. Stefan Troeng anställdes som kanslist på halvtid. Fridykarriksdag och årsmötet genomfördes i samband med båtmässan Allt för sjön. Dykorienteringskommittén slogs ihop med Fensimskommittén. Förbundet gick med i Swedocean och Dykeriutskottet. SDF och dykbutiker gavs möjlighet att bli återförsäljare för våra förlagsartiklar. Förbundet fick en check på 116 352 kronor från Tipstjänst som resultat av stora tipsveckan. EM i fensim arrangerades för 14:e gången, i Göteborg med 24 deltagande nationer. Damlaget kvalificerade sig till World Games. 1992 Förbundet fick 1 338 000 kronor i RF-bidrag. Årsresultatet visade på ett överskott med 354 000 kronor. Det blev utställning vid båtmässan Allt för sjön även detta år. Ett specialnummer av Sportdykaren gavs ut till mässan. Ett förmånskort trycktes och delades ut till samtliga klubbmedlemmar. Vattenmiljögruppen bildades, med deltagare från förbundet, Naturskyddsföreningen, Lunds och Stockholms universitet. En internationell instruktörskonferens hölls i Stockholm och samlade 235 deltagare från 20 länder. Delfinen blev äntligen godkänd av Patentverket som varumärke för förbundet. Fridykarfilmen klar. Ungdomskommittén har många ledamöter. Det omarbetade materialet Trygg i vatten säljer bra. Sveriges herrar tog NM-guld i UV-rugby. UVrugbyn har vissa problem med att få fram domare och genomför en kurs. Fax anskaffades till styrelsemedlemmarna. En ny marknadsföringsgrupp utsågs med uppgift att övervaka profilen på allt material som gavs ut samt som stöd- och remissgrupp för organisationen. Lili-Anne Rundblad blev vice president i CMAS, president i Sport Committee och president i Finswimming commission. 1993 Förbundet fick under året 150 000 kronor från Tipstjänst. Det konstaterades vid genomgång att kontaktytan mellan förening och kommittéerna fungerade bra. De vardagliga kontaktytorna mellan 17
distrikt och kommittéerna fungerade sämre. Detta medförde direkta problem då den demokratiska ordningen skall fungera linjevägen förening - distrikt - förbund. Projektbidrag söktes från allmänna arvsfonden med syfte att få handikappade med familjer att dyka. Klubbsäcken började åter att ges ut, nu i redaktionellt bearbetad tappning. Viking fridykarbevis infördes som ett komplement till de redan befintliga fridykarbevisen. Förbundet beslutade att köpa in ett marinarkeologiskt utbildningsmaterial från Fotevikens maritima centrum för en kostnad av 247 000 kronor. Tomas Jangvik uppskattade timtid och kostnad för att skriva ner en historik över förbundet till ca 15 000 kronor. En ny produktkatalog tas fram, vilken uppskattades av de unga medlemmarna medan de äldre rynkar på näsan. I juni beslutade styrelsen, efter en noggrann genomgång av dykolyckor och incidenter, att instruktörsutbildningen skulle ges en hög prioritet, att möjligheter skulle finnas att dra in auktorisationer, att examnination av instruktörer skulle klarläggas och att vidareutbildningen av instruktörer skulle ses över. Styrelsen deklarerade tydligt att man inte kunde godta vissa typer av beteendefel och underströk Dykpraxis betydelse. Styrelsen fastställde Normer och krav. Arbetet med att ta fram förutsättningar för en proposition om en ev flyttning av kansliet till Sollefteå fortsatte under året. Avtal tecknades med Barotech, Norge, om ensamrätten i Sverige för Nordisk standardtabell för en kostnad av 25 000 kronor. Utbetalningarna fördelades på tre år. Förbundsstyrelsen tittade på alternativ till Farsta för placering av kansliet. Sollefteå var ett mycket intressant förslag. Studiebesök genomfördes och kostnader analyserades. SSDF övergick till att endast ha grossistverksamhet från förlaget. Nordiskt ordförandemöte genomfördes i Stockholm. Bl a beslutades att de nordiska länderna ska dela på CMAS-kostnaderna för Gunnar Järvholm, Lili-Ann Rundblad och Ove Furnäs. När Danmarks ordförande kom hem fick han dock backa från överenskommelsen, vilket innebar många och långa förhandlingar. Lars-Erik Aili och Tomas Sandström deltog som förbundets delegater vid CMAS GA på Cypern den 12-16 november. Gunnar Järvholm valdes till CMAS EB samt Lili-Ann Rundblad till president i Sport Committee och en av de fyra i CMAS VU. 1994 Efter en noggrann utvärdering återgick man från 1 januari till att sälja förlagsmaterialet endast från kansliet eller genom SDF. 100 000 kronor från förra årets överskott fördes över till dumpningsfonden. Propositionen angående flytt av kansliet till Sollefteå avslogs vid årsmötet med 31 röster mot och 17 röster för. Efter uttryckliga önskemål från SDF:en vid årsmötet beslutades att bilda och driva ett Dyksportcenter på Ellös. Bolaget skulle drivas och ägas av 18
förbundet och Storspiggens DK. 270 000 kronor anslogs som ett rambelopp för verksamheten. Dan Hedberg arbetade mycket aktivt med Arbetarskyddsstyrelsen för att ta tillvara sportdykarnas intressen i samband med utarbetande av de nya dykerianvisningarna. Dan förde också förbundets talan inom Swedeocean, dykeriutskottet. Leif-Göran Hjelm och Anders Hyllert deltog vid VM i UV-foto i Korea och tog en nionde plats i makroklassen. Ungdomskommittén tog fram en utställningsskärm som kunde lånas från kansliet. Tekniska kommittén fick i uppdrag att förhandla med BSAC om att översätta deras bok, för att kunna användas som förbundets nya lärobok. Arbetet utfördes av Jan Möller i samarbete med Sven-Gunnar Wall. Förbundet sökte åter bidrag från allmänna arvsfonden, för ett utvecklingsprojekt kring rörelsehandikapp och dykning. Förbundets logotyp och profil med bl a typsnitt standardiserades för att få en entydig profil i producerat material. Normer och krav reviderades och styrdes upp lite hårdare. En nationell examinationsgrupp tillsattes för att examinera instruktörer. Tekniska kommittén tog hand om auktorisation av dykskolor. Världsnaturfonden gick in som ny medlem i Vattenmiljögruppen efter att Svenska naturskyddsföreningen hade dragit sig ur. Studiematerial till boken Sjö & älv togs fram. I november har fortfarande inte arkeologimaterialet färdigställts. 1995 Förbundet fick ett extra bidrag på 30 000 från RF, för internationell representation. En allmän översyn och revidering av förbundets administrativa rutiner gjordes. Kontrakt skrevs med BSAC och arbetet med översättning och korrekturläsning påbörjades. Datanätet på kansliet kopplades i januari upp mot RF:s nät, för att ge möjlighet till att använda e-post. Styrelsen och kommittéordförande gavs också möjlighet att via modem koppla upp sig mot RF:s nät och att utnyttja e-post i kommunikationen över landet. Istället för att skicka ut post till olika personer infördes ett cirkulär som skickades ut via e-post. Utifrån detta kunde de som önskade beställa dokument, vilket medförde minskade portokostnader. Bidraget från Allmänna arvsfonden för handikapprojektet tillstyrktes och en första del om 360 000 betalas ut. Förbundet anställde Mikael Zingmark som konsulent för detta arbete. Kanslilokalerna hyrs av Stockholms handikappförbund. Gunnar Järvholm blir förbundets representant i EUF (European Underwater Federation). Lars-Erik Aili och Gunnar Järvholm medverkar på ett första EUF-möte i London. Årets första nummer av Sportdykaren trycktes med en överupplaga på 5 000 ex för att kunna användas som mässtidning. Vid Dyksportcentret anställdes en anläggningschef med lönebidrag på 90 %. Eddie Pettersson är VD i bolaget och Dan Hedberg är styrelseordförande och Torunn Gustafsson styrelserepresentant fån förbundet. Registerprogrammet RF-förening installerades. 19
Den internationella arbetsgruppen bevakade EU-frågor och kanaliserade dem till rätt adress. EU-norm för snorklar skickades till förbundet för remiss. Förbundet deltog med monter i båtmässan Allt för sjön liksom tidigare år. Ett specialnummer att användas som mässtidning trycktes upp i 8 000 exemplar. Förbundet införde en Marknadsföringskommitté för att tydligare och mer målinriktat arbeta med marknadsfrågor. Trädykaren delades ut till Eddie Pettersson, Christer Blomqvist och Storspiggens DK för ett fint arbete med Dyksportcentret. Det blir rörigt kring Tekniska kommittén och dess organisation. Vid ett gemensamt möte mellan kommittén och styrelsen enades om arbetsformer med ett AU bestående av tre personer; Mats Carlsson, Stefan Banck och Jan Möller. Resterande är projektknutna och kopplade till olika projekt. Förbundet startade upp ett långsiktigt arbete med klubbutveckling. En egen hemsida skapades på internet som ett led i att förbättra informationen både i och utanför organisationen. Agneta Lindström anställdes som kanslichef. Sven Öhman vikarierade för Stefan Troëng ett år. 1996 RF skapade en egen webserver och förbundet anslöt sig till den, http://www.swesport.se/ssdf. Förbundet fick ett extra basbidrag för internationell verksamhet om 35 000 kronor från RF, som samtidigt uppmanade oss att öka den internationella representationen. Den nya läroboken blev klar och fanns i månadsskiftet januari/februari till försäljning på förlaget. En kontrollbalansräkning genomfördes för Dyksportcentret efter indikationer på ansträngd ekonomi. Resultatet av kontrollbalansräkningen samt en analys av förutsättningar för fortsatt drift resulterade i att en begäran om likvidation lämnades in till tingsrätten. Handikapprojektet fortsatte sitt arbete. Efter rapport till departementet fick förbundet klartecken för fortsatt arbete och Socialstyrelsen betalade ut ytterligare bidrag, under våren 291 000 kronor och hösten 351 000 kronor. CMAS genomförde ett extra GA under senhösten då nya reviderade stadgar för CMAS diskuterades och fastställdes. Lars-Erik Aili avgick och Carl-Gustav Johansson tog över som förbundets ordförande i samband med årsmötet. Johan Lampén började arbeta på kansliet. 1997 Avtalet angående översättningen av BSAC-böckerna avslutades. Ett samarbete med tidningen UVM inleddes. Styrelsen beslutade att verksamheten skulle drivas i projektform. En projektkoordinator utsågs. Förbundet fick i uppdrag av CMAS att finna former för att avveckla revirtänkandet och istället nå ett internationellt samarbete via nätverk. Förbundet hade personer i nyckelpositioner i de internationella organisationerna. Förbundet försökte nå alla dykare i Sverige oavsett utbildning för att nå målet att sportdykning skall vara en säker upplevelse. Arbetsmiljöåtgärder på kansliet genomfördes. IT-nätverket byggdes ut. 20
Sportdykaren utkom med fyra nummer i fyrfärgstryck, med Lennart Haak som redaktör. Ett försök att engagera en person för att sköta annonsförsäljning misslyckades. Ledord för året var öppenhet, ärlighet, lyssna, sortera och handla. Sverige var värd för nordiskt möte. Vid mötet diskuterades den nya läroboken, CMAS fridykarbevis, fridykarinstruktörskurser, lägerledarkurser och videofilm om fridykning. Sveriges herrar vann guld och damerna tog brons vid EM i UV-rugby i Göteborg. Förbundet påbörjade en översyn av verksamheten för att finna vägar att få fler medlemmar samt för att öka servicegraden mot distrikt och klubbar. Arbetsnamnet för projektet blev Vision 2000. Förbundets mål är att upplevas som ett förbund som arbetar för den enskilde medlemmen. SSDF firade 40 år i samband med årsmötet. Representanter från de nordiska länderna deltog. Ungdomskommittén bytte namn till Fridykningskommittén och lanserade ett nytt utbildningssystem för fridykarinstruktörer. Fridykarriksdagen (FRIKS) firar 10 år. Dykkommittén gav ut utbildningsmaterialet i marinarkeologi. Vid VM i UV-foto i Ålesund tog Per Edberg en bronsmedalj. Fensim tog ett steg närmare OS-familjen efter ett uttalande om att ge World Games högre status. Nicklas Lindh engagerades i CMAS utbildningsgrupp för internationell tränarkompetens. Ungdomskommittén utvecklades positivt och fridykning fick allt fler utövare. Tekniska kommittén påbörjade arbetet med att ta fram nitroxkurser Nordisk standardtabell i miniformat togs fram. Ett utbildningspaket i teknisk dykning togs fram. Kommittén satsade på jämställdhet och planerade en instruktörskurs för kvinnor. Sex utbetalningar från dumpningsfonden gjordes. Förbundsläkare Hans Örnhagen gav icke akut dykerimedicinsk rådgivning omfattande 204 samtal. 1998 Samarbete inleddes med Sjösäkerhetsrådet med mål att få ned antal olyckor inom sportdykning. Samarbetet mellan Sportdykaren och UVM, som hade fått ett positivt bemötande, sprack i slutet av året då UVM såldes till till DYK. Tekniska kommittén lanserade en ny blankett för dykrapporter. Arbetet ned nitroxkurserna slutfördes. En revidering av den enstjärniga dykkursen genomfördes. Tävlingskommittéerna provade att arrangera SM i UV-rugby och fensim i samma anläggning vid samma tillfälle. Tävlingsgrenarna satsade på breddverksamhet. Förbundets representant i CMAS styrelse; Gunnar Järvholm, föreslog att CMAS skall arbeta med mål och handlingsplaner som grund för sin verksamhet. Relationen mellan CMAS och EUF var inte bra då EUF upplevdes som en konkurrent. Tre utbetalningar från dumpningsfonden gjordes. 21
Arbetet i Vattenmiljögruppen fick lovord av kungen för ett förtjänstfullt arbete med miljön. Arbetet med Dykguiden fortsatte. 1999 Med hjälp av Länkbulten försökte styrelsen se över organisation med mål att på sikt få fler medlemmar till förbundets klubbar. I projektet Vision 2000 arbetades en ny Strategi- och handlingsplan fram som var mer knuten till en tidsbestämd och ekonomisk verksamhetsplan. Samarbetet med Sjösäkerhetsrådet fortsatte. Detta år deltog också Räddningsverket i arbetet med att minska antalet sportdykarolyckor. Ett tänkt samarbete med DYK avbröts. Lennart Haak, mångårig redaktör för Sportdykaren, lämnade sin post efter ett väl förrättat värv. Sportdykaren får nytt utseende och nytt tryckeri. Karin Söderholm tog över arbetet med tidningens layout. Fridykningskommitténs nya utbildningssystem förankrades och redovisade ett gott resultat. Arbetet med ett nytt fridykarcertifikat påbörjades. Fridykningskommitténs egen tidning Ungbullan lades ner för att i stället ingå i Sportdykaren. Ett samarbete med universitet och högskolor inom miljö och biologi medförde att förbundet blev referensgrupp i miljöbevakningen. Sverige tog bronsmedalj i den internationella UVfototävlingen CMAS-50-judges. Vid CMAS årsmöte i Singapore arbetade de svenska representanterna hårt med att öka intresset för ungdoms- och kvinnoidrott. En enkät som genomfördes på mötet om ungdomsaktiviteter i respektive medlemsförbund bildade underlag för kommande arbete med att skapa en internationell ungdomskommission. Sverige vann guld både för damer och herrar vid VM i UV-rugby. Under året arrangerades den första Europacupen i fensim i Sverige. Marknadsföringskommittén gick över i en ny grupp kallad Informationsgruppen. CMAS beslöt att inte arrangera mästerskapstävlingar i UV-jakt. Detta överklagades och tävlingsgrenen fortsatte att arrangeras. Förbundet ansåg att tävlingsgrenen inte hörde hemma i vår organisation. Arbetet med Dykguiden avbröts. Fem ansökningar till dumpningsfonden inkom, varav två blev beviljade. 2000 Classe Morén tog över som förbundsordförande pga att Carl-Gustav Johansson insjuknade. Styrelsens arbete blev tungt då flera avhopp skedde under året vilket innebar svårigheter med att fylla tomrummet efter dem som avgått. Vivi-Anne Granberg slutade arbeta på kansliet och efterträddes av Johanna Ekström (nu Strömgren). En ny grafisk profil togs fram. En revidering av hemsidan påbörjades. Arbete med att ta fram en antidopningsplan påbörjades. Styrelsen föreslog en ny distriktsindelning på årsmötet. Förslaget bordlades dock. Förbundet arrangerade World Cup i fensim tillsammans med tre klubbar i Malmö. Niclas Lindh arbetade med ett rekryteringsmaterial för fensim att användas av landets klubbar. Ett projekt med att ta fram en kursplan för Vrak B påbörjades. Sverige stod som värd för ett EUF-möte i Uppsala. IOC beslutade att ingen ny idrott skulle tillföras OS-programmet år 2004. Förhoppningarna om fensim som OS-gren blev alltså inte uppfyllda. 22
2001 Förbundet lade focus på visionsfrågor. Aktivitetsplaner arbetades fram utifrån beslutade visioner. Distrikt och ordförandekonferensen samlade 40 deltagare. Marknadsföring och distriktsorganisation var huvudtema. En marknadsföringsplan arbetades fram. Fensimkommittén ombildades för att tydligare deltagande och engagemang skulle kunna utvecklas. Kansli- och ekonomifrågor tog stor plats på styrelsens möten. Johan Lampén slutade arbeta på kansliet och efterträddes av Helén Thorö. I december slutade även Agneta Lindström på kansliet. Ingen ny kanslichef tillsattes. Vattenmiljöprojektet avslutades. Förbundet redovisade en förlust på 1,3 miljoner kronor. Gunnar Järvholm representerade förbundet i CMAS styrelse och i EUF. Örjan Lindhe var president för CMAS instructor commission. Jonas Andersson blev medlem i CMAS UW-rugby commission. Leif-Göran Hjelm och Magnus Lundgren nådde framskjutna placeringar vid VM i UV-foto. 2002 Förbundet arbetade vidare enligt den vision som antogs 2001, trots begränsade resurser. Styrelsen prioriterade arbetet med att få en ekonomi i balans samt att få en fungerande kanslifunktion. Helén Thörö slutade arbeta på kansliet. Ulla Persson hyrdes in från ett bemanningsföretag under några månader, för att sköta ekonomin på kansliet. I maj 2002 anställdes Lena Holmbring på kansliet för att sköta bl a ekonomi. Under vår och sommar arbetade Thomas Edström, Katarina Strömgren och Melissa Möllersen tillfälligt på kansliet.under hösten anställdes Camilla Munkhammar (nu Aresén). Ett nytt och förbättrat utbildnings- och instruktörsmaterial producerades. Vid årets VM i UV-foto kom Fredrik Erenström på femte plats i delklass. Gunnar Järvholm representerade förbundet i CMAS styrelse, där han också var kontaktman för UV-rugby och ungdoms. Örjan Lindhe är medlem i CMAS Technical committee. 2003 Styrelsen beslutade att ta fram affischer som komplement till broschyren om förbundets verksamheter. Förbundet beslutade att prioritera utbildningsfrågor och satsade på att producera en ny utbildningsbok. Vid VM i UV-rugby i Danmark tog Sveriges herrar guld och damerna silver. Hyresavtalet med Idrottens hus i Farsta centrum avslutades iochmed att RF beslutade att flytta till Fiskartorpsvägen. Olika alternativ utreddes och ny kanslilokal hyrdes i Farsta tillsammans med fem SF, ett DF och Pool2tusen. Förbundet deltog vid CMAS GA i Kina. Förbundets försäkring förändrades. Efter dialog med Folksam fick förbundet igenom viktiga förbättringar som t ex ökad internationell omfattning av villkoren, bättre ekonomiskt skydd, en bättre tydlighet vad avser avtalsåret. Projektet Handslaget inleddes. Medlemsantalet fortsatte att minska, en trend som i stort hållit i sig från 1993. På kansliet sökte Camilla Aresén tjänstledigt för studier. Gustaf Ekström anställdes som vikarie. Förbundet bytte till RF:s nya medlemsprogram Förbundet Online samt även ny hemsida. 23
Den negativa trenden i medlemsantalet var en dominerande fråga under verksamhetsåret. Tonvikt lades på att tydliggöra förbundets roll. För vem är förbundet till? Vad står förbundet för? En tuff budget medförde att förbundet lyckades vända den negativa ekonomiska trenden. Distriktsordförandekonferensen blev inställd pga för få anmälda distrikt. Arbetet med den nya enstjärniga boken fortsatte och avtal tecknades med Norges dykkeforbund om rätten att översätta och producera boken i Norge. Ett nytt tygmärke med förbundets logotyp togs fram. Ett första år med Handslaget gav till resultat att 21 klubbar ansökte om bidrag. 17 klubbar fick ansökan beviljad och totalt fördelades 145 000 kronor. Det minskade medlemsantal medförde att förbundet tvingats göra en tuff, åtstramad budget. Samtidigt hade en ny budgetprocess införts som visat resultat. Resultatet för 2005 blev 545 000 kronor. Sverige var värd för det nordiska mötet. Vid mötet diskuterades avtal med övriga nordiska förbund om samarbete angående läroböcker. Dansk Sportsdykkerforbund tecknade avtal att översätta och producera den enstjärniga boken. Förbundet tecknade avtal om att använda den danska nitroxtabellen till vår reviderade nitroxbok. Förbundet engagerade sig i projektet Håll Sverige rent och genomförde bl a en skräpletartävling i Stockholm. Ett nytt medlemskort som samtidigt är ett förmånskort blev klart och skickades ut till 24 2004 2005 medlemmarna via klubbarna. En gemensam konferens för distrikt- och kommittéordförande genomfördes i oktober. Denna nya form för möte blev uppskattad. I samband med årsmötet togs aktivitetsplaner för ett attraktivare förbund fram. För att bl a få en smidigare hantering av medlemsrapportering erbjöds klubbarna att gratis ansluta sig till programmet Klubben Online. Efter två år av projektet Handslaget konstaterades att 50 klubbar ansökt om bidrag. 398 000 kronor delades ut år två. Projektet BUS (Barn, ungdom och skola) inleddes för att dels få fler medlemmar och dels aktivera våra ungdomar. Vid EM i UV-rugby erövrade de svenska damerna och herrarna varsin bronsmedalj. Johanna Strömgren gick from juni på föräldraledighet och Carina Nilsson anställdes som vikarie. Alex Dawson blev utsedd till bästa miljödykaren vid VM i UV-foto. 2006 Utveckling av förbundets utbildningar har pågått inom flera områden. Ett kursmaterial med tillhörande instruktörshandledning i digitalt undervattensfoto togs fram av Hans Spicar och Anders Ocklind. Förbundets hemsida genomgick en omfattande revidering. Förbundet deltog på Vildmarksmässan istället för båtmässan Allt för sjön. Detta val visade sig lyckat för att nå rätt målgrupp. En presentationsfolder som redovisade förbundets verksamheter togs fram i anslutning till mässan. Arbetet med att göra våra medlemskort attraktiva fortsatte.