Handledning för uppsatsskribenter i retorik

Handledning för uppsatsskribenter i retorik Avdelningen för retorik Litteraturvetenskapliga institutionen Uppsala universitet, 2013 Jon Viklund

Innehåll Förord 3 1. Att komma igång 4 Att finna ett ämne 4 Att skriva pm och att bedöma en forskningsidé 6 Teori och metod 8 Tidigare forskning 11 2. Praktiska bestämmelser kring handledningen 13 Handledningens upplägg 13 Relationen till handledaren 14 Exempel på handledningsplan 15 3. Hänvisningar 17 Citat, parafras och källhänvisningar i brödtexten 17 4. Fotnoter/slutnoter 19 Fotnotens kommunikativa funktion 19 Tryckta källor 20 Otryckta källor 24 Digitala källor 25 Filmer, tv- och radioprogram 27 Andrahandskällor 27 Hur gör man med skrifter som saknar fullständig bibliografisk information? 28 Latinska förkortningar i källhänvisningar 28 Hänvisningar till antika källor med standardiserade kapitel- och bokindelningar 29 5. Käll- och litteraturförteckning 30 1

6. Uppsatsens språk 33 Vanliga språkproblem 34 7. Riktlinjer för uppsatsens utformning 39 8. Opposition och examination 41 Inlämning av uppsatsen 41 Checklista inför inlämningen 41 Opposition 42 Kriterier för en väl genomförd opposition 43 Efter ventileringen 43 Betygskriterier uppsats, Retorik C 45 9. Vidare läsning 48 Handböcker och antologier om retorikvetenskaplig teori och metod 48 Lexikon och uppslagsböcker i retorik 49 Tidskrifter av intresse för retoriker 50 Uppsatshandledningar och formalia 51 Språk och grafisk utformning 52 2

Förord Denna handledning är skriven för C-uppsatsförfattare i retorik, men den kan även selektivt användas på andra nivåer. Dess syfte är att ge en utförlig och lättillgänglig mall för hänvisningar och formalia. Dessutom är ambitionen att ge råd inför de delar av arbetet som ibland uppfattas som svåra: att välja ett lämpligt ämne, att beskriva metod, att söka efter litteratur, etc. Handledningen innefattar instruktioner som sträcker sig från att skriva ett pm till att opponera på en uppsats. Här samlas även information om exempelvis villkoren för handledningen och betygskriterier. Läs igenom dessa avsnitt inför kursstarten. Denna handledning behandlar såväl uppsatsens innehåll som dess form. Självklart är själva analysen, den teoretiska medvetenheten och metodiska stringensen samt förmågan att ta hänsyn till och kritiskt värdera tidigare forskning det viktigaste. Men formalia är inte bara en formsak. Slarvigt språk och brister i citat och hänvisningar inverkar på presentationen av resultaten och påverkar läsarens bedömning av uppsatsen. Vår rekommendation är därför att du redan från början gör dig bekant med de riktlinjer och den mall som gäller för uppsatsskrivandet. Därigenom får du sedan mer tid åt det väsentligaste i arbetet. 3

1. Att komma igång Att finna ett ämne Den angelägnaste uppgiften under uppsatskursens första veckor är att finna ett bra forskningsämne. Utnyttja tiden väl. Diskutera med kursare och lärare. Det är förstås ingen nackdel om du kan dra nytta av intressen, tidigare erfarenheter och kunskaper eller av tillgången på ett visst material. Men ämnet ska vara tydligt förankrat inom retorikvetenskapen, dvs. hämta frågeställningar, begrepp och metoder från retorisk teori och tidigare forskning. För en inblick i vad som sker inom forskningsvärlden, bläddra gärna igenom retoriska tidskrifter som Rhetorica Scandinavica, RetorikMagasinet (populärvetenskaplig), Quarterly Journal of Speech och Rhetorica (se listan under Vidare läsning). Det bästa är nog att själv tänka över vilka problem exempelvis dagsaktuella, historiska, teoretiska som känns angelägna att undersöka med retoriken som utgångspunkt. Seminariet erbjuder möjligheten att presentera ett ämne, och det pm som därefter ska skrivas kommer du att kunna diskutera tillsammans med lärare och andra studenter. Vi rekommenderar att uppsatsen skrivs individuellt. Man får mer ut av kursen om man självständigt tar ansvar för hela uppsatsen. Samarbete är möjligt, men måste då regleras noga så att handledare och examinator kan se vad varje student har gjort. Genom uppsatsarbetet ska studenten förvärva fördjupade kunskaper om teori och metod inom ett självständigt valt ämnesområde, står det i kursplanen. Men handledare och andra lärare kan och ska ge råd i valet av ämne. Institutionen delar som regel inte ut några färdiga ämnen, men vi kan hjälpa till i arbetet med att utveckla uppsatsidéer. Vi ser gärna att studenter väljer ämnen som ligger inom våra forskningsområden och/eller inom ämnen som vi allmänt betraktar som outforskade. En lärare som forskar om demokratiseringen av Sverige kan t.ex. uppmuntra studenter att studera en enskild riksdagsdebatt. I ett större forskningsprojekt om lovtalets retorik kan det vara värdefullt med delstudier om t.ex. bröllopstal i ett visst sammanhang. Kanske menar en lärare att smädelsens retoriska funktion är alltför outforskad i offentlig debatt. Sådana råd kan vara värdefulla inte minst om tiden går och idétorkan är stor. Men ansvaret att välja ett ämne ligger först som sist på dig som student. Vad för slags ämnen kan du då välja och vad bör du särskilt tänka på när du gör dina val? Du kan exempelvis välja ett teoretiskt ämne. En vanlig ingång i ett teoretiskt fält är 4

att studera användningen av ett visst begrepp, en studie som kan vara historiskt inriktad (termen sprezzatura i Castegliones Il cortegiano), eller samtida (begreppet ironi i moderna retoriska handböcker). Tänk på att en teoretisk utredning ofta får ett större värde när den kan förankras i en analys där en hypotes kan prövas mot ett visst material. Utgångspunkten för ett ämne kan också gärna vara ett problem som du är engagerad i och som kan diskuteras genom retorisk kritik: maktspråk, retorik och propaganda, retorik och genus. Du kan med fördel välja ett ämne med utgångspunkt i andra kurser som du har läst, t.ex. Retorik och didaktik eller Mediernas retorik. Paradoxalt nog är uppsatser om tal relativt ovanliga, trots att vi lever i en tid där tal av politiska ledare och andra offentliga personer ofta spelar en avgörande roll för opinionsbildningen. Det kan ligga ett stort intresse även i sådan traditionell retorisk kritik, bara den bygger på intressanta frågeställningar. Ett sätt att vinna ny kunskap är att t.ex. jämföra olika talarkulturer. I vilken utsträckning används och vilken roll spelar berättelsen i olika sammanhang? Uppsatser om offentliga tal har inga problem med att hitta material, utan utmaningarna blir snarast att avgränsa och finna intressanta ingångar. Retorikhistorien är en annan kontinent av outforskat material. Välj en retorisk situation (t.ex. mordet på Axel von Fersen) och diskutera ett historiskt material (t.ex. tidningsdebatten vid denna tid). En sådan diskussion kan gå från beskrivning till både historisk och teoretisk insikt: vilka slags talhandlingar präglade eller skapade en viss situation; hur uppstår retorik och vad fyller den för en funktion? Eller studera retoriska handböcker under en viss period (vad gavs ut? vilken retorisk tradition ingår de i? hur förändras de? etc.). Eller välj ett historiskt perspektiv som problematiserar makt och kön, t.ex. i en diskussion om hur eller huruvida retoriken som en manligt konstruerad diskurs har påverkat kvinnors möjligheter att delta i offentligheten under en viss period (exempelvis de första kvinnorna som kom in i riksdagen 1921). Listan över ämnesområden kan göras mycket lång: interkulturell retorik, vetenskapens retorik (Rhetoric of science eller Rhetoric of inquiry), samtal och debatter, argumentationsanalys (logosargumentation, argumentation genom känsla, topik, fallasier etc.) retorik och litteratur, metastudier av retorikämnet, retorik och performans (actio, memoria), etc. Försök att i tanken pröva ditt ämne innan du bestämmer dig. Hur ser dina möjligheter ut att komma fram till ny kunskap, att presentera ett nytt perspektiv på ett ämne eller på ett visst material? Är de troliga resultaten alltför förutsägbara? Då kanske uppsatsen blir ointressant. Något man alltid måste fråga sig är om retorikens teorier och metoder tillhandahåller de bästa perspektiven för det ämne du vill undersöka. Den klassiska retoriken 5

kan ju i princip beskriva och från sina synpunkter förklara all form av kommunikation, men därmed är det inte sagt att resultaten av en sådan undersökning blir intressanta. Det vanligaste problemet i uppsatser är bristande precision av frågeställningarna och illa gjorda avgränsningar, vilket ofta har att göra med ämnesvalet från början. Många studenter tar på sig alltför stora uppgifter med ett alltför vittomfattande syfte. När du väljer ämne, så försök alltså att begränsa dig till en uppgift som är möjlig att genomföra på de få månader som står till buds, och be gärna din handledare att bedöma just detta. Det är bättre att säga mycket om något litet än att säga litet om mycket. Att skriva pm och att bedöma en forskningsidé Förslaget till ämne ska presenteras i form av ett pm, omfång 1 2 sidor. Utifrån dessa dokument utses en handledare, och tillsammans med din handledare går du sedan vidare i arbetet. Pm:et ska kortfattat beskriva din forskningsidé så att läsaren ska kunna bedöma dess genomförbarhet och relevans. Även om du ännu är osäker på ditt ämnesval även härefter kan du förstås ändra ditt ämne om det visar sig svårgenomförbart är det därför viktigt att vara så utförlig som möjligt. Tänk över följande punkter när du ska presentera din idé: Ämnet och utgångspunkter för ämnesvalet: bakgrunden till ämnet, formulering av det problem som du vill diskutera (problemformulering). Tidigare forskning och rådande uppfattning. Vad finns redan skrivet om ditt ämne, eller vilka uppfattningar är rådande om det ämnesfält du vill behandla. Hur förhåller sig din egen forskningsidé till den tidigare forskningen eller den allmänna uppfattningen? I vilken mån är det möjligt för dig att korrigera den rådande uppfattningen eller att tillföra något till den? Syfte: en koncis formulering av forskningsidén. Specifika forskningsfrågor? Material: Hur ska det avgränsas? Är det tillgängligt? Teori och metod: Vilken typ av analys krävs för att svara på dina forskningsfrågor? Vilka teoretiska perspektiv kan vara användbara för att belysa ämnet? Vilka typer av begrepp kommer att stå i centrum? Är undersökningen intressant (för andra än dig)? Svarar den mot ett problem som en retorisk analys kan belysa? Är retoriken särskilt väl ägnad att undersöka detta problem? 6

Att uppskatta ett ämnes intresse och relevans är inte lätt, och att bedöma dess genomförbarhet kräver ofta en viss erfarenhet av uppsatsskrivande och forskning. Det är därför viktigt att ta in synpunkter från andra studenter och inte minst från handledaren. Grovt sett bedömer man ett ämne mot bakgrund av den så kallade triaden : Ämne Material Metod Syfte och forskningsfrågor, teser och tänkta slutsatser revideras som regel under arbetets gång, men triadens grundläggande byggstenar bör vara klara när arbetet inleds. Det valda ämnet bör svara mot en eller flera relevanta och intressanta problemformuleringar. De forskningsfrågor som hämtas därifrån ska riktas mot ett välavgränsat material som i sin tur är representativt för det du vill undersöka. Metoden ska till sist vara vald så att den passar både ämne och material. Märk väl att metod här används i en övergripande mening som inkluderar val av frågeställningar, teori och begrepp, hur man avgränsar materialet, osv. (Se vidare följande avsnitt.) Är du t.ex. intresserad av gravdiktning under 1700-talet? Ämnet är för stort, men kan begränsas genom en inriktning på några av Bellmans gravdikter, som dessutom är lättillgängliga. En frågeställning måste formuleras, och kanske är du intresserad av hur döden gestaltas under denna tid. Med vilken topik beskrivs döden av Bellman i dessa tillfällesdikter? Använder han ett genomgående bildspråk eller kan man finna skillnader i de olika dikternas bildspråk? Metoden har därmed delvis ringats in: topik- och stilanalys. Men därutöver bör man ta hänsyn till den tradition Bellman skriver inom: gravdiktningen som ämne har ju att göra med genre den demonstrativa genren, och särskilt grav- och sorgediktningen och frågan om topoi och bildspråk bör nog relateras till genrefrågan. 7

Teori och metod Gränsen mellan teori och metod är inte knivskarp inom humanvetenskaperna, och den specifika frågan vad som utgör retorikvetenskaplig teori och metod har inget entydigt svar. Metoden anger författarens tillvägagångssätt för att svara på de frågor som uppsatsen ställer till materialet. Ämnet kan vara statsministerns ethos under nationella trauman. Vad förväntar vi oss av våra ledare? Och hur framställer statsministern sin egen person sina känslor, sin beslutsamhet osv. i en tid av djup kris? Materialet skulle kunna vara kommentarer på ledaroch debattsidor samt uttalanden av statsministern i samband med krisen. Metoden är hur du använder materialet för att besvara dessa frågor. Metoden brukar av pedagogiska skäl skiljas från uppsatsens teoretiska perspektiv. En teori inom retorikvetenskapen kan vara övergripande system för kommunikation som t.ex. Aristoteles retorik, Perelmans nya retorik eller Kenneth Burkes dramatism-teori, men det kan också handla om ett annat teoretiskt perspektiv t.ex. marxism, feminism, dekonstruktion som används för att fördjupa den retoriska analysen. Det vanligaste är att uppsatsen beskriver de specifika aspekter av retoriken som kommunikationsteori som den inriktar sig på, exempelvis den teori om agency, ethos, genre, eller ironi som man kan tänkas utgå ifrån i en analys. Observera att inledningens beskrivning av teoretiska perspektiv är avsedd för din uppsats centrala teoretiska utgångspunkter. Teorier som inte åberopas eller på annat sätt är vägledande i uppsatsens analyser bör inte ta upp plats i inledningen. Det är inte ovanligt att en uppsatsförfattare bekymrar sig för metodbeskrivningen i slutet av uppsatsarbetet. Man står med en uppsats som är metodiskt stringent genomförd och som har teoretiskt välreflekterade analyser. Men vad har jag egentligen använt för metod? Osäkerheten kan komma sig av att föreställningen om humanvetenskaplig metod blandas samman med metodförståelsen inom naturvetenskapliga, experimentella eller allmänt mera positivistiska vetenskaper. Denna osäkerhet tar sig ibland uttryck genom ganska vaga beskrivningar som antingen mest är ägnade att skilja uppsatsen från sådana vetenskaper eller att ge metoden en abstrakt beskrivning som i alla fall ger sken av verklig vetenskaplig begrundan. Det kan t.ex. stå att metoden är kvalitativ, och att den egna vetenskapliga grundhållningen är hermeneutisk, eller att materialet har bearbetats huvudsakligen induktivt eller deduktivt. Sådana påpekanden är sällan av intresse. Alla uppsatser som skrivs i retorik är uttryck för en form av hermeneutiskt arbete, och alla dessa analyser presenterar kvalitativa (i motsatser till kvantitativa) resultat. Uppsatser i retorik presenterar för 8

det mesta textanalyser av olika slag där målet är att genom tolkningar få större förståelse för komplexa sammanhang och uppnå en större kunskap om fenomen i samhället och kulturen. Det är i första hand dessa analyser som ska beskrivas och inte de vetenskapsteoretiska premisserna. Kort sagt är det dina konkreta val som läsaren har nytta av att känna till: Vilken sorts analys har du valt? Vilka är dina teoretiska eller metodiska inspirationskällor? Vilka är analysens huvudbegrepp? Hur har du avgränsat ditt material? Vilket fokus på materialet har du? Vilka källkritiska överväganden har du gjort? Följande punkter kan t.ex. vara adekvata i en metodbeskrivning: Gängse retorikvetenskapliga metoder. När du använder en vedertagen metod ska denna förstås beskrivas och motiveras i inledningens metodavsnitt. Väljer du t.ex. att använda en klusteranalys ska du kortfattat beskriva densamma: Hur är en sådan tänkt att fungera? Hur väljer man ut nyckeltermerna? Finns det några problem i just ditt material som försvårar analysen? Samma sak gäller förstås för stilanalys, topikanalys, argumentationsanalys, m.m. Ofta är det fråga om en kombination av sådana metodiska inriktningar. De retoriska begreppen. Vilka begrepp används? Varifrån är de hämtade? Hur kommer de att användas för att ge svar på forskningsfrågorna? Det kan också ofta finnas skäl att motivera valet av begrepp. Om ethos är ett centralt ämne för dig bör begreppet definieras och eftersom det finns en rad skilda förståelser av begreppet bör du motivera valet av definition. Avgränsningar. Hur har undersökningen avgränsats vad gäller frågeställningar och material? För vissa ämnen är diskussionen av avgränsningarna mycket viktig, medan samma diskussion för andra ämnen är närmast överflödig. Vill du studera metaforiken i Alfred Tennysons Ring Out, Wild Bells krävs inga långa redovisningar kring avgränsningsfrågor. Om du å andra sidan önskar studera metaforik i svenska regeringsförklaringar måste du ta ställning till en rad frågor, exempelvis: Hur många regeringsförklaringar har du tid att studera? Hur gör du urvalet för att undersökningen ska få resultat som är representativa för det du avser att beskriva? I många fall är det angeläget att beskriva den retorikförståelse som präglar uppsatsen. En vanlig syn på retoriken är att den är något som uppkommer i en situation där en talare tar till orda som en respons på ett problem som uppkommit i sammanhanget. I analysen betraktas form och innehåll som betingat av situationens krav. Kanske vill man betona att man ser 9

retoriken som ett uttryck för normer och värderingar i samhället som präglar den situation eller den diskurs som analyseras. I vissa analyser inriktar man sig på persuasion och de mekanismer vilka man gärna kan specificera man menar hör till denna kategori i retoriken. Kanske inriktar man sig snarare på vältalighet. Kanske inriktar man sig på narration. Möjligen ser du retorik som ett tankesystem som hjälper människor att handla, finna argument, skapa bilder av verkligheten, och så vidare. En sådan handlingsinriktad syn på retoriken kan beskrivas under teori och metod. Man kan fråga sig varför det är viktigt att beskriva och diskutera uppsatsens teori och metod. Ett gott skäl är att vetenskapen är en kollektiv verksamhet. Om du gör ett gott arbete med rika analysresultat är det viktigt att andra forskare och uppsatsförfattare ska kunna ta lärdom och få inspiration till egna undersökningar. Ett annat skäl är att en läsare lättare kan värdera och bedöma din uppsats om dess metodiska utgångspunkter står klara. Man kan bara bedöma materialets representativitet och om man känner till urvalet. Och värdet av tolkningen av ett material är avhängigt de metodiska premisserna för tolkningen. De kategoriseringar och systematiseringar man gör av ett material kan bara bedömas om man har redovisat klara begreppsdefinitioner. Samtidigt kan det vara värt att nämna att i en uppsats med exempelvis ett rent teoretiskt ämne kan frågan om metoden bli relativt underordnad: det handlar kanske bara om att läsa en teoretisk text noggrant. En beskrivning av undersökningens metod är inget självändamål utan ett hjälpmedel för att bedöma uppsatsens vetenskapliga värde. Det är också viktigt att ange de teoretiska utgångspunkterna för att läsaren ska kunna förstå och bedöma uppsatsen. Har du valt att utgå från en konceptuell metaforteori av George Lakoffs märke så har du bestämt dig för ett visst begränsat perspektiv på materialet, och samtidigt valt bort andra. Du ser då metaforer som t.ex. spatialt strukturerade av hur människan kognitivt uppfattar världen. Det kan vara problematiskt att förena detta perspektiv med en mera traditionell syn på troper där valet av en bild i en specifik kontext kanske förklaras av avsändarens intentioner att påverka mottagaren på ett visst sätt. Att ett visst perspektiv tycks utesluta andra innebär dock inte att uppsatsförfattaren kan stöta bort kritik som han eller hon menar skjuter ovanför målet. Också valet av teori bör diskuteras och motiveras i uppsatsen. 10

Tidigare forskning En viktig del av det initiala arbetet med uppsatsen är att undersöka forskningsläget. Finns det redan mycket skrivet om ditt ämne kan det vara klokt att tänka om, revidera planen eller finna ett helt nytt ämne. Men låt å andra sidan inte tidigare forskning avskräcka dig. Tidigare analyser kan vara av stor nytta för din uppsats, och eftersom retoriken är ett ungt ämne, såväl internationellt som i Sverige, så är problemet oftast det omvända: det finns för lite tidigare forskning att bygga på. Se bara till att avgränsa ditt ämne så att du har möjlighet att komma fram till egna resultat. På C-kursen ingår vanligtvis en genomgång om sökning i databaser. Här följer en summarisk och mera generell beskrivning av möjliga sökvägar: Sök i libris. Ta god tid på dig att pröva flera olika sökord, både på svenska och engelska (och ev. annat språk). Dokumentera, för dig själv och din handledare, vilka sökord du använder. Gör sökningar i databaser tillgängliga via Uppsala universitetsbibliotek. Pröva t.ex. JSTOR, EBSCO, Artikelsök (om du söker efter fr.a. dagstidningsartiklar), Google Scholar (allmänt tillgänglig), Ediffah (om du söker efter handskrifter på svenska bibliotek, allmänt tillgänglig), osv. Gå igenom registren över artiklar i Rhetorica Scandinavica, den ledande retorikvetenskapliga tidskriften i Norden. På Retorikförlagets hemsida finns ett urval av artiklar att ladda ner för en mindre summa. Se: http://www.retorikforlaget.se/rhetorica-scandinavica/ Gå till retoriska uppslagsböcker. Kolla upp de för din undersökning centrala begreppen, och se vilka hänvisningar till tidigare forskning som artiklarna innehåller. Med samma tematiskt inriktade sökmetod kan man utgå från elementära handböcker som Jens Kjeldsens Retorik idag, Øivind Andersens I retorikkens hage, Janne Lindqvist Grindes Klassisk retorik för vår tid, eller någon annan. Gör kedjesökningar, dvs. börja med en retorikvetenskaplig artikel eller bok som behandlar ditt ämne och följ referenserna till nya studier, som i sin tur leder vidare till nya studier, osv. Den bästa sökvägen vad gäller tidigare forskning är ofta litteraturförteckningarna i andras böcker och uppsatser. Sök på Google (och Google book search) eller annan sökmotor. 11

En vanlig fråga är vad tidigare forskning ska inbegripa. Ett möjligt uppsatsämne är att studera dialogen mellan Anders Borg och journalister på presskonferenser. Hur väljer Borg att svara på frågorna? Utgår han från frågornas implicita eller explicita premisser eller söker han sig till andra argumentativa platser? Studenten har valt topikanalys som metod och Chaïm Perelmans argumentationslära som teori. Den senare ska då inte beskrivas under tidigare forskning, och inte heller uttolkare av Perelman som man kan välja att ta hänsyn till, utan både Perelmans argumentationslära och uttolkningarna av den ska tas upp i teoriavsnittet. Beskrivningen av metoden ska på samma sätt förstås föras in i ett metodavsnitt. Diskussionen av tidigare forskning bör i första hand ta upp forskning om det aktuella materialet eller allmänt de frågeställningar uppsatsen vill diskutera. Finns det tidigare forskning om Anders Borgs retorik, eller annan forskning om Borg som kan vara relevant att ta upp, t.ex. debattböcker eller kritiska analyser av intresse i tidskrifter eller dagstidningar? Finns det studier om moderaternas eller de andra riksdagspartiernas nuvarande retorik? Eller finns det annars någonting om deras retorik rent historiskt? Eller finns det kanske liknande undersökningar från andra länder? Sedan bör man söka efter forskning om presskonferenser och frågestunder i allmänhet även t.ex. statsvetenskapliga, sociologiska, kommunikationsvetenskapliga eller språkvetenskapliga undersökningar kan vara av intresse. Till sist bör avsnittet om tidigare forskning ta upp eventuell forskning om samtal som använder samma eller en liknande metod. Här uppstår ett dispositionsproblem, eftersom samma information kan tas upp under teori och metod, men om det finns tidigare forskning med samma metodiska ingång i ämnet så måste denna nämnas under rubriken tidigare forskning. Varje ämne ställer olika krav på informationssökning och sökvägar. Men som regel bör alla dessa sökvägar prövas innan du kan slå dig till ro. Ett påstående om att det inte finns någon tidigare forskning är oftast ett tecken på att uppsatsförfattaren gjort ett dåligt sökarbete. En uppsats som är oinformerad om tidigare forskning riskerar att slå in öppna dörrar. Dessutom framstår ämnet som mindre intressant om du inte kan knyta det till tidigare forskares insatser. Be gärna handledaren om råd. I betygskriterierna för C-uppsatsen ingår bedömningen av förmågan att överblicka och värdera relevant forskning inom det aktuella ämnesområdet. Härmed menas inte bara att visa upp förmågan att söka upp tidigare forskning, utan också att kritiskt värdera densamma liksom vilket kanske är det viktigaste att på ett meningsfullt sätt ta hänsyn till den. Man ökar chanserna att skriva en intressant uppsats om man integrerar och utgår från tidigare forskning i sin analys. Man ser längre när man står på sina föregångares axlar. 12

2. Praktiska bestämmelser kring handledningen Handledningens upplägg Studenter ska informeras om vad som gäller för uppsatskursen och denna handledning som du nu läser är just denna information (se också de lokala riktlinjerna publicerade på institutionens hemsida). När pm:en har skickats in tilldelas alla studenter en handledare. Vanligtvis hamnar du också därigenom i en handledningsgrupp. Handledningen sker då delvis individuellt, delvis i grupp. För distansstudenter gäller särskilda villkor. Ett handledningsschema ska upprättas i början av terminen. Formerna för handledningen kan skifta beroende på önskemål från studenten. Handledningen ges under den termin du är inskriven på uppsatskursen. Institutionen har på C-nivå satt av 16 timmar per student: 10 timmar för handledarens förberedelser, 6 timmar för handledning. I handledningstimmarna ingår också grupphandledning. Det är viktigt att snabbt komma igång med uppsatsarbetet. Om du kontinuerligt producerar utkast till uppsatsen öppnar du för en produktiv dialog med handledare och kursare, och du kommer också att driva på ditt eget tankearbete. De studenter som väntar med merparten av uppsatsen till de sista veckorna blir ofta besvikna på resultatet. Under den första tiden av uppsatsarbetet förväntas du redovisa resultatet av sökningar efter tidigare forskning. Handledaren kan t.ex. ge dig i uppgift att beskriva sökvägar och sökord och resultatet av detta arbete. Det är också klokt att du från början arbetar med en mall för hänvisningar. Följ mönstret för formalia i denna handledning redan i de första utkasten till handledningen (använd dock då genomgående de förkortade hänvisningarna i noter). När terminen når sitt slut ska studenten enligt uppgjort schema presentera en nästan färdig uppsats som handledaren ska kunna bedöma. Om du följt tidsplanen har du ett utkast till uppsatsen klart senast två veckor före deadline. Då får du handledarens kommentarer och förslag på hur du ska använda de sista dagarna för att färdigställa uppsatsen. Den färdiga uppsatsen skickas in genom Urkund (se avsnittet Inför oppositionen) där texten jämförs med material på internet samt andra textbanker för att upptäcka eventuella plagiat. Alla studenter som vill får lägga fram sin uppsats. Men om uppsatsen innehåller mycket stora brister kan handledaren rekommendera studenten att vänta. Det kan visst finnas skäl till att lägga fram också en alltför svag uppsats den kommer ju då få kritik som 13

författaren kan ta med sig när han eller hon reviderar sin text men en svidande opposition kan vara en obehaglig upplevelse. Betyg sätts av en annan lärare än handledaren. Examinator är i regel någon av de andra lärarna som leder och handleder uppsatskursen. Examinator diskuterar dock alltid betyget med din handledare. Vad händer om du inte hinner färdigt med uppsatsen under utsatt tid? Som sagt ges handledning bara den termin som du följer uppsatskursen. I särskilda fall om du t.ex. inte alls har haft handledning under denna termin, eller mycket litet handledning kan undantag göras. Institutionen erbjuder tillfällen för ventilering i slutet av varje termin. Relationen till handledaren Som uppsatsskrivare har du både rättigheter och skyldigheter i förhållande till institutionen och handledaren. Handledaren ska läsa dina utkast och diskutera texten med dig enskilt eller i grupp i enlighet med ett schema som ni kommer överens om tillsammans. Han eller hon bör diskutera ditt val av ämne, material och metod, och ge råd om avgränsningar och tidigare forskning. Vad gäller alla dessa delar av uppsatsen ligger dock ansvaret på den enskilde studenten uppsatsen är ett självständigt arbete och häri ligger att fatta egna beslut. Om handledningen av någon anledning inte fungerar har man rätt att byta handledare. Du ska då kontakta den kursansvarige, eller, i fall den kursansvarige också är din handledare, studierektor. Också handledaren måste förstås underrättas. Du som skriver uppsats har också skyldigheter. Du ska följa uppgjort schema, och om det inte fungerar i god tid försöka ändra på handledningsmötet. Till varje handledning ska du skicka in nyskriven text, om du och handledaren inte kommer överens om annat. Om skrivandet har havererat kan uppsatstext ersättas av skriftliga frågor till handledaren, så att han eller hon kan hjälpa dig framåt. Inför grupphandledningarna ska du komma väl förberedd med konstruktiva kommentarer till de andra studenternas texter. Det är studenten som ska se till att kontakten med handledaren upprätthålls. Om du tvingas avbryta studierna tillfälligt, om du missar handledning av någon orsak, eller om arbetet drabbas av någon form av svacka, så bör du informera handledaren. Om du skulle bli sjuk, eller av andra skäl inte kan bedriva uppsatsarbetet i den takt och den omfattning som det är tänkt är det mycket viktigt att du omgående meddelar din handledare samt studierektor för att göra ett tillfälligt studieuppehåll! I sådana fall behåller du nämligen din rätt till handledning; i annat fall går den förlorad, och handledningstiden tickar på. 14

Studenter på universitetet förväntas ha grundläggande färdigheter i att skriva. Det åligger inte handledaren att språkligt rätta studentens uppsats, eller ens att kommentera språkliga felaktigheter. Men de flesta handledare brukar ändå ge allmänna kommentarer om framställningen. Om den är rörig, oklar eller dåligt strukturerad påverkar det som sagt innehållet. Och likaså inverkar en ovårdad framställning med stavfel och brister i formalia på läsarens intryck. Om handledare inte tar upp brister i t.ex. den språkliga framställningen beror det sannolikt på att din text fungerar bra. Men fråga gärna: i betygskriterierna ingår ett klart och korrekt språk och vetenskaplig stringens, så du har rätt att veta om detta är något som du måste jobba mera med. Om uppsatsen innehåller stora brister så kan du kontakta Språkverkstaden, som kostnadsfritt kan ge rådgivning ifråga om disposition, struktur och textbindning (http://www.sprakverkstaden.uu.se/?languageid=1, tel. 018-471 68 71, sprakverkstaden@kvk.uu.se). Utnyttja också ordbehandlingsprogrammens stavnings- och grammatikfunktioner. Exempel på handledningsplan Det följande är ett exempel på hur en handledningsplan eller ett tidsschema kan se ut. Handledningsplanen kan se olika ut beroende på handledare och student. Man kan tänka sig särskilda uppgifter inför handledningen, t.ex. redovisning av litteratursök (tidigare forskning). Om det passar dig som student kan planen noga ange de avsnitt som handledaren ska läsa: inledning, första analysavsnittet, andra analysavsnittet, avslutningen, litteraturlistan etc. Men oftast fungerar en mer flexibel plan bättre. 1. Första seminariet på Text och metod. Diskussion av ämnesförslag 2. Grupphandledning. Diskussion av inskickade pm 3. Grupphandledning. Diskussion av reviderade pm. Till detta tillfälle skickar du dessutom in en tänkt disposition över uppsatsen 4. Individuell handledning 5. Individuell handledning 6. Grupphandledning 7. Individuell handledning. Diskussion av hela uppsatsen. Denna handledning bör läggas senast två veckor före deadline, gärna tidigare. Nu bör uppsatsen i sin helhet vara 15

överblickbar, så att handledare kan få en uppfattning om uppsatsen och ge råd om slutarbetet. Här kan givetvis förekomma luckor och slarvigt skrivna avsnitt. 8. Individuell handledning (om tid ges!). Om du är ute i god tid kan det finnas möjlighet till ytterligare en läsning, där handledare läser igenom en så gott som färdig version av uppsatsen och lämnar kommentarer, ev. endast i skriftlig form. 9. Inlämning av slutversion. Texten skickas genom URKUND till handledare och den kursansvarige. 10. Examination. Uppsatsen försvaras, och du ska också opponera på en annan uppsats. Härefter kontaktas du av examinatorn som ger dig betyg och omdöme. 16

3. Hänvisningar I en vetenskaplig uppsats ska det klart framgå vilka idéer som är författarens och vilka som hämtats från andra källor. Därmed vinner man i auktoritet, uppsatsens resultat kommer till sin rätt och tidigare forskning får det erkännande den ska ha. Du förväntas ge hänvisningar till allt material som används och specificera källan i notapparaten. Det gäller i princip varje gång du lånar slutsatser, idéer eller fakta från ett annat verk. Det gäller förstås också varje gång du citerar från en källa eller summerar eller parafraserar ett resonemang därifrån. Allmänt accepterade fakta eller åsikter kräver inga referenser, men i vissa fall kan det vara nödvändigt med hänvisningar av mera informativ art, såsom ett slags läsanvisningar. Det krävs inte en referens till tidigare forskning för påståendet att Gustav III utsattes för ett attentat på operan i Stockholm den 16 mars 1792, men om uppsatsen beskriver händelserna kring maskeradbalen om än mycket allmänt och kortfattat så förväntar man sig en hänvisning till relevanta källor. Citat, parafras och källhänvisningar i brödtexten Vetenskapliga arbeten använder citat, parafras eller referat i sin dialog med tidigare forskning och som bevisföring i den argumentation som förs. Tänk på att citaten ska vara integrerade i den egna framställningen. Läsaren ska kunna förstå hur den anförda texten ingår i argumentationen. Det är författarens röst som hela tiden ska styra framställningen och motivera alla anförda citat. Undvik därför alltför många och långa citat och referat. Citat ska alltid återges exakt. Om du vill framhäva ett ord i citatet kan detta kursiveras, men då ska du efter det anförda stycket markera ingreppet: (min kursiv.). Eventuella uteslutningar i den anförda texten ska markeras med hakparentes: [ ]. Ibland kan man vilja skilja mellan kortare uteslutningar av ett eller några ord i en mening och längre uteslutningar av hela meningar eller stycken: i det senare fallet används tankstreck istället för punkter: [ ]. Om man i förtydligande syfte lägger till ord i ett citat ska det också omges av hakparentes. Om det ingår ett citat i det stycke som ska citeras används enkla citattecken för citatet i citatet. Jfr följande citat med ingrepp: I en kommentar till Ps. 51:12: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta skriver han [Luther] att med det tyska ordet för hjärta återges det latinska anima, intellectus, voluntas, affectus, 17

alltså själ, förstånd, vilja och känsla. I en kommentar till Ps. 27:8 [ ] skriver han att man enbart ska söka Gud genom att vända sig till honom per intellectum et affectum. Den upphöjda notsiffran placeras vanligen efter en punkt eller ett kommatecken i meningens eller satsens slut, inte mitt i en sats i direkt anslutning till ordet som referensen gäller: Anders Sigrell lyfter fram den uteblivna vi-känslan som den främsta orsaken till den negativa bedömningen av Carl Bildts tal. 1 Ett citat kan antingen vara integrerat i en mening eller mera fristående, och föregås i det senare fallet i regel av kolon. Om ett fristående citat avslutas med en punkt ska denna ingå i citatet. Jfr följande exempel: Sigrell beskriver kortfattat den analytiska arbetsgången för pro et contra-listan: tesen isoleras och därefter listas för- och motargument med en beteckning som visar hur de hänger ihop. En pro et contra-analys är ensidigt inriktad på logik och syftar till ett komma fram till en ståndpunkt rörande argumentens kvalitet eller vikt. Vikten bestäms, med Sigrells ord, efter hur hållbart och relevant ett argument bedöms vara i förhållande till tesen. Om framställningen innehåller återkommande citat från en och samma källa bör man använda löpande sidhänvisningar direkt efter citatet i brödtexten. Källan till de löpande hänvisningarna kan då vid första referensen meddelas i en not. Om uppsatsen citerar ymnigt från flera skilda källor måste de löpande hänvisningarna förstås specificera vilken källa citatet är hämtat från. En uppsats som citerar från olika delar av Strindbergs Samlade Verk kan då t.ex. använda sig av följande förkortning: I en av sina många självbekännelser tillkännager Strindberg sina älsklingsfärger, zinkgult och ametistviolett, liksom sin älsklingsblomma, alpviolen (SV 71: 205 206). Vid längre citat som överstiger tre rader bör texten återges som blockcitat. Placera texten mellan två blankrader med ett indrag på ca 1 cm, och med två graders förminskning (10 18

punkter). Notsiffran placeras efter blockcitatets slut. Observera att citattecken inte ska inleda och avsluta blockcitat dess formatering som blockcitat är i sig själv en tillräcklig markör. 4. Fotnoter/slutnoter Noter kan placeras antingen i sidans nedre marginal eller vid slutet av uppsatsen. Den förra lösningen är att föredra i examensarbeten eftersom den är mer läsarvänlig. Fotnoter och slutnoter delar i vilket fall samma format. Huvudprincipen är att all bibliografisk information ska återges första gången du refererar till en källa. Vid ny hänvisning till samma källa ska en förkortad referens användas. Här nedan ser du hur olika typer av källor ska redovisas. Huvudmatrisen för referensen är: författarnamn, titel, upplaga (om ej första), förlagsort: förlag utgivningsår. Referensens utformning varierar förstås beroende på typ av material, och i nedanstående lista ser du hur de vanligaste referensernas skrivs. I en bok finner du den bibliografiska informationen på titelsidan (utgå inte från omslaget) och på den efterföljande sidan. Förväxla inte förlagsort med tryckort! Om information om förlagsort saknas kan denna ofta sökas upp på LIBRIS: http://libris.kb.se/. Vissa tidskrifter anger själva hur en specifik källa ska refereras, och man bör då ta hänsyn till denna rekommendation. Fotnotens kommunikativa funktion Det är viktigt att läsaren kan förstå varför du hänvisar till en viss källa. Har du lånat ett resonemang? Finns citatet på den utpekade sidan? Erbjuds läsaren en referens för vidareläsning? Vill du peka på en avvikande uppfattning hos tidigare forskning? Ett Jfr Vossius 2006, s. 20 25 kan skapa mer förvirring än klarhet. När inte referensen är självförklarande bör du tillföra ett förtydligande, t.ex.: Jfr hur troperna kunde ställas upp i 1600-talsretoriken, Vossius 2006, s. 20 25. Som regel består fotnotstexten bara av källhänvisningen. Det kan dock finnas anledning att kort utveckla vissa resonemang som inte direkt har en relevans för argumentationslinjen i uppsatsen, att kommentera den egna textens formella apparat, eller kommentera tidigare forskning som man refererar till. Sådana parentetiska resonemang, metakommentarer och dialog med tidigare forskning kan föras i fotnoter. Se dock till att fotnoterna inte sväller ut, och var noga med att information som är direkt nödvändig för argumentationen inte förläggs till fotnoterna. 19

Tryckta källor Bok med en författare 1 Quentin Skinner, Reason and Rhetoric in the Philosophy of Hobbes, Cambridge: Cambridge University Press 1996, s. 163. 2 Skinner 1996, s. 18. Vid ny hänvisning till samma källa Kapitel i antologi eller del av bok 3 Michael Calvin McGee, In Search of the People A Rhetorical Alternative, Contemporary Rhetorical Theory. A Reader, John Lucaites, Celeste Condit, & Sally Caudill (red.), New York & London: Guilford Press 1999, s. 341. 4 För ett exempel på en marxistisk tolkning av retorikens historia, se kap 2 i Terry Eagleton, Walter Benjamin or Towards a Revolutionary Criticism, London: Verso 1981, s. 101 113. Tidskriftsartikel Vanligen anges i noten endast de sidor till vilka en specifik referens i brödtexten syftar. Men om referensen gäller en artikel i sin helhet ska hela artikelns omfång (såsom i litteraturlistan) anges. 5 Lennart Hellspong, Berättelser i argumentation, Rhetorica Scandinavica 2000:16, s. 26 33. nummer 6 Hilaire Kallendorf, The Rhetoric of Exorcism, Rhetorica vol. 23, 2005:3, s. 209 237. volym/årgång anges separat Dagstidningsartikel 7 Tommy Möller, Valet av Juholt är logiskt utifrån opinionen i partiet, Dagens Nyheter 2011-03-12. Artikel i uppslagsbok 8 George A. Kennedy, Classical rhetoric, Encyclopedia of rhetoric, Thomas O. Sloane (red.), Oxford: Oxford University Press 2001, s. 92 115. 20

9 Johanna Neumann, Furor poeticus, Historisches Wörterbuch der Rhetorik, bd 3, Gert Ueding (red.), Tübingen: Max Niemeyer Verlag 1996, sp. 490 495. Antologi eller samlingsverk 10 Anders Burman & Per Sundgren (red.), Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman, Göteborg: Daidalos 2010. spalt eller: 11 Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman, Anders Burman & Per Sundgren (red.), Göteborg: Daidalos 2010. Bok som ingår i en serie 12 Gerhardus Johannes Vossius, Elementa rhetorica eller retorikens grunder, övers. Stina Hansson (Litteraturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Meddelanden, 5), Göteborg: Litteraturvetenskapliga institutionen 1990. 13 Nils Ekedahl, Det svenska Israel. Myt och retorik i Haquin Spegels predikokonst (Studia rhetorica upsaliensia, 2), (diss.) Uppsala: Litteraturvetenskapliga institutionen 1999. 14 Quintilian, The Orator s Education, vol. 1 5, övers. Donald A. Russel (The Loeb Classical Library, 124 127 & 494), Cambridge, MA & London: Harvard University Press 2001. Examensuppsatser 15 Janna Svendsen, Kekkonen i lys av sin retorikk. En retorisk og diskursiv analyse av Uhro Kaleva Kekkonens nyttårstale 1.1.1976, C-uppsats framlagd vid Avdelningen för retorik, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 2003. Bok tryckt före 1900 16 Carl Julius Lénström, Sveriges litteratur- och konst-historia i utkast, Uppsala 1841. Verk som saknar upphovsman eller redaktör Tryckeri eller annan utgivare behöver inte anges när boken inte utgivits på ett förlag 17 Kongl. Majts och Riksens ständers faststälte regerings-form dat. Sthlm den 2 maji 1720, Stockholm 1720. 21

Anonymt författade verk samt verk utgivna under pseudonym 18 Slängkyss åt Törnrosens boks, och nu-tidens förnämsta svenska författarinnors snille [anon.], Linköping 1841. För tydlighetens skull kan man sätta in ett [anon.] = anonymt utgiven, eller, för artikel i tidning, [osign.] = osignerad 19 [Vilhelm Fredrik Palmblad], Politisk camera optica. Föreställande i åtta taflor Sveriges framtid; sådan radicalismen, ohejdad, skulle densamma bereda, Örebro 1840. om författaren är känd kan dennes namn föras in inom klamrar 20 [Victoria Benedictsson] Ernst Ahlgren, Fru Marianne. Roman, Stockholm 1887. Verk med fler än tre författare eller redaktörer 21 Jon Gunnar Jørgensen et al. (red.), Bok og skjerm. Forholdet mellom bokbasert og digitalt basert tekstutgivelse, Bidrag til en konferanse arrangert av Nordisk Nettverk for Edisjonsfilologer 20. 22. oktober 2000 (Nordisk Nettverk for Edisjonsfilologer. Skrifter, 3), Oslo: Fagbokforlaget 2001. Rapporter och offentliga utredningar 22 Huvudrapport från 2005 års katastrofkommission, Sverige och tsunamin granskning och förslag (SOU 2005:104), Stockholm: Fritzes 2005. 23 Renskötselkonventionen (Ds: departementsserien 2010:22), Stockholm: Jordbruksdepartementet, Regeringskansliet 2010. Lagtexter, lagförarbeten och domar De juridiska texterna publiceras i flera skilda sammanhang. Alla lagar finns samlade i Svensk författningssamling (SFS). Lagtexter, lagförarbeten och domar ges också ut av olika fackförlag; de mest tillämpade lagarna finns t.ex. i Sveriges rikes lag, som utges av Norstedts. I stort sett alla lag- och domstolstexter som kan vara av intresse för uppsatsskribenter finns dessutom utlagda på nätet. Vad gäller lagar är den senaste upplagan av Norstedts utgivna lagsamling praktisk att använda: där har man alltid tillgång till den samlade aktuella lagtexten. Märk väl att man som regel inte refererar till lagar med hänvisning till specifika utgåvor. En referens till en paragraf i Tryckfrihetsförordningen avser gällande rätt, och man behöver inte knyta den aktuella paragrafen till den senaste upplagan av exempelvis Sveriges rikes lag. Se 22

exempel nedan. För historiska undersökningar av lagtexter rekommenderas SFS; varje lag som har utfärdats i Sverige sedan 1600-talet har ett specifikt nummer där. Inom juridiken ges ofta förkortade referenser till juridiska källor. Många förkortningar som anses självklara för vana läsare av lagtexter kan dock skapa problem för andra. Du bör därför se till att hänvisningarna är transparenta och enkelt kan följas till källtexten. Jfr följande exempel på noter: 24 Tryckfrihetsbrott räknas upp i den s.k. brottskatalogen i Tryckfrihetsförordningen (7 kap. 1,4,5 Tryckfrihetsförordningen). 25 Regeringsformen inleds med orden: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. 1 kap. 1, första stycket. 26 I målet mellan Gunilla Bergström och Sveriges Radio slog Högsta domstolen fast att programmet Pippirulls Alfons Åberg-parodi var ett självständigt verk och att den inte var kränkande för verkets upphovsman. Se Nytt Juridiskt Arkiv 2005, s. 905. 27 Se NJA 2005, s. 905. Högsta domstolens domar ges ut i den årligt utkommande tidskriften Nytt Juridiskt Arkiv (NJA). För återkommande referenser bör den gängse förkortningen användas. 28 Bäst i klassen. En ny lärarutbildning (Regeringens proposition 2009/10:89), Stockholm: Regeringen, Utbildningsdepartementet 2010, s. 18 Akademiska doktors- och licentiatavhandlingar 29 Patrik Lundell, Pressen i provinsen. Från medborgliga samtal till modern opinionsbildning 1750 1850, (diss.) Lund: Nordic Academic Press 2002. Om förlagsort samma som dissertationsort 30 Marie Gelang, Actiokapitalet retorikens ickeverbala resurser (Örebro Studies in Rhetoric, 5), (diss. Örebro) Åstorp: Retorikförlaget 2008. Om förlagsort annan än dissertationsort 23

31 Peter Lind, Dygden vare Wår Ledare!! Nästans wäl Wår Afsigt! Studier i det svenska 1700-talets ordensretorik (Lic.-avh., Avdelningen för retorik, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet) Uppsala 2010. Otryckta källor För hänvisningar till opublicerat material, exempelvis brev eller andra handskrifter från offentliga eller privata arkiv, gäller huvudregeln att all nödvändig information om källan ska redovisas i noten. Detta gäller också vid upprepade referenser till samma källa. I källförteckningen kan man dock nöja sig med en summarisk källangivelse (se nedan) här skiljer sig alltså reglerna för tryckta och otryckta källor. Som Johannesson & Skuncke påpekar i sin Lathund för doktorander och uppsatsförfattare så bör man vara så utförlig i redovisning av signum, datum etc. att läsaren med hjälp av informationen ska kunna beställa materialet (eller kopior av det) interurbant, dvs. från bibliotek från andra delar av landet. Lathunden ger ett exempel: En forskare som utnyttjar t.ex. de brev av Gustav Hedenvind-Eriksson, som finns i Arbetarrörelsens arkiv, bör givetvis vid varje citat eller hänvisning ange datum och årtal. Däremot behöver man inte räkna upp dateringarna på alla enskilda brev, som åberopats, i käll- och litteraturförteckningen. Det kan räcka med adressat(er) och första och sista årtal. (s. 43) Muntliga källor har en annan status än skriftliga. Om inspelningar saknas kan författaren inte styrka lämnade uppgifter eller citat, och därför gäller det att använda sådana källor med försiktighet. Det finns också särskilda regler för olika uppgiftslämnare. Vid hänvisningar till informanter i intervjuer och enkätundersökningar bör man i regel anonymisera uppgiftslämnaren, antingen med en siffra eller med ett fiktivt namn. Detta gäller inte för offentligt kända personer, men det kan i vilket fall vara bra att be om tillåtelse att använda muntliga uppgifter lämnande i samtal eller intervjuer. (Jfr litteratur om intervjuteknik, s. 51.) Material från bibliotek och arkiv 1 Stadga i MannaSamfund. Antagen d. 24 Jan. 1819 (J.A. Hazelius arkiv, Almqvist L Ö, II), Nordiska museets arkiv, Stockholm. Signum måste alltid anges, även vid förnyad referens till samma källa 2 Brev från C.J.L. Almqvist till P.D.A. Atterbom (G 8 g), Uppsala universitetsbibliotek. 24

Intervjuer, föreläsningar och andra muntliga källor 3 Frida Jönsson, riksdagsledamot för Centern, Stockholm. Intervju 2010-08-02. 4 Informant 1, Förskolan Morkullan, Tallkrogen, Stockholms kommun. 10 flickor och 8 pojkar, enskilda intervjuer, 2011-01-13. 5 Ann Öhrberg, docent vid litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, Retorik och etik, föreläsning 2011-03-12. Opublicerade manuskript 6 Martin Van Nostrand, Jàl opp mur. Skalmurar på södra Öland, manuskript till en kommande bok, våren 2011 (hos uppsatsförfattaren). Digitala källor Detta kan vara en praktisk lösning för verk som inte är allmänt tillgängliga, men som en opponent kan vilja titta på För referenser till digitala källor gäller samma krav som för tryckta källor: av hänvisningen ska det framgå vad det är för en källa och man ska få information om hur man får tag på den. Webbadressen (URL) måste läggas in, men det räcker inte även namn på källan krävs. Dessutom ska man ange åtkomstdatum. Observera att utgivaren ibland själv anger hur källhänvisningen ska se ut. Tänk på att vissa av de källor som du kommer åt och läser på nätet i första hand är materiella bok- eller tidskriftsprodukter och enklast sorteras som sådana, t.ex. de flesta artiklar som du kommer åt på JSTOR. Det är särskilt när den digitala versionen är den primära eller när den är reviderad som det är angeläget att referera till den som digital källa. När du citerar en dagstidningsartikel ska förstås alltid publiceringsdag anges, men märk väl att det datum som webbplatsen anger ibland inte är samma som publiceringsdatum i papperstidningen. Aftonbladet och aftonbladet.se är inte identiska publikationer. Många artiklar publiceras endast i papperstidningen, och tvärt om, och ibland publiceras något först i webbtidningen för att dagen efter publiceras i papperstidningen och tvärt om. Ur ett retoriskt perspektiv kan det vara viktigt att veta om artikeln ifråga publicerades både i papperstidningen och på nätet, eller om den bara publicerades digitalt, samt om det finns skillnader mellan medieversionerna. 25