Arbetsmarknaden fungerar globalt Finland är en framgångsrik aktör inom den globala ekonomin då vi producerar produkter och tjänster som är konkurrenskraftiga i fråga om både kvalitet och pris. För att vi ska kunna uppnå detta måste vi utveckla det finländska arbetslivet. Arbetslivet förändras ständigt arbetsuppgifter, till och med hela branscher, försvinner och nya uppstår. Förändringen gäller också innehållet i arbetet, arbetsredskapen och den kompetens och fysiska, psykiska och intellektuella funktionsförmåga som arbetet kräver. I allt flera branscher kan produktionen delas upp i delprocesser och enskilda arbetsuppdrag beställas på den globala arbetsmarknaden. Till följd av ITutvecklingen blir det allt vanligare med decentraliserade, virtuella arbeten. Arbetet utförs i team bestående av olika nationaliteter, och medlemsbytena kan vara täta. Till exempel tillsyn i anslutning till vårdarbete kan utföras som dagarbete från olika tidszoner. Även expertarbete, såsom juridiska tjänster eller läkararbete, kan delvis automatiseras, ersättas med IT och utföras på distans. Samtidigt har även finländarna möjlighet till global framgång genom att vara mångsidiga och kombinera varierande kompetens, eller genom snäv specialkompetens. Finlands styrka ligger i vårt kunnande och vår förmåga att motivera människor att arbeta för gemensamma mål och ambitioner. Var och en kan bidra med sin arbetsinsats efter förmåga och livssituation Arbetet splittras i allt mindre delar och projektbaserat arbete blir vanligare. Framtidens arbetsliv kräver förändringsberedskap, mental flexibilitet och förmåga att acceptera osäkerhet. Nya arbetsmodeller, skräddarsydda anställningar och arbetstidslösningar tas fram för att var och en i samhället ska kunna göra sin insats i arbetslivet i enlighet med sina egna förmågor och sin livssituation. Finländarnas styrka har varit förtroendekapitalet, som gör det lätt att skapa kontakter, ingå och hålla avtal och arbeta tillsammans med olika aktörer på ett nytt sätt. Detta hotas nu bland annat av ökande löneskillnader, som upplevs som orättvisa. Att återställa det söndervittrande förtroende och talkokapitalet kräver ett nytt socialt kontrakt. Dess viktigaste byggklossar är bland annat en rättvis lönepolitik och större uppskattning av lågavlönat arbete. Allt arbete ska vara mer uppskattat och lönsammare än att leva på utkomstskyddet för arbetslösa. Arbetet ska kunna skräddarsys efter den egna förmågan, arbetshälsan och livssituationen. I arbetslivet engageras också människor som av olika orsaker har nedsatt arbetshälsa eller är partiellt arbetsföra. Toleransen ökar då man i arbetsgemenskaperna tar in allt fler människor i olika åldrar, av olika nationaliteter, med olika religioner och olika bakgrund. Vi har till och med 80 år fyllda personer i arbetslivet. Arbete tillför livet delaktighet och välbefinnande. Ett meningsfullt arbete är en viktig källa till välbefinnande för individen. Pensionärer kan dela med sig av sin livserfarenhet till de unga, och människor i olika åldrar stöder varandra. I en atmosfär av förtroende, som alla är med om att skapa, delas kompetensen mellan människorna. Man har förstått att orättvist ledarskap leder till att människor inte gör sitt bästa i arbetet. I framtiden förutsätts medborgarna ha god självkänsla och insikt om sin egen identitet i förhållande till arbetet och alla val i livet. Skolväsendet spelar en betydande roll eftersom dess uppgift är att hjälpa barn och unga att utveckla sin självkänsla och identitet. Medborgarna uppskattar rättvisa på arbetsplatsen. I arbetslivet har man tagit i bruk kvalitetskriterier och utvärderingsmetoder för rättvisa arbetsplatser.
Projekt, nätverk och interaktion Gränserna mellan lönearbete, företagsamhet och projektjobb suddas ut och dessa blir lättare att kombinera. Den traditionella, formella yrkesutbildningen ändrar form. Inlärning i arbetet ansluter sig till allt arbete. När arbetet ordnats på rätt sätt lär sig såväl individen som hela arbetsgemenskapen hela tiden tillsammans. Det är viktigt att kontinuerligt uppdatera sina yrkeskunskaper. Arbetet är mer varierande än förr och en människa kan göra många karriärer. Det blir allt vanligare med arbete som inte är bundet till tid eller plats. Projektbaserat arbete kräver förmåga att arbeta i komplicerade nätverk och föränderliga situationer, för vilka inga färdiga metoder existerar. Tekniken är en allt naturligare del av arbetsvardagen, men även en stor del av interaktionen mellan människor bevaras i arbetet. För att göra arbetsbeskrivningarna mångsidigare finner man på sätt att till exempel förena intellektuellt och utförande arbete samt arbete med händerna. Det är viktigt att ta fram modeller som ger oss möjlighet att skapa arbetstillfällen runtom i Finland. Som motvikt till det globalt utförda arbetet ökar också olika former av närarbete som anknyter till människors grundläggande behov, tjänster som främjar miljön och trivseln samt tjänster som anknyter till människors välbefinnande. Man har lärt sig att bättre förstå de så kallade konstområdenas betydelse som drivmotor i det finländska arbets och näringslivet. Från motsättningar till det gemensamma bästa Arbetslivets strukturer måste ändras på ett kontrollerat sätt. Arbetstagaren och arbetsgivaren ska i framtiden sträva efter det gemensamma bästa genom lokala förhandlingar. Man måste komma ifrån motsättningarna i arbetslivet. I framtidens arbetsliv har alla aktörer som gemensamt mål att främja den nationella konkurrenskraften. Olika grupper bevakar inte kortsiktigt sina egna intressen. Ju mer sammansvetsat vårt land är, desto bättre och effektivare blir den ekonomiska utvecklingen för alla. De anställda ska också få sin del av företagets goda resultat. Arbetslivet ska dock även i framtiden regleras i lämplig mån. I arbetsarrangemangen ska man kunna jämka samman arbetstagarens och arbetsgivarens behov. Till exempel arbetsbeskrivningar kan skräddarsys efter individens kapacitet och livssituation samt organisationens situation. Arbetstagaren ansvarar själv för att arbete och fritid är i balans. I framtiden blir det ytterst viktigt att öka produktiviteten. Produktiviteten ökar när individerna upplever sitt arbete som meningsfullt och motiverande och själva får välja hur de utför det. Uppskattande ledarskap och positiv interaktion spelar här en betydande roll. I framtiden utgörs den centrala delen av chefens resultatlön av de anställdas uppskattning av hur rättvis chefen är i sitt ledarskap. Ökat ansvar, bra ledarskap och självledarskap I framtiden kräver arbetslivet ökat ansvar och självledarskap av alla. Individen har större frihet och ansvar för arbetet, sina egna val, trivseln och välfärden. En särskilt viktig aspekt av arbetslivet är kvaliteten på ledarskapet. Organisationscheferna måste kunna leda människor i förändring. Det behövs accepterande och uppskattande ledarskap, det vill säga medmänsklighet och tolerans för misstag. Varje medlem av arbetsgemenskapen bär ansvar för att genom sitt eget agerande skapa en positiv atmosfär. Det behövs också närchefer som fokuserar på att stödja och coacha de
anställda. Samtidigt kan inte heller en anställd gå med skygglappar och vägra att se de stora förändringarna som gäller alla. I framtiden behöver alla bättre arbetslivsfärdigheter än i dag, såsom förmåga att samarbeta, förhandla och avtala. Arbetslivsfärdigheter ska läras ut redan i skolan, så att övergången till arbetslivet kan ske flexibelt. För att man ska kunna lära sig de arbetslivsfärdigheter som behövs bör man öka den aktiva studiehandledningen och samarbetet mellan företag och skolor. Arbetsgemenskaperna ska också inse känslornas betydelse, eftersom det är känslorna som styr människans agerande, kvaliteten på interaktionen och därigenom produktiviteten. För att dessa färdigheter ska utvecklas behövs utöver klassrumsundervisning även till exempel dialoggrupper och gruppcoachning. I synnerhet unga i början av sin karriär behöver stöd för att kunna hitta sin egen plats i samhället. De unga bör få möjlighet att bekanta sig med olika yrken och lära sig hur teori och praktik länkas samman. Arbetsplatserna ska stödja personalen i upprätthållandet av den psykiska och fysiska hälsan. Det kan till exempel ske genom coachning i psykisk hälsa samt arbets, mötes och pauspraxis som bland annat minskar stillasittandet och ökar rörligheten. Det är också viktigt att motionera och sova tillräckligt och äta hälsosamt. Kompetens och förutsättningar Den önskade framtidsvisionen om arbetslivet förutsätter en lättare förvaltning. Författningarna bör vara flexiblare för att olika experiment och företagsamheten ska kunna blomstra. Bland annat lagen om offentlig upphandling och tolkningarna av den måste ändras och upphandlingskompetensen stärkas för att konkurrensen mellan offererande företag ska bli rättvisare. Till exempel referenser och rekommendationer bör kunna anges med nya metoder. Arbetsmarknadens rigida strukturer och de allmänt bindande kollektivavtalen måste luckras upp, så att arbetstagarna och arbetsgivarna i större utsträckning än nu kan avtala lokalt om arbetsvillkor och arrangemang. Även den ekonomiska kaka arbetet producerar ska delas jämnare mellan ägarna, ledningen och de anställda. Välfärdsstatens strukturer behövs ändå för att erbjuda förändringsskydd åt dem som behöver skyddsnät i den osäkra tillvaron. Som motvikt till den ökande friheten och flexibiliteten förutsätts större ansvar, förändringsberedskap, anpassningsförmåga och risktagning. Även specialgrupper, vilkas arbetsförmåga av olika orsaker är nedsatt, ska kunna tas med i arbetslivet. När man utvecklar utbildningens innehåll ska man beakta att arbetslivet behöver allt mer färdigheter av olika slag, både teoretiska och praktiska. De unga behöver också undervisning i arbetslivsfärdigheter och stöd för yrkesval, och de ska uppmuntras att ta ansvar för sitt eget liv. I arbetslivet behövs ökade ledarskapsfärdigheter, interaktiva färdigheter och företagarfostran, och dessa borde läras ut redan i skolan. För detta behövs företag som tillför skolvärlden sin egen insats. Yrkesstudierna bör inriktas mer på inlärning i arbetet och modellen mästare lärling, och kompetensen bör kunna påvisas med olika slag av fristående examina. I arbetslivet behövs också en starkare servicekultur och systemtänkande. Man måste kunna upprätthålla sin egen arbetsmarknadsberedskap och föra fram sin kompetens. Individen kan i sitt yrke välja till exempel mellan mångkunnighet eller snäv specialisering. När man utvecklar ett mänskligt, gott arbetsliv som samtidigt är internationellt konkurrenskraftigt måste man förstå både människan och arbetet. I arbetsvardagen ingår i högsta grad sådana verksamhetsmodeller som fokuserar på interaktion mellan den anställde, chefen,
personalförvaltningen och företagshälsovården. I ett empatiskt samhälle identifieras redan tidigt de anställda som riskerar att förlora arbetsförmågan, som kräver kompetensuppdatering eller som på grund av sjukdom behöver särskilda arrangemang i arbetet. Med sådana åtgärder behövs inte längre någon politisk debatt om förlängning av yrkeskarriärerna. Styrkor Befolkningens höga utbildningsnivå och kunnande skapar beredskap för förändringar Hög teknisk kompetens och hög förädlingsgrad Lättare strukturer och förvaltning genererar arbete och företagsamhet Pensionärer och många andra utanför arbetslivet kan och vill arbeta om modellerna och incitamenten är de rätta Tanken att allas arbetsinsats är viktig sitter bra i den finländska kulturen Finländarna har många styrkor på den globala arbetsmarknaden: vi är pålitliga, har hög arbetsmoral, vi håller tidtabellerna och presterar hög kvalitet, och vi har ett förtroendekapital Studie och arbetsrytmen skapar redan nu grunden för livslångt lärande Utbildningssystemet ger en god grund för fortsatta studier Svagheter Arbetsmarknadssystemet är inte mottagligt för reformer Det är svårt att skapa flexibla yrkesbanor i utbildningssystemet Skolväsendet följer och mäter närmast misslyckanden, inte framgångar Det går långsamt att förnya den offentliga sektorn Arbetsgivarna är inte särskilt villiga att skapa begränsade och lättillgängliga arbetshelheter som kan utföras med låg utbildningsnivå Arbetsgivarna är inte tillräcklig motiverade att skapa arbetsuppgifter för partiellt arbetsföra Det passar inte alla att ständigt utveckla sin kompetens och sina styrkor på arbetsmarknaden Deloptimering av de olika aktörerna i samhället främjar inte Finlands framgång Möjligheter Gemensamma nationella strategiska avsikter gör det finländska arbetslivet världsbäst Finländsk expertis har global framgång inom olika sektorer Virtuellt lärande och nätmetoder skapar effektivitet och exportmöjligheter Lättare förvaltning möjliggör experiment och ökar företagsamheten och arbetet De äldre anställdas och pensionärernas arbetsinsats ökar Fördelarna med lokal produktion och närtjänster utnyttjas Tillväxtområden är till exempel omsorgsarbete, tjänster för olika åldersgruppers behov, grön ekonomi, design och hantverk Arbete som är oberoende av tid och plats minskar trafiken och ger besparingar Frivilligarbete och byteshushållning kompletterar arbetslivet Hot De sociala klyftorna och polariseringen ökar på arbetsmarknaden och samhällsfreden rubbas
Bristande arbetsfärdigheter och motivation samt begränsade sysselsättningsalternativ innebär en risk för marginalisering Den sporrande arbetskraftspolitiken misslyckas De olika branscherna inom näringslivet kan inte förnya sig tillräckligt snabbt och konkurrenskraften lider En del av expertarbetet flyttar till länder med billigare arbetskraft Utbildningssystemet svarar inte mot kompetensbehoven Arbetslivsinvesteringarna fokuserar för mycket på teknikutveckling och glömmer bort människan och kompetensutvecklingen Oväntade globala och samhälleliga kriser skapar osäkerhet