Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Belgien 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Belgien har ratificerat ett stort antal instrument om de mänskliga rättigheterna på både europeisk och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN-kommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna. Situationen med överfulla fängelser samt bristande skydd för personer i administrativt förvar har förbättrats. Fortfarande återstår arbete för att komma tillrätta med situationen. Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt och har ratificerat de centrala ILOkonventionerna (International Labour Organization). Arbetsmarknaden är en av de mest reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. Hälsosektorn är väl utvecklad och tillgängligheten god. I Belgien finns en ombudsmannainstitution som bland annat tar emot anmälningar från enskilda om brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom en särskild barnombudsman. Det finns ett jämställdhetsinstitut vars uppgift är att främja jämställdhet mellan könen och bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön. 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag, som gör lagstiftningen enklare och mer effektiv för dem som blir utsatta för diskriminering.
2 Diskriminering av kvinnor vad gäller lön förekommer. Åtgärder har dock vidtagits för att stärka kvinnors ställning. 2007 antogs en lagstiftning om jämställdhetsintegrering samt en nationell handlingsplan för 2010-2014 mot våld mellan partners och annat våld inom familjen. Homosexuella har lika rätt som heterosexuella att ingå äktenskap och har även rätt att adoptera. Belgien tillhör de länder i EU som tar emot flest asylsökande. Asylprocessen har förbättrats och blivit snabbare. Samtidigt finns brister i systemet som bland annat innebär att asylsökande har lämnats hemlösa och utan medicinsk, social eller juridisk hjälp. Funktionsnedsatta åtnjuter lagligt skydd mot diskriminering. Dock förekommer detta i praktiken, inte minst på arbetsmarknaden. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om de mänskliga rättigheterna samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Belgien ratificerade 1955 den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan dess har landet ratificerat ett stort antal instrument om de mänskliga rättigheterna på både europeisk och global nivå: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt samt det fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). Det fakultativa protokollet har endast undertecknats. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har endast undertecknats. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn och barnpornografi.
- Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet. - Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). - Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities. - Konventionen mot påtvingande försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance, har endast undertecknats. God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN-kommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Lagstiftning finns som innebär straffrihet för läkare som utför eutanasi, det vill säga aktiv dödshjälp. Belgien var det andra landet i världen, efter Nederländerna, att införa en sådan lagstiftning. Lagen föreskriver att eutanasi endast får utföras efter mycket strikta kriterier och regler och att varje enskilt fall i efterhand ska granskas av en särskild kommission. En särskild lag förbjuder uttryckligen tortyr och annan inhuman eller förnedrande behandling. Vid besök av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i december 2008 konstaterades att fängelserna var överfulla samt att inhumana villkor för frihetsberövade rådde i ett antal fängelser. Levnadsförhållanden och sjukvården för personer med utländsk nationalitet i administrativt förvar kunde också förbättras. De belgiska myndigheterna uppmanades att vidta åtgärder. Det senaste besöket av Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr (CPT) i Belgien genomfördes i september/oktober 2009. Kommittén fokuserade på frågan om överfulla belgiska fängelser, skydd mot polisens illabehandling av frihetsberövade samt förhållandena i Center for Irregular Migrants i Vottem samt INAD-centret vid Bryssels flygplats. Rekommendationer lämnades rörande förbättringar. Belgiska myndigheter uppmanades att finna en långsiktigt hållbar lösning på anklagelserna om illa behandling i samband med att polisen ersatt strejkande fängelsepersonal. Kommittén noterade dock 2008-2012-års plan för en mer human fängelseinfrastruktur samt inhyrningen av fängelseplatser i fängelset i Tilburg i Nederländerna. Kommittén noterade vidare de små förbättringar som gjorts 3
beträffande garanterandet av grundläggande skydd för personer i administrativt förvar. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades formellt 1996 men hade då i praktiken inte tillämpats sedan 1918. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt Amnesty International och andra människorättsorganisationer förekommer inga uppgifter om att några godtyckliga frihetsberövanden eller av staten sanktionerade ofrivilliga försvinnanden skulle ha förekommit under de senaste åren. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Konstitutionen garanterar ett självständigt rättssystem i förhållande till den verkställande makten. Högsta instans är La Cour de Cassation. Specialdomstolar finns, bland annat ungdomsdomstolar som behandlar ärenden för personer under 18 år. 2009-2010 fälldes Belgien i Europadomstolen i tre fall för brott mot rätten till en rättvis rättegång. På federal nivå finns en ombudsmannainstitution (le Médiateur Fédéral) som bland annat tar emot anmälningar från enskilda personer om brott mot de mänskliga rättigheterna. Institutionen analyserar konflikter som uppstått, lämnar rekommendationer och föreslår åtgärder, samt medlar mellan klaganden och den federala administration som står till svars. Ombudsmannainstitutionen har däremot ingen rätt att upphäva eller sätta sig över den federala förvaltningens beslut. På regional nivå finns ett flertal ombudsmän som behandlar frågor om barn, arbetsmarknad, bank- och finansväsende samt klagomål på statliga bolag. 7. Straffrihet Belgiens rättssystem är väl utvecklat och organiserat. Underlåtenhet från staten att beivra och bestraffa brott anses inte utgöra något problem. I augusti 2003 antogs en lag som ersatte en tidigare i relationerna till vissa länder mycket kontroversiell författning från 1993 som gav belgiska domstolar rätt att utöva universell jurisdiktion avseende brott mot bland annat krigets lagar (Genèvekonventionerna), folkmord, brott mot mänskligheten och tortyr. I den nuvarande lagen om grova brott mot internationell humanitär rätt har kravet på anknytning till Belgien skärpts och åtal kan endast väckas mot 4
5 belgiska medborgare eller personer med hemvist i Belgien, eller mot ickebelgare om offret varit belgare eller haft sin hemvist i Belgien. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande- och tryckfrihet garanteras i Belgiens konstitution och säkerställs genom en oberoende press, ett effektivt rättsystem och ett fungerande demokratiskt politiskt system. Presstöd utgår såväl federalt som regionalt. Mötes- och föreningsfrihet garanteras i lag och respekteras. Religionsfrihet råder och landets federala, liksom regionala, regeringar respekterar och verkar för att den ska upprätthållas. Ekonomiskt stöd för aktiviteter, personal- och fastighetskostnader ges till företrädare för sex olika religioner. Övriga samfund verkar fritt men en statligt finansierad oberoende organisation har inrättats för att kartlägga religiös aktivitet och uppmärksamma verksamhet som kan vara till men för dess anhängare. I juli röstade deputerandekammaren i det belgiska parlamentet för ett förslag till lagstiftning som i praktiken skulle innebära förbud mot bärandet av burka eller niqab på offentlig plats. Förbudet kritiserades bland annat av människorättsorganisationer som hävdade att det stred mot yttrande- och religionsfriheten. Förslaget behandlas fortfarande i senaten. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Under de senaste 20 åren har en gradvis federalisering ägt rum i Belgien. De bakomliggande orsakerna är kravet på ökat självstyre från de tre regionerna, samt ökande motsättningar mellan de olika språkgrupperna. Motsättningarna mellan de olika språkgrupperna har varit mycket påtagliga inför de federala parlamentsvalen och framför allt i de efterföljande regeringsförhandlingarna. Många politiska beslut fordrar omfattande samråd mellan de federala enheterna, en process som ofta blir tidskrävande och omständlig. Utöver federal nivå finns parlament och regeringar för de tre regionerna Flandern, Vallonien och Brysselområdet samt dessutom för de franska och tyska språkgemenskaperna. Allmänna val hålls vart fjärde år på federal och regional nivå, samt vart sjätte år på kommunal nivå. Valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare från 18 års ålder. Konstitutionen garanterar män och kvinnor lika möjligheter att utöva sina frioch rättigheter samt att konkurrera om politiska befattningar. I den federala regeringen är för närvarande 33 procent kvinnor. För att öka
kvinnorepresentationen i olika folkvalda församlingar gäller att hälften av kandidaterna på valsedeln måste vara kvinnor och andra hälften män, men utan någon bestämd ordningsföljd. De två första kandidaterna på listan måste dock vara av olika kön. Efter parlamentsvalet 2010 uppgår andelen kvinnor i parlamentet till 38 procent. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt. Landet har ratificerat alla de åtta centrala International Labour Organization (ILO) -konventionerna: - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98) - Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111) - Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105) - Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182). Diskriminering i arbetslivet förekommer inte påvisbart ofta, enligt den oberoende statligt finansierade organisationen Centre pour l'egalité des chances et la lutte contre le racisme, men betraktas likväl som ett problem och det lär finnas ett betydande mörkertal. Etnisk tillhörighet är den vanligaste formen av diskriminering vid såväl anställningsförfarande som vid avsked men diskriminering på grund av religion anges också som ett problem. Den belgiska arbetsmarknaden är en av de mest reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. En normal arbetsvecka innebär 38 timmars arbete. Arbetslösheten i Belgien uppgick hösten 2010 till drygt 8,5 procent men med stora regionala skillnader. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsosektorn i Belgien är välutvecklad, av hög kvalitet och med god tillgänglighet. Medellivslängden uppgick 2008 till 77 år för män och 82 år för kvinnor. 12. Rätten till utbildning Undervisningen i Belgien kan vara både privat och offentlig. Ansvaret för skolutbildningen ligger på regional nivå och undervisningen hålls på respektive språk (franska, flamländska och tyska). Vid sidan av de offentliga skolorna finns ett antal privata. Dessa drivs av olika organisationer och samfund, dock med statsunderstöd. Den obligatoriska skolan omfattar tio års heltidsstudier, från sex till 16 års ålder och är kostnadsfri. Därefter råder deltidsskolplikt i ytterligare två år. 6
7 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard I egenskap av modern välfärdsstat, tillika medlemsland i EU och representerat i en stor mängd andra internationella organisationer och fora, erbjuder Belgien sina invånare (såväl män som kvinnor) en tillfredsställande levnadsstandard. Belgien ligger på 18:e plats i UNDP:s (United Nations Development Programme) välfärdsindex som publicerades 2010. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Ett flertal åtgärder har vidtagits för att stärka kvinnors ställning och garantera båda könen samma tillgång till bland annat utbildning, arbete och hälsovård. Enligt jämställdhetsinstitutet Institut pour l'égalité des femmes et des hommes (IEFH) åtnjuter kvinnor samma rättigheter som män men kvinnor drabbas fortfarande av lönediskriminering. Enligt IEFH:s senaste rapport uppgår löneskillnaderna i genomsnitt till 11 procent mellan män och kvinnor. Skillnaden beror dock inte enbart på diskriminering, utan en rad faktorer, exempelvis att kvinnor i större utsträckning finns i låglönesektorer. Regeringen har fortsatt att genomföra den viktiga lagstiftningsakt som antogs 2007 rörande jämställdhetsintegrering och som innebär att myndigheter ska ta hänsyn till jämställdhetsaspekter i sitt arbete. En ny nationell handlingsplan har antagits för 2010-2014 mot våld mellan partners och annat våld inom familjen. Handlingsplanen har ett bredare perspektiv än tidigare planer och innefattar all form av fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekonomiskt våld eller tvång mellan makar eller personer som har en stadigvarande relation. Våld mot kvinnor i form av tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld samt könsstympning inkluderas i detta. Prostitution är som sådan inte kriminaliserad i Belgien, däremot kan prostitution på gator och andra offentliga platser anses strida mot allmän ordning och leda till kortare fängelsestraff (högst tre månader) eller böter. Köp av sexuella tjänster är inte olagligt, förutsatt att den prostituerade är över fjorton år. Koppleri är förbjudet, liksom organiserad invandring med prostitution som syfte. Handel med barn och kvinnor för sexuellt utnyttjande har blivit ett tilltagande problem också i Belgien och regeringen gör ansträngningar för att eliminera
8 människohandel. Organiserade nätverk opererar i Belgien och byter snabbt destinationer inom och utanför landet. 15. Barnets rättigheter För att värna om barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har Belgien en barnombudsman såväl i Vallonien som i Flandern. Dessa deltar i det europeiska nätverket för barnombudsmän, ENOC (The European Network of Children s Ombudspersons). Enligt en rapport i december 2010 från UNICEF rankas 24 OECD-länder (Organisation for Economic Co-operation and Development) efter barns likställdhet (hur stort gapet är mellan genomsnittliga/normala barn och barn som befinner sig på botten) vad gäller hälsa, utbildning och materiellt välbefinnande. Belgien hamnar på områdena utbildning och materiellt välbefinnande i gruppen under genomsnittet i OECD. Organisationen Child Focus (Fondation pour Enfants Disparus et Sexuellement Exploités) stödjer och initierar utredningar om försvunna, bortförda och sexuellt utnyttjade barn samt bekämpar förekomsten av dessa fenomen. 2009 behandlade organisationen drygt 2 087 fall. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Belgien är ett mångkulturellt land med invandring framför allt från EU:s medlemsstater, Afrika, Mellanöstern och Balkan. 2007 reviderades icke-diskrimineringslagen från 2003 som gör lagstiftningen enklare och mer effektiv för de som utsatts för diskriminering. Lagstiftningen är uppdelad i tre delar; en som gäller diskriminering på grund av ras, hudfärg och etniskt ursprung, en som gäller diskriminering på grund av kön och en tredje som gäller annan diskriminering. I lagen har en snarlik lista med grunder för diskriminering återinförts som tar sin utgångspunkt i den lista som finns i EU:s stadga för de mänskliga rättigheterna. Här nämns ålder, sexuell läggning, civilstånd, börd, politisk åskådning, religiös eller filosofisk övertygelse, språk, hälsotillstånd, funktionshinder, genetiska eller fysiska särdrag, förmögenhet och socialt ursprung.
Fängelsestraff och/eller böter kan utdömas för diskriminering. Sanktionssystemet har gjorts mer konkret och effektivt bland annat genom ett system med schablonersättningar. Omvänd bevisbörda gäller vilket innebär att det är svaranden som ska bevisa att diskriminering inte ägt rum. Den oberoende statligt finansierade organisationen Centre pour l'égalité des chances et la lutte contre le racisme har till uppgift att främja jämlikhet och bekämpa alla former av särbehandling grundad på hudfärg, ursprung eller nationalitet. Centret lämnar rekommendationer och bistår myndigheter, företag och enskilda samt forskar i frågor som rör diskriminerande särbehandling. Från centrets sida uppges att den reviderade icke-diskrimineringslagen är ett bra verktyg i arbetet mot diskriminering och att utvecklingen går i rätt riktning. I juli 2001 undertecknade Belgien ramkonventionen om skydd för minoriteter men ratificering har ännu inte skett. Minoritetsfrågan, som i Belgien främst gäller förhållandet mellan den fransktalande respektive den flamländska befolkningen, är politiskt synnerligen känslig. Reaktionerna blev också starka när Europarådets parlamentariska församling antog en särskild resolution som definierade minoriteterna i Belgien. I denna fastslogs bland annat att det finns en tysk minoritet på nationell nivå och att de fransktalande boende i tysk- eller nederländsktalande regioner är minoriteter på regional nivå, liksom de nederländsk- och tysktalande boende i fransktalande områden. Församlingen kritiserade också Belgiens ovillighet att ratificera Europarådets konventioner på området. Om en språkgrupp betraktas som minoritet eller inte är här avgörande för gruppens lagliga rätt till bland annat utbildning på sitt eget språk. Det har hävdats att en belgisk ratificering av ramkonventionen skulle störa den känsliga balans som man försöker upprätthålla i språkfrågan. Belgien har inte heller ratificerat den europeiska stadgan för regionala minoritetsspråk (European Charter for Regional Minority Languages). 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuella har enligt lag rätt att ingå äktenskap. I lagen används inte begreppet äktenskap mellan homosexuella utan den innehåller bara en allmän definition av äktenskap, vilken har utökats till att inkludera även homosexuella. Belgien var det andra landet i världen, efter Nederländerna, att lagfästa homosexuellas lika rätt att ingå äktenskap. Vidare finns en lag som ger homosexuella par rätt till adoption och som ger det adopterade barnet och dess föräldrar samma rättigheter, skyldigheter och juridiska skydd som övriga belgiska barn och föräldrar. 18. Flyktingars rättigheter 9
10 Belgiens geografiska läge gör landet attraktivt för flyktingar och asylsökande. Många använder också Belgien som transitland för att sedan försöka ta sig vidare till andra länder i Europa, inte minst till Storbritannien. Belgien agerar med utgångspunkt i de FN-konventioner som berör flyktingars status och rättigheter. Utvisning verkställs inte till länder där personen i fråga riskerar förföljelse, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Under 2010 tillhörde Belgien de medlemsländer i EU som tog emot flest antal asylsökande, uppskattningsvis 20 000. En ökning av antalet asylsökanden från Balkanländer registrerades men en stor del kommer också från Irak, Afghanistan och Ryssland. FN:s flyktingkommissarie, som besökte Belgien 2008, konstaterade att asylprocessen hade förbättrats och framför allt blivit snabbare. Ett antal rekommendationer lämnades dock rörande frihetsberövade asylsökande, bland annat att belgiska myndigheter måste upphöra med automatiskt frihetsberövande av asylsökande vid gränsen samt att levnadsvillkoren i de slutna flyktingmottagningarna måste förbättras. Amnesty International har uppmanat belgiska myndigheter att vidta åtgärder på dessa områden. Amnesty har påpekat att mottagandet av asylsökande inte lever upp till de minimistandarder som finns på området, efter att asylsökande, inklusive barn, har lämnats hemlösa samt utan medicinsk, social eller juridisk hjälp. Vidare har man lyft fram anklagelser om att illabehandling och övervåld har använts i samband med återvändande mot asylsökandes vilja. 19. Funktionsnedsattas rättigheter Funktionsnedsatta åtnjuter skydd i lag mot diskriminering, framför allt på arbetsmarknaden och inom utbildningsområdet. Inte desto mindre förekommer diskriminering av funktionsnedsatta personer och statistik visar att många av dem står utanför arbetsmarknaden. Vidare kan konstateras att infrastrukturen i samhället, bland annat offentliga byggnader och allmänna kommunikationsmedel, inte alltid möter de funktionsnedsattas behov på tillgänglighet. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter I Belgien välkomnas och verkar ett stort antal inhemska och internationella frivilligorganisationer som arbetar för främjandet av mänskliga rättigheter.
11 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det förekommer inga specifika internationella eller svenska insatser på området.