Kommerskollegium 2009:5. Globala handelsmönster

Kommerskollegium 2009:5 Globala handelsmönster 2009 06

Kommerskollegium är den myndighet i Sverige som ansvarar för frågor som rör utrikeshandel och handelspolitik. Vår främsta uppgift är att främja frihandel och klara spelregler för den internationella handeln. Regeringen säger i Kommerskollegiums instruktion att utgångspunkten är Sveriges intresse av en effektiv inre marknad, ett öppet och starkt multilateralt handelssystem och av fortsatta handelspolitiska liberaliseringar. Utifrån denna uppgift strävar vi på tre nivåer efter goda handelsmöjligheter: på EUs inre marknad, mellan EU och omvärlden samt globalt, framförallt inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. Som expertmyndighet förser vi regeringen med besluts- och förhandlingsunderlag inom handelsområdet. Det handlar såväl om löpande underlag för aktuella handelsförhandlingar, som långsiktiga strukturella analyser. Vi gör också utredningar och publicerar material som syftar till att öka kunskapen om vårt verksamhetsområde och om handelns betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Kommerskollegium har också verksamhet som riktar sig mot företag. Exempelvis finns på kollegiet SOLVIT-center som hjälper företag och privatpersoner som stöter på handelshinder på EU:s inre marknad. Kansliet för Sveriges råd för handelsprocedurer, SWEPRO, finns också under vårt paraply. I vår roll som handelsmyndighet ingår dessutom att ge stöd till utvecklingsländer genom handelsrelaterat utvecklingsarbete. På kollegiet finns också kontaktpunkten Open Trade Gate Sweden som bistår exportörer från utvecklingsländerna i deras handel med Sverige och EU. www.kommers.se Kommerskollegium, juni 2009 första tryckningen. ISBN: 978-91-978154-3-7

Innehållsförteckning Förord... 2 1. Varför bedrivs internationell handel?... 3 En global marknadsplats... 3 men med vissa begränsningar... 3 Internationell arbetsförmedling... 4 Stordriftsfördelar, tekniköverföring och konkurrens... 4 Handeln bidrar till ekonomisk utveckling... 5 2. Den globala handelsutvecklingen med varor... 6 Varuhandelns utveckling... 6 Nya aktörer på världsmarknaden... 7 Förändrade handelsmönster... 9 Varuhandeln uppdelat på branscher... 10 Förändrade förutsättningar för handeln... 11 Handelsliberalisering utanför det multilaterala systemet... 12 3. Den internationella handeln med tjänster... 14 Tjänstenäringens definition och omfattning... 14 Den internationella handeln med tjänster... 15 Tjänstehandelns utveckling... 16 Vilka tjänster handlas mest med?... 16 Tjänstebalansen i olika områden... 17 Viktiga aktörer i handeln med tjänster... 18 Tjänstehandel i WTO:s avtal en bredare bild... 18 Dotterbolags försäljning i utlandet... 20 4. Regional integration i världshandeln... 21 Regional handel i globaliseringens tidevarv... 21 Gravitationsmodellen: Köpkraft och avstånd... 22 Regionala handelsavtal påverkar handelns riktning... 24 Regional tillväxt och global frihandel... 24 5. Multinationella företag och direktinvesteringar i utlandet... 26 Multinationella företag i en globaliserad världsekonomi... 26 Utvecklingen av direktinvesteringar... 26 Regionala fördelningsmönster... 27 Näring och sektorspecifika egenskaper... 30 Förvärv och fusioner samt nyetableringar... 30 Internationella produktionsnätverk... 31 6. Sammanfattning och avslutande reflektioner... 33 Sammanfattning... 33 Utifrån ett svenskt perspektiv... 33 Avslutande reflektioner... 34 Referenser... 35 Noter... 37 1

Förord Internationell handel spelar en avgörande roll för de flesta nationers ekonomiska välstånd och levnadsstandard, i synnerhet för mindre länder som Sverige. Internationell handel leder till bättre nyttjande av befintliga resurser och bidrar till ekonomisk utveckling. I den här rapporten studerar vi hur den internationella handeln har förändrats. Handeln ökar ständigt snabbare än produktionen, handelsmönstren ändras, hela handelssystemet blir alltmer komplext, samtidigt som utländska direktinvesteringar ökar ännu snabbare än handeln. Kommerskollegium vill i denna rapport visa på tendenser i den globala handeln. Vi vill ge en översikt över den internationella handelsutvecklingen och en förståelse för de globala handelsmönster som kan skönjas. Samtidigt vill vi påminna om att handel bara är en av många faktorer som påverkar ekonomin och det kan vara svårt att säga att det är just handeln som är orsaken till en ekonomisk förändring. Men de flesta länderna som har haft en långsiktigt god ekonomisk tillväxt har också varit öppna för handel. Internationell handel är med andra ord en central del i en väl fungerande ekonomi och en viktig bidragande orsak till ekonomisk tillväxt. Rapporten har skrivits av Stefan Westerberg och Susanna Kinnman i nära samarbete med Henrik Isakson. Stockholm, april 2009 Lena Johansson Generaldirektör Kommerskollegium 2

1. Varför bedrivs internationell handel? Ända sedan civilisationens födelse har det förekommit handel mellan människor, från början genom enkel byteshandel med de närmaste medmänniskorna till idag då handeln är global och baseras på elektroniska betalningssystem. Det finns flera skäl till denna utveckling. Det här kapitlet går översiktligt igenom de grundläggande tankarna om varför internationell handel bedrivs och presenterar samtidigt ett par utmärkande drag i handelsutvecklingen. En global marknadsplats Framför allt under de senaste decennierna har den internationella handeln ökat och bidragit till att världsmarknaden blivit allt mer integrerad. Den internationella handeln har i stor utsträckning fungerat som en drivkraft för den generella samhällsutvecklingen. Samtidigt har samhällets utveckling skapat nya förutsättningar för handeln. Utveckling har främjats av flera faktorer däribland teknologiska framsteg, vilket samtidigt också har förändrat sättet vi bedriver internationell handel. Transportsystemen har utvecklats från enkla båtar till dagens containerfartyg samtidigt som kommunikationerna har förbättrats mellan köpare och säljare med hjälp av informationsteknologiska lösningar. Dessutom har de varor och tjänster vi handlat med förändrats över tiden, från hållbara varor såsom smycken till färska varor som exempelvis snittblommor vilka skickas från Kenya till svenska blomsterbutiker med flyg. Det är med andra ord inte bara sättet att handla som ändrats utan även innehållet i handeln och vilka vi handlar med. På grund av den tekniska utvecklingen och det ökande välståndet ser handeln idag helt annorlunda ut än bara för några årtionden sen. Idag finns det fler produkter, fler säljare och fler köpare runt om i världen. Världen har utvecklats till en global marknadsplats. men med vissa begränsningar Så länge det har förekommit internationell handel har också länder velat reglera denna handel. Det har funnits olika skäl till detta, både politiska och ekonomiska. En anledning har att göra med handelns betydelse som inkomstkälla, eftersom inkommande eller utgående varor kan beskattas vid landets gränser. Regleringar kan också användas för att skydda det egna landets industrier från utländsk konkurrens. Genom att höja tullarna kan import av olika produkter hindras och den inhemska industrin kan få en starkare position och kan ta ut högre priser. Men införandet av tullar innebär ofta att vissa gruppers intressen gynnas på andras bekostnad. 1 I slutändan är det ofta konsumenterna som får bära de stora kostnaderna. Tullar kan även leda till att en ineffektiv verksamhet, som vid ökad konkurrens utifrån hade behövt omstruktureras eller läggas ned, upprätthålls. På sikt kan detta vara mycket kostsamt för ett samhälle och leda till att tillväxten hämmas. Ett annat motiv till att beskatta handeln är att skydda de inhemska konsumenterna. Genom att exempelvis införa exportskatter blir det mer kostsamt att exportera och det inhemska priset kan på så sätt hållas nere till nytta för konsumenterna. Detta har i flera fall använts på matvaror och olja och motiverats utifrån ett självförsörjandeperspektiv. Även om vissa sektorer och grupper på kort sikt kan gynnas av enstaka skyddsåtgärder så kan det på sikt medföra stora kostnader för en ekonomi. Med tiden har synen på varför internationell handeln bedrivs förändrats. Under 1600- fram till mitten av 1800-talet rådde ett ekonomiskt system i Europa som kallades för merkantilism, som länge låg till grund för hur stater bedrev sin handelspolitik. Enligt detta synsätt är utrikeshandel ett nollsummespel där ett lands vinst är ett annat lands förlust. Merkantilismen gick därför ut på att öka exporten så mycket som möjligt samtidigt som importen minimerades. Syftet var att fylla statskassan, det vill säga maximera statens inkomster. Även om tanken att export är bättre än import fortfarande är vanlig så råder det på många sätt ett annorlunda förhållningssätt idag då de flesta handelsekonomer istället stöder tanken på frihandel. Syftet är inte längre att maximera statens inkomster utan att maximera hela samhällets resurser. Det betyder att vare sig exporten eller importen ska gynnas eller missgynnas utan gränserna ska vara öppna åt båda hållen. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är nämligen meningen med att exportera att man ska kunna importera. Anledningen till det är att länders ekonomier är olika. 3

Internationell arbetsfördelning Ett land är mer effektivt på en slags produktion medan ett annat land är mer effektivt på något annat. Det kan ha att göra med en mängd olika faktorer. När det gäller jordbruk är klimatet viktigt medan det för industrivaror av enklare slag istället kan vara tillgång till billig arbetskraft som är av betydelse. Mer avancerade industrivaror kan behöva högutbildad arbetskraft. Länder skiljer sig även åt vad gäller infrastruktur och finansiella system. Staten påverkar också, exempelvis genom att upprätthålla ett rättsväsende, ta ut skatt och finansiera utbildning. Inte minst tjänstenäringarnas förutsättningar beror mycket på olika regelverk, exempelvis arbetsrätten och etableringsfriheten. Förutsättningarna för att bedriva företag är alltså olika från land till land och därför blir också vissa länder effektivare än andra på viss produktion. Även ren tradition kan vara viktigt, medan det i andra fall är nyskapande entreprenörsanda som skapar konkurrenskraften. På grund av alla dessa olikheter har vi internationell arbetsfördelning. Precis som de anställda på en arbetsplats inte arbetar med alla arbetsuppgifter, så fördelas även produktionen i världen. Det sker på ett naturligt sätt där länder och regioner specialiserar sig på olika slags varor och tjänster beroende på vilka möjligheter de har. I Sverige och Finland finns till exempel en stor skogsindustri, medan Danmark har en relativt större jordbruksnäring och i Norge utgör olja en stor del av exporten. Grundtanken varför vi handlar med varandra är alltså ganska enkel. Länder satsar på det de är bäst på och låter andra tillverka annat. Detta kallas för absoluta fördelar. Det behöver inte alls bara röra sig om naturtillgångar. Tvärtom är idag ofta andra faktorer viktigare. Det kan gälla tillgång på en viss sorts arbetskraft, en specifik kunskap eller produktionsteknik. Men det finns ofta lägen då länder även importerar varor som de själva är bäst på att tillverka. Då brukar det talas om att handeln drivs av komparativa (relativa) fördelar. Även om ett land råkar vara bäst på att producera allt så är det ineffektivt utnyttjande av landets resurser att göra det. Även om vi i Sverige vore bäst i världen på att producera cyklar så kanske vi vore ännu bättre på att producera bilar. Eftersom de resurser vi lägger på cyklar är resurser som vi inte lägger på bilar, vore det effektivt att specialisera sig på bilar och istället köpa cyklar. Handeln bidrar alltså till ett bättre och mer effektivt utnyttjande av de resurser vi har till vårt förfogande. När varje land koncentrerar sina resurser och producerar de produkter de har komparativa (relativa) fördelar i blir den samlade produktionen större än om alla länder hade isolerat sig och försökt klara sig på egen hand. Genom en effektiv arbetsfördelning kan vi då, utan att arbeta mer, ändå producera mer. Därmed kan vi även konsumera mer än vad som annars hade varit fallet. Antagandet om att internationell handel uppstår på grund av skillnader mellan olika länder kan hänföras till den neoklassiska handelsteorin. Enligt denna teori kommer också internationell handel successivt jämna ut skillnader vilket minskar länders konkurrensfördelar gentemot varandra. Stordriftsfördelar, tekniköverföring och konkurrens Den neoklassiska teorin som länge dominerade handelsteorin ifrågasattes i början av 1970-talet av den moderna handelsteorin. Enligt den moderna handelsteorin leder internationell handel inte nödvändigtvis till att länders konkurrensfördelar minskar. Istället öppnar teorin för förekomsten av imperfekt konkurrens, som har att göra med företagens möjligheter att dra nytta av så kallade stordriftfördelar på en större marknad. Stordriftsfördelar betyder att tillverkningskostnaden per enhet sjunker i takt med att tillverkningen ökar. Exempelvis kanske det kostar 100 000 kr per bil att producera 10 bilar medan kostnaden att producera 20 bilar kan falla till 90 000 kr per bil. Vid en storskalig tillverkning kan investeringar i ny teknik och utbildning bli mer lönsamma. Förutsättningen för en storskalig produktion är att det finns en marknad att sälja till. Ju större marknad ett företag har tillgång till desto större möjlighet har det att utnyttja fördelarna med storskalig produktion och desto mer konkurrenskraftigt blir företaget. Den moderna handelsteorin har vidgat synen på varför och hur internationell handel bedrivs. Företag i stora ekonomier med tillgång till stora inhemska marknader, kan genom att utnyttja stordriftfördelar befästa och utöka sin konkurrenskraft. För att företag i ett litet land som Sverige ska kunna dra nytta av stordriftsfördelar är tillgång till utländska marknader avgörande. För Sveriges del är den internationella handeln därför en förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Betydelsen av internationell handel kan tydliggöras genom att titta på total svensk export i förhållande till det totala svenska produktionsvärdet (BNP). År 2007 utgjorde exporten med varor och tjänster drygt hälften (51 procent) av det totala produktionsvärdet i den svenska ekonomin. I kapitel två och tre 4

kommer vi att gå närmare in på den svenska varuoch tjänstehandeln har utvecklats under de senaste decennierna. En annan viktig drivkraft för internationell handel är tekniköverföring. Med hjälp av handel kan nya tekniska innovationer och lösningar spridas via handelsvägarna. Vidare lönar det sig mer att satsa på forskning och utveckling om man har en hel världsmarknad att sälja sina produkter till, och många produkter som annars inte hade sett dagens ljus får nu chansen att utvecklas. Kostnaden för forskning och utveckling inom de mest skilda områden reduceras drastiskt och fler kan ta del av de senaste framstegen allt snabbare. Ett bra exempel är den snabba spridning av mobiltelefoni som just nu sker i många av världens fattigaste länder. Priserna pressas inte bara av utnyttjandet av stordriftsfördelar utan även av den konkurrens som handeln bidrar till. Genom den ökade konkurrensen tvingas företagen sänka tillverkningskostnaderna och öka kvaliteten samtidigt som de försöker göra sin produkt speciell och attraktiv. När konsumenterna kan välja mellan liknande produkter från många olika företag från olika länder kan inte företagen ta ut samma priser som de hade kunnat om gränsen varit stängd och konsumenterna bara kunnat köpa svenska produkter. Dessutom får konsumenterna en större valmöjlighet, vilket innebär att de kan få tillgång till produktvariationer som är mer anpassade till deras speciella behov. Kombinationen av prispress och mer specialiserade produkter gynnar därför kunderna, såväl konsumenterna som företagen. Till följd av stordriftsfördelar och en ökad efterfrågan på differentierade produkter sker en allt större del av den internationella handeln inom samma bransch. Denna handel brukar kallas för inombranschhandel. Detta innebär att ett land både exporterar och importerar samma produkter, exempelvis bilar, mobiltelefoner och datorer. Till skillnad från den handel som drivs på grund av olikheter så drivs inombranschhandel av likheter mellan länder. Detta medför att länder som är mer lika varandra kommer att ha en större inombranschhandel än länder som är olika. Ett exempel på inombranschhandel är att Sverige både exporterar och importerar verkstadsprodukter till och från Tyskland. Handeln bidrar till ekonomisk utveckling Länder som är öppna för handel har oftast högre tillväxt än länder som varit mer slutna. Detta finns det ett flertal exempel på, inte minst vårt eget land och mer nyligen Kina. Den ekonomiska utveckling som har skett i Kina under de senaste decennierna, hade inte varit möjlig om inte den kinesiska ekonomin hade öppnats upp för handel. Kinas betydelse för världshandeln diskuteras bland annat i kapitel 2 om varuhandelns utveckling. I detta kapitel framgår det tydligt att Kina idag är en av de viktigaste aktörerna på världsmarknaden. För de flesta länder har den internationella handeln bidragit till en gynnsam ekonomisk utveckling genom såväl exportinkomster som möjligheter att importera efterfrågade produkter och andra faktorer som nämnts ovan, såsom ökad konkurrens och tillgång till ny teknik. Det är viktigt att komma ihåg att handeln inte är ett nollsummespel, alltså ett läge där en vinner och en annan förlorar, utan istället vinner båda parter. Såväl det land som exporterar och det som importerar tjänar på det och som ett resultat växer den ekonomiska kakan för båda. Vissa företag tjänar på möjligheterna att delta på en internationell marknad och kunna exportera till andra länder, medan andra förlorar då de inte klarar av konkurrensen från bättre och billigare utländska konkurrenter. Därför både skapar och förstör handeln jobb. Det beror på att svaga företag, ibland hela branscher, slås ut medan starka företag och branscher växer och nya företag bildas. Strukturomvandlingen pågår ständigt. Omvandlingen beror till stor del på den konkurrens som öppenhet för handel skapar, men den beror också på andra förändringar i samhället. Även om den kan drabba enskilda individer, exempelvis när någon förlorar sitt jobb, är omvandlingen nödvändig för samhället på sikt. Utan den hade utvecklingen stannat av. I princip all ekonomisk forskning pekar på att de positiva effekterna av handeln väger tyngre än de negativa och att det därför är bättre att låta omvandlingen rulla på och hjälpa dem som förlorar på processen än att försöka hindra omvandlingen. Samtidigt ska vi komma ihåg att handel ofta bara är en av flera faktorer som påverkar ekonomin och det kan vara svårt att säga att det är just handeln som är orsaken till en ekonomisk förändring. Andra faktorer som påverkar ekonomin på lång sikt är den tekniska utvecklingen, den ekonomiska politiken, utbildningsnivån hos arbetskraften och mycket annat. Men de flesta länderna som har haft en långsiktigt god ekonomisk tillväxt har också varit öppna för handel. Internationell handel är med andra ord en viktig bidragande orsak till ekonomisk tillväxt. 2 5

2. Den globala handelsutvecklingen med varor Som framgick i det inledande kapitlet finns det stora vinster med att bedriva internationell handel. Ett stort antal länder har genom ökad öppenhet och ekonomiskt utbyte uppnått en högre levnadsstandard. I det här kapitlet ges en översikt över utvecklingen av den internationella handeln med varor under de senaste decennierna. Även om handeln med varor och handeln med tjänster i stor utsträckning är sammanlänkade så skiljer sig tjänstehandeln sig åt, både i sin karaktär och i kvaliteten på statistiken. Utvecklingen av tjänstehandeln behandlas därför separat i det efterföljande kapitlet. I kapitlet diskuteras även olika bakomliggande faktorer till varuhandelns utveckling samt handelsliberaliseringars effekter på handeln. Varuhandelns utveckling Även om handel mellan olika länder är långt ifrån ett nytt fenomen så har den internationella varuhandeln under senare decennier ökat markant och lett till att den globala ekonomin blivit allt mer integrerad. Sedan 1950 har den totala varuhandeln ökat från 62 miljarder USD till 10 485 miljarder USD år 2005. Denna utveckling motsvarar en ökning med 170 gånger det ursprungliga värdet på exporten. 3 För att få en uppfattning om hur integrerat ett land är i världsekonomin kan landets handelsflöden relateras till landets bruttonationalprodukt (BNP). I Tabell 1 visas utvecklingen av varuexportens andel av BNP under de senaste fyrtio åren för ett urval av länder. Denna kvot brukar också användas som ett mått på handelns betydelse för ekonomin. Som framgår har världshandeln under denna period vuxit fortare än den globala ekonomin. Världens totala export av varor gick från att år 1965 utgöra ca 9,5 procent av BNP till 26 procent av BNP år 2007. Även om alla länder tjänar på ett ekonomiskt utbyte med andra länder så kan det anses vara speciellt betydelsefullt för mindre länder, som exempelvis Sverige. Genom internationell handel kan företag i ett litet land få tillgång till en större marknad för sina produkter. Dessutom får landet möjlighet att specialisera sig på de produkter de har en komparativ fördel att tillverka och kan därmed Tabell 1 Varuexporten som en andel av BNP (1965 2007) Länder 1965 1975 1985 1995 2005 2007 Sverige 17,3 22,8 28,9 32,1 36,6 37,9 Belgien 36,8 44,4 63,1 62,7 90,1 96,4 Danmark 21,7 22,0 27,9 28,0 32,9 33,5 Finland 16,6 18,9 24,7 31,0 33,8 36,4 Frankrike 10,0 14,9 18,7 19,2 21,7 21,6 Italien 10,6 15,9 17,6 20,8 21,1 23,3 Nederländerna 34,8 43,3 51,5 48,5 64,6 73,0 Norge 17,9 22,2 31,1 28,2 34,4 36,5 Schweiz 19,7 22,2 27,8 25,9 35,8 41,3 Spanien 3,8 6,9 13,8 16,4 17,1 16,9 Storbritannien 13,7 18,5 22,2 21,0 17,2 16,0 Tyskland 21,1 28,1 20,7 34,8 40,2 Österrike 16,0 18,9 25,1 24,1 41,1 43,0 Kanada 15,7 20,0 25,6 32,5 31,9 31,6 USA 3,9 6,7 5,2 8,0 7,3 8,4 Brasilien 7,3 7,0 11,5 6,0 13,4 12,2 Mexiko 5,2 3,3 14,5 27,7 27,9 30,5 Sydkorea 5,7 23,0 31,3 24,2 35,9 38,3 Kina 3,7 4,8 9,0 20,4 34,0 37,1 Indien 2,9 4,5 4,0 8,6 12,3 12,4 Japan 9,3 11,2 13,2 8,4 13,1 16,3 Australien 12,3 12,5 12,7 14,7 15,7 17,2 Världen 9,5 14,8 15,4 17,4 23,3 25,6 Källa: World Development Indicators Database. Anm.: Procent, löpande priser. Tabellen inkluderar intra-eu handel. 6

bättre utnyttja möjligheten till stordriftfördelar. Även importen är av stor betydelse för ett litet land, eftersom det har sämre förutsättningar att själva producera den mångfald av produkter som efterfrågas av konsumenter och företag. Genom import får både företag och konsumenter tillgång till både billigare och mer varierade produkter. För svenska företag och konsumenter är den internationella handeln mycket viktig. Som nämndes i det inledande kapitlet utgör den totala exporten av varor och tjänster drygt 50 procent av Sveriges BNP. Betydelsen av den svenska varuexporten framgår i Tabell 1, där det går att utläsa att varuexporten år 2007 utgjorde cirka 38 procent av Sveriges BNP. Andra små jämförbara ekonomier såsom Norge, Danmark och Finland, har också en relativt hög exportandel, runt 35 procent. I större ekonomier, med stor hemmamarknad där företagen kan sälja sina produkter, är exporten som andel av BNP i allmänhet betydligt lägre. Tittar vi exempelvis på USA var varuexportens andel av BNP endast ca 8 procent, och i andra stora länder som Storbritannien och Japan låg kvoten på ca 16 procent. Ett stort land som utmärker sig i detta avseende är Kina som är det folkrikaste landet i världen men som trots detta exporterar så mycket som 37 procent av BNP. 40 år tidigare låg denna siffra på ca 4 procent. En förklaring till att denna kvot är så hög är att Kina har en svag inhemsk köpkraft och att deras tillväxtstrategi därför i stor utsträckning har varit exportorienterad. Idag består en stor del av Kinas export av importerade insatsvaror som efter förädling vidareexporteras. Även om andelen skiljer sig åt mellan de olika länderna i tabellen så har de en sak gemensamt: i samtliga länder har exportens andel av BNP ökat under de senaste 40 åren. Med andra ord har länderna och deras ekonomier blivit allt mer integrerade på världsmarknaden. De länder som har högst export/bnp-kvot går att finna bland de europeiska länderna. Detta hänger delvis samman med den ekonomiska integration som har pågått sedan slutet av andra världskriget och fortfarande sker inom den Europeiska Unionen. Vidare fungerar även flera av de europeiska länderna som så kallade transitländer för varuhandeln, det vill säga, många varor måste passera dessa länder på väg mot sin slutdestination och registreras då som export från landet. Några exempel på transitländer är Belgien och Holland som har kvoter på 96 respektive 73 procent av BNP. Nya aktörer på världsmarknaden Sedan efter andra världskrigets slut har den ekonomiska balansen mellan olika länder och regioner förändrats. I Tabell 2 kan vi bland annat notera att USA:s andel av världshandeln sedan 1948 har minskat markant och utgjorde år 2007 mindre än hälften av dess andel 60 år tidigare. En annan region som under tidsperioden har mer än halverat sin exportandel på världsmarknaden är Syd- och Centralamerika. Istället har länder i Asien och Oceanien fått en allt större del av exportmarknaden, och under perioden 1948-2007 ökade regionens andel från 14 till 28 procent. Här kan det vara intressant att notera att Kina stod för mer än hälften av denna ökning. I olika sammanhang har man i ökad utsträckning uppmärksammat fyra stora utvecklingsekonomier som under det senaste decenniet har haft en stark ekonomisk tillväxt. Dessa fyra länder är Brasilien, Ryssland, Indien och Kina och omnämns ofta som BRIC-länderna. Även om dessa ekonomier skiljer sig åt på flera sätt så har de alla på grund av sin storlek och tillväxttakt en potential att tillhöra världens ledande ekonomier. 4 Av BRICländerna är Kina den största varuexportören, följt av Ryssland, Brasilien och Indien. Även om BRIC-länderna under senare år har upplevt hög ekonomisk tillväxt samt ökat sitt inflytande i den globala ekonomin så har deras andelar av världsmarknaden inte ökat kontinuerligt sedan andra världskrigets slut. De minskade marknadsandelar som noterades för hela Syd och Centralamerikaregionen sedan andra världskrigets slut kan exempelvis även observeras för Brasilien, vars marknadsandel år 2007 var hälften så stor som år 1948. Även Indiens exportandel var mindre 2007 än den var direkt efter andra världskriget. Det är även intressant att notera att trots att både Brasilien och Indien är stora länder vars varuhandel har ökat under de senaste åren, så hade båda länderna år 2007 en lika stor eller mindre andel av världsmarknaden än vad Sverige hade samma år. Detta beror delvis på att både Indien och Brasilien har stora inhemska marknader där de kan sälja sina varor och med detta inte är 7

lika beroende av internationell handel. Men Indien och Brasilien har dessutom en relativt outvecklad varuhandel. Jämfört med de stora handelsnationerna Kina och USA, så utgör Brasilien och Indiens andelar enbart en åttondel av dessa båda länders världsmarknadsandelar. Kina är det BRIC- land som har störst potential att inom en snar framtid bli världsledande för varuhandeln och det är framför allt Kinas andel av världshandeln som har ökat sedan 1948, från knappt en procent till knappt 9 procent 2007 (se Tabell 2). Denna ökning har lett till att Kina år 2007 hade en något större andel än USA av den totala globala exporten. För att vidga perspektivet ytterligare kan det vara intressant att blicka ännu längre tillbaks i tiden. Under århundradena efter 1000-talet var Kina den största ekonomin i världen och låg långt före Västeuropa vad gäller levnadsstandard och teknologisk utveckling. Inte förrän under andra halvan av 1800-talet gick västvärldens ekonomiska utveckling om Kina, vars utveckling då under en Tabell 2 Regional fördelning av varuexporten i världen (1948 2007) 1948 1953 1963 1973 1983 1993 2003 2007 Totalt (miljarder USD) 59 84 157 579 1838 3675 7375 13619 Regional fördelning 5 Europa 35,1 39,4 47,8 50,9 43,5 45,4 45,9 42,4 Sverige 1.9 1.8 2.0 2.1 1.5 1.3 1.3 1.2 Nordamerika 28,1 24,8 19,9 17,3 16,8 18,0 15,8 13,6 USA 21,7 18,8 14,9 12,3 11,2 12,6 9,8 8,5 Kanada 5,5 5,2 4,3 4,6 4,2 4,0 3,7 3,1 Sovjetunionen 2,2 3,5 4,6 3,7 5,0 OSS 1,5 2,6 3,7 Ryssland * 1.6 1.8 2.5 Mellanöstern 2,0 2,7 3,2 4,1 6,8 3,5 4,1 5,6 Afrika 7,3 6,5 5,7 4,8 4,5 2,5 2,4 3,1 Sydafrika 2,0 1,6 1,5 1,0 1,0 0,7 0,5 0,5 Asien och Oceanien 14,0 13,4 12,5 14,9 19,1 26,1 26,2 27,9 Japan 0,4 1,5 3,5 6,4 8,0 9,9 6,4 5,2 Indien 2,2 1,3 1,0 0,5 0,5 0,6 0,8 1,1 Kina 0,9 1,2 1,3 1,0 1,2 2,5 5,9 8,9 Syd & Centralamerika 11,3 9,7 6,4 4,3 4,4 3,0 3,0 3,7 Argentina 2,8 1,3 0,9 0,6 0,4 0,4 0,4 0,4 Brasilien 2,0 1,8 0,9 1,1 1,2 1,0 1,0 1,2 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 Källa: WTO International Trade Statistics 2008. Anm.: Miljarder USD i löpande priser och procent. Tabellen innehåller intra- EU handel. *Uppgifter från Ryssland är för år 1994 och inte 1993. Detta förklarar varför Ryssland har en större andel än hela OSS. Tabell 3 Ledande aktörer på världsmarknaden för varor (2007) Exportörer Värde (md USD) Andel (%) Årlig procentuell förändring (2000-2007) Importörer Värde (md USD) Andel (%) Årlig procentuell förändring (2000-2007) 1. Tyskland 1326 9,5 13 1. USA 2020 14,2 7 2. Kina 1218 8,7 25 2. Tyskland 1059 7,4 11 3. USA 1163 8,3 6 3. Kina 956 6,7 23 4. Japan 713 5,1 6 4. Japan 621 4,4 7 5. Frankrike 553 4,0 8 5. Storbr. 620 4,4 9 6. Holland 551 4,0 13 6. Frankrike 615 4,3 9 7. Italien 492 3,5 11 7. Italien 505 3,5 11 8. Storbr. 438 3,1 6 8. Holland 492 3,5 12 9. Belgien 431 3,1 13 9. Belgien 413 2,9 13 10. Kanada 419 3,0 6 10. Kanada 390 2,7 7........ 22. Sverige 169,1 1,2 10 24. Sverige 151,3 1,1 11 Världen 13950 100 12 Världen 14244 100 12 Källa: WTO International Trade Statistics 2008. Anm.: Miljarder USD i löpande priser. Tabellen innehåller intra-eu handel. Siffrorna inkluderar re-export, vilket förklarar att det finns en viss diskrepans mellan uppgifterna i denna tabell och Tabell 2. 8

längre tid hade stagnerat. 6 Även om Kina i slutet av 1800-talet hade tappat sin forna ställning som ekonomisk stormakt så har historiska beräkningar uppskattat BRIC- ländernas sammanlagda världsmarknadsandel år 1870 till ungefär samma nivå som 2007. 7 Den sammanlagda exportmarknadsandelen uppskattades 1870 till ca 13 procent, vilket kan jämföras med ca 13,7 procent år 2007. Siffrorna för 1870 bör tolkas med stor försiktighet. Utifrån detta perspektiv kan det tyckas något missvisande att relatera till BRIC-länderna som nya aktörer på världsmarknaden. Dock kan det konstateras att BRIC-länderna under det senaste decenniet har haft en stark ekonomisk tillväxt och ökat sin exportandel av världsmarknaden. Trots den globala omfördelningen av exportandelar så kan vi konstatera att 1900-talets ekonomiska stormakter USA och Europa år 2007 fortfarande stod för drygt hälften av världens samlade varuexport. De skiftningar i marknadsandelar mellan olika länder och världsdelar över tid som här har illustrerats tydliggör dynamiken i handelsutvecklingen och världsekonomin. Detta är emellertid endast en del av den totala globaliseringsbilden. Andra centrala delar är utvecklingen av handeln med tjänster samt utländska direktinvesteringar. Dessa områden kommer att behandlas i senare kapitel av denna rapport. För att få en samlad bild över de största aktörerna på världsmarknaden ges i Tabell 3 en lista över de tio största aktörerna på export och importsidan år 2007. Tyskland, USA, Kina och Japan är de fyra länder som hamnar högst upp både på exportoch importsidan. På exportsidan var Tyskland den ledande exportören 2007 med en världsmarknadsandel på 9,5 procent, följt av Kina och USA. På importsidan var gapet mellan första och andra plats betydligt större då USA nästan har dubbelt så stor import som Tyskland och Kina. Av länderna i tabellen är det Kina som under det senaste decenniet har haft störst tillväxt både på exportsidan (25 procent) och på importsidan (23 procent). Det framgår tydligt att EU-länderna är starkt representerade i denna lista, detta beror på att en stor del av den totala globala handeln utgörs av intra-eu handel. År 2007 utgjordes ca en fjärdedel av den totala globala handeln av intra- EU handel. 8 Hade vi istället valt att se EU som en enhet hade därför dessa listor sett mycket annorlunda ut. EU hade hamnat högst upp, följt av USA eller Kina, sedan Japan och Kanada. Sverige hamnar på plats 22 i listan över världens största exportörer och på plats 24 över importörerna. Under det senaste decenniet har emellertid tillväxten i importsektorn varit större än tillväxten i exportsektorn, 11 procent jämfört med 10 procent. Det framgår när man jämför export- och importsiffrorna i Tabell 3. Sverige har emellertid fortfarande ett nettoöverskott i sin varuhandel. Förändrade handelsmönster Det är inte bara handelns storlek mellan regioner och länder som har förändrats sedan andra världskrigets slut. Det har även skett en stor förändring vad gäller vilka varor vi handlar med. I Tabell 4 ges förändringen (i volym) i den globala handeln uppdelat i tre huvudsektorer: jordbrukssektorn, råvarusektorn och tillverkningsindustrin. Som framgår i tabellen så är det framför allt handeln inom tillverkningsindustrin som har ökat under denna tidsperiod. Under perioden mellan 1950 och 2005 ökade handeln med industrivaror med ca 7,5 procent årligen. Ökningen i denna sektor var mer än dubbelt så stor som ökningen i jordbrukssektorn. Länge var i-ländernas starka roll i världshandeln kopplad till deras stora exportandel av industrivaror. Under andra halvan av 1900-talet förändrades emellertid detta och i-ländernas exportandel av dessa varor minskade. Istället ökade en mycket heterogen grupp utvecklingsländer sina exportandelar av industrivaror. Från att i mitten av 1950- talet stått för 85 procent av världshandeln med industrivaror, hade i-ländernas exportandel av industrivaror år 2006 sjunkit till ca 67 procent. Brytpunkten inträffade vid olika år för olika varutyper. För exempelvis järn, stål och kemikalier började nedgången 1973, medan den för fordonsprodukter inträffade ca 1983. 9 Generellt inträffade brytpunkten tidigare i de sektorer som är mer arbetsintensiva såsom textil- och konfektionsindustrin, än i de sektorer som kräver mer kapital och forskning, såsom fordons- och läkemedelsindustrin. Tabell 4 Handelstillväxt i olika sektorer (1950-2005) Sektor Genomsnittlig årlig tillväxt (%) Jordbrukssektorn 3,6 Råvarusektorn 4,2 Industrisektorn 7,5 Totalt 6,2 Källa: WTO International Trade Statistics 2006 9

Idag står utvecklingsländerna för två tredjedelar av världens export av kläder och mer än hälften av världens totala export av textilier, kontors- och telekomutrustning. 10 Detta gäller exportvärdet på industrivaror. Vad gäller exportvolymen så är det rimligt att anta att utvecklingsländernas andel kan vara ännu större. Anledning till detta är att det har skett en allt större uppdelning av företagens produktionsprocesser och de olika produktionsmomenten har förflyttats till de länder där produktionsvillkoren är som mest förmånliga. Som framgick i föregående stycke var det från början endast de arbetsintensiva delarna av produktionen som flyttades till länder där löner var lägre, medan de kunskapsintensiva delarna stannade kvar i de rikare delarna av världen där det fanns bättre tillgång till forskning och utveckling. Detta fick till följd att även om själva produkten tillverkades i ett u-land så tillfördes den största delen av produktens värde i ett i-land. Som ett exempel kan vi ta ett telefonföretag som för att konkurrera på världsmarknaden under 1990-talet valde att flytta själva tillverkningsmomentet till Kina där kostnader för löner är lägre, medan produktutveckling och marknadsföring förblev i Sverige. Eftersom de mer kostnadsintensiva momenten (dvs. marknadsföring, forskning och utveckling etc.) utgör en större andel av den totala produktionskostnaden kan man säga att en större del av telefonens förädlingsvärde tillförs i Sverige. Om man däremot uppskattar världshandeln i volym eller vikt så exporteras en större andel från Kina, eftersom det är här den fysiska produkten, m.a.o. telefonen, produceras. Idag är det inte längre enbart de arbetsintensiva momenten som förläggs till låglöneländer, även de mer kunskapsintensiva produktionsmoment, såsom forskning och utveckling, flyttar i allt ökad utsträckning till utvecklingsländer där det finns ökad tillgång på högutbildad arbetskraft, såsom Indien och Kina. Denna utveckling har lett till att föreställningen om att utvecklingsländer endast kan konkurrera med billig lågutbildad arbetskraft har fått omvärderas. De nya produktionsmönster som vi idag kan skönja på världsmarknaden kommer inte bara att skapa helt nya typer av handelsflöden i världen utan kan dessutom förväntas leda till en ny global ekonomisk maktbalans. Varuhandeln uppdelat på branscher Det kan även vara intressant att titta närmare på handelsutvecklingen för olika branscher och produktgrupper, både på global nivå och för Sverige. I Tabell 5 ges olika branschers andel av den totala exporten i världen och av total svensk export, åren 1990 och 2006. Av de olika kategorierna är det industrivaror som står för den absolut största andelen av den globala exporten. I Sverige är denna andel dessutom större än det globala genomsnittet. Som även framgick i föregående stycke ser vi att det är för Tabell 5 Varuexporten uppdelat efter branscher (1990 och 2006) Världen Sverige 1990 2006 1990 2006 Total varuexport (miljoner US dollar) 3 294 193 11 515 892 56 539 146 866 Olika sektorers andel av varuexporten (%) Jordbruksprodukter och råvaror 12,6 8,2 9,5 7,7 Livsmedel, drycker m.m. 9,6 6,6 2,2 3,6 Bränslen och mineralprodukter 14,8 20,1 6,5 9,9 Bränslen 11,0 15,6 0,0 5,9 Industrivaror 72,6 71,7 83,9 82,5 Järn och stålvaror 3,2 3,2 6,0 5,7 Kemivaror 9,0 10,8 7,6 11,6 Läkemedel 0,0 2,7 0,0 6,0 Maskiner och transportmedel 36,8 38,0 44,0 44,5 Kontor och telekomutrustning 9,1 12,7 7,4 10,4 Elektroniska varor och kontorsmtl. 0,0 4,5 0,0 1,4 Telekomprodukter 0,0 4,8 0,0 8,4 Elektroniska kompon. och tillbehör 0,0 3,4 0,0 0,5 Vägfordon 9,7 8,8 13,7 14,3 Textilier 3,2 1,9 0,0 0,0 Kläder 3,3 2,7 0,0 0,0 Totalt 100 100 100 100 Källa: WTO International Trade Statistics Anm.: Miljarder USD i löpande priser och procent. Tabellen innehåller intra-eu handel. 10

industrivaror som den största tillväxten kan noteras. Ser vi närmare på exporten av industrivaror så sker den största handeln i världen liksom i Sverige inom kategorin maskiner och transportmedel. I Sverige utgör denna sektor nästan hälften av all export. I denna sektor ingår bland annat vägfordon som utgör ca 14 procent av svensk export. För Sverige har den största ökningen under denna period skett i två branscher: läkemedel och telekommunikation. Dessa två exportsektorer gick från att år 1990 ha varit obefintliga till att år 2006 utgöra 6 respektive 8 procent av svensk export. Som vi såg tidigare så har det skett en relativ minskning av den totala handeln med jordbruksvaror sedan 1950-talet. Denna utveckling framgår även i Tabell 5, där vi kan utläsa att sektorn har minskat både totalt i världen och i Sverige från 1990 till 2006. Ser vi på utvecklingen i Sverige kan vi däremot notera att livsmedelsexportens andel har ökat som andel av total handel. Slutligen kan vi notera att bränslen och mineralprodukter (råvaror) under denna period ökade sin andel av exporten med ca fem procentenheter. Denna ökning har dels att göra med den generella prisuppgången på världsmarknaden för dessa varor, och dels med den ökade efterfrågan på råvaror i samband med industrialiseringen i Asien. Förändrade förutsättningar för handeln Under de senaste 40 åren har världens totala bruttonationalprodukt ökat med 28 gånger i löpande priser. 11 Den ökade köpkraften i världen har givetvis inneburit att även handelns storlek har ökat. Men vi har även kunnat se att den internationella varuhandeln inte bara har ökat i takt med den ekonomiska tillväxten utan även som andel av BNP. Det finns flera viktiga faktorer som har bidragit till detta. Några av de viktigare drivkrafterna till den stora handelsökningen som skett sedan andra världskriget har varit: teknologiska framsteg, breda politiska förändringar, samt förändringar i den ekonomiska politiken och handelspolitiken. 12 Vad gäller den teknologiska utvecklingen så är det främst innovationer kopplade till kommunikation och transport som har bidragit till att kostnaderna för att bedriva internationell handel har minskat. Några exempel på detta är utvecklingen av jetmotorn för lufttransport och användandet av containrar i internationell sjötransport. Även ökade investeringar i infrastruktur (vägar och järnvägar) har bidragit till minskade kostnader. Under senare decennier är det framför allt utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknologi som har revolutionerat den globala ekonomin och internationella handeln. Uppfinningar på detta område, såsom mobiltelefoner, persondatorer och Internet, har lett till omfattande förändringar av hela världsekonomin och bidragit till en ökad ekonomisk integration. Det har även skett stora politiska förändringar sedan andra världskrigets slut som har påverkat världsekonomin och världshandeln. Under de första decennierna efter krigets slut var världsekonomin mycket splittrad och det fanns en tydlig uppdelning mellan ett öst- och ett västblock. Trots denna uppdelning så fanns det en vilja att utöka det internationella samarbetet och flera organisationer bildades under denna tid, bland annat FN, Världsbanken och IMF. Även inom de båda blocken fördjupades samarbetet. I Europa bildades år 1952 Kol och Stålunionen som 1957 införlivades som en del i den Europeiska Gemenskapen, och några decennier senare bildades det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA), som trädde i kraft år 1994. En annan viktig politisk händelse som ägde rum under den här perioden var koloniernas självständighet från de gamla kolonialmakterna. De handelsförbindelser som utvecklades under kolonialtiden mellan kolonialmakt och kolonier lever emellertid i stor utsträckning kvar än idag. Även om det mellan vissa länder skedde en integration så omöjliggjorde den skarpa delningen mellan öst och väst en ekonomisk integration på global nivå. Inte förrän omfattande ekonomiska reformer infördes i Kina samt efter Sovjetunionens kollaps tycktes de stora politiska hindren för internationell integration vara borta. Den tredje drivkraften bakom globaliseringen har varit förändringar i den ekonomiska politiken och handelspolitiken. Genom att ingå internationella avtal om att sänka eller eliminera handelshinder har en mer öppen världshandel skapats. Efter andra världskrigets slut skapades ett så kallat multilateralt handelspolitiskt avtal som fick namnet General Agreement on Tariffs and Trade (GATT). 13 Till grund för avtalet ligger några centrala principer. En central princip i GATT är den så kallade mest gynnad nations-principen som påbjuder likabehandling för alla medlemsländer. Den andra principen är den om nationell behandling som innebär att utländska produkter inte får behandlas sämre än inhemska produkter. Syftet med GATT var att länderna dels skulle sänka sina tullar, och dels skulle förbinda sig att inte höja sina tullar över överenskommen nivå. Nya tullsänkningar har förhandlats fram och nya avtalsområden har tillkommit i så 11

kallade förhandlingsrundor. Efter den åttonde förhandlingsrundan, den så kallade Uruguayrundan, bildades världshandelsorganisationen, WTO, år 1995. GATT ingår sedan WTO bildades som en central del av organisationens regelverk. Sedan GATT skapades har åtta så kallade förhandlingsrundor avslutats och de förhandlingar som sker idag görs inom den nionde rundan, den så kallade Doharundan. 14 Det beslutades i ett initialt skede att rundan skulle ha en stark utvecklingsdimension, det vill säga, ta stor hänsyn till utvecklingsländernas intressen, varför rundan ofta kallas för Doha Development Agenda (DDA). I början av 2009 ingick 153 av världens länder i WTO och flera länder befinner sig dessutom någonstans i ansökningsprocessen. En viktig milstolpe i WTO:s historia var när Kina gick med i WTO år 2001. Det återstående stora landet är Ryssland som sedan 1994 förhandlar om WTOmedlemskap. Utvidgningen av WTO har lett till att över 90 procent av världens handel idag sker mellan medlemmar i WTO (se Tabell 6). Förhandlingarna inom GATT och WTO har bidragit till att världens länder har sänkt sina tullar. I genomsnitt har de olika förhandlingsrundorna bidragit till att exempelvis i-ländernas bundna tullar på industrivaror har sänkts från att i genomsnitt ligga på ca 40 procent 1947 till ca 4 procent 1996. 15 Sänkningarna gäller emellertid de bundna tullarna i WTO, det vill säga, de tullnivåer medlemsländerna har åtagit sig att inte överstiga. 16 Det multilaterala systemet bidrar inte enbart till att förhandla fram lägre tullar. En av WTO:s viktigaste funktioner är att skapa en transparant, förutsägbar och stabil världsekonomi som främjar ett ökat utbyte länder emellan. Denna dimension kan anses vara minst lika viktig som sänkningarna av handelshinder. Vidare kan ett multilateralt handelsavtal hjälpa till att reglera den obalans i styrkeförhållande som finns på världsmarknaden. Genom förhandlingar i WTO kan små och fattiga länder som annars har en svag förhandlingsposition, tillsammans med andra länder göra sin röst hörd. En kanske ännu viktigare aspekt för små och fattiga länder är att de får tillgång till de förmånliga villkor som stora länder har förhandlat fram sinsemellan. Förhandlingarna inom WTO har bidragit till att världens länder har sänkt tullar och andra handelshinder. Men den ökade handeln och ekonomiska integrationen har också lett till en ökad vilja bland länder att säkra sina kommersiella intressen, bl. a. genom att förhandla fram internationella avtal. Handelspolitiken har därmed drivit på handeln, men handelsutvecklingen har även varit drivande för handelspolitiken. Handelsliberalisering utanför det multilaterala systemet Det är inte bara handelsliberaliseringar inom WTO som har bidragit till att tillämpade tullnivåer och andra handelshinder har sänkts. Handelsliberaliseringar har även genomförts av enstaka länder samt inom ramen för regionala och bilaterala handelsavtal. Detta har bidragit till att många tullnivåer som tillämpas i praktiken är lägre än de bundna nivåerna i WTO. I detta stycke fokuserar vi på enstaka länders liberaliseringar, medan bilaterala och regionala avtal kommer att beröras i kapitel 4. En stor del av världens handelsliberalisering under senare decennier beror på att länder själva har genomfört liberaliseringar av sin handelspolitik och öppnat upp sina gränser mot omvärlden. Dessa liberaliseringar har då ofta genomförts som en del av ett större ekonomiskt reformpaket. Denna typ av liberalisering kallas för unilateral handelsliberalisering. Några exempel på detta är de så kallade asiatiska tigrarna och Kina som började liberalisera sin handelspolitik på 80- respektive 90-talet. 17 Andra exempel på unilaterala handelsliberaliseringar är de som har genomförts i utvecklingsländer som villkor för att få lån av Världsbanken och IMF. Genom att villkora lånen har de internationella institutionerna kunnat sätta press på ländernas regeringar att införa ekonomiska reformer i syfte Tabell 6 Antal GATT/WTO-medlemsländer samt GATT/WTO-ländernas andel av den totala varuexporten (1948 2005) 1948 1953 1963 1973 1983 1993 2003 2005 Antal medlemsländer 19 34 60 82 89 111 142 145 Världsmarknadsandel 60.4 68.7 72.8 81.8 76.5 89.5 94.3 94.4 Källa: WTO International Trade Statistics. 12

att skapa sundare ekonomiska strukturer och ekonomisk tillväxt. Handelsliberaliseringar har då ingått som en del i ett större reformpaket. Resultaten från dessa liberaliseringar har emellertid varit mycket blandade beroende på ländernas befintliga institutioner och omställningsförmåga. 18 Generellt så har studier visat att det finns stora vinster från unilaterala handelsliberaliseringar och att länder som har öppnat upp sin handel har blivit mer konkurrenskraftiga och haft en högre tillväxt. Enligt vissa källor kan så mycket som två tredjedelar av all handelsliberalisering hänföras till unilateral liberalisering och endast en fjärdedel till multilateral liberalisering. 19 De ekonomiska vinster som har kommit från unilateral handelsliberalisering har inte bara tillfallit länderna själva utan även bidragit till en positiv utveckling för landets handelspartners. Enstaka länders liberaliseringar har även kunna fungera som en motor för den globala tillväxten. Ett exempel på detta är Kina vars unilaterala handelsliberaliseringar har lett till en positiv skjuts för hela världsekonomin. 13

3. Den internationella handeln med tjänster På nationell nivå har tjänstenäringens betydelse ökat väsentligt och utgör idag mer än två tredjedelar av BNP i en genomsnittlig OECD-ekonomi. Med tanke på tjänstenäringens expansion skulle en motsvarande ökning av tjänstehandelns andel av den totala internationella handeln kunna vara väntad. Men även om tjänstehandeln har ökat under senare decennier, så har den legat relativt konstant runt en femtedel av den totala världshandeln. I detta kapitel diskuteras tjänstehandelns utveckling samt de specifika egenskaper som utmärker tjänster och som påverkar förutsättningarna för handeln. Tjänstenäringens definition och omfattning Tjänster omfattar ett brett spann av olika ekonomiska aktiviteter, allt från hälso- och sjukvård till telekommunikation och semesterresor. Mycket generellt kan man definiera en tjänst som en ekonomisk aktivitet som tillför ett mervärde. 20 Traditionellt skiljer sig tjänster från varor på tre sätt: produktion och konsumtion måste ske samtidigt; tjänster kan inte förvaras; och tjänster är ogripbara (intangible). 21 Denna definition innebär således att det krävs en direkt interaktion mellan producent och konsument, det vill säga båda måste vara närvarande vid tjänsteutövandet. Ett exempel på detta är en hårklippning. Även om denna åtskillnad i flera fall är relevant är det en grov förenkling och distinktionen är till viss del förlegad. I verkligheten kan det i flera fall vara svårt att dra en tydlig gräns mellan en vara och en tjänst. Värdet av tjänstenäringen utgör en betydande andel av BNP i de flesta länder, men i regel utgör den en högre andel i rika länder än i fattiga länder. Medan tjänstenäringen i världens industriländer år 2003 utgjorde ca 72 procent av BNP, var motsvarade siffra i världens utvecklingsländer endast 52 procent. 22 Utöver tjänstenäringens storlek, finns det i industriländer även en större diversifiering av tjänster. Som en följd av den globala ekonomiska tillväxten har därför både utbudet av olika typer av tjänster liksom sektorns andel av det totala globala produktionsvärdet ökat. I Figur 1 ser vi utvecklingen av tjänstenäringens andel i Sverige, Storbritannien, USA, Indien och Kina från 1970 till 2006. Man kan bland annat utläsa att tjänstenäringen i både USA och Storbritannien utgjorde över 80 procent av BNP år 2006, medan den i Sverige låg några procentenheter under denna nivå (76 procent) samma år. I de två tillväxtländerna Indien och Kina var tjänstenäringens andel år 2006 fortfarande betydligt mindre, men båda dessa länder har sedan 1970 genomgått stora förändringar. I Kina ökade tjänstenäringens storlek från ca 28 procent 1970, till ca 50 procent av total BNP år 2005. Ökningen i Indien gick från att ha varit runt 40 procent 1970 till 60 procent av BNP 2005, vilket är en förhållandevis hög siffra för ett utvecklingsland. Detta är på jämförbar nivå med tjänstenäringens andel i Sverige år 1970. Tjänstenäringen är även av stor betydelse ur ett sysselsättningsperspektiv och år 2004 sysselsatte denna sektor 72 procent av den totala arbetskraften i OECD-länderna. Även i fattigare länder kan emellertid tjänstenäringen vara en viktig arbetsgivare. Som ett exempel stod tjänstenäringen för ca 70 procent av sysselsättningen i den formella sektorn i Uganda år 2005. 23 Att tjänstenäringens andel av den totala produktionen ökar i takt med att en ekonomi växer är ett generellt mönster som kan skönjas i de flesta ekonomier. Detta mönster kan förklaras både utifrån ett efterfrågeperspektiv och utifrån ett utbudsperspektiv. Från ett efterfrågeperspektiv behöver ett hushåll vid en inkomstökning inte längre lägga en lika stor andel av inkomsten på grundläggande behov som exempelvis mat och kläder, även om Figur 1 Tjänstenäringens andel av BNP (1970 2006) Andel (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1970 1975 Källa: UNSTATS Sverige Storbritannien USA Kina Indien 1980 1985 1990 1995 2000 2005 14

den totala konsumtionen av dessa varor stiger när inkomsten stiger. Istället spenderar hushåll en större andel av sin inkomst på resor, utbildning, kultur och underhållning, det vill säga olika tjänster. Även företag ökar sin efterfrågan på tjänster när inkomstnivån i ett land stiger. Detta beror på att en högre inkomstnivå leder till en ökad efterfrågan på mer avancerade produkter, vilka i allmänhet har ett större tjänsteinnehåll än enklare varor. 24 Detta är den viktigaste förklaringen till att tjänstenäringens andel växer i takt med ett lands ekonomiska utveckling. Den utbudsrelaterade förklaringen har istället kopplingar till den ökade internationaliseringen genom utländska direktinvesteringar. Medan produktionen inom tillverkningsindustrin är lättare att flytta till länder med lägre produktionskostnader så är det i allmänhet svårare att flytta tjänsteproduktionen. Detta eftersom tjänster generellt sett är mycket mer differentierade och anpassade till lokala förutsättningar och preferenser. Den minskade industriproduktionen i flera i-länder har därför inneburit att tjänstenäringens andel av den totala produktionen har ökat. Dock blir det idag allt vanligare att även tjänsteproduktion förläggs i utlandet, exempel på detta är så kallade call centers som har blivit allt vanligare i utvecklingsländer som exempelvis Indien. Även mer kunskapsintensiva tjänster, såsom IT-tjänster, förläggs idag allt oftare till utvecklingsländer. Den internationella handeln med tjänster Internationell handel med tjänster sker när en producent och en konsument är baserade i olika länder eller ekonomier. Eftersom tjänsteutövandet förr i tiden ofta krävde fysisk närvaro mellan utövare och kund ansågs tjänster inom både den akademiska och den politiska världen länge som icke-handlingsbara. Men detta var en felaktig uppfattning då exempelvis tjänster relaterade till transport och resor har funnits så länge som det funnits handel med varor. Ett annat exempel på att tjänstehandel inte är ett nytt fenomen, är då utländska studenter redan år 1088 sökte sig till Bologna för att studera vid det första europeiska universitetet. 25 Denna företeelse är ett tidigt exempel på handel med utbildningstjänster. Men även om det har förekommit internationell tjänstehandel sedan en lång tid tillbaka, har höga transaktionskostnader kopplade till tid och avstånd inneburit att många tjänster varit svåra att handla med över nationsgränserna. 26 I och med teknologiska framsteg och politiska förändringar samt ändrade preferenser hos konsumenter och producenter, har dessa hinder på senare tid minskat. Idag är tillhandahållandet av en tjänst mindre beroende av fysisk närvaro av både producent och konsument. Framför allt har den nya informations- och kommunikationsteknologin revolutionerat handeln med tjänster. Man kan idag i större utsträckning och till ett lägre pris både lagra och transportera tjänster. Ett exempel på detta är musik som förr i tiden krävde närvaro av både tjänsteutövare (det vill säga musiker) och konsument (publik). Idag kan musik lagras och handlas med i butiker och över Internet och själva tjänsten har till följd av detta förvandlats till en insatsvara i produktionen av exempelvis en musikfil eller en CD-skiva. Dessa förändringar har bidragit till den stora ökningen i tjänstehandeln. En annan förklaring till den ökade handeln med tjänster är den ökade handeln med varor. Eftersom tjänster utgör en allt viktigare del i varuproduktionen och givet den ökade uppdelningen av företags produktionsprocess så har varuhandeln i stor utsträckning fungerat som en motor för den internationella tjänstehandeln. På grund av de förändrade förutsättningarna för tjänstehandeln samt tjänstenäringens ökade betydelse för den globala ekonomin så har intresset för området ökat. Det finns emellertid vissa svårigheter med att mäta den internationella handeln med tjänster. Anledningen till detta är att tjänster inte på samma sätt som varor fysiskt passerar mellan olika landsgränser. Istället måste andra källor och metoder användas för att uppskatta handeln. På grund av brister i dessa metoder är kunskap om tjänstehandeln fortfarande mycket begränsad och det är en lång väg kvar tills man har nått den täckning och tillförlitlighet som idag finns för varuhandeln. Faktum är att den handelsstatistik som presenteras i olika sammanhang inte sällan enbart inkluderar varuhandel. 15

Tjänsthandelns utveckling I Figur 2 redovisas utvecklingen av den internationella handeln med tjänster samt dess andel i förhållande till den totala handeln. Sedan i början av 1980-talet har den internationella tjänstehandeln ökat markant, från 365 miljarder USD år 1980 till 3 257 miljarder USD 2007, vilket motsvarar en ökning med 9 gånger det ursprungliga värdet. 27 Men eftersom varuhandeln också har ökat så har handeln med tjänster ändå legat relativt konstant runt 20 procent av den totala världshandeln. Med tanke på att tjänster utgör en allt större andel av världens totala produktionsvärde och har blivit en allt viktigare insatsvara i produktionen av varor, kan det tyckas anmärkningsvärt att tjänsters andel av den totala handeln inte har ökat i någon större utsträckning. Det finns flera förklaringar till detta. En förklaring kan kopplas till vissa tjänsters specifika egenskaper. Även om förutsättningarna för tjänstehandeln har förbättrats så finns det fortfarande tjänster som kräver samtida närvaro av både producent och konsument och varken kan lagras eller transporteras. Exempel på detta är hårklippning och läkarbesök. De tjänster som kräver samtida fysisk närvaro av både producent och konsument kan definieras som fasta tjänster till skillnad från rörliga tjänsterna som liksom varor kan transporteras och lagras (IT-kurser och juridisk expertis). 28 Eftersom man inte kan handla med fasta tjänster i traditionell mening så finns det andra sätt att förse utländska konsumenter. Detta kan exempelvis göras antingen genom att enstaka tjänsteutövare (utsända experter) eller enstaka tjänstekonsumenter (turister) Figur 2 Tjänstehandeln, värde och andel av total handel (1980 2007) Miljarder (USD) 140000 Tjänstehandeln Varuhandeln 120000 Tjänstehandelns andel av total handel 100000 80000 60000 40000 20000 0 2006 2004 2002 2000 1998 1996 1994 1992 1990 1988 1986 1984 1982 1980 Källa: WTO International Trade Statistics Anm.: Miljarder USD i löpande priser och procent av total handel. % 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 tillfälligt befinner sig i ett annat land för att sälja eller köpa en tjänst. Den tjänsteförsäljning som sker på dessa båda sätt ingår tillsammans med den rörliga tjänsteförsäljningen, i den traditionella definitionen av tjänstehandel, som bl. a. redovisas i Figur 2. Det är detta vi avser när vi i fortsättningen av detta kapitel talar om tjänstehandel. Vidare kan ett tjänsteföretag även mer permanent etablera sig i ett annat land, och via ett dotterbolag sälja sina tjänster. Denna typ av tjänsteförsäljning i utlandet ingår emellertid inte i den traditionella definitionen av tjänstehandel. Däremot ingår den i en bredare bild av tjänstehandel som förekommer i WTO:s avtal om handel med tjänster. Vi kommer att återkomma till detta i det sista avsnittet av detta kapitel. En annan förklaring är att ett lands tjänstenäring även utgörs av tjänster inom den offentliga sektorn, såsom hälso- och sjukvård, förvaltning och försvarsmakt. Dessa tjänster är i stor utsträckning nationellt bundna och inkluderas inte i statistiken över internationell tjänstehandel. Slutligen existerar det olika typer av hinder för tjänstehandeln som begränsar handeln mellan olika länder. Eftersom tjänster till skillnad från varor inte passerar gränskontroller, kan man inte på samma sätt som för varor ta ut tullar och avgifter. Istället existerar det andra typer av hinder som ofta är kopplade till olika länders inhemska lagar och regleringar. Denna typ av hinder är i allmänhet mindre synliga och mer komplexa än tullar och avgifter och har en mycket dämpande effekt på handeln. 29 Vilka tjänster handlas mest med? För de flesta länderna förekommer endast en väldigt grov sektorsuppdelning i den tillgängliga statistiken för internationell tjänstehandel. I allmänhet delas tjänstehandeln in i tre övergripande kategorier: transporter, resor och övriga tjänster. Som tidigare konstaterats så har tjänstehandel kopplad till transport och resor alltid varit viktiga ekonomiska aktiviteter. Under senare år har emellertid kategorin övriga tjänster blivit allt större, detta beror till stor del på tjänstehandelns nya förutsättningar som nämnts ovan, vilka har inneburit att handeln med tjänster har underlättats. Som framgår i Figur 3 så är handeln med övriga tjänster idag lika stor som transporter och resor tillsammans. Kategorin övriga tjänster omfattar en stor spridning av tjänster såsom finansiella tjänster, distribution, kommunikation, byggnadstjänster etcetera. Den internationella handeln 16

med övriga tjänster ökar dessutom snabbare än den totala varuhandeln och har dessutom en större potential att accelerera. 30 I Figur 4 kan vi se utvecklingen av den svenska exporten uppdelat i de tre huvudkategorierna. Även för Sveriges del så är det framför allt kategorin övriga tjänster som har ökat under det senaste decenniet. År 2007 utgjorde denna sektor mer än 60 procent av den totala tjänstehandeln. Vad består då kategorin övriga tjänster av? På internationell nivå finns inte mer detaljerad data än det som redovisats ovan. Däremot kan vi titta närmare på hur det ser ut för svensk export. I Figur 5 kan vi se hur stor andel av den totala exporten av övriga tjänster som respektive undersektor utgjorde år 2007. Som framgår i diagrammet står de så kallade övriga affärstjänsterna för den absolut största delen av kategorin, cirka 57 procent. Denna sektor innehåller tjänster som exempelvis juridiska och ekonomiska tjänster, forskning och utveckling samt olika tjänster som behövs i samband med varuhandeln. Av den totala svenska tjänsteexporten utgörs alltså mer än en tredjedel av sektorn övriga affärstjänster. Tjänstebalansen i olika områden Genom att titta på tjänstebalansen i olika regioner kan det konstateras att det är de mer utvecklade regionerna Nordamerika och Europa som har ett handelsöverskott vad gäller tjänster, medan övriga regioner har ett handelsunderskott. Handelsöverskottet har för dessa regioner även ökat under den givna perioden. Figur 3 Världens totala export av tjänster, miljarder USD (1990 2007) Miljarder (USD) 1800 Transporter 1600 Resor Övriga tjänster 1400 1200 1000 800 600 400 200 Figur 4 Svensk tjänstehandel uppdelat på kategorier, miljarder USD (1990 2007)) Miljarder (USD) 45 Transporter 40 Resor Övriga tjänster 35 30 25 20 15 10 5 0 1990 1995 2000 2005 2007 0 1990 1995 2000 2005 2007 Källa: WTO International Trade Statistics Källa: WTO. Statistics Database Figur 5 Svensk export av övriga tjänster, uppdelat på olika underkategorier (2007) Personliga tjänster, kultur m.m., 1% Offentliga tjänster, 1% Kommunikation, 5% Byggtjänster, 3% Försäkringar, 2% Finansiella tjänster, 5% Data- och infotjänster, 12% Figur 6 Tjänstebalansen i olika regioner, miljarder USD (1997 2007) Miljarder (USD) 250 1997 2002 200 2007 150 100 50 0-50 Licenser/royalities, 14% Övriga affärstjänster, 57% -100 Nordamerika Syd- och Centralamerika Europa Afrika Mellanöstern Asien Källa: SCB Källa: WTO International Trade Statistics 2008 17

Störst är ökningen i Europa, som har mer än tredubblat sitt handelsöverskott av tjänster det senaste decenniet. Med andra ord har Europa under senare år blivit en allt större nettoexportör av tjänster. Afrika och Mellanöstern har haft en negativ utveckling vad gäller tjänstebalansen (underskottet har ökat), medan motsatt trend går att finna i Asien och i Syd- och Centralamerika (underskottet har minskat). Liksom för Europa totalt sett har Sverige haft en positiv utveckling av tjänstebalansen under det senaste decenniet. Fram till 2002 var emellertid Sverige en nettoimportör av tjänster. Efter 2003 har både svensk tjänsteimport och -export ökat men tillväxten i exportsektorn har varit större, vilket har lett till en ökad nettoexport av tjänster. År 2007 hade Sverige en nettoexport på 16 miljarder USD i tjänstehandeln. Viktiga aktörer i handeln med tjänster Det har tidigare konstaterats att tjänstenäringen både utgör en större andel och är mer diversifierad i mer utvecklade ekonomier. Dessa länder har därför även en mer utvecklad handel med tjänster och dominerar världsmarknaden både som exportörer och importörer. I Tabell 7 beskrivs tjänstehandeln för de största tjänstehandelsländerna. Både vad gäller tjänsteimport och tjänsteexport så är det tre stora länder som dominerar världsmarknaden: USA, Storbritannien och Tyskland. Högst upp på listan befinner sig USA som har 14 procent av den totala tjänsteexporten och strax under 11 procent av tjänsteimporten. Därefter följer andra industriländer i Europa samt Japan. Det är anmärkningsvärt att Kina befinner sig på plats nummer sju samt plats nummer fem, på export- respektive importsidan, med tanke på hur relativt liten andel av Kinas ekonomi som utgörs av tjänstenäringen. Kina har haft en mycket hög tillväxttakt under de senaste åren. Mellan 2000-2007 ökade Kinas tjänsteexport med 22 procent och importen med 20 procent per år. Sverige hamnade år 2007 på plats 15 på exportsidan (med 1,9 procent av världshandeln) och på plats 18 på importsidan (1,5 procent av världshandeln). Tillväxten för svensk tjänsteexport var för tidsperioden 2000-2007 högre än för importen, 18 procent jämfört med 11 procent. Motsvarande siffror för den svenska varuhandelns utveckling var på exportsidan 10 procent och importsidan 11 procent. Den svenska tjänstehandeln har alltså under det senaste decenniet vuxit snabbare än den svenska varuhandeln. Tjänstehandel i WTO:s avtal en bredare bild Som tidigare nämnts finns det flera hinder som begränsar handeln med tjänster. Förhandlingar om att minska dessa hinder internationellt pågår bland annat inom ramen för Världshandelsorganisation WTO. Sedan Uruguayrundan har förhandlingar om tjänstehandeln ingått som en del av WTOförhandlingarna. Avtalet som reglerar handeln med tjänster i WTO är det generella avtalet om Tabell 7 Länder som dominerar världshandeln med tjänster (2007) Exportörer Värde (md USD) Andel (%) Årlig procentuell förändring (2000-2007) Importörer Värde (md USD) Andel (%) Årlig procentuell förändring (2000-2007) 1. USA 456 13,9 7 1. USA 336 10,9 7 2. Storbr. 273 8,3 13 2. Tyskland 251 8,1 10 3. Tyskland 206 6,3 15 3. Storbr. 194 6,3 10 4. Frankrike 137 4,2 8 4. Japan 149 4,8 5 5. Spanien 128 3,9 14 5. Kina 129 4,2 20 6. Japan 127 3,9 9 6. Frankrike 124 4,0 11 7. Kina 121 3,7 22 7. Italien 118 3,8 12 8. Italien 111 3,4 10 8. Spanien 98 3,2 17 9. Indien 90 2,7 28 9. Irland 94 3,1 17 10. Irland 89 2,7 25 10. Holland 87 2,8 8........ 15. Sverige 64 1,9 18 18. Sverige 48 1,5 11 Världen 3290 100 12 Världen 3085 100 12 Källa: WTO International Trade Statistics 2008. Anm.: Miljarder USD i löpande priser. Tabellen innehåller intra-eu handel. 18