Genusforskning i korta drag Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning
Genusforskning i korta drag Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning 2005-02-18 Genusforskning är ett ungt och expanderande fält. Trots dess korta historia har den genomgått flera grundläggande omvandlingar. Diskussionen om begrepp, metoder och forskningsobjekt är fortfarande livlig, vilket innebär att det är omöjligt att ge en för all genusforskning gällande karakterisering av fältet. Med denna skrift vill genuskommittén emellertid lyfta fram några för genusforskningen centrala drag och begrepp. Feministisk kritik och kvinnoforskning Genusforskningens incitament finns i 1970-talets feministiska kritik av samhällets könsmässiga ojämlikhet. Inom akademin tog den sig initialt också uttryck som en kritik av den bristfälliga kunskap och det ointresse som visades halva mänskligheten. Med det som kom att kallas kvinnoforskning började man komplettera kunskapsbilden inom de olika disciplinerna. Kunskap om kvinnors liv och villkor måste läggas till för att inte kunskapen skulle förbli ensidig och skev, och för att okunskap om kvinnors förhållanden inte skulle leda till orättvisor. Man talade om att kartlägga, fylla i luckor och täppa till kunskapshål. Kvinnoforskningens resultat visade sig emellertid inte möjliga att inkludera på något oproblematiskt sätt. De kom att utmana och förändra helhetsbilden och i förlängningen utvecklades en allt starkare disciplinkritik. De akademiska traditionerna granskades med hjälp av de nya insikterna. Ämnenas eventuella könsblindhet undersöktes, men även subtilare frågor om hur manscentrerade frågeställningar påverkat all forskning ställdes. Tidigare etablerade begrepp och teorier omprövades. Särbehandling av kvinnliga forskare påtalades och kvinnliga föregångare inom olika vetenskapsgrenar lyftes fram. Denna typ av undersökningar, som kan kallas tilläggsforskning, kan idag inte anses ligga vid forskningsfronten. Arbetet har dock kommit olika långt inom olika discipliner och är långt ifrån avslutat. Tilläggsforskning är nästan alltid ett nödvändigt första steg när genusforskning börjar utvecklas inom ett nytt område, och kritik av genusblindhet inom de enskilda disciplinerna är fortfarande en viktig uppgift.
Kvinnoforskningen handlade i hög grad om de positioner kvinnor har och har haft i samhället. Det vill säga inte bara om kvinnors villkor utan lika mycket om sociala relationer och följdriktigt om både män och kvinnor. Den väckte också frågor som inte kunde besvaras vare sig inom de etablerade disciplinerna eller inom kvinnoforskningens ramar. Det visade sig heller inte möjligt att förstå de sociala relationernas komplexa karaktär och uttrycksformer enbart utifrån undersökningar om kvinnors materiella villkor, sociala tillhörighet, agerande eller icke agerande etc. De historiskt och kulturellt bestämda föreställningarna om kön, genus, visade sig vara väl så viktiga för människors sätt att förstå andra människor och organisera sociala relationer. Kön och/eller genus Inom den tidiga kvinnoforskningen myntades två olika begrepp för kön: sex och gender. Genom att använda två begrepp ville man betona skillnaden mellan biologiskt och socialt kön. Det har emellertid visat sig svårt att skilja dem åt. Inom i synnerhet fransk teoribildning har det ofta betonats att det biologiska könet bara kan förstås genom de föreställningar vi har om det, genus, och att föreställningarna är det enda som vi har direkt tillgång till. En del forskare menar också att det räcker med ett begrepp, kön eller genus, andra arbetar med båda. Det gemensamma intresset gäller dock den kulturella konstruktionen, de föreställningar, fakta och värderingar den arbetar med, de funktioner den har och de effekter den får. Genus manifesteras på många nivåer: för individen, som en aspekt av den egna personligheten; på det kulturella planet i tankefigurer, metaforer, kategorier; på det sociala planet, som en princip för organisation av arbete och beslutsprocesser. Genus är en kategoriseringsprincip som ofta men inte alltid resulterar i två kategorier. Föreställningen att det finns just två från varandra tydligt åtskilda kön utan överlappningar och utan rest som kan definieras som varandras motsats är ett västerländskt tankemönster snarare än ett biologiskt faktum. I varje samhälle finns en genusordning. Den består av alla föreställningar om kvinnligt och manligt som föreligger på en viss plats vid en viss tid och allt det som dessa för med sig i fråga om vem som gör vad, vem som kan bestämma vad, hur vi uppfattar oss själva och varandra, kollektivt och individuellt. Föreställningar och berättelser om kön, genus, genomsyrar vårt tänkande och präglar inte bara sexualitet och familjeliv utan också arbetsmarknad, politik, religion, juridik etc. Genus är en term som pekar på en särskild aspekt av allt mänskligt liv.
Genusforskning och genusvetenskap Genusforskare undersöker hur människor tänker, tolkar, uppfattar, symboliserar, känner, skriver, målar, dansar, fantiserar, önskar, upplever, definierar kort sagt konstruerar det som vi till vardags kallar kön och vilken betydelse det har och har haft. Genusforskningens kunskapsteoretiska dimension innebär emellertid inte att den förnekar det materiella, det biologiska. Även föreställningar om kroppen, till exempel biologiska beskrivningar av människokroppen, har kulturella och sociala konsekvenser. Kropp och biologi ingår i genus. Men inte som givna utgångspunkter utan som en del av det som skall undersökas. Det handlar om sexualitet och arbetsmarknad, processer och strukturer, vetenskapskritik och jämställdhet, kultur och social organisation, det som finns och det som skulle kunna finnas. Det handlar om makt och resurser och tankefigurer, om kropp och själ, individer och grupper; om huruvida och i så fall hur den ena genuskategorin överordnas den andra, hur sådana förhållanden uppstått och hur de reproduceras. Genus är ett specifikt studieobjekt, men frågorna kan formuleras kring det mesta vi människor håller på med. Det är följaktligen stort och svåröverskådligt som kunskapsfält. Alla genusforskare kan inte kunna allt om genus. Många är inte heller intresserade av genusforskning utanför det egna ämnet. Andra betraktar genuskunskap som en egen disciplin, som hämtar näring ur alla andra discipliner. Tvärvetenskaplig genusforskning handlar om att förstå genus ur så många olika perspektiv som möjligt. Man kan också använda kunskap från den tvärvetenskapliga genusforskningen för att bättre belysa problem inom andra kunskapsfält. Det är svårt att dra en bestämd gräns mellan vad som är inomdisciplinär genusforskning och vad som kan kallas genusvetenskap och har en tvärvetenskaplig inriktning. Det försiggår också en intensiv kommunikation och ett omfattande samarbete mellan de två inriktningarna.trots dynamiken i det tvärvetenskapliga arbetet, utförs fortfarande den mesta genusforskningen i Sverige inom de existerande ämnesdisciplinerna och har under de senaste decennierna i hög grad bidragit till att utveckla och förändra den ämnesmässiga kunskapen och teoribildningen inom vissa av dem.
Feminism och genusforskning Det skulle inte ha funnits någon genusforskning om det inte funnits en feministisk drivkraft. Genusforskningen är ett kunskapsfält. Feminism är både en politisk rörelse och ett kunskapsfält, då kallat feministisk forskning eller feministisk teori. Inom genusforskningen förekommer att begreppen genusforskning och feministisk forskning används synonymt för kunskapsfältet. Andra forskare inom fältet skiljer mellan begreppen genusforskning och feministisk forskning. Feministisk forskning står då ofta för en kritisk ansats med maktperspektiv Några teoretiska utmaningar just nu: att vidareutveckla de begrepp som definierar genusrelaterade aspekter av verkligheten. att alla ämnens potential att bidra till genusforskningens utveckling, och vice versa, utnyttjas. att överbrygga det gap som verkar öppna sig mellan abstrakta internationellt inspirerade teoridebatter och svenska forskares förkärlek för empirinära studier. Några praktiska utmaningar just nu: att främja genusforskning både i frontlinjen och inom de ämnen där den ännu inte kommit så långt eller där den mötts av starkt motstånd. En balans bör eftersträvas mellan bredd och spets. att prioritera den forskning som för framåt utan att strypa den kreativitet som finns på genusforskningsfältet. att främja såväl tvärvetenskaplig som inomdisciplinär genusforskning. Några viktiga termer Genusforskning är den övergripande beteckningen på hela fältet. Ibland används också genusvetenskap på detta sätt. Vi har emellertid valt att använda den senare termen som en beteckning på tvärvetenskaplig genusforskning utan annan ämnesanknytning. Beteckningen feministisk forskning används ibland synonymt med genusforskning, och ibland som utmärkande för forskning med kritisk ansats. Inom detta stora fält finns det mer specifika inriktningar: jämställdhetsforskning (särskilt fokus på sådant som uppfattas som orättvisor och/eller på de åtgärder som vidtas för att rätta till det som definieras som orättvisor), kvinnoforskning (särskilt fokus på kvinnor eller kvinnlighet, alltså en snävare bemärkelse än tidigare när denna term stod för hela fältet), mansforskning (särskilt fokus på män eller manlighet), queerforskning (särskilt fokus på gränsöverskridande identiteter, företrädesvis av sexuell karaktär)... Inom detta stora fält finns
Genussystem kan användas för att beteckna hur genus struktureras till en helhet i ett visst samhälle. Så används termen internationellt. I Sverige har särskilt historiker använt den på ett mer specifikt sätt, så att genussystem kommit att betyda ungefär detsamma som mansvälde. Helheten kan också kallas genusordning. Det tenderar att bli den vanligaste termen internationellt. De som föredrar att använda kön (som synonym till genus) brukar kalla helheten för könsmaktordning. Termen könsordning förekommer också. Dessa tre är vanligen synonyma. Queer betyder konstig och har använts som skällsord på engelska för homosexuella. Som term på genusfältet är det dels en teoretisk riktning inom forskning om homosexualitet, dels ett ifrågasättande av heterosexualitetens ställning i samhälle och kultur. * Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning är underställd Vetenskapsrådets styrelse och har till uppgift att främja och stödja genusforskning samt att verka för att genusperspektiv får genomslag i forskningen. Kommittén har en proaktiv och policyskapande roll. Den följer integrationen av genusforskningen som ett kompetensområde, samt biträder styrelsen och ämnesråden med genusvetenskaplig kompetens.