Reformagenda för Stockholmsregionen.

Reformagenda för Stockholmsregionen. Moderata Samlingspartiets förslag till budget Stockholms läns landsting 2004 1

En reformagenda för Stockholmsregionen Det moderata förslaget till budget för Stockholms läns landsting 2004 är en reformagenda som tar sin utgångspunkt i verkligheten. Under det gångna året har vi moderater rest runt i länet, från Södertälje i söder till Norrtälje i norr, och fört samtal med människor. Vi har träffat invånare, patienter och anställda inom sjukvården. Dessa samtal har gett oss en bra bild av hur människor ser på sjukvården, trafiken och Stockholmsregionen i stort. Det har också gett oss många bra ingångsvärden kring vad som behöver göras i Stockholms läns landsting under åren framöver. Den bild vi fått är tydlig. Stockholmsregionen befinner sig i dag i en allvarlig kris. Siffror och statistik är en sak. Vad värre är att framtidstron tycks ha lämnat Stockholms län. Känslan av optimism och av Stockholm som en dynamisk storstadsregion präglat av möjligheter och ett ständigt inflöde av impulser, människor och idéer tycks ha gått förlorad. Skatter, byråkrati och regleringar lägger sig nu som en tung hand över det som varit ett landsting och en region präglad av öppenhet, individualism och frihet. Socialdemokraterna hade chansen att ta tillvara all den dynamik som fanns i länet när de tog över makten. Med skattehöjningar, biltullar och politiska återställare har de i stället gjort allt för att kväva den moderna och kreativa Stockholmsregionen. Även inom sjukvården är utvecklingen oroande. Landstingets styrande vänstermajoritet bedriver i dag en politik som har nedskärningar, regleringar och centralstyre som främsta ledstjärnor. Vi ser hur anställda och vårdverksamhet flyttas runt i länet som brickor i ett spel. Patienter och anställda kommer först i sista hand i en utveckling som sätter politiken och byråkratin främst. Resultatet är en växande oro bland vårdens anställda. Nu inskränks patienternas valfrihet och vårdköerna är på väg tillbaka. Vi moderater formulerar vårt budgetalternativ utifrån en motsatt politisk idé. Vi vet att det går att nå en bättre sjukvård för både patienter och anställda till en lägre kostnad för skattebetalarna. Inte genom regleringar, utan genom ett långsiktigt reformarbete. Ett reformarbete som flyttar makten över sjukvården från politikernas sammanträdesbord till den enskilde patienten och de som arbetar inom vården. Genom att ta tillvara de goda exempel som finns hos länets fria vårdgivare finns mycket att vinna. Därtill föreslår vi att landstinget nu renodlar sin verksamhet. Vi vill att det som inte har en klar koppling till sjukvård och kollektivtrafik avvecklas, minskas i omfattning eller övergår till en annan huvudman. Det är en politisk inriktning som sparar pengar och skapar möjlighet att lösa landstingets ekonomiska problem. Det är också en hederlig politik gentemot de som behöver sjukvård och de som betalar landstingsskatt. Det är alltmer uppenbart att landstinget i dag är ett hinder för sjukvårdens utveckling. Vi moderater anser att landstinget är en kostsam, byråkratisk och onödig mellannivå, mellan kommun och stat, som ska avskaffas. I vårt budgetförslag pekar vi ut en väg till ett annat, bättre, sjukvårdsystem. Vi visar också på de möjligheter som den moderata politiken på riksnivå skulle innebära för skattebetalare och sjukvård i Stockholmsregionen. Med vårt förslag till statligt övertagande av den orättfärdiga utjämningsskatten kan vi sätta stopp för den orimliga överbeskattning som i dag drabbar invånarna i vårt län. Inom politiken finns alltid alternativ. Det finns alltid vägval. Inför årets budgetbeslut i landstinget är detta särskilt tydligt. Den vänstermajoritet som i dag styr i Stockholmsregionen och Sverige 2

föreslår i sina förslag skattehöjningar, regleringar och nedskärningar de kommande åren. Det är en politik som kommer att förvärra utvecklingen för vårt län och dess invånare. Vi moderater är alternativet. Vi tar vår utgångspunkt i verkligheten. Med en långsiktig reformagenda för Stockholmsregionen samt sjukvården vill vi vända utvecklingen. Härmed öppnar vi inte bara för att klara de uppgifter och utmaningar vi står inför i framtiden. Vi bringar ordning i ekonomin och möjliggör på sikt också sänkt skatt för länets hårt arbetande invånare. Stockholm den 10 november 2003 Chris Heister (m) Gruppledare Christer G Wennerholm (m) Vice gruppledare 3

1. Tillväxtmotorn hackar Stockholmsregionen är den främsta tillväxtmotorn i svensk ekonomi. Här har mer än hälften av invånarna sin försörjning utanför den offentliga sektorn, många i framtidsbranscher. Här bor en femtedel av landets befolkning som genererar en fjärdedel av bruttonationalprodukten. Regionen är också den mest förändrings- och förnyelseinriktade i Sverige, vilket inte minst bevisas av resultatet i höstens folkomröstning om euron. Går det bra för Stockholmsregionen går det bra för Sverige. Dessvärre är utvecklingen inte längre vad den varit i länet. Förändringen har gått snabbt. Det handlar egentligen bara om några månader, men tecknen är tydliga. Hjulen snurrar inte längre lika snabbt i Sveriges tillväxtmotor. Tillväxten minskar, företagandet likaså och den region som kännetecknats av kraftig inflyttning har nu blivit en region med nettoutflyttning. Alltfler människor flyttar härifrån och de som är kvar ser med osäkerhet på framtiden. Arbetslösheten har ökat, människor handlar mindre och skatteinkomsterna sjunker kraftigt. Enligt en undersökning som Skop utfört på uppdrag av Stockholms Handelskammare överväger 17 procent av Stockholms läns företag att flytta sin verksamhet p g a tillväxthindren i länet. Hälften av företagsledarna uppger att bostadsbristen och framkomlighetsproblem utgör ett hinder mot tillväxt. Även det höga skattetrycket anses av företagsledarna vara ett stort problem för att växa. Stockholmsfientlighet är tillväxtfientlighet Det oroväckande är att utvecklingen inte är en naturlig avmattning efter en het högkonjunktur. Stockholmsregionens nedgång är resultatet av en lång rad direkta politiska missgrepp som nu slår igenom med full kraft. Invånarna i länet är redan i dag överbeskattade. Länet står för 31 procent av den beskattningsbara inkomsten i landet, men hela 41 procent av statens skatteinkomster. Därtill bör läggas att länsinvånarnas andel av statens utgifter bara är 22 procent. Stockholmsregionen levererar ett överskott till statens budget på 100 mdkr eller 63.000 kronor per invånare och år. Trafiksituationen har ständigt förvärrats, då staten inte anslagit pengar till nya väg- och spårbyggen. Av statens väginvesteringar under 1990-talet har endast 15 procent hamnat i Stockholmsregionen. Resultatet ser vi i form av en annalkande trafikinfarkt med växande bilköer och trängsel i kollektivtrafiken. Fastighetsskatten slår hårdare i vårt län än i någon annan del av Sverige. I kombination med orimligt höga skatter på byggande resulterar detta i att boendet blivit dyrt och att nya bostäder inte byggts i den omfattning som behövts. Därtill drabbas regionen hårt av skatteutjämningen, något som särskilt gäller Stockholms läns landsting. Utjämningsskatten hämmar tillväxten i Stockholmsregionen och därmed i hela Sverige. Notan för överbeskattningen betalas varje dag av de människor som bor i Stockholmregionen, oavsett om de är låg- eller höginkomsttagare. Allt detta sammantaget gör det rätt att tala om en Stockholmsfientlig regeringspolitik. Vänstermajoriteten förvärrar utvecklingen Vänstermajoriteten i Stockholms läns landsting har gjort sitt för att förvärra utvecklingen. Som första politiska gärning efter valet valde de att höja landstingsskatten med 1:30 kr. Skattehöjningen var inte bara omotiverad till sin storlek. Den innebär att Stockholms län i dag har Sveriges i särklass högsta landstingsskatt. Trots detta är budgetbalans omöjlig att uppnå och landstingets underskott ser i år ut att landa på över två miljarder kronor. För 2004 föreslås ännu en skattehöjning, denna gång med 65 öre. Sammantaget innebär detta att länsinvånarna fått 4

landstingsskatten höjd med nära två skattekronor per intjänad hundralapp eller totalt nästan 6,5 mdkr på bara två år. Tillsammans med de skattehöjningar som följer i Stockholms stad och många av länets kommuner innebär detta att en bokstavlig skattechock nu drabbar Stockholms län. Skattehöjningarna för länsinvånarna är de största på 25 år. Att detta påverkar tillväxten negativt är uppenbart. Skattehöjningarna bär ett stort ansvar för att länets tidigare positiva utveckling nu har brutits och riskerar att förvärras än mer de kommande åren. Den dubbla kollap(s)en Vill vi värna tillväxten i Sverige måste Stockholmsregionen få förutsättningar att växa och utvecklas. Detta måste i sin tur bygga på att det formuleras en tydlig och framstegsvänlig politik för Stockholmsregionen. I dag är det dessvärre rätt att tala om en dubbel kollaps för Stockholmsregionen och Stockholms läns landsting. Dels en ekonomisk kollaps. Denna är ett direkt resultat av vänstermajoritetens oförmåga att agera kraftfullt mot regeringen för att nå en reformering av utjämningsskatten och få till stånd de satsningar, i framförallt infrastruktur, som regionen behöver. Dels en kollaps i verksamheten, där sjukvården och kollektivtrafiken drabbas av regleringar och nedskärningar, i stället för välbehövliga reformer. Stockholms läns landsting och Stockholmsregionen kan bättre. Den Stockholmsfientliga utjämningsskatten Stockholms läns landsting har under en lång rad år drabbats av skatteutjämningssystemets effekter. Under den förra mandatperioden (1999-2002) uppgick systemets kostnader för landstinget till drygt 11,1 mdkr. Totalt ökade kostnaderna från 1,466 mdkr 1999 till 4,398 mdkr 2002. Nästa år ska Stockholms läns landsting betala 5,430 mdkr i utjämningsskatt. Fram till och med 2006 ökar utjämningsskatten till närmare 6 mdkr per år. Totalt ska över 22 mdkr betalas till systemet under innevarande mandatperiod. Utjämningsskatten är i dag landstingets i särklass näst största kostnadspost, efter hälso- och sjukvården. Den motsvarar 2004 nästan lika mycket som kostnaden för att driva hela Folktandvården, Södersjukhuset, Danderyds sjukhus och Södertälje sjukhus tillsammans under ett helt år. Utjämningsskatten 2003-2006 (mkr) 5900 5800 5700 5600 5500 5400 5300 5200 5100 2003 2004 2005 2006 Källa: Landstingskontoret Ska Stockholms läns landsting kunna efterleva hälso- och sjukvårdslagens intentioner, upprätthålla en välfungerande kollektivtrafik samt nå en budget i balans krävs att grundlagens innebörd om kommunal självstyrelse och beskattningsrätt respekteras. 5

Beskattningsrätten på kommunal- och landstingsnivå har med denna begränsning ansetts så väsentlig att den grundlagsfästs (RF 1 kap 7 ): Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Stockholms läns landsting måste ges reella möjligheter att påverka samt styra över sina intäkter och kostnader. I annat fall påverkas möjligheten att bedriva en ansvarsfull politik avseende ekonomi och verksamhet. I och med skatteutjämningssystemet finns starka skäl att ifrågasätta om så är fallet. Utjämningsskatten orsaken till problemen Ekonomin i Stockholms läns landsting är i grunden stark. Som bevisas av bilden nedan löper intäktsutvecklingen i landstinget väl i linje med kostnadsutvecklingen. Förhållandet mellan landstingets skatteintäkter och dess egna beslutade utgifter är med andra ord gott. Hela landstingets underskott kan härledas till kostnaden för skatteutjämningssystemet. Även om det senaste årets utveckling nu pekar mot att även landstingets egen ekonomi försämras kvarstår detta faktum. Kostnads- och intäktsutveckling exkl utjämningsskatt 58000 54000 50000 46000 42000 Inkomster Kostnader 38000 34000 30000 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Källa: Landstingskontoret Landstingets problem är inte interna eller skapade av en för bra sjukvård eller omotiverade investeringar inom kollektivtrafiken. De räntekostnader som ofta framhålls som ett argument för att landstinget har en svag ekonomi speglar inte verkliga förhållanden. Till större delen består landstingets upptagna lån av investeringsfinansieringar. Det är inte stängda sjukhus, växande vårdköer eller höjda skatter som fordras för att bringa rätsida på landstingets ekonomiska problem. Problemen grundar sig i att landstinget dräneras på resurser av den socialdemokratiska regeringens skatteutjämningssystem. De ekonomiska sår som utjämningsskatten river upp i landstinget gör situationen nästan omöjlig att hantera. Det torde med andra ord vara övertydligt att dagens skatteutjämningssystem måste reformeras för att vi ska klara sjukvården i framtiden. Regionalpolitik är statens ansvar För oss moderater är frågan om utjämningsskatten inte bara en ekonomisk fråga. Vi vill slå vakt om det lokala självstyret. Det gör frågan om skatteutjämningssystemet till en politisk principfråga. Vår uppfattning är att regionalpolitik är en statlig uppgift. Det är statens ansvar att stödja de regioner som behöver extra stöd. Så är det inte i dag. Hälften av alla Sveriges landsting får i dag mer pengar från Stockholms läns landsting än de får av staten i generella statsbidrag. 6

I klarspråk innebär detta att landstinget i Stockholms län påtvingas ett ansvar för landstingssektorn som är större än statens eget. Det är inte förenligt med grundlagen att ett regionalt organ skall sända pengar till andra landsting så som nu sker. Dagens skatteutjämningssystem är orimligt. Utjämningskommittén förvärrar situationen Många var övertygade om att den statliga Utjämningskommittén skulle föreslå vissa lättnader för Stockholmsregionen. Så blev inte fallet. Utredningens förslag innebär att regionen tvingas att betala ännu mer i utjämningsskatt. Förverkligas Utjämningskommitténs tankegångar ökar landstingets kostnader för utjämningsskatten med ytterligare 367 kronor per invånare eller cirka 700 miljoner kronor de kommande åren. Det motsvarar driften av Södertälje sjukhus eller årskostnaden för 2.000 sjuksköterskor. 2. Det moderata alternativet Vi begär överläggningar med regeringen för att få en reformering av den orättfärdiga utjämningsskatten. Vi sätter stopp för fortsatta höjningar av landstingsskatten och öppnar för sänkt skatt. Vi renodlar landstingets verksamhet till sjukvård och kollektivtrafik. Vi sparar på byråkratin, administrationen och minskar antalet politiker i landstinget. Vi ökar effektiviteten i landstinget genom ökad konkurrens och mer samarbete med fristående vårdgivare. Vi har ett ledarskap med förtroende för de anställda och vågar spara samt renodla. Vänstermajoritetens politik med höjda skatter är inte rätt väg för att lösa landstingets ekonomiska problem. Det bevisas tydligt av de effekter som redan genomförda skattehöjningar resulterat i. De har fördjupat länets konjunkturnedgång. Resultatet ser vi i form av en svagare utveckling i Stockholms län än för landet i övrigt. Att skattekraftstillväxten nu sjunker är ett oroande men likafullt tydligt exempel på detta. Enligt prognoserna försämras landstingets skatteintäkter 2004 med 798 mkr, 2005 med 478 mkr och 2006 med 587 mkr i förhållande till tidigare prognoser. Beräknad minskad skattetillväxt 2003-2006 (mkr) 0-200 -400-600 -800-1000 2003 2004 2005 2006 Källa: Landstingskontoret Vi moderater har i vårt budgetalternativ för 2004 valt en strategi som står i motsats till vänstermajoritetens. Vi öppnar i våra förslag för en omfattande reformering och renodling av landstingets verksamhet. Det innebär strikta prioriteringar, besparingar på byråkrati och en strävan att få största möjliga utdelning för varje skattekrona. Vårt förslag förutsätter ett tydligt 7

ledarskap och en politisk ledning som vågar fatta beslut. Förverkligas våra förslag kan landstinget uppnå en budgetbalans redan nästa år, med en ytterligare förstärkning under åren framöver. Stopp för skattechocker och nedskärningar Utjämningsskatten har redan resulterat i kraftiga skattehöjningar och för 2004 föreslår vänstermajoriteten därutöver nedskärningar i sjukvården. Utjämningsskatten är i dag en kostnad som landstinget självt inte rår över, men som får djupgående konsekvenser för både verksamheten och skattebetalarna. Om utjämningsskattens effekter möts med höjd landstingsskatt blir resultatet förödande. Stockholmsregionens hushåll tyngs redan av de skattehöjningar som genomförts i landstinget och runt om i länets kommuner. Ytterligare skattehöjningar skulle slå hårt mot en region vars utveckling bygger på en tjänste- och konsumtionsbaserad ekonomi. För att rädda tillväxten i regionen krävs ett stopp för fortsatta skattehöjningar. För att värna invånarnas rätt till en god sjukvård utan köer krävs ett stopp för fortsatta nedskärningar. Det enda hållbara är att dagens utjämningssystem avskaffas och ersätts med ett nytt. Det kan inte nog betonas hur viktigt detta är. Vi moderater föreslår att landstinget begär överläggningar med staten om en total reformering av skatteutjämningssystemet. Genom att ersätta utjämningsskatten med ett statligt stöd skulle det bli möjligt att lyfta de landsting som behöver hjälp och det utan att sänka andra. I ett sådant system blir alla vinnare. Sänk Sveriges högsta landstingsskatt Vi moderater motsätter oss en höjning av landstingsskatten.stockholms län har redan i dag Sveriges högsta landstingsskatt. Invånarna i länet tvingas betala Sveriges högsta landstingsskatt för att andra landsting ska kunna hålla en lägre skattesats. Sverige i sin tur har världens högsta skatter. Nästa år föreslår vi moderater oförändrad skatt i landstinget. Av landstingets totala utdebitering om 11:62 kr står 1:61 kr för kostnader till skatteutjämningssystemet. För att tydliggöra skatteutjämningens storlek för länsinvånarna föreslår vi moderater att landstingsskatten för 2004 delas upp i två skattesatser. Dels en riktig landstingsskatt om 10:01 för verksamheten och en utjämningsskatt om 1:61 kr som avser utgifterna till utjämningssystemet. Då landstingsskatten slår hårdast mot låg- och medelinkomsttagare verkar vi moderater för sänkt skatt. Det är möjligt om utjämningsskatten reformeras och landstinget renodlas till att fokusera på sina huvuduppgifter sjukvård och kollektivtrafik. Skattesänkningar är inte bara viktiga för att människor ska kunna leva på sin lön och slippa bidragsberoende. Sänkt skatt på arbete är en av de viktigaste åtgärderna för att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och jobb i Stockholmsregionen. Då skulle dagens negativa utveckling i länet kunna brytas. En bättre tillväxt skapar i sin tur möjligheter för en bättre välfärd. 8

Sveriges landstingsskatter 2004 (kr) Norrbotten Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Västmanland Örebro Värmland Västra Götaland Halland Skåne Blekinge Kalmar Kronoberg Jönköping Östergötland Södermanland Uppsala Stockholm 6,00 7,00 8,00 9,00 10,00 11,00 12,00 13,00 Källa: Landstingsförbundet I vårt budgetförslag visar vi också på de möjligheter som de moderata förslagen i riksdagen skulle innebära för landstingets ekonomi. Med de förslag till reformering och statligt övertagande av utjämningsskatten vi där presenterat möjliggörs inte bara en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling för landstingets verksamhet. Det öppnas även för sänkt skatt och satsningar på sjukvården och kollektivtrafiken. Vårt förslag om en utfasning av utjämningsskatten till statlig nivå i form av en begränsningsregel skulle innebära en möjlighet att sänka skatten med 0:77 kr 2004, 1:31 kr 2005 eller 1:42 kr 2006. Renodla verksamheten Stäng diversebutiken En alltför stor del av landstingets kostnader går i dag till annat än sjukvård och kollektivtrafik. Då övriga organisationer och delar av samhället renodlar sin verksamhet och fokuserar på kärnverksamheten för att klara framtiden gör landstinget det omvända. Det håller inte. Det krävs en politik som vågar prioritera i Stockholms läns landsting. Landstinget ska de kommande åren renodlas till att enbart omfatta sjukvård och kollektivtrafik. Det som inte hör till landstingets kärnområden bör övertas av andra intressenter, minskas i omfattning eller avvecklas helt. Härmed skapas bättre förutsättningar att klara ekonomin och undvika nya skattehöjningar. Kulturen är ett sådant område. Vi moderater anser att kulturverksamhet inte är ett ansvarsområde för ett landsting. Denna verksamhet bör överföras och prioriteras på kommunal nivå. 9

För att säkerställa en god verksamhet för invånarna och nå ett bättre resursutnyttjande av skattebetalarnas pengar krävs ett omfattande arbete i syfte att öka konkurrensen och privatisera landstingets verksamheter. Som ett resultat av denna inriktning kan den politiska uppgiften koncentreras till rollen som beställare. Mindre byråkrati och mera sjukvård Ytterligare ett sätt att renodla landstingets verksamhet är att kraftigt minska byråkratin. Vänstermajoritetens omorganisation har resulterat i en utökning av antalet politiker och innebär en risk för ökad administration. Under de kommande åren vill vi minska antalet politiker och politiska instanser. Nämnder, styrelser och administration som inte har en klar roll att fylla för sjukvården avskaffas. Därtill sker en översyn av administrationen inom samtliga förvaltningar och bolag med särskild tyngdpunkt på landstingets centrala administration. Genom en större självständighet och ökat ansvar för de som arbetar i sjukvården kan antalet byråkrater och arvoderade politiker minska. Detta skulle innebära en värdefull besparing för länets skattebetalare. Vi kan därmed få loss resurser som i stället kan användas i kärnverksamheten. Med ett verkligt fokus på sjukvård och kollektivtrafik går det att göra besparingar och samtidigt skapa utrymme för de satsningar som framtiden kräver. Reformer i stället för regleringar Ett arbete med att hushålla med skattebetalarnas pengar krävs även inom landstinget. Det ska alltid finnas en strävan efter att använda landstingets resurser på mest effektiva sätt. Denna strävan handlar emellertid mer om att arbeta långsiktigt med genomgående reformer och renodling av verksamheten, snarare än drastiska nedskärningar inom sjukvården och kollektivtrafiken. Inom sjukvården krävs att det förnyelsearbete som inleddes under föregående mandatperiod återupptas och drivs vidare. Med ökad konkurrens genom fler fristående vårdgivare kan effektiviseringar uppnås. Detta bevisas inte minst av privatiseringen av S:t Görans sjukhus. Effektiviseringar av detta slag möjliggör inte bara ekonomiska vinster, utan även att patienter och skattebetalare får mer vård för pengarna. Genom en förnyelse av vårdens ersättningssystem, mer mångfald samt konkurrens och tydligare ansvarsuppdelning mellan beställare och utförare går det att nå en bättre kostnadskontroll och produktivitet. Stockholms läns landsting ska alltid eftersträva kostnadseffektivitet och kvalitet inom sina åtaganden, inte på grund av utjämningskatten utan trots utjämningsskatten. Ett verkligt ledarskap Ett av landstingets stora problem i dag är bristen på ledarskap. I stället för ett verkligt reformarbete inom sjukvården bedrivs en politik där byråkratin breder ut sig på vårdpersonalens bekostnad och där politisk planstyrning sätts framför den enskilde patientens behov av en god sjukvård med valfrihet och mångfald. Inom trafikpolitiken planeras för biltullar samtidigt som det planeras för nedskärningar inom kollektivtrafiken. Detta i en tid då Stockholmsregionen behöver stärka infrastrukturen för att kunna klara konkurrensen med andra storstadsregioner. Även med sin ekonomiska politik har den nuvarande majoriteten försatt landstinget i en mycket svår situation. En budget med så uppenbara brister som var fallet 2003 var ett uttryck för bristande förståelse för landstingets problem. Därtill avfärdade majoriteten alla krav på tidiga åtgärder för att möta det växande underskottet. Detta försvårade möjligheten att fatta beslut som 10

kunde möta den ekonomiska utvecklingen och minimera landstingets underskott. Resultatet av denna handfallna politik innebär att vi har en sämre ekonomisk situation inför 2004 än vad som annars varit fallet. Fram växer bilden av en majoritet med allvarliga brister både i politik och ledarskap. Vi moderater vill bana väg för ett nytt politiskt ledarskap i Stockholms läns landsting. Ett politiskt ledarskap som vågar spara och prioritera, men också satsa för framtiden. Ett ledarskap som ger förtroende och ansvar åt de som arbetar inom vården. Genom att bryta upp det gamla landstingsmonopolet och bana väg för en sjukvård med mångfald och valfrihet kan vi sätta patienten i centrum och skapa förutsättningar för de satsningar som framtidens sjukvård kräver. 11

3. Avskaffa landstinget Den svenska sjukvården har problem. Inom detta område, kanske mer än någon annanstans, har monopol och politisk styrning byråkratiserat en kunskapsbransch som borde tillhöra vårt lands mest dynamiska. För hur kan man annars förklara den svenska vårdens situation? Att vi trots alla sjukvårdens resurser inte lyckas med uppgiften att få personalen att trivas bättre och patienterna att vara mer nöjda. Det går nästan inte en dag utan att vi kan läsa om vårdköer, personalkris eller brist på resurser. Under det gångna året har detta varit särskilt tydligt, med ständiga kriser inom psykiatrin liksom sjukvården i stort. Mycket talar för att sjukvårdens brister pekar tillbaka på själva landstingen. För de flesta människor är ett landsting en anonym och svårgreppbar koloss. Även många anställda inom vården ser dem som symboler för byråkrati och stelbenthet. Därav de stora svårigheterna att rekrytera och behålla personal. Situationen blir knappast bättre av att landstingen i stort sett har ensamrätt på att bedriva vård i Sverige. Som patient har du ofta inget annat val än att låta dig bli hänvisad till den landstingsdrivna vården. Detta trots att det finns fristående alternativ som är både bättre och billigare. Liksom inom andra områden i samhället, där politiska regleringar och planekonomi prövats, har den svenska sjukvården kommit att kännetecknas av byråkratisering, köer och ransonering. Det finns också otaliga bevis på att landstingssystemet innebär en ständig risk för att de resurser som medborgarna betalar till sjukvården används till annat än de är ämnade för. Landstingen har i dag blivit en form av diversebutiker, som bedriver allt från kulturverksamhet till frikostig bidragsgivning inom en rad områden som saknar koppling till sjukvården. I stället för att skicka skattepengarna till ett anonymt landsting, som bevisligen hanterar dessa godtyckligt, vill vi moderater omvandla dagens landstingsskatt till en försäkring. Detta genom att binda motsvarande summor som i dag tas ut i landstingsskatt till en hälsoförsäkring som omfattar alla. Härmed skulle pengar kunna öronmärkas för sjukvården och knytas tydligare till medborgarnas behov. Ett sådant system skulle inte bara bli bättre och billigare. Det skulle skapa en jämlik sjukvård i hela landet och som patient skulle man inte längre vara utlämnad till landstingspolitikers olika prioriteringar. Ett hållbart sjukvårdsystem måste eftersträva en bra sjukvårdsverksamhet till rimliga kostnader för skattebetalarna. I denna strävan är det alltmer uppenbart att landstingen utgör ett hinder. Allt talar därför för att ett avskaffande av landstingen är en central del i arbetet för en bättre sjukvård. Vi moderater vill att landstingen avskaffas. Stockholms läns landsting ska gå i spetsen för utformningen av ett nytt sjukvårdsystem. Vägen till ett hållbart sjukvårdsystem Vi inför etableringsfrihet genom ackreditering och vårdavtal. Vi inför en regional hälsoförsäkring. Vi inför en regional hälsoförsäkring med Försäkringskassan. Vi inför en nationell hälsoförsäkring. Sjukvården står under de kommande åren inför flera stora utmaningar. Dels att kraven på sjukvården stiger i takt med en större andel äldre och dels att medborgare har ökade förväntningar på hälso- och sjukvårdens möjligheter att hjälpa och bota. 12

En fast grund för en gemensamt och solidariskt finansierad sjukvård skapas om sjukvården erbjuder vård i tid, vårdgaranti, valfrihet och en mångfald av vårdgivare. Det är när sjukvården inte uppfyller medborgarnas krav som behoven av att köpa sig förbi operationsköerna uppstår och vi riskerar att få en plånboksstyrd vård. Vi moderater anser att politikernas roll är att ansvara för finansieringen av sjukvården, att kvalitetsuppföljning sker samt att alla människor får den vård de behöver och har rätt till. Det handlar om att flytta makten över sjukvården dit den hör hemma. Att det blir den enskilde patientens behov och det egna valet som blir styrande. Så länge landstingen finns kvar måste den politiska uppgiften vara att ge sjukvården en mer fristående ställning, så att den ges möjlighet att förändra sig själv. På de håll i landet där fristående eller självstyrande sjukvård har prövats är bilden tydlig. Ju mindre politikerna lägger sig i driften desto bättre blir sjukvården. En mångfald inom sjukvården skapas om fler får möjlighet att starta och driva vårdföretag. Alla vårdgivare som uppfyller kvalitetskraven ska ges möjlighet till ackreditering och vårdavtal för att kunna bedriva vård i Stockholms län och därmed ingå i landstingets ersättningssystem. Det gäller t ex specialistläkare som vill starta öppenvårdsmottagning eller vårdföretag som vill starta närsjukvård eller dagkirurgienheter. Det ska vara möjligt för alla att förverkliga sina visioner som fristående vårdgivare, oavsett om de är allmänläkare som vill starta familjeläkarmottagning, barnmorskor som vill öppna mödravårdscentral eller barnsjuksköterskor som vill starta barnavårdscentral. Med en verklig mångfald blir vården bättre anpassad till den enskilde patienten. Utifrån nuvarande lagstiftning och förutsättningar föreslår vi att en regional hälsoförsäkring införs i Stockholms län. Hälsoförsäkringen skall vara solidariskt finansierad och omfatta invånare i länet. Vården skall ges efter behov. Ett försäkringssystem av detta slag skulle skapa en reell åtskillnad mellan finansiering och kvalitetskontroll av sjukvården å den ena sidan och själva vårdarbetet å den andra. De byråkratiska mellanled som under årtionden byggts upp mellan patienten och sjukvården skulle därmed kunna brytas upp. I nästa steg ska Stockholms läns landsting tillskriva regeringen och ansöka om att få genomföra ett försök med en mer allomfattande obligatoriskt finansierad hälsoförsäkring som även omfattar Försäkringskassan i Stockholms län. Resurserna i de offentliga systemen kan då användas på bästa sätt för patienterna. Ett samarbete om en gemensam rehabiliteringsgaranti mellan landstinget och Försäkringskassan i Stockholms län inleddes under den förra mandatperioden. Garantin ska ge den enskilde rätt till utredning och bedömning av sitt behov av rehabilitering samt möjliggöra rehabiliteringsinsatser inom en rimlig tid. Vår målsättning på sikt är en nationell obligatorisk solidariskt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla invånare i Sverige, oavsett betalningsförmåga och hälsotillstånd. Patienten får därmed en stark ställning i vården, eftersom pengarna följer patienten och därmed ger olika vårdformer och driftsformer förutsättningar att etablera sig på marknaden. En nationell hälsoförsäkring bör samordna ersättningen för läkemedel och de delar av sjukpenningförsäkringen samt förtidspensionerna som avser rehabilitering. Därigenom kan de offentliga resurserna utnyttjas bättre. Med överblick över hela vårdkedjan öppnas möjligheter att sträva mot en bättre hälsa och en bättre ekonomi. I detta steg kan landstingen avvecklas, till gagn för såväl skattebetalare och patienter som vårdens personal. 13

Att byta landstingen mot en försäkringsmodell innebär att patienterna får större valfrihet och vårdpersonalen en större möjlighet att själva utforma sitt dagliga arbete. Därmed skapas inte bara förutsättningar för sjukvården att ta sig an och lösa sina nuvarande problem. Det skapas också möjligheter att lösa framtidens utmaningar. 4. En reformagenda för sjukvården Vi ökar patienternas makt. Alla patienter ska ha rätt att välja den vårdgivare de har förtroende för, som är tillgänglig samt har hög kvalitet och bra service. Patientens val av vårdgivare skall styra resurserna. Vi ökar personalens makt. All personal ska ha rätt att bedriva och utveckla vården på ett sätt som gagnar patienterna, de anställda och ekonomin. Vi minskar politikernas makt. Den politiska uppgiften inom sjukvården ska vara att koncentrera sig på att finansiera vården, se till att medborgarna får vård i tid, öka mångfalden, följa upp kvaliteten i vården men ej detaljstyra. En god sjukvård handlar om frihet För alla de som lever och får ha hälsan, d v s de flesta i Stockholms län, avtecknar sig tydliga faser i livet då det egna utrymmet är stort och friheten växer. Det följs dock av andra faser, inte nödvändigtvis sämre, men då den egna friheten är mer begränsad och vårt beroende av andra blir större. Det är uppenbart att den sjuka människan är mer beroende av landstingets tjänster. För de allra flesta av oss är det behovet inte permanent, men för några är det faktiskt så. Om inte förr så på ålderns höst påminns vi, inte minst i livets slutskede, om hur beroende vi är av varandra. Den egna friheten går förlorad om det inte finns andra till stöd som ger oss en möjlighet att styra över vår egen tillvaro. Stockholms län borde med sina många goda förutsättningar vara en region som erbjuder tillförlitlig och snabb sjukvård till sina medborgare. Ändå blir misslyckandena många. Däri ligger paradoxen. Politiken klarar inte sitt grundläggande åtagande. De allra svagaste nekas stöd för att klara de mest grundläggande behoven, psykiskt sjuka lämnas vind för våg och funktionshindrades behov trängs åt sidan av annat. Konflikten mellan enhetliga systemlösningar och människors mångfald och krav på självbestämmande kommer att växa. Denna utveckling kan mötas. Det vet alla de som är verksamma inom landstinget alla som jobbar i verksamheten. Genom större inflytande för personalen, större valfrihet och ökad konkurrens kan sjukvården förbättras. Nya organisationsformer, nya aktörer, nya valsystem och nya former för medbestämmande måste prövas. Vi moderater ställer samtidigt ett löfte som vi aldrig backar ifrån. Allt det nya till trots ska sjukvården vara öppen för alla, utan att som ofta sker i vården i dag, människor sorteras efter vem som har plånbok stor nog att köpa sig förbi köerna. Det som främst skiljer den moderata sjukvårdspolitiken från den socialistiska är att en sjukvård för alla inte inskränker sig till en läpparnas bekännelse. Den moderata sjukvården är en sjukvård för alla och inte en plånboksstyrd vård som nu införs av vänstermajoriteten. 14

Stockholmsregionen hade Sveriges bästa sjukvård Den viktigaste utgångspunkten för den tidigare borgerliga majoriteten i landstinget var att stärka den enskilda patientens ställning och öka valfriheten inom vården. Det skedde genom ett stort arbete om patientens rättigheter inom vården. Detta arbete bedrevs i samråd med patientorganisationer, anhöriga och vårdpersonal. Dessutom infördes olika pengsystem som innebär att patienten för med sig resurser till vårdgivaren genom sitt val. Genom mångfalden av vårdgivare ökade patientens möjligheter att välja vårdgivare. Genom avknoppningar till personalen och större frihet inom sjukhus och övrig vård tog vi tillvara på personalens idéer och kompetens. Totalt övertogs cirka 160 verksamheter av personalen. Resultatet av denna politik var tydligt. Patienterna var nöjda, personal och avknoppare var nöjda. Därtill var vi det enda landsting som hade en fullvärdig och fungerande vårdgaranti. Vårdgarantin innebar att ingen patient behövde vänta på operation eller behandling i mer än tre månader. Vårdgarantin omfattade förutom kirurgiska åtgärder även ätstörningsvården, neuropsykiatriska utredningar, viss rehabilitering m m. Barnakuten på Danderyds sjukhus öppnade igen. Där har även landets första privata förlossningsklinik startat. Närsjukvården byggdes ut och i dag är det åter fullt med sjukvårdsverksamheter på Nacka sjukhus och Löwenströmska sjukhuset. Fyra av sex landstingsdrivna akutsjukhus har blivit bolag. S:t Görans sjukhus drivs av Capio. En särskild husläkarmottagning för hemlösa finns på Söder. När socialdemokraterna styrde senast i landstinget lämnade de efter sig en vårdkö bestående av 22.000 människor, varav cirka 2.300 var barn, i behov av operation eller behandling. Vi kan nu se att samma utveckling återkommer. Väntetiderna inom vården har det senaste året åter ökat. Vårdköerna växer. Valfriheten minskar. Detta är en direkt följd av en majoritet som sätter utbudsbegränsningar, ransonering och minskad valfrihet som viktiga hörnpelare i sin sjukvårdspolitik. Vänstermajoritetens presenterade budget för 2004 är ett oroande bevis för att denna politiska inriktning kommer att tillta de kommande åren. Förverkligas de liggande förslagen inom sjukvården kommer en ny stor flyttkarusell att inledas i Stockholms läns landsting. Det kommer att ställa till stor oro och oreda i vården. Vi fruktar att de ogenomtänkta besparingsförslag som ska genomföras med stor skyndsamhet kommer att ta många år att reda upp. Nästkommande mandatperiod kommer mycket tid och kraft att gå åt för att läka såren efter de nu föreslagna strukturförändringarna. Patientstyrd vård flytta makten till den enskilde Vi inför en valfrihet att välja vårdgivare. Vi säger nej till remisstvång. Dagens sjukvård är inte byggd för att ha fokus på patienten. Vi moderater vill därför verka för att patienten blir utgångspunkt för organisationen av vården. Patienternas behov skiljer sig åt och kräver ett individuellt bemötande. Som patient har man rätt att ställa krav på det man har betalat för genom skatter och patientavgifter. Patienterna skall kunna förvänta sig en hög medicinsk kvalitet men också ett gott bemötande. Att bli bemött med respekt och på ett sådant sätt att integriteten bevaras innefattar en god patientmiljö. Alla skall tillförsäkras en trygg och individuellt anpassad vård och omsorg 15

med hög kvalitet oberoende av ålder, kön, bakgrund eller funktionsförmåga. Patientperspektivet handlar om att flytta makten från politiker till patienter och medborgare. I dag växer det fram två sjukvårdssystem i Sverige. Å ena sidan det offentliga och politikerstyrda, som brottas med problem och långa vårdköer. Å andra sidan ett privat, där de som har råd kan köpa sig vård via försäkringar som betalas ur egen ficka eller kontanter. För att bryta denna utveckling och ge alla rätt till en god vård utan köer behövs mer av samarbete mellan de fristående vårdgivarna och det offentligt finansierade sjukvårdssystemet. Vi moderater vill att alla ska ha rätt att välja den vårdgivare de har förtroende för. Patienter ska kunna välja mellan fristående vårdgivare som landstinget har avtal med eller landstingets egen sjukvård. Denna valfrihet ska gälla sjukhus, familjeläkarmottagningar, sjukgymnastik, hemsjukvård m m. Samma avgifter ska gälla. Det ska också vara möjligt att välja vård i annat landsting. Patientens möjlighet att välja vårdgivare måste även fortsättningsvis vara den viktigaste kraften i syfte att uppnå en utveckling av vården och ytterligare förbättra bemötande, service och kvalitet. Remisstvång till specialistläkare och sjukgymnast är fel. Målet att göra vården svårtillgängligare är ett bevis på majoritetens brist på tillit till medborgarnas förmåga att välja vård. Det kommer dessutom snarare att bli dyrare då det krävs ett familjeläkarbesök för att få en remiss till sjukgymnast eller specialistläkare. Vårdgarantin ska utvecklas inte avvecklas Vi utvecklar vårdgarantin. Vi utvidgar vårdgarantin inom framförallt rehabiliteringsområdet. Vi inför en Europeisk vårdgaranti. I Stockholms län finns fortfarande en vårdgaranti som ger alla patienter rätt till vård eller behandling inom tre månader, efter läkares beslut. Den nuvarande vårdgarantin ger en bra grund för ett fortsatt arbete som stärker patientens rätt att erhålla vård i tid. I detta läge väljer i stället vänstermajoriteten att avskaffa vårdgarantin från och med den första januari 2004. Härmed kommer vårdköerna återigen att växa kraftigt. Vårdgarantin är en av landstingets framgångssagor. Under 2002 utnyttjade 4 000 patienter garantin för att få den operation eller behandling de behövde. Förutom att det har kostat Stockholms läns landsting endast omkring 100 miljoner kronor av en total sjukvårdsbudget på drygt 30 miljarder kronor (0,33 %), har det varit viktigt för patienter som annars fått fortsätta att dras med sina besvär. Ett stort antal privata och några landstingsdrivna enheter har ställt upp så att patienterna har fått vård i tid. Vi moderater kommer aldrig att acceptera att vårdgarantin avvecklas. I stället vill vi verka för en successiv utvidgning av garantin inom framförallt rehabiliteringsområdet. Detta arbete har redan påbörjats inom områdena neurologi, reumatologi och onkologi. Det är också aktuellt att låta vårdgarantin omfatta fler sjukdomsgrupper. Ett exempel på detta är behandling av barn med neuropsykiatriska/neurologiska utvecklingsavvikelser som har vårdgaranti från den 1 juli 2002. 16

Fr o m nästa år föreslår vi en förändring i syfte att korta väntetiderna inom sjukvården. Från och med den 1 januari 2004 skall vårdgarantin innebära att: Kontakt garanteras med familjeläkarmottagningen samma dag som kontakten tas. Besök hos familjeläkare senast inom fem dagar efter att kontakten tagits. När vårdgarantin blivit fullt genomförd gäller vård inom 48 timmar. Besök hos annan specialist senast inom två månader. Behandling senast inom tre månader efter det att beslut om sådan fattats. När inte den valda vårdgivaren kan ge vård i tid skall patienten erbjudas vård efter eget val inom det egna landstinget, i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Patienten skall vid inställd operation eller behandling, av andra skäl än medicinska, kunna kompenseras ekonomiskt vilket bör belasta den ansvariga klinikens egen budget. Vi vill också utöka vårdgarantin att omfatta var den enskilde patienten kan söka vård. I dag har patienten rätt att söka sig till alla landstingets vårdgivare, såväl offentliga som privata, samt till andra landsting. I framtiden vill vi utöka denna möjlighet till att även omfatta rätten att söka vård inom valfritt EU-land i form av en Europeisk vårdgaranti. Det är omänskligt och dyrare att låta människor vänta i vårdköer än att ge dem den vård de behöver i tid. Den gemensamt finansierade sjukvården ska garantera att alla får vård och behandling efter behov och i tid. Vårdgarantin är inget slutmål i sig. Den är en nödvändighet i dagens planreglerade och politiskt styrda sjukvård. Målet för oss moderater är att nå en nationell hälsoförsäkring som styr pengarna direkt till patienterna och sjukvården. I ett system där sjukvården tydligare styrs av den enskilde patientens behov och val skulle problemen med vårdköerna lösa sig automatiskt. Vänstermajoriteten har föreslagit att patienter inte längre ska kunna uppsöka specialistvård utan remiss. Medborgarna i Stockholms län har varit vana att kunna antingen vända sig till familjeläkaren för att få hjälp att vända sig till rätt specialist eller kunna gå direkt till en specialist. Privata specialistläkare är de som befolkningen har störst förtroende för enligt Vårdbarometern. Genom remisstvånget och uppsägning av vårdavtal kommer de uppskattade privata specialisterna successivt att bli allt färre. Hur denna vårdefterfrågan ska tillgodoses besvaras inte i majoritetens budgetförslag. Vi moderater vill i stället se ett utökat samarbete med de privata specialistläkarna. Ersättningssystem för valfrihet och sparsamhet Vi låter patientens val av vårdgivare styra vårdens resurser genom kundvalssystem. Vi inför ersättningssystem som ökar produktiviteten och kostnadskontrollen. Vi inför konkurrensneutrala ersättningssystem. Vi låter driften av akutsjukhusen övergå till fristående vårdgivare. För att lägga grunden till en utveckling med fokus på patientens behov krävs förändringar i ersättningssystemen. Patienternas val av vårdgivare ska styra sjukvårdens resurser, inte politiska beslut. Detta genom införandet av kundvalssystem, d v s att pengarna utbetalas till den vårdgivare som patienten själv väljer. Införandet av system av detta slag innebär att ett så kallat pengsystem, i likhet med det som i dag ofta tillämpas inom t ex skola och äldreomsorg, också tar plats inom sjukvården. Detta är viktigt som ett steg i riktning mot en obligatorisk hälsoförsäkring. Ersättningen för en utförd tjänst måste sättas i relation till insats. Ersättningssystemen måste utvecklas mot att stimulera ökad produktivitet samtidigt som kostnadskontroll erhålls. 17

Kvalitetskriterier och utvecklingsincitament utifrån givna målbeskrivningar skall arbetas in i ersättningssystemen. Erfarenheter från andra landsting och länder ska tas tillvara. Det medicinska programarbetet skapar förutsättningar för att definiera vårdbehoven m m. Som ett led i arbetet med bättre ersättningssystem måste självkostnadssystemet avskaffas och ersättas av konkurrensneutrala ersättningssystem. Ersättningssystemen måste premiera vårdkvalitet. Sjukhusen bör ges incitament att arbeta förebyggande i samverkan med andra vårdgivare utanför sjukhusen med aktiv överföring av kunskap och erfarenheter. Ersättningssystemen utformas så att vården utförs utifrån patientens valfrihet och behov, på rätt nivå och med ett effektivt ekonomiskt resursutnyttjande. Dagens system med tak för utförd vård på de olika vårdenheterna är ett uttryck för ransonering. Blir man sjuk sent på året är behandlingarna slut. Ett tak för vårdproduktion kombinerat med självkostnadsredovisning är därför förödande för kostnadsutvecklingen. Kostnaderna för vård hos privata vårdgivare understiger kostnaderna inom de offentligt drivna sjukhusen. En jämförelse mellan S:t Görans sjukhus och de övriga akutsjukhusen inom Stockholms läns landsting visar att kostnaderna är 10-15 procent lägre på S:t Görans sjukhus. Det vore därför en stor fördel för länets invånare om all akutsjukvård bedrevs av privata vårdgivare. Därmed skulle det gå att uppnå en bättre sjukvård och samtidigt spara pengar åt skattebetalarna. Under det kommande året sker ett arbete i syfte att stegvis justera ersättningen som ges till de landstingsdrivna sjukhusen till den nivå som finns inom den privata akutsjukvården. Parallellt med detta bör akutsjukhusens drift övergå till fristående vårdgivare. Under den innevarande mandatperioden vill vi att alla sjukhus ska bli bolag och på sikt försäljas. Härmed blir det möjligt att säkerställa höga kvalitetskrav på sjukvården och samtidigt sänka kostnaderna. Fortsätt mångfaldsarbetet Vi återinrättar Mångfaldskansliet. Vi låter personalen ta över driften av landstingets verksamheter. Vi moderater vill fortsätta arbetet med att bryta ned det gamla landstingsmonopolet, för att nå en mångfald av fristående alternativ inom sjukvården. Detta medför att vårdanställda får fler arbetsgivare att välja mellan eller en chans att starta eget. Valfrihet ger en möjlighet för driftiga och idérika personer inom sjukvården att hitta nya vägar, att utveckla nya arbetsformer och att förverkliga visioner som kan vara svåra att få gehör för inom en stor hierarkisk struktur. Det finns inget egenvärde i att bedriva politikerstyrd sjukvård. I dag präglas den offentliga sjukvården av hög sjukfrånvaro och hög arbetsbelastning. Det finns däremot flera undersökningar som visar på positiva effekter av en privatisering av sjukvården. Vi moderater vill därför fortsätta arbetet med att nå en mångfald av fristående alternativ inom sjukvården. För att möjliggöra denna utveckling återinrättas ett Mångfaldskansli, med uppgift att ge stöd och utbildning till landstingsdriven personal som önskar ta över sina verksamheter och driva dem som fristående vårdgivare. Att bryta ned det gamla landstingsmonopolet och öppna för en mångfald av fristående vårdgivare skapar en attraktivare arbetsmarknad där vårdanställda får fler arbetsgivare att välja mellan eller 18

en möjlighet att bli sin egen. En sådan utveckling ska inte underskattas. Inte minst unga människor som söker sig till vården vill precis som andra kunna göra karriär eller starta eget. Vår målsättning är att vården ska bli fristående från landstinget, antingen genom avknoppning eller privatisering. Vi vill de kommande åren lägga särskild tyngd vid mångfaldsarbetet inom områden där utvecklingen hittills gått trögast. Det handlar t ex om psykiatrin, där det nu gäller att hitta nya verksamhetsformer och nya idéer som också överbryggar huvudmannaskapsgränsen gentemot kommunerna. Karolinska Institutet har påvisat att arbetsplatser med större inflytande för personalen, bättre ledarskap och mer flexibel organisation minskar sjukfrånvaron. Privatanställda i vården har bara hälften så hög sjukfrånvaro som landstingsanställda. Det visar en undersökning av SCB. Många menar att detta har att göra med hur arbetsplatsen fungerar avseende organisation, inflytande och ledarskap. Det finns flera undersökningar, gjorda av såväl fackföreningar som de privata vårdgivarna, som visar att personalen trivs hos privata arbetsgivare. De flesta anställda i privata vårdföretag tycker att det är bättre att arbeta fristående än inom den kommunalt drivna äldrevården. Undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor tycker att de får mer ansvar och befogenheter, mer varierande arbetsuppgifter och mer tid för patienterna hos entreprenadföretagen än hos offentliga arbetsgivare. Enligt såväl SCB som Svenskt Kvalitetsindex ges de fristående vårdgivarna högre betyg än den offentliga vården. I Kommunalarbetarförbundets egen undersökning tycker deras medlemmar att det är bättre att arbeta i privat sektor. De anser att den fristående verksamheten vida överträffar den offentliga sektorn när det gäller nytänkande, effektivt användande av resurser, ansvar och delaktighet. Andra viktiga faktorer som framhålls är möjligheter att påverka och ta egna initiativ samt kortare beslutsvägar och mindre administration. Sjukvården är en kunskapsorganisation där varje medarbetares kompetens är viktig för det gemensamma resultatet. Sjukvårdens förmåga att nå högt ställda krav på medicinsk kvalitet och patienttillfredsställelse avgörs i hög grad av om medarbetarna har rätt kompetens och därtill engagemang i sitt arbete. Åtgärder krävs både i det korta och långa perspektivet för att stärka vårdens förmåga att rekrytera och behålla personal och kompetens. Personal med rätt kompetens är en avgörande faktor för att tillhandahålla en väl fungerande sjukvård med hög kvalitet. Bristen på vårdpersonal inom sjukvården måste åtgärdas. För att möta behoven av personal i dag och i framtiden krävs att regeringen tar sitt ansvar och bygger ut antalet utbildningsplatser kraftigt. De annonserade uppsägningarna bär panikens signum. Stockholms läns landsting har ett ansvar att sörja för en god yrkeskompetens även i framtiden. Att i ett sådant läge säga upp ST-läkare och andra yrkesgrupper skadar förtroendet för vården som yrkesval. Landstinget bör i stället verka för att all vårdproduktion blir privatägd, med tanke på det kända sambandet mellan trivsel på arbetet och att sjukvården framöver drivs i fristående regi. 19