Projektredovisningsmall nobody dansproduktion hinder Innovativ Kultur 1. Projektidé Nobody dansproduktions konstnärliga ledning, koreograf Ann Lindberg och scenograf/kostymör Anja Rühle, undersöker ämnet hinder och identitet med utgångspunkten att (funktions)hinder är ett socialt, kulturellt och politiskt fenomen. Hur konstrueras, definieras och representeras (funktions)hinder på olika nivåer i samhället? Målsättningen är att utforska ämnet tillsammans med tre dansare och tre deltagare som har en funktionsnedsättning eller diagnos och som vill dansa. Vad innebär det att ha ett (funktions)hinder, vilka är villkoren, möjligheterna och begränsningarna? Nobody dansproduktion jobbar med deltagarna och deras hinder ur ett koreografiskt perspektiv och undersöker det individuella rörelsemönstret. Genom en konstnärlig gestaltning i form av en dansteaterföreställning med premiär i mars 2012 och en dokumentation av arbetsprocessen vill nobody dansproduktion bidra till att se hinder som en tillgång och inte en defekt eller brist och uppmuntra människor att acceptera och integrera sina hinder och därmed även ha större förståelse för andras (funktions)hinder. Nobody dansproduktion samarbetar med Stockholms Universitet, Institutionen för etnologi, inom kursen Diagnoser och identitet och Riksförbundet Sällsynta Diagnoser, International Research Unit Disability Studies, Prof. Dr. Anne Waldschmidt & Kati Kross, doktorand på Freie Universiät Berlin, forskningsprojektet Das Theater des imperfekten Menschen. 2. Bakgrund, Drivkrafter och motiv I vårt senaste projekt WANNABE - så du tror du kan dansa jobbade vi med ämnet hinder och identitet på olika sätt: dansaren Kajsa Franke var gravid i vecka 36 när vi hade premiär. Vi undersökte hur man ser på gravida kvinnor och vad det innebär att magen kommer i vägen. 71-årige dansaren Siv Ander fick för 16 år sedan besked av läkare att hon var för gammal för att genomföra en knäoperation. Hon dansar fortfarande och anpassar dansrörelser efter kroppens förutsättningar. Utöver dessa givna förutsättningar utforskade vi även vad som händer när man manipulerar dansarnas fysiska förutsättningar med element som utgör ett motstånd i rörelsen: ett par isklossar som spänns fast under fötterna, ett par skridskor men ingen is, en gravidmage i gips som bärs av en 16-årig kille. Den provocerande titeln WANNABE - så du tror du kan dansa tog vi med målsättningen att vända på den negativa innebörden i begreppet Wannabe: att visa att vi måste våga förverkliga våra drömmar även om tanken men det här går ju inte finns och vi är rädda att misslyckas eller bli skrattade åt. Resultatet blev en dansteaterföreställning som spelades under februari 2011 på Teater Pero och Platform Stockholm samt en online-utställning på svensk-amerikanska konstförlaget Valeveil. Vi fick stor mediabevakning genom SVTs Kulturnyheterna och ABC Nytt, SvD, Expressen och TV4 och är i kontakt med Münchens Stad kulturdepartement i Tyskland och teater- och konstscenen HAU i Berlin angående ett samarbete/gästspel.
2.1 Särskilda krav från avtalet Nobody dansproduktion har uppfyllt de särskilda kraven och undersökt ämnet hinder och identitet tillsammans med 3 dansare och 3 medverkande med funktionsnedsättningar, producerat dansteaterföreställningen som fick titeln Får vi kalla oss för Freakshow Stockholm, dokumenterat arbetsprocessen i film, bild och text och haft en livestream. Vi har samarbetat med Prof.Drakos, Riksförbundet Sällsynta Diagnoser samt International Research Unit Disability Studies, Prof. Waldschmidt och Kati Kross, doktorand på Freie Universität Berlin, ämne Den (o)perfekta människans teater. 3. Förnyelse och samarbeten Aktörer som t.ex. Glada Hudik Teatern och Moomsteatern arbetar sedan länge med skådespelare med funktionsnedsättningar och har jobbat mycket med att synliggöra funktionshinder på scenen och i samhället. För närvarande finns bl.a. en satsning från SVT att ha en programledare med en synlig funktionsnedsättning i Bolibompa och Funkisbyrån som är en modellagentur där man bara får vara med om man har funktionsnedsättningar. Nobody dansproduktion har tagit ett steg till: vi har gjort föreställningen som började som hinder-projektet och slutade med att kalla sig för Freakshow Stockholm: 3 dansare utan synliga hinder och 3 dansare med synliga (funktions)hinder. Vi har inte bara synliggjort (funktions)hinder utan använt oss av motstånd / hinder som arbetsmetod och tillgång. Vi har till slut lyckats med att visa innebörden av ett hinder istället för bilden. Det var inte lätt. Ensemblen har växt under arbetsprocessen och föreställningen blev väl mottagen av publiken. Vi har medvetet arbetat med faktumet att det är en provokation att visa (o)perfekta kroppar på en scen, framförallt i en dansteaterföreställning. Samarbetet med Kati Kross på Freie Universität Berlin var mycket givande och utvecklande. Vi skapade under hela arbetsprocessen situationer som hindrade både dansarna och det konstnärliga teamet i deras naturliga impuls att kontrollera skeenden. Därmed lyckades vi ifrågasätta vår uppfattning av identitet och i förlängning åstadkomma rörelser och känslor som är allmängiltiga. Sist men inte minst lyfte alla ensemblemedlemmar genom att jobba med ämnet hinder - framförallt de dansarna med synliga hinder och stor påverkan på livet.
Georg Drakos på Institutionen för etnologi / Stockholms Universitet Samarbete inom kursen Diagnoser och identitet, 5hp. Nobody dansproduktion ledde ett seminarium på Stockholms Universitet och Prof. Drakos höll en föreläsning under repprocessen. Drakos blev en av våra kunskapskällor för att kunna inkludera aktuell forskning om identitetsskapande i förhållande till diagnos / funktionsnedsättning i föreställningen. Drakos visade sig väldigt intresserat av vår arbetsmetod och samarbetet mellan nobody dansproduktion och Stockholms Universitet fortsätter med nya seminarier inom kursen "Diagnoser och identitet" under hösten 2012. Kati Kross, Doktorand på Freie Universität Berlin inom Disability Studies var en värdefull källa i vår undersökning av (funktions)hinder som ett socialt, kulturellt och politiskt fenomen. Hennes studier av hur funktionshinder uppstår och avlägsnas hade stor betydelse för utvecklingen av hinder-projektet till Freakshow Stockholm. Vi träffade Kati Kross vid några tillfällen samt hade ett mycket givande utbyte över mail under hela repprocessen. Ett fantastiskt bollplank för alla idéer och såväl tunga som roliga upplevelser under repprocessen. Riksförbundet Sällsynta Diagnoser blev vår sponsor och en värdefull källa för praktisk kunskap kring sällsynta diagnoser. Vi fick även stor hjälp av Sällsynta Diagnoser i marknadsföringen av projektet. Vår föreställning spelades i samband med Sällsynta Dagen, skottdagen 29 feb 2012 på både Oscarsteatern och på Stockholms Central (utdrag ur föreställningen med efterföljande diskussion med koreograf Ann Lindberg och David Lega). Genom Sällsynta Dagen kunde vi sprida dansteaterkonsten till en publik som inte är en van dansteaterpublik. Med Platform Stockholm har nobody dansproduktion sedan tidigare ett samarbete där nobody dansproduktion står för uppbyggandet av scenkonstmodulen på Platform Stockholm. Deras Eventspace blev lokal för helgworkshop och repetitioner. 4. Genomförande Förarbete april - sept 2011: upplägget med samarbetspartners: Prof. Georg Drakos / Avdelning för Etnologi / Stockholms Universitet, Riksförbundet Sällsynta Diagnoser och Kati Kross & Prof. Dr. Anne Waldschmidt / Disability Studies. Tillsammans med våra samarbetspartners så definierade vi det förväntade kunskapsutbytet, planerade datum och innehåll av seminarium, helgworkshop och föreläsningar samt utarbetade metoder inför repetitionsprocessen. Repetitionsperiod okt 2011 - feb 2012: 1/2 okt: Helgworkshop i samarbete med Riksförbundet Sällsynta Diagnoser på Platform Stockholm: 4 deltagare med diagnos / funktionsnedsättning och 3 dansare. Undersökning och utforskande av rörelsebegränsningar och -möjligheter med konkreta respektive synliga / osynliga hinder genom dansimprovisationer. Föreläsning av Prof. Drakos och Christine Bylund. Drakos föreläste om tidens betydelse i samhället och det dagliga livet och om mellanrummen mellantiden - som uppkommer däremellan. Christine Bylund föreläste om Crip Femme och rätten till att vara kvinnlig trots en funktionsnedsatt kropp. 4 okt: Seminarium ledd av nobody dansproduktion på Stockholms Universitet inom kursen Diagnoser och identitet. Studenterna fick på ett praktiskt sätt undersöka och utforska rörelsebegränsningar och möjligheter i sina egna kroppar. Okt - jan: Utveckling av hinderkoreografi, kostym och scenografi baserad på repetitionerna, workshopen och forskningssamarbetet. Film- och fotodokumentation av arbetsprocessen, urval till program.
Föreställningsperiod feb - mars 2012: 4 föreställningar på Dramalabbet, Mosebacke torg, som är en av få handikappanpassade teaterscener i Stockholm, 1 föreställning inom Sällsynta Dagen 29 feb 2012 på Oscarsteatern, och 2 uppträdande med utdrag från föreställningen på Stockholms Central. Broschyr / program i samband med föreställningarna med texter från och information om våra samarbetspartners inom forskningen. Vi anordnade en livestream av föreställningen för maximal spridning vilket fick mycket positiv uppmärksamhet från publik såväl från norra Sverige som från Schweiz. 4.1 Resurser Nobody dansproduktion: Koreograf Ann Lindberg & scenograf & kostymör Anja Rühle Lindberg och Rühle har även arbetat med projektledning och gick in i projektet med eget kapital, arbetstid och utrustning. Medverkande : Calle Stenbäck, Christine Bylund, Henrik Wenne, Jenny Wikström, Louise Kvarby & Siv Ander Produktionsledare Workshop: Emma Wallmén Teknisk chef: Adam Grinovich Administrativ chef Platform Stockholm: Annika Pettersson Filmdokumentation: Dagny Veinberg Assistenter: Caroline Bonaldi & Saralo Serra Nilsson Grafisk form: Marlena Sang Riksförbundet Sällsynta Diagnoser, Maria Garsäter & Malin Holmberg: anordning av helgworkshop, rådgivning, sponsor Avdelning för etnologi, Stockholms Universitet, Prof. Georg Drakos: föreläsning om diagnoser och identitet samt gemensam workshop med nobody dansproduktion International Research Unit Disability Studies och Kati Kross, Tyskland: kunskapsutbyte, anknytning till forskningsprojekt, resor David Lega, egenföretagare, f.d.elitidrottare: Platform Stockholm: replokal, arbetsrum, förvaring Andra resursbehov: Redovisningskonsulten Jenny Manos/Talentredovisning Projektet har fått bidrag från Innovativ Kultur, Kulturbryggan och ABF Stockholm. Vi deltog även i Crowd Culture (www.crowdculture.se) 4.2 Projektplan Mars-sept 2011: nobody dansproduktion förbereder samarbetet med inblandade partners Okt 2011: Start. Helgworkshop i samarbete med Riksförbund Sällsynta Diagnoser, Okt 2011- jan 2012: föreläsning och workshop med Prof. Georg Drakos, Stockholms Universitet; kontinuerligt samarbete med Kati Kross och Riksförbund Sällsynta Diagnoser. Okt 2011- jan 2012: repetitionsarbete Mars 2012: Premiär dansteaterföreställning samt utställning i foajén Dramalabbet. Mars-september 2012: Göra klart dokumentation om projektet, film. Utvärdering med alla inblandade. Redovisning. December 2012: Projektet avslutat.
4.3 Ekonomi Intäkter: 332 000 kr Fonden Innovativ Kultur Kulturbryggan ABF Riksförbundet Sällsynta Diagnoser Biljettintäkter Programintäkter 165 000 kr 120 000 kr 10 000 kr 15 000 kr 20 000 kr 2000 kr Utgifter: 332 000 kr Redovisning Fonden Innovativ Kultur 132 000 kr (se bilaga vidimerad av redovisningskonsult Jenny Pettersson): Scenografi, kostym, mask, rekvisita 22 126 kr Forskningssamarbete 17 398 kr Produktionskostnader 18 338 kr Workshopkostnader 7212 kr Arvode A.Rühle 67 000 kr (scenografi, kostym, produktion) Utlägg 33 000 kr (resten från Fonden Innovativ Kultur) Arvode A. Lindberg (koreografi, produktion) Övriga kostnader 167 000 kr: Lönekostnader (inklusive sociala avgifter) Kostnader för anlitade personer med F-skattesedel Lokalkostnader Marknadsföring (program & affischtryck) Livestream Scenografi, kostym, mask, rekvisita 40 000 kr 50 000 kr 32 000 kr 10 000 kr 10 000 kr 25 000 kr 5. Resultat & effekter Resultat: En dansteaterföreställning om sex människor upplevelser av (funktions)hinder som fick ett fantastiskt bemötande av publiken. Efter ett halvårs arbete hittade vi till slut 7 rörelser som alla i ensemblen kunde göra likadant tillsammans och den känslan beskrevs som magisk av ensemblemedlemmarna. Föreställningen uppmärksammades i DN och med en stor artikel i Tidningen Sällsynta dagen som delades ut på alla X2000 tåg inför skottdagen 29 feb 2012 som firas av människor med sällsynta diagnoser över hela världen. Effekt: Föreställningen har fått ett eget liv och blivit tillfrågad att spelas på fler ställen i landet så det jobbar vi mot nu. Inom dansvärlden uppkom en diskussion om föreställningen och om känslan av att alla verkligen var en enhet på scen utan upplevelse av inbördes skillnader. Nobody föreläste om projektet på kulturhuset i våras och fortsätter i höst sitt samarbete med Stockholms Universitet och kursen Diagnoser och Identitet. Skillnad för deltagarna: De medverkande säger att de har fått stärkt självkänsla och vågar ta större plats i rummet såväl som i samhället. En vågade sätta ord på sina hinder och möttes av större förståelse och bättre tillmötesgående på sin nya arbetsplats. En annan kände sig befriad från sitt hinder efter den långa
bearbetningen under skapandeprocessen av föreställningen och kunde vid premiären inte förstå att hon endast för ett halvår sedan upplevt sitt hinder så tungt när hon nu kunde stå framför en publik och delge dem sina erfarenheter. Nobody dansproduktions konstnärliga fick en djupare förståelse för projektledning av större projekt som hinder-projektet med sammanlagd över 15 inblandande medarbetare. För vårt verksamhetsområde: Vi har lärt oss om utmaningen att jobba med olika slags (funktions)hinder samt utvecklat en metod för att hitta och plocka fram olika individers uttrycksförmåga och rörelsemöjligheter trots synliga eller osynliga (funktions)hinder. Vi har fått förfrågan att samarbeta i ett teaterprojekt med liknande tema under 2013 utifrån vår metod. Föreställningen blev även uppmärksammat av koreograf Virpi Pahkinen. För forskning: Vi har dokumenterat alla våra rep som ett led för en eventuell framtida följeforskning. Georg Drakos från Stockholms universitet är intresserat av att utveckla samarbetet med nobody dansproduktion och har bjudit in till nya seminarier inom kursen Diagnoser och identitet under hösten 2012. Samarbetet med Kati Kross i Tyskland var värdefull då vi fick insyn i ett internationellt perspektiv i Disability Studies och hur ämnet har bearbetats både inom forskningen och på konst- och scenområdet i Tyskland. För Stockholmsregionen: Dans i stan för ungdomar har visat intresse att visa vår föreställning för skolungdomar. Inom scenkonsten i stockholmsregionen diskuterades föreställningen som modig och i tiden med sitt utforskande, galen i sitt titelval och berörande i sitt framförande. Betydelsen av stödet: Utan Innovativ Kultur hade vi aldrig fått möjlighet att genomföra det här steget inom svensk dansteaterkonst att få tid att utgå från de medverkandes egna upplevelser och erfarenheter av vad hinder är och följaktligen inte kunnat dela med oss av de erfarenheterna till publiken. 6. Övrigt www.nobodydans.se www.vimeo.com/nobodydansproduktion