Sociologiska institutionen Stockholms universitet S-106 91 Stockholm. Árni Sverrisson. Fotograferna i den digitala utvecklingen

Sociologiska institutionen Stockholms universitet S-106 91 Stockholm Árni Sverrisson Fotograferna i den digitala utvecklingen Rapport från en enkätundersökning

1 Förord Denna rapport beskriver de preliminära resultaten från en enkätundersökning som gjordes våren 1999 vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet. Enkäten är en del av forskningsprojektet Technical Change and Socio/technical Networks: Photographic Networks and Electronic Image Technologies, som finansieras av Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Susanne Urban har arbetat med enkäten tillsammans med mig. Hennes teoretiska kommentarer och metodologiska erfarenheter var ovärderliga hela vägen. Hon bidrar med ett eget kapitel om kvinnliga fotografer i denna rapport som hon också har läst, kommenterat och kritiserat i sin helhet, och räddat mig från flera misstag och fel än jag kan eller vill minnas. Patrik Aspers har också tagit sig tid från sin egen undersökning om förändringar inom modefotografin för att generöst kommentera arbetet i alla dess stadier. Därutöver har ett stort antal fotografer och kollegor bidragit med kommentarer, handfast hjälp och goda råd i projektets olika stadier. De nämns här i alfabetisk ordning: Kristina Abiala, Göran Ahrne, Nils-Magnus Björkman, Urban Bråde, Christopher Edling, Inga-Lill Eriksson, John Grady, Anette Göthlund, Magnus Haglunds, Douglas Harper, Peter Hedström, Mikael Hård, Joachim Johansson, Birgitta Karlsson, Fredrik Liljeros, Kjell Lundgren, Fredrik Miegel, Bengt Olle Nilsson, Stefan Ohlsson, Peter Orevi, Magnus Ring, Gösta Rising, Ingrid Sahlin, Ralph Schröder, Stefan Svallfors, Richard Swedberg, Karin Wagner, Yvonne Åberg och Per Östby. Svenska fotografers förbund, Pressfotografernas klubb och Porträttfotografernas yrkesorganisation tillhandahöll adresser. Tack alla! Störst tack går till de fotografer som intervjuades anonymt i projektets första fas och till de fotografer som svarade på enkäten, utan vilka denna rapport aldrig hade påbörjats. Stockholm mars 2000 Árni Sverrisson

2 Árni Sverrisson utom kapitel 6, Susanne Urban, 2000

3 Innehållsöversikt 1. Introduktion 5 2. Fotografernas bakgrund och den digitala utvecklingen 9 3. Det fotografiska arbetet och yrkets sociala nätverk 13 4. Arbetsflöden, teknologi och arbetsdelning 24 5. Diskussionsnätverk: struktur, innehåll och inflytande 42 6. De kvinnliga fotograferna: bilder, nätverk och teknik 52 7. Ett porträtt av den digitala fotografen 60 Bilaga: Urval och bortfall 67 Litteraturförteckning 71 Tabellförteckning 2.1: Fotografisk utbildning: den första och den längsta 11 3.1: Svarsfrekvenser för gängse etiketter 14 3.2: Kontakter med andra aktörer och användning av bildprogram 15 3.3: Vart levererar du dina bilder 17 3.4: Kundkategorier och användning av digitala kameror 18 3.5 Digitala leveranser och kundkategorier 19 3.6: Förhållande till kunder och överordnade 20 3.7: Konstnärlighet och självständighet 22 3.8: Konstnärlig inriktning och kundintresse 23 3.9: Digitala leveranser och kundförhållanden 24 4.1: Fotografzonen i arbetsflödet 25 4.2: Tekniska leveransformer 27 4.3: Digitala leveranser och företagsform 31 4.4: Gränssnittet till grafikerna 32 4.5: Fotografernas arbete åt andra fotografer 34 4.6: Ekonomiska former och digital utveckling 35 4.7: Egen färgframkallning och digitala leveranser 36 4.8: Framkallning av färgfilm och efterbehandling 36 4.9: Framkallning av färgfilm och digitala kameror 37 4.10: Vilket filmformat använder du? 38 4.11: Olika kameratekniknivåer bland fotograferna 39 4.12: Digitala leveranser och kameratekniknivå 39 4.13: Framkallning av färgfilm och kameratekniknivå 40 5.1: Kontakter med användare av digitala kameror 43

4 5.2: Kontakter mellan användare av digitala kameror 43 5.3: Kontakter och deltagande i den digitala utvecklingen 44 5.4: Diskussioner och användning av digital teknik 45 5.5: Fotografiska frågor och hur ofta de diskuteras av fotografer 46 5.6: Användning av och diskussioner om digitala kameror 47 5.7: Diskussioner om digital bild bland fotografer 48 5.8: Diskussioner mellan fotografer och kunder/överordnade 49 5.9: Anledningar att inte använder digitala kameror 49 5.10: Anledningar att inte använda bildprogram 51 5.11: Anledningar att inte använda digitala kameror och program 51 6.1: Typ av bilder efter kön 54 6.2: De kvinnliga fotografernas förebilder 55 7.1: Digitalt montage/collage och användning av digitala kameror 61 7.2: Översikt över de digitala fotografernas särdag 62 A.1: Föreningstillhörighet 68 A.2: Åldersfördelningen 69 A.3: Bosättning efter län 69

5 1. Introduktion Denna rapport redovisar resultaten av en enkät som genomfördes våren 1999 bland fotografer i Sverige. Frågeformulär skickades till ett slumpmässigt urval av fotografer som är medlemmar i Sveriges fotografers förbund, Pressfotografernas klubb eller Porträttfotografernas yrkesorganisation. I enkäten ställdes frågor om förhållanden som kunde tänkas påverka fotografernas deltagande i den digitala utvecklingen inom bildframställning och -distribution. Med digital utveckling avses här spridning av digitala kameror, bildbehandling i dator, bildpublicering på internet och annan digital bildöverföring via telenätet. Rapporten beskriver hur svaren på de olika frågorna fördelar sig, ett antal enklare samband och skisserar några av de resonemang som låg bakom enkäten. Enkäten var helt och hållet inriktad på yrkesfotografer, och de flesta av frågorna berör fotografiskt arbete vars resultat så småningom hamnar i trycksaker i någon form. Rapporten riktar sig bl. a. till de som svarade på enkäten (och andra fotografer) och av denna anledning skiljer sig framställningen något från det gängse vetenskapliga formatet. Notapparaten är minimal och tar endast upp de frågor ställdes i enkätformuläret, problematiska aspekter av data, samt referenser till källskrifter, andra projektpublikationer och ett litet antal centrala arbeten. Rapporten är dock inte en populärvetenskaplig text i vanlig mening. Data beskrivs ganska ingående, och antagandet har varit att många läsare är intresserade av dessa detaljer. Enkätens huvudsakliga resultat sammanfattas dock i andra och i sista kapitlet. Dessutom finns en sammanfattning sist i varje kapitel. De som snabbt vill få en överblick över rapportens innehåll kan till en början läsa dessa sammanfattningar för sedan att dyka ner i de delar som förefaller intressanta. Teoretiska överväganden och samtida debatt berörs allt efter som anledning ges. Det är dock oundvikligt att dessa diskussioner får stå tillbaka för huvudsyftet, som är att redovisa enkätundersökningens resultat. Enkätens bakgrund Enkäten ingår i ett större projekt, vars syfte är att förstå spridningen av i första hand digitala kameror, men även av bildbehandlingsprogram (härefter bildprogram ) och annan digital teknik i bildindustrin. Den föregicks av öppna intervjuer med tolv fotografer, och kortare diskussioner med många andra, samt studier av relevanta svenska tidskrifter och annat dokumentärt material. Denna första fas har rapporterats separat (Sverrisson 1998, 1999) men många av de

6 insikter och lärdomar som de intervjuade fotograferna delgav författaren kom till användning när enkätfrågorna formulerades. Det tas ofta för givet att ny teknik sprids ganska smärtfritt om den är ekonomiskt rimlig eller på andra sätt uppfyller uppenbara behov, och exempel på detta saknas inte - mobiltelefonin ligger här nära till hands. Men ofta är det tvärtom. En teknik som skenbart löser en del viktiga problem och är ekonomiskt och miljömässigt hållbar sprids ändå inte. Orsakerna varierar. Tekniken kan exempelvis vara behäftad med barnsjukdomar. Problemen den var avsedd att lösa visar sig kanske inte vara så viktiga för användarna som konstruktörer och försäljare har antagit och de ekonomiska kalkylerna speglar inte alltid användarnas verklighet. 1 I fallet digital fotografi, och då särskilt spridningen av digitala kameror, kan man observera alla dessa problem. Digitala kameror sprids nu i första hand inom två brett definierade användningsområden. Det ena är privat användning vars resultat hamnar i familjealbumet eller hemdatorn. Det andra området omfattar skadereglerare, ingenjörer, fastighetsmäklare och andra som behöver fotografisk dokumentation i sitt arbete, utan att för den skull ses som yrkesfotografer av sig själva eller av andra. Däremot har spridningen av digitala kameror bland yrkesfotografer varit långsam. 2 Av de fotografer som svarade på enkäten uppgav endast 1.6% att de enbart använde digitala kameror. I de diskussioner som förekommer offentligt har tre olika förklaringar till denna tröghet lanserats. Den första kan kort sammanfattas så här: Digitala kameror sprids långsamt för att de är dyra, opålitliga och ger dålig kvalité när det gäller färgåtergivning och upplösning. Denna teori kan sägas utgöra fotografernas standardförklaring till varför de inte överger den kemiska bildtekniken. Denna tes förklarar också varför andra yrkesgrupper kan använda digitala kameror i en större utsträckning. Deras kvalitetsanspråk är lägre. En annan förklaring hänvisar till långsiktiga processer och traditionens makt. De stora investeringar i tid, men också pengar som dagens fotografer har gjort i den kemiska bildtekniken spelar här en väsentlig roll. Man kan enligt detta synsätt förvänta sig att den digitala kameratekniken sprids allteftersom pensionsavgångar och nyrekrytering ändrar fotografkårens sammansättning tills polletten faller ner och alla hoppar på det digitala tåget. 1 Se Akrich 1995 och andra bidrag i samma volym och Coleman 1998. 2 Exakt statistik finns inte att tillgå då tullens klassificering av elektronisk utrustning är ganska trubbig. Analyser baserade på intervjuer med importörer och försäljare som publiceras i branschtidningar underbygger dock denna slutsats som också stämmer med den information jag har från samma källor. Se exempelvis tidningen Digitalt!?, sommar och höst 1999, och webbplatsen www.photodo.se, som innehåller aktuell information om den digitala utvecklingen.

En tredje förklaringsstrategi kan sammanfattas som att man ifrågasätter de två första, åtminstone deras anspråk på fullständig förklaring, och försöker analysera vad den digitala kameratekniken tillför skilda kategorier av fotografer och olika typer av fotografiskt arbete. Blicken flyttas från fotografernas individuella beslut till deras sociala värld. Den befolkas inte bara av fotografer: Andra viktiga deltagare är bildköpare, bildredigerare, modeller, assistenter och andra som bidrar till tillverkningen av en bild, leverantörer av fotografisk utrustning och material, samt de som slutligen konsumerar bilden, som reklam, konst eller dokumentation, dvs fotografernas publik. De förväntningar som andra har på fotografen blir därmed viktiga att studera. Denna rapport handlar framför allt om vad denna strategi har att tillföra diskussionen. Undersökningens perspektiv är dock begränsat i så måtto att det endast är fotografer som kommer till tals i enkätsvaren. Det kan naturligtvis ifrågasättas om fotograferna är så centrala för den fotografiska teknologins utveckling, att deras perspektiv bör framhållas på detta sätt på bekostnad av andras. Initiativet till teknologiska landvinningar inom fotografiet ligger sällan hos fotograferna själva. När det gäller de hinder som den digitala utvecklingen har mött är dock användarperspektivet centralt. En fotografisk teknik som inte fungerar bra i den fotografiska praktiken kan inte spridas bland fotograferna, eller lite annorlunda uttryckt, att fotograferna accepterar den digitala tekniken är en nödvändig om än inte tillräcklig förutsättning för dess spridning. 734 fotografer svarade på enkäten. Om hänsyn tas till dem som hörde av sig och förklarade att de inte borde vara med i urvalet av någon anledning uppgår svarsfrekvensen till 43%. Därutöver kan det konstateras att bland de som har svarat på enkäten är ganska många som på ett eller annat sätt använder sig av digital teknik. Denna grupp verkar rentav vara överrepresenterad, om man jämför med vad ryktet förtäljer och de bedömningar som görs av branschfolk angående den digitala teknikens spridning. Dessutom finns anledning att tro att de som har svarat är överlag mer tekniskt avancerade än genomsnittsfotografen, de använder mer sofistikerade kameror, framkallar färgfilm själva i större utsträckning, levererar bilder relativt ofta som datafiler och sköter efterbehandlingen av bilder själva i ganska stor utsträckning, vilket närmare redovisas senare i rapporten. Detta stämmer för övrigt med tillgänglig forskning om bortfall. De personer som är engagerade i en fråga är överlag mer villiga att svara på enkäter om denna fråga. Tyvärr går det inte att sätta någon siffra på denna överrepresentation men denna omständighet bör hållas i minnet vid tolkningar av enkätens resultat. De samband som kan konstateras bör i första hand ses som giltiga för den grupp som på ett eller annat sätt har ett aktivt förhållande till den 7

8 digitala tekniken, använder den, överväger att göra det eller kanske tycker att det går lite för fort eller att den är ett otyg. Sammanfattning av rapporten I kapitel 2, Fotografernas bakgrund och den digitala utvecklingen, beskrivs respondenterna (dvs de som svarade på enkäten), deras yrkeserfarenhet och arbetssituation, utbildning, geografiska spridning och könsfördelning. De mått på deltagande i den digitala utvecklingen som används i studien redovisas liksom deras samband med några bakgrundsvariabler. I kapitel 3, Det fotografiska arbetet och yrkets sociala nätverk, diskuteras fotografernas kontaktytor mot andra inom branschen, och vilka värderingar och förväntningar dessa präglas av och det analyseras vilka typer av kunskapskapital och kulturellt/symboliskt kapital som i övrigt styr den digitala utvecklingen. I kapitel 4, Arbetsflöden, teknologi och arbetsdelning, diskuteras hur den digitala utvecklingen påverkar och påverkas av dessa aspekter. I denna del av undersökningen likställs bildproduktionen med vilken produktion som helst och analyseras med hjälp av begrepp som också kan tillämpas (och har tillämpats) på teknologisk utveckling inom andra områden. I kapitel 5, Diskussionsnätverk: struktur, innehåll och inflytande, är det de mönster som återfinns i kommunikationen inom yrket som är i centrum för analysen, snarare än ömsesidiga förväntningar eller konkreta arbetssätt. I kapitel 6, De kvinnliga fotograferna: bilder, nätverk och teknik, riktas sökaren mot de särskilda förhållanden som gäller för kvinnor i branschen. Det diskuteras om kvinnor gör annorlunda bilder, har annorlunda kontaktytor och om de eventuellt blir akterseglade av den digitala utvecklingen. Detta kapitel har författats av Susanne Urban, som har valt delvis andra grepp än de som tillämpas i rapporten i övrigt. I kapitel 7, Ett porträtt av den digitala fotografen, sammanfattas rapportens resultat. Genomgående handlar rapporten om att undersöka hur fotografyrket i sin helhet gestaltar sig och konsekvenserna för den digitala utvecklingen och vice versa, hur yrket påverkas av spridningen av digital teknologi. I detta sista kapitel beskrivs utvecklingen dock också ur de digitala fotografernas perspektiv. Bortfall och urval redovisas och analyseras detaljerat i Bilaga A.

9 2. Fotografernas bakgrund och den digitala utvecklingen I detta kapitel diskuteras olika mått på deltagande i den digitala utvecklingen. Fotografernas yrkeserfarenhet, organisationstillhörighet, ekonomiska former för verksamheten och deras utbildningsnivå redovisas. Bakgrundsvariablerna kön och ålder och deras samband med användning av digitala kameror och bildprogram diskuteras. Digital teknik bland fotograferna I undersökningen användes flera olika mått på deltagande i den digitala utvecklingen som i sin tur används för att analysera digitaliseringen av yrket. Det första måttet härstammar från en fråga där ett stort antal etiketter listades, exempelvis Reklam, Sport, Mode, mm. En av dessa etiketter var Digital. Fotograferna ombads markera de etiketter som de ansåg kunde användas för att beskriva deras fotograferande. De kunde markera så många de ansåg behövdes och 17.7% markerade etiketten digitalt (se vidare kapitel 3). Ett annat mått handlar om leveranser, där vi bl.a. frågade om bilderna levereras som datafiler. Det visade sig att det var 27.8% som alltid eller ofta gjorde det. Det var dock relativt få fotografer som alltid levererade bilderna som datafiler. Påsiktskopia och dia var vanligast. Dessa aspekter avhandlas i kapitel 4. Ett par av nära förknippade mått avspeglas i svaren på i en rad frågor om vem som sköter olika fotografiska sysslor, fotograferna själva, assistenter, andra inom företaget, ett utomstående labb, servicebyrå eller reproföretag. Det visade sig att 53.6% av fotograferna alltid eller ofta scannar in sina bilder själva, och att 54.2 % sköter den digitala efterbehandlingen själva alltid eller ofta. Dessa siffror utgör ett tredje mått på deltagande i den digitala utvecklingen. De diskuteras detaljerat i kapitel 4. Det är i första hand dessa siffror som väcker misstankar om att fotografer som är intresserade av och/eller använder digital teknik är överrepresenterade bland de som svarade på enkäten. Användning av digitala kameror (i en fråga om filmformat) utgör det fjärde måttet. 1,6% uppgav sig alltid använda digitala kameror, 5.1% uppgav att de gjorde det ofta, 6.8% sa att de gjorde det ibland, 9.9% att de gjorde det sällan, och 76.8% att de aldrig gjorde det. Vi frågade sedan vilka digitala kameror fotograferna hade använt och 17.7% svarade på denna fråga, dvs kunde identifiera ett konkret kameramärke och modell. Denna siffra utgör det femte måttet på spridningen av digital teknik bland fotograferna. Vi ställde också en fråga om anledningarna till att inte använda digitala bildprogram som endast skulle besvaras av dem som faktiskt inte gjorde det.

10 65,8% svarade inte på denna fråga och denna siffra utgör ett sjätte mått på deltagande i den digitala utvecklingen. Det frågades också om internet och olika aspekter av internetanvändningen. Det visade sig att de som alltid levererar sina bilder som datafil gör det över nätet hellre än på diskett/cd. Denna aspekt diskuteras närmare i kapitel 4. Vidare uppgav 27.6% att de hade egen hemsida, 16.8% att de var med i en mailing list och 6.1% att de följer en diskussionsgrupp på nätet. 6.6% kollar ofta vad andra fotografer gör via webben, och 25.8% gör det ibland. Lite fler, 14.6%, sökte ofta fakta om utrustning på webben, och 29.5% gjorde det ibland. Sammantaget utgör dessa siffror ett sjunde mått eller en uppsättning relaterade mått på fotografernas yrkesmässiga användning av digital teknik. Ett åttonde mått är huruvida fotograferna sysslar med digitalt montage eller collage. 5.6% gör detta ofta, 19.9% gör det ibland, 18.3% gör det sällan och resten (53.5%) sysslar inte med det alls. Som nämndes ovan är det olika skäl ganska sannolikt att den procentuella användningen av digitala tekniker är mindre i praktiken än vad som framkommer här. Den mycket stora andel som använder bildbehandlings-program enligt olika mått är här klart ett varningstecken. Allmän beskrivning av fotograferna Fotograferna tillfrågades när de hade börjat sin yrkesbana som fotografer, och utifrån deras svar beräknades hur många år de hade varit fotografer (år 1999). Genomsnittet bland respondenterna låg på 18 år. En fjärdedel har mindre än 10 år i yrket, en fjärdedel har 10 till 17 år, en fjärdedel har 18 till 29 år och en fjärdedel har 30 år eller mer bakom sig. Unga och nytillkomna fotografer har svarat på enkäten i liten utsträckning och var också fåtaliga i urvalet (se bilaga A). Tre fjärdedelar av dem som svarade arbetade heltid som fotografer, oberoende av ålder. Däremot var det mycket vanligare att kvinnor arbetade deltid. Inte mindre än 39.4% av kvinnorna arbetade deltid som fotografer jämfört med 22.3% av männen, bland dem som besvarat enkäten. Den höga andelen deltidsarbetande kan ses som en indikation av yrkets karaktär av hantverk och/eller konstnärlig skapande eller som en återspegling av bristande lönsamhet. Att vara yrkesfotograf innebär i alla fall inte alltid en heltidssysselsättning. Deltidsarbetets omfång varierade men vanligast var Tabell 2.1: Fotografisk utbildning: den första och den längsta Första utbildningen Längsta utbildningen Utbildningstyp Procent Längd (år) Procent Längd (år)

11 Fotolinje gymnasium 12.4 2 8.9 2 Medialinje gymnasium 1.5 2 0.8 2 Folkhögskola 8.5 1.4 6.9 1.9 Kursverksamhet 12.4 1.3 6.2 1.6 Högskola 4.4 2.4 10.4 2.6 Assistent 15.4 3.3 15.7 3.5 Praktik 9.9 3 7.8 4.9 Självlärd 27.5-34.3 - Annan 8.0 2.2 9.0 2.4 halvtid. Det var vanligare i ensamföretag, där det förekom i 28.5% av fallen, än i flerpersonsföretag (17.9%). Vi frågade också under vilka ekonomiska former fotograferna utövade sitt fotografi. 54.7% arbetade i egna ensamföretag, 6.8% var delägare i ett företag, och 7.6% var ensamma ägare med anställda fotografer eller assistenter. På löntagarsidan hittar vi assistenter och studenter (2.2%), anställda i fotoföretag (6.8%) och anställda i annan typ av företag (13.6%). Dessutom uppgav 7.5 % att deras arbetsförhållanden inte entydigt kunde klassificeras som det ena eller andra. Företagens storlek varierade kraftigt: som ovan sades var ensamföretagen vanligast, sedan tvåpersoners företag. De största företagen hade tusentals anställda. Tabell 2.1 sammanfattar data om den första utbildningen och den längsta utbildningen. Av fotograferna svarar nästan hälften (47.3%) att de endast har en utbildning. En tredjedel (33.3%) uppgav att de hade utbildats på två olika sätt, och resten, ungefär en av sex, hade genomgått tre eller fler utbildningar. Om man ser till den totala utbildningslängden varierade den därför ganska kraftigt, beroende på vilka typer av utbildning och hur många man hade gått. För den stora andelen självlärda kan det av naturliga skäl vara svårt att veta när utbildningen är klar och ingen utbildningslängd anges i detta fall. Bland de övriga nämnde de flesta utbildning som assistent både som första och som längsta utbildning (15.4% respektive 15.7%). Kursverksamhet nämndes som första utbildning av 12.4% och fotolinje vid gymnasium av lika många. 4.4% hade börjat sin fotografiska utbildning på högskolenivå. Utbildning på högskolenivå är den vanligaste längsta utbildningen (10.4%) efter tjänstgöring som assistent. Fotolinje på gymnasium (8.9%), folkhögskola (6.9%) och kursverksamhet (6.2%) följer därnäst. I urvalet fanns, som nämndes ovan, fotografer som var med i någon av tre organisationer, Sveriges fotografers förbund (SFF), Pressfotografernas klubb (PFK) och Porträttfotografernas yrkesorganisation (PYO). Vi frågade om

12 medlemskap i dessa organisationer, och eventuella andra organisationer. Av de som svarade på enkäten angav 67.4% att de var med i SFF, 33.5% att de var med i PFK och 6.3% att de var med i PYO. Detta motsvarar i stort andelen medlemmar i dessa organisationer i urvalet. Ett stort antal andra organisationer nämndes också. Bildleverantörernas förening nämndes av 47 fotografer, Journalistförbundet av 9, Naturfotograferna av 8 och lika många var med i en fotoklubb. Ålder och kön Av de svarande var 131 kvinnor och 595 män. Kvinnornas medelålder var 39 år, och männens 45 år, och åldersspridningen var något mindre bland kvinnorna. Det är av visst intresse att studera redan här huruvida skillnader finns mellan unga och gamla, samt mellan kvinnor och män när det gäller vissa kärnvariabler i undersökningen. Det undersöktes därför huruvida kvinnor använde digitala kameror och bildprogram i större eller mindre utsträckning än män. Det undersöktes också om samma förhållanden hade samband med åldern. Endast två kvinnor, jämfört med 34 män, använde alltid eller ofta digitala kameror (1.5% respektive 5.7%). 26.4% av kvinnorna efterbehandlar alltid sina bilder själva, jämfört med 37.3% av männen. Av kvinnorna efterbehandlade 39.1% aldrig sina bilder själva, vilket endast gäller 30.4% av männen. Det fanns inget samband mellan ålder och användning av digitala kameror eller användning av bildprogram. Hypotesen att användning av digitala kameror och bildprogram är en generationsfråga har med andra ord inte bekräftats. Attityder som datorvana och datorrädsla o. dyl. är rimligen fördelade på samma sätt bland fotograferna och bland befolkningen i stort. Man kan därför från åldersdata härleda en ny hypotes, nämligen att andra attityder och omständigheter är viktigare än de som direkt har med datorer att göra. Dessa attityder diskuteras mer utförligt i kapitel 4. Genusaspekterna förefaller däremot viktiga och behandlas som tidigare nämnts i kapitel 6.

13 3. Det fotografiska arbetet och yrkets sociala nätverk I detta kapitel undersöks aspekter av den fotografiska praktiken eller fotografernas praxis. Detta begrepp hänvisar inte endast eller främst till de förhållanden som råder mellan fotografen, hans kamera, det avbildade och bilden, dvs kärnan i fotografens aktiviteter (Flüsser 1988). Det inkluderar också de kontakter, det samarbete, leveransformer och kundförhållanden, som omgärdar denna kärna. Syftet är att utveckla klassificeringar av olika arbetssätt, yrkesmässiga kontaktnätverk och resurser som påverkar hur fotograferna arbetar och studera vilka samband som kan konstateras mellan dessa. Först diskuteras och analyseras hur fotograferna själva karakteriserar sin egen praxis. Därnäst analyseras fotografernas yrkesmässiga nätverk, och särskilt deras förhållanden till kunder och överordnade. Därvidlag dras särskilt fram frågan om huruvida fotograferna främst förlitar sig på ett kulturellt och symboliskt kapital, eller om också andra resurser, tekniska, ekonomiska och sociala, har väsentlig betydelse. Hur fotografernas klassificerar sin egen verksamhet Som ett första steg undersöktes hur fotograferna fördelade sig på ett antal branschberoende kategorier. De ombads markera om deras fotografi kunde hänföras till någon av de kategorier eller etiketter som listas i tabell 3.1. Listan konstruerades med utgångspunkt i den klassificering av fotografiskt arbete som finns på SFF:s hemsida och listan innehåller därför väsentligen etiketter som är gängse och accepterade bland de flesta fotografer. 3 Fotograferna ombads kryssa för så många kategorier de ansåg behövdes. I genomsnitt markerades 5.5 alternativ. 7.8% av respondenterna markerade också alternativet Annat och specificerade närmare, men detta gav inte upphov till nya kategorier utöver dem som redan fanns. Antalet och andelen (i procent) som markerade varje kategori visas i tabell 3.1. I tabellen redovisas också hur många av dem som har markerat en kategori som använder digitala kameror (alltid, ofta eller ibland) eller bildbehandlingsprogram. De skuggade siffrornas avvikelse från den genomsnittliga genomsnittet är statistiskt säkerställd, d.v.s. den ligger utanför felmarginalen. 4 Avsevärda skillnader i användning av digitala kameror kan utläsas mellan dem som har kryssat för de olika etiketterna. Ingen av dem som ligger högt är dock särskilt uppseendeväckande. Däremot är det intressant att Tabell 3.1: Svarsfrekvenser för gängse etiketter 3 www.sfoto.se, 12 februari 1999. 4 Avvikelsen från genomsnittet är alltså statistiskt signifikant på.05 nivå.

14 Procent inom kategori 728 giltiga svar Antal Procent Använder digital kamera alltid, ofta, ibland Använder bildbehandlingsprogram Reklam 373 51.3 10.3 68.9 Porträtt 364 50.0 7.8 65.9 Annat reportage (ej dagspress) 330 45.3 8.9 73.3 Dokumentär 309 42.5 9.5 71.8 Produktfotografi 289 39.8 12.5 72.0 Dagspress 255 35.0 13.7 87.8 Konstnärlig 253 34.8 6.8 61.7 Resor 222 30.5 9.1 69.4 Industri 204 28.1 9.9 74.0 Kultur 203 27.9 8.5 70.0 Interiör 165 22.7 9.8 69.7 Natur 153 21.1 7.9 73.2 Sport 143 19.6 15.0 87.4 Landskap 141 19.4 9.2 71.6 Mat 131 18.0 13.1 67.9 Digital 130 17.9 42.2 96.9 Arkitekturfoto 128 17.6 8.6 71.1 Miljö 111 15.2 11.8 73.9 Mode 106 14.6 10.6 70.8 Friluftsliv 86 11.8 9.3 72.1 Musei- m.m. 56 7.7 16.1 66.1 Collage 35 4.8 25.7 85.7 Medicinsk 31 4.3 16.7 80.6 Vetenskaplig 29 4.0 32.1 82.8 Skuggning = Avvikelse från genomsnittet signifikant på.05 nivå konstatera att porträttfotografer hamnar ganska lågt, även om det stora antalet fotografer som har markerat denna kategori ger vid handen att det inte bara är porträttspecialister som har gjort det. Konstnärligt orienterade fotografer använder också digitala kameror i mindre utsträckning än de som inte markerade detta alternativ. Fördelningen för användning av digitala bildprogram är ungefärligen den samma men dock på en mycket högre nivå. Huvudintrycket är dock att digitala fotografer sysslar med många olika saker, och återfinns inte bara inom trånga nischer. Tabell 3.2: Kontakter med andra aktörer och användning av bildprogram

15 Har ofta kontakt med någon kategori (antal) 5 Har ofta kontakt med någon kategori (procent) Använder bildbehandlingsprogram, procent av dem som har markerat kategorin Alla svar 530 100.0 72.3 Andra fotografer 489 69.3 - Journalister 433 61.2 76.9 Bildredaktörer 340 48.1 75.6 Art directors 301 42.6 66.8 Bildredigerare 255 36.1 78.4 Budservice 220 31.1 65.5 Försäljare 193 27.3 - Konstnärer 186 26.3 65.6 Grafiker 185 26.2 84.9 Kopister 179 25.3 67.0 Direktörer 145 20.5 77.2 Fotomodeller 143 20.2 64.3 Stylister 103 14.6 59.2 Fotolärare 97 13.7 - Gallerister 82 11.6 - Modellagenturer 78 11.0 59.0 Arkitekter 70 9.9 84.3 Ingenjörer 62 8.8 88.7 Snickare 62 8.8 - Digital servicebyrå 47 6.7 - Elektriker 29 4.1 - Egen agent 17 2.4 - (endast skillnader/avvikelser signifikanta på.05 nivå) Direkta yrkeskontakter Ett annat sätt att undersöka fotografernas vardagspraxis är att analysera deras direkta yrkeskontakter med olika personkategorier som ingår i arbetsflödet före, efter eller i samband med exponeringen, dvs den grundläggande tillverkningen av bilden. I tabell 3.2 redovisas hur många procent, som nämnde varje kategori. De som inte angav att de ofta hade kontakt med någon av kategorierna har utelämnats här. Det undersöktes också om det fanns skillnader i användningen av digitala 5 Vilka av nedanstående yrkesutövare kommer du ofta i direkt kontakt med genom ditt arbete (vänligen markera alla alternativ som passar).

16 kameror och bildprogram mellan fotografer som hade kryssat eller inte kryssat för varje kategori. De skillnader som fanns i användning av digitala kameror mellan dem som hade kryssat för varje kategori låg inom felmarginalen (.05). Däremot fanns viktiga skillnader när det gällde användning av bildprogram. I tabellen redovisas därför andelen fotografer som använder bildprogram av dem som kryssat för varje kategori, dock endast i de fall där avvikelsen från genomsnittet översteg felmarginalen. Där ingen siffra förekommer är användningen av bildprogram med andra ord genomsnittlig. 6 Det visar sig att användningen av bildprogram ligger över genomsnittet om kontakter med bildredaktörer och tidningspersonal förekommer ofta liksom kontakter med olika tekniska yrkeskategorier, t.ex. med ingenjörer eller kopister. Kontakter med konstnärer och yrkeskategorier inom modefoto samt ADs är däremot förknippade med användning under genomsnittet. I alla dessa fall är skillnaderna relativt små, dvs om kontaktnätet konstrueras på detta sätt förklarar det endast en del av variationen. De ger dock en fingervisning om att kulturellt kapital spelar en viss roll för användningen av digitala bildprogram. 7 Med kulturellt kapital avses här i första hand den gångbara kulturella kompetens som fotograferna besitter. Denna manifesteras på olika sätt i fotografernas verksamhet och karriär, och kan (och bör) därför mätas med olika typer av frågor. Ett exempel är utbildningens längd, som redovisades ovan. Kulturellt kapital tillmäts också ett symbolvärde, som kan användas i utbyte mot pengar eller annat begärligt, temporärt eller beständigt. Detta symbolvärde är visserligen svårt att fånga i siffror och tabeller, men saknar inte betydelse av den anledning. Andra mätmetoder tar sin utgångspunkt i att kulturellt kapital värderas inom ett socialt fält, där alla aktörer inte har lika mycket inflytande. Det som uppskattas av makthavare inom fältet (konsten, reklamen, tidningsvärlden) blir då gångbart kulturellt kapital. Därutöver kan man sammanföra dessa fält till ett övergripande kulturellt fält och eventuellt kan Tabell 3.3: Vart levererar du dina bilder? 8 Procent inom kategori Alla Nästan En stor En liten Inga 6 Dvs skilde sig inte statistiskt signifikant från genomsnittet. 7 De data som redovisas här kan naturligtvis användas för annat än att utreda det digitala fotografiet. Exempelvis har endast 48.1% av dem som uppger sig syssla med konstnärligt inriktad fotografi, när fotograferna karakteriserar sin egen praxis, svarat att de ofta har direkta kontakter med (andra) konstnärer. Hälften av dem som sysslar med fotokonst enligt egen definition gör det alltså utanför eller i periferin av konstvärldens kontaktnät. 8 Vart levererar du dina bilder? Markera så många alternativ du behöver.

17 alla andel andel alls Reklambyrå 1.1 9.4 17.3 38.4 33.8 Internt företagsarkiv 5.2 5.6 8.0 14.9 66.3 Företag, informatörer 1.1 8.7 24.3 29.3 36.6 Nyhetsredaktörer 7.8 10.1 10.8 18.4 53.0 Tidskrifter 1.6 9.1 21.5 35.4 32.3 Bildbyrå 2.9 5.0 13.9 21.5 56.7 Bokförlag.4.8 4.6 30.2 63.9 Privatkunder 2.3 6.9 8.0 30.7 52.0 Webb-producenter 0.8 3.1 24.0 72.1 Egna böcker, utställningar 1.0 1.6 8.3 23.7 65.4 en inbördes rangordning inom detta konstateras. Att verka inom det konstnärliga fältet kan således ses som ett tecken på högt allmänn-kulturellt kapital jämfört med reklamarbete eller fotojournalistik. Dylika rangordningar är dock stadda i ständig förändring inte minst för att aktörer verksamma inom fält som saknar symbolvärde strävar efter att ändra detta och därmed sin egen situation, både individuellt och kollektivt, och därmed bibehålla och utveckla den egna aktivitetens status och legitimitet. 9 Bildanvändare En av frågorna i enkäten handlade om vart fotograferna levererar sina bilder. Fotograferna ombads markera huruvida och i vilket omfång deras bilder hamnade hos olika kategorier av användare. Resultatet visas i Tabell 3.3. Mest sällsynt är att leverera bilder till webb-producenter. 72.1% levererar inga bilder åt detta håll och 24.0% levererar endast en liten andel. Att leverera till internt företagsarkiv är också ganska sällsynt, 66.3% lämnar inga bilder till något sådant, och 14.9% lämnar endast en liten andel. Samtidigt var detta den typ av avnämare som näst flesta svarade att de alltid lämnade till. Att fotografera för ett företagsarkiv är med andra ord en ganska specialiserad syssla. Flest angav att de lämnade alla sina bilder till nyhetsredaktörer, eller 7.8%. I övrigt visar tabellen ganska bra vilken flexibilitet som krävs av fotograferna, men lämnar också ett svar till varför tillsynes överdrivna kvalitetskrav är så vanliga i branschen, till fåfänga för användningen av digitala kameror. Då det inte är givet vilken typ av trycksak (eller annan användning) Tabell 3.4: Kundkategorier och användning av digitala kameror Procent som levererar alla, nästan alla eller Använder Använder 9 Se vidare Bourdieu 1965, 1979.

18 en stor andel av sina bilder till olika kundkategorier av de som inte använder respektive använder digitala kameror digital kamera sällan eller aldrig digital kamera alltid, ofta eller ibland Internt företagsarkiv 18.0 28.4 Företagsinformatörer 33.6 43.2 Nyhetsredaktioner 27.8 37.8 Webb-producenter 3.6 8.1 Tidskrifter 33.8 23.0 Privatkunder 18.4 8.1 Egna böcker, utställningar 11.8 4.1 bilderna hamnar i, är det rimligast att ta det säkra för det osäkra och göra bilder som klarar sig bra överallt ifråga om upplösning och kvalitet i övrigt. Det undersöktes om användning av digitala kameror var särskilt vanlig eller ovanlig bland fotografer som levererar till särskilda kundkategorier. Det visade sig att användare av digitala kameror (alltid, ofta, ibland) ofta levererar till interna arkiv, företagsinformatörer, nyhetsredaktioner och webb-producenter, jämfört med dem som sällan eller aldrig använder digitala kameror. Användare av digitala kameror levererar däremot jämförelsevis sällan till tidskrifter och privatkunder eller använder sina bilder till egna böcker och utställningar. Detta sammanfattas i tabell 3.4, som visar de skillnader som låg inom felmarginalen (.05). Återigen ges här en fingervisning om hur kulturellt kapital påverkar utvecklingen. De som använder digitala kameror levererar i mindre utsträckning än de andra fotograferna till kunder eller andra avnämare som företrädesvis använder ovanliga bilder, men däremot levererar i högre utsträckning till kunder som gärna använder ganska konventionella bilder. Användning av bildprogram är vanligare bland dem som levererar alla, nästan alla eller en stor andel bilder till nyhetsredaktionerna än bland dem som inte gör det. De som levererar till tidskrifter och webb-producenter använder också bildprogram i något högre grad än genomsnittet. Bland dem som levererar till privatkunder eller gör egna böcker och utställningar är användning av bildprogram under genomsnittet. Som i flera andra fall kan vi se att förhållanden som kan tolkas som tecken på en stark position inom det allmänna kulturella fält som fotograferna rör sig i, eller m.a.o. ett högt kulturellt eller symboliskt kapital, som exempelvis att producera egna böcker och satsa på

19 Tabell 3.5: Digitala leveranser och kundkategorier Procent av dem som levererar bilder som datafiler alltid eller ofta respektive ibland, sällan eller aldrig, som levererar alla, nästan alla, eller en stor andel bilder till varje kundkategori Levererar datafil alltid eller ofta 10 Levererar datafil ibland, sällan eller aldrig Reklambyrå 21.4 30.8 Internt företagsarkiv 24.0 17.1 Nyhetsredaktioner 61.7 15.7 Bokförlag 3.1 7.3 Privatkunder 10.2 20.6 Webb-producenter 8.7 2.0 Egna böcker, utställningar 2.6 14.1 utställningar, kan kopplas till liten användning av digital teknik och vice versa. Det är viktigt att notera att stark position inom det kulturella fältet inte behöver innebära en stark ekonomisk position, makt eller andra påtagliga fördelar, men utesluter dem inte heller. Slutligen undersöktes i vilken mån digitala leveranser var mer eller mindre vanliga bland fotografer som levererade till olika kundkategorier. Resultaten sammanfattas i Tabell 3.5, där endast skillnader som låg inom felmarginalen (.05) visas. Nyhetsredaktionernas dominans på detta område är ganska klar: Av dem som alltid eller ofta levererar digitalt, lämnar 61.7% alla, nästan alla eller en stor del av sina bilder till nyhetsredaktioner, medan endast 15.7 av dem som av dem som levererar digitalt ibland, sällan eller aldrig gör det. I den andra ändan av skalan kan man konstatera att endast 19 fotografer eller 2.6% av dem som levererar digitalt alltid, ofta eller ibland ger ut egna böcker eller ställer ut i stor utsträckning (alla, nästan alla eller en stor andel bilder) medan inte mindre än 14.1% av dem som lämnar bilder som datafil ibland, sällan eller aldrig har egna utställningar och böcker som huvudsakligt användningsområde för sina bilder, alltså mer än fem gånger så stor andel. Återigen ser vi hur kulturellt kapital och digital utveckling vandrar olika vägar. Förhållanden till kunder och överordnade Vi ställde också mer direkta frågor om förhållandet till kunder och överordnade. Frågorna hade formen av påståenden och fotograferna ombads markera huruvida påståendena stämde bra, ganska bra eller inte alls. Resultatet redovisas 10 Se not 16.

20 Tabell 3.6: Förhållande till kunder och överordnade 11 Stämmer Bra Ganska Inte alls Antal Procent bra svar Jag har/får jobb mest för min speciella stil 31.1 46.6 22.3 659 Man uppskattar att jag är lyhörd och flexibel 53.3 41.5 5.2 658 Jag anlitas för att jag är snabb och effektiv 49.6 37.5 12.9 672 Viktigast är mitt gedigna tekniska kunnande 16.9 50.6 32.5 652 Jag bestämmer själv vad jag fotograferar 22.3 48.9 28.8 663 Mina kunder vill ha konstnärliga bilder 11.7 44.8 43.5 649 Jag anlitas för att jag håller rimliga priser 12.6 49.8 37.6 635 Jag bestämmer själv kompositionen 60.5 36.7 2.9 663 Viktigast för mig är att kunden blir nöjd 59.4 33.4 7.2 670 Jag väljer själv den utrustning jag arbetar med 84.6 13.2 2.2 688 Jag får de flesta uppdrag genom kontakter 57.6 31.3 11.0 661 Jag anlitas för att jag är pålitlig och punktlig 56.6 36.9 6.4 655 i tabell 3.6. Frågorna var konstruerade i syfte att blottlägga på ett mera systematiskt sätt de mönster som gäller socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital som har berörts ovan. Vad kulturellt och ekonomiskt kapital är ger sig här ganska mycket självt, men det bör nämnas att här hänvisar socialt kapital i första hand till att vara lyhörd och flexibel och att erhålla uppdrag genom kontakter. Hypotesen är att det går att särskilja var och en av dessa resurstyper eller konkurrensmedel medelst frågor som karakteriserar sociala relationer. Antalet svar varierar något och redovisas därför i näst sista kolumnen. Procenttalen kalkyleras horisontellt i tabellen. Om vi undersöker den första kolumnen finner vi att flest fotografer (84.6%) anser att påståendet att de själva väljer den utrustning de arbetar med stämmer bra. Därnäst följer påståendet att de själva bestämmer bildens komposition (60.5%). Minst förbehållslöst samtycke röner påståendet att kunderna vill ha konstnärliga bilder (11.7%), men ganska många (44.8%) anser ändå att det stämmer ganska bra. Ganska många (43.5%) anser dock att detta inte stämmer alls, och detta är faktiskt den största siffran i inte alls kolumnen. Därnäst följer påståendet att fotografen anlitas för att han eller hon håller rimliga priser, endast 12.6% anser att detta stämmer bra, men 49.8% anser dock att det stämmer ganska bra. Denna fråga röner dock näst flest svar i inte alls kolumnen, då 37.6% anser att detta stämmer inte alls på deras 11 Hur pass bra beskriver följande påståenden ditt förhållande till kunder eller överordnade? Markera om påståendena stämmer bra, ganska bra eller inte alls.

21 kundrelationer. I övrigt inbjuds läsaren att på egen hand undersöka de svarsfördelningar som intresserar mest. Mönster i förhållandet till kunder och överordnade Tabell 3.6 ger vid handen att det borde vara möjligt att gruppera fotografernas förhållanden till kunder och/eller överordnade i olika kategorier beroende på mönstret i den enskildes svar på de olika frågorna. Ett sätt att utröna detta är att använda en faktoranalys, och denna visar att svaren kan sammanfattas i fyra komponenter, dvs fyra typer av relationer. Den första komponenten består av lyhördhet och flexibilitet, snabbhet och effektivitet, tekniskt kunnande, pålitlighet och punktlighet. Här finns också ett starkt inslag av kundanpassning ( viktigast för mig är att kunden blir nöjd ). Vi kan karakterisera denna typ som problemlösningsrelationer. Den andra komponenten inbegriper speciell stil och konstnärliga bilder, dvs de frågor som hänvisade till det kulturella kapitalet, och denna typ av förhållanden kan kallas för kulturrelationer. Den tredje komponenten innehåller rimliga priser, att kontakter är viktiga och att kunden är nöjd. Här finns också ett stort inslag av pålitlighet och punktlighet. Här hamnar alltså de aspekter som kan föras till det sociala kapitalet tillsammans med referenser till den ekonomiska effektiviteten. Denna typ kan vi kalla för socioekonomiska relationer. Den fjärde komponenten innehåller de tre frågor som handlar om fotografens autonomi, dvs att fotografen bestämmer själv vad fotograferas, bestämmer själv kompositionen och väljer utrustning själv. Denna typ av relationer kan vi kalla för autonoma relationer. Om vi jämför detta resultat med den ursprungliga idén, nämligen att det finns tre olika resurser, ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital, 12 som manifesteras i fotografernas relationer till kunder och överordnade, kan vi konstatera att det finns anledning att nyansera något. Problemlösningsförmågan (flexibilitet osv) är inte så intimt kopplad till ett välfungerande kontaktnät som den ursprungliga idén gav vid handen. Ett välfungerande kontaktnät, (dvs i ekonomiska termer) är snarare kopplat till rimlig prisnivå och kundanpassning medan förmåga att lösa problem och flexibilitet går hand i hand med bl. a. teknisk förmåga. Det förväntades också att de variabler som ingår i den andra typen av relationer (speciell stil, konstnärliga bilder) skulle hamna ihop med autonomi i fråga om utrustning, komposition och motivval. Så var inte fallet. Sambanden mellan dessa senast nämnda variabler har därför granskas lite närmare med hjälp av sambandsmåttet gamma (som fångar även icke-linjära samband) och resultatet visas i Tabell 3.7. Ett tydligt samband återfinns mellan 12 Se också Sverrisson (1998).

22 Tabell 3.7: Konstnärlighet och självständighet Gamma 1. Mina kunder vill ha konstnärliga bilder 1. Mina kunder vill ha - konstnärliga bilder 2. Jag har/får jobb mest för min speciella stil 3. Jag bestämmer själv vad jag fotograferar 4. Jag bestämmer själv kompositionen 5. Jag väljer själv den utrustning jag arbetar med * ej signifikant på.05 nivå 2. Jag har/får jobb mest för min speciella stil.595-3. Jag bestämmer själv vad jag fotograferar.425.283-4. Jag bestämmer själv kompositionen.178.253.603-5. Jag väljer själv den utrustning jag arbetar med.042*.215.409.399 - kundernas önskan om konstnärliga bilder och att välja själv vad man fotograferar. Att kunderna önskar konstnärliga bilder har dock ett ännu starkare samband med att anlitas för att man har en speciell stil. Ett klart samband finns också mellan att bestämma själv vad man fotograferar och att bestämma kompositionen själv. De andra sambanden är avsevärt lägre men dock positiva och med ett undantag inom felmarginalen (.05). Kulturellt kapital som konkurrensmedel betraktat och praktisk autonomi, såsom dessa begrepp kläds i siffror här, är enligt detta mao inte så nära förknippade med varandra. Men kan kundernas förväntningar och fotografernas identiteter antas sammanfalla utan vidare? För att belysa detta undersöktes huruvida kundernas önskemål om konstnärliga bilder är kopplade till att ha konstnärlig inriktning på sitt fotografi. Resultatet visas i tabell 3.8. En konstnärlig inriktning hos fotografen hänger uppenbart ihop med dito hos kundkretsen (gamma =.687). Detta samspel mellan förväntningar och egna bedömningar är en viktig del av hur fotografer och kunder hittar varandra och förhandlar fram arbetssätt som fungerar praktiken, och bildar den jordmån i vilken den digitala bildtekniken spirar eller inte. Slutsatsen blir, att man kan särskilja tre typer av relationer, problemlösningsrelationer, socio-ekonomiska relationer och kulturella

23 Tabell 3.8: Konstnärlig inriktning och kundintresse Kunderna vill ha Konstnärlig inriktning på mitt fotografi konstnärliga bilder Påståendet stämmer Ja (%) Nej (%) Genomsnitt (%) Bra 21.6 6.3 11.8 Ganska bra 62.5 35.1 45.0 Inte alls 15.9 58.6 43.3 Summa 100.0 100.0 100.0 relationer, och motsvarande nätverkstyper, även om dessa inte helt motsvarar de resurstyper vi lade ut med i början, samt ett område som motsvarar kärnan i fotografernas aktiviteter som kännetecknas av att inom det råder en utbredd autonomi, särskilt ifråga om val av utrustning och komposition. Digital teknik och relationer med kunder och överordnade Fotografer som anger att kunderna uppskattar snabbhet och effektivitet använder digitala kameror i något större utsträckning än fotografer som inte möter dessa förväntningar (gamma=.331). Samma gäller fotografer som anser att deras tekniska kunskap är viktigt (gamma=.340). Däremot ansåg användare av digitala kameror i något mindre utsträckning att de valde utrustning själva än de som inte använder digitala kameror. Övriga skillnader angående användning av digitala kameror låg inom felmarginalen. Fotografer som anger att det stämmer bra att de anlitas för att de har en speciell stil är avsevärt fler (42.2%) bland dem som inte använder bildbehandlingsprogram än bland dem som gör det (26.7%). Likaledes är fotografer som anser att det stämmer bra att deras kunder vill ha konstnärliga bilder fler, relativt, bland dem som inte använder bildprogram (17.4%) än bland dem som gör det (9.5%). Däremot är det något fler av programanvändarna jämfört med de andra som anger att det stämmer bra att de anlitas för att de är pålitliga och punktliga (59.1% respektive 50.3%). Det är också många fler av programanvändarna som anser att det stämmer bra att de anlitas för att de är snabba och effektiva (53.9%) jämfört med ickeanvändarna (38.3%). Om digitala leveranser studeras framträder en liknande bild, som sammanfattas i tabell 3.9.Som tabellen visar är leveranser som datafil mindre vanliga bland dem som får jobb p.g.a. deras speciella stil, vilkas kunder vill ha konstnärliga bilder och som får uppdrag genom kontakter, än bland dem som

24 Tabell 3.9: Digitala leveranser och kundförhållanden Procent som anser att påstående stämmer bra av dem som alltid eller ofta levererar datafiler respektive de som gör det ibland, sällan eller aldrig Levererar datafiler alltid eller ofta Levererar datafiler ibland, sällan, aldrig Differens Jag får jobb för min speciella stil 21.1 34.8 13.7 Kunder vill ha konstnärliga bilder 5.5 14.1 8.6 uppdrag genom kontakter 52.2 60.0 7.8... mitt gedigna tekniska kunnande 22.4 14.9 7.5... bestämmer kompositioner själv 68.5 56.2 12.3... arbetar snabbt och effektivt 61.6 44.3 17.3 anser sitt tekniska kunnande viktigt, som bestämmer kompositionerna själva och arbetar snabbt och effektivt. Återigen kan vi konstatera att betoning av kulturella resurser arbetar emot den digitala tekniken, betoning av ekonomiska resurser verkar åt andra hållet. Sammanfattning Den bild som framträder ur denna preliminära analys av aktiviteter, resurser och kundförhållanden å ena sidan och deltagande i den digitala utvecklingen å den andra sidan kan sammanfattas så att kulturellt kapital har en negativ inverkan på sannolikheten för aktivt deltagande i den digitala utvecklingen och att förväntningar på teknisk effektivitet ( prestanda ) snarare än renodlad ekonomisk (kostnads-) effektivitet har en positiv inverkan på deltagande i den digitala utvecklingen. Det har däremot inte kunnat visas här att socialt kapital i form av flexibla och effektiva kontaktnät har en entydig inverkan, som inte nödvändigtvis innebär att de saknar betydelse. Denna fråga tas därför upp åter i kapitel 5.