DAGEN NATTEN HJÄRTAT FÅGLARNA RYMDEN Choreopoesi för 3 30 000 röster av Ida Börjel Röster: A, B, C (V.g. ignorera numrering i vänstermarginalen vid uppläsning.)
1. Ensam i bräcklig farkost 2. i djupet 3. mot dagen, färran eller nära och morgonen slår upp vårt fönster mot sin tomhet tidigt... solbågens växande färd var morgon öppnar jag min dörr nu löser solen sitt blonda hår en frostros på rutan gryningens ropande gök ser morgonsolen in morgon grå vitt över världen vaken tystnad står sitter i mitt fönster här kalla dag det är blåsippeblåst över slänten i maj och gardinerna andas in genom fönstret strömmar sval luft regnet trummar mot rutan, regnet risslar, regnet susar 4. ljusa 5. kärleks ljus 6. led en sannings 7. sunnan och östan 8. och 9. forma massan till gestalt. 10. nu är var dimdag full av tysta tecken falla allt som skimrat och 11. tröst i den mörkertid som vi längta ur allt som skymt enkla, djupa mening lyft ängeln när vintern åt livet en gång långsamt 12. överallt, nu och alltid 13. dagarnas rolösa strömmar 14. gifteld 15. från rymden sjunker inunder stjärnhimlens dok ljudlöst stilla vinterdagen ljudlöst stilla vinterdagen som rymden är 16. lagen känn, den lag, som länkar allt i människornas liv
17. Det ringer till vila, och veckan går ut 18. är jag den enda som går sakta? 19. Ditt minsta steg är gränslöst 20. jag min egen fånge säger så: 21. livet är att tro sig vara svag och icke våga. 22. Allt vad vi ägt och mist 23. i en meningslös och futtig existens i ett vimmel 24. blomma, varför kom du hit? du sol, som på jorden 25. nu sviktar himmel, nu sviktar jord 26. jord: en källas sorl 27. o tysta sorl av livsens vatten A, B, C (tyst): 28. ja visst gör det ont när knoppar brister. 29. Nu löser solen sitt blonda 30. under bokarnas valv 31. och kvällens ro och arbetet på jorden 32. och hjärtas bröstros. 33. Middagsstillhet och klöverånga 34. sjunger, sjunger, sjunger 35. gamla vårdträd sjunga 36. fåglarna under himmelen Är ej mera den jag var egen sorg är endast sorgens skugga det glittrar så gnistrande vackert sjunger marken under mina fötter lyser grönt och ångar så ljust, så blitt så lyckostilla ruvas den vita solen en fågel fyllde min sömn mitt blåsiga lynnes fågel det kallar jag fågelsprånget med gälla fågelröster! senhöstdagar då havsfåglar för en grymt växande rymd en liten murfågel ormens väsande, fågelns kvitter lugnt väntar livet under fågelsträcken och fågelsången börjar frisläppt fågel lik bortjagar orons mörka fågel
En färglös och namnlös fågel det gagnlösa att skapa något genom ord ormens väsande, fågelns kvitter en fågel fyllde min sömn mitt blåsiga lynnes fågel det kallar jag fågelsprånget med gälla fågelröster! tanke, se hur fågeln svingar är det fågelkroppar någonstans i skogen en fågel i luften tsiii sirr, tsii sirrr tsiii sirrr 37. Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. 38. När i ditt inre av mörker 39. natten bryter in. 40. De döda sova under sommargräsen 41. här, vid det utsägbaras gräns 42. tala vi skilda språk 43. och bladen falla. Det är allt jag vet: 44. fallande händer 45. och bland tusen stjärnor 46. ett liv, en själ 47. tills mörkret ler 48. Allt har sin tid, detta mörker 49. i jorden, solarna, och människans gestalt. 50. Först när du når dig själv, når du det hela. 51. Rödaktigt lyktsken glänser. 52. Man måste lära sig väsensskillnaden 53. mellan vaka och vara 54. jag säger er: det fnns en ekonomi i allt 55. mellan stad och stad, mellan land och land 56. och inom vårt motstånds skal 57. och tiden är ett barn 58. av livets drift att livet äventyra
59. och allestans i allt 60. jordens hjärta slå 61. Länge går vi böjda under omständigheterna 62. i ett liv som bara är livsexistens 63. från släkte till släkte. 64. Inför själva livet har vi inga rättigheter. 65. Den ensamma människan 66. den ofattbara tonen brister inåt 67. Livet, att leva seende mot jorden 68. : hela dagen har jag bläddrat i böckerna. A, B, C (tyst): 69. Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans 70. Öppna ditt isiga ögonlock! 71. den väg du går allena 72. för bort från dig själv 73. ingen vind ingen sol 74. vrider våra ansikten mot sig 75. nu svartna isarna 76. nu är den väldiga väntans tid 77. å, denna tunna glans över parkens träd 78. gå, mumlande i vinden 79. blygrå, en arbetsdag B, 80. och allt som går och gråter. 81. Senhöstdagar då havsfåglar 82. som vore kärlek ännu möjlig 83. en dag i november. 84. Snart är det stora, vackra trädet sönderrivet, 85. som byggts av våld och sten 86. mot vinden 87. Är inte allting slut 88. i denna värld, som ständigt byter form 89. en vind 90. och kölden bryter in 91. inom varje dikt.
92. Vi var sjukdomen. 93. Skall alltet orka leva kargt och stort 94. på vattenklotet under oss vakande rymd omkring 95. mot öde rymd och evighet. den vita solen 96. på vattenklotet under oss slungar oss ut allestans i allt en besynnerlig melodi allt har sin tid, så även detta Ingenting mot öde rymd och evighet. Nu svartna isarna i jordens dolda ådror. A, B, C (lågt): allt våld. allt hot. Jorden Ljuset Hör rymdens hjärtklappning som solen med en gest fyller av ensamhet över världen. Dimma, universums 97. Att inte kunna tala med varandra 98. på randen mellan tid och evighet 99. Så sluts min bukoliska sång 100. Så sönderfaller sommaren 101. i höstens hårda, kulet karga tid 102. där min trötta levnad 103. kretsa i ödsliga ringar. 104. Att gå i mörkret är att gå med dig 105. man undrar länge varifrån. A, 106. Jag visste inte vart jag ville komma 107. drömde jag bara blomning, färilar och allt? 108. Runtomkring 109. ligger drivan, vit och ren. 110. Finns det alltjämt tid? 111. Vänd dig om 112. i det blindo som var du i jorden, solarna och människans gestalt 113. Vem uppfnner det andra sättet att se på vintern?
114. med händerna fulla av omsorger 115. i livets varma, rörliga spel. 116. Allt är tyst 117. genomströmmad hemlighet 118. känslor, tankar glida isär i tillvarons klyvning 119. där jakt och människojakt skallar. 120. En ängslig vetskap fnns 121. tystnaden vet tecknet 122. innan dagen. 123. Du säger med din förlamade hand 124. Vi hinner inte 125. I mig vintergators 126. medvetslösa ström. 127. Handen som skrev är längesedan aska. 128. Man kan tala om tingen enbart därför att 129. varje ting har något gemensamt 130. en vridning 131. hos alla, något 132. bortom en sånglös jord 133. och bilden sluter sig med knäppta händer 134. på väg mot en verklighet 135. VITA som segel 136. allt det konstiga talet 137. det tidlösas första dag 138. sol, lys milt på 139. allt, murfågeln 140. med dagens sista solfis i näbben 141. min längtan är inte min 142. i de röda och grå ödetorpen 143. de har ju inget annat än sig själva 144. så drivs vi, vilsna, fram 145. sorlar ett farväl 146. fastän vi vet att ingenting förändras.
147. Gräset och tålamodet 148. de bleka uppdragsgivarna i gryningen 149. till ett ja som genomströmmar världen 150. i världen, som är fylld av jublande svar 151. För den, som gått sig trött: det är gulsparvens timme tanke, se hur fågeln svingar Någon, en fågel, Fågeln gömmer sig i luften ormens väsande och fågelns kvitter dessa isfågelns ögonblick tsiii sirr, tsii sirrr, tsiii sirrr en liten murfågel en liten murfågel en liten murfågel lugnt väntar livet under grymt växande rymd En färglös och namnlös fågel fågelsträcken och fågelsången frisläppt fågel lik det gagnlösa att skapa något senhöstdagar då havsfåglar bortjagar orons mörka fågel genom ord ruvas den vita solen mitt blåsiga lynnes fågel Inte ens en grå liten fågel i Askersund. det är gulsparvens timme det är gulsparvens timme det är gulsparvens timme ibland kan den fnna sig hemma Koltrasten sjunger upp till Vintergatan som trädet åt alla håll den glänsande rena snön som skyddar pratsjuka sparvar låter gravarna blomma. dessa vinterkråkor Ensam. Ensam. Ensam. är fylld av ensamhet. Lilla grå lärka som mjukt mot fönstret sina vingar 152. Det fnns en tankfullhet som, då 153. Orfeus irrar genom världen, 154. ingå i allt och ljuda i allt! 155. Och människan vandrar på jorden 156. och gror. 157. Efter att ha läst 73 (förträfiga) dikter 158. upphävs tiden, rummets gränser vidgas 159. växer en molnbank, grå av ödslig höst 160. en glimt, och förbi 161. den långa gula hösten 162. sjunger jorden 163. vid livets rede och rot 164. nu 165. och 166. ja 167. och att vintern fanns 168. övergången 169. trots getingar och solsting 170. orgelomsusande
171. faller och faller 172. glimmande, varma 173. Utkastad eller inslungad här! 174. glömskan glider: allt glider 175. ur stumma mörkret 176. och mörker är på djupet 177. då, när du längtar till landet som icke är 178. sjunger den mörka vinden 179. mossa efter alla. 180. Vinden inom betyder ingenting 181. nej Veta ingenting. Ana allt 182. slungade utåt i natten, bländande i mörkret 183. vit dimma över världen. och fnnas till. 184. En fågel fyllde min sömn 185. och jag grubblar åter på de kända orden 186. åtta gånger åttahundra 187. bländverk, sken och villa. 188. En värld är varje människa: I mänskor, varen intet så hårde 189. Skratten tystnaden. Sats och bisats 190. uttalar de glömda orden: 191. Tiden snöar från trädet 192. snart går väl tid i tö. 193. Någon blåser din sömn vid marken. 194. Verkligheten, säger du, 195. som mitt knä blöder av som av ett yxhugg, 196. det varma stänket 197. i en helgtyst våraftontimma. 198. Börja med ett ord, 199. ett antagande 200. Sakta börjar ögat att rotera 201. med obestämbara storheter 202. motsols i mitt bröst 203. långtifrån det stilla vi söker: 204. mitt blåsiga lynnes fågel 205. i tysta ordningssamma natt.
206. Ett är nödvändigt: att färdas lyssna svala ords hugsvalan inunder samma modersvinge 207. de dödligas ögon, sällsamma ögon, outgrundliga 208. lyfta mot daggtunga var fnns en sjö där man i frid och lugn kan drunkna och lysa A, B, 209. tysta levande strömmar mänskorna 210. det enda gemensamma för människor och träd 211. fyger fåglarna in tsiii sirr, tsii sirrr tsiii sirrr tsiii sirr, tsii sirrr tsiii sirrr tsiii sirr, tsii sirrr tsiii sirrr 212. en skata lär sig utantill 213. ett kommunikationsmedel 214. detta kallar jag: fågelsprånget 215. och ljust gröna i mjukt mellan träd och mellan människor 216. sluts 217. hela världen. 218. Här är det. 219. Nu lever du redan i framtiden. 220. I dag hoppade jag ner i blomman. 221. Vad de enkla orden är svåra 222. måste de svåra orden åter bli enkla? 223. Ett eko nära tystnaden 224. låt människan 225. låt människans liv hennes enda 226. Osagda ord. Osagda ord länge 227. sprängord. 228. Rummet 229. döden tänkte jag mig så, 230. ut över vatten 231. som när en blomma öppnar sig mot dagen 232. på den gamla furuvinden.
233. Ord? Ja, av luft. 234. Också ljuset går förlorat i sig självt. 235. handen skuggar för solblänk, 236. varje dröm lika blank av frågor. 237. Detta mödosamma arbete brister, 238. faller inte sönder helt: 239. ta dikten i högra handen och i den vänstra 240. en vindkantring mellan sol och skugga 241. Om döden då är större än solen, 242. och morgonen slår upp vårt fönster mot sin tomhet. 243. Dag, dagen, dagar 244. do re mi fa sol. Sedan tystnar 245. människornas liv.' 246. utstötta i mörkret 247. som gruvstadens mörkbruna regn 248. efter lungvåta dagar 249. sjunker ljudlöst A, B, C (sorlande): virvlar ljudlös stilla Tiden snöar från trädet ett plötsligt ljus i stormen, snö över allt som lever grenarnas vita galler De nattliga yttre boulevarderna En gång drog den första snön in över staden som en rysk saga över tingen. Jag ser i snö: snön i pinjernas kronor den glänsande rena snön som skyddar pratsjuka sparvar fallna ur skyn 250. poesi är ju farligt 251. för ingen diktar jag. För ingen brinner 252. orden som verklighet 253. och han grät ingen förstod varför
254. och först när själv jag krossas, krossas gallret. 255. Regn, aska, kisel 256. det är inte tiden som förändrar oss 257. som aldrig sluts 258. orden är inte som andra ord 259. mot livets sista gränsutrymmen. A, B, 260. KOMMER DET NÅGON 261. KÄRLEK IN HÄR? 262. Om det är så att du längtar till de yttre Hebriderna 263. där vinden söker skilja vågorna från havet: 264. skriv att människas levnad! 265. Nu är solskenets längtans timme 266. en genomskinlig insekt som i fyktögonblicket 267. tjuvmjölkade kosmos och överlevde 268. Den tunna och urblåsta 269. vinden går över outsägliga fakta 270. och många böcker idisslar varann. 271. Spilloljan driver mot klippor och skär. 272. Han hällde kafe 273. och grät 274. så vill jag tänka mej Gud. A, B, världen genom gallret tryckt mot fönsterrutan mot min barndoms fönster bakom rutan lyser rosen röd Världens gång utför mitt fönster bakom vaktmästarefönstret 275. inunder snabba tunna moln. 276. Förnimma, om jag vågar, vindens ordning: 277. öga av glasgul glans!
278. Mot terrassen stänkte insjöskummet 279. och kastrullen sjudade vatten 280. till en enda tår. 281. För det och det och det! 282. Jag vill ut ur tystnaden 283. lära den utantill. B, 284. Om giftet dödar havet, vad blir havet av? 285. Ett hav som återtagit oss. Vi är ett hav. 286. Hur vid skapelsen än är, 287. accepterar det oacceptabla: 288. halva brevet skrivs av adressaten. 289. Att våra ansikten törs lämna oss A, B, C (sakligt): 290. Allt 291. Vreden 292. Allt 293. snubblande 294. så mycket mörker 295. åt varandra 296. med evighetskänslans lån: 297. Natten 298. Ormen 299. Spiken 300. Vinden 301. : jag orkar inte se när de döda 302. Forsen 303. Ytan 304. Dimman 305. en långsam Blixt 306. Berggrunden 307. Malarnas fadder 308. Pulsarerna 309. :en röst, en röst som kommer 310. hör inte ni den?
311. Dagarna som kommer 312. i Regnet som återkommer 313. och säger just Ingenting. 314. Ingenting: jag sitter för mig själv 315. om Natten 316. Någonting 317. är icke Löv, icke Varg, icke Kobolt. 318. Järnnatt. 319. Regnro, regnro. 320. Nattens vindar gungar syrenerna nära den övergivna 321. med tomhet i ögonen. 322. Att titta ut genom fönstret har blivit en mani 323. vinden på slätten. Temat 324. följer mig sakta i sömnen 325. Hugsvalan ordet blixtrar till i dvalan 326. Sapfo, jag hör din levande röst som i vinden talade: 327. Gör vad du kan 328. försegla själens tysta kista väl. 329. Av okänd, överjordisk släkt 330. var en vallficka uppe i bergen; 331. döden passerade henne som ett ljust moln om natten 332. Det fanns inget uppdrag, det fanns 333. linjerna i de gamlas händer, 334. springande barn och hästar, 335. fskarna som ror hemåt i dunklet 336. Har du glömt? 337. Är de glömda? 338. En blodröd sol försvann? 339. Det är ett gammalt vatten: 340. fanns du, Beatrice? 341. Jag hittade dig en regnig morgon 342. bland de alltför levande. 343. Vågen stiger ur djupet, med rötter 344. av rysningar och kristall 345. Tror du att pessimismen, 346. den svarta 347. skogen, fortfarande skrattar? 348. Vi dricker och drunknar 349. under bron som i en grotta: 350. till svindelns botten är det bara ett varv
351. Min vän ringde upp mig och sa: jag ska ta livet av mig. 352. Trött av dessa isfågelns ögonblick, 353. grymt växande rymd. inunder stjärnhimlens dok kargt, stort, vakande omkring allt är nytt under solen allestans i allt jordens hjärta ruvas den vita solen slungar oss ut från rymden sjunker ett engångsunder är du Koltrasten sjunger allestans i allt upp till Vintergatan Allt har sin tid, så även detta mörker i jorden, solarna, och människans gestalt 354. Hennes sorgfor frasar och släpar. 355. När jag talar är det hitom tystnaden 356. där ingenting återstår, men allt fnns kvar. Vi, som ingenting Natten omgiven av natt sent en vinter A, B, C (viskande): 357. Endagsvarelser! 358. På en åker föll höstsolen ner i klara döda färger 359. bildande en blomma 360. ett stilla mellan 361. sol i ovans blått 362. Vissa dagar i mitten 363. i det jag gör i det jag gör. 364. senhösten fnns; eftersmaken och eftertanken 365. och ättikan fnns, och eftervärlden, eftervärlden 366. och oklara medmänniskor. 367. Det goda regnet 368. lutar blommorna i Jinguan. A, B, 369. Nu är var dimdag full av tysta tecken 370. i den mörktid som vi längta ur med pälsfodrade hjärtan 371. Att hålla roten är nu huvudsaken: 372. aftonstjärna att 373. somna hos thalia sött. 374. Den som vattnar djuren,
375. den som vet vad rävar äter 376. och vet vind 377. och vet att lingonbacken glöder i solen 378. emot allt som stormar. 379. Idén är evig, skuggorna försvinna. 380. Strandsten efter strandsten töjer mörkret 381. åt livet 382. och så skulle det vara. 383. och att din baddräkt låg kvar i ekan 384. Till slut återstår av hösten bara en kall dekokt. 385. Jag har länge velat skriva en dikt om kattens uthållighet. 386. Och om katten. 387. Vad suckar häcken? 388. I mandeln - vad står det i mandeln? 389. Tomma mandel, konungablå. 390. Bygudar måste fnnas, familjegudar, fckgudar, åt massorna, 391. blint under ödets ögonbann. 392. Och en tyngd som ingen begraver 393. och på dig själv, på dig själv, på dig själv. 394. De gamla, de mycket gamla sitter 395. under nattens arktiska frömjöl 396. hos dem när de sover. När en människa måste ryckas ut ur ens hjärta.
göm ditt öde innerst i ditt hjärta ett hjärta ett bittert ting ditt hjärtas fåglar, som jag aldrig för hjärtas oros skull hjärta hjärta hjärta en blomma står i hjärtas vrå du i ditt hjärtas ros hjärta hjärta hjärta hjärtas ro ett enda hjärta stort som rymden är enkelt, kargt och stort! och tungt av innefrusna ord vid mitt hjärta som ljusets hjärta bär var stilla hjärta slå allt mitt hjärta anbefalla vi vårt mörka hjärta mitt hjärta ro orden bullra bara slå och hjärtat tungt av innefrusna slå hjärta lilla vem hör att ett hjärta stannat små vänners sånger i mitt hjärtas hus hjärta hjärta blott det bor i ditt hjärta än. A, B, När en människa måste ryckas ut ur ens hjärta Mitt hjärta harhjärtat där blodet strömmar in i hjärta Dammsugarhjärtat Sådant är hjärtat att vi måste pälsfodra våra hjärtan 397. Jag går på stigen. Jag är en människa 398. som rör sig sakta mot sig själv. 399. Jag misslyckades med min lugnare andhämtning 400. i mitt kött. 401. Du vet inte alltid vad jag känner. 402. Förresten var det du själv som stod i vägen. 403. Vi hänger tänder om halsen för att minnas: 404. "Ingenstans, blott där. Det övriga är skam." 405. På med arbetskläder. Skyddsskor. Öronskydd. Orange hjälm. 406. På med plasthjälmen. Vänta under den. 407. 408. Mina tankar känner inte varandra. 409. Det hade man också velat ändra på. 410. Stämmor, ristade 411. ärras av inre förvridenhet. A, B, Vattensjuka november: 412. Jag är en främling i detta land.
413. Ett tecken är vi, utan tydning. 414. Vi sitter fast mellan Skebokvarn och Stålboga 415. Lycklig kärlek. Är det normalt? 416. Fastän jag vet så berättar jag inte. A, B, 417. En kvadrat bestående av 418. att skjuta en fende och rulla en cigarrett 419. Är det fågelkroppar? 420. Här stämmer inte längre kompassen. 421. Här börjar dikterna. 422. Här är det, 423. OLÄSBARHETEN hos denna 424. tystnaden dödar. Att tiga är att samtycka 425. i familjen 426. jag går ut med gråten i halsen 427. Tre gånger tre rosor 428. en påse frusna fåglar. 429. Du och jag. 430. Säv, säv, susa, 431. våg, våg, slå! 432. I alla tider, i alla världsdelar 433. jag ska driva meningen ur meningen jag ska 434. Det fnns ett mönster A, B, 435. Allt kom som en fågel i våra ansikten 436. Det som är tyngdpunkten. 437. En ljusfuten bottnisk horisont: 438. stubbåkern ligger där, i svarta regnet dränkt 439. med sin tunga hemlighet på ryggen. 440. Jag börjar om: 441. Han bad att få dö i ett vackert rum 442. där den stulna rosen fnns. 443. Vad var det nu jag tänkte på 444. gå och gå och gå, gå
445. Namn 446. att falla, bara falla, falla klotlik, redlös, genom 447. höstsvarta skuggor, att 448. och att skugga Till att börja med nämner jag elementen. Varje främling hämtas vid stationen. 449. Ett och två: Det började 450. i vattenytans hisnande och stumma gräns 451. där Koltrasten sjunger solens öde 452. upp till Vintergatan. A, 453. Hämnd 454. gjord av papper 455. till en dörr utan hus, som ännu står öppen. 456. Också att fnna falsk tröst 457. i dessa ord som klyver 458. Att strömma 459. en form 460. genom rötterna. 461. Världen är drömd 462. och gör oss verkliga 463. All jord glider runt mitt hus. 464. Fästet. Jag rör vid de tunna träden. 465. Rapporterna om amerikanska 466. kra, kra, kra. 467. En svensk tigers byte. 468. Jag var inuti. Allt annat utanpå. 469. Hör rymdens hjärtklappning 470. Som solen skingrar med en gest. 471. Vägen till himlen går genom ett tyst kök. A, B, 472. Allting annat. det som förblir. 473. hårdnar, utåt
474. Historien om Bosko och Amira 475. Om detta skrev inga tidningar 476. Grubblar snubblar 477. men varje ruta förblir hel 478. nu är regnet här igen A, 479. Du måste vara ett, allenast. 480. Kom! 481. Gårdagens 482. Var det igår? Förrgår? A, B, 483. glänsande rena snö, som 484. i hopar driver mot våra rutor 485. yrsnön 486. skaren 487. vita fingor Tiden snöar från trädet över allt som lever ljudlöst stilla vita galler över tingen den glänsande rena snön som skyddar pratsjuka sparvar som faller ur skyn 488. Mellanrum: 489. det som står 490. med sin klara oro under min hud. 491. Tusenårigt och det var inte en gång. 492. Mellanrum: 493. somliga sorger är till för att övervintra 494. Solen 495. Kråkorna 496. Ensamheten. Glöm ditt öde innerst i ditt hjärta. ett hjärta är ett ting ett hjärta är ett ting ett hjärta är ett ting en blomma står i hjärtats vrå du som i ditt hjärtas ros som i hjärtas ro ett enda hjärta stort som rymden som ljusets hjärta bär vid mitt hjärta ett hjärt tungt av innefrusna ord borra i hjärtat in men vem hör att ett hjärta stannat
A, B, Allt kom som en fågel i våra ansikten 497. och allt är 498. se här är det 499. och är 500. Natt. 501. och att falla 502. tiga 503. där linjerna korsar varandra 504. (lösgör sig, vänder åter) 505. i munnen 506. gå vidare 507. centra 508. sträcks ut 509. Det är allt 510. krossade kristaller 511. fogar samman stycken. 512. Samlar ännu en och ännu en 513. eller: det är nån som viskar i bakgrunden, 514. eller: i nästa tillstånd av oordning 515. en viskning 516. med örat mot 517. tyngdlagen. 518. Över mörkret läggs ett större mörker. 519. Flodvattnet rann, fodvattnet spann, 520. jag blev insydd 521. i det vita korsstygnsmörkret. 522. Djupt inne i stenen försöker trilobiterna läkas. 523. Klangbottnens fuidum bränner spår i mörk materia, 524. rinner. genom fett, seglivat varm. 525. Jag vet vad det inte är men jag vet inte vad det är 526. Jag är så trött 527. på förortsbussen efter midnatt 528. De japanska näktergalarna hoppar hit och dit, 529. en grå lärka slog sig ner på min hand. Den 530. världsrymdens tomhet kring ett jag.
531. Alltet. kargt och stort 532. vattenklotet vakande rymd omkring oss vattenklotet under 533. öde rymd och evighet. den vita solen 534. vattenklotet under oss slungar oss ut allestans i allt allt har sin tid, så även detta Ingenting i jorden, solarna i jorden, solarna i jorden, solarna och människans gestalt A, B, C (sorlande): allt våld. allt hot. Jorden Ljuset världsrymdens tomhet kring ett jag. Hör rymdens hjärtklappning som solen med en gest fyller av ensamhet över världen. Dimma, dimma Universums allestans i Allt sjunger Koltrasten upp till Vintergatan allt har sin tid, så även detta mörker i jorden, solarna, och människans gestalt över världen 535. Kroppens väggar gnisslade 536. under det gula täcket med blomstermotiv i guldbrodyr 537. : Dörrarna stängs. 538. Ljus i saken, avtäck och informera 539. om vi lyser. 540. Ligger vinter vit 541. och ligger vinter vit. 542. Nu säger jag det för allra sista gången: 543. Det kommer att gå bra. 544. Här vill jag ha oss 545. te gri ro ro gri ti gloda sisi dül fejin iri 546. De står och slår i ett absolut mörker 547. Från den omöjliga platsen, från 548. Volgas is. Lemmarna, leendet. A, B, 549. VIDAREBEFORDRA OMEDELBART DETTA MEDDELANDE
550. allt 551. oupphörligt 552. det tredje är inte förnuftet 553. att en sned söm över ditt kranium 554. fagnar skräpig materia 555. tätt är köttet 556. men jag faller som ett som faller faller 557. Det började snöa 20 och 55 på kvällen 558. och månen ser ut som en världsundergång. 559. Medelklassen lever sitt eget intresselösa liv 560. vilket var det nu som skulle bevisas? 561. I vimmel och vammel och villa. 562. Smör på smörgåsen. Bokstäver. Jag är 563. Så fungerar ett språk. 564. Jag har rätt och jag kommer inte att ge mig. Du får ge dig. 565. Du tycker att allt är dåligt men det kommer att bli mycket sämre. 566. Jag måste sova med ena ögat öppet. A, B, 567. malmen i malmberget fnns, mörkret 568. till slutet 569. Vi kör väg 288 570. försvarslinjer av taggtråd 571. i Chammi-dong i Kunsan 572. vitt, i alla fall ockrafärgat 573. ett människoljus 574. Gå försiktigt över alvaret, 575. Det är en dag av törst. Vi går mot solen. 576. Detta vatten. 577. Det fnns tunnlar under oss i ett invecklat system av passager. 578. Irrandet, irrandet 579. Och irrandet är väntan. 580. Ett stort tomrum. 581. Allt är en övning i glömska. 582. Att vara kvar fortsätta 583. Det saknas ett ord här och här, och där, 584. i en bibevarad skillnad 585. som säger emot sig själv. 586. Och två tomma plastpåsar över spåren 587. vändpunkten när fåglarna grät!
588. misstro berättelsen 589. intecknad redan vid det vita tungbladet A, B, 590. Varje ord varje ordavstånd 591. mot det omöjliga. En rörelse att stava. Ditt A och O. B (tyst): 592. Kärleken fnns, kärleken fnns. 593. Insomnia. 594. Denna oreda måste få ett slut, 595. medan en gryning ännu suckar under jorden. 596. tsiii sirr, tsii sirrr tsiii sirrr 597. en liten murfågel 598. som om den bara ringde för vinden A, B, 599. Det går och går 600. allt går och går 601. vem är det som skriver, är det jag? 602. Det är inte jag som bestämmer. 603. Är det ett något och kanske något som skriften berättar om 604. i det som rör sig? 605. Och är det sagt? 606. Att tänka sig allt. A, B, 607. och falla 608. genom världens 609. språk 610. Ett leende föll i gräset. 611. Färg strömmar till platsen.