KRISPLAN Reviderad H.T. 2016

KRISPLAN Reviderad H.T. 2016

LATHUND FÖR KRISGRUPPENS ARBETE I en krissituation Förskolechef/Rektor sammankallar hela eller delar av krisgruppen. Vid mindre kriser/misstanke om kris kontaktar Emanuel, Annika och Tina varandra visa messenger/mobil. De samlade gör en kartläggning av situationen utifrån följande frågeställningar: 1. Vad har hänt? - Olycka, svår sjukdom, mord/självmord el. annan händelse 2. Vilka är drabbade? - Barn, personal eller anhöriga 3. Var/hur skedde det? 4. Vilka var omständigheterna? 5. Vilken information har förmedlats? 6. Hur är situationen nu? 7. Vilken handlingsplan är aktuell att använda? Vidare åtgärder: - Krisgruppen sammankallar därefter berörda kontaktpersoner. - Förskolechef/Rektor informerar personalen. - Förskolechef/Rektor informerar media. Övriga nyfikna - advokater m.m. hänvisas också till förskolechef/rektor. - Vilka externa resurser behöver kallas in? - Vilket stöd behöver personal, barn/elever? Planera ev. för att personalen får hjälp att bearbeta sina egna tankar och reaktioner efter en krishändelse bl.a. genom ett p-möte som organiseras för att gå igenom de intryck och reaktioner man upplevt vid den traumatiska händelsen. Planera för både akuta och långsiktiga insatser. Vid dödsfall: Tillkalla alltid polis. Krisgruppen TELEFONNUMMER Annika Brodén 0702-876959, 0703-861766 Tina Wallin 0722-034050, 0705-899526 Emanuel Pettersson 0708-422263 Anne Backström 0733-448791 Mimmi Karlsson 0739-928792 Gunilla Berlin 0735-616560 2

Innehåll: Telefonlista 4 Mål 5 Ansvar och litteratur 6 Handlingsplaner 1. Ett barn får en allvarlig sjukdom 7 2. Hastigt och oväntat dödsfall utanför vistelsetid/skoltid 8 3. Ett barn blir svårt skadat eller avlider hastigt 10 4. Större olycka med flera elever inblandade 11 5. Olyckshändelse med flera skadade och ev. dödade vid utflykt eller liknande 12 6. Om förälder eller syskon avlider 13 7. Orosanmälan vid misstanke/kännedom om misshandel/sexuella övergrepp 14 8. Orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa 15 9. Om ett barn försvinner på hemmaplan 17 10. Om ett barn försvinner på bortaplan 18 11. Om någon av personalen skadas svårt eller dör 20 12. Vid brand under tid då verksamheten är igång 21 13. Vid brand, svårare förstörelse eller svårare vandalisering under tid då verksamheten INTE pågår 22 14. Vid miljökatastrof 23 15. Vid krissituation för personal 24 Bilagor Bilaga 1: Barn och svåra händelser (utdrag från UAS) 25 Bilaga 2: Tänkvärt 27 3

TELEFONLISTA SOS-centralen 112 Ambulans 112 Brandkår 112 Giftinformation 112 010-456 6700 Förskolechef Annika Brodén 0702-87 69 59 Rektor Tina Wallin 0722-03 40 50 Skolsköterska Emanuel Pettersson 0708-42 22 63 Skolläkare (via Skolsköterskan) Bälinge vårdcentral 018-611 74 10 Sjukvårdsupplysningen 11 77 Präst Fredrik Fagerberg 018-35 56 08 Socialtjänsten- orosanmälan 018-727 52 30 Socialjouren 018-15 00 00 BRIS 116 111 Råd och stöd, familjeenheten i 018-727 76 00 Gamla Uppsala Kristeam i Bälinge via 112-larm. Kyrkan informerar oss om vad som gäller. 4

Mål Målsättningen med krisplanen är att förskolans/skolans barn och personal vid en kritisk händelse eller katastrof snarast skall komma i jämvikt. Vi ska återgå till vardagliga rutiner så snart som möjligt men sätta av tid för ritualer och samtal med barnen. Personalen skall kunna hantera situationen på ett sådant sätt att psykiska och fysiska skador på människor, förstörelse av egendom och miljö minskas. Personalen skall få hjälp att bearbeta sina upplevelser och stöd i sitt arbete med barnen. 5

Krisgruppen ansvarar för: - Att förankra beredskapsplanen hos all personal samt informera nyanställda. - Att stötta personal som har barn som befinner sig i en krissituation. - Att i vissa situationer ge direkt stöd till barn, föräldrar och personal. - Att revidera beredskapsplanen en gång per år. - Att uppdatera personalgruppens telefonnummer vid varje planeringsdag. - Att all personal kontaktas vid kris. Om förskolechef/rektor ej finns på plats faller dess uppgifter på biträdande förskolechef/vikarierande rektor. ********* I personalrummet finns det en förbandslåda för själen. Den innehåller saker som kan användas vid samlingar t.ex. ljus, dikter. Facklitteratur: Nils Andersson: Att möta små barns sorg en bok för förskolan M.Andersson, K Ingermarsson: Kris och katastrof Rädda barnen: Beredskapsplan för skolan Steinar Ekvik: Skolan och elever i sorg Atle Dyregrov: Att ta avsked ritualer som hjälper barnet Dyrekov-Hordvik: Barns sorg Spencer-Risbrandt: Allmänna barnhuset och Hindra onödigt lidande Cecilia Vikström: När livet går sönder (Fråga på biblioteket eller googla på olika artiklar) 6

1. Ett barn får en allvarlig sjukdom Elevens/barnets närmaste personal har ansvaret för att, övriga i barngruppen/ klasskamraterna, på bästa sätt får information om vad som drabbat deras kamrat. Det är viktigt att informationen blir tydlig och sanningsenlig och att den som informerar ger kamraterna tillfälle att bearbeta den information som de fått och få ställa sina frågor. o Efter samråd med och godkännande av den sjuke elevens/barnets föräldrar ges aktuell och fortlöpande information till barngruppen/klassen och ev. dess föräldrar. o Viktigt att eleverna/barnen får aktuell information kontinuerligt. o Tänk på att den sjuka eleven/barnet kan ha syskon/kamrater i andra klasser/avdelningar. o Vem som informerar avgörs efter samråd mellan klassföreståndare/fritidspedagog/förskollärare/barnskötare och föräldrar. Informationen kan ges av olika personer beroende på informationstillfälle. o Personalen och barngruppen/klassen håller, efter överenskommelse med den sjukes föräldrar, regelbunden kontakt med sin sjuke kamrat (brev, kort, teckningar, besök). Eventuella hälsningar (brev, kort, teckningar) från den sjuke under sjukdomstiden till förskolan/skolan bör tas väl om hand då sådana hälsningar kan vara viktiga i processen med att bearbeta sorgen om den sjuke dör. o Finns det behov av extra stöd för enskilda elever/barn i samband med kamratens sjukdom kontakta skolsköterska eller psykolog. 7

2. Hastigt och oväntat dödsfall utanför vistelsetid/skoltid Om olyckan eller dödsfallet inträffar under elevens/barnens ledighet Förskolechef/Rektor ansvarar för att försöka samla all personal till gemensam information innan eleverna/barnen tas emot. Vilken information kan ges till eleverna/barnen? o Huvudregeln är att kunna ge en sanningsenlig och konkret information om vem det gäller, vad, när och hur det hänt, detta för att minska utrymmet för förvirring och fantasier. o Det kan vara oklart t ex hur olyckan skett, eller en del information kan vara av privat karaktär så att den inte ska föras vidare förrän familjen gett tillstånd. I sådana fall är det bättre att säga att vi ännu inget vet än att komma med undvikande bortförklaringar. o Om olyckshändelsen är av den arten att pressen kommer till skolan, skydda eleverna/barnen från journalister, hänvisa till rektor för information. o Informationen till eleverna/barnen ges av klassläraren/förskolläraren/barnskötaren, eller av någon annan som känner eleverna/barnen väl. När en elev/ett barn dör angår det hela Hagmarken. o Samtala i klasserna/barngrupperna, ge var och en tid till reaktioner och bearbetning av känslor i den utsträckning som krävs. o Klasskamrater/barn som inte är i skolan/förskolan informeras via föräldrar. o Kontakta elevernas/barnens föräldrar så att de finns som stöd när barnen kommer hem från skolan/förskolan. o Ordna vid behov en samlingsplats på fritids för de elever som inte har någon anhörig att gå hem till direkt efter skolan. Gruppera gärna om barnen i lokalerna så att de barn som drabbats bildar en egen grupp. Under de närmast följande dagarna: Ge eleverna/barnen tid att bearbeta det som inträffat exempelvis genom: o Upprepade samtal om deras egna erfarenheter och reaktioner. o Samtala om den döde eleven/barnet, gör t ex en minnesbok. o Markering i skolan/förskolan, t ex en kort minnesstund för samtliga elever/för de barn som är stora nog att delta. 8

o Markering i klassrummet/på avdelningen med t ex ljus, blommor. Ta vara på elevernas/barnens behov att uttrycka sorgen i bilder, dikter m.m. o Ev. besöka olycksplatsen. Ha samråd med de anhöriga för att ge eleverna möjlighet att eventuellt delta i begravningen, förskolebarnen går med sina föräldrar. Skolan: Klassläraren/fritidspersonal besöker föräldrarna någon dag efter dödsfallet för att utrycka sin medkänsla men också för att förbereda föräldrarna på att klassen eventuellt vill vara med på begravningen. Både yngre och äldre elever bör informeras om begravningen och om hur den går till - ta hjälp av präst. Fortsatt markering under året: Låt skolbänken/namnet på hyllan i hallen finnas kvar terminen/läsåret ut. Ska skolbänken/namnet på hyllan flyttas/tas bort ut bör det ske i samråd med klassen/barngruppen. Eleverna/barnen bör också få veta att bänken/namnet inte kommer att finnas kvar där nästa läsår. Ta gärna med dig klassen/barnen som är tillräckligt stora att komma ihåg till den avlidnes gravplats en tid efter begravningen. Stanna upp vid minnet av den avlidne t ex vid skolavslutningen, på elevens/barnets födelsedag och på 1-års dagen av olyckan/dödsfallet. Om du får besked att en av dina elever/barn omkommit efter skoldagens/vistelsetiden slut, sammankalla rektor och andra berörda lärare/personal för att planera nästa skol/förskole dag. Kom överens om: o Vilken konkret information finns att ge eleverna/barnen? o Vart får vi tag på nödvändig information? o Hur ska skolan markera det inträffade? o Vad bör göras i den avlidnes klass/barngrupp? o Vad gör vi med elever/barn i andra klasser/grupper som känner den avlidne? o Vad bör vi iaktta i kontakten med de anhöriga? o Hur gör vi beträffande informationen till hemmet? o Hur ställer vi oss till massmedia om olyckshändelsen medför att journalister kommer till skolan/förskolan? 9

3. Ett barn blir svårt skadat eller avlider hastigt 1. Medicinsk första hjälp av lämplig person. 2. Ambulans och polis tillkallas. En vuxen stannar hos barnet. 3. Någon ansvarig person underrättar familjen. Vid dödsfall underrättar polisen alltid familjen. 4. Förskolechef/Rektor informeras. 5. Förskolechef/Rektor samlar krisgrupp och ev. resurspersoner för att fördela ansvar, ordna med information till all berörd personal samt berätta vad som eventuellt nått media. 6. Personalen tar hand om sina elever/barngrupper för samtal och bearbetning. Tänk särskilt på dem som har en nära relation till den/de skadade/döda. 7. Förskolechef/Rektor är alltid medieansvarig. 10

4. Större olycka med flera elever inblandade i förskolan/skolan 1. Ambulans och polis tillkallas (av ngn som vet vad som hänt - antal skadade samt typ av skador) Räddningstjänsten avgör om Sociala katastrofgruppen ska kallas in. 2. Medicinsk första hjälp av lämplig person. 3. Förskolechef/Rektor informeras snarast av vittnen. Vidare planering sker i samråd med polis och räddningsledaren. 4. Personalen tar hand om oskadade barn/elever gruppvis. OBS! Se till att ingen avviker eller lämnas ensam (risk för psykisk chock). 5. Förskolechef/Rektor samlar krisgruppen för vidare planering. Samverkan sker med resurspersoner, polisen och ev. Sociala katastrof-gruppen. Kriscentrum inrättas. Rektor fördelar ansvar och ordnar med information till berörd personal. Informationen skall vara fortlöpande. 6. Det är viktigt att personalen inte uttalar sig angående några inblandade i olyckan. Anhöriga samt andra, hänvisas till förskolechef/rektor om inte andra direktiv finns. 7. Alla som svarar i telefonen måste vara informerade om vad som skall sägas till oroliga som ringer. En telefonlista där namn och ärende på de som ringt skall upprättas. Endast polisen får meddela något om vem eller vilka som på olika sätt drabbats. 8. En person ur krisgruppen bör så fort som möjligt ta reda på namn på de skadade, skadans art och ev. döda personer. Polisen informerar alltid anhöriga. Detta gäller all information. 9. En person ur krisgruppen el. skolsköterska håller kontakt med sjukhuset. 10. Berörda elever på skolan bör hämtas från resp. avdelning/klass av vuxen/vårdnadshavare. Krisgruppen ansvarar för att någon möter oroliga föräldrar och anhöriga som kommer och hjälper dem att träffa sina barn. Informera om eventuellt kriscentrum och vilken om vilken hjälp som där finns att få. 11

5. Olyckshändelse med flera skadade och ev. dödade vid utflykt el. liknande 1. Medicinsk första hjälp av lämplig person. 2. Ambulans och polis tillkallas. Vuxen person stannar hos eleverna/barnen. 3. Rektor och krisgrupp informeras snarast av vittnen. 4. Personalen tar hand om oskadade barn/elever gruppvis. Se till att ingen avviker eller lämnas ensam (risk för psykisk chock). Tid bör ges till samtal och bearbetning. Personal informerar eleverna/barnen. 5. Förskolechef/rektor informerar snarast all berörd personal. Informationen bör vara fortlöpande. Förskolechef/rektor är alltid medieansvarig. 6. Det är viktigt att personalen inte uttalar sig angående några inblandade i olyckan. Anhöriga till barn, elever, personal samt andra, hänvisas till förskolechef/rektor om inte andra direktiv finns. 7. Krisgruppen samlas för att planera fortsatta åtgärder. Stödpersoner kallas in vid behov. 12

6. Om förälder eller syskon avlider Om dödsbudet kommer per telefon hem till någon i personalgruppen: 1. Ta reda på all fakta kring dödsfallet som familjen vill ge. 2. Fråga hur familjen vill att man ska informera elev/barngruppen. 3. Kontakta rektor eller någon i krisgruppen. 4. Krisgruppen gör en bedömning av: - omedelbara effekter på barn, elever och personal - behovet av hjälp utifrån - plan för närmaste tiden Vid telefonmeddelande dagtid till ledning/övrig personal. 1. Kontakta rektor eller någon i krisgruppen. 2. Krisgruppen gör en bedömning av: - omedelbara effekter på elever, barn och personal - behovet av hjälp utifrån - plan för närmaste tiden - vilka som tar hand om berörd elev/barn och vem som tar emot anhöriga som kommer till förskolan/ skolan 3. En personal följer eleven/barnet hem, om inte någon anhörig kan komma och hämta. Samtidigt tar man reda på hur familjen vill att man ska informera om dödsfallet i skolan/barngruppen. 4. Eleverna/barngruppen informeras och ges tillfälle för eventuella frågor. Viktigt att belysa hur man på olika sätt kan stödja sin kompis både när hen är hemma och när hen kommer tillbaka till förskolan/skolan. 13

7. Orosanmälan vid misstanke/kännedom om misshandel/sexuella övergrepp Förhållningssätt: o Observera barnen/eleverna i deras dagliga verksamhet. o Lyssna på barnet/eleven och våga fråga - ej ledande frågor. o Ta barnets/elevens berättelse på allvar, förutsättningslöst. o Lova inte att hålla tyst. När misstanken har förstärkts om att barnet utsatts för brott: o Försök att vara lugn och lyssna till barnets/elevens berättelse. o Du ska inte förhöra barnet/eleven. Visa uppskattning för att hen anförtror sig till dig. o Kontakta förskolechef/rektor. o Kontakta skolsköterskan o Ring Socialtjänsten och rådfråga om en anmälan ska göras o Gör oros anmälan till socialtjänsten. Det är vår skyldighet att anmäla! o Underrätta inte föräldrarna (om de är misstänkta för brott). o Fortsätt med dina iakttagelser och förbli barnets/elevens vuxenkontakt. 14

8.Orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa 1. Fundera på hur barnet mår och hur relationen till föräldrarna är. Lägg särskilt noga märke till olika slags tecken som kan ge anledning till oro (t.ex. barnets egen beteende, egna berättelser, fysiska skador.) 2. Tala öppet och rakt med föräldrarna om hur ni tycker att barnet mår. Detta är en viktig grundförutsättning då man är orolig för hur ett barn har det. Vid misstankar om att barnet utsätts för brottslig handling där förälder/föräldrar kan vara inblandade får föräldrar inte kontaktas. Detta kan försvåra en framtida polisutredning. Dessutom kan barnet råka i fara. 3. Är du osäker på om en anmälan bör göras? Rådfråga gärna en socialsekreterare (finns på socialenheten, råd och stöd). Säg vem du är och var du arbetar, men nämn inte barnets namn. Detta kallas för konsultation och innebär att du får goda råd från en erfaren tjänsteman som bättre än du vet var gränsen för anmälan går. 4. När anmälan görs (kontakta skolsköterska), tala om det för föräldrarna genom att visa den anmälan som lämpligen görs skriftligt. Handlar det om misstänkta brott från föräldrarna ska de inte veta att anmälan görs pga. risken för att bevis kan undanröjas, samt att barnet kan bli utsatt. 5. Börja inte med egna utredningar då ni tror att ett barn far illa. Ta så snabbt som möjligt ställning till en anmälan och låt sedan socialsekreteraren påbörja sin utredning. Inget prat med icke berörd personal eller med andra myndigheter, t.ex. BVC! Misstanken om att ett barn far illa är sekretesskyddat, men du kan alltid informera rektorn och du har alltid skyldighet att anmäla till socialnämnden, där socialsekreteraren är anställd. 6. Var medveten om att en anmälan inte alltid leder till att familjen tackar ja till eventuellt stöd. Socialtjänsten bygger på frivillighet och är endast i allvarliga fall som tvångsvård kan bli aktuell. Men även en utredning som läggs ned utan åtgärd är betydelsefull, eftersom familjen kontaktas och därmed blivit medveten om hur andra ser på barnets situation. 7. Det räcker inte med att anmäla och sedan bara vänta på att något ska hända. Ta ny kontakt med socialsekreteraren om förhållandena för barnet fortsätter att vara dåliga efter anmälan. Ni måste hela tiden ge fortlöpande information till socialnämnden kring det som är viktigt och som ni har kännedom om. Läggs den första utredningen ned utan åtgärd, gör en ny anmälan ifall det behövs! Förutsättningarna för stöd kan ha förändrats jämfört med tidigare. 15

8. Bjud gärna in en socialsekreterare till Hagmarken för att berätta hur en barnavårdsutredning görs. Diskutera samarbetet er emellan. Lär känna varandra som personer. Genom ökad kunskap och personkännedom förbättras möjligheten för er att fullgöra anmälningsplikten. 9. Stödet från arbetsledning och fungerande rutiner är viktigast av allt, såväl före, under och efter en genomförd anmälan. Genomtänkta rutiner bidrar till att en svår skyldighet kan fullgöras lättare när ett barn misstänks fara illa. Rutiner före och efter en orosanmälan görs/gjorts:. Tänk på att om möjligt ha en personal (vittne) som lyssnar när Du kommunicerar med förälder/vårdnadshavare på telefonen eller vid direkt kontakt.. Tänk på att om möjligt vara två personal när Du träffar föräldrarna första gången efter att de vet att en anmälan gjorts (en som för samtalet och en som lyssnar). 16

9.Om ett barn försvinner på hemmaplan : Viktigt att ett organiserat sökande kommer igång snabbt. 1. Notera vad klockan är när ni upptäcker att ett barn saknas. Vem saknas? 2. Hör med övriga vuxna och barn om de vet/sett något som kan sättas i samband med försvinnandet. Hur såg barnet ut klädsel? Var och när sågs barnet senast? 3. Utse en sambandsperson bland personalen som stannar hemma och samlar in information. Den personen organiserar tillgänglig personal för att söka inom- och utomhus i närområdet (använd översiktskartan för att organisera sökandet). Så många som möjligt letar, övriga tar hand om de barn som är kvar. 4. Efter ca 10 min. återsamlas alla och rapporterar, efter ca 20 min. om det gäller skolbarn. 5. Om sökandet varit resultatlöst, kontaktar sambandspersonen föräldrarna (kort information). 6. Sambandspersonen ringer polisen och informerar, 114 14 eller 112. Meddela förskolechef/rektor. 7. Personal fortsätter att leta på ett organiserat sätt. 8. När polis är på plats organiserar den det fortsatta sökandet. Avblåsning av sökandet sker på order av polis. Det är aldrig fel att ringa polisen direkt och informera vad vi tänker göra och säga att vi ringer igen. Årstiden har betydelse för hur snabbt sökandet behöver ske. På vinterhalvåret blir det fort mörkt och då blir det svårare att leta. Situationen är olika från gång till gång. o Vem är det som är borta? o Är det ett barn som brukar försvinna och vart tar det vägen då? o Är det ett barn som aldrig försvunnit tidigare? o Är barnet på känd eller okänd mark? o Finns det anledning att tro att barnet inte försvunnit frivilligt? Bilaga: Översikt över området (inomhus/utomhus) 17

10. Om ett barn försvinner på bortaplan Förbandslåda, barnlistor (med telefonnummer till vårdnadshavare), miniformat av krisplan, mobiltelefon (personalens egna eller verksamhetens, till vilken numret finns lättillgängligt på förskola/skola)ska alltid finnas med. Viktigt att organiserat sökande kommer igång snabbt. 1. Notera vad klockan är när ni upptäcker att ett barn saknas. Vem saknas? 2. Hör med övriga barn och vuxna om de vet/sett något som kan sättas i samband med försvinnandet. Var och när sågs barnet sist? Hur såg barnet ut? Klädsel? 3. Utse en sambandsperson bland personalen. Om man är i skog och mark, kontakta polis och rådfråga om hur sökandet ska gå till. Sambandspersonen organiserar tillgänglig personal för att söka i närområdet. Övriga tar hand om barnen som är kvar. 4. Efter ca 10 min. återsamlas alla och rapporterar, efter ca 20 min. om det är skolbarn. 5. Om sökandet varit resultatlöst, kontaktar sambandspersonen föräldrarna (kort information). 6. Sambandspersonen ringer polisen och informerar, Tel. 114 14 eller 112. Meddela förskolechef/rektor. 7. Personal fortsätter att leta på ett organiserat sätt. 9. När polisen är på plats organiserar den det fortsatta sökandet. Avblåsning av sökandet sker på order av polis. Det är aldrig fel att ringa polisen direkt och rådfråga och/eller informera vad vi tänker göra och säga att vi ringer tillbaka igen. Årstiden har betydelse för hur snabbt sökandet behöver ske. På vinterhalvåret blir det fort mörkt och då blir det svårare att leta. 18

Situationen är olika från gång till gång. o Vem är det som är borta? o Är det ett barn som brukar försvinna och vart tar det vägen då? o Är det ett barn som aldrig försvunnit tidigare? o Är barnet på känd eller okänd mark? o Finns det anledning att tro att barnet inte försvunnit frivilligt? 19

11. Om någon av personalen skadas svårt eller dör 1. Medicinsk första hjälp av lämplig personal. Försök att ej lämna den skadade ensam. 2. Ambulans och polis tillkallas. 3. Rektorn informeras. 4. Förskolechef/rektor informerar all personal om olyckan. 5. Förskolechef/rektor samlar krisgruppen/berörda anhöriga. Där bedöms vilken/vilka personer som ska underrättas: - Berörd anhörig/ (vid dödsfall krävs tillstånd av polisen) - barngruppen - övriga berörda Krisgruppen gör en bedömning av: - omedelbara effekter på barn eller personal - behovet av hjälp utifrån - plan för den närmaste tiden 20

12. Vid brand under tid då verksamheten är igång: 1. Larma 112! 2. Utrym lokalerna! Förskolan: Humlan: Vid skridskobanan. Nyckelpigan: Vid fotbollsplanket utanför gården. Fjärilen: Vid fotbollsplanket utanför gården. Trollsländan: Vid fotbollsplanket utanför gården. Skolan: F-klass: 1:an: 2:an: 3:an: Trädet vid kullen. 1:a trädet till höger om kullen (från skolhuset sett). 2:a trädet. 3:e trädet. Ta med närvarolistan och telefonen! 3. Personalen tar hand om oskadda barn gruppvis. OBS! Se till att ingen avviker eller lämnas ensam (risk för psykisk chock). Skicka inte hem några barn utan kontakt med ansvarig vuxen. 4. Förskolechef/eektor är alltid medieansvarig. 5. Krisgruppen samlas efter det akuta skedet för vidare planering. 21

13. Vid brand, svårare förstörelse el. svårare vandalisering under tid då verksamheten INTE är igång: 1. Larma 112! 2. Förskolechef/rektor underrättas. 3. Förskolechef/rektor informerar krisgruppen som då informerar övrig personal. 4. Personalen informerar barn och föräldrar ev. redan i hemmet på morgonen. 5. Förskolechef/rektor är alltid medieansvarig. Allmänhet och anhöriga hänvisas till rektor om andra direktiv inte finns. 6. Krisgruppen samlas efter det akuta skedet för vidare planering. 22

14. Vid miljökatastrof: 1. Stäng fönster och lås dörrar. 2. Slå av ventilationen (beskrivning hur kommer). 3. Informera övrig personal. 4. Personalen informerar barnen avdelningsvis. 5. Slå på radion. 23

15. Vid krissituation för personal Gäller sociala/psykiska kriser. Privata problem kan få konsekvenser för hur jag fungerar på arbetet och hur jag klarar av mina arbetsuppgifter. Åtgärder: o Försök att prata med dina kamrater i arbetslaget. Du kan då få råd eller stöd. Bara kunskapen att arbetskamraterna känner till din situation kan underlätta för dig. o Prata med förskolechef/rektor. Alternativa lösningar kan finnas för att hjälpa dig. Faktorer i arbetsmiljön bidrar till att jag har svårigheter att klara av mitt arbete. Det kan vara i förhållande till barn, föräldrar eller arbetskamrater. Åtgärder: 1. Problem i förhållande till barn/föräldrakontakter: o Ta upp problemet i ett tidigt skede i ditt arbetslag. Sök stöd och råd från erfarna kollegor. o Vänd dig till ledningen. o Vänd dig alltid till ledningen samma dag något akut har hänt. 2. Problem i förhållande till arbetskamrater: o o o Tag upp problemet med den det gäller Vänd dig till t ex. förskolechef, rektor, ledningsgrupp, fackliga ombud, arbetsmiljögrupp. Se likabehandlingsplanen Om den som drabbats av en personlig kris inte fungerar på arbetet och inte själv larmar: o o Kollegor erbjuder stöttning i den mån det är möjligt. Ledning erbjuder stöttning/professionell hjälp. 24

Bilaga 1 Utdrag från Akademiska sjukhuset Barn och svåra händelser Symtom Barn tar skada av traumatiska händelser på ett likartat sätt som vuxna, men symtomen kan variera beroende på barnets utvecklingsnivå. Man brukar beskriva tre symtomgrupper Återupplevande: o Barnet återupplever den traumatiska händelsen om och om igen och ofta när de försöker somna. o Det är inte ovanligt att barn upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och tal. Undvikande: o Barnet betraktar de hemska händelserna utifrån ett sakligt och oberört perspektiv, vilket kan tolkas som tecken på att barnet inte har blivit påverkat. o Barn kan börja undvika vissa situationer o Barn med PTSD (post traumatiskt stressyndrom) verkar ofta håglösa, likgiltiga och vill inte längre leka med sina kamrater. Överdriven vaksamhet: o Rädsla för separation o Motvilja att gå till skola/förskola o Sömnsvårigheter o Retlighet o Mörkerrädsla o Fysiska symtom, t ex huvudvärk, illamående Mycket små barn och förskolebarn kan även få symtom som: o Främlingsrädsla o Rädsla för monster eller djur o Tillfällig tillbakagång i utveckling/förmåga o Upptagenhet av vissa ord eller symboler som kan ha ett samband med den traumatiska händelsen. 25

Kontakta vården Om ett barn varit med om en traumatisk händelse och fortsätter att uppvisa något eller några av de beskrivna symtomen, bör psykolog eller psykiater kontaktas för professionell hjälp. Telefon: PKL s stödcentrum 018-611 58 69 Uppsala den 1 november 2016 26

Bilaga 2 Tänkvärt: o Tänk på att tala mycket om det inträffade. o Se till att skapa naturliga mötesplatser och samlingar, där de berörda får tillfälle att prata med varandra. o Visa förståelse och omsorg. Också människor som man kan tycka inte är så berörda eller står i nära relation till det inträffade kan behöva stöd. o Tänk att barn ofta reagerar både spontanare och långsammare än vuxna. Räkna med olika typer av sorg: vrede, inbundenhet, gråt, avståndstagande, hysteri, pendlande mellan uppsluppenhet och djup smärta. o Lyssna och visa att du vill och har tid att lyssna o Var äkta. Att stödja och hjälpa gör man inte av plikt, utan av känsla. o Säg inte att du förstår hur det känns, för det gör du inte. o Tveka inte att tillkalla expertis på sorgearbete: präst, psykolog, råd och stöd. o Dölj inte dina egna känslor, men om du inte behärskar situationen lämna över samtalet till någon annan. o Skapa gärna ritualer kring det inträffade. Samla barnen till minnesstunder. Ge de sörjande möjligheter att få utlopp för sina känslor i gemensamma situationer och aktiviteter. o Tala med barnen och ungdomarna om att det är normalt med olika reaktioner, men berätta helst inte om dina egna upplevelser. o Acceptera avvisanden, men se till att du kommer igen med frågan, om din hjälp behövs. o Tänk på att du själv behöver avbörda dig din sorg. Prata med dina arbetskamrater. o Respektera andras sorg och smärta. 27