R 7515/2001 2001-05-30 Till Justitiedepartementet Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 23 februari 2001 beretts tillfälle att avge yttrande över departementspromemorian Distansavtalslagen och fritidsevenemang, Ds 2001:1. Med anledning härav anför Advokatsamfundet följande. Sammanfattning Advokatsamfundet tillstyrker promemorians förslag om införande av ett undantag från näringsidkarens återbetalningsskyldighet vid fritidsevenemang utomhus. Advokatsamfundet delar uppfattningen att en arrangör av ett utomhusevenemang bör kunna avtala med konsumenten om att någon återbetalningsskyldighet i fråga om erlagd betalning för biljetter eller anmälningsavgifter inte skall föreligga om evenemanget måste ställas in på grund av vädret och evenemanget inte kan flyttas till ett annat tillfälle. Promemorians lagtextförslag synes emellertid innebära inte endast att det kan avtalas att näringsidkaren undgår återbetalningsskyldighet i den aktuella situationen. Förslaget synes innebära att näringsidkaren dessutom har rätt att förbehålla sig rätt att erhålla betalning av konsumenten om och i den mån konsumenten inte erlagt betalning när det visar sig att evenemanget måste ställas in. Enligt Advokatsamfundets uppfattning skulle en bestämmelse i enlighet med det nyss nämnda vara alltför långtgående. Näringsidkaren bör inte kunna förbehålla sig rätt att avkräva konsumenten betalning om och i den mån betalning inte har erlagts när det visar sig att evenemanget måste ställas in. Därjämte anser Advokatsamfundet att näringsidkaren bör åläggas att klart ange att näringsidkaren friskriver sig från återbetalningsskyldighet i den aktuella situationen.
2 Vad gäller den närmare utformningen av lagtexten, anser Advokatsamfundet vidare att vissa justeringar bör ske i promemorians förslag, i enlighet med vad som anges i det följande. Avsnitt 5 Ett undantag för fritidsevenemang införs Advokatsamfundet instämmer i att det bör införas en undantagsregel för idrotts- och andra fritidsevenemang som äger rum utomhus. Av skäl som berörs nedan kan Advokatsamfundet inte se att den föreslagna regeln annat än i rena undantagsfall kan vara tillämplig på ett idrottsevenemang inom ramen för ett seriesammanhang. Detta framstår för Advokatsamfundet också som rimligt. Som ett exempel på en situation som inte lär kunna omfattas av artikel 3.2 andra ledet andra meningen i distansavtalsdirektivet anges på s. 21 i promemorian att en planerad fotbollsmatch i allsvenskan måste flyttas på grund av att något av lagen den dagen skall spela europeisk cupfotboll eller på grund av att några av spelarna då skall spela med landslaget. Exemplet avser att åskådliggöra att det inte är meningen att regeln skall kunna tillämpas när ett evenemang inte kan genomföras till följd av omständigheter som inte har med vädret att göra. Exemplet aktualiserar emellertid enligt Advokatsamfundets uppfattning frågan om vad som närmare åsyftas med det avslutande rekvisitet i promemorians lagtextförslag ( inte kan flyttas till ett annat tillfälle ). En planerad fotbollsmatch i allsvenskan som ställs in flyttas ju regelmässigt till ett annat tillfälle, oavsett om den ställs in på grund av vädret eller av någon annan anledning, eftersom en sådan fotbollsmatch ingår i just allsvenskan, dvs. i en turnering. Det är därför svårt att se att förslaget, med den formulering det har i promemorian, överhuvudtaget annat än i rena undantagsfall skulle kunna vara tillämpligt på en planerad fotbollsmatch i allsvenskan som ställs in. På s. 21 f i promemorian berörs vidare fallen då Vasaloppet och andra liknande evenemang respektive en fotbollslandskamp ställs in. Även dessa exempel aktualiserar frågan om vad som närmare avses med det avslutande rekvisitet i promemorians lagtextförslag ( inte kan flyttas till ett annat tillfälle ). Exemplen aktualiserar också frågan om vad som närmare avses med det föregående rekvisitet i lagtextförslaget ( fritidsaktiviteten måste ställas in på grund av vädret ). Rekvisitet måste ställas in leder enligt Advokatsamfundets uppfattning rent språkligt tanken till att det skall vara omöjligt eller praktiskt taget omöjligt att genomföra fritidsaktiviteten, jfr begreppet objektiv omöjlighet inom den s.k. omöjlighetsläran. Den föreslagna ordalydelsen måste ställas in indikerar enligt Advokatsamfundets mening ett alltför strängt krav för att regeln skall vara tillämplig. Rekvisitet bör enligt Advokatsamfundets uppfattning formuleras exempelvis så att fritidsaktiviteten skäligen måste ställas in. Liknande synpunkter gör sig enligt Advokatsamfundets uppfattning gällande rörande det föreslagna rekvisitet inte kan flyttas. Den föreslagna texten ger intrycket att det
3 krävs att det skall vara omöjligt eller praktiskt taget omöjligt att flytta aktiviteten till ett annat tillfälle för att regeln skall vara tillämplig. Även detta innebär enligt Advokatsamfundets mening ett alltför strängt krav gentemot arrangören. Också detta rekvisit bör utvidgas genom att lagtexten ges exempelvis formuleringen inte skäligen kan flyttas till ett annat tillfälle. Vad särskilt gäller exemplet beträffande en fotbollslandskamp som måste ställas in på grund av regnoväder (s. 22 i promemorian), bör det tilläggas att en landskamp i fotboll som äger rum inom ramen för en turnering, såsom exempelvis Europamästerskapen eller kvalificeringen till slutspelet i Världsmästerskapen, regelmässigt flyttas till ett annat tillfälle, om matchen av någon anledning ställs in. Det är därmed svårt att se att det avslutande rekvisitet ( inte kan flyttas eller, som Advokatsamfundet föreslår, inte skäligen kan flyttas ) skulle kunna uppfyllas i något fall då en sådan fotbollslandskamp ställs in, jfr vad som anförts ovan om det fallet att en fotbollsmatch i allsvenskan ställs in. Beträffande en fotbollslandskamp som äger rum utan anknytning till en turnering, såsom exempelvis en vänskapsmatch, kan bedömningen däremot bli en annan. Avsnitt 8 Författningskommentar Enligt 21 andra stycket distansavtalslagen har konsumenten rätt att häva avtalet om näringsidkaren inte kan fullgöra sin prestation i tid. Enligt tredje stycket i bestämmelsen skall näringsidkaren vid hävning inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat. Den rättsföljden av en hävning som enligt allmänna avtalsrättsliga principer innebär att konsumenten frigörs från betalningsskyldighet om och i den mån konsumenten inte erlagt betalning vid hävningstillfället omnämns inte i 21 distansavtalslagen. Enligt det i promemorian föreslagna fjärde stycket i bestämmelsen kan konsumenten och näringsidkaren i visst fall avtala att bestämmelserna i andra och tredje styckena inte skall gälla. Således synes förslaget innebära att konsumentens i andra stycket stadgade hävningsrätt kan avtalas bort även om och i den mån konsumenten inte har erlagt betalning. Med andra ord kan även den rättsföljden av en hävning som innebär att konsumenten frigörs från framtida betalningsskyldighet avtalas bort enligt den föreslagna lagtexten. Näringsidkaren kan enligt förslaget således förbehålla sig rätt att erhålla betalning av konsumenten även när det har visat sig att evenemanget måste ställas in. Det normala torde vara att konsumenten erlägger betalning till näringsidkaren i förskott, dvs. före det att evenemanget skall äga rum. Fallet att konsumenten inte erlagt betalning när det visar sig att evenemanget måste ställas in torde därmed vara ovanligt. Advokatsamfundet ifrågasätter likväl om regeln lämpligen bör innebära att näringsidkaren skall ha rätt att erhålla betalning av konsumenten i de fall där konsumenten inte har erlagt betalning när det visar sig att evenemanget måste ställas in. På s. 24 i promemorian har framhållits att det från konsumentens synpunkt framstår
4 som naturligt att han eller hon får tillbaka pengarna om arrangören inte kan fullgöra sin prestation. Detta har emellertid föranlett varken promemorian eller Advokatsamfundet att dra slutsatsen att undantagsregeln inte bör införas. Om och i den mån arrangören inte har tagit betalt av konsumenten när det visar sig att evenemanget måste ställas in har emellertid konsumentkollektivet säkerligen än svårare att förstå av vilket skäl arrangören likväl skall ha rätt att avtvinga konsumenten betalning. Advokatsamfundet anser att undantagsregeln inte bör innebära att näringsidkaren skall ha rätt att erhålla betalning av konsumenten när det visat sig att evenemanget måste ställas in. Undantagsregeln bör inte sträcka sig längre än att näringsidkaren inte skall vara skyldig att betala tillbaka vad konsumenten har betalat. Denna justering av promemorians lagtextförslag kan åstadkommas genom att det föreslagna fjärde stycket i 21 distansavtalslagen endast anger att konsumenten och näringsidkaren kan avtala att bestämmelsen i tredje stycket inte skall gälla. Hänvisningen till andra stycket kan således utgå. Mot bakgrund av den nyss berörda distinktionen mellan de båda hävningsrättsföljderna (återbetalningsskyldighet för näringsidkaren och frigörelse från framtida betalningsskyldighet för konsumenten) bör det enligt Advokatsamfundets uppfattning därjämte övervägas om inte det föreslagna fjärde stycket uttryckligen bör ange vad som kan avtalas. Promemorians lagtextförslag innehåller i stället endast en hänvisning till de föregående andra och tredje styckena. En näringsidkare som vill avtala om en friskrivning från återbetalningsskyldigheten bör vara underkastad ett krav att se till att friskrivningen klart framgår för konsumenten. Jämför härvid vad som anges i artiklarna 4.2 och 7.3 i distansavtalsdirektivet och i 9 distansavtalslagen om att information från näringsidkaren till konsumenten i visst fall skall ges på ett klart och begripligt sätt. För konsumenten är det föga upplysande att ett avtal innehåller ett villkor som exempelvis endast anger att andra och tredje styckena i 21 distansavtalslagen inte skall gälla om evenemanget måste ställas in på grund av vädret och inte kan flyttas till ett annat tillfälle. Ett villkor som uttryckligen anger att näringsidkaren inte är skyldig att betala tillbaka vad konsumenten har betalat om evenemanget måste ställas in etc. är givetvis mer upplysande för konsumenten. Advokatsamfundet anser att det bör övervägas huruvida det är möjligt att i lagtexten tvinga näringsidkaren till tydlighet, för det fall näringsidkaren vill friskriva sig från återbetalningsskyldigheten. Det fjärde stycket i bestämmelsen skulle exempelvis kunna erhålla följande lydelse: Vid avtal om ett kulturevenemang, ett idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet utomhus kan konsumenten och näringsidkaren avtala att bestämmelsen i tredje stycket rörande näringsidkarens återbetalningsskyldighet inte skall gälla om fritidsaktiviteten måste ställas in på grund av vädret och inte kan flyttas till ett annat tillfälle. Detta förutsätter emellertid att avtalet uttryckligen anger att näringsidkaren inte är skyldig att betala tillbaka vad konsumenten har betalat.
5 Avslutningsvis bör det enligt Advokatsamfundets uppfattning övervägas om det föreslagna rekvisitet måste ställas in på grund av vädret bör preciseras genom en komplettering enligt följande: måste ställas in på grund av vädret där fritidsaktiviteten skall äga rum. Det kan exempelvis tänkas att en rockkonsert måste ställas in på grund av väderförhållanden på rockgruppens avreseplats som hindrar rockgruppens avresa under det att vädret på evenemangsstället inte utgör något hinder för evenemanget. En sådan situation bör inte rimligen omfattas av regeln. Ett lagtextförslag som innehåller samtliga de justeringar i promemorians förslag som ovan berörts lyder som följer: Vid avtal om ett kulturevenemang, ett idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet utomhus kan konsumenten och näringsidkaren avtala att bestämmelsen i tredje stycket rörande näringsidkarens återbetalningsskyldighet inte skall gälla om fritidsaktiviteten skäligen måste ställas in på grund av vädret där fritidsaktiviteten skall äga rum och fritidsaktiviteten inte skäligen kan flyttas till ett annat tillfälle. Detta förutsätter emellertid att avtalet uttryckligen anger att näringsidkaren inte är skyldig att betala tillbaka vad konsumenten har betalat. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg