Hälsa och anpassningsmöjligheter som orsaker till självupplevd arbetsförmåga

Rikscentrum för arbetslivsinriktad rehabilitering Linköpings Universitet Slutrapport för projektet: Hälsa och anpassningsmöjligheter som orsaker till självupplevd arbetsförmåga Dnr: 08002 Projektledare: Gun Johansson

Introduktion Arbetsförmåga är ett centralt begrepp för att bedöma rätt till sjukersättning. Att återfå arbetsförmågan är också ett primärt mål vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Trots denna centrala betydelse är begreppet arbetsförmåga otillräckligt definierat och vi saknar enhetliga instrument för att bedöma arbetsförmåga[, 2]. Få studier har uppmärksammat orsaker till arbetsförmåga. Majoriteten av dessa studier har använt Work Ability Index (WAI) som ett mått på arbetsförmåga. WAI baseras på individers egna uppgifter kring sju områden som t.ex. självupplevd arbetsförmåga, antal diagnoser, predicerad framtida arbetsförmåga, sjukfrånvaro och psykologiska resurser. Att WAI omfattar så många aspekter innebär att det kan spegla många olika förhållanden. Detta innebär i sin tur en begränsning av möjligheten att använda WAI vid studier av orsaker till arbetsförmåga då dessa orsaker redan kan vara inbyggda i instrumentet. Ett fåtal studier, med syfte att studera orsaker till arbetsförmåga har använt individers egen skattning av sin arbetsförmåga på en endimensionell skala som ett alternativt mått på arbetsförmåga[3 5]. Ett fåtal modeller har utvecklats över möjliga orsaker till arbetsförmåga. Ingen av dessa modeller har testats. Mest välkänd är en modell av Ilmarinen [6] där komponenterna: hälsa, utbildning och kompetens, och arbete är centrala. Förutom dessa komponenter omfattar modellen även motivation, arbetstillfredsställelse, värderingar och attityder. Tengland [7] motsätter sig att inkludera motivation som en orsak till arbetsförmåga då det innebär att t.ex. någon som stannar hemma från arbetet för att titta på OS kan beskrivas ha nedsatt arbetsförmåga. Liknande skäl kan ges mot att inkludera värderingar, attityder och arbetstillfredsställelse som orsaker till arbetsförmåga. Att inkludera motivation, värderingar, attityder och arbetstillfredsställelse som orsaker till arbetsförmåga är inte heller förenligt med intentionen i Sjukförsäkringen i Sverige. Det förefaller därför rimligt att separera dessa förhållanden från begreppet arbetsförmåga. Ilmarinen [6] urskiljer mentala och fysiska krav i arbetet som orsaker till arbetsförmåga. Krav i arbetet presenteras också i en modell av Alexanderson m.fl.[8] som det avgörande förhållandet i arbetet som bestämmer arbetsförmågan. Förutom krav i arbetet omfattar denna modell även hälsa och funktion. Johansson och Lundberg presenterade en modell av orsaker till sjukfrånvaro, sjukflexibilitetsmodellen [9 3], i vilken bl. a orsaker till arbetsförmåga beskrivs. I enlighet med Ilmarinens modell urskiljer sjukflexibilitetsmodellen hälsa, kompetens och arbete som de centrala komponenterna som orsakar sjukskrivning. Till skillnad mot Ilmarinens modell, omfattar sjukflexibilitetsmodellen inte motivation, arbetstillfredsställelse, värderingar och attityder som orsak till arbetsförmåga. En annan skillnad är att sjukflexibilitetsmodellen urskiljer anpassningsmöjligheter, och inte krav, som det primära arbetsförhållandet som bestämmer arbetsförmåga. Tengland [7] presenterade en definition på full arbetsförmåga. Även om denna definition inte syftade till att beskriva orsaker till arbetsförmåga så omfattade den komponenterna: hälsa, kompetens och arbetsförhållanden. I den teoretiska diskussionen finns alltså en samstämmighet att åtminstone dessa tre förhållanden orsakar arbetsförmåga. 2

Föreliggande projekt fokuserar, i enlighet med sjukflexibilitetsmodellen, på hälsa och anpassningsmöjligheter som möjliga orsaker till människors upplevda arbetsförmåga. Anpassningsmöjligheter har tidigare studerats i relation till sjukfrånvaro. Resultat från dessa studier visade att det var relaterat till både kortare sjukskrivningsperioder och till återgång i arbete hos långtidssjukskrivna[, 3]. Sambandet med återgång i arbetet föreföll mycket starkare än sambandet med kortare sjukskrivningar. Sannolikheten att återgå i arbete ökade med antalet möjligheter man hade att anpassa arbetet. Tolkningen av detta samband är att ju fler anpassningsmöjligheter man har i arbetet desto lättare är det att återfå arbetsförmågan. Om anpassningsmöjligheter faktiskt påverkar arbetsförmågan på detta sätt har dock inte studerats. Relationen mellan hälsa och arbetsförmåga är också mycket lite studerat. Arbetsvillkorens betydelse för hur man skattar sin arbetsförmåga kan vara olika mellan dem som har god respektive dålig hälsa. Ett skäl för detta kan vara att upplevd ohälsa kan göra andra förhållanden mindre betydelsefulla för hur man upplever sin arbetsförmåga. Dessutom kan betydelsen av hälsa och anpassningsmöjligheter för hur man upplever sin arbetsförmåga variera med förhållanden som kön, ålder och bransch. T.ex. kanske hälsa är mer betydelsefullt för kvinnors skattning av sin arbetsförmåga än mäns. Syfte Det övergripande syftet med föreliggande projekt är att undersöka vad som bestämmer människors upplevda arbetsförmåga. Projektet besvarar följande frågor:. Hur sammanhänger olika mått med hälsa med arbetsförmåga? 2. Hur sammanhänger anpassningsmöjligheter med arbetsförmåga? 3. Är betydelsen av anpassningsmöjligheter för arbetsförmåga densamma vid god och dålig hälsa? 4. Har hälsa och anpassningsmöjligheter samma betydelse för arbetsförmåga inom olika branscher? 5. Har hälsa och anpassningsmöjligheter samma betydelse för mäns och kvinnors bedömning av sin arbetsförmåga? 6. Har hälsa och anpassningsmöjligheter samma betydelse för yngre och äldre anställdas bedömning av sin arbetsförmåga?(fanns ej med i ansökan) Följande frågor, som var med i ansökan, har vi inte kunnat besvara: A. Har hälsa och anpassningsmöjligheter samma betydelse för upplevelsen av fysisk och psykisk arbetsförmåga? B. Har hälsa och anpassningsmöjligheter samma betydelse för arbetsförmåga när man arbetar jämfört med när man är sjukskriven? Fråga A kunde vi inte besvara då vi vid en närmare analys av data fann att den tillgängliga informationen inte var möjlig att tolka. Fråga B är obesvarad då vi fann att den krävde mer avancerade och tidskrävande analyser än vi från början insåg. Vi avser dock att under våren försöka besvara denna fråga och rapportera i vetenskaplig artikel. 3

Metod Urval Studiepersonerna i föreliggande projekt är hämtade från projektet Triggers och utlösande faktorer för sjukfrånvaro (TUFS) som är en kohortstudie med syfte att studera förhållanden som påverkar beslutet att sjukskriva sig. I TUFS ingår anställda på sex arbetsplatser som i sin tur representerar tre yrkesområden: Hälso och sjukvård(tre arbetsplatser), tillverkningsindustri (en arbetsplats) försäkringsbolag (en arbetsplats). Samtliga deltagare var i aktivt arbete och hade anställningskontrakt som varade minst tre månader. 3020 personer ombads att delta i studien genom att fylla i en enkät där bl.a. uppgifter om arbetsförmåga, hälsa och arbetsförhållanden inhämtades. 430 personer (47 %) besvarade enkäten. Det slutliga datamaterialet består av 56 % kvinnor och 44 % män. Det är uppgifter från denna enkät som ligger till grund för analyserna i föreliggande projekt. Studiedeltagarna var mellan 9 68 år(medelålder är 45 år), 28 % var anställda inom hälsooch sjukvård, 36 % inom tillverkningsindustri och 36 % på försäkringsbolag. Data samlades mellan 2005 och 2006. Data Uppgifter om hälsa samlades dels genom en fråga om SjälvRapporterad Hälsa () : Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd vara i allmänhet? på vilken studiedeltagarna fick välja bland fem svarsalternativ: mycket gott, gott någorlunda dåligt mycket dåligt. Svaren tudelades så att de som svarat mycket gott och gott tillskrevs god hälsa och de övriga dålig hälsa. Dels hämtade vi uppgifter om hälsa genom att deltagarna fick svara ja eller nej på frågan: Har du någon långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, något handikapp eller annan svaghet? Information om anpassningsmöjligheter hämtades genom en fråga som löd: På vilket sätt kan du anpassa ditt arbete om du känner dig hängig, har värk, är förkyld eller liknande? Studiepersonerna fick sedan svara ja eller nej på nio olika specifika anpassningsmöjligheter. Dessa var: ) Kan utföra nödvändigt arbete och skjuta upp resten 2) Kan själv välja vad du skall göra bland dina olika arbetsuppgifter 3) Kan få hjälp av arbetskamrater 4) Kan arbeta långsammare än vanligt 5) Kan ta längre raster 6) Kan ta en kortare arbetsdag 7) Kan gå hem och göra arbetet senare 8) Kan arbeta utan att bli störd p min arbetsplats 9) Kan arbeta hemma. Variabeln: antal anpassningsmöjligheter konstruerades genom att summera ja svaren på dessa nio anpassningsmöjligheter. Genom detta erhölls en indexvariabel med värden mellan 0 9, där 0 innebar att personerna svarat nej på alla frågor och 9 att de svarat ja på samtliga. Indexvariabeln indelades sedan i tre kategorier: 0 3, 4 6 och 7 9 anpassningsmöjligheter. De nio specifika anpassningsmöjligheterna analyseras också var för sig i relation till självupplevd arbetsförmåga. Information om självupplevd arbetsförmåga hämtades genom att studiepersonerna ombads att bedöma sin arbetsförmåga i allmänhet på en skala mellan 0 till 0. Studiepersonerna instruerades om att 0 betydde att man inte alls kunde arbeta och 0 arbetsförmågan är som allra bäst. Individerna kategoriserades i tre grupper utifrån hur de 4

upplevde sin arbetsförmåga: mycket reducerad arbetsförmåga (0 7 poäng), måttligt reducerad arbetsförmåga (8 9 poäng) full arbetsförmåga (0 poäng). Analys I samtliga delstudier användes multinomial logistisk regressionsanalys som är en metod att analysera utfall som består av kategorivariabler med fler än två värden. I analyserna beräknades oddskvoter för sannolikheten att dels uppleva arbetsförmågan som mycket nedsatt jämfört med att uppleva sig ha full arbetsförmåga och dels att uppleva arbetsförmågan som måttligt nedsatt jämfört med full sådan förmåga. Analyserna gjordes med avseende på de två hälsomåtten, antal anpassningsmöjligheter i arbetet och de nio möjligheterna att anpassa var för sig. Ett 95 % konfidensintervall beräknades för varje oddskvot. Hur ska oddskvot och dess konfidensintervall tolkas? Om ingen skillnad finns mellan grupperna så är oddskvoten,0. En kvot över,0 betyder större sannolikhet för att rapportera nedsatt arbetsförmåga och en kvot under,0 en lägre sannolikhet. Om konfidensintervallet runt en oddskvot INTE innehåller,0 så är oddskvoten signifikant med 95% sannolikhet, dvs det är osannolikt att skillnaden uppstått pga slumpen. Exempel: Oddskvot (konfidensintervall) A 2,7 (,8;4,0) B 0,9 (,72;,) Oddskvoten i exempel A visar en ökad sannolikhet för den studerade gruppen att rapportera nedsatt arbetsförmåga. Oddskvoten är också signifikant då konfidensintervallet inte omfattar,0. Oddskvoten i exempel B visar en minskad sannolikhet för den studerade gruppen att rapportera nedsatt arbetsförmåga. Oddskvoten är dock inte signifikant då konfidensintervallet omfattar,0. Olika analysstrategier användes i de olika delstudierna. De presentera därför var för sig nedan. Delstudie I delstudie analyserads data i tre modeller:. Univariat modell (dvs modell av samband mellan oberoende och beroende variabler som inte kontrollerats för inverkan från andra förhållanden) där sannolikheten för att rapportera mycket eller måttligt nedsatt arbetsförmåga i relation till självrapporterad hälsa, långvarig sjuklighet, erfarenhet i arbetet, antal anpassningsmöjligheter i arbetet och olika specifika anpassningar i arbetet 2. En reducerad modell där alla samband som beräknades i modell kontrolleras för eventuell inverkan från ålder. 3. En full modell där de sambanden i samtliga fall kontrolleras för ålder och: a) Vid studier av sambandet mellan hälsovariablerna och upplevd arbetsförmåga kontrolleras för antal anpassningsmöjligheter 5

b) Vid studier av sambandet mellan anpassningsmöjligheter och upplevd arbetsförmåga kontrolleras för Delstudie 2 Bland de som rapporterat god respektive dålig beräknades oddskvoten för att rapportera mycket eller måttligt reducerad arbetsförmåga jämfört med full arbetsförmåga med avseende på antal anpassningsmöjligheter och förekomst av de nio specifika anpassningsmöjligheterna. Analyserna tog hänsyn till skillnader i ålder. Skilda oddskvoter mellan olika grupper kan ha uppkommit av slumpen och i så fall inte spegla en verklig skillnad. För att testa sannolikheten att skillnaden uppkommit av slumpen använde vi en metod som rekommenderas av Altman och Bland [4]. Delstudie 3 I stratifierade analyser beräknades oddskvoten för att rapportera mycket eller måttligt reducerad arbetsförmåga i relation till full arbetsförmåga med avseende på, antal anpassningsmöjligheter och förekomst av de nio specifika anpassningsmöjligheterna. Analyserna var stratifierade på kön, ålder och yrkesgrupp. De möjliga inverkande variablerna som kontrollerades för i analyserna varierade både m.a.p vilken oberoende variabel som studerades och stratifieringsvariabel. Tabell visar vilka variabler som kontrollerades i de olika analyserna. Eventuella köns, ålder eller yrkesgruppsskillnader testas med samma metod som i delstudie 2[4]. Tabell Stratifierat på: Kön Ålder Yrkesområde Oberoende variabel Antal anpassningsmöjligheter Åldersgrupp Yrkesområde Antal anpassningsmöjligheter Kön Yrkesområde Antal anpassningsmöjligheter Kön Ålder Antal anpassningsmöjligheter Åldersgrupp Yrkesområde Kön Yrkesområde Kön Ålder Specifika anpassningsmöjligheter Åldersgrupp Yrkesområde Kön Yrkesområde Kön Ålder 6

Resultat Delstudie Bland alla deltagare i studien, 9 % rapporterar mycket reducerad arbetsförmåga, 26 % måttligt reducerad arbetsförmåga och 63 % full arbetsförmåga. Majoriteten (73 %) av dem med god upplevde att de har full arbetsförmåga (se tabell 2). Motsvarande siffra bland dem med dålig var 20%. De som rapporterat att de inte hade någon långvarig sjukdom hade nästan identiska andelar som rapporterade mycket reducerad, måttligt reducerad och full arbetsförmåga. De som rapporterade att de hade en långvarig sjukdom skilde sig dock från de med dålig genom att ha en mindre andel som rapporterade mycket reducerad arbetsförmåga och en större andel som rapporterade full förmåga. En större andel (74 %) bland dem med 7 9 anpassningsmöjligheter rapporterade full arbetsförmåga jämfört med dem som hade 4 6 (63 %) och 0 3 sådana möjligheter (60%). Dubbelt så stor andel bland dem som hade 0 3 anpassningsmöjligheter rapporterade mycket reducerad arbetsförmåga jämfört med dem som hade 7 9 möjligheter att anpassa arbetet till sin hälsa. För alla nio specifika möjligheter att anpassa arbetet, förutom möjligheten att få hjälp från arbetskamrater var det en större andel som rapporterade full arbetsförmåga och en mindre andel som rapporterade måttligt och mycket reducerad arbetsförmåga när man hade möjligheten i sitt arbete än när man inte hade det. Tabell 2. Andel (%) som rapporterar mycket reducerad, måttligt reducerad och full arbetsförmåga med avseende på hälsa och anpassningsmöjligheter i arbetet (antal anpassningsmöjligheter och specifika). Arbetsförmåga Mycket reducerad Måttligt reducerad Full n (%) n (%) n (%) God Dålig 36 (3) 94 (43) 286 (24) 79 (36) 866 (73) 44 (20) Långvarig sjukdom 36 (4) 9(22) 230 (23) 3(32) 75 (73) 84 (45) Antal anpassningsmöjligheter i arbetet Specifika möjligheter att anpassa arbetet Skjuta upp arbetsuppgifter 7 9 4 6 0 3 2 (7) 25 (6) 84 (3) 46 (6) 77 (4) 62 (9) 20 (29) 83 (28) 86 (25) 57 (28) 24 (74) 273 (63) 398 (60) 520 (69) 32 (58) Välja bland arbetsuppgifter 48 (6) 75 (4) 84 (24) 57 (28) 520 (69) 322 (58) Få hjälp från arbetskamrater 66 (8) 57 (2) 240 (29) 99 (2) 57 (63) 324 (68) 7

Arbeta långsammare 64 (8) 59 (2) 96 (25) 42 (28) 529(67) 309 (6) Ta längre raster 38 (7) 83 () 23 (24) 24 (28) 35 (69) 479 (62) Förkorta arbetsdagen 34 (5) 87 (4) 47 (22) 93 (30) 472 (72) 363 (57) Gå hem och göra arbetet senare 3 (7) 92 () 03 (22) 240 (29) 338(72) 494 (60) Arbeta ostört 42 (0) 8 (0) 92 (2) 246 (29) 304 (69) 525 (62) Arbeta hemifrån 23 (8) 00 (0) 48 (8) 293(28) 200 (74) 638 (62) Sannolikheten att rapportera mycket och måttligt reducerad arbetsförmåga var högre bland både dem som hade dålig och någon långvarig sjukdom jämfört med dem som hade god och inte hade rapporterat någon långvarig sjukdom (tabell 3). Även om båda måtten på hälsa hade samband med upplevd arbetsförmåga så var sambandet mellan och arbetsförmåga starkare än sambanden med långvarig sjukdom. Att ha 0 3 möjligheter att anpassa arbetet jämfört med att ha 7 9 sådana möjligheter ökade sannolikheten att rapportera mycket reducerad arbetsförmåga. Sambandet kvarstod även vid kontroll för ålder och. Att ha 4 6 möjligheter att anpassa arbetet jämfört med 7 9 ökade däremot inte sannolikheten att rapportera mycket reducerad arbetsförmåga. Sannolikheten att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga var emellertid högre bland dem som hade 4 6 anpassningsmöjligheter jämfört med 7 9 sådana möjligheter. Att bara ha 0 3 möjligheter att anpassa arbetet hade identisk sannolikhet att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga som de som hade 4 6 (tabell 3). Bland fyra av de specifika anpassningsmöjligheterna ökade sannolikheten att rapportera mycket reducerad arbetsförmåga då de inte fanns jämfört med om de gjorde det. Kontroll för ålder och förändrade inte denna ökade sannolikhet. Dessa fyra anpassningsmöjligheter var: att inte kunna skjuta upp arbetsuppgifterna; kunna välja bland arbetsuppgifter; kunna förkorta arbetsdagen; kunna gå hem och göra arbetet vid annan tidpunkt(tabell 3). Avsaknad av sju av de nio specifika möjligheterna ökade sannolikheten att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga. De enda anpassningsmöjligheterna som inte sammanhängde med denna sannolikhet var huruvida man kunde få hjälp av arbetskamrater eller om man kunde arbeta långsammare då man t.ex. kände sig hängig(tabell 3). 8

Tabell 3 Oddskvoter för att rapportera mycket och måttligt reducerad arbetsförmåga i relation till full arbetsförmåga med avseende på hälsa och anpassningsmöjligheter i arbetet. 95 % konfidensintervall. Dålig God Mycket reducerad förmåga Måttligt reducerad förmåga Modell Modell 2 Modell 3 Modell 4 Modell Modell 2 Modell 3 Modell 4 Oddskvoter (KI 95%) 5(3;83) Oddskvoter (KI 95%) 44 (27;73) Oddskvoter (KI 95%) 42 (26;70) Oddskvoter (KI 95%) Oddskvoter (KI 95%) 5,4(3,7;8,0) Oddskvoter (KI 95%) 5,3 (3,6;7,8) Oddskvoter (KI 95%) 5,2 (3,5;7,8) Oddskvoter (KI 95%) Långvarig sjukdom 0 (6,4;5) 8,8 (5,7;3) 8,7 (5,7;3) 2,2 (,7;2,9) 2,2 (,6;2,8) 2,2 (,6;2,8) Antal 0 3 anpassningsmöjligheter 4 6 7 9 Specifika möjligheter att anpassa Skjuta upp arbetsuppgifter Välja bland arbetsuppgifter Få hjälp från arbetskamrater Arbeta långsammare Ta längre raster 2,4 (,5;4,0), (,5;4,0) 2,7 (,8;4,0) 2,5 (,7;3,7),4 (,9;2,0),6 (,;2,3),6 (,;2,4) 2,4 (,4;3,9), (,6;2,) 2,7 (,8;4,0) 2,6 (,7;3,8),4 (,9;2,0),4 (,0;2,),6 (,0;2,4) 2,0 (,;3,6),2 (,6;2,5),9(,2;3,0),8 (,;2,8),2(,8;,9),2 (,7;,8),4 (,9;2,3),8 (,3;2,5),7(,2;2,4),4 (,;,8),4 (,;,8),7 (,5;,9),2 (,0;,6),3 (,0;,7),8(,3;2,4),8 (,2;2,5),4 (,;,8),4 (,;,8),6 (,5;,8),2 (,9;,6),3(,0;,6),7(,2;2,4),8 (,2;2,6),3(,0;,7),3(,0;,7),6 (,5;,8), (,9;,5),3 (,0,,6) Förkorta arbetsdagen Gå hem och göra arbetet senare Arbeta ostört Arbeta hemifrån 3,3 (2,2;5,0) 2,0 (,3;3,), (,8;,7),4 (,8;2,2) 3, (2,0;4,7) 2, (,3;3,2), (,7;,6),7(,0;2,7) 2,5 (,5;4,),6 (,0;2,7),2 (,8;2,0),5 (,8;2,6),7 (,3;2,2),6 (,2;2,),5 (,2;2,0),9 (,4;2,7),7 (,3;2,2),6 (,2;2,),5 (,2;2,0) 2,0(,4;2,8),6 (,2;2,),5 (,;2,0),6(,2;2,) 2,0 (,4;2,8) 9

Hur sammanhänger anpassningsmöjligheter och upplevd arbetsförmåga bland dem med god och dålig hälsa? Bland de med god hälsa ökar sannolikheten att rapportera både mycket och måttligt nedsatt arbetsförmåga om man har 0 3 eller 4 6 anpassningsmöjligheter jämfört med 7 9 sådana möjligheter (tabell 4). Bland de med dålig hälsa påverkar däremot antal anpassningsmöjligheter inte sannolikheten att rapportera nedsatt arbetsförmåga. Skillnaden i hur antal anpassningsmöjligheter påverkar upplevelsen av sin arbetsförmåga bland de med god och dålig är statistiskt säkerställd bland de som rapporterar mycket nedsatt arbetsförmåga. Tabell 4 Oddskvoter för sambandet mellan anpassningsmöjligheter (antal och specifik) och mycket och måttligt reducerad arbetsförmåga. 95 % konfidensintervall (KI) Antal anpassningsmöjligheter Mycket reducerad arbetsförmåga Måttligt reducerad arbetsförmåa God hälsa Dålig hälsa God hälsa Dålig hälsa Oddskvoter Oddskvoter Test på Oddskvoter Oddskvoter skillnaden (KI, 95%) (KI, 95%) (KI, 95%) (KI, 95%) 0-3 6 (2,;7) 0,76 (0,28;2,0) 2 (2,2;94),7 (,2;2,4), (0,38;3,2),5 (0,49;4,6) Test på skillnaden 4-6 9,2 (,2;72) 0,52 (0,6;,7) 8 (,7;92),7 (,2;2,5),3 (0,4;4,4),3 (0,37;4,5) Avsaknad på specifika möjligheter att anpassa Skjuta upp arbetsuppgifter a 2,6 (,3;5,2) 0,82 (0,37;,8) 3,2 (,;9,2),4 (,;,9) 0,5 (0,23;,) 2,8 (,2;6,6) Välja bland arbetsuppgifter b 2,5 (,2;5,0), (0,52;2,4) 2,2 (0,78;6,2),3 (,0;,8) 0,88 (0,40;,9),5 (0,66;3,4) Få hjälp från arbetskam rater c,3 (0,68;2,6),0 (0,50;2,2) 0,62 (0,46;0,84) 0,58 (0,27;,3) Arbeta långsammare d,3 (0,65;2,6) 0,92( 0,44;,9),2 (0,88;,6) 0,89 (0,42;,9) Ta längre raster e 2,8 (,2;6,6),0 (0,44;2,) 2,9 (0,93;9,3),2 (0,9;,6),3 (0,59;3,0) Förkorta arbetsdagen f 5,3 (2,3;2),2 (0,55;2,7) 4,4 (,4;4),6 (,2;2,),2 (0,52;2,6),4 (0,60;3,2) Gå hem och göra arbetet senare g 2,4 (,2;2,) 0,82 (0,34;2,0) 3,0 (0,89;9,8),6 (,2;2,) 0,78 (0,3;,9) 2,0 (0,79;5,3) Arbeta ostört h,9 (0,87;4,3),0 (0,48;2,2),5 (,;2,),9 (0,85;4,3) 0,79 (0,33;,9) Arbeta hemifrån i 3,7 (,;2) 0,84 (0,33;2,) 4,4 (0,95;20),9 (,3;2,7) 2,0 (0,68;5,7) 0,95 (0,3;3,0) 0

Bland de som med god innebär avsaknad av majoriteten av de specifika anpassningsmöjligheterna också en ökad sannolikhet att rapportera både mycket och måttligt reducerad arbetsförmåga. Däremot påverkar inte heller avsaknad av de specifika anpassningarna om de med dålig hälsa rapporterar sin arbetsförmåga som nedsatt eller inte. Att inte kunna skjuta upp arbetsuppgifter innebär en statistiskt säkerställd ökad sannolikhet för de som har god, men inte dålig, att rapportera både mycket och måttligt nedsatt arbetsförmåga. En sådan säkerställd ökad sannolikhet för att rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga har också de som har god och som inte kan förkorta arbetsdagen jämfört med de som har dålig i motsvarande arbetssituation. H ur är hälsa och anpassningsmöjligheter i arbetet relaterat till upplevd arbetsförmåga hos olika grupper Oavsett kön, ålder och bransch så ökade sannolikheten att rapportera både mycket och måttligt nedsatt arbetsförmåga vid dålig (tabell 5 och 6). Män som bara har 0 3 anpassningsmöjligheter i arbetet har högre sannolikhet att rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga jämfört med män som har 7 9 sådana möjligheter. För kvinnor sammanhängde inte antal anpassningsmöjligheter med upplevelse av mycket reducerad arbetsförmåga. Sannolikheten att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga var däremot högre för kvinnor som hade 4 6 anpassningsmöjligheter i arbetet jämfört med kvinnor som hade 7 9. Däremot hade kvinnor med minst antal anpassningsmöjligheter (0 3) ingen högre sannolikhet än de med flest (7 9) att uppleva måttligt reducerad arbetsförmåga. Antal anpassningsmöjligheter i arbetet påverkade inte mäns sannolikhet att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga. Även om estimaten skilde sig mellan män och kvinnor visade interaktionstest att könskillnaderna inte var statistiskt säkerställda. Upplevelse av arbetsförmågan hos de anställda som var 44 år och yngre påverkades inte av antal anpassningsmöjligheter i arbetet. Bland de som var 45 år och äldre så fanns en nästan identisk ökad sannolikheten att rapportera mycket reducerad arbetsförmåga om man hade 0 3 eller 4 6 anpassningsmöjligheter i arbetet jämfört med om man hade 7 9. Även sannolikheten att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga ökade med minskade antal anpassningsmöjligheter i arbetet. Skillnaderna i sambanden mellan antal anpassningsmöjligheter och mycket reducerad arbetsförmåga hos den yngre och äldre åldersgruppen var statistiskt säkerställd. Däremot kan det inte uteslutas att motsvarande skillnad i måttligt reducerad arbetsförmåga kan ha uppkommit av slumpen(tabell 5 och 6). Inte i någon av de olika yrkesgrupperna sammanhängde antal anpassningsmöjligheter med sannolikheten att rapportera mycket reducerad arbetsförmåga. De med 4 6 anpassningsmöjligheter inom hälso och sjukvård hade ökad sannolikhet att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga jämfört med de i motsvarande verksamhet som hade 7 9 sådana möjligheter. I övrig påverkade antal anpassningsmöjligheter inte heller rapportering av måttligt reducerad arbetsförmåga hos de olika yrkesgrupperna(tabell 5 och 6). Män som inte kan skjuta upp arbetsuppgifter, förkorta arbetsdagen, gå hem och göra arbetet senare och arbeta ostört har en ökad sannolikhet att rapportera mycket reducerad arbetsförmåga. För kvinnor är det bara avsaknad av möjligheten att förkorta arbetsdagen

som ökar denna sannolikhet. Skillnaden hur avsaknad av att kunna skjuta upp arbetsuppgifter och att arbeta ostört påverkar mäns och kvinnors upplevda arbetsförmåga är dessutom statistiskt säkerställt(tabell 5 och 6). Att inte kunna gå hem och göra arbetet senare ökar mäns men inte kvinnors sannolikhet att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga. Denna skillnad mellan könen är statistiskt säkerställd. Att inte kunna förkorta arbetsdagen eller arbeta ostört ökar också sannolikheten bland män, men inte bland kvinnor, att uppleva måttligt reducerad arbetsförmåga. Denna skillnad är dock inte statistiskt säkerställd. Att inte kunna förkorta arbetsdagen ökar sannolikheten för både de i den yngre och den äldre åldersgruppen att rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga. Avsaknad av denna möjlighet ökar också sannolikheten bland den yngre åldersgruppen att rapportera måttligt nedsatt arbetsförmåga. Att inte kunna få hjälp av arbetskamrater ökar också sannolikheten att de som är äldre än 44 år ska rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga. Hos den yngre åldersgruppen ökar sannolikheten att rapportera måttligt nedsatt arbetsförmåga om man saknar möjlighet att förkorta arbetsdagen och arbeta hemifrån medan denna sannolikhet ökar hos den äldre åldersgruppen om man saknar möjlighet att arbeta ostört. Det är dock inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna i hur de specifika anpassningarna sammanhänger med om man upplever arbetsförmågan som mycket eller måttligt nedsatt. Att inte kunna skjuta upp arbetsuppgifter, förkorta arbetsdagen, gå hem och göra arbetet senare och arbeta ostört ökar sannolikheten att de inom industrin ska rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga. Bland de inom hälso och sjukvård är det enbart avsaknad av möjligheten att förkorta arbetsdagen som ökar denna sannolikhet. Ingen av de specifika anpassningsmöjligheterna påverkar sannolikheten hos de försäkringsanställda att uppleva mycket nedsatt arbetsförmåga. Att inte kunna förkorta arbetsdagen och arbeta ostört ökar sannolikheten bland industrianställda att rapportera måttligt reducerad arbetsförmåga. Motsvarande förmåga bland försäkringsanställda ökar om man inte kan arbeta hemifrån. Ingen annan av de specifika möjligheterna att anpassa sammanhänger med rapportering av måttligt nedsatt arbetsförmåga. Ingen av de specifika anpassningsmöjligheterna sammanhänger med huruvida anställda inom hälso och sjukvård rapporterar måttligt nedsatt arbetsförmåga. 2

Tabell 5 Oddskvoter(OK) för att bedöma sin arbetsförmåga som mycket reducerad i relation till och antal och specifika anpassningsmöjligheter stratifierat på kön, åldersgrupper och yrkesgrupper. 95% konfidensintervall (KI) Antal anpassningsmöjligheter Dålig God 0 3 4 6 7 9 Kön Åldersgrupp Yrkesgrupp Kvinnor Män Test på skillnaden 9 44 45 68 Test på skillnaden Tillverkningsindustri Fösäkringsbolag Hälso och sjukvård Test på skillnaderna OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) Ind/Ins Ind/health Ins/Health 35(8;68) 72(3;67) 3(3;73) 60 (3;6) 66(27;62) 37(4;96) 4(8;94),4 (,6;3,),4 (,5;3,4) 2,7(,0;7,5),0 (,3;3,),3 (,5;3,7),3 (,;,3) 2,3 (,0;5,2) 2,4 (,99;5,9),9 (,5;6,9),7 (,2;3,0),2 (,4;3,7),6 (,5;4,6),9 (,6;5,3),5 (,4;5,2) Specifika möjligheter att anpassa Skjuta upp arbetsuppgifte r Välja bland arbetsuppgifte r Få hjälp från arbetskamrate r Arbeta långsammare Ta längre raster Förkorta arbetsdagen Gå hem och göra arbetet senare Arbeta ostört Arbeta hemifrån,0(,5;,9) 4,3(,9;0),235(,08;,682) 2,0(,9;4,7),6(,8;2,9) 2,9(,2;6,8),7(,2;2,3),6(,7;3,4),3(,7;2,5) 2,0(,9;4,5) 2,6(,;6,),3(,7;2,3),4(,6;3,2),5(,6;4,2),7(,8;3,8),(,6;2,),9(,5;,7),2(,6;2,4) 2,2(,2;4,3),(,6;2,),7(,4;,2),2(,6;2,6),4(,6;3,0),2(,6;2,6),5(,7;3,4) 3,0(,2;7,3) 2,6(,;6,6) 3,5(,5;8,0),9(,6;6,5),7(,3;,6),0(,4;2,2),3(,5;3,0) 2,5(,;5,7),2(,5;2,8),94(,074;50),8(,4;,8),2(,4;3,4),7(,0;3,),(,6;2,0),4(,8;2,7) 2,6(,3;5,),8(,9;3,7),7(,9;3,2),6(,7;3,5),(,5;2,7),(,5;2,4),4(,6;3,4) 3,3(,2;8,7) 4,4(,2;7) 3,6(,4;9,4),0(,;9,9),6(,7;4,0),7(,2;2,2),3(,5;3,3),7(,7;4,6),9(,4;2,4),0(,4;2,5),(,4;3,0),(,5;2,2),2(,6;2,4),3(,6;3,0) 2,6(,;6,4),2(,5;2,8),7(,3;,5),6(,7;3,7) 5,2 (,5;7) 3

Table 6 Oddskvoter(OK) för att bedöma sin arbetsförmåga som måttligt reducerad i relation till och antal och specifika anpassningsmöjligheter stratifierat på kön, åldersgrupper och yrkesgrupper. 95% konfidensintervall (KI) Kön Åldersgrupp Yrkesgrupp Antal anpassningsmöjligheter Dålig God 0 3 4 6 7 9 Kvinnor Män Test på skillnaden 9 44 45 68 Test på skillnaden Tillverkningsindustri Försäkringsbolag Hälso och sjukvård OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI) OK (95% KI)) OK (95% KI) OK (95% KI) 4,3(2,6;7,3) 6,7(3,6;3) 4,6(2,5;8,6) 5,8 (3,4;9,9) 7,6(3,9;5) 4,3(2,0;9,5) 3,7(,8;7,4),4(,8;2,2),8(,;3,0) Specifika möjligheter att anpassa Skjuta upp arbetsuppgifter Välja bland arbetsuppgifter Få hjälp från arbetskamrater Arbeta långsammare Ta längre raster Förkorta arbetsdagen Gå hem och göra arbetet senare Arbeta ostört Arbeta hemifrån,2(,8;,7),(,8;,6),5(,4;,8), (,7;,6),3(,9;,8),3(,9;,9),0(,7;,4),4(,9;2,),8(,;3,0),5 (,9;2,6),4 (,8;2,5),(,7;,7),2(,8;,8),9(,6;,4),9(,6;,4),(,7;,6),5(,0;2,4) 2,(,3;3,3),9(,2;2,9),5(,8;2,9),3(,8;2,),2(,7;2,),3(,9;,9),(,8;,6),5(,3;,8), (,7;,6),3(,9;,9),5(,0;2,3),48(,264;,89),3(,8;,9),4(,9;2,) 2,0(,;3,5),6 (,0;2,7) 2,3 (,3;3,9),0(,7;,6),2(,8;,8),8(,6;,2),0(,7;,5),(,7;,6),3(,9;,9),4(,9;2,2),8(,2;2,8),5(,9;2,4),4(,8;2,6),3(,7;2,5),2(,8;,8),0(,7;,6),7(,4;,2),8 (,5;,3),(,7;,7) 2,0(,3;3,2),4(,8;2,4) 2,3(,4;3,8),3(,4;3,8),3 (,7;2,3),6 (,9;2,7),3(,8;2,3),(,7;,9),7(,4;,),3(,8;2,2),(,7;,8),5(,9;2,6),5(,9;2,4),5(,9;2,5),8(,0;3,),6 (,7;3,4) 2,3 (,0;5,),0(,6;,7),4(,8;2,3),6(,3;,9),(,7;,8),4(,8;2,4),8(,5;,3),0(,6;,7),(,7;,9),5(,8;2,8) Test på skillnaderna Kvinnor 2,63 (,3;5,27) 2,(,03;4,2) Män 4

Diskussion och slutsatser Vi har i detta projekt funnit att: Både och förekomst av något långvarigt hälsobesvär sammanhänger med upplevd arbetsförmåga bland anställda i aktivt arbete. förefaller dock ha ett starkare samband med hur man upplever arbetsförmågan än att ha en långvarig sjukdom. Dålig sammanhänger med att rapportera sin arbetsförmåga som mycket eller måttligt nedsatt oavsett kön, bransch och ålder Antal anpassningsmöjligheter i arbetet sammanhänger med hur man skattar sin arbetsförmåga. Om man har mycket få anpassningsmöjligheter i arbetet (3 eller färre) ökar det sannolikheten att skatta sin arbetsförmåga som mycket eller måttligt nedsatt jämfört med att ha 7 9 sådana möjligheter. Antal anpassningsmöjligheter förefaller påverka äldre anställdas bedömning av sin arbetsförmåga mer än yngres. Det fanns inga köns eller yrkesgruppsskillnader i hur antal anpassningsmöjligheter påverkade upplevd arbetsförmåga. Flertalet av de specifika anpassningsmöjligheterna sammanhängde med om man rapporterade sin arbetsförmåga som måttligt eller mycket nedsatt. De som inte kunde påverka sina arbetsuppgifter då de kände sig hängiga eller förkorta sina arbetsdagar hade högst sannolikhet att rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga. Att inte kunna skjuta upp arbetsuppgifter eller arbeta ostört på arbetet ökar sannolikheten bland män men inte bland kvinnor att rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga. För män, men inte för kvinnor, ökar också sannolikheten att rapportera måttligt nedsatt arbetsförmåga om de inte kan gå hem och göra arbetet senare. Att inte kunna gå hem och göra arbetet senare eller att arbeta ostört ökar sannolikheten att rapportera mycket nedsatt arbetsförmåga för dem inom tillverkningsindustri men inte för övriga två yrkesgrupper. Bland dem som rapporterar god hälsa så ökar sannolikheten att uppleva sin arbetsförmåga som mycket nedsatt med minskat antal anpassningsmöjligheter. Däremot sammanhänger inte upplevelsen av arbetsförmåga med antal anpassningsmöjligheter bland dem som har dålig hälsa. Sex av de nio specifika anpassningsmöjligheterna sammanhängde med att rapportera sin arbetsförmåga som både mycket och måttligt nedsatt bland de med god hälsa. Bland de med dålig hälsa fanns inget samband med de specifika anpassningsmöjligheterna och hur man rapporterade sin arbetsförmåga. Metodologiska överväganden Föreliggande projekt baseras på tvärsnittsdata, dvs. all information har samlats vid ett och samma tillfälle. Detta innebär att vi inte kan säga något om riktningen på eventuella samband. T.ex. kan ett funnet samband mellan anpassningsmöjligheter och arbetsförmåga, i enlighet med sjukflexibilitetsmodellen, bero på att anpassningsmöjligheter orsakar arbetsförmåga. Det kan emellertid också bero på att människors arbetsförmåga bestämmer vilket arbete de hamnar i. T.ex. kanske de med låg arbetsförmåga tenderar att hamna i arbeten med små anpassningsmöjligheter. För att med större säkerhet kunna bestämma eventuella orsakers riktning behöver vi longitudinella studier där vi över tid kan följa individernas utveckling med avseende på arbetsförmåga och anpassningsmöjligheter. En annan metodologisk brist är att all information kommer från samma källa. Det är t.ex. möjligt att individer har olika benägenhet att rapportera positivt eller negativt. Kanske är de med dålig hälsa med benägna att rapportera negativa arbetsvillkor än de med god hälsa. Om så är fallet skulle denna rapporteringsbenägenhet kunna förklara en dela v de samband som vi funnit. Waldenström [5] fann dock i en studie av hur människor med psykisk ohälsa rapporterade sina arbetsvillkor jämfört med människor utan sådan ohälsa ingen skillnad i rapporteringsbenägenhet. 5

Deltagarna i denna studie består av anställda i aktivt arbete. Det är därför osäkert om vi kan generalisera resultaten till människor som t.ex är långtidssjukskrivna. Studier av vad som bestämmer hur dessa grupper bedömer sin arbetsförmåga är därför en angelägen framtida forskningsuppgift. Bortfallet är stort i föreliggande projekt. Detta innebär att information från denna studie med stor försiktighet ska användas för att beskriva utbredning av t.ex. upplevd arbetsförmåga eller anpassningsmöjligheter i olika grupper. Däremot bedömer vi att bortfallet inte torde påverka våra sambandsanalyser. Bortfallet skulle kunna förändra de resultat vi funnit om de icke svarande skulle bedöma sin arbetsförmåga på ett motsatt sätt i relation till hälsa och anpassningsmöjligheter än de som ingått i studien gör. Vi ser inget skäl att misstänka att så är fallet. Implikationer Om de samband vi funnit mellan anpassningsmöjligheter i arbetet och upplevd arbetsförmåga är korrekta så kan det ha åtminstone två implikationer. Den första är att kunskap om anpassningsmöjligheter kan omsättas till modifieringar av arbetssituationen vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Det andra är att anpassningsmöjligheter i arbetet kan vägas in vid avgöranden om huruvida människor har rätt att erhålla ersättningar från sjukförsäkringen. Vid båda dessa situationer är det i så fall möjligt att ta hänsyn till att dessa förhållanden kan ha olika betydelse beroende på individuella förhållanden och var i arbetslivet man befinner sig. Litteratur. Ludvigsson, M., T. Svensson, and K. Alexanderson, Begreppet arbetsförmåga en litteraturgenomgång, in Arbete och Hälsa. 2006, Arbetslivsinstitutet: Stockholm. 2. SOU 2009:89, Gränslandet mellan sjukdom och arbete. Arbetsförmåga/medicinska förutsättningar för arbete/ försörjningsförmåga. Slutbetänkande från arbetsförmågeutredningen 2009: Stockholm 3. Gamperiene, M., et al., Self reported work ability of Norwegian women in relation to physical and mental health, and to the work environment. J Occup Med Toxicol, 2008. 3(): p. 8. 4. Reiso, H. and S. Brage, [Borreliosis as the cause of disability pensions in Norway]. Tidsskr Nor Laegeforen, 2007. 27(23): p. 306 3. 5. Martimo, K.P., et al., Factors associated with self assessed work ability. Occup Med (Lond), 2007. 57(5): p. 380 2. 6. Ilmarinen, J.E., Aging workers. Occup Environ Med, 200. 58(8): p. 546 52. 7. Tengland, A., Begreppet arbetsförmåga, in IHS. 2006, Institutionen för hälsa och samhälle, Linköpings universitet; Hälsa och samhälle, Malmö högskola: Linköping och Malmö. 8. Alexanderson, K. and A. Norlund, Swedish Council on Technology Assessment in Health Care (SBU). Chapter. Aim, background, key concepts, regulations, and current statistics. Scand J Public Health Suppl, 2004. 63: p. 2 30. 9. Johansson, G., The illness flexibility model and sickness absence, in Department of Public Health Sciences 2007, Karolinska institutet: Stockholm. 0. Johansson, G. and I. Lundberg, Adjustment latitude and attendance requirements as determinants of sickness absence and attendance. Empirical tests of the illness flexibility model. Social Science & Medicine, 2004. 58: p. 857 868.. Johansson, G. and I. Lundberg, Adjustment latitude and attendance requirements as determinants of sickness absence or attendance. Emprirical tests of the illness flexibility model. Social Science & Medicine, 2004. 58(0): p. 857 868. 6

2. Johansson, G. and I. Lundberg, Sjukflexibilitetsmodellen utgångspunkter och resultat, in Den höga sjukfrånvaron problem och lösningar, S. Marklund, et al., Editors. 2005, Arbetslivsinstitutet: Stockholm. 3. Johansson, G., O. Lundberg, and I. Lundberg, Return to work and adjustment latitude among employees on long term sickness absence. Journal of occupational Rehabilitation, 2006. 6: p. 8 9. 4. Altman, D.G. and M.J. Bland, Interaction revisited:the difference between two estimates. BMJ, 2003. 326: p. 29. 5. Waldenström, K., et al., Does psychological distress influence reporting of demands and control at work. Occup Environ Med, 2003. 60: p. 887 89. 7