En sviktande vardag Patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt

En sviktande vardag Patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt FÖRFATTARE PROGRAM/KURS Viktoria Bylund Eleni Väänänen Sjuksköterskeprogrammet, 180 högskolepoäng/ Examensarbete i omvårdnad OM5250 HT 2014 OMFATTNING HANDLEDARE EXAMINATOR 15 högskolepoäng Zahra Ebrahimi Helen Elden Institutionen för Vårdvetenskap och hälsa

Titel (svensk): Titel (engelsk): Arbetets art: Program/kurs/kurskod/ kursbeteckning: Arbetets omfattning: Sidantal: Författare: En sviktande vardag - Patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt A shifting life - Patients experience of living with heart failure. Självständigt arbete Sjuksköterskeprogrammet, 180 högskolepoäng OM5250 Examensarbete i omvårdnad 15 Högskolepoäng 25 sidor Viktoria Bylund Eleni Väänänen Handledare: Examinator: Zahra Ebrahimi Helen Elden SAMMANFATTNING (svenska) Bakgrund: Varje år diagnostiseras cirka 30 000 svenskar med hjärtsvikt. Antalet drabbade förväntas öka i samband med en åldrande befolkning. Omhändertagandet av dessa patienter medför höga kostnader, främst inom slutenvården. Hjärtsvikt är i sig ingen sjukdom, utan en benämning på ett sjukdomstillstånd orsakat av annan sjukdom eller en störning av hjärtats funktion. Det innebär att hjärtats pumpförmåga har försämrats, vilket medför att hjärtat inte klarar av att pumpa ut tillräckligt med blod och syre till kroppens vävnader och organ. Oberoende av vad som ligger bakom hjärtsvikten kan prognosen generellt beskrivas som allvarlig. Överlevnaden i hjärtsvikt minskar i takt med sjukdomens svårighetsgrad. Svårighetsgraden skattas enligt New York Heart Association (NYHA). Patienter som lider av hjärtsvikt upplever generellt sett en större nedsatt livskvalitet än patienter som lider av andra kroniska sjukdomar. Syftet var att undersöka patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Metod: Denna litteraturstudie är en sammanställning av tio vetenskapliga, kvalitetsgranskade artiklar. Resultatet illustrerar att hjärtsvikt är ett tillstånd som kan orsaka stora förändringar i patientens vardag, och leda till försämrad livskvalitet. De tre teman som framkom efter sammanställning av materialet var: förändrad fysisk förmåga och dess konsekvenser i det sociala livet, patientens upplevelse av vården och att hantera en ny vardag. Slutsats: Utifrån patienternas upplevelser framkom att det finns förbättringsmöjligheter inom omvårdnaden av hjärtsviktspatienter. Det finns ett behov av stöd, råd och information för att öka patienternas möjligheter att kunna hantera sin vardag. Genom att arbeta med personcentrerad vård samt ha en god teamsamverkan finns det goda möjligheter att stödja patienten till att kunna hantera utmaningarna i vardagen, och uppleva livskvalitet och känsla av sammanhang. Nyckelord: Hjärtsvikt, KASAM (känsla av sammanhang), livskvalitet, personcentrerad vård, upplevelse

INNEHÅLL Sid INTRODUKTION 1 INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Prevalens 1 Patofysiologi... 1 Riskfaktorer... 2 Symtom och tecken... 2 Diagnostik... 2 Behandling... 3 Prognos...3 CENTRALA BEGREPP... 3 Personcentrerad vård - förhållningssätt i omvårdnaden.... 4 Livskvalitet... 4 KASAM (känsla av sammanhang)... 5 PROBLEMFORMULERING... 5 SYFTE 6 METOD 6 DATAINSAMLING OCH URVAL... 6 DATAANALYS... 7 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 8 RESULTAT 8 FÖRÄNDRAD FYSISK FÖRMÅGA OCH DESS KONSEKVENSER I DET PSYKOSOCIALA LIVET... 8 Att uppleva sig fången i den egna kroppen... 8 Att uppleva sig vara en börda för omgivningen... 9 Ett liv med restriktioner... 9 Psykosocialt tillbakadragande... 10 En förändrad roll och ett skiftande känsloliv... 11 PATIENTENS UPPLEVELSE AV VÅRDEN... 12 Behov av stöd och information... 12 Behov av gott bemötande... 12 ATT HANTERA EN NY VARDAG... 13 Anpassningsförmåga... 13 Stödjande omgivning... 14 Positiv inställning... 14 DISKUSSION 15 METODDISKUSSION... 15 RESULTATDISKUSSION Error! Bookmark not defined. Förändrad fysisk förmåga och dess konsekvenser i det psykosociala livet...17 Patientens upplevelse av vården.18 Att hantera en ny vardag... 1919 Slutsats... 20 REFERENSER 22

Bilagor Bilaga 1 Kvalitetsbedömning av kvalitativa artiklar Bilaga 2 Artikelöversikt

INTRODUKTION INLEDNING Vi har under vår studietid mött många patienter som diagnostiserats med hjärtsvikt, alla med olika erfarenheter och livssituationer. Vi har som sjuksköterskestudenter upplevt att det inom omvårdnaden av dessa patienter funnits ett starkt medicinskt fokus, vilket har försvårat för en personcentrerad omvårdnad. Genom att i denna litteraturöversikt fokusera på patientens upplevelser av att leva med hjärtsvikt hoppas vi kunna belysa patientens situation ur ett helhetsperspektiv, och utifrån detta även kunna identifiera eventuella förbättringsområden som kan finnas i omvårdnaden av dessa patienter. Eftersom hjärtsvikt är ett så stort problem i dagens samhälle, samt att förekomsten även förväntas öka med den stigande medelåldern anser vi att kunskap kring patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt kommer att vara värdefull för vår kompetens som sjuksköterskor. Vi vill med denna litteraturstudie belysa patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt. BAKGRUND Prevalens Cirka 250 000 människor lider i Sverige av kronisk hjärtsvikt (Hjärt-lungfonden, 2014), och omhändertagandet av dessa patienter medför varje år höga kostnader, främst inom slutenvården (Socialstyrelsen, 2008; Strömberg, 2005). I Sverige är hjärtsvikt den vanligaste orsaken till att individer över 65 år blir inlagda på sjukhus (Ericson & Ericson, 2012). Antalet drabbade i hela världen beräknas vara minst 23 miljoner (Wikström, 2014). Hjärtsvikt utgör en stor del av sjukdomsbördan i västvärlden. I de länder som representeras av European society of cardiology beräknas antalet drabbade uppgå till ca 15 miljoner. Tillståndet drabbar i större utsträckning män än kvinnor (European society of cardiology, 2008). Risken att drabbas ökar med åldern och man räknar med att cirka tio procent av den totala populationen över 80 år i Sverige lider av hjärtsvikt (Karason, 2012). Förekomsten förväntas öka i takt med en allt mer åldrande befolkning samt större möjligheter till livsförlängande behandlingar (European society of cardiology, 2008; Wikström, 2014). Patofysiologi Hjärtsvikt klassas inte som en sjukdom i sig utan är en benämning på ett sjukdomstillstånd orsakat av annan sjukdom eller en störning av hjärtats funktion. Det medför en försämrad cirkulationsförmåga, vilket orsakar tillståndet hjärtsvikt. Hjärtsvikt innebär att hjärtats pumpförmåga har försämrats, vilket gör att hjärtat inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod och syre till kroppens alla vävnader och organ (Ericson & Ericson, 2012). Hjärtat består av två kamrar och två förmak, och hjärtsvikt kan uppstå på både höger och vänster sida (Dahlström, 2005). Hjärtsvikt beror ofta på antingen systolisk eller diastolisk dysfunktion (beskrivning följer nedan), det kan dock uppträda funktionsstörningar på både den systoliska och diastoliska funktionen samtidigt (Ericson & Ericson, 2012). Systolisk dysfunktion innebär att hjärtat har en försämrad pumpförmåga, vilket medför att en otillräcklig mängd blod per slag pumpas ut. Diastolisk dysfunktion innebär att hjärtats förmåga att vidga myokardiet (muskulaturen som omger hjärtat) till en adekvat nivå under den diastoliska fasen är 1

försämrad, vilket medför att otillräcklig mängd blod kan pumpas ut under den systoliska fasen (Ericson & Ericson, 2012). De vanligast förekommande orsakerna till vänsterkammarsvikt är klaffel och hjärtinfarkt. Vänsterkammaren har då inte fullgod förmåga att utföra det arbete som krävs, vilket leder till att vätska ansamlas i lungorna och kan orsaka lungödem. Några vanliga orsaker till högerkammarsvikt kan till exempel vara fel på de högersidiga hjärtklaffarna eller kronisk lungsjukdom. När höger kammare sviktar innebär det att hjärtats förmåga att pumpa ut blod från venerna till lungorna är nedsatt (Dahlström, 2005; Braun & Anderson, 2012). Riskfaktorer De vanligaste orsakerna till hjärtsvikt är ischemisk hjärtsjukdom och hypertoni. Tillsammans utgör dessa cirka 80 % av de bakomliggande orsakerna till tillståndet. Andra orsaker som kan leda till hjärtsvikt är hjärtmuskelsjukdom eller klaffsjukdomar, om dessa upptäcks i tid kan de dock oftast botas med hjälp av kirurgiska ingrepp. Hjärtsvikt kan också uppkomma sekundärt till följd av andra sjukdomar såsom till exempel anemi, diabetes, infektioner, rytmrubbningar samt tyreoideasjukdomar. Ytterligare riskfaktorer för hjärtsvikt är ofta livsstilsrelaterade faktorer såsom övervikt, rökning, högt alkoholintag samt diabetes (Ericson & Ericson, 2012; Dahlström, 2005). Symtom och tecken Kronisk hjärtsvikt kan ge upphov till en mängd olika symtom, så som fatigue, nedsatt prestationsförmåga, nattlig hosta och ökad diures. De vanligast förekommande symtomen är andningsbesvär, trötthet och ödem (Ericson & Ericson, 2012; Karason, 2012). Ödem i ben och armar, som orsakas av stasbildning i kroppens stora kretslopp, är vanligast, men vätskeansamlingar kan även uppstå i andra organ (Dahlström, 2005; Braun & Anderson, 2012). En förstorad lever (som kan påvisas via röntgen), ett förstorat hjärta (som kan påvisas via röntgen), blodprover som visar förhöjda hjärtmarkörer samt rassel i lungorna är några andra tecken som kan tyda på att en patient drabbats av hjärtsvikt. En patient som drabbats av hjärtsvikt märker oftast detta vid fysisk ansträngning, eftersom det medför en belastning på hjärtat och därmed leder till försämrad fysisk förmåga. Symtomen accelererar med tiden, vilket tillslut resulterar i att patienten upplever symtom även vid knappt någon ansträngning, eller till och med vid vila (Karason, 2010). Hjärtsviktspatienter upplever ofta även psykosocial-, samt existentiell problematik på grund av försämrad livskvalitet och välbefinnande i samband med att sjukdomen utvecklas och symtombilden förvärras (Mårtensson, 2005). Diagnostik Vid symtom och tecken på hjärtsvikt krävs objektiva undersökningar av hjärtat för att säkerställa diagnosen (Socialstyrelsen, 2009). Det är också av stor vikt att utredningen är individuellt anpassad för varje patient, eftersom hjärtsvikt i sig inte är en sjukdom, utan orsakas av annan bakomliggande faktor. Förutom basala undersökningar så som kontroll av blodtryck, puls, andningsfrekvens, syremättnad och lungaskultation tas även blodprover (såsom hemoglobinvärde, CRP, el-status, lever- och njurvärden, p-glukos, ämnesomsättning samt LPK), elektrokardiografi (EKG), ekokardiografi (UCG) och lungröntgen. Självklart är en noggrann anamnes också av mycket stor vikt vid diagnostiseringen. Utifrån resultaten av undersökningar och provsvar kan graden av hjärtsvikt sedan klassificeras enligt New York Heart Association (NYHA). Där beskrivs hjärtsvikt från grad I-IV, där grad I innebär lätt hjärtsvikt och grad IV svår hjärtsvikt (Dahlström, 2005), se nedan. 2

NYHA I: Nedsatt hjärtfunktion utan symtom. NYHA II: Lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet endast efter fysisk ansträngning av mer än måttlig grad. NYHA III: Medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet, alltifrån gång i lätt motlut till av- och påklädning. Denna grupp är relativt vid och lätta fall hänförs ibland till klass III A och svårare till klass III B. Klass III A klarar att gå mer än 200 meter på plan mark utan besvär. NYHA IV: Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila. Ökande symtom vid minsta ansträngning. Patienten är ofta sängbunden (Dahlström, 2005, s. 18). Behandling Behandlingen vid hjärtsvikt består av både en farmakologisk och en icke farmakologisk del. Den farmakologiska behandlingen består av tre delar: ACE-hämmare, loopdiuretika samt betablockerare. Hjärtsvikt går inte att bota och målet med läkemedelsbehandlingen är att förbättra prognosen, lindra symtom, förlänga överlevnad, förebygga försämring och sjukhusinläggning samt förbättra livskvalitet. För att kunna ge patienten den bästa möjliga behandlingen för de upplevda symtomen är det därför viktigt att den bakomliggande orsaken till hjärtsvikten kartläggs innan behandling påbörjas. Den icke farmakologiska behandlingen syftar till att ge patienten information och utbildning om sin sjukdom för att få patienten att förstå vikten av att följa ordination och råd (egenvård). Fokus läggs på att få patienten att förstå vikten av att leva ett hälsosamt liv vad gäller till exempel kost och motion. Det är också av stor vikt att patienten, för att undvika att bli socialt isolerad och nedstämd, informeras om vikten av att till så stor del som möjligt fortsätta med de sociala och fysiska aktiviteterna som denne utövade innan hon blev sjuk (Dahlström & Strömberg, 2005; Persson & Wikström, 2014). Prognos Generellt är prognosen för patienter som lider av hjärtsvikt, oberoende av vad som orsakar tillståndet, allvarlig. Överlevnaden i hjärtsvikt minskar i takt med sjukdomens svårighetsgrad (skattning enligt NYHA). Hos patienter som blivit diagnostiserade med NYHA I beräknas ettårs överlevnaden vara cirka 95 %, för patienter med svår hjärtsvikt, NYHA IV, beräknas den vara cirka 50 % (Socialstyrelsen, 2009; Dahlström, 2005). I dagsläget beräknas sexårsöverlevnaden vara cirka 50 % (Hjärt-lungfonden, 2014). För att kunna uppnå bästa tänkbara prognos är det av stor vikt att sjukdomen kartläggs och upptäcks så tidigt som möjligt, att behandlingen är rätt anpassad samt att patienten ges en bra omvårdnad (Dahlström, 2005). CENTRALA BEGREPP Den fysiska funktionsnedsättning som återfinns hos patienter med hjärtsvikt uppges vara det som påverkar vardagen mest. Denna fysiska dimension påverkar andra aspekter av patientens liv, till exempel den psykiska hälsan. De olika dimensionerna kan beskrivas som sammankopplade i ett ömsesidigt förhållande där de påverkar varandra (Mårtensson, 2005).Nedan presenteras begreppen personcentrerad vård, livskvalitet samt känsla av sammanhang (KASAM). Dessa begrepp är relevanta för denna litteraturstudie då de alla kan kopplas till ett subjektivt förhållningssätt med individens upplevelser i fokus, samt berör både fysiska och psykosociala dimensioner. 3

Personcentrerad vård - förhållningssätt i omvårdnaden. Willman (2009) beskriver hälsa ur ett humanistiskt perspektiv som en upplevelse rotad i välbefinnande, meningsfullhet och känsla av sammanhang. Detta innefattar vidare att det är individens upplevelse av hälsa som är vägledande i omvårdnaden, och det innefattar mer än enbart frånvaro av sjukdom. Tillvaratagandet av patientens berättelse är därmed en förutsättning för att kunna bedriva en personcentrerad vård (GPCC, 2014). Denna syn på hälsa kräver ett helhetsperspektiv i mötet med patienten, vilket innebär ett hänsynstagande till både kropp, själ och ande. Vidare betonas inom omvårdnadsvetenskapen även vikten av att ha förståelse för att varje individ är unik och därmed besitter varierande förutsättningar. Människan beskrivs som ett handlande subjekt med förmåga att ta ansvar och friheten att göra egna val (Willman, 2009). Ett begrepp som ofta föreknippas med personcentrerad omvårdnad är empowerment. Detta begrepp innefattar just tanken att patienten själv har kapacitet att identifiera och hantera problem i vardagen (Fors, 2014). Vårdpersonalens uppgift är då att uppmuntra och stärka patientens egen auktoritet, förmåga, och delaktighet i omvårdnaden (Eldh, 2009). Inom den personcentrerade vården beskrivs förhållandet mellan patient och vårdare som ett partnerskap, där båda parternas kunskap och bidrag till mötet skall respekteras (GPCC, 2014). Patientens bidrag till detta partnerskap berör de egna erfarenheterna och upplevelserna, medan vårdpersonalen bidrar med en professionell kunskap (Ekman, Norberg & Swedberg, 2014). Vidare tar Hedman (2014) upp att även närstående bör ses som en del i detta partnerskap inom den personcentrerade vården. Detta då anhöriga vid långvarig sjukdom och vid behov av egenvårdsåtgärder i hemmet ofta blir involverade i omvårdnaden. Enligt Welstand, Carson & Rutherford (2009) ses att vårdens roll i hjärtsviktpatienternas upplevelse kan variera. Patienter beskriver bland annat att de inte blivit hörda av vårdpersonal. Detta hade i samband med en upplevd okunskap inom vården en negativ inverkan på patienterna och deras upplevelse av sin situation. Livskvalitet Dahlström (2005) menar att patienter som lider av hjärtsvikt generellt sett upplever en större nedsatt livskvalitet än patienter som lider av andra kroniska sjukdomar. Utgångspunkt när man talar om begreppet livskvalitet är den individuella upplevelsen. Det är den egna upplevelsen av livet, och den egna bedömningen av livets värde, som skall betonas i mötet med, och omvårdnaden av, patienten. Med tanke på begreppets subjektiva betoning varierar också de beskrivningar och definitioner av vad livskvalitet innefattar (Rustøen, 1992). Rustøen (1992) tar upp fyra dimensioner som beskrivs genomsyra begreppet livskvalitet; hopp, mening, gemenskap samt identitet. Dessa dimensioner känns bl.a. igen i den norska psykologen Siri Næss definition av livskvalitet. I denna definition kan en god livskvalitet kopplas till om individen är aktiv, har gemenskap, har självkänsla och har en grundstämning av glädje (i Rustøen, 1992). Att vara aktiv innefattar komponenter såsom att ha intressen som upplevs som meningsfulla samt att ha energi till att genomföra/hålla fast vid dessa intressen. Här beskrivs även vikten av att kunna känna att man har kontroll över sitt liv och valfrihet i sina handlingar. Att vara aktiv genomsyras av känslan av meningsfullhet. Gemenskap innebär här att känna samhörighet med andra människor. Det kan till exempel vara vänner, familj eller arbetskamrater. Vikten av att ha kvalitativa relationer betonas, det är inte mängden bekanta som främjar god livskvalitet utan istället förekomsten av minst en relation som är nära och ömsesidig. Den upplevda självkänslan berörs bland annat av möjligheten att acceptera sig själv och sin situation samt att kunna leva upp till sina egna normer. Känslan av att vara till nytta och att göra någonting som upplevs som värdefullt beskrivs också ha en inverkan på vår 4

självkänsla. Den sista aspekten i denna definition kopplas till att känna glädje. Att ha en grundstämning av glädje innefattar att känna sig trygg och i harmoni med livet. När dessa känslor överväger känslor såsom oro, nedstämdhet och rastlöshet infinner sig en grundstämning präglad av glädje (i Rustøen, 1992). KASAM (känsla av sammanhang) Känsla av sammanhang beskrivs av Antonovsky (1987) innefatta tre centrala begrepp; begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet. Dessa begrepp ska ses som sammanlänkade och beroende av varandra. Begriplighet berör en individs förmåga att sortera och organisera både inre och yttre stimuli till upplevelser som går att förstå och förklara. Motsatsen blir en individ som upplever händelser som oförklarliga, då man inte lyckas skapa ordning i den information som mottagits. En individ med hög känsla av begriplighet beskrivs klara av att skapa förståelse även för oväntade, svåra upplevelser. Nästa begrepp benämns hanterbarhet och innefattar individens upplevelse av möjliga resurser för att hantera de stimuli som man utsätts för. Dessa resurser kan finnas hos individen själv, men det kan också vara familj, religion eller till exempel vården som upplevs erbjuda behövda resurser. En person som har hög känsla av hanterbarhet upplever sig ha de resurser som krävs för att hantera en given situation. Meningsfullhet beskrivs som en motivationskomponent. Den berör i vilken utsträckning en individ finner att livet har en känslomässig innebörd, det vill säga till vilken grad man upplever att de problem och krav man kan tänkas stöta på i livet är värda att lägga energi på för att lösa. Att ha en hög känsla av meningsfullhet kan i vissa situationer väga upp mot låg begriplighet och hanterbarhet då man har motivationen att arbeta vidare för att till exempel söka resurser. Om en individ istället har låg känsla av meningsfullhet men hög känsla av begriplighet och hanterbarhet är risken stor att det till slut blir svårare och svårare att skapa förståelse och identifiera resurser då man inte har någon motivation att göra så. Baserat på detta identifierar Antonovsky (1987) meningsfullhet som den mest centrala komponenten. Vidare betonas dock vikten av att alltid fokusera på KASAM i sin helhet. Welstand et al. (2009) presenterar i sin översiktsstudie ett antal teman som reflekterade patienters upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Många patienter med hjärtsvikt hade svårt att acceptera och hantera sin nya situation, med sviktande självkänsla som följd. Vidare identifierades ett antal copingstrategier, varav en av de mest framgångsrika innebar ett meningsskapande av sin situation. De patienter som lyckades skapa en mening i sin situation var de som sedan hade störst framgång med egenvård. PROBLEMFORMULERING Tidigare forskning illustrerar utmaningar och möjligheter utifrån patienternas berättelser, vilket ger en bild av en komplex situation som påverkar patienterna på flera plan. Denna komplexitet är inte utförligt beskriven i litteraturen rörande omvårdnad av patienter med hjärtsvikt. Litteraturen redogör för omvårdnad i relation till vanligt förekommande symtom såsom andningsproblematik, ödem och fatigue. Omvårdnaden som beskrivs i litteraturen relateras vidare i stor utsträckning till dessa fysiska symtom och den medicinska aspekten av omvårdnad, dock ges sällan en anknytning till hur patienterna själva kan uppleva sin situation. En kunskapslucka kan därmed ses i litteraturen. Med utgångspunkt i tidigare forskning finns det ytterligare kunskap att hämta i patienternas upplevelser. Genom att fokusera på hur hjärtsvikt kan påverka det dagliga livet, i relation till begreppen livskvalitet, KASAM och personcentrerad vård, hoppas vi kunna beskriva fenomen som kan vara ett stöd i ett helhetsfokuserat omvårdnadsarbete. 5

SYFTE Att beskriva patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt. METOD Vald metod för denna uppsats är litteraturstudie i form av en beskrivande metasyntes. Denna metod innebär ett sökande efter litteratur, i detta fall vetenskapliga artiklar, för att sammanställa tidigare forskning och öka förståelsen för det valda fenomenet, som är att beskriva patientens upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Resultatet blir därmed en sammanställning och beskrivning av redan analyserat material (Friberg, 2012). DATAINSAMLING OCH URVAL Till denna litteraturstudie har databaserna Scopus, PubMed och Cinahl använts. Sökningarna påbörjades med sökorden "heart failure" och "living", som kan kopplas till syftet. Denna sökning genererade 3532 träffar i Scopus, 15076 träffar i PubMed respektive 734 träffar i Cinahl. Vid dessa sökningar användes boolesk sökteknik för att koppla ihop sökorden. Vald operator var AND. Detta genererar ett sökresultat som kan kopplas till bägge använda sökord (Östlundh, 2006). De begränsningar som valdes därefter var att de vetenskapliga artiklarna skulle ha publicerats inom de senaste 10 åren, vara av dokumenttyp "article" samt att valda sökord skulle återfinnas i titel alternativt i abstrakt eller nyckelord (där möjlighet till detta gavs), se tabell 2. Dessa begränsningar valdes för att öka chanserna att få resultat som var relevanta för syftet och för vården idag. Vid sökning i Cinahl och PubMed valdes också begränsningen "peer review". Begränsningen "free full text" var enbart möjlig i PubMed, där den valdes. Den första sökningen med begränsningar genomfördes med sökorden heart failure AND living. Detta gjordes i alla tre databaser för att få en uppfattning om forskningsläget samt att få uppslag till andra lämpliga sökord. Sökningen i Scopus bedömdes som representativ för de artiklar som sedan återfanns i både PubMed och Cinahl. Genom Scopus fanns störst möjlighet att hämta de artiklar som valts för granskning i fulltext, och de sökresultat som presenterades där stämde generellt bäst överens med syftet. Därför valdes att genomföra vidare sökningar främst inom denna databas. Under genomgången av de abstrakt som genererats i de första sökningarna framkom två sökord som bedömdes som lämpliga att använda för vidare sökningar; "quality of life" och "experience". Dessa sökord användes i separata sökningar i kombination med sökordet heart failure. Vidare genomfördes också sökningar där "heart failure" byttes mot synonymen "cardiac failure" för att se om ytterligare relevanta studier kring problemområdet kunde hittas. Även i dessa sökningar användes operatorn AND för att kombinera sökorden. Tabell 1. Exklusions- och inklusionskriterier. Exklusionskriterier Patienter i ett palliativt skede Upplevelsen hos patienter med olika kroniska sjukdomar Enbart partner/vårdares perspektiv Inklusionskriterier Både manliga och kvinnliga deltagare Kvalitativ design Deltagarna >30 år De artiklar som bedömdes som relevanta och uppfyllde inklusionskriterierna kvalitetsgranskades därefter enligt ett antal punkter beskrivna av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011), se bilaga 1. I denna granskning ingick bl.a. bedömning av metodens 6

lämplighet, analysens tillförlitlighet samt förekomst av ett tydligt presenterat resultat som stämde överens med studiens syfte. De artiklar som valdes bort efter granskning motsvarade antingen inte syftet på ett adekvat sätt, eller så uppfylldes inte samtliga inklusionskriterier. DATAANALYS Denna analys utgår ifrån Fribergs (2012) analysmetod för genomförande av en beskrivande metasyntes. Analysen genomfördes genom upprepad inläsning och diskussion. Efter att ha fått en helhetsbild av studierna genom inläsning och kvalitetsgranskning inleddes en mer djupgående analys av studiernas resultat. Fokus låg på att söka efter likheter mellan studierna rörande patienternas upplevelser, i relation till studiens syfte. Detta gjordes genom att först sammanställa alla förekommande subteman och teman som presenterades i de valda vetenskapliga artiklarna. Alla teman lästes gruppvis upprepade gånger och sorterades sedan efter innebörd och relation till patientens dagliga liv. Alla beskrivna upplevelser som bedömdes relatera till studiens syfte togs med för vidare analys. Detta för att kunna belysa eventuella nyanser av en upplevelse. Enstaka teman som berörde våra exklusionskriterier valdes bort. De huvudteman som kunde relateras till varandra sammanfogades till ett huvudtema. Detta resulterade i tre huvudteman. Vidare sammanfogades även subtemana på samma sätt, för att sedan sorteras under relevant huvudtema. Dessa teman presenteras under resultat. Tabell 2. Litteratursökning. Datum/databas Sökord Begränsningar Antal träffar 140903 Scopus 140903 Cinahl 140903 PubMed 140903 Scopus 140909 Scopus 140909 Scopus Heart failure + living + qualitative Heart failure + living Heart failure + living Heart failure + quality of life + qualitative Heart failure + experience + qualitative Cardiac failure + quality of life Utgivningsår 2004-2014, article, "heart failure" och "living" finns i titel, "qualitative" finns i titel/abstract/nyckelord. Utgivningsår 2004-2014, peer review, research article, samtliga sökord återfinns i titel. Utgivningsår 2004-2014, gratis fulltext, samtliga sökord återfinns i titel. Utgivningsår 2004-2014, article, "heart failure" och "quality of life" finns i titel, "qualitative" finns i titel/abstrakt/nyckelord. Utgivningsår 2004-2014, article, samtliga sökord återfinns i titel. Utgivningsår 2004-2014, article, samtliga sökord återfinns i titel. Lästa abstract Granskade artiklar Valda artiklar 17 11 9 Nordgren et al (2007). Boyd et al (2004). Pattenden et al (2007). Thornhill et al (2008). Dougherty et al (2007). Sacco et al (2014). Ryan et al (2009). 42 5 0 0 17 2 0 0 5 1 1 Heo et al (2009). 7 2 1 Rodriguez et al (2008). 24 1 0 0 7

140909 Scopus 140910 Cinahl Cardiac failure + experience Heart failure + experiences + quality of life Utgivningsår 2004-2014, article, samtliga sökord återfinns i titel. Utgivningsår 2004-2014, research article, heart failure som exact subject heading, peer review. 28 0 0 0 16 2 1 Pihl et al (2010) ETISKA ÖVERVÄGANDEN Under arbetet med denna uppsats har författarna reflekterat över de etiska ställningstaganden som kan uppstå under presentationen av tidigare forskning. Det resultat i de valda vetenskapliga artiklarna som bedömts som relevant för syftet presenteras utan att ha förvanskats. Det resultat som inte tagits med i denna översikt bedömdes ej påverka översiktens resultat. Översättningen av de vetenskapliga artiklarnas resultat har genomförts med varsamhet och ett kritiskt förhållningssätt för att inte innebörden skulle förändras. Använda citat har presenterats på originalspråk för att säkerställa att innebörden ej förändrats. Samtliga studier som använts i denna litteraturstudie har fått etiskt godkännande från lämpliga instanser. RESULTAT Resultatet nedan presenteras under tre huvudteman: Förändrad fysiska förmåga och dess konsekvenser i det psykosociala livet, patientens upplevelse av vården samt att hantera en ny vardag. Dessa teman kan inte ses som isolerade från varandra då de tenderar att gå in i varandra. FÖRÄNDRAD FYSISK FÖRMÅGA OCH DESS KONSEKVENSER I DET PSYKOSOCIALA LIVET Att uppleva sig fången i den egna kroppen De förändringar i fysisk förmåga som patienter med hjärtsvikt genomgår beskrevs i studierna av Sacco, Park, Suresh & Bliss (2014)., Ryan & Farrelly (2009)., & Nordgren, Asp & Fagerberg (2007) vara en stor utmaning för patienten i dennes vardag. Deltagande patienter i dessa studier beskrev att sjukdomen inneburit radikala förändringar i det vardagliga livet och i utövandet av diverse fritidsaktiviteter. Fysisk fatigue och bristande energi var stora anledningar till att patienterna inte upplevde sig kunna genomföra dagliga rutiner och aktiviteter. Detta beskrevs av patienterna som att leva ett liv med restriktioner (Sacco et al., 2014; Ryan et al., 2009; Nordgren et al., 2007). Dessa restriktioner resulterade i en känsla av att vara fången i den egna kroppen, där den nya kroppen upplevdes som främmande och oönskad (Sacco et al., 2014). En patient beskrev den fysiska nedsättningens effekt med citatet: I just can t do the things I used to be able to do. (Sacco et al., 2014, s.216) En annan deltagare beskrev sin fysiska nedsättning och känslan av att vara fången i den egna kroppen med citatet: "But as I said before, this is not a life. I'm in prison; I'm imprisoned within my own body" (Nordgren et al., 2007, s. 7) De fysiska nedsättningarna ledde ibland till, att man istället för att försöka anpassa sitt liv till de nya förutsättningarna, blev passiv och struntade i de aktiviteter man tidigare utövat. De 8

aktiviteter som utövades var enbart de som var absolut nödvändiga för överlevnad, medan aktiviteter som man tidigare haft ett intresse för, föll bort (Pihl, Fridlund & Mårtensson, 2010; Dougherty, Pyper, Au, Levy & Sullivan, 2007; Rodriguez, Appelt, Switzer, Sonel & Arnold, 2008; Thornhill, Lyons, Nouwen & Lip, 2008; Pattenden, Roberts & Lewin, 2007). Detta illustrerades av en patient på följande sätt: A lot of things you d like to do around the house you can t do. (Rodriguez et al., 2008, s. 261). Deltagande patienter menade vidare att rädslan och osäkerheten kring sjukdomen gjorde att man istället för att utsätta sig för allt för stora fysiska påfrestningar lät bli att anstränga sig överhuvudtaget. De beskrev att faktorer som orsakar rädsla och osäkerhet kring sjukdomen var bristande sjukdomsinsikt, vilket kan härledas till dålig information/utbildning från sjukvårdens sida. Förlusten av fysisk förmåga beskrevs av patienterna leda till en försämrad livskvalitet och en osäker framtid (Pihl et al., 2010; Dougherty et al., 2007; Rodriguez et al., 2008; Thornhill et al., 2008; Pattenden et al., 2007). Rädslan inför en osäker framtid var också en orsak till att patienterna undvek att anstränga sig i onödan (Pihl et al., 2010; Dougherty et al., 2007). En patient beskrev sin rädsla och osäkerhet inför sitt liv och framtid med följande citat: I don t think I dare to dig and rake and I don t really know how much I dare to do because of my heart (Pihl et al., 2010, s. 7) Att uppleva sig vara en börda för omgivningen Enligt Ryan et al. (2009), Pihl et al. (2010) och Dougherty et al. (2007) ledde de fysiska nedsättningarna också till att man upplevde ett ökat beroende av sin familj och sina närstående för att klara av det vardagliga livet. Detta var för många patienter frustrerande, eftersom de upplevde sig vara en börda (Ryan et al., 2009). Vid jämförelse av studierna gjorda av Ryan et al. (2009) och Pihl et al. (2010) så visade det sig att de patienter som hade förmågan att anpassa sitt liv till sina nya förutsättningar såg behovet av familj och anhöriga ur positiv synvinkel, då sjukdomen fört dem närmare, medan de patienter som inte hade kunnat anpassa sitt liv till de nya förutsättningarna enbart upplevde behovet av sin familj och anhöriga som negativt, vilket ledde till att de upplevde sig själva som en börda. Flera av patienterna beskrev också att de ibland kände sig misstrodda av omgivningen vad gäller de fysiska nedsättningarna, då deras symtom ibland inte var synliga utåt. Samtidigt upplevdes det som att de förlorade sin värdighet när omgivningen faktiskt märkte av att de mådde dåligt. Detta kunde då leda till förvirring kring den egna kroppen då den egna upplevelsen inte alltid stämde med omgivningens uppfattning (Nordgren et al., 2007; Pihl et al., 2010). Förvirringen kring den egna kroppen och den försämrade fysiska förmågan ledde till en förlorad värdighet och självständighet. Många patienter uttryckte en rädsla för att bli helt beroende av sin familj och sina anhöriga och att totalt förlora sin autonomi (Dougherty et al., 2007). Ett liv med restriktioner Flera av de deltagande patienterna beskrev svårigheter att tolka kroppens signaler kring de olika symtomen som kan uppkomma vid hjärtsvikt, och menade att detta hade en negativ inverkan på livskvaliteten (Nordgren et al., 2007; Heo, Lennie, Okoli & Moser, 2009; Boyd, Murray, Kendall, Worth, Benton & Clausen, 2004; Pattenden et al., 2007; Pihl et al., 2010). Vanligt förekommande symtom såsom andnöd och fatigue visade sig i stor utsträckning kunna påverka livskvaliteten negativt. Just livskvalitet kopplades av många patienter ihop med att kunna genomföra dagliga aktiviteter, både fysiska och sociala. De symtom som förekom 9

hämmade patienternas möjlighet att genomföra önskade aktiviteter, vilket i sin tur försämrade livskvaliteten (Heo et al., 2009; Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007; Pihl et al., 2010; Thornhill et al., 2008). Biverkningar och effekten av medicineringen skapade också problem för flera patienter. Patienterna beskrev komplicerade behandlingsprogram som för många var svåra att följa på grund av att de krävde stora livsstilsförändringar. Detta ledde i sin tur till utebliven förbättring av symtom. Diuretikabehandling var för flera ett problem på grund av de frekventa toalettbesöken som krävdes, vilket hämmade patienterna i sin vardag och var en orsak till minskad social och fysisk aktivitet (Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007; Pihl et al., 2010; Dougherty et al., 2007; Rodriguez et al., 2008). Flera patienter beskrev också en konflikt mellan viljan till att bibehålla självständigheten gentemot att följa råd och direktiv från sjukvården rörande behandling och livsstil. För många innebar medicinering m.m. ytterligare begränsningar i livet, samtidigt som behandlingarna var nödvändiga för att överleva (Nordgren et al., 2007). Psykosocialt tillbakadragande De fysiska begränsningarna hos individer med hjärtsvikt beskrevs påverka det sociala livet negativt (Boyd et al., 2004). Att kunna ha möjlighet att upprätthålla ett socialt liv efter insjuknande beskrevs ha en positiv inverkan på den upplevda livskvaliteten (Heo et al., 2009). Detta illustrerades av en av de medverkande som beskrev vad som kan främja en god livskvalitet: "To be around your friends, have the opportunity to go out and having things to do" (Heo et al., 2009, s. 103). En försämrad fysisk förmåga innebar dock för många att det inte var möjligt att medverka i sociala aktiviteter på samma sätt som innan insjuknande (Ryan et al., 2009; Pihl et al., 2010; Boyd et al., 2004). Några faktorer som upplevdes försvåra möjligheten till önskat socialt liv är bristande ork/fatigue (Pihl et al., 2010), minskad mobilitet (Thornhill et al., 2008), anpassningssvårigheter (Sacco et al., 2014) samt pågående diuretikabehandling (Rodriguez et al., 2008). Att genomgå diuretikabehandling samt upplevelsen av att vara mindre mobil beskrevs skapa en känsla av att vara bunden till hemmet (Rodriguez et al., 2008 & Thornhill et al., 2008): I used to have a very active social life and now my social life is non-existent. I very rarely leave the house, sometimes I don t leave the house for ten days (Thornhill et al., 2008, s. 162). Att behöva anpassa sig till ett nytt liv och nya rutiner innebar för många en psykisk påfrestning. Det var svårt att acceptera de förändringar som var oundvikliga, vilket hade en negativ inverkan på vardagen och det sociala livet (Sacco et al., 2014). Även förhållandevis enkla uppgifter i hemmet krävde mycket planering (Boyd et al., 2004). Upplevelsen av att ha ett bristande socialt liv ledde till känslor av ensamhet och isolering (Ryan et al., 2009; Nordgren et al., 2007; Pihl et al., 2010). Känslorna av ensamhet och isolering relaterades vidare av patienterna även till hur de betraktades av sin omgivning. Många upplevde att de fått en annan identitet i relation till omgivningen, och att de därmed bemöttes på ett annorlunda sätt än innan. Detta resulterade i en ovilja att medverka i sociala sammanhang (Thornhill et al., 2008), och även till ett minskat självförtroende (Boyd et al., 2004). 10

En förändrad roll och ett skiftande känsloliv Den roll patienten haft inom familjen och övrig omgivning var för många inte möjlig att upprätthålla efter insjuknande (Ryan et al., 2009; Nordgren et al; 2007; Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007; Pihl et al., 2010). Denna upplevelse av att inte kunna vara den man varit tidigare beskrevs orsaka ett stort lidande (Nordgren et al., 2007). Orsakerna till att den egna rollen förändrats kopplades bland annat till bristande förmåga att genomföra önskade vardagliga aktiviteter och uppgifter (Ryan et al., 2009., Pattenden et al., 2007; Pihl et al., 2010). På grund av detta fanns det för många ett ökat behov av hjälp i vardagen, vilket av flera beskrevs som att leva i ett beroendeförhållande (Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007; Pihl et al., 2010): "I could do absolutely nothing - B got me out of bed and dressed me, I couldn't put on a pair of socks - I'd lie on the couch while B ran around after me" (Ryan et al., 2009, s. 227). Detta beroendeförhållande låg till grund för känslor av skuld och förlorad värdighet hos en stor del av patienterna (Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007; Thornhill et al., 2008). Viljan att kunna prestera och uppfylla de eventuella förväntningar som fanns, både egna och från omgivningen, var hos många stor (Nordgren et al., 2007). Att vilja prestera mer än vad som var möjligt skapade dock känslor av frustration och ångest (Rodriguez et al., 2008). När något visade sig inte vara genomförbart upplevdes det som ett personligt misslyckande (Nordgren et al., 2007). Att då behöva förlita sig på sin omgivning förstärkte känslan av att inte duga eller räcka till (Thornhill et al., 2008). Att inte kunna hjälpa till i hemmet som tidigare resulterade även i en vardag som upplevdes som tråkig och menlös (Ryan et al., 2009; Thornhill et al., 2008). Vardagen beskrevs ibland begränsas ytterligare pågrund av en upplevd överbeskyddande mentalitet och oro hos närstående (Ryan et al., 2009; Nordgren et al., 2007): "She won't LET me - I don't DO anything! She's all 'I'll do this, I'll do that' and I'm all the time sitting and just sitting there eh - I get a bit bored" (Ryan et al., 2009, s. 227). Flera av de deltagande patienterna uppgav att deras tillvaro genomsyrades av en känsla av meningslöshet. Känslolivet beskrevs som väldigt skiftande mellan bland annat hopp och hopplöshet, tilltro och förtvivlan samt tillfredsställelse och missnöje (Nordgren et al., 2007). Hopplöshet beskrevs vara särskilt påfrestande, och illustrerades av en patient som att ha förlorat: "I've lost - I can't be bothered about things and when I'm lying there feeling desperate and hating everybody - nurses included - I don't pay much attention to anything I just lie there with no energy to do anything" (Ryan et al., 2009, s. 226). Vidare beskrevs rädsla vara vanligt förekommande hos flera patienter. Rädslan kunde relateras till en oro kring vad som skulle kunna hända från dag till dag, främst kopplat till förvärrade symtom och risk för akuta incidenter (Pattenden et al., 2007; Ryan et al., 2009). Vetskapen om att det inte finns något botemedel kunde verka ångestframkallande (Pattenden et al., 2007). Det fanns också en rädsla kopplad till tankar om framtiden och den ovisshet som genomsyrar tillvaron, som för en stor del av patienterna var mycket krävande: I just feel, you know, next week I might not be here that s my initial sort of fear, you know, oh my God how much longer have I got (Pattenden et al., 2007, s. 276). 11

En del patienter i studien utav Thornhill et al. (2008) beskrev dock att de inte upplevde sig som allvarligt sjuka. En patient illustrerar sina tankar om sin situation med följande citat: I don t think I am ill just something gone wrong with the works! (Thornhill et al., 2008, s. 161). PATIENTENS UPPLEVELSE AV VÅRDEN Behov av stöd och information Flera patienter ansåg att stöd, råd och uppmärksamhet från sjukvården vad gäller både information om sjukdomen och deras medicinföljsamhet var viktiga faktorer som spelade stor roll för välmåendet samt för en god livskvalitet (Sacco et al., 2014; Pihl et al., 2010). I de fall där stöd, råd och information var bristfälligt var detta orsaker till stress och oro hos patienterna. Att inte veta hur sjukdomen kunde påverkas av olika val som man ställdes inför i livet, vad gäller till exempel fritidsaktiviteter, förhindrade enligt patienterna dem från att leva sitt vardagliga liv så som de önskade. Detta upplevdes av patienterna leda till minskad livskvalitet och en osäker framtid (Sacco et al., 2014; Pihl et al., 2010; Dougherty et al., 2007). Okunskapen samt den dåliga informationen kring sjukdomen, symtomen samt behandlingen skapade oro och ångest hos patienterna. Detta kunde exempelvis relateras till att de inte visste om det upplevda symtomet var orsakat av hjärtsvikt eller om det berodde på någon annan sjukdom (Rodriguez et al., 2008; Thornhill et al., 2008; Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007). En patient illustrerade i studien av Rodriguez et al. (2008) sin bristande förståelse kring sina symtom med citatet: Well I m still having the shortness of breath. I don t know whether it s my heart or it is my pulmonary condition. (Rodriguez et al., 2008, s. 261). Okunskapen kring symtom beskrevs också vara en faktor som ledde till medicinsk oföljsamhet, vilket i sin tur kunde leda till ett förvärrat sjukdomstillstånd, och även till att man blev inlagd på sjukhus i onödan (Rodriguez et al., 2008). Okunskaperna kring sjukdomen beskrevs även av deltagare i flera studier leda till stress och förvirring inför framtiden (Dougherty et al., 2007; Rodriguez et al., 2008; Thornhill et al., 2008; Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007). En patient i studien av Dougherty et al. (2007) illustrerade sin oro kring en osäker framtid med citatet:... how long that I can go without having anything major happen or anything? (Dougherty et al., 2007, s. 483). Trots okunskapen kring sjukdomen, var det dock få patienter som ifrågasatte eller diskuterade sin medicinering, av rädsla för att vården skulle misstycka (Boyd et al., 2004; Dougherty et al., 2007): "She did not say anything about the tablets, and neither did I, because I would not like them to think that I was doing their job, because that can put them off you". (Boyd et al., 2004, s. 588). Behov av gott bemötande Vissa patienter önskade inte vara delaktiga i beslut och i sin vård, medan andra aktivt sökte information. De patienter som upplevde att de hade en god relation med vården berättade att de 12

upplevde det som att vårdpersonalen hade ett genuint intresse av patientens välbefinnande/välmående, samt att de hade goda kommunikationsfärdigheter. Bristen på kontinuitet i vården beskrevs som ett problem av många. Att ständigt behöva upprepa sig beskrevs av patienterna vara en bidragande faktor till irritation (Ryan et al., 2009; Boyd et al., 2004). I mötet med vårdpersonal beskrev också flera patienter i studien av Ryan et al. (2009) att de ibland upplevde det som att personalen inte trodde på att de verkligen mådde dåligt när de kom till sjukhuset, ofta akut. En patient beskrev att personal frågat om det som upplevdes inte bara var inbillning. Eftersom patienternas besök i många fall var frekventa upplevde de vidare att personalen ansåg att de slösade på vårdens tid (Ryan et al., 2009). ATT HANTERA EN NY VARDAG Att klara av att hantera en ny vardag efter insjuknande kunde vara en stor utmaning. Anpassningsförmåga, en stödjande omgivning samt en positiv inställning var faktorer som beskrevs kunna ha en inverkan på möjligheterna att hantera förändringar i vardagen. Anpassningsförmåga För att kunna genomföra önskade aktiviteter i vardagen krävdes anpassning (Thornhill et al., 2008; Pihl et al., 2010; Nordgren et al., 2007). Genom att lära känna sin kropp och dess signaler möjliggjordes anpassning av aktiviteter till en genomförbar nivå, vilket gjorde det lättare att förskjuta negativa tankar och upprätthålla en positiv attityd (Nordgren et al., 2007; Pattenden et al., 2007). Anpassningen kunde ske genom att planera för sina aktiviteter innan utförande, samt att dela upp aktiviteten i flera steg (Pihl et al., 2010). Anpassning kunde också innebära att man sökte nya aktiviteter för att kunna hantera vardagen (Thornhill et al., 2008; Pihl et al., 2010). Att kunna genomföra önskade aktiviteter medförde känslor av välbefinnande (Nordgren et al., 2007; Sacco et al., 2014), och ledde till en förhöjd livskvalitet (Pihl et al., 2010): "I mean, one one can learn to live a good life even though one has a chronic illness (I: Yes) as long as you believe it yourself" (Nordgren et al., 2007, s. 9) Vidare beskrevs användning av medicinska hjälpmedel och läkemedel som ett sätt att kunna anpassa sig till sin sjukdom (Sacco et al., 2014), samt till att uppnå en god livskvalitet (Rodriguez et al., 2008). Till denna utrustning nämndes bland annat pacemaker (Sacco et al., 2014), syrgas samt andningsmaskiner (Rodriguez et al., 2008). Genom att följa rekommendationer från vården angående fysisk aktivitet upplevde många att de kunde hitta nya sätt att aktivera sig som skapade meningsfullhet i deras vardag, och även främjade en hög livskvalitet (Rodriguez et al., 2008). För att kunna genomföra önskade aktiviteter uppgav en del av deltagarna att de bland annat anpassade sin diuretikabehandling efter de egna rutinerna (Boyd et al., 2004). Egenvård beskrevs vara ett bra sätt att bli medveten om sin situation, och att kunna upprätthålla en god hälsa. Regelbundna blodtrycksmätningar nämndes som en lämplig egenvårdsinsats (Rodriguez et al., 2008), men även följsamhet till medicinering, viktkontroll, fysisk aktivitet samt att hålla en lämplig diet betonades som viktiga komponenter i symtomkontroll (Heo et al., 2009). En god symtomkontroll kopplades samman med en hög livskvalitet (Heo et al., 2009). Egenvård kunde också innebära användning av metoder som patienterna själva beskrev som 13

dåliga. Rökning och alkohol beskrevs till exempel som sätt att hantera sin situation och finna tröst i vardagen (Ryan et al., 2009). Att lyckas med att anpassa sin vardag utefter den nya situationen upplevdes dock av flera som svårt (Pattenden et al., 2007; Thornhill et al., 2008; Nordgren et al., 2007). Detta beskrevs kunna bero på bristande kunskap kring hur man kunde aktivera sig på ett säkert sätt, samt kring egenvård rörande till exempel kontroller av vikt och vätske- och saltintag (Pattenden et al., 2007). Försök till anpassning, genom exempelvis planering av aktiviteter (Pihl et al., 2010), kunde också ligga till grund för negativa tankar då försöken att hantera den nya situationen ledde till jämförelser med det liv man haft innan insjuknande (Sacco et al., 2014; Pihl et al., 2010). Att jämföra situationen idag med det liv man haft innan kopplades till en lågt skattad livskvalitet (Heo et al., 2009). De som uppgav svårigheter att acceptera sjukdomen beskrev känslor av frustration och ångest kopplat till upplevelsen av att leva ett hämmat liv, och anpassning beskrevs som svårt (Thornhill et al., 2008). Stödjande omgivning Att ha en stödjande omgivning underlättade för många deltagande patienter att hantera och anpassa sig till den nya situationen (Nordgren et al., 2007; Boyd et al., 2004; Pattenden et al., 2007). Att kunna bibehålla en positiv attityd var lättare när det fanns stöd i omgivningen (Boyd et al., 2004). Familj och vänner beskrevs som ett viktigt emotionellt stöd, som även gav en förhöjd livskvalitet (Thornhill et al., 2008): It cheers you up to have them rally around (Thornhill et al., 2008, s. 165) Att ha stöd i omgivningen beskrevs dock inte enbart som positivt, då det kunde påminna om de egna nedsatta förmågorna i relation till personerna i närheten. Oro hos anhöriga kunde verka hämmande för patientens aktiviteter, vilket resulterade i en balansgång mellan självständighet och en vilja att inte besvära sina närstående (Nordgren et al., 2007). Positiv inställning Att ha en positiv attityd beskrevs som en viktig faktor för att kunna hantera sin situation efter insjuknande (Sacco et al., 2014; Heo et al., 2009). Positivt tänkande kopplades även samman med att kunna känna hopp inför framtiden (Dougherty et al., 2007). En positiv inställning relaterades till en hög livskvalitet (Heo et al., 2009). För att kunna upprätthålla denna attityd kunde man bland annat fokusera på det som var genomförbart istället för det som inte var möjligt (Heo et al., 2009; Pattenden et al., 2007). "I don't let it [heart failure] bother me. I just go out and do what I can do. When I get tired, I rest". (Heo et al., 2009, s. 102) Att jämföra sin situation med andra som man upplevde hade det värre än en själv främjade också ett positivt tänkande, då det illustrerade att situationen kunde varit värre (Heo et al., 2009; Sacco et al., 2014). Flera av patienterna uppgav att de kände en stor tacksamhet för livet och på så sätt kunde de bibehålla en positiv attityd (Sacco et al., 2014). Andlighet och religion upplevdes vidare vara en källa till tröst och välbefinnande för flera patienter (Pattenden et al., 2007; Rodriguez et al., 2008; Sacco et al., 2014). Att ha ett andligt liv beskrevs som ett sätt att kunna hantera sin situation (Pattenden et al., 2007; Sacco et al., 2014). Genom att ha en tro främjades också en känsla av hopp inför framtiden (Sacco et al., 2014). 14