Magister Tutnäsa Resan till Tjotahejti Johan Rockbäck Bild: Erika Palovaara
Magister Tutnäsa - Resan till Tjotahejti -
Magister Tutnäsa - Resan till Tjotahejti - Johan Rockbäck Bild: Erika Palovaara
Magister Tutnäsa - Resan till Tjotahejti Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se info@idusforlag.se Text: Johan Rockbäck Bild: Erika Palovaara Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Idus förlag Korrekturläsning: Kristina Simar Första upplagan Tryckt i Tallinn 2013 ISBN: 978-91-7577-018-5
Det var som sagt den gången då Magister Tutnäsa kom till Solfjäderskolan och allt blev upp och ner för de tio barnen. Då rektorn och doktorn suckade mest hela tiden. På slutet nämndes en händelse som utspelade sig nästa dag, och som var en helt annan historia. Detta är den historien. 5
1. Det var en helt vanlig morgon. Det enda som skiljde den här morgonen från andra morgnar var att solen strålade mer än vanligt och tvingade Magister Tutnäsa att blunda när han tittade ut genom fönstret. Annars var allt sig likt. Precis som alla andra dagar tog han på sig sina gula byxor med ett ben i taget, den svarta polotröjan med en arm åt gången och regnbågsslipsen knöt han runt halsen, och inte runt magen som han gjort en ovanlig morgon för länge sedan. Allt var som sagt precis som vanligt. 7
På klädhängaren hängde två kavajer: Den ena var vit med svarta rutor, och den andra var svart med vita rutor. De flesta människorna ansåg att kavajerna såg likadana ut men det var de inte, enligt Magister Tutnäsa. Världens mest olika kavajer, tyckte han. Precis som alla andra morgnar kunde han även den här morgonen inte bestämma sig för vilken av kavajerna han skulle ta på sig. Han grubblade länge. Som tur var hade han ett knep att ta till när det blev för svårt att välja. Han plockade fram en tärning som han förvarade i högra byxfickan. Den hade inga prickar. Istället stod ordet JA på tre av tärningens sidor. På de tre övriga sidorna stod det NEJ. Han höll hårt i tärningen och skakade den i handen. 8
Ska jag ta på mig den svartrutiga kavajen idag? frågade han och släppte ner tärningen på golvet. När den rullade iväg kröp han efter och tittade spänt när den stannade mot mattkanten. Sidan uppåt på tärningen visade ett NEJ. Aha, då tar jag den vitrutiga kavajen, skrockade han belåtet och tog ivrigt på sig en av de identiska kavajerna. Han ställde sig framför spegeln, log belåtet åt klädvalet och kammade noga sin mustasch. 9
Godmorgon, sa han till magistern i spegeln och gnuggade lätt på näsan så att ett svagt zzz-ljud hördes. Efter en stund studsade han ut genom dörren glatt tutande med näsan åt alla han mötte längs vägen. Till och med åt fåglarna i träden tutade han. Väl framme på skolan började lektionen som alla andra vanliga lektioner. Ja, alltså så vanliga som lektioner med tutande näsor nu kan bli. Först uppmanade han barnen att vara blixt-tysta, vilket betyder att det blixtsnabbt ska bli knäpptyst. När magistern räknat in att alla barnen var i skolan och att ingen var sjuk, skrev han dagens datum på whiteboardtavlan. Med stora bokstäver skrev han också: IDAG LÄR VI OSS... 10
Han tittade på de tio barnen som satt vid sina bänkar. Nå, vad vill ni prata om idag? undrade han. Men innan de hann svara nös han så kraftigt att slipsen snurrade ett varv runt halsen. Usch! frustade han. Jag har fortfarande allergi från i morse när jag drog dit pepparn växer. Dit pepparn växer? undrade pojken som satt längst fram i klassrummet och hette Urban. Var är det någonstans? Åh, det ligger i Tjotahejti. Magistern slog ut med armarna, som för att visa att det låg långt bort, men ändå ganska nära. Tjotahejti? Det finns väl inte på riktigt? undrade Jack som satt längst bak i klassrummet. 11
Magistern spärrade upp ögonen och stapplade baklänges rakt in i den vita tavlan så att han sa ett Uff! När han hämtat sig frågade han: Finns inte Tjotahejti på riktigt? Han tittade strängt på barnen som inte visste vad de skulle svara. Då tog Urban mod till sig och räckte upp handen. Jag har läst om Tjotahejti i en serietidning. Han fingrade nervöst på sin randiga tröja. Det har jag också, påpekade Hassan som satt bredvid Urban. Även han drog nervöst i sin tröja som var grön. Tutnäsa nickade belåtet. Intressant, sa han. Det bevisar väl att Tjotahejti finns, eller hur? Men det är ju ingen verklig plats som man kan besöka på riktigt, fortsatte Urban. 12
Kan man inte besöka Tjotahejti? Tutnäsa gick med bestämda steg mellan bänkarna. Han spände blicken i dem. En pojke som hette Roland blev så skärrad att han blundade bakom sina glasögon. En sak ska ni ha klart för er: Tjotahejti är minsann lika verkligt som en ärtsoppafjärt på en torsdag. Så sant som det är sagt. Han kliade sig på hakan och log med en klurig min. Vet ni vad? Barnen skakade på sina huvuden. Jag tror minsann att vi ska åka dit efter rasten. Va? Alla barnen gapade av förvåning. Magistern nickade allvarligt och tog ett par stora kliv bakåt. Han klämde på näsan och tog sats och skuttade upp på katedern. Några papper med bildkors- 13
ord, en mugg med tuschpennor och ett litet glas med en plasttulpan i åkte ner på golvet. Barnen höll andan. Vad håller han på med? viskade en ljusklädd flicka som hette Lisa, till en flicka i röd tröja som hette Rosa. Magister Tutnäsa skrattade, klämde ivrigare på näsan så det tutade flera gånger, och så ropade han så högt han bara kunde: VI ÅKER TILL TJOTAHEJTI!! 14
Det började som en vanlig dag. Så kom Magister Tutnäsa på idén att ta med eleverna till Tjotahejti. Då var dagen inte alls vanlig längre. Det blev smörigt och rörigt, tokigt och krokigt. Näsan tutade högre och vildare än någonsin. Det blev en fullständigt hisnande resa genom skog och mark vars like ingen någonsin sett förut. Hur kom daggmasken upp i trädet? Hur varm är solen? Finns Tjotahejti och växer det peppar där? Någonstans i boken ger Magister Tutnäsa svaren. Resan till Tjotahejti är andra delen i serien om Magister Tutnäsa. Boken är crazy och tokrolig och magister Tutnäsa kan nog uppfattas som något av en clown. Ändå har boken ett nog så seriöst budskap då magisterns största bedrift är att förmedla nyfikenhet, respekt, demokrati och lust för lärande. Detta gör han med ett konsekvent och föredömligt barnperspektiv. Sara Utas, lektör BTJ om första delen i serien om Magister Tutnäsa. ISBN 978-91-7577-018-5 16 9 789175 770185 www.idusforlag.se