EVIDENSBASERAD PRAKTIK INOM SOCIALTJÄNSTEN Regionalt utvecklingsarbete inom verksamhetsområdet stöd till personer DELRAPPORT OM ARBETET I LÄNEN/REGIONERNA 2014 1
Sammanfattning Den övergripande målsättningen är att de regionala stödstrukturerna ska stödja utvecklingen av evidensbaserad praktik inom verksamhetsområdet som ger stöd och service till personer. Alla län/regioner deltar i arbetet och har ansökt om medel. I alla län är stödstrukturerna en viktig och bra samverkans/samordningsarena för arbetet. Under 2014 har utvecklingsarbetet inom verksamhetsområdet stöd till personer anordnat och genomfört många olika aktiviteter i syfte att stärka barn och ungas inflytande, brukarmedverkan och för att initiera, genomföra och utveckla systematisk uppföljning. Arbete med att förankra arbetet genom information, dialog och inhämtning av data har skett i alla län/regioner. Mycket tid har lagts på att hitta samverkansparter och att fortsätta med att bygga en struktur för dialog, genom att bilda olika arbetsgrupper och nätverk. Brukarorganisationernas deltagande har ökat. Alla län/regioner har en utvecklingsansvarig, de deltar i ett nationellt nätverk som samordnas av en nationell samordnare på SKL. Det har framkommit stora utvecklingsbehov av medarbetarnas kompetens. Forskare är anlitade för att följa och utvärdera arbetet under 2015. Samrådsgrupp för dialog på nationell nivå har bildats. Två arbetsgrupper: kompetens och utvärdering/forskning, har startat sitt arbete under året. De består av utvecklingsledare ur det nationella nätverket för satsningen. En utmaning är att skapa långsiktighet i utvecklingsprocessen så att den blir stabil oavsett de olika politiska lägen och budgetförutsättningar som uppstår. Rapporten består av 2014 års regionala utvecklingsarbete inom stöd till verksamhetsområdet stöd till personer. Inledningsvis beskriver den kortfattat vad som hände år 2013. Rapporten tar upp regioners olika prioriteringar av utvecklingsområde, vikten av samverkan och regionernas inställning till detta. Nya nätverkskonstellationer beskrivs. Den redovisar vilka aktiviteter som bedrivits för att öka barn och ungas inflytande samt förbättra förutsättningarna för brukarmedverkan. Även vad som görs inom systematisk uppföljning presenteras. I slutet tar den också upp de kompetensbehov som finns i verksamheten, det nödvändiga med en unison användning av verksamhetens titlar och länens utmaningar framöver. 0
Innehåll Sammanfattning... 0 Om utvecklingsarbetet... 2 Bakgrund... 2 Fördelning av ansökningar... 2 Länens arbete under 2014... 3 Samarbete och samråd... 4 Samråd med brukarorganisationer och personer... 4 Nationell samordning... 4 Samrådsgrupp... 5 Samarbetsparter... 5 Hur har arbetet bemannats?... 7 Nätverk... 8 Kommunernas deltagande... 9 Aktiviteter på de tre prioriterade områdena... 10 Barn och ungas inflytande... 10 Brukarmedverkan... 11 Systematisk uppföljning... 14 Effekter av utvecklingsarbetet... 17 Förutsättningar för långsiktigt arbete... 21 Hur arbetet har införlivats i de regionala samverkans- och stödstrukturerna... 21 Framtida behov och utmaningar... 23 Forskning och utvärdering... 23 Kompetensbehov på verksamhetsområdet... 24 Aktiviteter under 2014... 25 Nya inventeringar av behov... 25 Länens utmaningar... 26 Övrigt... 28 Bilaga: Frågorna till länen... 29 1
Om utvecklingsarbetet Bakgrund Som ett led i att stödja socialtjänsten i arbetet med att utveckla verksamhetsområdet gjordes 2012 en kartläggning i länen/regionerna av vilka utvecklingsbehov som finns. Målet var bland annat att få en nationell bild i form av en rapport av aktuella utvecklingsbehov. Rapporten skulle fungera som ett underlag för kommande överenskommelser mellan Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Utifrån det som framkom i rapporten gjorde socialdepartementet och SKL en överenskommelse om en långsiktig satsning på utveckling av verksamhetsområdet som ger stöd och service till personer. År 2013 påbörjades ett utvecklingsarbete inom verksamhetsområdet stöd till personer. Den övergripande målsättningen var att de regionala stödstrukturerna skulle stödja utvecklingen av evidensbaserad praktik inom verksamhetsområdet. Huvudmännen kunde hos SKL ansöka om medel för utvecklingsarbete inom ett eller flera av följande utvecklingsområden: Förstärkt delaktighet och inflytande för barn och unga med funktionsnedsättning Förstärkt brukarmedverkan Initiera, genomföra och utveckla systematisk uppföljning. Fördelning av ansökningar Alla 21 län/regioner ansökte om medel. Tio län valde att utveckla alla tre områdena. Sex län valde två områden och fem län valde att koncenterara sig på att utveckla ett område. Femton län arbetar med förstärkt delaktighet för barn och unga. Nitton län arbetar med förstärkt brukarmedverkan. Tretton län arbetar med systematisk uppföljning. En rapport om arbetet som skett under år 2013 finns publicerad på SKL:s hemsida. 2
Länens arbete under 2014 Denna rapport bygger på underlag som länen skickat in där arbetet år 2014 beskrivs. Målen med att öka brukarmedverkan och barn och ungas delaktighet och inflytande kan ske både på individ- verksamhets- och systemnivå. Den samlade bilden av arbetet kan beskrivas med att: Förändra och att starta utvecklingsarbete tar tid. Arbetet under år 2013 bestod i huvudsak av förberedelsearbete och att informera om satsningen. År 2014 har fungerat som en slags uppstartningsfas för det arbete som fjolåret lade en god grund för. Länen beskriver att de flesta aktiviteterna som påbörjades under 2014 riktades mot LSS (Lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning) -områdets insatser, boende, dagligt arbete, korttidsboende och så vidare. Verksamheter som ger stöd och service till personer med psykiska funktionsnedsättningar förekommer i mindre omfattning. En förklaring kan vara att det området tidigare har fått olika satsningar och således haft möjligheter att utveckla verksamheten med andra medel. Aktiviteterna, som fortfarande är igång i länen, har fokus på att mobilisera brukarnas kraft och förmåga till inflytande, delaktighet och självbestämmande, både i den egna situationen och i mer övergripande sammanhang. Brukarnas deltagande och inflytande är den centrala och viktigaste delen. Olika modeller har provats och används som medel för att ta del av och använda de behov och önskemål som barn, unga och vuxna förmedlar. I den evidensbaserade praktiken är systematisk uppföljning av verksamheten en viktig del. Mycket arbete och många diskussioner har pågått i länen för att hitta indikatorerna och arbetssätt som på ett lämpligt sätt kan användas i verksamhetsutvecklingen. Det är viktigt för att kunna avgöra om det valda arbetssättet/metoden ger bra resultat. Många av länen väntar på den nationella brukarundersökningen som SKL arbetar med att ta fram, den kan bli till hjälp att fånga brukarnas upplevelser av delaktighet. Mottagandet av möjligheten till verksamhetsutveckling är fortsatt mycket positiv. Län och kommuner beskriver utvecklingsarbetet som mycket efterlängtat. Länen har inte gjort några större justeringar mot ursprungsmålen de uppgett i sina ansökningar. 3
Samarbete och samråd Samråd med brukarorganisationer och personer med funktionsnedsättning Redan från arbetets start år 2013 beskrev flertalet län att de hade personer med funktionsnedsättningar med eller kontakter med brukarorganisationer i syfte att förankra arbetet och tillsammans planera och skapa förutsättningar för långsiktiga strukturer för medverkan och inflytande. År 2014 beskrev 17 av 21 län sitt deltagande på olika sätt en ökning från 2013 då 11 av 21 var delaktiga i arbetet. Brukarorganisationerna och personer ar har i flera län varit delaktiga i både planering av och i genomförandet av aktiviteter. Frågan om hur de personerna ska arvoderas i olika uppdrag har diskuterats i det nationella nätverket för utvecklingsledare. Frågeställningar kopplade till detta har genom erfarenhetsutbyte och diskussioner fått lösningar på olika sätt i landet. Stor enighet om att de ska arvoderas råder men det finns mycket kvar att diskutera och hitta lösningar för. Till exempel; om personen med funktionsnedsättning behöver medföljande person som stöd, ska den personen också arvoderas? Och av vem i så fall? Hur många medföljande kan personen få ta med sig? Nationell samordning En nationell samordnare med ansvar för utvecklingsarbetet har arbetat på heltid från augusti 2013, på Sveriges kommuner och landsting (SKL). Där finns möjlighet till samverkan med övriga nationella samordnare på området som arbetar med att skapa en evidensbaserad socialtjänst. Ett nationellt nätverk med utvecklingsledare från alla län har fortsatt sitt arbete under 2014. Fem mötestillfällen, i form av fyra tvådagarskonferenser och en endagars- konferens har ägt rum i Stockholm. Deltagarna har upplevt detta som en mycket värdefull arena för kunskapsutbyte och diskussioner om arbetssätt mm. Att få information, utbyta erfarenheter, lära av varandra, diskutera och reflektera tillsammans, upplevs som betydelsefullt för att leda arbetet framgångsrikt på hemmaplan. Den gemensamma projektplatsen, Projectplace, ett webbaseraprojekt- och samarbetsverktyg, har gett utvecklingsledarna en arena med möjlighet till kommunikation, stöd och utbyte av erfarenheter och dokument som positivt gynnar utvecklingsarbetet i länen. Aktiviteten på projektplatsen har varit stor under året. Arbetet med att via intervjuer med de regionala utvecklingsledarna lära känna varandra och gemensamt tala om förutsättningar, möjligheter och hinder för utvecklingsarbetet i länen har fortsatt. Detta har varit viktigt, inte minst för den nationella samordnaren för att fånga upp hur stödet från SKL fungerar och hur behoven ser ut. 4
Andra viktiga uppgifter har varit att omvärldsbevaka området och att informera om satsningen till olika samhällsaktörer med kopplingar till området. Besök och deltagande ute i länen vid olika aktiviteter och möten är en viktig uppgift. De tillfällena ger möjlighet till den viktiga dialogen lokalt-nationellt. Utöver detta sker även intern samordning av de pågående satsningarna på socialtjänstens område och andra aktuella frågor på SKL som är kopplade till verksamhetsområdet. Samrådsgrupp En nationell samrådsgrupp kopplad till utvecklingssatsningen bildades under 2014. Deltagare är personer från: Myndigheten för delaktighet Socialstyrelsen Socialdepartementet Handikappförbundens centralorganisation Föreningen för utvecklingsstörda barn/ungdomar och vuxna Autism- och Asperger-förbundet Socialchefer från fem kommuner från norr till söder i landet. Den nationella samordnaren på SKL håller ihop arbetet i gruppen och kallar till och ansvarar för mötenas dagordning. Gruppen har träffats fyra gånger under året. Syftet med samrådsgruppen är att: Ge information om det pågående utvecklingsarbetet. Dela information med varandra och sprida den i de organisationer och nätverk man representerar och ta med tankar från dem in i gruppen för dialog. Omvärldsbevakning. Ta goda exempel från landet och delge varandra. Diskutera och delge varandra idéer kopplade till satsningen och identifiera behov på området. Handläggare från SKL med uppdrag inom området har deltagit, till exempel med information om att en brukarenkät ska tas fram på området och förundersökningen som SKL gjort om samordningsbehov hos familjer till barn med många myndighetskontakter. Samarbetsparter Fortsatt arbete med att identifiera olika samarbetsparter har skett. Det tar tid att hitta dem, etablera och utveckla samverkan. Flera län nämner samverkan i andra utvecklingssatsningar, speciellt i samband med barn och unga -satsningen. Det finns ett stort behov av att samordna insatser, speciellt till barn och unga. Det är positivt att de som arbetar med målgruppen inom de regionala stödstrukturerna kan hjälpa varandra och samordna sina aktiviteter för barnens bästa. Samverkan 5
har även skett inom andra delar, till exempel i äldre-satsningen (bland annat kring demenskunskap). Flera län tar upp Vård- och omsorgscollege, en modern samverkansform mellan arbetsgivare, fackförbund och utbildare som arbetar för att öka intresset för utbildningar och yrken inom vård och omsorg. Det är också vanligt att län nämner det Nationella kompetensrådet inom funktionshinder, ett nationellt nätverk som arbetar för samverkan och samordning av kompetensfrågor, som viktiga samarbetsparter. Andra samarbetsparter som länen nämner: PRIO-satsningen, PRIO står för Plan för Riktade Insatser inom Området psykisk ohälsa. Nationell utveckling och stöd för ehälsa inom socialtjänsten Psynk utvecklingsarbete inom psykisk ohälsa, barn och unga. Kunskap till praktik utvecklingsarbete inom missbruks- och beroendevården Landstingens Habiliteringsverksamheter FOU-miljöer Brukarorganisationer Hjärnkoll, som arbetarför att öka öppenheten kring psykisk hälsa och ohälsa, tillsammans med 350 särskilt utbildade ambassadörer. SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) Länsstyrelsen och de som arbetar med att motverka våld i nära relationer. Skolans verksamheter. Samverkan sker också på olika sätt med olika universitet och högskolor, till exempel vid planering och köp av uppdragsutbildningar. 6
Hur har arbetet bemannats? Alla 21 län/regioner har haft en regional utvecklingsledare som har samordnat och ansvarat för de aktiviteter som skett. Omsättningen har varit mycket låg, förutom under slutet av året, då två pensionerats och några fått sluta på grund av det oklara läget med fortsatt finansiering. Kontinuiteten har gynnat arbetet i det nationella nätverket. Många av utvecklingsledarna fick mot slutet av året, när finansieringsförutsättningarna blev oklara, arbeta med mycket oklara förutsättningar vad gäller ett framtida utvecklingsarbete och sin egen anställning. De flesta fick av sina arbetsgivare i länet besked om att det ekonomiskt skulle kunna fungera med anställning en bit in i år 2015 och valde då att avvakta läget och bli kvar på sina uppdrag. Nu, i början av 2015, finns åter utvecklingsledare i alla län förutom ett. Åtta län har haft en person på heltid, varav en av dem haft ansvar även för andra utvecklingssatsningar inom stödstrukturerna. I övrigt är det tjänster som varierar i omfattning mellan 10 och 60 procent. Ofta finns det då även tillgång till andra medarbetare som ansvarar för olika delar i arbetet. T.ex. chefer i verksamheterna eller personer i de olika arbetsgrupperna. Vanligt förekommande är att utvecklingsledarna har tjänster på 50 procent. Ett av länen har valt att ha fyra ansvariga personer med olika deluppdrag varav en av dem är huvudansvarig. En forskare och en kommunikatör har haft anställning på del av tjänst i två olika län. Flera län uppger bekymmer med rekrytering/bemanning bland annat på grund av osäkerhet vad gäller utvecklingsarbetets långsiktighet och finansiering. De regionala utvecklingsledarna är mycket viktiga personer för kommunikation och samordning av arbetet. 7
Nätverk Nätverk i olika konstellationer är viktiga forum för förankring och dialog. Dialogen mellan nationell och lokal nivå sker också ofta via dessa nätverk/forum. De finns på olika nivåer lokalt, regionalt och nationellt. Lokalt och regionalt består de ofta av chefer och andra yrkesverksamma på området som är direkt ansvariga för verksamhetsutveckling. Dessa forum är betydelsefulla för att utvecklingsarbetet ska få bra resultat samt för att fånga upp behov, möjligheter och svårigheter i det praktiska arbetet på de olika nivåerna. Här har utvecklingsledarna i länen en viktig funktion med att samordna och hålla ihop denna kommunikation. Flera nya nätverk i form av arbetsgrupper har skapats under året, både på kommun- och länsnivå. Till exempel nätverk för LSS-handläggare i ett län och ett nordligt funktionshindernätverk mellan utvecklingsledare i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten, som bildades hösten 2014. Betydelsen av olika nätverk/forum för dialog samt för att nå ut med utvecklingssatsningen beskrivs som mycket värdefull. Förra årets problem med att bilda dem på grund av geografiska avstånd och delade chefsuppdrag nämns inte i år. 8
Kommunernas deltagande I de flesta länen deltar alla kommunerna på olika sätt i de aktiviteter som länen erbjuder. Det handlar till exempel om föreläsningar, workshops och seminarier. Det förekommer också mer riktade aktiviteter, där erbjudanden skickats ut och några kommuner valt att delta. På andra håll har man riktat in sig på en eller flera kommuner som visat intresse och gett dom företräde för att skapa ett intresse och en efterfrågan hos de andra i framtiden. Det kan också vara så att kommuner valt att testa olika metoder/arbetssätt i mindre skala för att sedan kunna erbjuda till fler. Alternativa utförare har bjudits in till aktiviteter och fått information om pågående arbete. De har deltagit i utvecklingsarbetet i olika stor omfattning. Ett fåtal län uppger att de inte har någon samverkan med de alternativa utförarna. I några län finns de med i ett aktivt arbete i styr- och arbetsgrupper. Något län och har också gemensamt ordnat och planerat aktiviteter. Beroende på politiska beslut på kommunal nivå varierar sättet och graden de alternativa utförarna är etablerade på. Inom området personlig assistans finns de i de flesta kommuner. 9
Aktiviteter på de tre prioriterade områdena Flera län påtalar att arbetet sker integrerat i de tre områdena, då medverkan av brukare oavsett om det är barn eller vuxna förutsätter inflytande och delaktighet, samt att det på ett systematiskt sätt krävs uppföljningar för att det ska fungera och utvecklas. Barn och ungas inflytande Viktiga faktorer för att barn och unga ska bli lyssnade på och få möjlighet att förmedla sina behov, synpunkter och önskemål är: Deras möjlighet att kommunicera. Finns det alternativa sätt och kunskap om metoder? De professionellas förhållningssätt och bemötande. Socialtjänstens och skolans kunskap om kognitiva svårigheter, olika funktionsnedsättningar och dess konsekvenser. Hur professionen i olika livssituationer konkret förmår stödja och uppmuntra den enskilda till att känna förtroende och tillit i relationen/situationen. Barn och ungas kunskap om sina rättigheter och vad som är möjligt att vara delaktig i och ha inflytande över. Forum för att utöva inflytande och vara delaktig. Nedan följer exempel på olika aktiviteter som länen genomfört och arbetet med för att öka barn och ungas delaktighet under 2014. Införande av ett verktyg: Ansvarsfördelningsverktyget, ett sätt för att öka barn och ungas delaktighet från projektet: Lyssna. Föreläsningar om barn och ungas delaktighet. Utvecklat information på webben. Utbildningar, bland annat: - Barnsamtalsutbildningar i olika former. - Högskoleutbildning på 7,5, poäng: samtala med barn som har autism och utvecklingsstörning. - Samtalsmatta, en metod för alternativ kompletterande kommunikation. - Utbildningsdag om barn och ungas delaktighet; Hur lyssnar vi? FOU-café med tema: Unga med neuropsykiatriska diagnoser på väg ut i arbetslivet. 10
Samverkan med Föreningen utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB) i projektet Med delaktighet i sikte. Föräldrastödsprogram parenting young children. (PYC). Nätverkskarta, en metod för stöd till förälder med funktionsnedsatta barn. Konferenser: - Om samordnad individuell plan, (SIP). - Dialogkonferens med Ann-Marie Stenhammar; Lyssna på oss! - Om allmänna barnhusets arbete. Inspirationsdagar: - Samverkan med habiliteringen om barn och ungas inflytande. - Barnkonventionen. Seminarieserier om, Alternativ Kompletterande Kommunikation (AKK). Införande av Västernorrlandsmodellen. Modellen bygger på att man intervjuar barn och unga som haft kontakt med socialtjänsten och frågar om deras erfarenheter av mötet och deras idéer om hur det skulle kunna bli bättre. Anordnat delaktighetsvecka med bland annat tema barn och ungas delaktighet. Arbete med att ta fram lättläst bildstöd för att förklara handläggningsprocessen. Brukarmedverkan Delaktighetsmodellen (DMO) är ett arbetssätt som främjar en jämlik dialog mellan personer som delar ett sammanhang, men har olika inflytande i situationen. Chefer, personal och brukare, som i boenden och dagliga verksamheter delar ett sammanhang, har möjlighet att på sikt få till mer jämlika samtal och därmed ökad förståelse för varandras olika situationer. DMO är även ett sätt för brukarna att träna och stimulera sitt intresse att uttrycka och föra fram sina behov och önskemål. Det är således ett sätt att använda sig av brukarna kreativt i verksamhetsutveckling. Delaktighetsmodellen är en enkel och resurssnål modell som är relevant på samtliga inflytandenivåer. Läs mer på: http://bit.ly/1grmmri Denna modell fanns vid utvecklingsarbetets start i Skåne. Ann-Christine Gullacksen och RoseMarie Hejdedal har under det pågående utvecklingsarbetet utvärderat och ytterligare utvecklat modellen. Denna modell har nu på olika sätt 11
fått fäste i 14 av landets 21 län. Antingen har de förberett aktiviteter eller har redan utbildade Vägledare som kan arbeta konkret med metoden eller så planeras utbildningar under 2015. Det har under året gjorts en uppföljningsstudie på FOU Välfärd av Ann-Christine Gullacksen och RoseMarie Hejdedal som heter Delaktighetsmodellen en väg till empowerment. Uppföljningsstudie av erfarenheter från Skåne. 14 län har på olika sätt arbetat med Delaktighetsmodellen, bland annat genom att utbilda vägledare och ge dem möjlighet till kollegial kontakt i nätverk. Andra har undervisat utbildare för att de i länet ska kunna utbilda fler i Delaktighetsmodellen. Tjänstedesign, som handlar om att utveckla den valda processen/det valda arbetssättet och skapa konkret resultat utifrån ett brukarperspektiv. I detta fall daglig verksamhet. Resultatet blev Min plan som är en process och en dagbok för att öka brukarens delaktighet och medbestämmande. Min plan ger inflytande över genomförandeplanen till brukaren, genom att sätta brukaren och dennes behov i centrum. Pict-O-Stat. Ett enkätverktyg som använder sig av Pictogramsymboler, fotografier och inspelat tal för att presentera och förtydliga frågeställningar och svarsalternativ för personer med olika former av kognitiv funktionsnedsättning. Utvecklingsarbeten med genomförandeplaner. Fokus på hur delaktighet sker, samt med fokus på övergång från skola till arbete. Utbildning i brukarrevision. Brukarrevision är en granskning av en enhet eller verksamhet som ger vård, stöd eller service till människor och som utförs av brukare och/eller närstående. Samverkan med Föreningen utvecklingsstörda barn ungdomar och vuxna (FUB) i projektet Med delaktighet i sikte. Föreläsning om etik och värderingar, vad styr oss i den professionella rollen? med Egon Rommerdahl. Projekt om utveckling av boendestöd. Konferenser och utbildningsdagar om: Vuxna med utmanande beteende, bland annat med Petra Björne. Dag om Evidensbaserad praktik. Kväll med brukarorganisationer och medarbetare: vem bestämmer i mitt liv? Workshop om brukarmedverkan 12
Pilotprojekt för ökad delaktighet och inflytande i vardagslivet Framtagande av gemensam patient och brukarstrategi, landsting, kommun-organisationer Delaktighet och självbestämmande. För dig som brukare Konferens delaktig på riktigt Deltagit i projekt samtidsbild. Stockholms länsmuseum driver ett projekt som handlar om att dokumentera samtiden (samhället). Carpe café om bildstöd Utbildning i social dokumentation Föreläsning om samverkan med anhöriga och handläggare. Delaktighetsvecka med innehåll om brukarmedverkan på olika sätt. HCK, handikapp i centrum för kunskap-skolan anordnade en kurshelg om mänskliga rättigheter. Blandade Lärande Nätverk, ett explorativt arbetssätt för att identifiera områden att utveckla och förändra till gagn för målgruppen. Nätverken består av brukare, brukarrepresentanter, anhöriga, baspersonal, chefer, biståndshandläggare och politiker. Seminarieserier och utbildningsdagar i Alternativ Kompletterande Kommunikation (AKK). Utbildningar och seminarier om neuropsykiatriska diagnoser och sex och samlevnadsfrågor. Uppdragsutbildningar i kunskapsbaserat arbetssätt och brukardelaktighet 7,5 p, för chefer och medarbetare. Inspirationsdagar: Brukar medverkan. - Hur då?, Välfärdsteknik i dagligt arbete och om Pict-O-Stat, samt en om evidensbaserad praktik med Lars Oscarsson Mötesplats Funktionshinder: ett återkommande och uppskattat arrangemang som bereder plats på scen för GR-kommunernas egna verksamheter inom område funktionshinder. Syftet med dagarna är att 13
utbyta erfarenheter och generöst dela med sig av kunskap i form av utställningar, presentationer och diskussioner. Medborgardialog Kunskapsdagar om: - Lagen för stöd och service till vissa personer (LSS) - lokala erfarenheter kring stärkt brukarmedverkan - regelverk för sociala medier Arbete tillsammans med Brukarinflytande samordnare (Bisam). Utbildning för personliga assistenter. Temadag om Supported Employment. Det är i grunden en metod för arbetslivsinriktad rehabilitering (SE). Forskarseminarium om vuxenblivande. Lärandecirklar om Evidensbaserad Praktik för chefer och medarbetare. Aktiviteterna har främst varit inriktade till medarbetare. Några aktiviteter enbart till brukare och flera av aktiviteterna har varit till en gemensam målgrupp. Vid till exempel inspirationsdagar har ofta medarbetare, brukare, politiker och brukarorganisationer deltagit. Många av aktiviteterna handlar om att skapa en förståelse och metodik för ett arbets- och förhållningssätt där man inser vikten av ta tillvara brukarnas önskemål, erfarenheter och synpunkter, i syfte att ge stöd och service på bästa möjliga sätt. Systematisk uppföljning Inom systematisk uppföljning har man genomfört en rad aktiviteter: Implementering av ICF och ICF-CY: Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. När klassifikationen används inom till exempel handläggning, tar personal mer hänsyn till barns och brukares delaktighet i vardagssituationer och till faktorer i deras omgivning. Modernisering av BUKU : en metod för utvärdering och kvalitetsutveckling på verksamhetsnivå för insatser som ges enligt LSS. 14
Utvärderingen genomförs av ett team med brukare, anhöriga och personal. Riksförbundet FUB är den organisation som genomfört utvärderingar enligt BUKU-metoden, på uppdrag av kommuner och landsting. Arbete med Öppna jämförelser, flera län arbetar på olika sätt med dessa resultat systematiskt. Testat metoden dokumentation, utvärdering, resultat (DUR) som uppföljningsverktyg av insatser. Utvärderingsverkstäder. Trygg demensvård för målgruppen äldre med utvecklingsstörning. Arbete med SIP. Föreläsningar om ICF och äldres behov i centrum (ÄBIC). Pict - O Stat. Cirklar om evidensbaserad praktik (EBP). Föreläsning om socialstyrelsens material om systematisk uppföljning. Planering av upptaktsdagar kring utbildningsmaterialet, etiska värderingar, bemötande, lagar och förordningar. Information om Kunskapsguiden. Dag om systematisk uppföljning och diskussioner kopplade till behov av kompetens för att arbeta med EBP. Högskolekurs om EBP. Utvärderingsinstrument om delaktighet via SIP. Dag om utvärdering och uppföljning. Modell för arbetsplatsbaserad utbildning i kunskapsbaserade arbetssätt. Dag om ORS/SRS-skalor för brukaruppföljningar. ORS, Outcome Rating Scale och SRS, Session Rating Scale är två enkla uppföljningsinstrument i form av skalor, som gör det möjligt att systematiskt arbeta med uppföljning och utvärdering. Metod för att spåra brukarmedverkan i genomförandeplaner. Föreläsning om kvalitetssäkrad ledning/styrning. Tidiga tecken, ett kartläggningsinstrument för att upptäcka försämrade 15
funktioner hos äldre personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Uppföljningar har gjorts. Flera län har arbetat med införandet av ny titulatur och kompetenskrav för medarbetare inom verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättning. Brukarundersökningar har använts, inventerats och tagits fram på olika sätt. Lärandecirklar om EBP för chefer och medarbetare. Regional workshop: -Hur möter vi framtidens behov av kompetens hos personal som arbetar med stöd och service till personer med funktionsnedsättning? Arbete med att finna former för att mappa över frågor och kvalitetsfaktorer i enkätverktyget Pict-O Stat till ICF:s definitioner. Mycket glädjande är att Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev fått i uppdrag att arbeta med att utveckla ÄBIC så att modellen kan användas för vuxna personer oavsett ålder och funktionsnedsättning som är i behov av insatser enligt Socialtjänstlagen eller LSS. Modellen ska också kunna användas av handläggare i samtal med anhöriga för kartläggning av deras situation och behov av stöd. Verksamhetsområdet har signalerat ett stort behov av detta. I flera län har man arbeta med varianter av ÄBIC, äldres behov i centrum, i avvaktan på detta mer anpassade verktyg för verksamhetsområdet som ger stöd och service till personer ar. 16
Effekter av utvecklingsarbetet Utvecklingsarbetet befinner sig fortfarande till stora delar i en i förankringsfas och det är svårt att tala om direkta resultat. Länen arbetar utifrån ett långsiktigt perspektiv och denna typ av processinriktat arbete kräver tid. Det finns ett stort gensvar och engagemang ute hos chefer och medarbetare i kommunerna, vilket är mycket positivt. De flesta län rapporterar att arbetet har gått enligt plan och de planerade aktiviteterna har genomförts. Nollbasmätningar saknas, det medför att det är svårt att mäta resultat. Nedan följer citat från länen om hur de upplever resultaten: För att nå resultat krävs att målen är väl förankrade på länsnivå. Systemnivån, verksamheten och individerna själva måste se vinsterna och förstå syfte för att arbetet ska ge resultat Mål och syfte nåtts genom att aktiviteter skett Vi ser att den goda grund som nu lagts för att arbeta med förstärkt brukarmedverkan kan antas ge effekter i praktiken, för brukarna, över tid Konkreta verktyg, min plan har arbetats fram genom tjänstedesign, nu är det upp till chefer att använda och implementera För tidigt att avgöra men de stora behoven av kompetenshöjning på medarbetare i verksamheterna har blivit synligt 17
Utvecklings och de kunskapshöjande aktiviteterna måste ske på lång sikt för att förankring och genomförande, implementering och uppföljning ska omfatta många medarbetare och bli till verklig nytta för brukaren Både systematiskt uppföljningsarbete och ökad brukarmedverkan är långsiktiga processer i ett målmedvetet förändringsarbete som tar tid att genomföra. Genom utvecklingssatsningen har vi kunnat lägga en grund för detta arbete och utmaningen blir nu att cheferna tar till vara den kunskap som satsningen bidragit med och fortsätter driva utvecklingsarbetet framåt. Fortlöpande avstämningar och analyser av arbetet i delprojekt och nätverk indikerar att det skett en utveckling av brukarnas delaktighet i och möjligheter till påverkan i verksamheter inom LSS i en del Skånska kommuner. De långsiktiga målen är till största delen kopplade till att nå en ökad kompetens på en rad områden hos personalen. Fokus varit på att anordna olika former av kunskapshöjande aktiviteter och som ett led i en kompetenshöjning också få regelrätta arbetsredskap för att exempelvis ta tillvara på brukarnas åsikter och göra barn mer delaktiga. Det är alldeles för tidigt att försöka mäta om det som gjorts inom ramen för satsningen haft ett direkt genomslag hos målgruppen personer med funktionsnedsättning vad gäller en ökad delaktighet för barn eller att brukarmedverkan har stärkts. För att på ett vetenskapligt sätt kunna undersöka om det som gjorts inom ramen för satsningen rent faktiskt gett effekter för brukarna krävs dessutom FoU-resurser, vilket idag saknas inom ramen för den regionala stödstrukturen. 18
Fram till att resultat finns på barn och ungas nivå är det möjligt att följa upp arbetet genom sannolikheter. Finns ett starkt lokalt ägarskap i ett väl förankrat förbättringsarbete ökar det sannolikheten till att resultat nås på barn och ungas nivå. Processen går som beräknat olika snabbt i olika kommuner, genom att fram till oktober ha arbetat utifrån långsiktiga förutsättningar gick arbetet väl utifrån förväntningarna. Det samarbete som utvecklats mellan landsting, SPSM och Regionförbundet är ett viktigt resultat i sig som fortsatt måste vårdas och utvecklas. Genom att det nu finns en gemensam strategi i länet när det gäller patient- och brukarmedverkan har en bra utgångspunkt lagts för det kommande arbetet under 2015. Upplevelsen generellt är att det blivit en ökad medvetenhet om att hitta metoder och arbetssätt för att för stärka brukarmedverkan. Ett sätt att mäta om den enskilde känner sig delaktig är Pict-O- Stat verktyget. Verktyget är implementerat i Östersunds kommun och det sprider sig nu i länet vilket kommer att ge ökade möjligheter för den enskilde att göra sin röst hörd inte minst vad gäller delaktighet i daglig verksamhet och vid LSS-boende. Ett första resultat finns redovisat för 2014 i Rapporten Vad tycker du?. Det utgör underlaget för fler brukarundersökningar framöver. Våren 2014 skickade FoU-Jämt ut en EBP-enkät (EBPtermometern från Socialstyrelsen) till handläggare och enhetschefer inom LSS-verksamhet i syfte att följa utvecklingen av den evidensbaserade praktiken inom funktionshinderområdet. Uppföljning planeras om några år. Att intresse väckts för att arbeta mer evidensbaserat råder ingen tvekan om och det märks på EBPcirklarna som blivit efterfrågade i LSS-verksamheterna Att intresse väckts för att arbeta mer evidensbaserat råder ingen 19
Något län uppger att de inte nått sina mål med alla aktiviteter på grund av att olika direktiv getts i styrgrupper om ändringar i planer/aktiviteter eller att det mot slutet av året blev osäkert med framtida finansiering och det medförde nya inriktningar och beslut. Den utvärdering som forskarna gör under 2015, kommer troligen att kunna säga något mer om hur utvecklingsarbetet når målen. 20
Förutsättningar för långsiktigt arbete Utvecklingsledarna i länen har fortsatt med informationsaktiviteter kopplade till satsningen. De ger i olika forum information om arbetet som pågår. Dessa forum är bland annat i samverkansarenor inom län, i politiska nämnder, i habiliteringars verksamheter och LSS-verksamheter. Infobroschyrer och nyhetsbrev har också använts för att informera om utvecklingsarbetet. I slutet av oktober hände något som hade stor påverkan på arbetet. Då meddelades att en stor risk förelåg att de medel som regeringen avsatt troligen inte skulle inrymma fortsatt stöd till området. I samband med tillkännagivandet av budgetpropositionen fick vi viktig information från regeringen om den planerade överenskommelsen om kunskapsutveckling inom socialtjänsten för år 2015, vilken innefattade en omprioritering. Det innebar att de medel som regeringen ville förhandla om för 2015 endast skulle utgöra en bråkdel av de resurser som vi gemensamt diskuterat att använda för fortsatt utvecklingsarbete. Dessa förändrade förutsättningar kom att kraftigt påverka de regionala utvecklingsarbetena (med utvecklingsledare eller motsvarande) som pågick på socialtjänstens områden och inom verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättningar. Risken var där stor att insatserna behövde avslutas helt vid årsskiftet 2014-15 vilket skapade en stor oro. Eftersom länen i sina stödstrukturer har olika grundfinansiering hanterades situationen på olika sätt. Något län med liten grundfinansiering nödgades att säga upp utvecklingsledare på grund av den osäkra situationen. Andra hade möjlighet att avvakta och se tiden an. På en del håll ställdes planerade aktiviteter in, planer redigerades och på andra ställen fortsatte arbetet enligt plan, men med frågetecken inför framtiden. En ny överenskommelse tecknades den 20 januari 2015. Nu har länen som planerat för ett långsiktigt arbete fram till 2018 nya förutsättningar att förhålla sig till. Länen väljer vad de vill prioritera inom socialtjänstens olika områden. SKL arbetar med nationell samordning bland annat detta verksamhetsområde. Alla län har i nuläget valt att fortsätta under 2015. Det råder hos några en ovisshet om huruvida detta gäller hela året. Därför får planer revideras och omfattningen av tjänster har påverkats i viss utsträckning. Hur arbetet har införlivats i de regionala samverkansoch stödstrukturerna Utvecklingsarbetet inom funktionshinderområdet ska bidra till att stärka och utveckla den regionala samverkans- och stödstrukturen. Länen har med sina olika förutsättningar kommit olika långt med sitt arbete att integrera utvecklingsstöd till verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättning i sina stödstrukturer. Alla län uppger att utvecklingssatsningen på olika sätt införlivats i stödstrukturen. Utvecklingsledarna finns ofta placerade på FoU-enheter, regionkontor eller motsvarande och sitter där tillsammans med kollegor. Nära samverkansarbete 21
sker med utvecklingsledare för andra områden inom socialtjänsten. Närhet till plattformsledare beskrivs i de allra flesta länen. Möten, rapportering och dialog sker i olika styrgrupper, nätverk och beslutande organ. Fortlöpande träffar med andra tjänstemän ger goda möjligheter till samverkan och gemensam omvärldsbevakning. Ofta är gemensamma träffar för utvecklingsledare och plattformsledare inplanerade i syfte att dela erfarenheter, lära av varandra och planera gemensamma strategier och aktiviteter. I 50 % av länen var verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättning redan en del av stödstrukturen innan denna överenskommelse påbörjades 2013. Om det fortsättningsvis kommer att var en viktig fråga för utveckling och stöd till verksamheterna återstår att se. En del säger redan nu att det blir så medan andra uppger ekonomiskt stöd via statsbidrag som en viktig förutsättning för framtida utvecklingsarbete på området. Men området har utvecklats mycket under 2014. Det sker också en gemensam planering av seminarier och aktiviteter som riktas till verksamheterna där både kommuner och landsting deltar. Detta medför att erfarenheter och goda exempel kring utveckling av kunskapsbaserade arbetssätt för brukarmedverkan, systematisk uppföljning och barn och ungas inflytande, från olika verksamhetsområden regelbundet delas och sprids. Flera län ger exempel på gemensamma verksamhetsöverskridande aktiviteter med fokus på hur man skapar förutsättningar för ett långsiktigt utvecklingsarbete. I de allra flesta län sker samverkan med politiken i de olika strukturer som är uppbyggda. Rapportering om utvecklingsarbetet, dialog om handlingsplaner, mål och så vidare sker på olika sätt. Politiker bjuds in till olika aktiviteter som ordnas i länen. Några län önskar mer dialog och kontakt med sin politik, och upplever en avsaknad av närhet till den. 22
Framtida behov och utmaningar Forskning och utvärdering Det nationella nätverket med utvecklingsledare bildade under året en arbetsgrupp. Den aktuella frågan var: Hur ska vi veta om arbetet vi gör blir till nytta? Ökar brukarmedverkan? Förstärkts barn och ungas delaktighet och inflytande? Hur är det med systematisk uppföljning? Initieras det, utvecklas det och genomförs det? Arbetsgruppen består av fem deltagare i nätverket och den nationella samordnaren. Hälften är själva forskare och hälften kommer från en praktiker/verksamhetsbakgrund. Gruppen har träffats fyra gånger under året och vid första mötet bestämdes att bjuda in ett antal forskare på området och be dem berätta hur de skulle kunna hjälpa till att besvara frågorna. Efter urvalsprocessen fick Per-Åke Karlsson och Bengt Eriksson uppdraget att belysa hur utvecklingsarbetet når målen. Bengt Eriksson är professor i socialt arbete och arbetar vid Högskolan i Hedmark, Norge. Per-Åke Karlsson är docent i socialt arbete och arbetar vid Högskolan i Borås samt vid FoU Sjuhärad Välfärd. Båda har under många år forskat om och genomfört utvärderingar inom välfärdsområdet samt skrivit böcker om utvärdering. Gemensamt för båda är även arbete vid FoU-enheter, dels som verksamhetschefer dels som vetenskapliga ledare. Undervisning och forskning i socialt arbete har likaså båda bedrivit under åtskilliga år. Intresset för brukarmedverkan har bland annat tagit sig uttryck i initiativ till och genomförande av två doktorandkurser om brukarmedverkan. Om utvärderingen: Utvärderingen planerades ursprungligen ske i flera faser och på två nivåer: 1. En övergripande studie om hur arbetet för att utveckla en evidensbaserad praktik inom funktionshinderområdet planerats och genomförts i de olika länen med stöd från SKL. 2. En fördjupande studie av ett antal fall verksamheter av särskilt intresse för frågeställningen att utveckla en evidensbaserad praktik. All tillgänglig information, nationellt och regionalt i de olika länen, samlas in, bearbetas och analyseras. Utifrån den bearbetade dokumentationen skapas en översikt över olika organisatoriska lösningar och insatser som används för att nå målet: en evidensbaserad praktik. I det arbetet använder vi oss av bland annat programteorianalys. Kompletterande data kommer att samlas in, främst via och från utvecklingsledarna i länen. Fokus ligger på att söka besvara frågan om satsningen lett till avsett resultat i form av måluppfyllelse, det vill säga kan satsningen sägas ha lett till en mer evidensbaserad praktik inom området och i så fall hur har olika förutsättningar, insatser och lösningar bidragit till detta? Den ursprungliga planeringen av följeforskning och utvärdering som forskarna gjorde tillsammans med arbetsgruppen under våren 2014 har fått revideras. Detta på grund av att de ekonomiska och tidsmässiga villkoren ändrades under hösten 2014. Arbete kommer enbart att ske på den övergripande delen, på nivå 1, under 2015. 23
Kompetensbehov på verksamhetsområdet Innan det nationella nätverket för utvecklingsledare skapades 2013, har Nationella kompetensrådet (NKR), som initierades av det ESF(europeiska socialfonden)-finansierade projektet Carpe 2010 arbetat med frågor rörande kompetens inom området funktionsnedsättning. De båda nätverken kompletterar och samverkar med varandra. NKR drevs av Carpe fram till sista juni 2014, då den ESF-finansierade delen av Carpe avslutades. Från och med juli 2014 är Vård- och omsorgscollege värd för NKR, som under åren har utvecklats och nu har representation från alla regioner i landet. NKR är en plattform och ett nätverk som både är till nytta för regionerna själva i deras utvecklingsarbeten men även för andra aktörers behov av både spridning och insamling av underlag i en mängd frågor som är viktiga för verksamhetsområdet. Aktörer såsom Socialstyrelsen, Myndigheten för yrkeshögskolan, Kommunal, intresseorganisationer på riksnivå med fler har haft möjlighet att antingen medverka vid NKR:s möten och/eller få ut en fråga för spridning i landet. Frågor som diskuteras och drivs i NKR är bland annat titelfrågan, det vill säga arbetet för enhetliga titlar kopplade till kompetensnivåer. Genom NKR har Göteborgsregionens arbete med titelfrågan fått spridning och titlarna stödassistent (gymnasienivå) och stödpedagog (minst 200 relevanta YH poäng eller 60 relevanta högskolepoäng) används nu av många kommuner i landet. Ett resultat av projekt Carpe är att de 26 kommunerna i Stockholms län har fortsatt samverkan i den kommungemensamma funktionen Forum Carpe. I Carpe har det tagit fram yrkeskrav för medarbetare inom området funktionsnedsättning. Socialstyrelsens allmänna råd om kompetens i verksamhetsområdet och Carpes yrkeskrav harmoniserar väl med varandra. En fråga om Arbets- och identifikationskoder,(aid)-koder är kopplad till titulaturfrågan. Verksamhetsområdet behöver nya AID-koder för titlarna Stödassistent och Stödpedagog, främst för att få fram statistik på området som idag saknas då det finns ett flertal olika titlar på samma arbetsuppgifter i landet, allt från vårdarinna, omsorgsassistent, till boendehandledare. Även i syfte att marknadsföra yrket och skapa intresse hos unga att välja utbildningar på området är det viktigt med gemensamma titlar. En arbetsgrupp bildades utifrån önskemål från det nationella nätverket för utvecklingsledare. Syftet var att driva frågan kring gemensamma yrkestitlar inom LSS-området och nationellt väcka de gemensamma behoven av kompetens på området. Arbetsgruppen kompletterar och är en samarbetspartner till Nationella kompetensrådet (NKR). Arbetsgruppen har haft tre träffar i Stockholm och ett flertal telefonmöten under året. Syftet med gruppens arbete är medverkan till att kompetensfrågan tas på allvar på nationell nivå och att forma en strategi för att nå framgång i frågan på regional och lokal nivå. Arbetsgruppen vill också verka för att frågan kring kompetens inom verksamhetsområdet uppmärksammas och påvisa behovet av nationellt ansvarstagande i frågan. 24
Aktiviteter under 2014 En skrivelse angående yrkestitlarna och yrkeskraven inom LSS samt AID-koderna har skickats till Västra Götalands två representanter i det Nationella socialchefsnätverket under hösten. De tog sedan upp frågan på ett nätverksmöte i december 2014. En kartläggning avseende titulatur och kompetensfrågan, i form av en webenkät, skickades ut till utvecklingsledarna i december med sista svarsdatum i januari 2015. Margaretha Mårtensson från IVO besökte arbetsgruppen i november för en dialog kring tillsynsresultat och framtida dialogforum i frågor gällande kompetens. Arbetsgruppen framförde önskemål om att få besöka det Nationella Socialchefsnätverket som SKL samordnar. Syftet med det var att informera om titulaturbytet som pågår på verksamhetsområdet, kompetensbehoven på området och behovet av AID-koder för att få fram tillförlitlig statistik på de nya titlarna stödassistent och stödpedagog. Deltagande är inplanerat på möte i början av 2015. Nya inventeringar av behov Första året av satsningen var det många län som utgick från tidigare inventeringar och kartläggningar som de gjort. Under 2014 har elva län sett behov av att skapa sig en ny bild av behoven, eller komplettera tidigare data, för att planera sina aktiviteter på ett ändamålsenligt sätt och på så sätt förbättra de berördas situation. Nedan följer några exempel på vad dessa inventeringar har handlat om: Hur ser behoven i de tre utvecklingsområdena ut inom myndighetsutövningen? Vilka modeller används för delaktighet i genomförandeplaner? Undersökning av hur förutsättningarna i verksamheterna ser ut för att implementera Supported Employment (SE), som är en metod för arbetslivsinriktad rehabilitering. Hur ser barn och ungas delaktighet ut i habiliteringens och kommunens verksamheter? En studie om brukarundersökningar - hur ser de ut, vilka kommuner gör dem, används resultaten? 25
FOU-rapporter: bland annat en om makt och självbestämmande i LSSboende. Arbete med att identifiera nya behov i daglig verksamhet. Utifrån resultaten planeras sedan handlingar och aktiviteter. Länens utmaningar Länen kommer att fortsätta sitt arbete enligt den planering de har fastslagit. Många län uppger att arbetet kommer att fortskrida minst under 2015. Några län har en mer osäker situation kring om utvecklingsledaren kan få fortsätta arbetet under hela året. Ett län har i dagsläget ingen utvecklingsledare anställd. Många län väntar på att Socialstyrelsen påbörjar arbetet med att anpassa ÄBIC till verksamhetsområdets behov så att de kan börja använda verktyget. Behov finns av att synliggöra barn där föräldrar har kognitiva svårigheter eller intellektuella funktionsnedsättningar. Arbete med mätbarhet efterfrågas, konkreta indikatorer som ger vägvisning om huruvida målen nås. En utmaning är att skapa långsiktighet i utvecklingsprocessen som står stabilt oavsett de olika politiska lägen som uppstår. Att nå ända ut till baspersonal och brukare med intentionerna, förhållningssättet i EBP är en annan stor utmaning Många planerar för den framtida implementeringen av metoder och funderar mycket på lämpliga tillvägagångssätt för att det ska bli hållbart och långsiktigt. Samverkansfrågor av olika slag är aktuella, till exempel att upprätthålla, utveckla eller att starta samverkan. Det gäller också för länen att hitta rätt ambitionsnivå så att verksamheterna orkar med att ta till sig ny kunskap och omsätta den i praktiken i form av nya arbetssätt och metoder. Nedan följer några kommentarer från länen: Ett långsiktighet arbete startade 2013 och tog fart under 2014. För att goda resultat ska komma den enskilde och verksamheten till nytta, behövs ytterligare tid att implementera hållbara processer för inflytande i verksamheten och i handläggningen. Ledningsgruppen för utvecklingsarbetet arbetar med olika ansvarsområden där varje person har ett viktigt utvecklingsområde. Det är titeloch kompetensfrågan, evidensbaserad praktik, LSS-chefsnätverk och delaktiga barn inom Barn- och ungdomshabiliteringen. Arbetsgruppen för Delaktighetsmodellen kommer att arbeta långsiktigt med utbildning och förankring av dialog för jämlika möten inom daglig verksamhet och LSS-boenden. Utvecklingsledaren fortsätter implementering av Västernorrlandsmodellen i LSS-handläggningen tillsammans med utvecklingsledaren för Barn o ungasatsningen. 26
Arbetsgruppen vid Barn och Ungdomshabiliteringen kommer att arbeta vidare med vägar till delaktighet och barns rätt att komma till tals. Troligtvis kommer fler kommuner att kunna erbjudas AKK-utbildning för baspersonal under 2015. Kommunikation är avgörande för den enskildes medverkan. Behovet av kompetenshöjning och utbildning är stort inom LSS-området. En YH-utbildning för Stödpedagoger i Jämtland 2015 skulle verka i rätt riktning. Kortsiktiga förutsättningar i form av tidsmässigt snävt satta uppdrag främjar inte arbetet med att stödja långsiktiga förbättringsprocesser. Arbetet i Kronoberg har sedan start utgått från en långsiktig planering fram till 2018. Den inriktningen har ännu inte ändrats. Första stegen har varit att initiera satsningen och få ett kommunalt ägarskap över process och val av insatser. Den fortsatta utformningen beror på det som sker i regionen och kommunerna samt de beslut som tas på nationell nivå. Utmaningen är att bidra till att utvecklingsprocessen hålls levande på alla organisationsnivåer. Utmaning att kommunerna får de resurser som krävs personal, budget, och tid att avsätta till kvalitetsarbete och utveckling inom området De framtida utmaningarna är kopplade till möjligheterna att skapa en hållbar utveckling för det grundläggande EBP konceptet med en sammanvägning av de tre kunskapskällorna; brukarerfarenhet/kunskap praktikererfarenhet/kunskap forskning. I synnerhet måste en implementering av ett nytt synsätt och nya arbetssätt bli framgångsrik för att brukarnas delaktighet och inflytande skall säkras. Ett näraliggande problem är spridningen till alla berörda brukare i Skåne. Av de 33 kommunerna har endast 18 varit mer eller mindre aktiva i det pågående utvecklingsarbetet. Det är alltid en utmaning att få till förändring. Ännu mer utmanande är det att få till en varaktig förändring. Givet omständigheterna i detta nu, med budgetkaos och oklara överenskommelser, är det svårt att se det långsiktiga perspektivet, även om projektet ekonomiskt är säkrat för ytterligare ett år. Grundplaneringen var att projektet skulle fortgå under flera år. Uppdraget inom funktionshinderområdet påverkas av den nationellt prioriteringen, huvudmännens viljeinriktning, samt budget för det arbetet. Utmaning att nå ut till de kommuner som ännu inte visat intresse. 27