Kaliumgödsling till ensilagemajs

Av Linda af Geijersstam, Hushållningssällskapet Kalmar E-post: linda.af.geijersstam@hushallningssallskapet.se Kaliumgödsling till ensilagemajs Sammanfattning Försök med stigande kaliumgiva (0, 50, 100, 150, 225 och 275 kg K/ha) har genomförts under tre år på fem platser. Resultaten visar signifikant ökad ts-avkastning vid stigande kaliumgiva på totalt fem av femton försöksplatser. Däremot ökade kaliumhalten med ökad kaliumgiva på totalt tolv av de femton platserna. Försöken indikerar positivt ekonomiskt netto för kaliumgiva upp till max 150, dock bara i 60 % av försöken. Positivt netto var dåligt korrelerat till K-Alklass men det förekom i klass I och II. Försöksupplägg Försöksplanen innehöll sex led: 0, 50, 100, 150, 225 och 275 kg K/ha. Försöksplatsen gödslades med totalt 150 kg N/ha och P behovsanpassat enligt markkarta P-AL och kg P/ha: II:50, III:45, IVa: 35, IVb: 20, V: 20. Startgivan var 100 150 kg NP12-23 MAP eller motsvarande. Majsen skördades och analyserades på kalium vid skörd. Graderingar som gjordes var plantantal, höjd, stråstyrka, torkskador och majssot vid skörd och bristsymptom i juni samt vid skörd. Tabell 1. Försöksplatser 2011 2013 2011 K-Al (mg/100 g) Skåne: Helgegården Kristianstad Halland: Lyngen Börs Långås Öland: Mysinge Mörbylånga Öland: Bläsinge Högby Löttorp Östergötland: Norra Freberga Motala 16,0 (III) 5,8 (II) 14,8 (III) 7,0 (II) 6,7 (II) 2012 Skåne: Önnestad Kristianstad Halland: Lyngen Börs Långås Öland: Algutsrum Färjestaden Öland: Bläsinge Högby Löttorp Västergötland: Månstad 12,0 (III) 7,8 (II) 3,4 (I) 6,9 (II) 6,3 (II) 2013 Skåne: Vittskövle Halland: Tvååker Öland: Skogsby Färjestaden Öland: Bläsinge Högby Löttorp Västergötland: Sätila 5,4 (II) 4,1 (II) 3,3 (I) 2,8 (I) 4,6 (II) 18 ANIMALIEBÄLTET Sverigeförsöken 2013

Bakgrund och syfte Kalium anses vara ett viktigt näringsämne för majs, men försök angående optimal giva har tidigare saknats i Sverige. På de jordar där majs passar bäst är också risken för kaliumunderskott stor. Regelverket för stallgödselspridning begränsar mängden flytgödsel vilket skulle kunna leda till kaliumbrist i en vall-majsväxtföljd. I Danmark har den första försöksserien med kaliumgödsling till majs genomförts med start 2010. Svenska rekommendationer grundar sig på danska riktlinjer som i sin tur fram till nu grundat sig på tyska försök. Syftet med försöksserien är att undersöka optimal kaliumgiva till ensilagemajs. Resultat Måttlig effekt på ts-avkastning Höjd kaliumgiva gav signifikant större ts-avkastning i totalt fem av de femton försöken. Det var i tre försök till 75 kg K/ha: 2011 Östergötland, 2013 i två försök på Öland, dessutom nära signifikant i Västergötland, samt i två försök till 150 kg K/ha: 2012 Högby Öland och 2013 i Halland. Målet var försöksplatser med litet kaliuminnehåll i jorden, vilket dock inte lyckades på alla platser. Två försöksplatser låg i klass 3 2011 och en gjorde det 2012. Lönsamt till max 150 kg K Ekonomiskt netto för kaliumgödsling, i det här fallet utan hänsyn tagen till signifikans eller ej i avkastningsökning, var positivt upp till 75 kg K/ha för Östergötland 2011, 100 kg K/ha för Mörbylånga 2011, Högby 2013 och Västergötland 2013, 150 kg K/ha för Halland 2011, Högby 2012, Algutsrum 2012, Skogsby 2013 och Halland 2013. I medeltal visade försöken positivt netto för kaliumgödsling upp till 100 150 kg/ ha samtliga tre försöksår. Detta med majsvärdet 1,10 kr/kg ts och kaliumvärdet 8 kr/kg. Majsvärde 1,30 kr/kg ts förändrar inte den bilden. Sänkt kaliumvärde till 6 kr gav ett svagt positivt netto ända upp till högsta givan i Halland 2013. Det blev negativt ekonomiskt netto för kaliumgödsling i 40 % av försöken sammanlagt över tre år. Majssot förekom på några platser 2011 och 2013 men det fanns inget samband med kaliumgiva. Det gick inte tydligt att koppla bristsymptom eller torkskador till kaliumgiva, men det fanns en tendens till mindre torkskada och bristsymptom med ökande kaliumgiva i Skåne 2013. Kaliuminnehållet ökade Kaliuminnehållet ökade med kaliumgiva, 2011 på tre, 2012 på fyra och 2013 på alla av de fem platserna (tabell 3, figur 1). Det fanns också ett samband mellan ts-halt och kaliumgiva på det viset att högre kaliumgiva ledde till lägre ts-halt vid skörd, vilket talar för att kaliumtillgången har haft effekt på torkstress eller avmognad. Det avspeglade sig dock inte generellt i tsavkastning. I försöket i Östergötland förekom 2011 knäckta stjälkar och där i drygt dubbla omfattningen i det ogödslade ledet vilket kan tyda på att kalium påverkat stråstyrkan. Tabell 2. Medeltal ts-avkastning och kaliuminnehåll 2011, 2012 och 2013 K-giva Tsavkastn. ton/ha Rel.tal K-halt vid skörd g/kg ts Tsavkastn. ton/ha Rel.tal K-halt vid skörd g/kg ts Tsavkastn. ton/ha Rel.tal K-halt vid skörd g/kg ts 2011 2012 2013 0 13,99 100 8,1 12,55 100 7,2 14,25 100 6,8 75 14,82 106 8,8 13,48 107 7,8 15,71 110 7,3 100 15,09 108 9,1 13,24 105 8,3 15,43 108 7,6 150 14,77 106 9,2 14,09 112 8,0 16,01 112 8,3 225 15,11 108 9,4 13,85 110 8,8 16,12 113 9,0 275 14,94 107 9,3 14,09 112 8,7 16,20 114 9,3 Sverigeförsöken 2013 ANIMALIEBÄLTET 19

Tabell 3. Linjära korrelationer (r 2 ) mellan kaliumgiva och ts-avkastning, kaliuminnehåll respektive ts-halt vid skörd Plats r 2 för ts-avkastning r 2 för K-halt vid skörd, g/kg ts r 2 för ts-halt 2011 Skåne: Helgegården Kristianstad Ingen korr. Ingen korr. Ingen korr. Halland: Långås Ingen korr. 0,65 0,52 Öland: Mysinge Mörbylånga Ingen korr. Ingen korr. Ingen korr. Öland: Högby Löttorp Ingen korr. 0,54 0,35 Östergötland: Vikingstad 0,54 0,47 0,44 2012 Skåne: Önnestad Kristianstad Ingen korr. 0,78 0,77 Halland: Långås Ingen korr. 0,64 Ingen korr. Öland: Algutsrum Ingen korr. Ingen korr. Ingen korr. Öland: Högby Löttorp 0,65 0,99 0,82 Västergötland: Månstad Ingen korr. 0,80 Ingen korr. 2013 Skåne: Önnestad Kristianstad 0,68 0,77 Ingen korr. Halland: Långås Ingen korr. 0,62 0,38 Öland: Skogsby 0,62 0,85 0,77 Öland: Högby Löttorp Ingen korr. 0,99 0,57 Västergötland: Månstad 0,75 0,79 0,58 Försöket i Halland juli 2013. Led A till vänster har lägst tillväxt. 20 ANIMALIEBÄLTET Sverigeförsöken 2013

2011 14 12 10 K-halt g/ kg ts 8 6 4 2 2012 0 0 50 100 150 200 250 300 Halland Mörbylånga Kaliumgiva Högby Östergötland Skåne 12 10 8 K g/kg ts 6 4 2 2013 0 0 50 100 150 200 250 300 Högby Algutsrum Kaliumgiva Halland Västergötland Skåne 12 10 8 K g/kg ts 6 4 2 0 0 50 50 100 100 150 150 200 200 250 250 300 300 Högby Öland Skogsby Öland Kaliumgiva Halland Västergötland Skåne Figur 1.Höjd kaliumgiva ledde till ökad kaliumhalt vid skörd Sverigeförsöken 2013 ANIMALIEBÄLTET 21

Av Anna-Karin Krijger, Hushållningssällskapet Skaraborg E-post: anna-karin.krijger@hushallningssallskapet.se växtnäring Kvävebehov till höstvete, olika markförutsättningar Markens egen kväveleverans var under den här säsongen ovanligt liten på grund av en torr vår och en större del av kväveupptaget än normalt kommer från mineralgödseln. Den sena kompletteringsgivan i 45 har gått lika bra som att gödsla vid 37-39 och 32 vilket gör att årsmånsanpassning till skördens storlek och ev kväveförluster kan göras ännu bättre. En liten tidig kvävegiva har i flera försök varit fördelaktig denna torra vår. På flera platser blir den optimala kvävegivan för foder tillräcklig för att uppnå proteinhalt för bröd i brödsorterna. Slutsatsen av försökserien M3-2278 (kvävebehov till höstvete med olika markförutsättningar) var att det bästa verktyget vi har för att kunna uppskatta skördens storlek och årets mineralisering är N-sensorn. Genom att mäta grödan i stadium 37 (flaggbladet synligt) samt att använda nollrutor har vi kommit ett steg närmare den optimala kvävegivan. I denna nya serie, L3-2290, arbetar vi vidare med N-sensorn genom att mäta i försöken varje vecka från tidig vår till axgång. Den informationen förmedlas sedan ut till lantbrukare via YARA N-prognos. Samtidigt har diskussioner förts vilken kvävestrategi som ska användas till de olika användningsområdena bröd, stärkelse/etanol eller foder. Därför finns det i denna serie med några strategiled för att eventuellt se skillnader mellan tidpunkter. Eftersom kvävegivan varierar mellan och inom fält, mellan områden, mellan sort och mellan år är det svårt att bestämma en kvävegiva från början, men strategileden ligger på 160 kg. Försöksplan och väderlek Totalt i försöksserien finns det femton försök varav elva stycken ligger i Mellansverige och Animalibältet. Dessa 11 försök har varit fördelade enligt följande, Stockholm 1, Västmanland 1, Örebro 1, Skaraborg 2, Dalsland 1, Östergötland 2, Kalmar 1 och Halland 1. Ett försök i Upplands län kasserades på grund av torka. Försöken ligger enbart på kreaturslösa gårdar och på lerjordar. Mätningar med en handburen Yara N-sensor ska enligt plan göras vid 37-43 i samtliga led men har som beskrivits utförts från tidig vår till mitten av sommaren. Sorterna har varit Olivin, Ellvis, Mariboss, Nimbus och Julius. Gödslingen i de första tidpunkterna, tidigt, normalt och 32, har gjorts i form av det vill säga ammoium-nitrat-kväve. I de sena givorna 37-39 och 45 har gödsling en gjorts i form av Kalksalpeter. Snön försvann tidigt men kylan dröjde sig kvar med minusgrader in i april. April och maj var torra med liten nederbörd och låg mineralisering sett generellt över alla försöksplatser vilket betydde lågt upptag i nollrutorna. I juni kom det regn men olika fördelat. Bäst utvecklades höstveteförsöken i Västra Götaland medan höstveteförsöken i Stockholm och Uppsala hade svaga bestånd och närapå missväxt. Resultat 2013 Optimal giva 2013. Vid beräkning av nettointäkten det vill säga den skördade varans värde minus kostnaden för kvävegödsel har vetepriset satts till 1,40 kr vid baspris mellan 11,0-11,5 % protein för alla brödsorter minus 0,15 kr för rörliga skördekostnader, torkning och transport minus 10 kr per kg kväve. Avdrag för proteinhalt under 11,0 % regleras med -1 öre/kg per 0,1 % protein ned till 10,5 %. Under 10,5 % är det fodervete. Över Sverigeförsöken 2013 ANIMALIEBÄLTET 23

11,5 % är det tillägg med 1 öre/kg per 0,1 % upp till 12 %, däröver är det oförändrat. Priset för fodervete har satts till 1,35 kr per kg. För etanol/stärkelsevete är priset satt till 1,40 minus 0,15 kr för rörliga skördekostnader och prisjustering för stärkelsehalten med ett baspris mellan 68,5-69,5 % stärkelse. Avdrag för stärkelsehalt under 68,5 har gjorts med 1 öre/kg per 0,1 % stärkelse ned till 66,3 %. Under 66,3 % är det fodervete. Över 69,5 % är det tillägg med 1 öre per 0,1 % stärkelse upp till 72 % och max tillägg är 3 öre/kg. Beräkningen är gjord utifrån tredje-gradsfunktioner för skörd, proteinhalt och stärkelse. enivån i år varierar mycket utifrån nederbörden. Försöket i Stockholm hade ett svagt bestånd från början och utvecklades inte heller då ingen nederbörd föll. Många av försöken hade en flack skördekurva i början på grund av den torra väderleken och många veten utvecklades sent. En stor del av kväveupptaget kommer från mineralgödseln. Kvävemängden i marken på våren har inte givit så mycket vägledning till vilka fält som gav hög grundskörd. Optimala kvävegivor, skördar och proteinhalter från de enskilda försöken framgår av tabell 1. På flera platser blir den optimala kvävegivan för foder tillräcklig för att uppnå proteinhalt för bröd i brödsorterna. På platserna med Mariboss som är ett stärkelsevete blir den optimala kvävegivan lägre till foder och stärkelsevete, dock var skördarna inte så höga på dessa platser som också var påverkade av torkan på våren. Tabell 1. Optimala kvävenivåer i höstvete 2013, L3-2290 Län BC E E R R PN U T N H Gård Ort Låddersta gård Bålsta Hyttringe Borensberg Glyttinge Vreta Kloster Skofteby Lidköping Forshall Grästorp Hede Gård Mellerud Franzens lantbruk Nibble Trönninge Halmstad Åsby Lantbruk Hallstahammar Mörbylånga Öland Optimal N-giva Foder 6 149 152 205 230 174 193 233 132 174 Etanol/stärkelse 6 140 152 201 227 171 171 231 115 182 Bröd 25 185 218 228 234 193 194 269 136 174 vid optimum Foder 10,6 10,6 9,9 11,3 12,4 11,4 13,5 11,1 12,9 9,1 Etanol/stärkelse 10,6 10,4 9,9 11,2 12,4 11,3 12,9 11,0 12,1 9,4 Bröd 10,9 11,1 11,0 12,0 12,5 12,1 13,5 11,9 13,0 11,0 Stärkelse vid optimum Etanol/stärkelse 71,4 71,6 70,5 71,5 71,0 70,7 69,6 71,6 68,6 71,9 Ogödslat 1 495 4 318 3 733 4 240 2 567 2 203 3 898 1 882 1 932 3 449 Vid opt. Foder 1 551 8 077 8 353 10 365 10 165 6 601 7 243 8 197 5 223 9 306 N-min Vår 0-60 cm 28 24,7 25 21,5 19,3 28,4 60,9 23 41 21 Kväveskörd ogödslat 23 59 46 52 31 33 59 25 25,6 47 Sort Ellvis Mariboss Mariboss Ellvis Ellvis Olivin Julius Ellvis Julius Nimbus Förfrukt Vårkorn Höstvete Höstvete Havre Höstvete Vårvete Vall Höstvete Vårkorn Höstvete Jordart mmh ML mf mj LL nmh SL mmh l mj nmh ML nmh ML mmh nmh mj mmh ML nmh l Sa mj LL LL ADB nr 03R088 03R090 03R091 03R081 03R082 03R083 03R086 03R085 03R084 03R089 24 ANIMALIEBÄLTET Sverigeförsöken 2013

Tabell 2. Kvävestrategi i höstvete. Enskilda försök, skörd 15% vh. 2013 M3-2290 Gödslingstidpunkt, kg N/ha Tidigt Huvudgiva E E R R PN Led ca 1 Apr före stråsk. 31-32 37-39 45 Total N-giva 03R090 03R091 03R081 03R082 03R083 1 0 4 318 h 3 733 f 4 240 f 2 567 h 2 202 i 2 40 40 80 7 042 g 7 078 e 7 644 e 6 628 g 4 944 h 3 40 80 120 7 928 def 7 905 d 8 966 d 8 221 f 5 894 g 4 40 120 160 8 002 cde 8 482 abc 10 025 c 9 231 d 6 616 bcd 5 40 160 200 8 519 ab 8 661 ab 10 140 bc 9 780 c 6 872 ab 6 40 160 40 240 8 411 abc 8 520 abc 10 531 a 10 208 ab 6 627 bcd 7 40 160 80 280 8 853 a 8 627 abc 10 516 a 10 417 a 6 974 a 8 80 80 160 7 677 ef 8 237 bcd 9 960 c 8 844 e 6 073 fg 9 160 160 7 805 def 8 370 abc 10 098 bc 8 863 e 6 516 cde 10 120 40 160 7 873 def 8 578 abc 9 872 c 8 974 de 6 284 ef 11 120 40 160 7 828 def 8 486 abc 9 969 c 8 877 e 6 354 def 12 120 40 160 7 543 f 8 218 cd 9 950 c 8 793 e 6 075 fg CV% 4,06 3,69 2,44 2,15 3,52 Tabell 2 forts. Kvävestrategi i höstvete. Enskilda försök, skörd 15% vh. 2013 M3-2290 Gödslingstidpunkt, kg N/ha Tidigt Huvudgiva U T N H Led ca 1 Apr före stråsk. 31-32 37-39 45 Total N-giva 03R086 03R085 03R084 03R089 1 0 3 898 f 1 882 f 1 932 f 3 449 i 2 40 40 80 5 732 e 4 072 e 4 493 e 7 338 h 3 40 80 120 6 375 d 5 955 d 5 348 abcd 8 409 g 4 40 120 160 6 938 bcd 6 926 c 5 095 bcd 9 144 cd 5 40 160 200 7 332 abc 7 758 b 5 581 ab 9 607 a 6 40 160 40 240 7 475 ab 8 014 ab 5 756 a 9 337 abc 7 40 160 80 280 7 607 a 8 363 a 5 842 a 9 258 bcd 8 80 80 160 7 477 ab 7 215 c 4 825 de 8 757 f 9 160 160 6 884 bcd 7 283 c 5 403 abcd 9 087 cde 10 120 40 160 6 987 abcd 7 043 c 4 910 cde 8 882 ef 11 120 40 160 7 002 abcd 7 145 c 4 955 cde 9 099 cde 12 120 40 160 7 040 abc 7 065 c 5 021 bcde 9 034 de CV% 6,3 4,11 7,67 2,01 m Sverigeförsöken 2013 ANIMALIEBÄLTET 25

Tabell 3. Kvävestrategi i höstvete. Enskilda försök, proteinhalt. 2013 M3-2290 Gödslingstidpunkt, kg N/ha Tidigt Huvudgiva E E R R PN Led ca 1-Apr före stråsk. 31-32 37-39 45 Total N-giva 03R090 03R091 03R081 03R082 03R083 1 0 9,0 f 8,2 i 8,2 g 8,2 h 10,2 f 2 40 40 80 9,7 e 8,6 h 7,7 h 8,0 h 9,0 g 3 40 80 120 9,9 e 9,3 g 8,8 f 8,9 g 9,7 f 4 40 120 160 10,8 d 10,1 ef 10,1 c 10,3 f 11,4 e 5 40 160 200 11,2 abc 10,8 bc 11,2 c 11,7 c 12,1 cd 6 40 160 40 240 11,7 a 11,2 a 12,1 b 12,5 b 13,2 b 7 40 160 80 280 11,5 ab 11,4 a 13,3 a 13,5 a 13,8 a 8 80 80 160 11,1 bcd 10,3 def 10,5 de 11,2 de 11,8 de 9 160 160 10,9 cd 10 f 10,3 de 10,3 f 11,3 e 10 120 40 160 11,3 ab 10,6 cd 10,4 de 10,9 e 11,4 e 11 120 40 160 11,1 bcd 10,4 cde 10,5 de 11,4 cd 11,6 e 12 120 40 160 11,4 ab 11,1 ab 10,7 de 11,2 de 11,7 de CV% 2,6 2,4 3,23 2,07 2,95 Tabell 3 forts. Kvävestrategi i höstvete. Enskilda försök, proteinhalt. 2013 M3-2290 Gödslingstidpunkt, kg N/ha Tidigt Huvudgiva U T N H Led ca 1-Apr före stråsk. 31-32 37-39 45 Total N-giva 03R086 03R085 03R084 03R089 1 0 10,2 h 8,7 cd 8,8 f 9,1 de 2 40 40 80 10,8 g 9,1 cd 10,5 e 7,5 g 3 40 80 120 11,7 f 8,3 d 12,4 d 8,0 f 4 40 120 160 12,7 e 9,8 bcd 14,3 c 8,8 5 40 160 200 13,5 d 10,2 abcd 15,2 b 10,0 c 6 40 160 40 240 14,4 b 11,5 ab 15,6 a 10,8 b 7 40 160 80 280 14,9 a 12,1 a 15,7 a 11,6 a 8 80 80 160 14,0 c 11,6 ab 14,6 c 9,3 d 9 160 160 13,3 d 10,5 abcd 14,3 c 8,8 10 120 40 160 13,4 d 10,3 abcd 14,6 c 9,4 d 11 120 40 160 13,5 d 10,6 abc 14,5 c 9,5 d 12 120 40 160 13,4 d 11,7 ab 14,4 c 9,9 c CV% 1,78 14,36 2,16 2,55 26 ANIMALIEBÄLTET Sverigeförsöken 2013

Kvävestrategi 2013 I årets försök finns det en tendens till att den tidiga givan (40 kg N tidigt i april plus 120 kg i huvudgiva) varit bättre i 6 av de 9 försöken i tabell 2 än att vänta och lägga första givan som huvudgiva. Vädret var torrt efter normaltidpunkten på varför effekten blev för sen i förhållande till grödans utveckling. Det syns speciellt i försöken som låg i Grästorp, Dalsland och Borensberg. Där kom det regn strax efter första givan och där har led 4 varit bäst. På många platser var hela våren torr och regn kom inte förrän efter både den tidiga givan och huvudgivan. Där finns inga stora skillnader mellan de olika strategierna på 160 kg, det syns till exempel i försöken som låg i Mörbylånga, Trönninge och Hallstahammar. Det har gått väldigt bra att vänta med kompletteringskväve till 45. Det finns alltså ingen anledning att ha för bråttom med att komplettera sitt höstvete vilket gör att årsmånanpassningen blir bättre. Man kan också konstatera att på många platser var 160 kg för lite, den optimala kvävegivan var högre vilket gör det svårt att uttala sig om kväve-strategin. Dock stöder dessa försök tidigare rekommendationer med att gödsla med en mindre del kväve tidigt, fylla på med en huvudgiva före stråskjutning och sedan kompletteringsgödsla om skörden ser ut att bli stor, eventuella kväveförluster eller höga proteinhalter vill uppnås till brödvete. 12000 10000 8000 6000 4000 2000 03R081 03R082 03R083 03R084 03R085 03R086 03R088 03R089 03R090 0 0 50 100 150 200 250 300 kg N/ha 03R091 Figur 1. L3-2290. Kväve till höstvete 2013, 10 försök. Sverigeförsöken 2013 ANIMALIEBÄLTET 27

Av Sofia Delin och Lena Engström, SLU, Skara E-post: sofia.delin@slu.se Kol/kväve-kvoten upplyser om gödselns kvävegödslingseffekt Sammanfattning Det är framför allt ammoniumkvävet i organisk gödsel som anses vara växttillgängligt. Därför används ofta ammoniuminnehållet som ett mått på gödselns förväntade kväveeffekt på kort sikt och den organiska delen som mer långsamverkande. Mycket kan dock hända med gödseln efter spridning. Markens mikroorganismer behöver kväve för sin tillväxt. Tillför man en gödsel med stort innehåll av energirika kolföreningar, såsom halmrik naturgödsel, kommer mikroorganismernas tillväxt att gynnas, varpå de tar upp ammoniumkväve. Detta kväve blir då otillgängligt för grödan under en tid. Tillför man däremot gödsel där kolföreningarna redan innehåller en stor andel kväve, såsom köttmjöl, kan kvävet vara i överskott för mikroorganismerna och då frigörs istället ammoniumkväve. Om kväve kommer att frigöras eller fastläggas beror på förhållandet mellan kol och kväve i gödseln, vilket uttrycks som gödselns kol/kväve-kvot. Ju lägre kol/kvävekvot, desto snabbare effekt. Bakgrund Förutom stallgödsel används även andra organiska restprodukter som kvävegödsel. För att kunna dosera rätt och undvika skördebortfall eller onödiga kväveförluster, behöver man känna till hur stor andel av kvävet i gödseln som kan bli växttillgängligt under säsongen. Detta kan uttryckas som gödselns mineralgödselvärde, alltså hur stor andel av kvävet som har samma effekt som mineralgödselkväve. En tänkbar metod är att använda kol/kväve-kvoten, som i ett tidigare SLF-projekt visat sig ha ett linjärt samband med mineralgödselvärdet i krukförsök med engelskt rajgräs (Delin et al., 2012). Liknande samband har även funnits i undersökningar i andra länder, men då för olika gödselprov inom en viss typ av gödsel eller restprodukt (Sørensen et al., 2003; Sørensen & Fernández, 2003; Gale et al., 2006; Antil et al., 2009). I fyra försök i Halland och Västergötland under 2012 och 2013 har detta samband testats i havre under fältbetingelser. Försöken är finansierade av Jordbruksverket. Material och metoder Totalt fyra försök i havre genomfördes under 2012-2013 på två platser. Den ena platsen var en lätt jord på Lilla Böslid i Halland och den andra en mellanlera på Lanna i Västergötland. Försöken hade 12 led randomiserade i fyra block. Det var åtta olika organiska gödselmedel som jämfördes med fyra nivåer av mineralgödsel. De organiska gödselmedlen var vinass, kycklinggödsel, nötflytgödsel, svinflytgödsel, två köttmjölspellets och två biogödsel (rötrester från biogas). Genom att jämföra skörd i leden med organisk gödsel med den i leden med mineralgödsel, kunde man bestämma mineralgödselvärdet, alltså hur många procent av totala kväveinnehållet i organiskgödsel som ger samma effekt som mineralgödsel. Mineralgödselvärdet plottades sedan mot kol/kväve-kvoten och sambandet jämfördes med det vi funnit i krukförsöket. 28 ANIMALIEBÄLTET Sverigeförsöken 2013

Resultat och diskussion Sambandet mellan mineralgödselvärdet och kol/kväve-kvoten i fältförsöket liknade det i krukförsöket (figur 1). Men kol/kvävekvoten kunde inte förklara lika stor andel av variationen i mineralgödselvärde i fält (r 2 =0,34) som i krukförsöket (r 2 =0,84). I de fall kol/kväve-kvoten inte varierar särskilt mycket inom en viss typ av gödsel, t.ex. köttbenmjöl, kan den inte heller förklara eventuell variation inom denna typ av gödsel. Då kan det vara väl så bra att använda medelvärdet av mineralgödselvärdet i de försök som gjorts (figur 2), Figur 1. Mineralgödselvärde (mineral fertilizer equivalent, MFE) vid olika kolkvävekvot i de fyra försöken och i krukförsöket. Tabell 1. Ungefärligt mineralgödselvärde vid olika kol/kvävekvoter. Kol/kväve-kvot Mineralgödselvärde (% av totalkvävet) 1 80% 3 70% 5 60% 7 50% 9 40% 11 30% 13 20% Sverigeförsöken 2013 ANIMALIEBÄLTET 29

Figur 2. Genomsnittligt mineralgödselvärde (MFE) för de olika typerna av gödsel som ingick i fältförsöken. Felstaplarna anger medelfel. när sådana finns. Men för gödselmedel med större variation i kol/kväve-kvot, såsom stallgödsel och biogödsel, syntes ett bra samband med kol/ kväve-kvoten även inom den enskilda gödselslaget. Detta bekräftas av danska studier (Sørensen et al., 2003; Sørensen & Fernández, 2003). Kol/ kväve-kvoten ger därmed förmodligen minst lika bra vägledning om mineralgödselvärdet som ammoniuminnehållet, om inte bättre. Fördelen med kol/kväve-kvoten är att den kan användas på alla typer av gödsel, även de som har stor gödslingseffekt, men relativt lågt ammoniuminnehåll. Detta gäller t.ex. kycklinggödsel, som har en stor andel lättillgängligt kväve i form av urinsyra som inte syns vid en ammoniumanalys. Nackdelen med kol/kväve-kvot jämfört med ammonium är att det inte finns någon snabbmetod utvecklad, liknande Agrosburken som mäter ammoniuminnehåll och som kan användas ute på gårdarna. Referenser Antil, R.S., Janssen, B.H. & Lantinga, E.A. 2009. Laboratory and greenhouse assessment of plant availability of organic N in animal manure. Nutrient Cycling of Agroecosystems 85, 95-106. Delin S, Stenberg B, Nyberg A, Brohede L 2012. Potential methods for estimating nitrogen fertilizer value of organic residues. Soil Use and Management 28, 283 291. Gale, E.S., Sullivan, D.M., Cogger, C.G., Bary, A.I., Hemphill, D. & Myhre, E.A. 2006. Estimating plant-available nitrogen release from manures, composts, and specialty products. Journal of Environmental Quality 35, 2321-2332. Sørensen, P. & Fernández, J.A. 2003. Dietary effects on the composition of pig slurry and on the plant utilization of pig slurry nitrogen. Journal of Agricultural Science 140, 343-355. Sørensen, P., Weisberg, M.R. & Lund, P. 2003. Dietary effects on the composition and plant utilization of nitrogen in dairy cattle manure. Journal of Agricultural Science 141, 79-91. 30 ANIMALIEBÄLTET Sverigeförsöken 2013