Vid havet. Skummeslövsstrand den 14 augusti 2008 med HG Karlsson och pedagoger vid Skottorpsskolan och Mumindalens förskola. Vi samlas på strandheden, mellan dynerna och strandskogen. Strandheden ser annorlunda ut än den gjorde förut. Man har planterat in vresros för att binda sanden. Denna har trivts så bra att den tar över hela området. Ett naturprojekt är sedan en tid igång för att ta bort vresrosen. Man har även huggit ner en del skog. Syftet är att få tillbaka strandheden. Denna är rik på blommor, insekter och fåglar. Små tångbitar blåser från stranden och ger näring. Växter vi hittar här: Käringtand. Blomman liknar en tand. (Gubbtand heter gökärt och är mörklila). Backtimjan är ätlig. Blommorna är söta och gillas av humlor. Käringtand Backtimjan Johannesört Gråfibbla Pors Rölleka Johannesört (finns även fyrkantig) används som brännvinskrydda och kallas då Hirkum Pirkum. Den färgar vätskan röd. Den är lugnande; man blir på bättre humör när man är hängig och deppig. Gråfibbla är en karaktärsväxt. Bladen är grå på under sidan. Rölleka. Strand (kryp )vide. Pors finns där det är blötare.
I skogsbrynet. Vi hör en svartmes. Det finns många mesar i strandskogen såsom talltita, talgoxe, Svartmes Kungsfågel Talltita blåmes, svartmes, tofsmes och kungsfågel. De tar småpysch såsom insekter och spindlar. De går ihop i meståg och jobbar sig igenom skogen. De tyngsta fåglarna arbetar på grova grenar vid stammen, de lätta ute i grenspetsarna. De finns här även mitt i vintern. Här är mest tallskog. Tallbarren sitter två och två (granens barr sitter ensamma). Bergtallen har vridna barr (Svenskar är stela och tyskarna vrider sig när de dansar) Bergtallarna är planterade. Det är buskar, inte höga träd. Längre in i skogen finns höga sanddyner. Hur vandrade sanden hit? Det är vinden som åstadkommit dem. Från medeltiden till 1800 talet fanns ingen skog. Det fanns endast några enstaka träd där det var blött. På 1800 talet hade vi sett havet (tänk bort träden och det gröna). Här betade kor och får. De betade av allt. Gårdarna en bit in hade små åkrar och ganska stora ängar. Sanden blåste in. Man började plantera på 1800 talet. Här fanns skog långt tillbaka, ek och björk. De stora tallarna är planterade för 100 år sedan. Många av barn. Man ser att de är lika gamla för de är ungefär lika tjocka. Tallen klarade sanden bra. Den har stödjerötter samt en lång pålrot ner till grundvattnet. Men det räcker inte alltid. Den har även annan hjälp. Tallens bästa vän är en svamp, kremla. Mycologi är läran om svampar. Mycelet är själva organismen. Svampen är frukten. Varje tråd i mycelet heter hyf. Honungsskivling är störst i världen. Den har ett mycel som är mer än 1 km 2. Den är större än blåvalen. Vi är 70% vätska. Det är svampen också. Den kan inte själv bilda mat, det kan inte vi heller. Svampen tar mat från växter. Nedbrytare döda växtdelar (champinjon) Samarbete mellan olika arter heter symbios. Här är det kremla och tall. Svampen letar upp små vattendroppar. De har förbindelse mellan tallens rottrådar och kremlans hyfer. Tallen får vatten och mineral, svampen får socker. Denna form av symbios heter mykorrhiza. Soppar har hål på under sidan; rör. Skivlingar har skivor. Kremlan är vacker som om den vore målad i pastell med vattenfärg. Den har färg bara i hatthuden. Foten är väldigt spröd när man bryter (på andra svampar drar man långa trådar). Man kan säga att foten är ostartad. Detta gäller kremlor och riskor. Riskor blöder. När man ska bestämma kremlor kan man smaka på skivan. Om man vill spotta direkt tar man den inte. Skölj den och dela i små bitar. Lägg i stekpanna och värm, Låt den svettas. Den är klar när vätskan torkat in. Frys eller lägg på smör och bryn. Det peppriga försvinner när det svettats.
Vi kommer ut på strandängen. Här växer mjölkört. Den gav man till korna och fåren förr, den gav bra mjölk. Man kan koka späda skott och äta som sparris. På 1700 talet förekom svindleri med mjölkört. På 1500 1600 talet bedrevs handel med Kina. Te var populärt. Det var dyrt att importera. Torkade mjölkörtblad såg ut som te. Det var några som sålde i 2 3 år. Det smakade inte alltför illa. Svindlarna blev avslöjade och fängslade. Här finns gott om kaninhål. Kaninerna älskar sandiga marker. Kaninen är införd från Italien (den lever där på torra marker kring Medelhavet). Man hade den Mjölkört som husdjur i början på 1900 talet. Sedan användes den till jakt. Den gräver hål med många rum och gångar. De har till och med toalettrum. Avföringen består av lösa, mörka pluttar på sommaren och pluttar som är ljusbruna som sågspån på vintern. De består mest av cellulosa, speciellt på vintern. Kaninerna kan tillgodogöra sig detta genom att magen jobbar ner det i blindtarmen. Där finns bakterier, det jäser och näringen blir åtkomlig. De bajsar sedan ut och äter upp det. Detta gäller bara bark och kvistar. Gräs går som vanligt i magen. Hur många lortar lägger en kanin på en dag? 200. Vi sätter oss i lä i en sk sandblotta. Sanden har blottats, här finns ingen vegetation. Det finns steklar som lever i kanten. Det finns ett 10 tal arter (typ som getingar och bin). En del är parasiter. De äter ägg från fjärilslarver t ex. Sandjägare är bruna och gröna skalbaggar. De landar, springer och jagar. De reser sig när det är varmt och springer på tå för att inte bränna sig i den varma sanden. Det är som en miniöken. Otiorhynchus är en vivel med lång nos. Den kan inte flyga. Nyckelpigan har Sandjägare vingar under sköld. Skölden är hos dessa fast. Insekter som flyger far iväg med vinden när de kommer över kanten på sandblottan. Bland Sandjägarna går det 50 tjejer på en hane. De är inte tvåkönade. De bestämmer själv att äggen ska dela sig. Barnen blir exakt som mamman. I sandblottan förekommer också slavhandel. Det är den röda stackmyran som håller svartmyror som slavar. De får städa, sköta om äggen och mata deras larver. Sandrör Nere vid kanten ovanför strandflatan. Förr var dynerna kala. På 1800 talet planerade man sandrör och strandråg(vi hittar ingen strandråg precis här). Sandrörets blad är som torra rörformade men breder ut sig när de blir fuktiga. Man sticker sig på vaderna när man går. Strandrågen är ljusare och har bredare blad. Man skär sig av den. Rötterna breder ut sig. Sandkornen faller ner mellan stråna. Dynerna växer (3 4 dm på 100 år). Strandråg
Vi ser tre strandpipare som flyger över. Strandpipare Nu går vi ner på strandflatan. Här ritar vi en låda med rutor. Vi får i uppgift att samla saker. Alla sakerna ska vi sortera i de olika rutorna. Vi hittar fiskedrag, trutfjäder, glasfiber, nät, pinnar, godispåse, röda, bruna och gröna alger. Skal. Nu samlas vi runt lådan och går igenom fynden ruta för ruta. Vi får tala om varför vi placerat sakerna som vi gjort. Nu får vi veta skillnaden mellan snäcka och mussla. Snäckan har ett skal, ofta spiralvridet, musslan har två skal. Inuti finns blötdjur. Mussla, snäcka och snigel är olika arter. En snigel har inget hus. Det finns stora snäckor; Vinbergssnäcka, som är ätlig. Trädgårdssnäcka är vanlig hemma i trädgården men finns ej vid havet. Valthornssnäcka finns vid havet. Liten nätsnäcka eller rutsnäcka. (Pelikanfotsnäcka finns i Tylösand. Tornsnäcka.) Vanlig strandsnäcka (Littorina) vill ha lite sten och finns bort mot Båstad. Den kryper på stenar. Munnen är som en rund ring. Den har en tunga som slickar. Den är hård som en nagel och skrapar stenarna. Trubbig sandsnäcka vid ett finger Strandsnäcka Nätsnäcka eller rutsnäcka Pelikanfotssnäcka Tornsnäcka Hjärtmussla Sju sorters musslor hittade vi. En mussla är rödaktig. Om musslan är brunaktig är det rost, järnoxid. Det är en hjärtmussla. Den ser ut som ett hjärta från sidan. Den finns i havet. Den lever i sanden i vattnet, precis under sandytan. Den är omöjlig att öppna när den är stängd. Den öppnar sig och sticker ut sin snabel, precis upp i vattnet. Det finns två rör i. Inloppet suger vatten och ruttnande algsoppa o s v. Blåser ut det den inte vill ha i det andra röret. Röret heter sifon.
Musslornas sexliv: en fin dag i maj känner musselmannen att han vill bli pappa. Han sprutar ut spermier i röret. Musselflickan får in dem när hon äter. Då blir hon med barn. Hon sprutar ut barnen i vattnet. De är så små så de inte syns och ser ut som ett T. De bygger kalk efterhand, blir tunga och sjunker till botten. Hjärtmusslan blir 40 50 år. Sandmusslan kan bli 100 år. Den är bra föda. Plattfiskar gräver upp dem. Strandskatan gräver också upp dem. Strandskatan har lång, spetsig näbb som kan lukta och känna. De drar upp musslorna och springer in till land där de öppnar dem. De kan öppna över 200 på en dag. Det finns en liten öppning där sifonen går ut. Strandskatan har en liten mejsel på näbben så den kan vrida upp musslor. Strandskatan Sandmussla har på senare tid flyttat till stan och äter maskar på gräsmattor. De ungar som har mindre flik på näbben Strandskata kommer att ha fördelar i stan. Sandmusslor finns där det är lite djupare. De har en 7 8 cm lång sifon, som ett pekfinger. När det är vindstilla kan man se små öppningar på bottnen, som ett lillfinger. Sifonen har flikar som silar sand. Sandmaskar ser man som högar på sandbottnen. Gräv upp en sandmussla och studera den! Blåmussla Hästmussla Östersjömussla Blåmussla. Den äter vi. Den har ingen lång sifon. Den sitter på stenar. Hästmusslan ser ut som en större blåmussla. Den har tjockt skal som går brant upp. Den kan bli mycket större. Liten, rosa mussla, Östersjömussla. Knivmussla, amerikansk knivmussla. Det är den enda knivmussla vi har här. För 20 år sedan var den sällsynt. De blir större efterhand. Rak Knivmussla knivmussla finns också i Bohuslän och Danmark. Den amerikanska knivmusslan kom till Halland på 60 talet. Den har vandrat runt Danmark till oss och finns numera också
i Skåne. Den kom med stora lastbåtar i barlasttankar (Japanska ostron är vanliga i Danmark och finns i Bohuslän och ner till Onsalahalvön. De vandrar söderut. De vill ha stenigt.) Det är inte bra att få in nyheter. De rubbar balansen. Islandsmussla. Den är brun. Det yttersta lagret skavas av efterhand och den blir då vit. Den har funnits här länge. Bärnsten flyter. Man kan känna mot tanden om det är glas. Ostron kan finnas här, svarta eller gröna. Äggkapsel till rocka. Islandsmussla Sepiaskal är bärande brosk till bläckfisk, 10 armad, långsmal. Sepiaskal Kattfisk Vi fann också en käke med tänder från en kattfisk, en havskatt. Som en träbit full av hål. Detta är skeppsmask som är en mussla. Den finns bara i salt vatten (finns ej i Östersjön). Sandödla finns ej här. Den finns på Väderön. Skogsödla finns här. Vresrosor. Detta är en främmande art. Den är planterad och växer vild på Kamtchatka. Man märkte där att de var bra på att binda sand. Nyponen är goda och nyttiga, klipulver. Man kan måla med kronbladen. Man kan även göra rosenmarmelad. Använd vatten, socker och geléämne. De är svåra att bli av med. Man måste gräva på djupet. De kommer att ta kol på strandheden. De naturliga blommorna, insekterna och fåglarna försvinner. Förr hade man tångtäckt här. Det var noga reglerat. Man blandade tången med kogödsel.