Sjukdomsförebyggande metoder: Vilka har bäst evidens? Lars Weinehall, professor, Umeå universitet Prioriteringsordförande
Hur vanliga är de ohälsosamma levnadsvanorna? Dagligrökning 13% Riskabla alkoholvanor 14% Otillräcklig fysisk aktivitet 35% Ohälsosamma matvanor 20% Ökad risk för bl.a. diabetes, hjärtkärlsjukdom, cancer, leverskador, olycksfall, psykisk ohälsa, alkoholberoende, högt blodtryck, övervikt/fetma. 2
ANDEL AV RÖKANDE STROKEPAIENTER SOM SLUTAT 3 MÅN EFTER INSJUKNANDET (Riks-Stroke, 2010)
Riktlinjerna handlar inte om vilka levnadsvanor som är nyttiga utan om att ge evidensbaserat stöd till de patienter som vården idag redan har
Granskningen omfattar 31 600 arbeten
Principer för prioriteringen Hög prioritet Allvarliga tillstånd och stort behov Stor medicinsk nytta Låg kostnad per effekt Låg prioritet Liten medicinsk nytta i förhållande till kostnaden Ofullständigt/motstridigt vetenskapligt stöd och samtidigt andra alternativ med gott vetenskapligt stöd Andrahandsval
Rökning Dagligrökare oavsett antal cigaretter per dag 7
Riskbruk av alkohol Återspeglar genomsnittlig konsumtion och intensivkonsumtion. Uttrycks i standardglas. Hög genomsnittlig konsumtion: > 9 glas per vecka för kvinnor, > 14 glas för män Intensivkonsumtion: 4 glas vid samma tillfälle en gång i månaden eller oftare för kvinnor, och 5 glas för män. 8
Otillräcklig fysisk aktivitet Fysiskt aktiv mindre än 150 minuter per vecka på en måttlig intensitetsnivå, alternativt mindre än 75 minuter på en hög intensitetsnivå. 9
Ohälsosamma matvanor Index utifrån Livsmedelverkets matvaneundersökning Fyra frågor (grönsaker, frukt, fisk, utrymmesmat) Fångar de ca. 20 procent i befolkningen som har betydande ohälsosamma matvanor 10
Vilka omfattas av riktlinjerna? Vuxna med ohälsosamma levnadsvanor Särskilda tillstånd Inför operation, vid graviditet, vid amning och när man är förälder Högriskgrupper Ökad risk för negativa hälsomässiga konsekvenser, t.ex. person med lungsjukdom som röker 11
Riktlinjernas rekommendationer Alla rekommendationer är någon form av rådgivning/samtal Tre nivåer: enkla råd rådgivande samtal kvalificerat rådgivande samtal Nivåerna skiljs åt genom innehållet och personalens kvalifikationer Mer kvalificerade åtgärder tar i regel mer tid 12
Enkla råd Mycket korta, standardiserade råd eller rekommendationer Ingen särskild uppföljning Kan kompletteras med skriftlig information Tar mindre än 5 minuter 13
Rådgivande samtal Mer av en dialog och anpassat till individen Kan kompletteras med verktyg och hjälpmedel Kan också kompletteras med särskild uppföljning Kan inkludera motiverande strategier Tidsmässigt mer omfattande än enkla råd 14
Kvalificerat rådgivande samtal Är strukturerat/teoribaserat Personalen särskilt utbildad Kan kompletteras med verktyg och hjälpmedel Kan också kompletteras med särskild uppföljning Kan inkludera motiverande strategier Ofta tidsmässigt mer omfattande än rådgivande samtal 15
Sammanfattning av rekommendationerna Levnadsvana Enkla råd Rådgivande samtal Kvalificerat rådgivande samtal Rökning Riskbruk av alkohol Otillräcklig fysisk aktivitet Ohälsosamma matvanor x Tillägg x Uppföljning x x x 16
Hälso- och sjukvården bör erbjuda patienter: Levnadsvana Rökning Åtgärd Kvalificerat rådgivande samtal Riskbruk av alkohol Rådgivande samtal Otillräcklig fysisk aktivitet Ohälsosamma matvanor Rådgivande samtal med tillägg och särskild uppföljning Kvalificerat rådgivande samtal
De metoder som fungerar bra har god kostnadseffektivitet Förhållandevis billiga åtgärder som ger mycket hälsa för pengarna (låg kostnad/qaly). Alla rekommenderade åtgärder har god kostnadseffektivitet jämfört med ingen åtgärd eller enklare åtgärder
Hälsofrämjande förhållningssätt Hälsofrämjande stödja patienternas möjlighet att öka kontrollen över sin hälsa Stödjande dialog erbjuda patienterna kunskap, verktyg och stöd i sin hälsoutveckling Ta hänsyn till patienternas motivation till förändring
Alltid enskild bedömning... "Som vid all annan diagnostik och behandling bör arbetet med att identifiera ohälsosamma levnadsvanor ske på ett sätt som upplevs relevant för patienten. Ibland kan det finnas särskilda skäl att inte beröra frågan. Därför behöver vårdpersonalen alltid göra en enskild bedömning av när och hur frågorna ska ställas, så att det sker på bästa möjliga sätt och med lyhördhet för patientens förväntningar och värderingar." (sid 60).